3065867 FZ022462 1975/76 2462 mot mot Motion 1975/76:2462 av herrar Jonsson i Alingsås och Polstam Motion Motion 2462 0 1976-04-22 00:00:00 2014-10-11 16:22:27 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:155 om vissa körkorts av herrar Jonsson i Alingsås och Polstam html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022462/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022462 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022462 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Motion<br /> 1975/76: 2462</p> <p>av herrar Jonsson i Alingsås och Polstam</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76:155 om vissa körkorts</p> <p>frågor</p> <p>Genom proposition 1975/76:155 har regeringen framlagt förslag till riktlinjer<br /> för en körkortsreform. De av kommunikationsministern förordade<br /> allmänna riktlinjerna för lämplighetsprövningen vid beviljande av körkort<br /> och i fråga om körkortsingripanden synes i huvudsak väl och övertygande<br /> motiverade och skiljer sig gynnsamt från trafikmålskommitténs förslag och<br /> expertutredningar, som skulle ha inneburit ett raserande av väsentliga delar<br /> av nuvarande körkortssystem.</p> <p>Även den som är beredd att i stora drag instämma i kommunikationsministerns<br /> allmänna syn på körkortsfrågorna kan givetvis vara benägen att<br /> i avvägningen mellan olika synpunkter lägga ökad vikt vid vissa förhållanden<br /> och fästa mindre avseende vid andra. Det är t. ex. lätt att instämma i kommunikationsministerns<br /> uttalande om att en ökad nyansering behövs vid<br /> körkortsfrågornas behandling. Man bör se till helhetsbilden av vederbörandes<br /> situation vid bedömande av om han är lämplig som förare. Men å andra<br /> sidan får nyanseringen inte drivas för långt, så att man får bristande enhetlighet<br /> i praxis. Därför är det nödvändigt att vissa schabloner uppställs,<br /> som ger fasta hållpunkter för bedömningen av olika typfall.</p> <p>Även om ganska bestämda riktlinjer i vissa hänseenden dras upp i propositionen,<br /> är det emellertid mycket svårt för riksdagen att bedöma hur<br /> den praktiska tillämpningen kommer att te sig, framför allt därför att riktlinjerna<br /> inte har sammanfattats i ett författningsutkast. Först när man ser<br /> vad som skall ingå i de bestämmelser, som utfärdas att gälla för myndigheternas<br /> handlande, och vad som stannar vid allmänna departementschefsuttalanden,<br /> som myndigheterna ute på fältet ofta förblir okunniga om,<br /> kan man bilda sig någon säkrare uppfattning hur reformen kommer att<br /> slå i praktiken. Det må ifrågasättas om körkortsreglerna inte är av så ingripande<br /> betydelse för medborgarna att riksdagen bör bli i tillfälle att ta ståndpunkt<br /> till den förf att ningsmässiga regleringen. Det vore då också möjligt för<br /> den som står tveksam på en eller annan punkt i t. ex. avvägningsfrågor<br /> att komma med preciserade förslag, vilket nu möter betydande svårigheter.</p> <p>Beaktande av fylleri vid lämplighetsprövningen</p> <p>I fråga om angelägenheten att bekämpa alkoholen i trafiken har vi inte<br /> behov av att lägga till något utöver vad kommunikationsministern anfört.<br /> Det är tacknämligt att han gentemot trafikmålskommittén så bestämt för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>klarat att han inte är beredd att göra avkall på att skötsamhet i nykterhetsavseende<br /> skall förbli ett krav för innehav av körkort och att varje omhändertagande<br /> för berusning bör föranleda prövning från körkortsmyndighetens<br /> sida. Han har emellertid ansett övervägande skäl tala för att nuvarande<br /> regel att fylleri normalt skall utgöra hinder i två år bör upphävas.<br /> Författningsmässigt skulle man stanna vid en föreskrift att vid lämplighetsprövningen<br /> särskilt skall beaktas, om sökanden är känd för nyktert levnadssätt,<br /> och att körkortet skall återkallas, om körkortsinnehavaren på grund<br /> av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort.</p> <p>Med sistnämnda föreskrifter kan väl i sak den väsentliga regeln anses<br /> fastslagen i fråga om nykterhetskravet för körkortsinnehavare. Men frågan<br /> är vilken den praktiska tillämpningen kommer att bli, när man avskaffar<br /> nuvarande presumtionsregel om beaktande av fylleri inte bara såsom grund<br /> för återkallelse av körkort utan även vid lämplighetsprövningen för beviljande<br /> av körkort första gången. Regeln i sistnämnda hänseende säger (17 §<br /> KICK) att, om sökanden dömts för fylleri, körkortstillstånd inte får meddelas<br /> innan två år har gått från förseelsen, såvida det inte kan anses uppenbart<br /> att han ändå är att bedöma som en skötsam person. Återkallelseregeln innefattar<br /> i sak samma presumtion att körkortet skall återkallas vid fylleri,<br /> om det inte är uppenbart att han ändå kan bedömas som skötsam (51 §<br /> första stycket 5 KKK). I stället för återkallelse kan det också stanna vid<br /> varning, och det torde numera vara det vanliga i praxis. Den s. k. presumtionen<br /> är ju i ingetdera fallet bindande utan lämnar en betydande möjlighet<br /> öppen att pröva i vad mån vederbörande individuellt ändå kan anses<br /> känd för nyktert levnadssätt.</p> <p>Förslaget innebär formellt att man i fråga om lämplighetsprövningen stannar<br /> vid enbart kravet "känd för nyktert levnadssätt”. Man skulle sålunda<br /> återgå till samma regel som gällde före 1958. Trafiksäkerhetsutredningen<br /> hade då anledning att reagera mot en mycket oenhetlig och i vissa län<br /> alldeles för slapp praxis vid fylleri och påyrkade därför en tvåårig väntetid<br /> efter norskt mönster (väntetiden var där fastställd till tre år, om inte justitiedepartementet<br /> nedsatte den). Statsmakterna fann då nödvändigt införa<br /> den s. k. presumtionsregeln. Det är enligt vår mening angeläget att den<br /> noggranna nykterhetsprövning, som kommunikationsministern förordat,<br /> verkligen kommer till stånd och att den ohållbara situationen från tiden<br /> före 1958 inte återkommer.</p> <p>Fylleri eller omhändertagande för berusning (som rapporteringen i framtiden<br /> efter fylleristraffets avskaffande kommer att avse) kan givetvis inte<br /> i detta sammanhang anses som mer än ett symptom på en sådan livsföring,<br /> som kan leda till trafiknykterhetsbrott. Med hänsyn till trafiknykterhetskommitténs<br /> egendomliga uttalanden i ämnet hade det varit önskvärt att<br /> en grundlig, objektiv och sakkunnig utredning om sambandet mellan fylleri<br /> och trafikonykterhet verkställts, som lagts till grund för lagens föreskrifter.<br /> Sedan proposition om körkortsregler nu framlagts, vari trafikmålskommit</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>tens funderingar avvisats, får frågan dock lov att prövas utan sådan utredning.<br /> Aktuella, statistiska belägg för det nära sambandet mellan fylleri<br /> och risken för trafiknykterhetsbrott saknas dock inte. Utöver de av kommunikationsministern<br /> åberopade undersökningarna av länsstyrelsen i<br /> Västerbottens län rörande i länets körkortsregister upptagna körkortsinnehavare<br /> med fylleriförseelser - vilka tyder på att frekvensen av trafiknykterhetsbrott<br /> skulle vara elva gånger så stor bland dem med fylleriförseelser<br /> som för en normalgrupp körkortsinnehavare - kan nämnas en av regeringsrådet<br /> H. Klackenberg i samråd med byrådirektören J. Collett vid riksskatteverkets<br /> alkoholbyrå gjord generell kalkyl, grundad på statistiken för<br /> hela riket över trafiknykterhetsbrott och fylleriförseelser för år 1967. Denna<br /> kalkyl utvisar att bland män, som ådragit sig fylleriförseelser under femårsperioden<br /> närmast före 1967, var den statistiska risken för trafiknykterhetsbrott<br /> ungefär tio gånger så stor som risken för att män utan fylleriförseelse<br /> skulle begå sådant brott. Det säger sig självt att om beräkningarna<br /> kunde ha begränsats till sådana, som vid fylleriet varit redlöst berusade,<br /> risken för trafiknykterhetsbrott varit avsevärt större. Ett betydande mått<br /> av stränghet är därför nödvändigt vid nykterhetskontrollen bland körkortssökande<br /> för att i möjlig mån utesluta det mera olycksbenägna förarklientelet<br /> med rattfylleristerna i spetsen.</p> <p>Det är lätt att föreställa sig vad som kan bli följden om den s. k. presumtionsregeln<br /> nu slopas vid lämplighetsprövningen. Som bekant har under<br /> senare år antalet avdömda fylleriförseelser i de åldersgrupper, där sökande<br /> av körkort är särskilt aktuellt, legat påfallande högt. Bland 15-17-åringarna<br /> ligger antalet omkring 3 000 per år och bland 18-19-åringarna över 4 000.<br /> Härtill kommer ytterligare en tredjedel så många omhändertaganden, som<br /> inte lett till domfällande. Endast en mindre del av de dömda har haft upprepade<br /> förseelser. Om en stor del av dessa fyllerister, för vilka den hittillsvarande<br /> stränga regeln i fråga om fylleri gällt, skulle släppas ut på vägarna<br /> som legaliserade förare, bäddar samhället tvivelsutan för en betydande försämring<br /> av trafiksäkerheten. Samtidigt skulle man mista en regel som, psykologiskt<br /> mer än något annat, varit ägnad att hos ungdomar inskärpa betydelsen<br /> av skötsamhet för den som skall anförtros det eftertraktade körkortet.<br /> Det är att märka att fylleristraffets borttagande i och för sig måste<br /> försämra denna kontroll, eftersom rapporteringen därefter endast kommer<br /> att omfatta polisens omhändertaganden av berusade personer. Enligt propositionen<br /> 1975/76:113 får sådant omhändertagande ske enbart av berusad,<br /> som är ur stånd att ta vård om sig eller som annars utgör fara för sig eller<br /> annan. ”Ur stånd att ta vård om sig” utgör huvudgruppen och därmed<br /> avses enligt specialmotiveringen (s. 123) den som är redlöst berusad. Rapporteringen<br /> blir med andra ord begränsad i huvudsak till de allvarligaste<br /> berusningsfallen. Beträffande dem borde betänkligheterna mot en presumtionsregel<br /> av ifrågavarande typ vara avsevärt mindre än i fråga om dem<br /> som gjort sig skyldiga till fylleri enligt 16:15 BrB. Självfallet är behovet<br /> av en sådan regel avsevärt större.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Om man i möjlig mån skall kunna upprätthålla det krav på skötsamhet<br /> i nykterhetsavseende, som kommunikationsministern slår fast som viktigt,<br /> är det sålunda ofrånkomligt att vid lämplighetsprövningen bibehålla en sorts<br /> normalregel beträffande väntetiden för berusade, som omhändertagits enligt<br /> nya lagen, självfallet med möjlighet för dem att motbevisa presumtionen<br /> genom att i utredningen klargöra att de ändock är att bedöma som skötsamma.<br /> Lagstiftaren bör i författningsform ge myndigheterna till känna<br /> sin uppfattning att omhändertagande såsom redlöst berusad inger så stor<br /> tvekan om pålitligheten hos vederbörande att körkortstillstånd normalt inte<br /> bör få utfärdas förrän en prövotid av två år därefter förflutit.</p> <p>Vi vill slutligen påpeka att presumtionsregelns avskaffande av kommunikationsministern<br /> diskuterats i ett sammanhang som underlag för lämplighetsprövningen<br /> och som återkallelsegrund. Enligt vår mening bör en bestämd<br /> skillnad göras vid den bedömningen, så att regeln i någon form bibehålls<br /> vid lämplighetsprövningen. Vi kan, ehuru med viss tvekan, gå med<br /> på dess slopande som speciell återkallelsegrund, eftersom man ändå har<br /> kvar återkallelse på grund av onyktert levnadssätt. Tvivelsutan har tvåårsregeln<br /> vid lämplighetsprövningen upprätthållits i praxis på ett helt annat<br /> sätt än motsvarande återkallelseregel vid fylleri. Kommunikationsministern<br /> säger att den lagstiftning han vill förorda innebär ett närmande till den<br /> praxis som har utvecklats. Uttalandet har fog för sig i fråga om återkallelseregeln<br /> men inte i fråga om regeln vid lämplighetsprövningen. Grunden<br /> till att praxis har utvecklats så olika är lätt att förstå. För en körkortsmyndighet<br /> är det en långt känsligare fråga att ta ifrån en person körkortet,<br /> sedan han en gång fått det och kanske inrättat sitt liv med hänsyn till<br /> bilinnehavet, än att upprätthålla en strikt praxis vid beviljande av körkort<br /> till tveksamt lämpliga personer, som aldrig haft körkort eller kan antas inte<br /> ha större behov därav. Det förhållandet att en licensmyndighet kräver starkare<br /> skäl för att frånta någon en rättighet än för att icke bevilja en ny<br /> rättighet innebär en nyansering med hänsyn till olika situationer, som i<br /> och för sig inte behöver strida mot principen att vad som krävs för att<br /> erhålla körkort också skall krävas för fortsatt innehav.</p> <p>Polismyndighetens yttrande vid lämplighetsutredningen</p> <p>Kommunikationsministern har kommit till ståndpunkten att vid lämplighetsutredningen<br /> obligatoriskt skall föreligga yttrande förutom från nykterhetsnämnd<br /> (socialnämnd) också från polismyndigheten. Starkt fog finns<br /> enligt vår mening för denna ståndpunkt, eftersom det material som polisens<br /> register innehåller jämte polisens personkännedom i förekommande fall får<br /> anses oumbärligt vid lämplighetsprövningen. Formellt har emellertid kommunikationsministern<br /> stannat vid att såväl de sociala vårdorganens som<br /> polismyndighetens yttrande endast skall innehålla en redovisning av de faktiska<br /> förhållandena och inte något uttalande om själva lämpligheten såsom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>förare. Som skäl har åberopats att enskilda personer kunnat missförstå nuvarande<br /> lämplighetsintyg och tro att saken vore avgjord i och med polisens<br /> intyg. Allmänheten borde genom borttagande av bedömningen i yttrandet<br /> få klart för sig att det är länsstyrelsen som avgör ärendet vid körkortsgivningen<br /> och att man kan föra talan mot dess beslut hos högre instans.</p> <p>Enligt vår mening är det åberopade skälet alltför svagt för att föranleda<br /> en ändring beträffande polisens lämplighetsintyg. Det verkliga skälet torde<br /> vara de invändningar som Svenska kommunförbundet gjort mot att socialvårdsmyndigheterna<br /> skall ställa tillgänglig information till körkortsmyndigheternas<br /> förfogande, vilket kunde skada strävan efter förtroendefulla och<br /> positiva kontakter med klienterna. Genom begränsningen till en redovisning<br /> av de faktiska förhållandena och borttagandet av skyldigheten att till- eller<br /> avstyrka körkort hoppas kommunikationsministern att de sociala vårdorganens<br /> svårigheter att yttra sig om enskilda klienter skall minska.</p> <p>Vi kan godta begränsningen för de sociala vårdorganens del, så att de<br /> endast skall redovisa fakta. Socialtjänstemänneri är ofta starkt inställda på<br /> vårdarrollen och att ge klienten service, vinna hans förtroende och uppmuntra<br /> honom, samtidigt som deras ansvar för trafiksäkerheten känns mera<br /> avlägset i sammanhanget. Benägenheten att inte yrka något som går klienten<br /> emot gör att socialvårdens till- eller avstyrkanden i körkortsfrågor innefattar<br /> betydande osäkerhetsmoment. De synes därför kunna avvaras, blott en vederhäftig<br /> redovisning av fakta lämnas.</p> <p>Samma skäl kan icke göras gällande i fråga om polismyndighetens lämplighetsintyg.<br /> Denna myndighet torde i flertalet ärenden sitta inne med den<br /> bredare informationen, om man bortser från rena social vårdsfall, och lär<br /> erfarenhetsmässigt leverera det tillförlitligaste materialet för lämplighetsprövningen.<br /> Det vore orimligt om denna myndighet, som har direkt ansvar<br /> för trafiksäkerheten, inte skulle vid redovisningen av registrens innehåll<br /> ha att dra slutsatserna av detta material och sin personkännedom genom<br /> att avge ett sammanfattande till- eller avstyrkande av körkortstillstånd. Det<br /> vore ett missbruk med trafiksäkerhetens resurser att inte avkräva denna<br /> objektiva ämbetsinstans ett slutomdöme för eller emot.</p> <p>Körkortsspärr</p> <p>Kommunikationsministern förordar att vid återkallelse av körkort, utom<br /> vid sjukdom o. d., skall fastställas en bestämd spärrtid, vid vars utgång<br /> nytt körkort erhålls, om inget graverande inträffat under mellantiden. Propositionen<br /> frångår sålunda gällande system att körkortsåterkallelse normalt<br /> är en definitiv förlust av körkort och att det beror av en helt och hållet<br /> ny prövning, om eller när nytt körkort må erhållas. När detta system infördes<br /> 1958 betecknades det av trafiksäkerhetsutredningen som det ur trafiksäkerhetens<br /> synpunkt viktigaste av olika reformförslag. Myndigheterna borde<br /> ej vid återkallelsen ta ståndpunkt till frågan om nytt körkort. Emot detta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>system har nu anförts att frånvaron av bestämd återkallelsetid medför stora<br /> olägenheter för den enskilde, som med hänsyn till ovissheten inte kan planera<br /> för sin framtid.</p> <p>Vid en avvägning mellan trafiksäkerhetens krav och den enskildes olägenhet<br /> i detta hänseende har vi med en viss tvekan ansett oss kunna godta<br /> förslaget om på förhand bestämda spärrtider. En förutsättning måste dock<br /> därvid vara att möjligheten att tillgodose trafiksäkerhetens krav inte samtidigt<br /> begränsas genom en sådan förkortning av gällande spärrtider att dessa<br /> inte innefattar erforderliga prövningstider, särskilt när återkallelsen grundas<br /> på sådana varaktiga beteenderubbningar som onyktert levnadssätt eller alkoholmissbruk.</p> <p>Kommunikationsministern förordar att spärrtiderna skall bestämmas till<br /> högst tre år och lägst en månad. Detta innefattar en förkortning av nuvarande<br /> minimitiden som är tre månader. En så kort spärrtid som en månad skall<br /> dock höra til! undantagen och sägs inte få tas till intäkt för en allmän sänkning<br /> av spärrtiderna vid mindre svåra trafikbrott. I likhet med regeringsrätten<br /> ifrågasätter vi om en så kort återkallelsetid som en månad inte kan undergräva<br /> respekten för körkortsingripandena och leda till en sådan förkortning<br /> av återkallelsetiderna att reaktionssystemet mister mycket av sin betydelse<br /> för trafiksäkerhetsarbetet. Man bör vara försiktig med att låta körkortsingripandet<br /> sjunka ner till något som uppfattas som ett ringa schablonstraff.<br /> Om trafikbrottet inte är så allvarligt att det är skäligt att vederbörande<br /> skall vara av med körkortet i tre månader, är det rimligt att<br /> låta det stanna vid varning. Så länge man inte vet hur kommunikationsministern<br /> författningsmässigt skall garantera att en månad blir rena undantagsfall,<br /> är det svårt att godta den minskade minimitiden.</p> <p>Inom ramen för de angivna gränserna betonar kommunikationsministern<br /> att schabloner för körkortsspärrens längd är nödvändiga för olika slag av<br /> återkallelsegrunder, och han gör i dessa hänseenden uttalanden, som vi<br /> i betydande mån kan instämma i. Bristen på författningsutkast gör det emellertid<br /> svårt att bedöma vilken betydelse dessa uttalanden kan få för myndigheternas<br /> tillämpning. För att inte praxis skall sjunka ned till alltför låg<br /> nivå, är en författningsmässig låsning i vissa avseenden påkallad. I fråga<br /> om rattfylleri sägs en långvarig spärrtid vara påkallad med hänsyn till att<br /> rattfylleristerna ofta har alkoholproblem. Om det inte är återfall eller andra<br /> särskilda omständigheter föreligger, uttalar dock kommunikationsministern<br /> att kortare återkallelsetider än de nu vanligen tillämpade bör kunna iakttagas<br /> och att en halvering av dessa tider i åtskilliga fall kan te sig befogad. Vi<br /> finner sistnämnda uttalanden betänkliga ur trafiksäkerhetssynpunkt. Kommunikationsministern<br /> torde därvid icke ha beaktat den lindring av tiderna<br /> som under senaste åren ägt rum i länsrätternas praxis. Vi har inget emot<br /> att minimigränsen vid rattfylleri sätts vid ett års återkallelsetid, men framförande<br /> av motorfordon med en alkoholhalt av mer än 1,5'/.. framstår enligt<br /> vår mening som ett så grovt allmänfarligt brott att den ordinära prövotiden</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>icke bör understiga 11/2 år.</p> <p>Vid rattonykterhet med över 0.8 % i blodet anser kommunikationsministern<br /> omständigheterna ofta te sig ganska lika rattfylleri och att spärrtiderna,<br /> särskilt när alkoholhalten legat nära 1,5 %&gt;, inte sällan bör vara lika långa<br /> som vid rattfylleri. När alkoholhalten understiger 0,8 %, bör spärrtiden kunna<br /> sättas lägre med en avvägning mellan sex och tolv månader, beroende på<br /> om anmärkning gjorts mot körningen eller inte och om föraren tidigare<br /> ådragit sig anmärkningar. Då alkoholhalten endast obetydligt överstigit 0,5 %<br /> vid körningen, skall varning kunna ifrågakomma. Mot de angivna rekommendationerna<br /> synes oss i sak inte vara mycket att erinra, om de kan få<br /> en sådan författningsmässig utformning att de kommer att tillämpas. Vi<br /> anser dock i vart fall en spärrtid av lägst ätta månader böra fastställas vid<br /> rattonykterhet, när alkoholhalten legat vid 0,8 % eller däröver.</p> <p>Körkortet och allmän brottslighet</p> <p>Kommunikationsministern har stannat vid att viss grövre allmän brottslighet<br /> måste beaktas vid körkortsgivningen även i fortsättningen men särskilt<br /> framhållit körkortets betydelse för brottslingars rehabilitering. Om det<br /> inte är fråga om kvalificerad brottslighet, återfall i allvarlig brottslighet eller<br /> kombination av trafikbrottslighet och allmänbrottslighet, sägs körkort böra<br /> kunna komma i fråga, om förutsättningarna för anpassning anses goda,<br /> vilket bl. a. bör betyda att risken för återfall i brottslighet är mindre. För<br /> personer, som dömts till villkorlig dom, skyddstillsyn eller kortare fängelsestraff,<br /> sägs förutsättningar för körkortsinnehav ofta finnas. Körkortsmyndigheten<br /> rekommenderas att söka vägledning i den prognos som görs<br /> av domstol, övervakningsnämnd, anstaltsledning eller annat organ, som<br /> har att ta ställning till vederbörandes vård. Spärrtiden skall, med beaktande<br /> av vad trafiksäkerheten kräver, om möjligt avpassas så att rehabiliteringssynpunkten<br /> tillgodoses. Normalt bör spärrtiden kunna bestämmas så att<br /> den löper ut samtidigt med frigivning efter avtjänande av två tredjedelar<br /> av straffet. Sker frigivning tidigare, bör möjlighet finnas att ompröva förut<br /> fastställd spärrtid.</p> <p>Vi finner rehabiliteringssynpunkterna i hög grad behjärtansvärda, men<br /> avvägningen med hänsyn till trafiksäkerhetens krav är mycket ömtålig. Utöver<br /> de fall av brottslighet, då enligt kommunikationsministern körkort inte<br /> bör beviljas, torde böra nämnas att vid lämplighetsprövningen skall beaktas<br /> ett allmänt asocialt beteende, som visar bristande förmåga eller vilja att<br /> leva inom laglighetens gränser. Det må ifrågsasättas om kommunikationsministern<br /> inte gått för långt i sina uttalanden om att körkortsgivningen<br /> skall vägledas av kriminalvårdens prognoser vid frigivningen. Många gånger<br /> är det ett helt annat problem att döma om tiden för den brottsliges frigivning<br /> än om han utan större risk för vägtrafiken kan ges förtroendet att framföra<br /> motorfordon. Att i enlighet med förslaget avpassa spärrtiden så att den</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2462</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>normalt motsvarar den effektiva fängelsetiden skulle f. ö. faktiskt göra körkortsåterkallelseni<br /> dessa fall ganska meningslös-om man bortser från oläolägenheten<br /> för de intagna att sakna körkort vid rymmningar! För körkortsgivning<br /> måste den avgörande frågan vara, vilket även kommunikationsministern<br /> betonat, om sökanden kan förväntas som förare respektera trafikreglerna,<br /> visa omdöme, hänsyn till andra och ansvar i trafiken. Det är<br /> i fråga om hållningen och inställningen till medmänniskorna som brottslingens<br /> tidigare handlande kan ge anledning till tvekan. Överdrivna hänsyn<br /> till kriminalvården kan lätt föranleda väsentligt större skador för samhället<br /> genom att öka trafikolyckorna på vägarna. Vid utformningen av körkortsreglerna<br /> måste iakttas att trafiksäkerhetens krav upprätthålls vid beviljande<br /> av och återkallelse av körkort lika väl beträffande de frigivna som beträffande<br /> andra medborgare.</p> <p>Ett stort problem för den enskilde är att det ofta förflyter alltför lång<br /> tid mellan avgörandet i trafikmålet och beslutet om återkallelse av körkortet.<br /> Det är därför mycket angeläget att åtgärder vidtas för att korta ned denna<br /> tid. En tänkbar möjlighet vore att samordna dessa beslut.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:43px;">Med hänvisning till det anförda vill vi föreslå<br /> att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:58px;">1. att hos regeringen anhålla att förslag till körkortslag föreläggs<br /> riksdagen,</p> <p style="margin-left:58px;">2. att, om yrkandet under 1 ej bifalls, hos regeringen anhålla att<br /> vid utformningen av författningstext beaktas vad i motionen<br /> anförts.</p> <p>Stockholm den 22 april 1976</p> <p>ELVER JONSSON (fp) ÅKE POLSTAM (c)</p> <p>i Alingsås</p> </div> </div> </div> 0 ELVER JONSSON fp 1 undertecknare 0 ÅKE POLSTAM c 2 undertecknare FZ022462 av herrar Jonsson i Alingsås och Polstam mot_197576__2462.pdf 256017 pdf med anledning av propositionen 1975/76:155 om vissa körkorts https://data.riksdagen.se/fil/97972677-A2DF-4759-8686-833CEBBB229A