3065898 FZ022493 1975/76 2493 mot mot Motion 1975/76:2493 av herr Ahlmark m fl. Motion Motion 2493 0 1976-04-23 00:00:00 2014-10-11 16:25:13 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. av herr Ahlmark m fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022493/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022493 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022493 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> <p>1975/76:2493</p> <p>av herr Ahlmark m fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform<br /> m. m.</p> <p>Inledning</p> <p>Under många år har folkpartiet lagt ner stort intresse på att främja arbetsdemokratins<br /> utveckling. Partiet fick t. ex. under flera år ensamt driva<br /> kravet på löntagarrepresentation i företagens styrelser. Den reformen lovordas<br /> nu även av dem som tidigare bjöd motstånd. Folkpartiet ser som<br /> en viktig uppgift att även fortsättningsvis delta i arbetet på att skapa opinion<br /> för nya reformer på arbetsdemokratins område. I denna motion pekas bl. a.<br /> på behovet av att skapa överensstämmelse mellan medbestämmandelagen<br /> och aktiebolagslagen.</p> <p>Ett ökat medbestämmande för de anställda är motiverat av flera skäl.<br /> Det motverkar koncentrationen av makt, det skapar ökad jämlikhet mellan<br /> parter och individer och det ger löntagarna möjligheter att med större kraft<br /> hävda arbetslivets sociala mål. Ökat medbestämmande ökar vidare tillfredsställelsen<br /> i arbetet och ger möjlighet att ta mer aktiv del i företagens utveckling.</p> <p>Målet för en arbetsdemokrati bör vara att de anställda skall ges insyn,<br /> inflytande och medbestämmande på alla nivåer i företag och förvaltning.<br /> Inflytandet och medbestämmandet skall även gälla företagens verksamhet<br /> och program. Dessa frågor bör handläggas gemensamt av löntagar- och arbetsgivarparterna.<br /> Föråldrade former för arbetsgivarnas rätt att utan föregående<br /> förhandlingar leda arbetet bör därför avskaffas.</p> <p>Vi har därför en positiv syn på de förändringar i arbetsrätten som nu<br /> föreslås i lagen om medbestämmande. En ny arbetsrättslagstiftning skall<br /> enligt folkpartiets mening tillförsäkra alla anställda en verklig medbestämmanderätt.<br /> Förhandlingsrätten bör omfatta samtliga frågor som rör förhållandet<br /> mellan arbetsgivare och anställda. Denna rätt skall även tillkomma<br /> anställda inom den offentliga sektorn. Vissa begränsningar är dock nödvändiga<br /> för att säkerställa den politiska demokratins beslutsbefogenheter.<br /> Då vi i det följande talar om företag avser vi även institutioner, förvaltningar<br /> och motsvarande. Det är naturligt att en förhandling mellan jämställda parter<br /> skall bygga på likvärdig information. Rätten till information och insyn i<br /> verksamheten bör därför vara lagstadgad.</p> <p>Genom nya medbestämmandelagen blir arbetsgivare och arbetstagare<br /> mera likvärdiga parter vid förhandlingarna. Vår förhoppning är att dess utformning<br /> och tillämpning skall främja ett gott samarbete mellan arbets</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2493</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>givaren och de anställda. Det är också viktigt att beslutsprocesserna inom<br /> arbetslivet möjliggör en effektiv produktion och administration.</p> <p>Ett fortsatt reformarbete på arbetsdemokratins område förutsätter emellertid<br /> ändringar även i annan lagstiftning, bl. a. aktiebolagslagen och kommunallagarna.<br /> I fråga om aktiebolagslagen är en genomgripande översyn<br /> angelägen. Därvid är det även angeläget att ta upp frågan om en ny förvaltningsform<br /> för mindre och medelstora företag. Folkpartiet har i annan<br /> motion till riksdagen begärt en snabbutredning med parlamentarisk representation<br /> och företrädare för arbetsmarknadens parter för att få till stånd<br /> en nödvändig revidering av aktiebolagslagen. Frågan om de kommunalt<br /> anställdas medinflytande behandlas av utredningen om kommunal demokrati.<br /> I fråga om ny bolagsform för mindre företag synes man böra avvakta<br /> resultatet av den tillsatta utredningen.</p> <p>1. Inledande bestämmelser</p> <p>I 2 § i lagen om medbestämmande i arbetslivet stadgas att arbetsgivares<br /> verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell<br /> natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande<br /> ändamål untantages från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens<br /> mål och inriktning. Denna undantagsbestämmelse är enligt vår<br /> mening naturlig. Det är emellertid angeläget att begreppet ”verksamhetens<br /> mål och inriktning” inte i praktiken ges en alltför vid tolkning. Detta gäller<br /> i synnerhet då verksamheten till sin karaktär inte avviker från verksamhet<br /> som bedrives av arbetsgivare vilka inte undantas i 2 §.</p> <p>De anställda vid t. ex. ett kooperativt företag måste i frågor som inte<br /> rör verksamhetens mål och inriktning ges samma förhandlingsrätt som de<br /> anställda vid andra företag. Det är självklart att frågor som rör kooperationens<br /> idé- och principprogram inte skall vara förhandlingsbara. Däremot bör frågor<br /> av företagsledningskaraktär i samma mån vara förhandlingsbara i kooperativt<br /> ägda företag som i enskilt eller statligt ägda företag. Företagsledningsfrågor<br /> enligt den tolkning som i special motiveringen till 32 § ges begreppet<br /> ”verksamhetens bedrivande i övrigt” bör i kooperativt ägda företag lika<br /> väl som i övriga vara förhandlingsbara. Detta förtydligande bör enligt vår<br /> mening riksdagen klart uttala.</p> <p>2. Föreningsrätten</p> <p>Nu gällande regler om föreningsrätt har i princip oförändrade överförts<br /> till den föreslagna medbestämmandelagen. Liksom f. n. skyddas sålunda<br /> endast den positiva föreningsrätten, dvs. rätten för enskilda att tillhöra förening,<br /> utnyttja medlemskap i förening samt att vara verksam för förening<br /> och bildandet av sådan. Vidare innebär föreningsrätten i princip endast skydd<br /> för parter i ett anställningsförhållande. Däremot finns ingen motsvarande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lagskyddad rätt att stå utanför facklig förening - den s. k. negativa föreningsrätten.</p> <p>Frågan om föreningsrättsskydd för arbetssökande har varit aktuell under<br /> lång tid. Det är därför angeläget att frågan snarast får en tillfredsställande<br /> lösning. Som arbetsrättskommittén framhållit hör frågan om föreningsrättsligt<br /> skydd för arbetssökande nära samman med frågan om organisationsklausulers<br /> tillåtlighet.</p> <p>Syftet med föreningsrätten är i första hand att skydda utövandet av rätten<br /> att förhandla genom organisation. Även om man kan hävda att förhandlingsrättens<br /> största värde ligger i att kunna få förhandla beträffande villkoren<br /> för bestående anställningar, skulle ett lagstadgat föreningsrättsskydd även<br /> för arbetssökande ge möjlighet att påkalla förhandlingar, då man på sannolika<br /> grunder kan misstänka att viss organisationstillhörighet utgör hinder för<br /> anställning eller där en systematisk vägran att anställa viss organiserad arbetskraft<br /> uppenbarligen är för handen. Det är uppenbart att en sådan regel<br /> skulle hälsas med tillfredsställelse i olika sammanhang.</p> <p>Även om det understundom kan vara svårt att kontrollera efterlevnaden<br /> av en sådan regel, finns det dock anledning räkna med att blotta existensen<br /> av en sådan lagparagraf skulle ha en för arbetssökande positiv verkan.</p> <p>De nya anställningsskyddslagarna har givit ett visst föreningsrättsskydd<br /> för arbetssökande. Som exempel kan nämnas företrädesrätten, som gäller<br /> oberoende av hur det förhåller sig med vederbörande arbetstagares föreningstillhörighet.</p> <p>Enligt vår mening bör föreningsrättsskyddet även gälla arbetssökande.<br /> Det kan ske genom att föreningsrättsbestämmelserna i den föreslagna lagen<br /> tillförs en ny bestämmelse av innebörd att avtal, som ålägger arbetsgivare<br /> att endast anställa viss personal eller att ha endast sådan personal anställd,<br /> saknar giltighet.</p> <p>3. a. Förhandlingsrätten</p> <p>Som ett grundläggande instrument för ett vidgat arbetstagarinflytande<br /> föreslås regler om förstärkt förhandlingsrätt. Innebörden härav är att arbetsgivaren<br /> blir skyldig att begära och genomföra förhandling med den lokala<br /> arbetstagarorganisationen - primär förhandlingsskyldighet - innan han fattar<br /> beslut om viktigare förändringar av verksamheten eller av arbets- eller anställningsförhållanden<br /> för enskild arbetstagare (11 §). I alla övriga frågor som<br /> rör förhållandet mellan företag och anställda har arbetstagarorganisationen<br /> rätt att ta initiativ till förhandling och skyldighet för arbetsgivaren att skjuta<br /> upp beslutsfattandet (12 §). I frågor som gäller arbetstagare som tillhör en<br /> facklig organisation, som ej har kollektivavtal med arbetsgivaren, är arbetsgivaren<br /> skyldig att förhandla med den organisationen (13 §). Förhandlingen<br /> skall i första hand genomföras på det lokala planet men om enighet<br /> ej uppnås vid den lokala förhandlingen har arbetstagaren rätt att föra upp</p> <p>1 *Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2493</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>frågan till central nivå. Arbetsgivaren är skyldig att dröja med sitt beslut<br /> också under en eventuell central förhandlingsomgång. Det förtjänar understrykas<br /> att rätten att förhandla här gäller frågor där arbetsgivaren äger<br /> att ensam besluta (14 §).</p> <p>Vi finner det nödvändigt och riktigt att löntagarens ställning vid lokala<br /> förhandlingar stärks genom en utbyggnad av förhandlingsrätten. Den föreslagna<br /> lagstiftningen gör alla frågor vid ett företag förhandlingsbara. Härigenom<br /> ges de anställda möjlighet att fortlöpande påverka företagets verksamhet,<br /> såväl i frågor som rör den övergripande verksledningen som i frågor<br /> som hänför sig till arbetets ledning och fördelning m. m. Arbetsgivarens<br /> uppskovsskyldighet kommer att bli ett verksamt medel att åstadkomma<br /> önskvärda samförståndslösningar.</p> <p>De föreslagna förhandlingsreglerna bygger på huvudprincipen att demokratiseringsprocessen<br /> i arbetslivet skall ske inom företaget och omfatta<br /> frågor som berör de enskilda arbetstagarna nära och dagligen. Den väsentliga<br /> frågan kommer att bli hur man skall hitta de riktigaste och bästa lösningarna<br /> för såväl företag som anställda. Det är de på resp. arbetsplats verksamma<br /> och deras kunskaper och erfarenheter som måste bilda kärnan i det nya<br /> regelsystemet. Om den vidgade förhandlingsrätten skall medföra önskat<br /> resultat är det därför nödvändigt att de till förhandling upptagna frågorna<br /> i största möjliga utsträckning löses på lokal nivå. Detta understryks också<br /> i propositionen: ”För att rätten för arbetstagarnas representanter att påverka<br /> beslut och åtgärder i arbetsgivarens verksamhet skall te sig meningsfull<br /> och välmotiverad för alla parter är det betydelsefullt att det är de närmast<br /> berörda arbetstagarnas kunskaper och erfarenheter och deras förstahandskännedom<br /> om de frågor saken gäller som tas till vara och utnyttjas på<br /> bästa sätt. Därför kommer tyngdpunkten i de förhandlingar som jag behandlar<br /> i detta sammanhang att ligga på det lokala planet.”</p> <p>Mot denna bakgrund har rätten för arbetstagarparten att föra varje fråga<br /> upp till central förhandling diskuterats. Lagförslaget innebär att arbetsgivaren<br /> har skyldighet att skjuta upp beslut och verkställighet till dess de centrala<br /> förhandlingarna slutförts. Arbetsrättskommitténs majoritet hävdade i sitt<br /> förslag att arbetsgivarens uppskovsskyldighet var långtgående och att därför<br /> - för att systemet skulle fungera i praktiken - förhandlingarna måste kunna<br /> inledas och avslutas utan dröjsmål. På grund härav avvisade kommittén<br /> lagregler om centrala förhandlingar med en därtill knuten uppskovsskyldighet.</p> <p>Från löntagarorganisationernas sida har i remissyttranden kritik riktats<br /> emot kommitténs förslag att den lagstadgade förhandlingsskyldigheten för<br /> arbetsgivaren begränsas till att enbart gälla i förhållande till lokal motpart.<br /> Man har krävt att frågorna också skall kunna föras upp till centrala förhandlingar<br /> med fortsatt uppskovsskyldighet för arbetsgivaren. Från arbetsgivarhåll<br /> har å andra sidan betonats riskerna för effektiviteten i verksamheten<br /> på arbetsplatserna om i lagstiftningen införs långtgående regler om förhand</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lingsskyldighet på de områden där parterna är ense att arbetsgivaren ändå<br /> till sist själv fattar beslut.</p> <p>Enligt vår bedömning kan det finnas skäl för att möjliggöra att en fråga<br /> prövas i centrala förhandlingar. Även om parterna i sina förhandlingsordningar<br /> bör reglera dessa frågor för att få en lämplig anpassning till förhållanden<br /> inom olika branscher etc., motsätter vi oss icke att rätten till<br /> centrala förhandlingar lagfästes.</p> <p>Det kan emellertid ifrågasättas om den centrala prövningen av frågorna<br /> måste vara förknippad med skyldighet för arbetsgivaren att avvakta med<br /> varje beslut. I en mängd förhandlingsfrågor särskilt av företagsledningskaraktär<br /> med stor betydelse för verksamhetens inriktning och omfattning<br /> kan en sådan obligatorisk uppskovsskyldighet leda till en besvärande fördröjning<br /> av beslutsprocessen. Man kan inte bortse från att resultatet av<br /> ett sådant uppskov kan leda till skada för företaget i dess helhet genom<br /> att förhindra avgöranden som kräver snabb handläggning.</p> <p>Å andra sidan skulle rätten till centrala förhandlingar bli utan värde om<br /> arbetsgivaren, innan förhandling slutförts, verkställer den åtgärd varom parterna<br /> förhandlar. Även om arbetsgivarens rätt att ensidigt besluta även efter<br /> fullgjord förhandling lämnas oinskränkt i lagen, måste ju förhandlingens<br /> syfte vara att komma till gemensamma lösningar.</p> <p>Det torde emellertid inte råda något tvivel om att situationer kan uppstå,<br /> där en fördröjning med verkställandet kan få negativa verkningar. Detta<br /> är självfallet också arbetstagarsidan väl medveten om. I de allra flesta fall<br /> kan man därför utgå från att båda parter är lika angelägna om snabba förhandlingar.<br /> Lagförslaget ger emellertid arbetsgivaren rätt att om ”synnerliga<br /> skäl föranleder det” (11 8) och om "särskilda skäl föranleder det” (12 8)<br /> fatta och verkställa beslut innan förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Arbetsgivaren<br /> kan alltså i sådana lägen verkställa beslut redan innan förhandlingen<br /> slutförts. Tvist om huruvida förhandlingsskyldigheten fullgjorts kan<br /> anhängiggöras vid AD som har att pröva huruvida "synnerliga skäl” resp.<br /> "särskilda skäl” förelegat, varvid AD bl. a. har att utgå från motivuttalanden<br /> i proposition och utskottsbetänkande.</p> <p>Enligt vår mening kan det här finnas anledning att skilja mellan verkställande<br /> innan lokal förhandling slutförts resp. innan central förhandling<br /> slutförts. I det senare fallet riskerar själva tidsutdräkten att leda till skada.<br /> Det finna därför skäl att vid verkställande av beslut innan centrala förhandlingar<br /> slutförts tillämpa en vidare tolkning av begreppet ”synnerliga<br /> skäl” resp. "särskilda skäl”.</p> <p>3 b. Förhandlingsrätten för anställd i mindre företag</p> <p>Det är viktigt, och förtjänar att understrykas, att arbetsrättsreformens<br /> syfte är och måste vara att stärka både den enskilde anställdes ställning<br /> och de fackliga sammanslutningar som finns på resp. arbetsplats. Lika själv</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>klart som det är att centrala fackliga organisationer skall vara ett stöd för<br /> de enskilda medlemmarna, lika viktigt är det att fastslå att medbestämmandet<br /> på arbetsplatsen i första hand skall tillkomma de på arbetsplatsen<br /> verksamma.</p> <p>De anställda i många mindre företag har goda möjligheter att utöva ett<br /> direkt medbestämmande utan att gå vägen via formella förhandlingar mellan<br /> parterna. Lagstiftningen bör naturligtvis utgå ifrån att de anställda i småföretagen<br /> ges samma möjlighet till medbestämmande som anställda i större<br /> företag. Bristen på lokala klubbar vid småföretagen motverkar denna strävan<br /> med hänsyn till den utformning reglerna om förhandlings- och informationsskyldighet<br /> fått i propositionen. Småföretagen kommer härigenom regelmässigt<br /> att fullgöra nämnda skyldigheter i kontakt med ombudsmän<br /> för stora avdelningar av facket i stället för direkt med företrädare för de<br /> anställda vid företaget. Storavdelningarna omfattar stora geografiska områden<br /> och täcker ofta hundratals småföretag. Antalet avdelningsombudsmän<br /> står inte alltid i proportion härtill. Dessa omständigheter kan medföra risk<br /> för försening av frågor där beslut bör fattas utan onödigt dröjsmål. Det kan<br /> i sin tur leda till ökad risk för byråkratisering och centralisering av informationsutbyte<br /> och beslutsfattande.</p> <p>Vi utgår ifrån att den förhandlingsordning som parterna branschvis kommer<br /> att avtala om utgår ifrån att arbetsgivaren i de små och medelstora<br /> företagen får fullgöra sin förhandlings- och informationsskyldighet direkt<br /> till de i företaget anställda, berörda medlemmarna av arbetstagarorganisationen<br /> eller till av dem utsett ombud verksamt inom företaget. En sådan<br /> ordning stämmer överens med vad som redan gäller beträffande ställningen<br /> för kontaktmän enligt förtroendemannalagen.</p> <p>4 a. Information till de anställda</p> <p>Om de anställdas medbestämmande skall bli reelt måste givetvis regler<br /> finnas, som i största möjliga utsträckning ger de anställda rätt till insyn<br /> och information om arbetsgivarens verksamhet. Det ökar arbetstagarnas förståelse<br /> för åtgärder inom företaget och medför nödvändiga förutsättningar<br /> för den förstärkta förhandlingsrätten. Enligt lagförslaget skall arbetsgivaren<br /> fortlöpande hålla kollektivavtalsbunden fackförening underrättad om hur<br /> hans verksamhet utvecklas. Dessutom ges arbetstagarorganisationen tillfälle<br /> att granska räkenskaper och andra handlingar som berör arbetsgivarens verksamhet.<br /> Utanför informationsreglerna faller arbetsgivarens och de anställdas<br /> privata förhållanden i den utsträckning de inte kan anses ha betydelse för<br /> företagets verksamhet eller för en uppkommen förhandlingsfråga. I propositionen<br /> uttalas vidare att försiktighet måste iakttagas beträffande förhållanden<br /> av synnerligen hemlig natur, t. ex. forsknings- och utvecklingsarbete.</p> <p>Lagförslaget ger enligt vår mening de anställda som tillhör organisation</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>med vilken arbetsgivaren ingått kollektivavtal fullgod insyn i företagets olika<br /> förhållanden. Som framgår av 20 § skall denna informationsskyldighet fullgöras<br /> gentemot lokal arbetstagarorganisation om sådan finns. I konsekvens<br /> med vad vi ovan anfört beträffande förhandlingsskyldigheten bör vid övriga<br /> arbetsplatser informationsskyldigheten gälla gentemot av de anställda utsedd<br /> förtroendeman.</p> <p>För många mindre företag kan i det här avseendet särskilda problem<br /> uppkomma. De minsta företagens ekonomiska situation och utveckling är<br /> ofta intimt sammankopplade med företagarens privata dispositioner. Att<br /> dra en klar gräns mellan företagets och den egna privata ekonomin är i<br /> många fall utomordentligt svårt. I de flesta mindre företag, där det råder<br /> en stor samhörighet mellan arbetsgivare och anställda, medför sannolikt<br /> inte en vidgad informationsskyldighet några svårigheter. Problem kan emellertid<br /> uppkomma i företag som saknar personal klubb eller motsvarande.<br /> Enligt lagförslaget skall informationen lämnas till lokalavdelningen av den<br /> fackliga organisation, som är bärare av kollektivavtalet. För de mindre företagen<br /> innebär det att informationen skall gå till utanför företaget verksam<br /> facklig förtroendeman. I övrigt sekretessbelagda fakta lämnar alltså i dessa<br /> fall den krets som är direkt berörd av företagets verksamhet. Speciellt på<br /> mindre orter kan detta ge upphov till känsliga situationer.</p> <p>Arbetsrättskommittén löste denna besvärliga avvägningsfråga genom en<br /> särskild bestämmelse, som innebar att arbetsgivaren i vissa undantagsfall<br /> - vid påtaglig risk för skada - kunde befrias från informationsskyldigheten.<br /> Med hänsyn till situationer av ovan antytt slag finner vi det ändamålsenligt<br /> med en sådan undantagsbestämmelse och föreslår att en motsvarande regel<br /> införs i den nya lagen.</p> <p>4 b. Tystnadsplikten</p> <p>Frågan om i vilken utsträckning mottagare av särskilt känslig information<br /> skall kunna åläggas tystnadsplikt skall lösas förhandlingsvägen. I sista hand<br /> skall frågor av detta slag kunna hänskjutas till avgörande inför arbetsdomstolen.<br /> Ledamöter i den lokala fackliga organisationens styrelse skall alltid<br /> ha rätt till del av all information.</p> <p>Kretsen av personer som med lagens stöd kommer att få del av sekretessbelagd<br /> information blir i praktiken stor. Många av dessa kommer att<br /> tillhöra en central facklig organisation. Utöver den ovan föreslagna undantagsregeln<br /> från informationsskyldigheten är det enligt vår mening nödvändigt<br /> att lagen i vissa fall mera direkt också ger möjlighet till en begränsning<br /> av den personkrets till vilken lämnad information får vidarebefordras.</p> <p>5. Påföljdsfrågor</p> <p>Den nu föreslagna lagstiftningen bygger i hög grad på förutsättningen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>att arbetsgivare och arbetstagare i samarbete realiserar de grundväsentliga<br /> strävanden som förbundits med den nya lagen. Lagstiftningens effekt kommer<br /> i väsentlig mån att bli beroende av de avtal som i framtiden ingås<br /> inom den vida ram som lagen utstakar. Lagens beroende av avtalslösningar<br /> leder emellertid också till att det blir en inte oväsentlig fråga vilken rättslig<br /> ställning som dessa avtal kommer att inta. Det synes riktigt att lagstiftningen<br /> medverkar till att skapa respekt för träffade kollektivavtal och detta vare<br /> sig avtalen rör exempelvis rena lönefrågor eller regleringar på medinflytandeområdet.<br /> Otvivelaktigt är det också en i vårt land allmänt accepterad<br /> uppfattning att ingångna avtal skall hållas och att en part, som åsidosätter<br /> sin skyldighet i detta hänseende, får vara beredd på vissa skadeståndspåföljder.</p> <p>En fråga som i detta hänseende förtjänar uppmärksamhet är den s. k.<br /> 200-kronorsregeln, som tillkom 1928 och stått oförändrad sedan dess. Inom<br /> arbetsrättskommittén var samtliga ledamöter ense om att begränsningsregeln<br /> var otidsenlig och att den borde slopas; man kunde lägga i arbetsdomstolens<br /> hand att efter omständigheterna ålägga enskild arbetstagare det skadestånd<br /> som bedömdes såsom skäligt. Även arbetstagarledamöterna i kommittén<br /> anslöt sig till detta synsätt, samtidigt som de uttalade uppfattningen beträffande<br /> rättspraxis att högre skadestånd än 200 kr. endast borde utdömas<br /> i exceptionella fall.</p> <p>Lagrådet har vid sin granskning av det remitterade lagförslaget ställt sig<br /> på samma principiella ståndpunkt som arbetsrättskommittén, dvs. att den<br /> erforderliga respekten för ingångna kollektivavtal icke är möjlig att upprätthålla<br /> utan förändring av den nu snart 50-åriga begränsningsregeln. Lagrådet<br /> pekar bl. a. också på risken att skadeståndets fortsatta begränsning<br /> till 200 kr. kan medföra att skadeståndet i stället ersätts av andra påföljder<br /> (uppsägning eller avskedande), vilken sakligt sett är strängare än en skadeståndsskyldighet.</p> <p>Vi delar den uppfattning som enhälligt kommit till uttryck i såväl arbetsrättskommittén<br /> som lagrådet. En stel begränsning, av den typ som 200kronorsreglen<br /> representerar, kan i längden icke annat än förstöra den respekt<br /> för avtalsenliga förpliktelser som har tradition i vårt land och som bör bevaras.<br /> Den ändring som enligt vår uppfattning bör ske bör inte innebära att 200kronorsbeloppet<br /> ersätts av ett annat fixerat belopp, och det förefaller oss<br /> också mindre lämpligt att anknyta en skadeståndsreglering till det tid efter<br /> annan gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Vad vi finner<br /> riktigt är att föreslå samma lösning varom enighet nåddes i arbetsrättskommittén,<br /> nämligen att begränsningsregeln helt enkelt utgår ur lagen. Skälet<br /> härför är detsamma som uppenbarligen varit avgörande för arbetsrättskommittén,<br /> nämligen att det ej finns någon anledning misstänka att arbetsdomstolen<br /> på något stötande eller otillbörligt sätt skulle utöva en möjlighet<br /> att bestämma ett skadestånd efter skälighet och med hänsynstagande<br /> till alla föreliggande omständigheter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>6. Offentlig anställning</p> <p>Rätten till ökat medbestämmande över den egna arbetssituationen bör<br /> som vi inledningsvis framhållit tillkomma alla anställda - således även anställda<br /> inom den offentliga sektorn. Vi ansluter oss därför till tanken att<br /> demokratiseringen av arbetslivet inom den offentliga sektorn skall vila på<br /> samma rättsliga grund som för arbetslivet i övrigt. Medbestämmandelagen<br /> bör alltså gälla även de offentligt anställda.</p> <p>Ett ökat medbestämmande för de anställda inom offentlig sektor får emellertid<br /> inte leda till en försvagning av den representativa demokratin. Genom<br /> valhandlingen skall alla röstberättigade vara likställda. Möjligheterna att<br /> genom politiska värderingar ge förord för vilken övergripande politisk styrning<br /> som bör vara gällande måste vara lika för alla. Förhandlingar mellan<br /> parterna på den offentliga sektorn måste därför ske inom de ramar som<br /> den politiska demokratin anger.</p> <p>Denna fråga har hittills reglerats genom s. k. avtalsförbud. Ett bibehållande<br /> av denna konstruktion i en övergripande ramlagstiftning skulle förutsätta<br /> en teoretiskt bestämd gräns mellan förhandlingsbara och icke förhandlingsbara<br /> frågor. Det är uppenbart att en sådan gräns både skulle bli ofullständigt<br /> uppdragen och otymplig att hantera i det dagliga förhandlingsarbetet.</p> <p>Som lösning på detta dilemma har i särskilt huvudavtal mellan parterna<br /> på den offentliga sidan träffats överenskommelse om inrättande av särskild<br /> nämnd, med uppgift att utfärda rekommendation i fall där parterna inte<br /> kan komma överens om huruvida en fråga är förhandlingsbar. Nämnden<br /> skall bestå av sex företrädare för arbetsmarknadens parter och sju riksdagsmän.<br /> Den politiska sidan har alltså majoritet i nämnden. De avtalsslutande<br /> parterna förutsätter att nämndens rekommendationer skall leda till efterföljd.</p> <p>Denna konstruktion har sina givna fördelar. Tolkningen av den politiska<br /> demokratins gränser avgörs i varje enskild fråga av politiskt förtroendevalda.<br /> En svaghet med konstruktionen är emellertid att nämnden inte har någon<br /> formell knytning till riksdagen. Riksdagen har alltså ingen annan möjlighet<br /> att ta del av och diskutera frågor som rör den politiska demokratins bestämning<br /> än genom fråge- och interpellationsinstituten. Härutöver har riksdagen<br /> självfallet alltid möjlighet att lagstifta om konflikt bedöms leda till<br /> samhällsfarliga konsekvenser.</p> <p>Det vore enligt vår mening av värde om riksdagen regelmässigt gavs<br /> tillfälle att föra en principiell debatt med utgångspunkt från den särskilda<br /> nämndens verksamhet. Denna debatt kan initieras på flera sätt. En möjlighet<br /> skulle kunna vara att låta riksdagens lönedelegation sammanställa de av<br /> nämnden under året utfärdade rekommendationerna eventuellt med egna<br /> kommentarer. I samband med att detta betänkande föreslås bli lagt till riksdagens<br /> handlingar kunde riksdagen ges tillfälle till debatt om den aktuella<br /> lagens funktion och efterlevnad.</p> <p>De motivuttalanden som föredragande statsråd gör i propositionen rörande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>den politiska demokratins gränser bör enligt vår mening ge tillräcklig vägledning<br /> vid tvist om huruvida en fråga är förhandlingsbar. Om praxis och<br /> tillämpning ger vid handen att det skydd för den representativa demokratins<br /> beslutsbefogenheter som sålunda ges i motivuttalandena kan och bör lagfästas,<br /> får detta prövas i särskild ordning. Som redan påpekats kommer<br /> frågor som rör de kommunalanställdas medbestämmanderätt att behandlas<br /> av kommunaldemokratiutredningen. Likaså kommer den riksdagsbehandling<br /> vi föreslagit av den särskilda nämndens rekommendationer att ge möjlighet<br /> att i efterhand pröva hithörande frågor.</p> <p>Den sålunda möjliggjorda riksdagsbehandlingen skulle kunna bli av värde<br /> i en debatt om den politiska demokratins gränser som ständigt måste pågå<br /> och hållas vid liv; Vi föreslår att riksdagen låter pröva förutsättningarna<br /> för att ge lönedelegationen denna uppgift.</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen bifaller propositionen 1975/76:105 med de ändringar<br /> och förtydliganden som yrkas nedan,</p> <p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen uttalar att begreppet ”synnerliga skäl” (11 §) resp.<br /> ”särskilda skäl” (12 §) i lagen om medbestämmande i arbetslivet<br /> ges en vidare tolkning i samband med centrala förhandlingar<br /> i enlighet med vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:56px;">3. att riksdagen uttalar att vad i 18-22 §§ sägs om skyldigheten<br /> att informera ej skall gälla om fullgörandet av informationsskyldigheten<br /> kan bedömas medföra påtaglig risk för skada av<br /> arbetsgivarens verksamhet samt att vid samma förutsättningar<br /> arbetsgivaren kan föreskriva tystnadsplikt eller begränsa den<br /> personkrets till vilken informationen vidarebefordras,</p> <p style="margin-left:56px;">4. att riksdagen uttalar att, i de fall lokal facklig organisation icke<br /> finns på ifrågavarande arbetsplats, förhandlingsskyldigheten<br /> enligt 14 § må fullgöras även gentemot av de anställda inom<br /> sig utsedda fackliga förtroendemän samt att motsvarande ordning<br /> må gälla beträffande informationsskyldigheten enligt 19 §,</p> <p style="margin-left:56px;">5. att riksdagen beslutar att 9 § tillförs följande tillägg:<br /> ”Bestämmelse i avtal, som ålägger arbetsgivare att endast anställa<br /> viss personal eller att ha endast sådan personal anställd,<br /> saknar giltighet.”,</p> <p style="margin-left:56px;">6. att riksdagen beslutar att 60 § tredje stycket utgår,</p> <p style="margin-left:56px;">7. att riksdagen låter utreda förutsättningarna att genom t. ex.<br /> riksdagens lönedelegation följa den särskilda nämndens verksamhet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1975/76:2493</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stockholm den 23 april 1976</p> <p>PER AHLMARK (fp)</p> <p>OLA ULLSTEN (fp)</p> <p>ERIC ENLUND (fp)</p> <p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)<br /> i Arvika</p> <p>INGEMAR MUNDEBO (fp)</p> <p>JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)</p> <p>ANDERS JONSSON (fp)<br /> i Mora</p> </div> <div class="block ml_23"><p>ROLF WIRTÉN (fp)</p> <p>INGEGÄRD FRAENKEL (fp)</p> <p>SVEN GUSTAFSON (fp)<br /> i Göteborg</p> <p>CECILIA NETTELBRANDT (fp)<br /> KERSTIN ANÉR (fp)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>GOTAB 51812 Stockholm 1976</p> </div> </div> </div> 0 PER AHLMARK fp 1 undertecknare 0 OLA ULLSTEN fp 2 undertecknare 0 ERIC ENLUND fp 3 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 4 undertecknare 0 INGEMAR MUNDEBO fp 5 undertecknare 0 JAN-ERIK WIKSTRÖM fp 6 undertecknare 0 ANDERS JONSSON fp 7 undertecknare 0 ROLF WIRTÉN fp 8 undertecknare 0 INGEGÄRD FRAENKEL fp 9 undertecknare 0 SVEN GUSTAFSON fp 10 undertecknare 0 CECILIA NETTELBRANDT fp 11 undertecknare 0 KERSTIN ANÉR fp 12 undertecknare FZ022493 av herr Ahlmark m fl. mot_197576__2493.pdf 279483 pdf med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. https://data.riksdagen.se/fil/3F060972-06A5-417E-AE8D-F5ECF8C9A727