3065906 FZ022500 1975/76 2500 mot mot Motion 1975/76:2500 av herr Wennerfors Motion Motion 2500 0 1976-04-23 00:00:00 2014-10-11 16:26:14 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76: 105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. av herr Wennerfors html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022500/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022500 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022500 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion<br /> 1975/76: 2500</p> <p>av herr Wennerfors</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76: 105 med förslag till arbetsrättsreform<br /> m. m.</p> <p>Svenskt arbetsliv genomgår en snabb och genomgripande förändringsprocess.<br /> De pågående förändringarna kan inte självklart sägas gå i enbart<br /> förbättrande eller enbart försämrande riktning. Koncentration och rationalisering,<br /> införande av nya tekniska hjälpmedel, arbetsmetoder och material<br /> och samtidigt ökade arbetskrav har under lång tid präglat arbetslivets utveckling.<br /> Under 1950-talen upplevdes denna utveckling som relativt<br /> problemfri. Under de senaste åren har emellertid lönsamhetsproblemen<br /> alltmer påverkat den enskilde arbestagarens vardagssituation. Arbetstidsförkortningarna,<br /> löneökningarna och de sociala avgifterna - som har fog<br /> för sig - har tvingat fram ständiga och genomgripande organisationsförändringar<br /> och rationaliseringar. Den stora majoriteten av företagen har klarat<br /> denna omställningsprocess någorlunda bra. Men alltmer har den enskilde<br /> kommit i kläm.</p> <p>Självfallet har löneförbättringarna mottagits tacksamt, men efter hand<br /> har tacksamheten grumlats. Allt fler har drabbats av skatte- och bidragssystemets<br /> destruktiva effekter. Det lönar sig inte att arbeta, att ta i litet<br /> extra eller att ta på sig ökat ansvar. Så säger folk ute på arbetsplatnserna.<br /> Rationaliseringen och det höjda arbetstempot har väckt debatter om såväl<br /> den psykiska som fysiska arbetsmiljön. Den ökade specialiseringen har skapat<br /> tristess och monotoni.</p> <p>Samtidigt som den enskilde på golvet i större eller mindre omfattning<br /> upplevt detta och allt starkare känt behovet av omväxlande och meningsfulla<br /> arbetsuppgifter har det också blivit svårare att leda arbetet på alla nivåer.<br /> Arbetsledarrollen präglas i hög grad av mellanställningsdilemmat. På befattningshavarna<br /> med företagsledande uppgifter ställs allt större krav. Att<br /> arbeta i ett företag som går med förlust eller som år efter år balanserar<br /> på konkursens brant är för alla parter på alla nivåer oerhört psykiskt pressande.</p> <p>För varje arbetsledare, chef och företagsledare, som dagligen försöker förbättra<br /> sin handlingsberedskap inför morgondagen, måste denna utveckling<br /> initiera en omprövning av arbetssättet dvs. att bättre ta till vara de mänskliga<br /> resurserna på arbetsplatsen. Hittills har maskiner, automatik, arbetsmetoder<br /> m. m. bidragit till rationaliseringarna. På flera håll har omprövningen tvingats<br /> fram tämligen hårdhänt. Vad gör den driftsledning som tycker sig ha<br /> gjort det mesta i fråga om rationaliseringar och teknisk förnyelse men allt<br /> oftare får uppleva tendenser till vilda strejker? Vad gör man när sjukfrån</p> <p>1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2499-2500</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>varon ökar, folk kommer för sent till arbetet, kvaliteten på arbetsprestationerna<br /> sjunker och när relationerna medarbetarna emellan försämras?</p> <p>För 30-40 år sedan kunde svaret ha varit krav på strängare och hårdare<br /> disciplin. En ännu enklare och bekvämare lösning på problemet var att<br /> avskeda svårhanterligt folk. I dag upplevs ett sådant synsätt reaktionärt<br /> och overkligt. Dagens och morgondagens arbets- och företagsledare måste<br /> inse att varje medarbetare har utvecklingsbara resurser som det gäller att<br /> tillvarata. Varje anställd måste engageras i såväl samarbetsmaskineriet som<br /> de många pågående beslutsprocesserna med det gemensamma målet för<br /> ögonen - att företaget går med vinst och därmed ger god inkomst- och<br /> anställningstrygghet.</p> <p>En moderat grundsyn</p> <p>I moderata samlingspartiets partimotion 1975/76:1979 understrykes betydelsen<br /> av en samhällsutveckling som tillgodoser de enskilda människornas<br /> önskemål och behov. I centrum står den enskildes krav på frihet,<br /> oberoende, trygghet och välfärd för sig och de sina. Att alla människor<br /> har lika värde och lika rätt till grundtrygghet är en självklar utgångspunkt<br /> för en politisk livsfilosofi där det är de enskilda människorna som styr,<br /> påverkar och tar ansvar för samhällsarbetet. Uppslutningen kring demokratin<br /> intar en central plats i partiets syn på hur samhället skall vara<br /> organiserat. Endast i ett i verklig mening demokratiskt samhälle är det<br /> möjligt att ge medborgarna den frihet, det oberoende och det ansvar<br /> som de eftersträvar. Den frihet - valfrihet, handlingsfrihet, rörelsefrihet,<br /> yttrandefrihet - som är all mänsklig utvecklings drivkraft har demokratin<br /> som sin livsluft. Medborgare anser sig som individer mer lämpade än<br /> statliga och kommunala pampar och byråkrater att avgöra vad som är<br /> lämpligt för dem själva. Boendeformer, barnens utbildning, barnomsorg<br /> och barnuppfostran liksom användningen av sina inkomster - allt detta<br /> vill människorna bestämma över själva och ta ansvar för. Det är naturligt<br /> att medborgarna i takt med stigande utbildning och materiell välfärd<br /> vill fatta självständiga beslut.</p> <p>Omfattar den moderata grundsynen arbetslivet?</p> <p>Arbetet intar en central plats i vatje människas liv. I yrkesverksam ålder<br /> tillbringar vi en mycket stor del av vår aktiva tid på arbetsplatsen. Det<br /> är därför naturligt att frågor rörande människans vardagssituation på arbetsplatsen<br /> är betydelsefulla för den enskilda individen.</p> <p>Rätten till inflytande och medansvar gäller också arbetsplatsen. Varje<br /> medarbetare måste själv, eller genom ett representativt system, kunna påverka<br /> och ta ansvar för beslut som direkt eller indirekt har betydelse för<br /> den egna arbetssituationen. 1 detta avseende är arbetsplatsen en spegelbild<br /> av samhället i stort.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Den egna arbetssituationen och informationen</p> <p>Jag utgår således ideologiskt från att alla människor vill ha ett engagerande<br /> arbete. Människan är skapt för aktivitet. Hon vill ta initiativ och finner<br /> tillfredsställelse i ett väl utfört arbete. Hon vill utveckla sig och ta ansvar.<br /> Vi moderater hävdar varje människas originalitet, skaparförmåga, frihet och<br /> oberoende och det ansvar som följer av detta. I det samspel som varje<br /> människa ständigt lever i med sin omgivning utgör självständighet, gemenskap<br /> och ansvar viktiga grundpelare. Att denna människouppfattning<br /> leder till en demokratisk och decentraliserad organisationsform på arbetsplatsen<br /> där uppgifter och ansvar delegeras står klart.</p> <p>På en arbetsplats fattas dagligen en mängd beslut. En del av dessa har<br /> föregåtts av omfattande och tidsödande förberedelsearbete, andra inte. Alla<br /> medarbetare kan inte delta i alla dessa olika beslutsprocesser. Särskilt svårt<br /> är det under perioder då arbetsplatsen påverkas mer än vanligt av snabba<br /> förändringar som kräver snabba beslut. Därvid ställs särskilda krav på att<br /> samarbetet inom arbetsgruppen eller inom företaget grundas på ömsesidigt<br /> förtroende. Detta kan man inte lagstifta, förhandla eller kommendera fram.<br /> Förtroende mellan medarbetare och arbets- resp. företagsledning grundar<br /> sig på de erfarenheter som man haft under en längre period. Man möter<br /> varje arbetskramrat eller chef positivt. Var och en har bildligt talat ett förtroendekapital<br /> hos sina medmänniskor som det gäller att förvalta och utveckla.</p> <p>Allt detta förutsätter information. Den måste förstås av alla. Den måste<br /> dagligen efterfrågas och den måste vara dubbelriktad. Den måste vara sann<br /> och snabb så att ryktesspridning förhindras. Den skall uppmuntra till reaktioner<br /> och stimulera till initiativ och engagemang. Sammanfattningsvis:<br /> den dagliga och öppna informationen på arbetsplatsen är en grundförutsättning<br /> för att vi skall lyckas med en breddning och fördjupning av arbetslivets<br /> demokrati.</p> <p>Företagsnämndsavtalets syn på informationen</p> <p>Redan år 1946 gav parterna på arbetsmarknaden uttryck för informationens<br /> grundläggande betydelse genom avtal om företagsnämnder. I 6 § anförs bl. a.<br /> följande:</p> <p>1 syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och insikter är det förutsatt,<br /> att man i företagsnämnderna informerar och samråder om för företaget<br /> och dess personal väsentliga frågor. Av samrådets natur följer att<br /> detta föregår företagsledningens beslut och eventuella förändringars genomförande.<br /> Med företagsledningen avses såväl den verkställande ledningen<br /> som styrelsen. Vid samråd inom nämnden bör denna söka komma fram<br /> till en gemensam uppfattning.</p> <p>Under 40- och 50-talet var det säkerligen få företag som levde upp till<br /> företagsnämndsavtalet. Men under 60-talet och in på 70-talet har kraven</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>på mer och bättre information växt sig allt starkare. En orsak har varit oron<br /> för anställningstryggheten. Ett annat skäl har varit att den ökande informationen<br /> i samhället skapar behov av mera information på arbetsplatsen.<br /> Den förbättrade utbildningen har också påverkat kraven. De fackliga och<br /> politiska organisationerna har inte minst framfört kraven. Till detta kommer<br /> att det enorma utbudet av information även inneburit en kvalitetsförsämring.<br /> Folk sätter i fråga vad som skrivs i tidningar eller sägs i TV. Denna trovärdighetskris<br /> påverkar också debatten om informationen på arbetsplatsen.</p> <p>Morgondagens informationsverksamhet</p> <p>I det av 1971 års riksdag begärda utredningsarbetet på arbetsrättens område<br /> intog frågorna om informationen en central plats. Kommittén föreslog i<br /> sitt betänkande (SOU 1975:1) att företagsledningen skulle åläggas att fortlöpande<br /> hålla arbetstagarparten informerad om ekonomi, planer på nyanställningar,<br /> driftförändringar m. m. Vid förhandlingar skulle företaget, om fackföreningarna<br /> begär det, överlämna förhandlingsmaterial, som behövs för<br /> en riktig bedömning av den fråga förhandlingen avser. Fackföreningen skulle<br /> ha motsvarande skyldighet.</p> <p>I propositionen 1975/76:105 beträffande förslag till lag om medbestämmande<br /> i arbetslivet är denna informationsskyldighet utvidgad till att även<br /> bereda arbetstagarorganisationen tillfälle att, i den omfattning som organisationen<br /> behöver, granska böcker, räkenskaper och andra handlingar som<br /> rör arbetsgivarens verksamhet.</p> <p>Parterna på arbetsmarknaden - SAF, LO och PTK - löste informationsproblemen<br /> i februari 1975 genom en överenskommelse om ekonomikommittéer<br /> och intern eller extern arbetstagarkonsult. I detta avtal har parternas<br /> intressen av information resp. sekretess lösts på ett rimligt sätt.</p> <p>Den primära förhandlingsskyldigheten</p> <p>Enligt propositionens förslag skall företagsledningen åläggas s. k. primär<br /> förhandlingsskyldighet i förhållande till den arbetstagarorganisation med vilken<br /> han har kollektivavtal. Skyldigheten innebär att företagsledningen (arbetsgivaren)<br /> på eget intiativ skall kalla till och genomföra förhandling innan<br /> beslut fattas som antingen medför</p> <p>1. viktigare förändring av verksamheten (t. ex. utvidgning, omläggning,<br /> nedläggning eller inskränkning av driften, överlåtelse eller upplåtelse av<br /> företaget, nyanläggning, större investeringsbeslut i övrigt, lokaliseringsfrågor,<br /> långsiktiga beslut om arbetsorganisationen, valet av arbetsuppgifter och<br /> arbetsmetoder, planering och inrättande av arbetslokaler, personalpolitiska<br /> frågor eller</p> <p>2. viktigare förändringar för enskilda medlemmar eller grupper av med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lemmar i organisationen (t. ex. omplaceringar eller omflyttningar från vissa<br /> arbetsuppgifter till andra).</p> <p>Propositionens förslag skiljer sig i huvudsak från arbetsrättskommitténs<br /> förslag genom att primär förhandlingsskyldighet även föreslås gälla vid viktig<br /> förändring för enskild arbetstagare, att förhandlingar enligt §§ 11 och 12<br /> även skall kunna föras vidare till central förhandling samt att skyldigheten<br /> att lämna uppskov med beslut eller åtgärd under sådana förhandlingsförlopp<br /> blivit strängare.</p> <p>Att den primära förhandlingsskyldigheten utvidgas till att avse även enskilda<br /> arbetstagares förhållanden är bra. Jag vill dock understryka vikten<br /> av att sådan förhandlingsskyldighet endast skall komma i fråga vid viktigare<br /> förändring och att förhandlingarna måste äga rum under enkla och praktiska<br /> former, så att riskerna för störningar av produktionen och en byråkratisk<br /> beslutsprocess begränsas.</p> <p>Jag är tveksam till att förhandlingsskyldigheten enligt §§ 11 och 12 även<br /> utsträcks till centrala förhandlingar. Risken för centralisering av företagens<br /> beslutsprocess är stor och förhandlingsrepresentantema från centralt förbundshåll<br /> både på arbetsgivar-och arbetstagarsidan torde sällan kunna lämna<br /> meningsfulla, sakliga bidrag till sådana förhandlingar, som avser specifika<br /> företagssituationer och ej har traditionell förhandlingskaraktär. Även om<br /> sådana centrala förhandlingar därför normalt ej torde vara meningsfyllda,<br /> kan det dock ej uteslutas att förhandlingshjälp från centralt håll i undantagsfall<br /> kan fylla en praktisk, psykologisk och medlande funktion. Med<br /> understrykande av vikten av att beslutsprocessen i företagen förblir decentraliserad<br /> och att man på förbundshåll både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan<br /> måste visa stor varsamhet och urskillning vid tillämpningen vill<br /> jag därför ej motsätta mig förslaget. Den framtida tillämpningen kan vidare<br /> ses som en försöksverksamhet. Blir erfarenheterna negativa, bör lagen i<br /> denna del omgående ändras.</p> <p>Beträffande uppskovsskyldighetens utformning får propositionens sålunda<br /> redovisade ändringar i förhållande till arbetsrättskommitténs förslag stora<br /> konsekvenser. Utvidgningen av området för den primära förhandlingsskyldigheten<br /> samt möjligheter att föra förhandlingar till central nivå medför<br /> att risken för produktionsstörningar och ekonomiska förluster kraftigt ökar.<br /> Ingen part på arbetsmarknaden och naturligtvis inte heller samhället i övrigt<br /> är betjänt av en ordning, där förseningar i produktionen och utdragna beslutsprocesser<br /> i både stora och små frågor onödigt kan minska företagens<br /> effektivitet. Som lagrådet understrukit i sitt yttrande har företagens beslutande<br /> organ fortfarande ansvar för företagens skötsel och är skyldiga att<br /> se till att verksamheten kan fungera på ett rationellt sätt. Uppskovsskyldigheten<br /> får inte utformas på ett sådant sätt, att företagen tvingas bortse<br /> från affärsmässiga och produktionsmässiga överväganden och från de skador<br /> företaget kan drabbas av vid försenade eller uteblivna beslut och åtgärder.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Grundtanken i propositionens förslag om primär förhandlingsskyldighet<br /> är att sådana förhandlingar på ett naturligt sätt skall kunna planeras in<br /> i företagens beslutsprocess. Därmed begränsas enligt propositionen risken<br /> för skador. Det må framhållas att detta synsätt - om området för den primära<br /> förhandlingsskyldigheten ej utformas alltför omfattande och detaljerat - så<br /> länge det rör sig om lokala förhandlingar, där de fackliga förtroendemännen<br /> är tillgängliga inom företaget och på ett praktiskt och informellt sätt kan<br /> kontaktas under beslutsprocessen, är acceptabelt. Sådana förhandlingsmönster<br /> torde med en positiv och praktisk inställning från båda parters sida<br /> kunna utvecklas i samband med lagens ikraftträdande och tillämpning.</p> <p>Däremot föreligger icke sådana förutsättningar för en facklig medverkan<br /> i beslutsprocessen beträffande centrala förhandlingar. Företagen har ingen<br /> möjlighet att planera in central medverkan från arbetsgivar- eller arbetstagarförbund<br /> i sin beslutsprocess. Företagen blir i stället beroende av förbundens<br /> kapacitet och deras intresse av och vilja att snabbt ställa upp till<br /> förhandlingar; inte minst med hänsyn till att området för primärt förhandlingsskyldighet<br /> utvidgats till enskilda arbetstagares förhållanden medför detta<br /> risk för oacceptabla förseningar.</p> <p>Ett sätt att lösa denna fråga vore att beträffande de centrala förhandlingarna<br /> införa en tidsfrist på exempelvis 10 dagar. Ett tidsfristsystem kan emellertid<br /> få stelbenta och negativa konsekvenser.</p> <p>Mot bakgrund härav föreslår jag att skyldigheten att lämna uppskov med<br /> beslut eller åtgärd enbart skall gälla i samband med lokala förhandlingar.<br /> Detta kan lämpligen ske genom ett tillägg till § 14 enligt följande:<br /> ”Vid förhandling enligt andra stycket är arbetsgivaren dock ej skyldig<br /> att skjuta upp beslut eller åtgärd, annat än när särskilda skäl föreligger.”<br /> Uppskovsskyldigheten vid primära förhandlingar innehåller en säkerhetsventil<br /> i form av uttrycket ”synnerliga skäl”. Enligt traditionell juridisk metod<br /> skall detta uttryck fattas snävt och detta understryks av olika uttalanden<br /> i propositionen. Lagrådet har från vissa utgångspunkter invänt mot departementschefens<br /> beskrivning av uttrycket och konsekvenserna i skadeståndshänseende.<br /> Jag vill ytterligare understryka att propositionen ej tillräckligt<br /> beaktat de negativa konsekvenserna av en alltför långtgående uppskovsskyldighet,<br /> särskilt som området för den primära förhandlingsskyldigheten<br /> utvidgats i förhållande till arbetsrättskommitténs förslag. Jag vill därför förorda<br /> en omskrivning av motivuttalandena i anslutning till bestämmelsen<br /> så att det framgår att skadeståndsskyldighet på grund av bestämmelsen<br /> ej skall kunna förekomma om uppskov - därest otillbörlig eller nonchalant<br /> handlänggning ej ligger företaget till last - skulle medfört påtaglig risk för<br /> skada.</p> <p>Slutligen vill jag påpeka att primär förhandlingsskyldighet även gäller<br /> sådana frågor som handläggs och beslutas i företagens styrelser. Medbestämmandelagens<br /> regler har här inte samordnats med lagstiftningen om<br /> styrelserepresentation förde anställda. Förhållandet mellan primära förhand</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lingar å ena sidan och fakföreningens möjligheter att genom sina styrelserepresentanter<br /> påverka beslutet har icke belysts. Riksdagen bör klarlägga<br /> dessa förhållanden gneom att uttala att frågor som handläggs i företagens<br /> styrelser, under förutsättning att fackföreningsrepresentanter är företrädda<br /> i styrelsen, därmed genom styrelsearbetet blivit föremål för primär förhandling<br /> i enlighet med medbestämmandelagen.</p> <p>Medbestämmande genom kollektivavtal</p> <p>Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor<br /> bör - uttalas i lagförslaget ”nya § 32” - också träffas kollektivavtal<br /> om medbestämmanderätt för de anställda i frågor som rör områden som<br /> berör</p> <p>1. företagsledningen (t. ex. produktionens inriktning och omfattning, inköp,<br /> försäljning, reklam- och liknande frågor för produktavyttring, investeringar,<br /> vinstanvändning, konjunkturbedömning, budget, finansiering etc.),</p> <p>2. arbetets ledning och fördelning (t. ex. arbetsmetoder och arbetsutrustning,<br /> maskinplacering, rationalisering, omplacering och befordran, fördelning<br /> av arbetet, val av arbetsplats, arbetsstudier, bedrivande av skyddsåtgärder,<br /> personalutbildning, personalpolitik etc.),</p> <p>3. ingående och hävande av anställningsavtal (t. ex. den praktiska tilllämpningen<br /> av de materiella reglerna, meritvärdering, arbetsbetyg, personalstatistik<br /> etc.),</p> <p>4. frågor om facklig eller politisk verksamhet på arbetsplatsen i den mån<br /> frågorna kan sägas höra till företagslednings- eller arbetsledningsområdet<br /> (t. ex. lokaler, ordnings- och säkerhetsfrågor, arbetstidens förläggning).</p> <p>Till skillnad från arbetsrättskommitténs förslag har regeringens proposition<br /> utvidgat rekommendationen om medbestämmandeavtal till att även avse<br /> företagsledningsområdet. Ändringen, som kommer till uttryck i orden<br /> ”verksamhetens bedrivande i övrigt”, har genomförts utan att dess konsekvenser<br /> blivit ordentligt klarlagda. Ändringen aktualiserar nämligen viktiga<br /> både principiella och praktiska frågor.</p> <p>Ur principiell synvinkel innebär ändringen ett ställningstagande till<br /> äganderättens innebörd. Jag kan inte bortse från att man från fackligt håll<br /> - särskilt inom Landsorganisationen - i remissarbetet och i andra sammanhang<br /> givit uttryck för krav på bestämmanderätt över företagens skötsel,<br /> som ej motiveras med den fackliga ambitionen att tillförsäkra medlemmarna<br /> goda anställnings- och arbetsförhållanden utan som härrör från rent politiska<br /> ambitioner. Bifall till dessa krav skulle innebära en väsentlig förändring<br /> av den nuvarande biandekonomin. I detta sammanhang bör även beaktas<br /> Landsorganisationens ställningstagande till frågan om de "Meidnerska fonderna”,<br /> ambitionerna i fråga om samhällets övertagande av marken m. m.<br /> En annan fråga, som lagrådet särskilt understrukit i sitt yttrande, är kol</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>lisionen mellan lagförslagets rekommendation om medbestämmandeavtal<br /> och aktiebolagslagen jämte annan lagstiftning, som reglerar befogenheter<br /> och ansvar över företagens skötsel. Denna kollision torde särskilt accentueras<br /> beträffande företagsledningsfrågorna men kan även fl betydelse för möjligheterna<br /> till medbestämmande inom andra områden i företaget. Det är<br /> otillfredsställande att riksdagen utan betänkligheter skulle införa ny lagstiftning<br /> inom det arbetsrättsliga området som direkt kolliderar med grundsatserna<br /> för annan lagstiftning. Jag finner det anmärkningsvärt att departementschefen<br /> i sin proposition förefaller bortse från dessa svårigheter och<br /> inte ens förebragt sådan utredning, att konsekvenserna blivit allsidigt belysta.</p> <p>Jag vill vidare framhålla att riksdagen i proposition 1975/76:166 om styrelserepresentation<br /> för de anställda också har att ta ställning till de fackliga<br /> organisationernas inflytande i företagsledningsfrågor. Som jag återkommer<br /> till senare i samband med den primära förhandlingsskyldigheten måste<br /> det anses angeläget att lagstiftningen om medbestämmande samordnas med<br /> den permanenta lagstiftningen om styrelserepresentation så att ett gemensamt<br /> och samlat synsätt beträffande både värderingar och metoder uppnås.</p> <p>Min ståndpunkt är därför att riksdagens ställningstagande till medbestämmandets<br /> områden och nivåer bör bli föremål för ytterligare utredning<br /> och att' dess konsekvenser i förhållande till annan lagstiftning måste klarläggas<br /> i samband därmed. Denna utredning bör lämpligen ske i anslutning<br /> till den fortsatta utredningsverksamheten på arbetsrättens område och därvid<br /> samordnas med kommande utredningar inom aktiebolagsrätten och annan<br /> lagstiftning, som reglerar befogenheter och ansvar för företagens verksamhet.</p> <p>I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete hade det varit naturligt<br /> att knyta an till arbetsrättskommitténs förslag och undanta företagsledningsfrågorna<br /> från rekommendationen om medbestämmandeavtal. Man kan dock<br /> ej bortse från de olika synpunkter som framförts under remissbehandlingen,<br /> framför allt om svårigheterna att dra en gräns mellan företagsledningsområdet<br /> och andra områden i företaget. Jag vill understryka vikten av att lagstiftningen<br /> görs klar och enkel så att lagstiftaren ej avhänder sig sitt ansvar<br /> för lösningen av eventuella tillämpningsproblem. Jag föreslår därför en justering<br /> av 32 § enligt följande.</p> <p>Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor<br /> bör, om arbetstagarparten begär det och kraven ej möter hinder<br /> i annan lagstiftning, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för<br /> arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal,<br /> ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande<br /> i övrigt.</p> <p>Konsekvenserna av justeringen blir att frågan om kollision mellan rekommendationen<br /> om medbestämmandeavtal och annan lagstiftning uttryckligen<br /> regleras i lagtexten och att part, när kollisionsfrågan eventuellt<br /> aktualiseras vid avtalsförhandlingar eller i samband med kvarlevande stridsrätt<br /> enligt 44 §, kan få tvisten prövad inför arbetsdomstolen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2500</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:40px;">Med hänvisning till det ovan anförda hemställes<br /> att riksdagen beslutar</p> <p>1. att 14 § beträffande central förhandling får följande tillägg:<br /> ”Vid förhandling enligt andra stycket är arbetsgivaren dock ej skyldig<br /> att skjuta upp beslut eller åtgärd, annat än när särskilda skäl föreligger.”<br /> 2 a. att kollisionen mellan lagförslagets rekommendation om medbestämmandeavtal<br /> på foretagsledningsområdet och aktiebolagslagen<br /> jämte annan lagstiftning som reglerar befogenheter<br /> och ansvar för företagen och dess skötsel blir föremål för utredning,</p> <p>b. att 32 § i avvaktan på denna utredning får följande lydelse:<br /> ”Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor<br /> bör, om arbetstagarparten begär det och kraven ej möler hinder<br /> i annan lagstiftning, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för<br /> arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal,<br /> ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande<br /> i övrigt.”</p> <p>Stockholm den 23 april 1976</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ALF WENNERFORS (m)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_54" /> <div class="block ml_5"><p>GOTAB 51831 Slockholm 1976</p> </div> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 0 ALF WENNERFORS m 1 undertecknare FZ022500 av herr Wennerfors mot_197576__2500.pdf 261230 pdf med anledning av propositionen 1975/76: 105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. https://data.riksdagen.se/fil/F289E854-ECE0-4FA4-85FF-FC07258E56EA