3065957 FZ022551 1975/76 2551 mot mot Motion 1975/76:2551 av herr Ahlmark m. fl. Motion Motion 2551 0 1976-05-06 00:00:00 2014-10-11 16:27:39 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen av herr Ahlmark m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022551/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022551 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022551 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Mot. 1975/76</p> <p style="text-align:right;">2551-2552</p> <p>Motion<br /> 1975/76:2551</p> <p>av herr Ahlmark m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen</p> <p>Sammanfattning</p> <p>Regeringens förslag innebär att riksdagen med någon enda rösts majoritet<br /> över en natt kan upphäva eller inskränka de flesta fri- och rättigheter, t. ex.<br /> yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet. De kriterier som anges för<br /> inskränkningar i fri- och rättigheterna är snömosformuleringar som i krislägen<br /> inte ger något verkligt skydd. Detta kan folkpartiet inte godta. Vi<br /> fullföljer vårt krav att lagar som inskränker fri- och rättigheterna skall stiftas<br /> på samma sätt som grundlag eller genom ett beslut som stöds av minst<br /> fem sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter.</p> <p>Friheten skall skyddas i författningen - den reformen skall inte ytterligare<br /> förhalas genom en ny, onödig utredning.</p> <p>Folkpartiet föreslår därför i denna partimotion,</p> <p>att regeringsformen ändras så att grundlagsändringar endast kan beslutas<br /> före och efter ordinarie val och att de två besluten inte får fattas senare<br /> än sex månader före det ordinarie valet resp. inte tidigare än sex månader<br /> efter det ordinarie valet,<br /> att inskränkningar i de centrala fri- och rättigheterna skall beslutas i samma<br /> ordning som ändring av grundlag eller genom beslut med 5/6 majoritet<br /> och minst 3/4 av riksdagsledamöterna,<br /> att grundlagens målsättningsparagraf skall innehålla också den enskilde<br /> individens integritet och valfrihet, föräldrars och barns rätt samt näringsfrihet<br /> och egendomsrätt,<br /> att myndigheternas skyldighet att upprätthålla likheten inför lagen införs<br /> i rättighetskapitlet,<br /> att de föreslagna bestämmelserna mot retroaktiv lagstiftning skärps,<br /> att det i grundlagen klargörs att ersättning vid expropriation skall vara<br /> skälig och inte kunna vara enbart symbolisk, samt<br /> att utlämning av svensk medborgare till annat land förbjuds.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 världen av i dag är det bara några få hundra miljoner människor som<br /> bor i samhällen som tillkämpat sig den frihet som för oss är självklar. Den<br /> överväldigande majoriteten, mer än 3 miljarder människor, lever i stället<br /> under olika typer av auktoritära regimer. Aldrig förr i världshistorien har<br /> så många människor levt under förtryck som just nu.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2551-2552</p> </div> <div class="block ml_20" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>De senaste åren har rymt många bakslag för folkstyrelsen. Ett antal länder<br /> i Latinamerika - som tidigare präglades av betydande frihet för politiska<br /> partier, fackföreningar och tidningar - har i dag förvandlats till militäreller<br /> partidiktaturer; Chile är bara en av vidrigheterna. I Afrika har flera<br /> av de självständiga staterna tagits över av grupper som inte tillåter någon<br /> opposition. I Asien är det bara några fä länder, främst Japan, där regeringarna<br /> tvingas leva under kritik från politiska motståndare. Det senaste årets katastrof<br /> i Indien är att landets premiärminister tror att hennes framtid också<br /> är landets öde och att fängelserna måste fyllas med politiska fingar och<br /> tidningsredaktionerna av censorer för att Indien skall överleva. Att många<br /> länder i Indokina och Afrika gjort sig fria från främmande förtryck har<br /> varit oerhört glädjande; det är tragiskt att flera sedan inte kunnat välja<br /> sig mot egna förtryckare. Amnesty International skriver i sin årsrapport<br /> hösten 1975 att 107 länder kränker de mänskliga rättigheterna genom att<br /> människor spärras in för de åsikter som de hyser och utan att de ges snar<br /> och opartisk rättegång.</p> <p>På 1930-talet talade man om demokratins seger och kris. Med Tysklands<br /> nederlag i första världskriget föll de gamla regimerna, och demokratin fick<br /> sitt genombrott i ett stort antal länder. 15 år senare hade fascism, nazism<br /> och kommunism tagit över många av de nationerna. Efter demokratins<br /> seger följde demokratins kris.</p> <p>Kanske står vi i dag i en liknande situation. Befrielsen av Europa från<br /> nazismen ledde bara till att halva Europa fick demokrati - de starkaste<br /> diktaturerna i historien, Sovjetunionen och kommuniststaterna, finns inte<br /> långt från våra egna gränser. Avvecklingen av kolonialväldena betydde inte<br /> alltid att den ekonomiska imperialismen från omvärlden fick sitt slut. Förenta<br /> staternas historiska insats i motståndet mot kommunismen i Europa<br /> har inte hindrat USA att liera sig med korrumperade juntor på många håll<br /> i världen. En rad regimer som bygger på terror, t. ex. i Spanien och Sydafrika,<br /> har inte utsatts för de påtryckningar från demokratierna som varit möjliga.<br /> Energikrisen har betytt att ett antal oljeproducerande diktaturer fått ett dramatiskt<br /> ökat inflytande på världspolitiken.</p> <p>Förenta Nationernas bildande har inte lett till särskilt mycket av politisk<br /> solidaritet med förtryckta människor. Inför förra höstens generalförsamling<br /> diskuterade man det otroliga: skulle en av de mest vitala demokratierna<br /> i världen, Israel, uteslutas ur FN eller hindras delta i dess arbete. Kampanjen<br /> mot den judiska staten i dag, liksom förföljelserna mot judar för 30-40<br /> år sedan, kan båda ses som tecken på att efter demokratins seger har följt<br /> demokratins kris.</p> <p>Det är bittert att behöva konstatera: vi kan inte veta om demokratin<br /> kommer att finnas i världen vid nästa sekelskifte, om knappt 25 år. Folkstyrelserna<br /> har visat sig vara så känsliga för kriser och ekonomisk utpressning,<br /> att demokratin fortfarande framstår som ett osäkert historiskt experiment.<br /> Den samhällsform, som vi vant oss vid att betrakta som självklar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i vårt eget land och som naturlig målsättning för andra länder, är ett privilegium<br /> för en liten minoritet. Den politiska friheten ses av många som<br /> en lyx för mänsklighetens överklass.</p> <p>Det betyder inte alls att demokratin är dömd till undergång eller att man<br /> underskattar den sprängkraft i slutna samhällen som idén om friheten ofta<br /> utgör. Men insikten om farorna för demokratin är nödvändig om vi skall<br /> förstå att demokratin ständigt måste vinnas på nytt i varje land och i varje<br /> generation. Den är inte en gång för alla given, den måste försvaras mot<br /> angrepp och likgiltighet. Övertron på demokratins styrka är ett av hoten<br /> mot oss.</p> <p>Grundlagsskyddade fri- och rättigheter</p> <p>Det internationella perspektivet - historiskt och i dagsläget - har varit<br /> avgörande för många svenska medborgare när de krävt att vår författning<br /> bättre än hittills skall skydda våra fri- och rättigheter.</p> <p>Arbetet på att förstärka grundlagsskyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna<br /> har i praktiken pågått sedan den Tingstenska utredningen tillsattes<br /> år 1938. Om riksdagen skulle anta den av regeringen nu framlagda propositionen<br /> innebär det att detta arbete måste fortsätta.</p> <p>Propositionen föreslår på flera punkter förbättringar i förhållande till nuläget.<br /> Men den innehåller inte förslag till regler som skulle hindra en riksdagsmajoritet<br /> att på några dagar kraftigt inskränka så centrala fri- och rättigheter<br /> som yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet,<br /> föreningsfrihet och skyddet för förtrolig meddelelse.</p> <p>Gång efter annan har opinionen tvingat socialdemokratin att ge upp ohållbara<br /> invändningar mot ett förstärkt skydd för de centrala opinionsfriheterna.<br /> Från den nästan totala negativismen i grundlagberedningen i början av sjuttiotalet<br /> till den nu föreliggande propositionen är ett långt steg, som förmodligen<br /> inte tagits om inte en vaksam opinion drivit på.</p> <p>De socialdemokratiska reträtterna har gått över regeringens proposition<br /> 1973, genom den av folkpartiet framtvingade fri- och rättighetsutredningen<br /> och fram till årets proposition. Steg för steg har socialdemokraterna pressats<br /> till att gå med på ett starkare skydd för friheten.</p> <p>Men reträtterna har inte gått tillräckligt långt. Det mesta återstår ännu<br /> att göra.</p> <p>När regeringen nu framlägger ett förslag som inte uppfyller kraven på<br /> ett effektivt grundlagsskydd, lockar den samtidigt med en ny utredning<br /> Detta är en klassisk metod för att förhala författningsreformen. Fri- och<br /> rättighetsutredningen har framlagt sitt betänkande. Betänkandet har remissbehandlats.<br /> Det har debatterats i massmedier och inom de olika partierna.<br /> Regeringen har sagt sitt om hur den vill skydda våra fri- och rättigheter.<br /> Nu är det dags för beslut - inte för nya utredningar som bara ytterligare<br /> fördröjer grundlagsskyddade fri- och rättigheter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Hur skall fri- och rättighetsinskränkningar beslutas?</p> <p>Folkpartiet har i fri- och rättighetsutredningen föreslagit att inskränkningar<br /> i de centrala fri- och rättigheterna - med undantag av tryckfriheten som<br /> redan är skyddad i grundlag - endast skall fä ske i samma ordning som<br /> ändring av grundlag eller, om brådska föreligger, med kvalificerad majoritet<br /> - minst 5/6 av de röstande och minst 3/4 av ledamöterna.</p> <p>I propositionen anför departementschefen majoritetsprincipen som en invändning<br /> mot bestämmelser om kvalificerad majoritet för inskränkningar<br /> i fri- och rättigheter. Han refererar utredningsmajoriteten: ”Inga andra avvikelser<br /> från denna princip bör tillåtas än just sådana som är nödvändiga<br /> för att skydda den demokratiska styrelseformen och andra värden som är<br /> oskiljaktigt förenade med demokratins idéer. " (Vår kursivering.)</p> <p>Den nuvarande regeringsformen - som grundas på 1973 års proposition,<br /> som var undertecknad av den nuvarande departementschefen - innehåller<br /> fyra bestämmelser om kvalificerad majoritet. Det gäller frågan om överlåtelse<br /> av beslutanderätt till mellanfolklig organisation (den s. k. EG-paragrafen),<br /> ändring av riksdagsordningen, beslut om uppskov med ordinarie riksdagsval<br /> när riket är i krigsfara samt frågan om åtal mot riksdagsman på grund av<br /> hans yttranden eller gärningar under utövandet av riksdagsuppdraget. I det<br /> sistnämnda fallet krävs riksdagsbeslut med 5/6 majoritet.</p> <p>Principen om riksdagsledamots immunitet är av betydande värde. Det<br /> torde dock med skäl kunna ifrågasättas om denna princip är mer oskiljaktigt<br /> förenad med demokratins idéer än de mänskliga fri- och rättigheterna. För<br /> folkpartiet är det självklart att skyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna<br /> tillhör de ”värden som är oskiljaktigt förenade med demokratins idéer”.</p> <p>Majoritetsprincipen är ett ohållbart argument mot att grundlagsskydda frioch<br /> rättigheterna. Så fort man accepterar grundlagar ger man avkall på majoritetens<br /> rätt att i varje ögonblick omedelbart bestämma vad den vill. När<br /> riksdagen beslöt att ge tryckfriheten grundlagsskydd innebar detta att den<br /> satte spärrar mot att en framtida riksdagsmajoritet skulle kunna inskränka<br /> tryckfriheten annat än genom två riksdagsbeslut med val emellan.</p> <p>När riksdagen 1973 och 1974 antog den nuvarande regeringsformen satte<br /> den upp spärrar mot en riksdagsmajoritets möjligheter att över en natt med<br /> en rösts majoritet ändra riksdagsordningen eller överföra beslutanderätt till<br /> mellanstatlig organisation.</p> <p>Departementschefen pekar vidare på problemet när en frihetsinskränkning<br /> ingår i en större helhet. Han hänvisar till utredningsmajoritetens exempel<br /> om social lagstiftning som innehåller tystnadspliktsbestämmelser.</p> <p>En diskussion om hållfastheten i detta argument försvåras av att regeringen<br /> inte ansett det möjligt att uppfylla riksdagens begäran om förslag<br /> om tystnadspliktsreglering till innevarande riksmöte. Förslaget kommer inte<br /> att föreläggas riksdagen förrän hösten 1976. Huruvida regeringen kommer<br /> att föreslå en enhetlig reglering av tystnadsplikterna och bestämmelserna<br /> om handlingssekretess är ännu inte klart.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Folkpartiet kommer att arbeta för en sådan reglering av offentliga funktionärers<br /> tystnadsplikt som låter sig förenas med ett hållbart grundlagsskydd<br /> för fri- och rättigheterna. Det av tystnadspliktskommittén framlagda förslaget<br /> synes i princip uppfylla detta krav och klara det problem regeringen<br /> drar fram.</p> <p>För folkpartiets del är det självklart att utformningen av tystnadspliktsbestämmelserna<br /> måste underordnas kravet på grundiagsskyddade fri- och<br /> rättigheter. Detta innebär att vi kommer att arbeta för en sådan reglering<br /> av offentliga funktionärers tystnadsplikt som låter sig förenas med ett hållbart<br /> grundlagsskydd. Det av tystnadspliktskommittén framlagda förslaget synes<br /> i princip uppfylla detta krav.</p> <p>Utredningsmajoriteten anförde också att krav på kvalificerad majoritet<br /> inte var ett tillräckligt skydd när det fanns en tillräckligt stor majoritet<br /> som ville inskränka fri- och rättigheterna. Detta är ett förvånansvärt argument<br /> från den åsiktsriktning som inte vill ha några rejäla bestämmelser<br /> alls i vad gäller rätten att besluta om inskränkningar.</p> <p>Till dessa, även av utredningen framförda, argument lägger departementschefen<br /> några egna. Han hävdar att kombinationen av bestämmelser om<br /> för vilka syften inskränkningar får göras och bestämmelser om särskilt förfarande<br /> innebär att minoriteten fåren befogenhet att tolka grundlagen. Denna<br /> befogenhet skulle rätteligen tillkomma majoriteten. Detta resonemang<br /> synes basera sig på en bristfällig läsning av det förslag till lagtext som folkpartiets<br /> representant i utredningen lade fram. Enligt detta förslag är det<br /> lagrådet som har att avgöra huruvida ett visst förslag innebär inskränkning<br /> i någon av de centrala opinionsfriheterna. Om så är fallet skall kvalificerat<br /> förfarande tillämpas.</p> <p>Regeringen hänvisar också till de kriterier som i förslaget ställs upp för<br /> inskränkningar i fri- och rättigheterna. Inskränkningar får göras ”endast<br /> för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle”,<br /> yttrandefriheten och informationsfriheten ”får begränsas endast om särskilt<br /> viktiga skäl föranleder det”, etc.</p> <p>Vill man genom ändamålsbestämningar och liknande öka skyddet för<br /> fri- och rättigheterna kan man troligen inte komma mycket längre. Vi<br /> motsätter oss självfallet inte formuleringar av det här slaget.</p> <p>Men det är uppenbart att de inte är tillräckliga. De är alla så luddiga<br /> att tolkningarna av dem kan gå i vitt skilda riktningar. En lag som för<br /> några är ”ett hot mot den fria åsiktsbildningen” kan andra godta, eftersom<br /> den fria åsiktsbildningen kan påstås garanteras på andra sätt, t. ex. genom<br /> tryckfriheten. En inskränkning i friheterna med hänvisning till ”allmän<br /> ordning och säkerhet” kan av många uppfattas som enbart ett försök att<br /> beskära demokratin utan att kollidera med grundlagen. I situationer som<br /> inte kan förutses kan betänkliga inskränkningar av fri- och rättigheterna<br /> göras när de makthavande säger att ”särskilt viktiga skäl” kräver dem.<br /> Etc.</p> </div> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_1" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det kan sägas att det är bättre att ha än att inte ha formuleringar av<br /> detta slag. I vissa debattlägen kan regeringsformens ord användas som argument<br /> mot vissa slag av angrepp mot fri- och rättigheterna. Men än mer<br /> uppenbart är att dessa och liknande formuleringar i stor utsträckning är<br /> snömosparagrafer utan tvingande verkan, vilka i krislägen kan komma att<br /> missbrukas nära nog hur långt som helst.</p> <p>Slutligen anför departementschefen att ständigt återkommande tvister i<br /> procedurfrågor kan medföra svåra skador för det demokratiska styrelseskicket.<br /> Mot bakgrund av den metod som folkpartiet föreslagit synes departementschefens<br /> farhågor betydligt överdrivna såväl i vad gäller mängden<br /> av dessa frågor som i vad gäller riskerna för det demokratiska styrelseskicket.<br /> Dessa farhågor och övriga invändningar måste dessutom hela tiden vägas<br /> mot värdet av grundlagsskyddade fri- och rättigheter.</p> <p>Till det av folkpartiets representant i fri- och rättighetsutredningen framlagda<br /> förslaget bör läggas att bestämmelser om lagrådets sammansättning<br /> bör införas i grundlagen. Lagrådets medlemmar bör utses av högsta domstolen<br /> och regeringsrätten. Vi har i motion 1975:94, som ligger för behandling<br /> under vårriksdagen, lagt fram ett konkret förslag till sådan ändring av 8<br /> kap. 18 S regeringsformen. Förslaget innebär också att lagrådet obligatoriskt<br /> skall granska bl. a. lagar som rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna.<br /> Om en lösning med kvalificerat förfarande genomförs, kräver den<br /> självfallet också följdändringar i bl. a. riksdagsordningen.</p> <p>Reglerna för ändring av grundlag</p> <p>Det sägs ibland att flera av fri- och rättigheterna är ”absoluta” i den<br /> meningen att de är inskrivna i grundlagen och inte medger inskränkning<br /> genom vanlig lag. Men dessa fri- och rättigheter är därmed inte mer absoluta<br /> än att de under loppet av 6-8 veckor samtliga kan upphävas. Ett första<br /> beslut kan fattas omedelbart före ett extraval eller ett ordinarie val; det<br /> andra beslutet kan fattas genast när den nya riksdagen samlas. En svår<br /> kris i samband med val till riksdagen kan innebära hot också mot de ”absoluta”<br /> friheterna. Denna risk bör vi motverka. Vi föreslår därför att reglerna<br /> för grundlagsändring skärps.</p> <p>För det första bör ändring av grundlag bara kunna ske före och efter<br /> ordinarie val. Extraval skall inte kunna hållas för att upphäva eller förändra<br /> grundlagar.</p> <p>För det andra bör väljarna få god tid på sig att granska förslaget före<br /> ett ordinarie val, när riksdagen fattat beslut om vilande grundlagsändring,<br /> och att den nya riksdagen bör ha god tid på sig efter valet för att överväga<br /> om det vilande förslaget skall antas eller förkastas. Vi önskar därför att<br /> 8 kap. 15 S i framtiden kommer att kräva att det vilande beslutet måste<br /> fattas minst sex månader före valet och att det andra beslutet ej får fattas<br /> förrän sex månader efter valet. Därmed får man en garanti för att ingen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>grundlag kan ändras utan att man haft minst ett år och mellanliggande<br /> ordinarie val på sig för att diskutera saken.</p> <p>Som argument mot detta förslag har anförts att det skulle kunna leda<br /> till att angelägna grundlagsändringar fördröjs, att förarbetet på grundlagar<br /> skulle kunna bli sämre samt att extra val förvandlas till andra klassens<br /> val.</p> <p>Dessa invändningar är förvånansvärt svaga för att motivera ett bibehållande<br /> av ett system som i extrema lägen kan användas för att på kort tid<br /> helt avskaffa den demokratiska samhällsordningen. Arbetet på att förstärka<br /> fri- och rättighetsskyddet kan ju visa sig vara meningslöst om grundlagarna<br /> kan avskaffas på några få veckor.</p> <p>Målsättningsparagrafen</p> <p>I fri- och rättighetsutredningen föreslog folkpartiets och centerpartiets representanter<br /> att den av majoriteten föreslagna målsättningsparagrafen skulle<br /> kompletteras med uttalanden om den enskildes integritet och valfrihet, om<br /> föräldrars och barns rätt samt om näringsfrihet och egendomsrätt.</p> <p>Det är folkpartiets uppfattning att om grundlagen skall innehålla en målsättningsparagraf<br /> så bör den formuleras så, att centrala värden, om vilka<br /> en betydande enighet råder, inte utelämnas. I propositionens förslag till<br /> 1 kap. 2 § har vissa ändringar - främst av språklig natur - gjorts i förhållande<br /> till utredningens majoritetsförslag, med ett undantag till det bättre.</p> <p>Dock innebär inte heller propositionsförslaget de ovan nämnda värdena,<br /> varför vi föreslår att de tas med i målsättningsparagrafen.</p> <p>Departementschefen har strukit formuleringen om ”likhet inför lagen”<br /> med motiveringen att denna grundläggande princip kommer till uttryck<br /> i den nuvarande åttonde paragrafens bestämmelse om att myndigheterna<br /> skall iakttaga saklighet och opartiskhet. Det kan med visst fog hävdas att<br /> detta uttryck täcker samma sak som uttrycket likhet inför lagen och att<br /> det senare därför kan strykas. Dock synes uttrycket ”likhet inför lagen”<br /> ha en sådan slagkraft och betydelse att det inte bör utgå ur grundlagen.</p> <p>Till detta kommer att ”saklighet och opartiskhet” snarast synes vara metoder<br /> medan ”likhet inför lagen” anger resultatet. Vi föreslår att myndigheternas<br /> skyldigheter i vad gäller medborgarnas likhet inför lagen läggs<br /> till i den blivande 2 kap. 9 $.</p> <p>Retroaktivitet i lagstiftningen</p> <p>I en rättsstat är ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning något självklart.<br /> En medborgare skall kunna överblicka konsekvenserna av sitt handlande<br /> vid varje tillfälle; en efteråt beslutad lag med tillbakaverkande kraft får<br /> icke försätta honom i en ny och sämre situation.</p> <p>Emellertid bör av samma skäl retroaktivitetsförbudet gälla även i andra</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>fall än inom straffrätten. Från medborgarnas synpunkt kan pålagor av annat<br /> slag, t. ex. nya eller förhöjda skatter eller avgifter, verka med liknande eiler<br /> större tyngd som en sanktion i straffrättslig mening. Därför anser vi att<br /> ej heller sådana pålagor bör få införas genom föreskrifter som ges tillbaka<br /> verkande kraft.</p> <p>I fråga om skatter, avgifter eller andra pålagor kan dock situationen ibland<br /> vara sådan, att det föreligger ett från allmän synpunkt berättigat intresse<br /> av föreskrift med tillbakaverkande kraft. Sådant kan inträffa i samband<br /> med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförbara förhållanden. Som<br /> exempel kan nämnas att vid beräkning av krigskonjunkturskatt kan skatteperiodens<br /> början någon gång behöva läggas före beslutsdatum och ikraftträdande.<br /> Undantag för detta fall föreslås också av oss.</p> <p>Även i fråga om föreskrifter i andra ämnen än strafflagstiftning och skatter<br /> och avgifter bör av grundlagen framgå att sådana föreskrifter, som har en<br /> för den enskilda betungande effekt, icke får ges tillbakaverkande kraft med<br /> mindre än att synnerliga skäl så föranleder.</p> <p>Ersättning vid expropriation</p> <p>Nuvarande regeringsform och förslaget från regeringen (2 kap. 18 §) lyder<br /> på följande sätt:</p> <p>”Varje medborgare skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som<br /> bestämmes i lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation<br /> eller annat sådant förfogande.”</p> <p>Lagar som ger så gott som obefintlig ersättning vid expropriation skulle<br /> hota rättssäkerheten på ett allvarligt sätt. Regeringsformen bör därför i sin<br /> lydelse göra klart att enbart symbolisk ersättning vid expropriation eller<br /> annat sådant förfogande inte är tillräcklig.</p> <p>Detta klargörs genom att ordet ”skälig” sätts in före ”ersättning”. Hur<br /> ”skälig ersättning” skall tolkas i olika fall avgörs genom lagstiftningen.</p> <p>Utlämning av svensk medborgare till annat land</p> <p>”Ingen medborgare får landsförvisas eller eljest hindras att resa in i riket.”<br /> Så står det i 2 kap. 7 § första stycket i regeringens förslag.</p> <p>Tanken med detta förbud, som endast kan inskränkas efter ändring av<br /> grundlagen, är bl. a. att skydda sig mot att svenska myndigheter i olika<br /> former utestänger svenska medborgare från vårt land. Tyvärr har bestämmelsen<br /> en lucka: den förbjuder inte utlämning av svensk medborgare<br /> till annat land.</p> <p>Lag om utlämning av svensk medborgare kan därför fattas på vanligt<br /> sätt, omedelbart och med knappaste möjliga majoritet. Det kan ske under<br /> tryck från någon stormakt eller i ett upphetsat opinionsläge här hemma.<br /> Därmed kan svensk medborgare genom vanlig lag undandras det rättsskydd</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>som vårt land annars ger honom/henne. Han kan riskera att utlämnas till<br /> land med helt andra rättstraditioner än vårt eget och med straff för handlingar<br /> som inte är straffbara här.</p> <p>Man kan vidare tänka sig att Sverige någon gång i framtiden kommer<br /> att stå under tryck från något land - eller grupp av länder - där politiska<br /> handlingar i demokratisk anda betraktas som kriminella. Svenska medborgare,<br /> som deltar i sådan verksamhet, skulle kunna begäras utlämnade till<br /> totalitärt styrda stater. Vi bör befria regering och riksdag från möjligheten<br /> att stifta lag som gör sådana utlämningar legala genom att i författningen<br /> förbjuda dem. Svensk medborgare, som i utlandet begår ett brott som även<br /> i Sverige är straffbart, får också i fortsättningen föras inför domstol i Sverige<br /> i stället för att utlämnas.</p> <p>I dag finns i vårt land ingen lag som ger rätt att utlämna svensk medborgare<br /> till icke-nordiskt land; det finns däremot inget hinder i författningen mot<br /> sådan lag. Dock finns en samnordisk lagstiftning som i vissa fall gör det<br /> möjligt att utlämna svensk medborgare till annat nordiskt land. De närmare<br /> bestämmelserna härom finns främst i lagen den 5 juni 1959 om utlämning<br /> för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nr 254).</p> <p>Även om rättsförhållanden och politiska traditioner i de nordiska länderna<br /> är skäl för en lagstiftning av denna typ, är det principiellt tveksamt att<br /> utlämna medborgare i eget land till annat lands rättskipning. En ändring<br /> av denna lag, som bygger på överenskommelser inom Norden, bör naturligtvis<br /> först diskuteras mellan de fem länderna. Ett förbud i regeringsformen<br /> mot utvisning av svensk medborgare till annat land bör därför kompletteras<br /> med en övergångsbestämmelse som tillåter den samnordiska lagstiftning<br /> på området som redan föreligger.</p> <p>Skyddet för demokratin</p> <p>Det brukar sägas att Sverige är en av världens mest stabila demokratier.<br /> Men också hos oss kan den stabiliteten komma att rubbas i framtida krislägen.<br /> Också här är det viktigt att alltid värna om demokratins fri- och<br /> rättigheter. Också i Sverige måste demokratin ständigt vinnas på nytt i varje<br /> generation.</p> <p>Därför är det demokratins förankring bland människorna och deras valda<br /> representanter som är grundvalen för frihet och folkstyrelse. Om svenska<br /> folket, också i krislägen, står fast vid de grundläggande rättigheterna, blir<br /> det svårt för de makthavande att beskära dem. Och tvärtom: om en majoritet<br /> av svenska väljare röstar på icke-demokratiska partier blir det kanske omöjligt<br /> att skydda friheten hur förträfflig författningen än är.</p> <p>Men den insikten är inget argument mot att skydda fri- och rättigheterna<br /> i grundlagen. Det finns ju en massa mellanlägen melian en folkopinion,<br /> som förhindrar varje brott mot friheten, och en folkmening, som godtar<br /> varje förbrytelse mot friheten. Det finns lagar som ligger i någon sorts grå</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>zon, där viktiga värden gröps ur men utan att demokratin upphävs. Det<br /> finns speciella situationer då man kan anföra goda skäl för att begränsa<br /> en viss frihet utan att alla förstår att man därmed på sikt raserar en bit<br /> av skyddet för dem själva. Och det kan uppstå krisartade politiska lägen<br /> då en stark opinion under en tid kan begära att man upphäver viktiga rättigheter<br /> och där bara grundlagens skydd gör att man rider ut krisen utan<br /> att rasera rättssäkerheten.</p> <p>Sådana fall brukar de glömma som säger nej till effektivt grundlagsskydd<br /> för fri- och rättigheterna. De vägrar medge att t. ex. en ökning av brottsligheten<br /> kan leda till krav på flitig användning av telefonavlyssning mot<br /> svenska medborgare på mycket lösa grunder. De har inte fantasi nog att<br /> tänka sig att främmande makt kan sätta ett sådant tryck på Sverige, att<br /> det blir frestande att med smygande bestämmelser urholka mötesfriheten.<br /> De tycks inte tro att en regering i ett läge med våldsamma motsättningar<br /> inom landet kan anse att det ligger ”i landets intresse” att upphäva demonstrationsrätten.</p> <p>Det är inte minst för sådana och liknande ögonblick som man skriver<br /> grundlagar. När ingen hotar friheten behöver man inte skydda den ens<br /> i lag, än mindre i grundlag. När många vill tumma på demokratin är det<br /> viktigt att ha det säkraste skydd som lagstiftningen medger. Det är författningen.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad vi anfört i motionen hemställer vi</p> <p style="margin-left:58px;">att riksdagen beslutar om sådana ändringar och tillägg i regeringens<br /> förslag till Lag om ändring i regeringsformen</p> <p style="margin-left:44px;">1. att 1 kap. 2 S för följande lydelse:</p> <p>Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika<br /> värde, för den enskilda människans frihet och värdighet.</p> <p>Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara<br /> grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga<br /> det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att<br /> verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Vid förverkligandet<br /> av dessa mål bör det allmänna värna den enskildes valfrihet.</p> <p>Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom<br /> samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor<br /> lika rättigheter samt värna den enskildes integritet, privatliv och familjeliv.<br /> Föräldrarnas rätt att värda sina barn och barnens rätt till en god social miljö skall<br /> respekteras. Näringsfrihet och egendomsrätt är centrala värden i vårt samhälle.</p> <p>Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och<br /> utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.;</p> <p style="margin-left:58px;">2. att 1 kap. 9 S för följande lydelse:</p> <p>Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet iakttaga saklighet<br /> och opartiskhet så att allas likhet inför lagen upprätthålls.;</p> <p style="margin-left:44px;">3. att 2 kap. 12 § får följande lydelse:</p> <p>De fri- och rättigheter som avses i 1 8 1-5 samt i 6 och 8 SS och i 11 S<br /> andra Stycket får, i den utsträckning som 13-16 SS medgiver, begränsas<br /> genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag enligt<br /> 8 kap. 7 S första stycket 7 eller 10 S</p> <p>Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose<br /> ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får<br /> aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som<br /> har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt, att den utgör ett hot<br /> mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning<br /> får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller<br /> annan sådan åskådning.</p> <p>Lagsom begränsar yttrande friheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten,<br /> föreningsfriheten eller skyddet.för förtrolig meddelelse stiftas<br /> på samma sätt som grundlag eller, om riksdagen finnér denna ordning icke<br /> kunna avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och<br /> tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.</p> <p>Förslag till lag som avsesiförsta stycket skall granskas av det lagråd som sägs i 8 §.<br /> Lagrådet skall särskiltyttra sigom lagens förenlighet med denna regeringsform. Om<br /> lagrådet finnér ett förslag till lag innebära begränsning av fri- eller rättighet som avses<br /> i tredje stycket, skall den där fastslagna särskilda beslutsordningen tillämpas. ;</p> <p style="margin-left:44px;">4. att 8 kap. 15 § får följande lydelse:</p> <p>Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det första beslutet skall fattas<br /> minst sex månader före nästa ordinarie val till riksdagen. Det andra beslutet<br /> får ej fattas förrän sex månader efter valet. Riksdagen får icke såsom vilande<br /> antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat<br /> vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.;</p> <p style="margin-left:44px;">5. att 2 kap. 10 8 får följande lydelse:</p> <p>Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var<br /> belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd<br /> åläggas för gärningen än den som var föreskriven då: Vad nu har sagts<br /> om brottspåföljd gäller även förverkande eller annan särskild rättsverkan<br /> av brott.</p> <p>Ny eller förhöjd skatt, avgift eller annan pålaga får icke införas genom föreskrift<br /> som ges tillbakaverkande kraft, för så vitt det icke föranledes av särskilda<br /> skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförliga.förhållanden.</p> <p>Föreskrifter i andra ämnen än som avses i första och andra styckena och som har<br /> en för den enskilde betungande effekt får icke ges tillbakaverkande kraft med mindre<br /> än att synnerliga skäl föranleder det.;</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2551</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:43px;">6. att 2 kap. 18 § får följande lydelse:</p> <p>Varje medborgare skall vara tillförsäkrad skälig ersättning enligt grunder<br /> som bestämmes i lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom<br /> expropriation eller annat sådant förfogande.;</p> <p style="margin-left:43px;">7. att 2 kap. 7 $ får följande lydelse:</p> <p>Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen<br /> medborgare får utlämnas till annat land.</p> <p>Ingen medborgare som är eller har varit bosatt här i riket får berövas<br /> sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare<br /> i annan stat.</p> <p>Övergångsbestämmelse:</p> <p>Utan hinder av 2 kap. 7 fförsta stycket får gällande bestämmelser om utlämning<br /> av svensk medborgare till annat nordiskt land alltjämt tillämpas.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 6 maj 1976</p> </div> <div class="block ml_4"><p>PER AHLMARK (fp)</p> <p>OLA ULLSTEN (fp)</p> <p>ERIC ENLUND (fp)</p> <p>INGEMAR MUNDEBO (fp)</p> <p>JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)</p> <p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)<br /> i Arvika</p> </div> <div class="block ml_24"><p>ROLF WIRTÉN (fp)</p> <p>INGEGÄRD FR/ENKEL (fp)</p> <p>CECILIA NETTELBRANDT (fp)</p> <p>KERSTIN ANÉR (fp)</p> <p>SVEN GUSTAFSON (fp)<br /> i Göteborg</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ANDERS JONSSON (fp)<br /> i Mora</p> </div> </div> </div> 0 PER AHLMARK fp 1 undertecknare 0 OLA ULLSTEN fp 2 undertecknare 0 ERIC ENLUND fp 3 undertecknare 0 INGEMAR MUNDEBO fp 4 undertecknare 0 JAN-ERIK WIKSTRÖM fp 5 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 6 undertecknare 0 ROLF WIRTÉN fp 7 undertecknare 0 ENKEL fp 8 undertecknare 0 CECILIA NETTELBRANDT fp 9 undertecknare 0 KERSTIN ANÉR fp 10 undertecknare 0 SVEN GUSTAFSON fp 11 undertecknare 0 ANDERS JONSSON fp 12 undertecknare FZ022551 av herr Ahlmark m. fl. mot_197576__2551.pdf 290883 pdf med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen https://data.riksdagen.se/fil/45A8B9A7-1976-498A-80B1-F5E1092FDD4F