3065959 FZ022553 1975/76 2553 mot mot Motion 1975/76:2553 av herr Bohman m. fl. Motion Motion 2553 0 1976-05-06 00:00:00 2014-10-11 16:27:40 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen av herr Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022553/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022553 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022553 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Motion</p> <p style="text-align:right;">1975/76:2553</p> <p style="text-align:right;">av herr Bohman m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen</p> <p style="text-align:right;">Inledning</p> <p>Den nu förestående behandlingen av förslaget till stärkt skydd för de<br /> medborgerliga fri- och rättigheterna innebär slutskedet i ett reformarbete,<br /> som inleddes 1938 när dåvarande högerpartiet i riksdagen motionerade om<br /> utredning av detta spörsmål. Under de 38 år som har förflutit sedan frågan<br /> första gången togs upp har fyra större utredningar behandlat rättighetsskyddet.<br /> Undan för undan har motståndet mot ett starkt rättsligt verkande skydd<br /> för de medborgerliga fri- och rättigheterna minskat och anhängarna kunnat<br /> vinna ökad förståelse för sina synpunkter. Tidsutdräkten har alltså varit<br /> lång, och stora viktiga skillnader finns fortfarande mellan olika åsiktsriktningar<br /> om hur starkt och verksamt skyddet skall göras.</p> <p>Till grund för moderata samlingspartiets ställningstaganden under åren<br /> har legat den uppfattningen att fri- och rättighetsskyddet har två sidor,<br /> två i viss mån skilda motiveringar. Dels skall genom fri- och rättighetsreglerna<br /> i grundlagen ges ett erkännande av och ett skydd förden personliga<br /> integriteten och den enskildes frihet. Dels skall genom samma regelkomplex<br /> ges skydd för de opinionsfriheter förutan vilka det demokratiska statsskicket<br /> riskerar att bara bli ett tomt skal.</p> <p>I viss mån föreligger ett spänningsförhållande mellan dessa båda sidor<br /> av fri- och rättighetsskyddet. I den moderna välfärdsstaten med dess starka<br /> offentliga maktapparat kommer värnet för den enskildes frihet att stå emot<br /> den offentliga makten som ytterst bärs upp av majoritetens vilja. Skyddet<br /> för det demokratiska statsskicket å sin sida är ett skydd för att just denna<br /> majoritetens vilja skall få sitt genomslag i den offentliga maktutövningen.</p> <p>Erkänner man inte denna dualism i fri- och rättighetsskyddet kan detta<br /> urarta till ett skydd för majoritetens absoluta rätt till makt över minoriteter<br /> och över enskilda. 1 propositionen ansluter sig i viss mån departementschefen<br /> till de grundläggande synpunkter på fri- och rättighetsskyddet, som fri- och<br /> rättighetsutredningen anlade. Dessa innebar endast i begränsad utsträckning<br /> ett erkännande av denna rättighetsskyddets dualism. Sålunda beskrevs demokratins<br /> principer som att ett "enkelt flertal - inom folkrepresentationen<br /> skall ha möjlighet att, med ansvar inför väljarna, fatta de beslut som vid<br /> varje tillfälle anses bäst gagna samhället".</p> <p style="text-align:right;">I rättighetsutredningens ensidiga betonande av majoritetens rätt visavi<br /> den enskilde och i dess förbigående av den enskildes rätt visavi majoriteten</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 2553</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>återfinns förklaringen till att motsättningarna om rättighetsskyddets utformning<br /> fortfarande är betydande efter nära nog 40 års utredningsarbete. Det<br /> är med utgångspunkt i sitt kollektivistiska synsätt som majoriteten i rättighetsutredningen<br /> och sedermera regeringen har motsatt sig effektiva regler<br /> till skydd för individen genom ett regelsystem av medborgerliga fri- och<br /> rättigheter. Skyddsmekanismer, som minskar majoritetens möjlighet att<br /> omedelbart inskränka fri- och rättigheterna anses inge ”principiella betänkligheter”.<br /> Det enda undantag från majoritetens rätt till omedelbart genomslag<br /> för dess åsikter är när beslut fattas i grundlagsändringens form. Man vägrar<br /> inse att ett förfarande som kräver beslut med kvalificerad majoritet vid<br /> ett tillfälle i och för sig är en mindre inskränkning i majoritetens rätt än<br /> kravet på grundlagsändringens form. Detta krav omöjliggör nämligen att<br /> ett beslut träder i kraft annat än efter en längre eller kortare tidsperiod.</p> <p>Även i ett annat avseende föreligger det en grundläggande skillnad mellan<br /> moderata samlingspartiets uppfattningar och dem som redovisas i propositionen.<br /> Vi anser att skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna<br /> är angeläget i det fortlöpande lagstiftningsarbetet och i den dagliga myndighetsutövningen.<br /> Såväl det demokratiska statsskicket som sådant som<br /> den enskildes personliga frihet kan alltid hotas. Makthavare behöver alltid<br /> kontrolleras och bevakas. I välfärdsstaten med dess ständigt växande offentliga<br /> makt blir detta behov av kontroll av makthavarna alltmer angeläget.<br /> I propositionen erkänns intedetta behov av fri- och rättighetsreglerna förskyddet<br /> av det demokratiska statsskicket och den enskildes frihet. "Den hittillsvarande<br /> utvecklingen i vårt land på fri- och rättighetsområdet visar att det knappast<br /> är erforderligt med en förstärkning av rättighetsskyddet för normala förhållanden.<br /> Att riksdagen i tider av inre och yttre lugn skulle missbruka sina beslutsbefogenheter<br /> framstår som höggradigt osannolikt." Redan i den omedvetenhet,<br /> som detta påstående speglar, ligger en bekräftelse på behovet av rättighetsskydd.</p> <p>Mot bakgrund av bl. a. denna skillnad i uppfattningar får diskussion om<br /> lagprövningsrätten ses. Godtar man texten att makthavarna under normala<br /> förhållanden alltid är ”goda” och ofelbara makthavare, behövs under dessa<br /> normala förhållanden naturligtvis ingen lagprövningsrätt. Inser man däremot<br /> att i varje maktutövning ligger en risk för maktmissbruk, blir en fortlöpande<br /> och oberoende bevakning av respekten för grundlagsreglerna om medborgerliga<br /> fri- och rättigheter nödvändig.</p> <p>Även om ett långvarigt reformarbete nu har kommit till ett slutskede,<br /> får inte detta innebära att vi därmed får en regeringsform som skall stå<br /> oförändrad i 165 år. Redan nu ser vi framför oss omedelbara reformbehov.<br /> Den snabbt accelererande tekniska utvecklingen medför nya hot mot den<br /> enskildes integritet. De skyddsregler som dessa nya hot mot den enskildes<br /> trygghet motiverar finns endast delvis med i den regeringsform som genom<br /> den nu förestående förändringen partiellt ges ny utformning.</p> <p>Den avgörande förändring i samhällets maktstruktur som organisationernas<br /> alltmer ökade makt medför har heller inte beaktats i regeringsformen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Åtskillnaden mellan enskild och det allmännas maktutövning kan genom<br /> förändring av maktstrukturen komma att bli endast formell. I realiteten<br /> kan en stor del av tvingande maktutövning - den som sker genom organisationerna<br /> - komma att stå helt utanför konstitutionell reglering. På<br /> sikt är detta naturligtvis icke godtagbart i en demokratisk stat och kan<br /> tvinga fram rättighetsskydd för enskild mot enskild.</p> <p>Moderata samlingspartiet kommer för sin del att verka för att skyddet<br /> för medborgerliga fri- och rättigheter oavlåtligt bevakas och byggs ut i den<br /> mån som förhållandena så nödvändiggör. Regeringens proposition<br /> 1975/76:209 innebär - det skall villigt erkännas - sent omsider betydande<br /> framsteg i fråga om detta skydd. Nya rättigheter har tillkommit, andra redan<br /> existerande har stärkts och förbättrats. Men som framgår av det ovanstående<br /> är vi kritiska till bakomliggande tankegångar i propositionen och enligt vad<br /> som redovisas i det följande till utformningen av en del av förslagen. Att<br /> regeringen inte på minsta sätt beaktat innehållet i de från de demokratiska<br /> oppositionspartierna avgivna reservationerna till utredningens förslag är anmärkningsvärt.</p> <p>Än mer anmärkningsvärt är att delar av utredningsförslaget, varom stor<br /> enighet rått, lämnats åt sidan eller underkänts vid regeringens granskning.<br /> I viktiga avseenden har t. o. m. rättsskyddet enligt regeringsförslaget allvarligt<br /> försvagats. Utformningen av 2 kap. 13 § är sådan att yttrandefriheten<br /> och informationsfriheten kan komma att begränsas långt utöver vad utredningen<br /> hade tänkt sig. Om "särskilt viktiga skäl föranleder det” kan<br /> sålunda yttrande- och informationsfriheten inskränkas av hänsyn till rikets<br /> ”förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation”. En sådan bestämmelse<br /> kan i vissa lägen komma att användas så att den hämmar den<br /> utrikespolitiska debatten. En annan nyhet är att en sådan begränsning skulle<br /> kunna ske av hänsyn till ”det allmännas ekonomiska intresse”. Denna bestämmelse<br /> är ytterligt vidsträckt. I ett samhälle av dagens karaktär kan<br /> den komma att användas som ett hinder för debatt och information om<br /> de mest skiftande ting i det ekonomiska livet. Farhågorna i dessa delar<br /> kan icke avvisas genom en hänvisning till att begränsningar icke får sträcka<br /> sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen som en av<br /> folkstyrets grundvalar. Uttalanden av denna allmänna karaktär har, det visar<br /> erfarenheten, föga giltighet i en konkret situation, där intresset av begränsning<br /> av yttrande- och informationsfriheten hos makthavaren kan vara starkt.</p> <p>Målsättningsstadgande</p> <p>Regeringsformen bör endast innehålla bestämmelser, som är så klara till<br /> sin utformning att de i princip utan svårighet kan tolkas av domstolar och<br /> förvaltningsmyndigheter. Härigenom kommer strävandena att åstadkomma<br /> ett rättsligt verkande skydd för medborgerliga fri- och rättigheter till uttryck,<br /> och tvekan behöver då inte råda om innehållet i regeringsformens olika</p> <p>1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2553</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>bestämmelser.</p> <p>Trots denna allmänna utgångspunkt anser moderata samlingspartiet att<br /> det ändock i regeringsformens 1 kap. bör införas ett målsättningsstadgande,<br /> som inte uppfyller kravet på tillämpbarhet. I detta målsättningsstadgande<br /> bör fastslås de integritetskrav som den enskilde skall kunna hävda och<br /> som tillsammans med innebörden i 1 kap. 1 § - att all offentlig makt utgår<br /> från folket - slår fast den enskildes rätt i förhållande till folkflertalet liksom<br /> folkflertalets makt i förhållande till den enskilde.</p> <p>Propositionens förslag till målsättningsstadgande ger inte ett väl avvägt<br /> uttryck för den enskildes rätt. De sociala rättigheter som föreslås kan lika<br /> väl bli en rätt för den enskilde på kollektivets villkor som en rätt på den<br /> enskildes villkor. Det är inte rätten att välja utbildning, arbete, yrke, näring<br /> och bostad som fastslås. Inte heller nämns det så viktiga kravet på integritetsskydd,<br /> såsom detta exempelvis aktualiseras vid uppbyggnaden av<br /> stora dataregister. I propositionen talas om rättigheter som kan komma att<br /> ges innehåll endast genom kollektivets beslut. Moderata samlingspartiet<br /> vill genom att understryka kravet på valfrihet klargöra att en viktig del<br /> i det demokratiska samhällsskicket är värnet för den enskilde att själv bestämma<br /> över sina levnadsförhållanden och sin rätt till integritet.</p> <p>I propositionen har inte heller utredningens förslag om allas rätt till likhet<br /> inför lagen medtagits i målsättningsstadgandet. Detta säges vara motiverat<br /> av ett resonemang som antyder att på målsättningsstadgandet just i denna<br /> del skulle ställas ett så långt drivet krav på tillämpbarhet att inga tolkningssvårigheter<br /> skulle få råda. Detta rimmar illa med stadgandets utformning<br /> i övrigt. Redan genom förekomsten av målsättningsstadgandet har<br /> föredraganden accepterat den typ av portalparagraf som ett målsättningsstadgande<br /> utgör. Kravet på allas likhet inför lagen skulle inte på något sätt<br /> falla ur denna ram. Snarare skulle det ge utrymme för tveksamhet om<br /> ett så uppenbarligen grundläggande krav i en rättsstat inte finns med i ett<br /> målsättningsstadgande. Inte minst gäller detta när den utredning som lagt<br /> fram förslag till förstärkt rättighetsskydd uttryckligen i sitt förslag tagit med<br /> kravet på fastställandet av allas likhet inför lagen. Sammantaget kan de<br /> olika förändringar som i propositionen föreslås rörande diskrimineringsskyddet<br /> ge sken av att skyddet mot diskriminering har försvagats, även om<br /> detta inte har varit avsett. Det finns ingen anledning att ens skapa utrymme<br /> för tvivel på denna punkt.</p> <p>Moderata samlingspartiet finner det beklagligt att det inte i propositionen<br /> ägnas större utrymme åt integritetsskyddet. Samtidigt tvingas vi konstatera<br /> att lagstiftaren ställs inför en rad nya problem när det gäller att åstadkomma<br /> ett verksamt integritetsskydd. En rad hittills olösta lagteknsika frågor aktualiseras.<br /> Fri- och rättighetsutredningen hade naturligtvis varit rätt forum<br /> att diskutera och lösa dessa frågor. På grund av ett pressat tidsschema och<br /> ointresse från majoriteten att tillskapa ett verksamt integritetsskydd - ett<br /> ointresse som kommertill uttryck i propositionens styvmoderliga behandling</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>av integritetsfrågorna - presenteras i dag från vår sida inte annat än ett<br /> förslag till alternativ formulering av målsättningsstadgandet. Detta får emellertid<br /> inte innebära att integritetsskydd^ lämnas åsido i framtiden. I stället<br /> bör klart fastslås att det förslag till fri- och rättighetsskydd som beslutas<br /> av riksdagen saknar en mycket viktig komponent. Det är önskvärt att enighet<br /> uppnås kring strävan att i fråga om integritetsskyddet fortsätta arbetet på<br /> ett utvidgat fri- och rättighetsskydd.</p> <p>Föräldrarätt</p> <p>Till de i 2 kap. 1 § uppräknade rättigheterna bör fogas en punkt 7: Föräldrarätt.</p> <p>Enligt detta stadgande skulle föräldrarnas rätt att utöva vårdnaden om<br /> sina minderåriga barn fastslås i grundlagen. Det är på föräldrarna som ansvaret<br /> för vården om de minderåriga barnen i första hand vilar. Denna<br /> deras rätt är erkänd och fastslagen i alla med vårt samhälle jämförliga kultursamhällen.<br /> Denna rätt får och bör inskränkas endast, när alldeles särskilda<br /> skäl föreligger, t. ex. i fall av vanvård eller andlig eller fysisk sjukdom hos<br /> vårdnadshavarna eller när barnets bästa eljest trädes förnär. 1 sådana fall<br /> kan man tala om en barnens rätt gentemot föräldrar.</p> <p>Likaledes bör föräldrarna enligt grundlag ha rätt att välja mellan likvärdiga<br /> skolor och utbildningsformer för sina barn. De bör icke ha rätt att ge sina<br /> barn en sämre utbildning än andra, men vid valet mellan sinsemellan likvärdiga<br /> utbildningsformer, bör föräldrarnas önskan respekteras. Av det sagda<br /> följer att föräldrarna också bör ha grundlagsskyddad rätt att handha minderåriga<br /> barns fostran i tros- och livsåskådningsfrågor. Föräldrar skall icke<br /> kunna tvingas att låta sina barn fostras i en anda, som uppenbarligen strider<br /> mot deras egen djupt kända övertygelse.</p> <p>Bestämmelser av liknande slag förekommer i såväl Europakonventionen<br /> som i moderna författningar i andra länder. Inskränkningar med hänsyn<br /> till barnens bästa i ovan angivna föräldrarätt är som nämnts nödvändiga<br /> men bör endast få göras genom lag och i så fall antas med kvalificerad<br /> majoritet.</p> <p>Mötesfrihet</p> <p>I propositionens förslag till stadgande om negativ mötesfrihet har inte<br /> utredningens förslag om att uttryckligen låta skyddet omfatta ”möte” medtagits.<br /> Som argument härför anförs att paragrafen skulle kunna komma<br /> att omfatta de ”möten” som lektioner i den obligatoriska skolan utgör.</p> <p>Det problem som möjligen argumentet skulle antyda löses enkelt genom<br /> att i motivtexten understryka det redan självklara förhållandet att lektioner<br /> i den obligatoriska skolan inte omfattas av paragrafen. Härigenom vinnes<br /> att den negativa mötesfriheten faktiskt också omfattar ”möte”. Det skulle</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>härigenom bli omöjligt att exempelvis via lagstiftning tvinga någon att delta</p> <p>1 olika ”stormöten”.</p> <p>Kollektivanslutning</p> <p>En grundläggande princip i ett folkstyre är att var och en har rätt att<br /> fritt och självständigt välja åskådning och politiskt parti. Men i Sverige<br /> kan medborgare genom beslut i en organisation, mot sin vilja eller utan<br /> egen vetskap, anslutas till ett politiskt parti, även om de redan tillhör annat<br /> parti eller partiets åskådning är dem främmande (s. k. kollektiv anslutning).<br /> Befrielse från partitillhörighet kan, i fall där så över huvud taget är möjligt,<br /> endast vinnas genom röjande av åsikt i klar strid mot principerna i 2 kap.</p> <p>2 § i förslaget till regeringsform.</p> <p>Vid två olika tillfällen har riksdagen utan resultat uttalat sig emot detta<br /> antidemokratiska system. Den kollektiva anslutningen till det socialdemokratiska<br /> arbetarpartiet, som använder denna metod, har trots detta i stället<br /> ökat, och 73 % av partiets hela medlemsantal beräknas nu vara kollektivt<br /> anslutna. Särskilt osmakligt är att kollektivanslutning förekommer även av<br /> utländska medborgare, som under kanske tillfälligt arbete i Sverige, ofta<br /> utan kännedom om svenskt partiliv eller svenska förhållanden, på detta<br /> sätt registreras som partimedlemmar.</p> <p>Den kollektiva anslutningen strider mot de grundläggande principer som<br /> fastslås i 2 kap. 2 § i förslaget till regeringsform. Den är ovärdig ett demokratiskt<br /> samhälle, och den är kränkande för den det drabbar. Då rättelse<br /> ej på annat sätt synes komma till stånd, synes ett förbud i grundlagen ofrånkomligt.<br /> Mot förslaget till förbud har riktats den invändningen att ett sådant<br /> skulle utgöra ett ingrepp i föreningsfriheten.</p> <p>Men här måste beaktas att det ingrepp i och den kränkning av individens<br /> rättigheter och integritet, som kollektivanslutningen innebär, berör en del<br /> av kärnan i de mänskliga rättigheterna, nämligen åsiktsfriheten.</p> <p>Remissbehandlingen ger utslag för att kollektivanslutningen för allt fler<br /> ter sig stötande. Så skilda remissinstanser som majoriteten i socialstyrelsen<br /> och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har sålunda uttalat sig för<br /> ett grundlagsförbud mot kollektivanslutning.</p> <p>Retroaktivitet</p> <p>I en rättsstat är ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning något självklart.<br /> En medborgare skall kunna överblicka konsekvenserna av sitt handlande<br /> vid varje tillfälle. En efteråt beslutad lag med tillbakaverkande kraft får<br /> inte försätta honom i en ny och sämre situation.</p> <p>Emellertid bör av samma skäl retroaktivitetsförbud gälla även i andra<br /> fall än inom straffrätten. Från medborgarnas synpunkt kan pålagor av annat<br /> slag, t. ex. nya eller förhöjda skatter eller avgifter, verka med liknande eller</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>större tyngd som en sanktion i straffrättslig mening. Därför anser vi att<br /> ej heller sådana pålagor bör få införas genom föreskrifter som ges tillbakavisande<br /> kraft. Majoriteten uttalar att ”tungt vägande skäl” har ansetts<br /> kunna medge avsteg från huvudregeln att retroaktivitet bör undvikas. Ett<br /> studium av förslag under senare år visar dock att sådana tillbakaverkande<br /> föreskrifter införts, även när motiven främst synes ha varit fiskala eller<br /> en strävan efter att undvika övergångsbestämmelser.</p> <p>I fråga om skatter, avgifter eller andra pålagor kan dock situationen ibland<br /> vara sådan att det föreligger ett från allmän synpunkt berättigat intresse<br /> av föreskrift med tillbakaverkande kraft. Sådant kan inträffa i samband<br /> med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförbara förhållanden. Som<br /> exempel kan nämnas att vid beräkning av krigskonjunkturskatt kan skatteperiodens<br /> början någon gång behöva läggas före beslutsdatum och ikraftträdande.<br /> Undantag i sådana fall föreslås också av oss.</p> <p>Även i fråga om föreskrifter i andra ämnen än strafflagstiftning och skatter<br /> och avgifter bör av grundlagen framgå att sådana föreskrifter, som har en<br /> för den enskilde betungande effekt, icke får ges tillbakaverkande kraft med<br /> mindre än att synnerliga skäl så föranleder. Majoriteten nöjer sig med att<br /> hänvisa till ett riksdagsuttalande från år 1974, enligt vilket det är viktigt<br /> att riksdagen som lagstiftare har sin uppmärksamhet på hithörande frågor<br /> och prövar dem noggrant. Enligt vår mening är detta icke tillräckligt. Genom<br /> en särskild föreskrift i grundlagen bör garanteras att riksdagen beslutar retroaktiva<br /> föreskrifter med en för den enskilde betungande effekt endast när<br /> synnerliga skäl föreligger. Föreskrifter med positiv retroaktiv verkan bör däremot<br /> behandlas i vanlig ordning.</p> <p>Utredningsmajoritetens argumentation mot förbud mot retroaktiv lagstiftning<br /> har icke övertygat alla remissinstanser. Flera sådana har ställt sig<br /> bakom i utredningen reservationsvis framförda förslag. Svea hovrätt tycks<br /> i sitt remissvar helt underkänna utredningsmajoritetens argumentation och<br /> säger kort och gott att man inte blivit ”övertygad av de skäl utredningen<br /> anför”. Även Advokatsamfundet och Internationella juristkommissionens<br /> svenska avdelning ställer sig bakom reservanternas förslag.</p> <p>Kvalificerad majoritet</p> <p>Det nu framlagda förslaget ger inte fullt grundlagsskydd för de angivna<br /> fri- och rättigheterna. Att märka är att i vissa fall behov kan uppstå av<br /> att inskränka någon av de olika rättigheterna utan att detta rimligen innebär<br /> att syftet med fri- och rättighetsskyddet träds förnär. Samtidigt kan tidsskäl<br /> hindra att grundlagsändringens form används. Frågan uppstår om hur möjligheter<br /> skall öppnas för inskränkning av rättigheterna, vilka inte också medger<br /> för en majoritet att även i andra fall och för andra syften inskränka<br /> de grundlagsfästa fri- och rättigheterna.</p> <p>Det finns ingen ur alla aspekter tillfredsställande lösning på problemet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Önskemålen att av praktiska skäl öppna möjligheter för inskränkningar i<br /> föga kontroversiella fall och önskemålet att samtidigt inte öppna möjligheter<br /> för att urholka grundlagsskyddet står i konflikt med varandra. Den lösning<br /> som i största utsträckning tillfredsställer de olika önskemålen är att, om<br /> krav uppställs på att en inskränkning skall göras, denna verkligen skall<br /> visa sig vara föga kontroversiell genom att viss majoritet skall föreligga<br /> för inskränkningen. Detta är också den lösning som i princip har valts bl. a.<br /> för ändring i riksdagsordningen.</p> <p>I propositionen anförs som argument mot förslaget på kvalificerad majoritet<br /> som förutsättning för rättighetsinskränkning, då denna inte sker i<br /> grundlagsform, att ”starka principiella skäl” talar mot att ”riksdagsminoriteter<br /> av oförutsebar och skiftande sammansättning” skulle få möjlighet<br /> att uppskjuta rättighetsinskränkningarna. Det klargörs inte i propositionen<br /> varför det är av betydelse i sammanhanget att kunna förutse vilka minoriteter<br /> som skulle ges denna möjlighet. Inte heller i övrigt är argumentationen<br /> särskilt klargörande för förståelsen av de skäl som tillåter krav på kvalificerad<br /> majoritet som alternativ till grundlagsändringens form vid ändring av riksdagsordningen<br /> men inte vid okontroversiella inskränkningar av fri- och rättigheterna.<br /> Inte minst de principiella skälen är svåra att utläsa ur den text<br /> som anses motivera propositionens författningsförslag i denna del.</p> <p>Moderata samlingspartiet föreslår att ett kvalificerat majoritetsförfarande<br /> införs vid beslut om inskränkningar i andliga rättigheter samt i rätten till<br /> förtrolig meddelelse. Dessa inskräkningar bör vara sådana att lag om sådan<br /> inskränkning antingen skall stiftas på samma sätt som grundlag eller genom<br /> ett beslut, varom minst 5/6 av de röstande och minst 3/4 av ledamöterna<br /> förenar sig. Detta kvalificerade förfarande bör gälla också för begränsningar<br /> i föräldrarätten.</p> <p>Det skulle te sig djupt otillfredsställande, om riksdagen med någon eller<br /> några rösters majoritet skulle kunna införa inskränkningar i de nämnda<br /> friheterna.</p> <p>Den tanken har framförts att man genom regler om tidsutdräkt mellan<br /> förslag och beslut i dessa frågor skulle kunna förbättra möjligheterna till<br /> noggrann prövning av dessa. Regeringen avser nu att låta denna möjlighet<br /> bli föremål för ytterligare överväganden. Regler om tidsutdräkt skulle givetvis<br /> kunna förhindra beslut ”över en natt”. I sak skulle de dock icke<br /> kunna fylla samma uppgift som bestämmelser om kvalificerad majoritet.<br /> Att märka är att det skulle vara en och samma riksdagsmajoritet som fattade<br /> besluten. Och föreskrifter om tidsutdräkt skulle därtill minska möjligheterna<br /> till snabba ingripanden i situationer, då sådana verkligen behövs och har<br /> anslutning från ett övervägande flertal inom folkrepresentationen. Eventuella<br /> bestämmelser om en särskild tidsfrist kan därför ingalunda fylla samma<br /> uppgift som bestämmelser om kvalificerad majoritet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Lagrådsyttrande över vissa lagförslag</p> <p>För att ytterligare trygga rättssäkerheten vid förslag om inskränkningar<br /> av de föreskrivna fri- och rättigheterna föreslår moderata samlingspartiet<br /> att i 2 kap. 12 § såsom ett tredje stycke införs ett stadgande med innehåll<br /> att lagrådet skall yttra sig över huruvida en föreslagen lag innebär en inskränkning<br /> av någon av de föreskrivna fri- och rättigheterna.</p> <p>I propositionen anförs huvudsakligen skäl av teknisk natur mot en sådan<br /> ordning. I en ordning med krav på kvalificerad majoritet för rättighetsinskränkningar<br /> bör det i förväg klargöras huruvida en lag skall beslutas<br /> med enkel eller kvalificerad majoritet. Någon, som inte gärna kan vara<br /> den enkla majoriteten i riksdagen, måste auktoritativt klargöra detta. Det<br /> torde bäst rimma med konstitutionell tradition om lagrådet får denna uppgift.<br /> Behovet av en oberoende instans, som fattar dessa för rättighetsskyddets<br /> effektivitet viktiga beslut, torde väga tyngre än de skäl som kan anföras<br /> däremot.</p> <p>Det förtjänar framhållas att en rad remissinstanser ställer sig positiva till<br /> att föreskriva obligatorisk lagrådsgranskning av lag som begränsar de medborgerliga<br /> fri- och rättigheterna. Bland dessa remissinstanser märks regeringsrätten,<br /> Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och juridiska fakulteten<br /> vid Uppsala universitet.</p> <p>Yttrandefrihet och informationsfrihet</p> <p>I propositionen föreslås vidgade möjligheter att begränsa yttrande- och<br /> informationsfriheten i förhållande till fri- och rättighetsutredningens betänkande.<br /> Fri- och rättighetsutredningen anknöt begränsningsgrunderna till redan<br /> accepterade och befintliga yttrandefrihetsinskränkningar i svensk lag.<br /> Propositionen anknyter i stället i denna del till de grunder på vilka allmänna<br /> handlingar må förklaras sekretessbelagda enligt proposition 1975/76:160. Sålunda<br /> skall exempelvis rätten att yttra sig i en offentlig debatt få begränsas<br /> av hänsyn till ”det allmännas ekonomiska intresse”. I propositionen motiveras<br /> denna vidgning av möjligheterna att begränsa yttrandefriheten i allmänhet<br /> av önskemålet ”att få till stånd en samordning mellan denna (yttrandefrihetsregleringen)<br /> och den bestämmelse om sekretessgrunder som<br /> jag nyligen föreslagit skal! tas in i 2 kap. 2 § TF”.</p> <p>Moderata samlingspartiet finner det inte godtagbart att på detta sätt jämställa<br /> begränsningarna av yttrande- och informationsfriheten i allmänhet<br /> med tryckfrihetsförordningens begränsningar till rätten att ta del av innehållet<br /> i allmänna handlingar. Sekretessbestämmelserna motsvarar i stället<br /> de mycket speciella yttrandefrihetsinskränkningar som ligger i åläggandet<br /> av tystnadsplikt i offentlig tjänst eller i offentliga uppdrag.</p> <p>I propositionen låter man sig emellertid inte ens nöja med att göra denna<br /> redan i sig felaktiga parallell med sekretessgrunderna. De sekretessgrunder</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>som i tryckfrihetsförodningen är en uttömmande uppräkning blir i propositionens<br /> förslag till yttrandefrihetsreglering en uppräkning av exempel<br /> då, enligt huvudstadgandet om ”särskilt viktiga skäl föranleder det”, yttrandefriheten<br /> får begränsas. Då exempelsamlingen i förhållande till utredningens<br /> förslag, som var ett annat, utvidgats till att som ovan framhållits<br /> omfatta även ”rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation”<br /> och hänsyn till ”det allmännas ekonomiska intresse”, är det uppenbart<br /> att begränsningarna kan bli mycket vittgående. ”Särskilt viktiga skäl”<br /> skulle alltså kunna föranleda inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten<br /> av hänsyn till annan stat. Redan förefintligheten av en sådan möjlighet<br /> för statsmakterna är som erfarenheten visat ytterligt riskabel. Ingrepp<br /> i yttrandefriheten av hänsyn till ”det allmännas ekonomiska intresse” skulle<br /> kunna motivera ingrepp rörande yttrande och information om stora delar<br /> av det ekonomiska livet. Båda dessa exempel är tillräckliga för att belysa<br /> vad dessa av föredraganden föreslagna nyheter kan innebära.</p> <p>En framkomlig väg för att förbättra skyddet för yttrande- och informationsfriheten<br /> såväl i förhållande till propositionen som till fri- och rättighetsutredningens<br /> förslag finns emellertid. Denna förutsätter att skillnad görs<br /> mellan begränsningar av yttrande- och informationsfriheten i allmänhet och<br /> begränsningar som motiveras av att tystnadsplikt måste kunna åläggas i<br /> offentliga uppdrag.</p> <p>Begränsningsgrunderna för tystnadsplikt bör samordnas med de föreslagna<br /> bestämmelserna om sekretess till vilka hänvisas i propostionen. Begränsningarna<br /> av yttrande- och informationsfrihet i övrigt bör anknyta till tryckfrihetsförordningens<br /> bestämmelser om skydd för yttrande i tryckt skrift.</p> <p>Det måste framgå som helt självklart, att det som får sägas i tryckt skrift<br /> också bör få sägas på annat sätt. Det som får sekretessbeläggas i en allmän<br /> handling bör också få sekretessbeläggas vid samband med offentlig tjänst.<br /> Den lagtekniskt enklaste metoden för att åstadkomma detta är att i regeringsformens<br /> yttrandefrihetsregler direkt hänvisa till relevanta delar av<br /> tryckfrihetsförordningen.</p> <p>Fördelarna som uppnås genom den här förordade lösningen är uppenbara.<br /> Man åstadkommer en naturlig samstämmighet mellan yttrandefri hetsregleringarna<br /> i olika sammanhang. De flesta och de ur demokratisk synvinkel<br /> mest tveksamma oklarheterna i förslaget till fri- och rättighetsskydd försvinner<br /> genom att de bestämmelser till vilka det hänvisas i tryckfrihetsförordningen<br /> är klara och uttömmande.</p> <p>Här ovan antydda reglering skulle förslagsvis kunna komma till stånd<br /> genom att 2 kap. 13 § erhåller ungefär följande lydelse:</p> <p>Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas på de grunder<br /> som enligt tryckfrihetsförordningen medför att yttrande i tryckt skrift är<br /> att anse som otillåtet yttrande i tryckt skrift eller på annan grund som<br /> enligt förordningens bestämmelserom skydd för yttrande i tryckt skrift medför<br /> att yttrandet ej omfattas av förordningens skydd.</p> <p>Utan hinder av vad som stadgas i första stycket får yttrandefriheten be</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>gränsas i utövning av offentlig tjänst eller offentligt uppdrag på de grunder<br /> som enligt tryckfrihetsförordningen medför att rätten att taga del av allmän<br /> handling får begränsas.</p> <p>Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke<br /> meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandets innehåll närmare<br /> reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttrande.</p> <p>Diskrimineringsförbud</p> <p>Som ovan har sagts innebär propositionens förslag betydande förändringar<br /> av de bestämmelser som rör skyddet mot diskriminering. I vissa fall kan<br /> dessa förändringar framstå som ägnade att försvaga diskrimineringsskyddet.<br /> Det är enligt moderata samlingspartiets synsätt angeläget att ge ett så starkt<br /> skydd som möjligt mot diskriminering. Dessutom bör markeras att uttalanden<br /> som gjorts i propositionen om ofrånkomlig diskriminering i ett välfärdssamhälle<br /> sammantaget med förändringarna i regeringsformen inte får<br /> tas till intäkt för att anse att diskrimineringsskyddet inte på något sätt skulle<br /> vara angeläget i en modern välfärdsstat. I regeringsformen bör därför införas<br /> ett diskrimineringsförbud, utformat i enlighet med det som finns i Europeiska<br /> konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och<br /> de grundläggande friheterna som Sverige redan är bundet av. Det begränsade<br /> diskrimineringsförbudet, som finns i 2 kap. 15-16 SS och som tar sikte på<br /> all lagstiftning, skulle på detta sätt kunna kompletteras med ett praktiskt<br /> taget totalt verkande diskrimineringsförbud, då det gäller att inskränka de<br /> fri- och rättigheter som 2 kap. föreskriver.</p> <p>Egendoms- och upphovsrättsskydd</p> <p>Propositionens förslag till egendomsskydd är inte godtagbart. Skydd ges<br /> inte mot myndighetsingripanden, som godtyckligt drabbar enskilda medborgare.<br /> Huvuduppgiften för regler om egendomsskydd måste just vara att<br /> ge ett sådant skydd.</p> <p>Så snart det saknas garantier för ekonomisk kompensation av den förlust<br /> som uppstår då det allmänna tvångsvis övertar egendom eller upphovsmannarätt,<br /> löper enskilda medborgare risken att godtyckligt drabbas av diskriminerande<br /> ”extrabeskattning". En villaägares fastighet behövs t. ex. för<br /> en gatubreddning och den reducerade ersättning han får vid expropriation<br /> möjliggör inte för honom att skaffa en ny motsvarande bostad. En författares<br /> böcker trycks av staten i en folkupplaga mot reducerad ersättning till författaren.<br /> I båda fallen har förmögenhetsvärde överförts från enskilda till<br /> det allmänna. Normalt sker sådana överföringar genom beskattning och<br /> tillämpning av principen om lika behandling av olika medborgare som har<br /> samma inkomstställning. I dessa fall drabbar dock ”beskattningen” godtyckligt<br /> några medborgare, medan andra lämnas opåverkade. Möjlighet till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>sådan olikhet i behandling av medborgare stämmer inte med vad som bör<br /> gälla i en rättsstat.</p> <p>Att upphovsrätten medtas i här föreslagen paragraf beror på önskemålet<br /> att ingen tvekan skall råda om att den även ekonomiskt jämställs med<br /> annan egendom.</p> <p>För att ge egendomsskyddet godtagbart innehåll föreslås att det i grundlagen<br /> klart utsägs att ”skälig ersättning” skall utgå vid expropriation och<br /> dylika förfoganden. Enligt svensk rättspraxis har detta begrepp givits den<br /> tolkningen att ersättning ges för den förmögenhetsförlust som uppstått i<br /> samband med att det allmänna tvångsvis övertar någons egendom eller<br /> upphovsmannarätt. Skyddet skall självfallet också omfatta det fallet att det<br /> allmänna bestämmer att egendom eller upphovsmannarätt tvångsvis överförs<br /> från en enskild till annan enskild, exempelvis från författare till en<br /> folkrörelse eller från aktieägare till en organisation.</p> <p>Det allmännas nuvarande rätt att expropriera bibehålls alltså i sig. Däremot<br /> skall skydd ges mot den form av godtycklig ”extrabeskattning” som icke<br /> marknadsmässiga ersättningar i praktiken innebär.</p> <p>Med den tolkning som egendomsskyddet har i propositionen uppstår stor<br /> oklarhet om det reella innehållet i skyddet. Som tidigare har anförts måste<br /> det vara önskvärt att i görligaste mån inskränka tolkningsutrymmet och<br /> göra grundlagsstadgandena klara och entydiga. Inte minst LO:s remissvar<br /> understryker vikten av detta.</p> <p>Vid många frågeställningar gäller att det rent tekniskt bereder svårigheter<br /> att ge bestämmelserna en precis utformning. Detta gäller emellertid inte<br /> om egendomsskyddet. Här är det uppenbarligen andra skäl som föranleder<br /> propositionens oklara förslag. Vilka dessa skäl är redovisas inte.</p> <p>En rad remissinstanser ställer sig bakom kravet på att ersättningsnormen<br /> preciseras i den bestämmelse som reglerar egendomsskyddet. Bland dessa<br /> märks bl. a. Svea hovrätt och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). LRF hyser<br /> dock tveksamhet inför begreppet "skälig”, men definitionen kan enligt förbundets<br /> mening accepteras.</p> <p>Kombineras begreppet ”skälig” med preciseringar i förarbetena kan en<br /> tillfredsställande grad av bestämning av det materiella innehållet i egendomsskyddet<br /> ernås.</p> <p>Delegering av normgivningen</p> <p>I propositionen föreslås att till det delegeringsbara området för normgivningsmakten<br /> förs hela normgivningen vad gäller bebyggelsepolitiken.<br /> Som motivering för förslaget anförs att det kan uppkomma behov av en<br /> så ”skyndsam och detaljbetonad” normgivning för byggande att krav på<br /> lagform, dvs. riksdagsbeslut, framstår som mindre ändamålsenligt. Vidare<br /> görs en allmän hänvisning till pågående arbete med ny byggnadslagstiftning.</p> <p>Det är intressant att notera att ett av de områden där under den senaste</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">tiden ofta har presenterats lagförslag i syfte att utvidga den ”demokratiska”<br /> styrningen nu föreslås kunna undantas från folkförsamlingens normgivning.</p> <p>Önskemålet från regeringens sida att ge utrymme att undanta normgivningen<br /> i fråga om bebyggelsepolitiken generellt från riksdagens lagstiftningsmakt<br /> är ett klart och entydigt utslag av att en alltför långt driven offentlig<br /> styrning av samhället inte låter sig förenas med en effektiv demokratisk<br /> styrning. Vår slutsats av detta blir inte att bebyggelsepolitiken skall undantas<br /> från lagstiftningsområdet utan att kraven på detaljreglering i stället måste<br /> anpassas så att de inte kommer i konflikt med riksdagens rättigheter.</p> <p>Det bör framhållas att det område man på detta sätt vill kunna undandra<br /> riksdagens lagstiftning är ett centralt område för de enskilda människorna<br /> - utformningen av deras boendemiljö.</p> <p>Lagprövning</p> <p>Fri- och rättighetsutredningen föreslog ett stadgande vari den i praxis<br /> utvecklade lagprövningsrätten fastslogs. Sedermera har frågan väckt livlig<br /> debatt, och remissinstanserna har ingående behandlat frågan. Med skäl torde<br /> kunna sägas att frågan om lagprövning aldrig tidigare har blivit så väl belyst<br /> som inför den nu förestående behandlingen av propositionen med förslag<br /> om förstärkt fri- och rättighetsskydd.</p> <p>Remissinstanserna har med mycket få undantag ställt sig positiva till<br /> utredningens förslag i sak. Högsta domstolen, som haft särskilt uppdrag<br /> att i remissomgången yttra sig över frågan om lagprövning, säger: "Att<br /> bestämmelse i ämnet upptages i regeringsformen är värdefullt. Därigenom<br /> klarlägges vad prövningsrätten innebär.”</p> <p>Bland andra remissinstanser som helt ansluter sig till utredningens förslag<br /> märks regeringsrätten, JK, kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakulteten<br /> vid Uppsala universitet och samtliga länsstyrelser som har yttrat sig över<br /> utredningens förslag. Såvitt framgår av remissammanställningen är endast<br /> LO negativ i sak till lagprövningsrätten. Enligt LO skulle förbud införas<br /> mot lagprövning. Detta skulle kunna innebära att även direkt grundlagsskyddade<br /> rättigheter kunde trädas för nar!</p> <p>Moderata samlingspartiet anser inte att det föreligger något behov av<br /> ytterligare utredning av frågan om lagprövning. Det är svårt att tänka sig<br /> att beslut skulle kunna fattas vid ett tillfälle vid vilket lagprövning har<br /> diskuterats och debatterats mera ingående än nu.</p> <p>Beslut bör därför fattas nu. Detta särskilt som det inte torde kunna anföras<br /> några vägande skäl mot att uttryckligen föra in ett stadgande om lagprövning<br /> i grundlagen.</p> <p>Övriga frågor</p> <p style="text-align:right;">Det grundlagsskydd som propositionen föreslår är i allt väsentligt ett skydd<br /> för den enskilde gentemot det allmänna, icke ett skydd för enskild gentemot</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>annan enskild. Undantag utgörs av 2 kap. 17 §. Moderata samlingspartiet<br /> föreslår ett annat undantag genom förslaget om förbud mot kollektivanslutning.<br /> Emellertid har röster höjts för att även annat skydd skulle ges<br /> medborgarna gentemot annan enskild. Är det rimligt att en medborgare<br /> och enskild skall kunna tvingas att tillhöra en viss organisation? Frågan<br /> har ställts bl. a. under hänvisning till det moderna organisationsväsendets<br /> utveckling inom olika områden, jordbruk, handel och industri. Är det rimligt,<br /> har det sagts, att en medborgare i praktiken icke kan lämna en organisation,<br /> som han är missnöjd med, för att övergå till annan? En livlig<br /> debatt om hithörande frågor förekom under 1930-talet (tredje mans rätt).</p> <p>Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Frågan bör, sedan en kartläggning<br /> gjorts av problemen, bli föremål för en särskild parlamentarisk utredning.<br /> En huvuduppgift för denna vore att pröva behovet av en ramlagstiftning<br /> om ideella föreningar, i vilken kunde fastställas de rättigheter och skyldigheter<br /> som tillkommer föreningar och medlemmar, resp. icke medlemmar.<br /> Sannolikt kommer ett genomförande av § 32-utredningens förslag med de<br /> ökade befogenheter som ges åt fackorganisation gentemot medlemmar och<br /> andra att öka behovet av en sådan utredning. Som grundlagberedningen<br /> framhållit är det dock nödvändigt att ”visa stor varsamhet i fråga om lagreglering<br /> i fråga om organisationernas inre verksamhet”, bl. a. därför att<br /> en sådan reglering skulle kunna försämra förutsättningarna för en fri åsiktsbildning.</p> <p>Svea hovrätt uppmärksammar den enskildes förhållande till organisationerna<br /> i sitt remissvar på fri- och rättighetsutredningen. Hovrätten säger:</p> <p>Vad som i första hand synes angeläget att överväga vid en förnyad prövning<br /> av grundlagsskyddet på förevarande område är enligt hovrättens mening<br /> vissa regler som avser den enskildes ställning i förhållande till organisationerna.<br /> De viktigaste av dessa, såsom de stora organisationerna på<br /> arbetsmarknaden och de kommunala förbunden, tenderar de facto att få<br /> en roll som är jämförbar med det allmännas.</p> <p>Även juridiska fakulteten vid Uppsala universitet uppmärksammar "organisationsväsendets<br /> snabba tillväxt och på senare år alltmer markerade<br /> ställning av halvofficiella organ med offentliga uppgifter” och anser det<br /> angeläget att fråga om den enskildes förhållande till organisationerna görs<br /> till föremål för utredning.</p> <p>I den äldre regeringsformen, 16 $, fanns infört bestämmelsen att Konungen<br /> förbjöds att någons "samvete tvinga eller tvinga låta”. Sedan 16 $ utmönstrats<br /> ur grundlagen finns ingen motsvarande bestämmelse om skydd<br /> för någons samvete. I praktiken har i vissa fall samma syfte kommit till<br /> uttryck i vanlig lagstiftning, t. ex. rörande vapenvägran. På andra områden<br /> har synpunkten lämnats obeaktad i lagstiftningen såsom fallet är t. ex. beträffande<br /> prästmans rätt att vägra att medverka till vissa förrättningar. Två<br /> intressen står här, som så ofta, mot varandra, det allmännas intresse av<br /> åtlydnad och den enskildes av att hävda sitt samvete. Avvägningen där</p> </div> <div class="block ml_42" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>emellan är svår och kan blott ske från fall till fall. Problemställningen bör<br /> dock uppmärksammas.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:42px;">Åberopande det anförda hemställs<br /> att riksdagen</p> <p style="margin-left:58px;">A. vidtar följande ändringar i det vid propositionen 1975/76:209<br /> fogade förslaget till Lag om ändring i regeringsformen</p> <p>1 kap.</p> <p>2 §</p> <p>Den offentliga makten skall i överensstämmelse med de principer som<br /> slås fast i 1 § utövas så att alla människors värdighet och lika värde erkännes,<br /> att alla är lika inför lagen, att män och kvinnor åtnjuter lika rättigheter<br /> samt att den enskildes personliga frihet och integritet samt kulturella, ekonomiska<br /> och sociala välfärd främjas.</p> <p>Grundläggande mål för det allmännas strävan skall vara att tillförsäkra<br /> envar dels rätt att välja utbildning, arbete, yrke, näring och bostad, dels<br /> ock social trygghet, vård och omvårdnad liksom en god levnadsmiljö. Vid<br /> förverkligandet av dessa mål skall det allmänna värna om den enskildes<br /> valfrihet, hans rätt att ingå äktenskap och hans privat- och familjeliv.</p> <p>Etniska, religiösa och språkliga minoriteters rätt till eget kulturliv och<br /> samfundsliv skall främjas.</p> <p>2 kap.</p> <p>1 § första stycket p. 7</p> <p>Föräldrarätt: rätt att uöva vårdnaden om sina minderåriga barn, att välja<br /> mellan likvärdiga skol- och utbildningsformer för dessa samt ali handha<br /> barnens fostran i tros- och livsåskådningsfrågor.</p> <p>2 kap.</p> <p>2 §</p> <p>Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva<br /> till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant<br /> hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång<br /> att deltaga i möte, demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra politisk<br /> sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning<br /> som avses i första meningen.</p> <p>Ej heller får medborgare genom beslut av sådan sammanslutning i vilken<br /> medlemskap är av väsentlig betydelse för hans utkomst eller för tillvaratagande<br /> av viktiga ekonomiska intressen kollektivt anslutas till politisk<br /> sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning<br /> som avses i första stycket.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>2 kap.</p> <p>10 §</p> <p>Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var<br /> belagd med brottspåföljd, närden förövades. Ej hel ler får svårare brottspåföljd<br /> åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu har sagts<br /> om brottspåföljd gäller även förverkande eller annan särskild rättsverkan<br /> av brott.</p> <p>Ny eller förhöjd skatt, avgift eller annan pålaga, får icke införas genom<br /> föreskrift som ges tillbakaverkande kraft, försåvitt det icke föranledes av<br /> särskilda skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförliga<br /> förhållanden.</p> <p>Föreskrifter i andra ämnen än som avses i första och andra stycket och<br /> som har en för den enskilde betungande effekt får icke ges tillbakaverkande<br /> kraft med mindre än att synnerliga skäl föranleder det.</p> <p>2 kap.</p> <p>12 § tredje stycket<br /> Lag som begränsar yttrandefriheten, rätten till information, mötesfriheten,<br /> demonstrationsrätten, föreningsfriheten, föräldrarätten eller skyddet för förtrolig<br /> meddelelse stiftas på samma sätt som grundlag eller, om riksdagen<br /> finner att beslut i sådan ordning icke kan avvaktas, genom ett beslut varom<br /> minst fem sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna<br /> förenar sig.</p> <p>Fjärde stycket</p> <p>Förslag till lag som avses i första stycket skall granskas av det lagråd<br /> som sägs i 8 kap. 18 §. Lagrådet skall särskilt yttra sig om lagens förenlighet<br /> med denna regeringsform. Om lagrådet finner att förslag till lag innebär<br /> begränsning av fri- eller rättighet som avses i andra stycket, skall den där<br /> fastslagna särskilda beslutsordningen tillämpas.</p> <p>2 kap.</p> <p>16 a §</p> <p>Åtnjutande av de fri- och rättigheter som här angivas skall tryggas utan<br /> åtskillnad av något slag såsom förutom på de grunder som sägs i 12 § andra<br /> stycket 3 p., 15 g och 16 a § även språk, religion, nationell eller social härkomst,<br /> tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.</p> <p>2 kap.</p> <p>19 §</p> <p>Envar äger rätt till skydd för sin egendom och för rätten till de litterära,<br /> konstnärliga eller tekniska produkter som han har skapat. För det fall att<br /> någons egendom eller rätten till sådana produkter tages i anspråk genom<br /> expropriation eller annat sådant förfogande skall skälig ersättning utgå enligt<br /> grunder som bestämmes i lag.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2553</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>8 kap.</p> <p>7 § forsta stycket 3 p.</p> <p>In- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning,<br /> kommunikationer, kreditgivning eller näringsverksamhet.</p> <p>8 kap.</p> <p>20 §</p> <p>Finner domstol eller annan myndighet att vid tillkomsten av en föreskrift<br /> har förekommit grovt fel i det förfarande som skulle iakttagas, för myndigheten<br /> ej tillämpa föreskriften. Ej heller för myndighet tillämpa föreskrift<br /> som i något annat hänseende står i strid med bestämmelse i grundlag eller<br /> annan överordnad författning. I fråga om föreskrift i lag eller förordning<br /> skall detta dock gälla endast om motstridigheten är uppenbar.,</p> <p style="margin-left:58px;">B. beslutar att bestämmelserna om begränsningar i yttrandefriheten<br /> och informationsfriheten enligt 2 kap. 13 § utformas i<br /> enlighet med vad ovan i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:58px;">C. hos regeringen anhåller om utredning angående rättighetsskydd<br /> för enskild mot enskild.</p> <p>Stockholm den 6 maj 1976</p> <p>GÖSTA BOHMAN (m)</p> <p>STAFFAN BURENSTAM LINDER</p> <p>ALLAN HERNELIUS (m)</p> <p>ERIC KRONMARK (m)</p> <p>BRITT MOGÅRD (m)</p> <p>TAGE MAGNUSSON (m)<br /> i Borås</p> </div> <div class="block ml_24"><p>(m) NILS CARLSHAMRE (m)</p> <p style="margin-left:22px;">ASTRID KRISTENSSON (m)</p> <p style="margin-left:22px;">CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)</p> <p style="margin-left:22px;">G. IVAR VIRGIN (m)</p> <p style="margin-left:22px;">PER PETERSSON (m)<br /> i Gäddvik</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 GÖSTA BOHMAN m 1 undertecknare 0 ALLAN HERNELIUS m 2 undertecknare 0 ERIC KRONMARK m 3 undertecknare 0 BRITT MOGÅRD m 4 undertecknare 0 TAGE MAGNUSSON m 5 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 6 undertecknare 0 ASTRID KRISTENSSON m 7 undertecknare 0 CARL-WILH. LOTHIGIUS m 8 undertecknare 0 G. IVAR VIRGIN m 9 undertecknare 0 PER PETERSSON m 10 undertecknare FZ022553 av herr Bohman m. fl. mot_197576__2553.pdf 453055 pdf med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen https://data.riksdagen.se/fil/CFF4B361-3F64-4C73-AC53-E2FF55865C67