3065833 FZ022430 1975/76 2430 mot mot Motion 1975/76:2430 av herr Fälldin m. fl. Motion Motion 2430 0 1976-04-22 00:00:00 2014-10-11 16:08:00 2014-10-11 00:00:00 med anledning av dels propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m., dels propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. av herr Fälldin m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022430/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022430 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022430 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Mot. 1975/76</p> <p style="text-align:right;">2430</p> <p>Motion</p> <p>1975/76:2430</p> <p>av herr Fälldin m. fl.</p> <p>med anledning av dels propositionen 1975/76:105 med förslag till<br /> arbetsrättsreform m. m., dels propositionen 1975/76:182 om information,<br /> utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet<br /> m. m.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I centerpartiets partiprogram från år 1970 läggs riktlinjerna för den företagsdemokratiska<br /> utvecklingen fast: ”Decentraliseringens fördelar bör utnyttjas<br /> även i arbetslivet. Företagskoncentrationen kräver en utbyggd medbestämmanderätt.<br /> De anställda bör ha möjlighet till självständigt initiativ<br /> i arbetet och till inflytande över den egna arbetssituationen. En fördjupad<br /> företagsdemokrati medför större engagemang i arbetet, höjd trivsel på arbetsplatsen<br /> och ökad effektivitet och jämlikhet i arbetslivet.”</p> <p>1 vad gäller relationerna mellan företagsledning och anställda säger partiprogrammet:<br /> ”Arbetet bör ledas och fördelas i samråd mellan företagsledning<br /> och anställda samt utformas så att det ger utrymme för självständighet<br /> och personligt ansvarstagande.”</p> <p>Arbetet</p> <p>Arbetet utgör en dominerande del av individens tillvaro, och det är inte<br /> bara ett sätt att trygga den egna försörjningen. Det är också ett led i individens<br /> strävan till självförverkligande och ambition att solidariskt medverka i den<br /> nödvändiga produktionen av varor och tjänster i samhället.</p> <p>Arbetet har således ett värde i sig för den enskilda människan - både<br /> som individ och samhällsmedborgare. Detta ligger bl. a. till grund för centerns<br /> närings- och sysselsättningspolitik med målsättningen: ”Arbete åt<br /> alla.” Uppfattningen om arbetets värde måste också prägla formerna för<br /> arbetets organisation, inriktning och uppläggning.</p> <p>Det ligger ett framträdande politiskt mål i att individen har inflytande<br /> och medbestämmande över den egna situationen i arbetslivet. Individens<br /> intresse sträcker sig självklart avsevärt mycket längre än till frågor om att<br /> ha ett arbete, dess lön och allmänna anställningsvillkor.</p> <p>Arbetets värde för individ, samhälle och företag utgör den principiella<br /> grundvalen för en reform på medbestämmandets område.</p> <p>Företaget och de anställda</p> <p>Enligt de regler som hittills gällt på arbetsmarknaden har arbetsgivaren<br /> ensam att besluta i frågor om arbetets ledning och fördelning (§ 32-principen).</p> <p>1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2430</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I betydande utsträckning har emellertid den principen, i det dagliga umgänget<br /> på arbetsplatserna, ersatts med verksamhetsformer som präglats av<br /> samråd mellan företagsledning och anställda. De kollektivavtal som slutits<br /> mellan parterna på arbetsmarknaden om t. ex. företagsnämnd och ekonomikommitté<br /> bygger på att samråd skall ske före viktigare beslut. I stora<br /> företag med väl utvecklade administrativa resurser har även andra formella<br /> samrådsfunktioner mellan företagsledning och anställda byggts in i beslutsprocessen.<br /> 1 mindre företag, där anställda och företagsledning ofta har nära<br /> personliga kontakter, föregås i regel beslut av en rad informella kontakter<br /> och diskussioner.</p> <p>Vad som nu sagts innebär inte att vi bortser från det förhållandet att,<br /> om företagsledning och anställda är oense, § 32-principen gäller.</p> <p>De informella kontakterna bör ses som en strävan att ömsesidigt ta del<br /> av den kunskap och erfarenhet som finns representerad i företaget. Det<br /> är ostridigt att förutsättningen för att slutgiltigt komma fram till ett riktigt<br /> beslut ökar om man tar hänsyn till de synpunkter som de närmast berörda<br /> för fram. Vår erfarenhet är att insikten om detta under senare år ökat hos<br /> enskilda företagare - även om det finns undantag.</p> <p>Sett från företagets synpunkt utgör således en fungerande företags- och<br /> arbetsplatsdemokrati en väsentlig tillgång. En utbyggd demokrati främjar<br /> samhörighet och gemenskap inom företaget och bidrar till en ökad tillfredsställelse<br /> för den enskilde över den egna arbetsprestationen. Detta stärker<br /> också företagets effektivitet och därmed förmåga att konkurrera med sina<br /> produkter.</p> <p>Det bör också noteras att relationerna mellan människor under senare<br /> år förändrats i riktning mot en större öppenhet. Vi vill peka på hur förhållandena<br /> utvecklats i dessa avseenden i hem och skolor. Det är där naturligt,<br /> på ett helt annat sätt än tidigare, att ta del av allas synpunkter<br /> före beslut. När unga människor fostras till att delta i ett demokratiskt<br /> beslutsfattande är det nödvändigt att sådana beslutsformer också utvecklas<br /> inom näringslivet.</p> <p>En förutsättning för ett framgångsrikt företagande och ett konkurrenskraftigt<br /> näringsliv är att engagemang, initiativ och synpunkter hos alla<br /> grupper i företaget tas till vara på bästa sätt. Det faktum att många företag<br /> på eget initiativ sökt få med de anställdas synpunkter i beslutsprocessen,<br /> t. ex. styrelserepresentation innan detta var en laglig skyldighet och medverkan<br /> i projektgrupper, visar att många företag självständigt söker finna<br /> former att ta till vara de anställdas synpunkter.</p> <p>Företagsdemokrati - gemensamt intresse</p> <p>Oberoende av i vilken uppgift en individ verkar i ett företag, har han<br /> eller hon ett intresse av att företaget kan fortbestå och utvecklas. Ägare<br /> och anställda har ett gemensamt intresse i detta avseende. Strävan måste</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>vara att de i samarbete och samförstånd främjar detta gemensamma intresse.</p> <p>Det är viktigt att slå fast att alla former av medinflytande och medansvar<br /> bygger på en helt annan princip än det motsatsförhållande som vissa grupper<br /> vill skall prägla relationerna mellan ägare och anställda. En reform som<br /> bygger på medinflytande och därmed medansvar för de anställda är från<br /> den utgångspunkten värdefull.</p> <p>Enligt vår mening existerar det inte något motsatsförhållande mellan anställda<br /> och ägare i strävan att nå ett gott produktionsresultat. Vi finner<br /> det därför vara värdefullt att regeringen nu lägger fram ett lagförslag, som<br /> i så hög grad utgår från nödvändigheten av samförståndslösningar i företagens<br /> vardagsbeslut. När det gäller att fördela produktionsresultatet föreligger<br /> däremot ett klart partsförhållande.</p> <p>Företagsdemokratins syfte är att ge den enskilde inflytande över den egna<br /> situationen i arbetslivet samt att skapa sådana samarbetsformer inom företagen<br /> att allas kunskap, erfarenhet och engagemang kan tas till vara på<br /> bästa sätt. För att detta skall fungera i praktiken måste ägare till företagen<br /> och de anställda ta ställning till problemen från jämbördiga styrkepropositioner.</p> <p>I detta sammanhang bör göras klart att en lagstiftnings uppgift och funktion<br /> är att komma till tätta med de fall där grundläggande principer sätts<br /> åt sidan. Därför är det viktigt att medbestämmandelagen ges en sådan utformning<br /> att olika former av fungerande arbetsplatsdemokrati kan fortsätta<br /> och utvecklas inom lagstiftningens ram. Medbestämmandelagen får inte<br /> bryta sönder goda relationer på arbetsplatserna och ersätta dem med byråkratiskt<br /> krångel eller hindra verksamhetens effektivitet.</p> <p>Vi lägger således avgörande vikt vid att demokratiska former skall prägla<br /> förhållandet mellan dem som dagligdags verkar inom företaget. Diskussioner<br /> och förhandlingar skall således förås inom företaget mellan jämbördiga<br /> parter. Allmänt sett gäller det att formellt och i praktiken stärka de anställdas<br /> ställning på arbetsplatsen.</p> <p>I alla parters intresse måste ligga att demokratin utformas och förhandlingar<br /> och diskussioner förs på ett sådant sätt att det blir en tillgång för<br /> de anställda och företaget. Därför bör medbestämmandelagen utformas som<br /> en ramlagstiftning, där det ankommer på parterna på arbetsmarknaden att<br /> finna lämpliga lösningar. Men det är viktigt att utforma lagens regler på<br /> sådant sätt att de kan fungera i praktiken, också när kollektivavtal inte<br /> har träffats.</p> <p>Syftet med en utvecklad demokrati inom företagen är att öka trivseln<br /> på arbetsplatsen och att stärka näringslivets effektivitet och utvecklingsförmåga<br /> till gagn för hela samhället. Särskilt viktigt är att i skilda avseenden,<br /> inte minst beträffande formerna för beslutsfattandet, ta till vara de möjligheter<br /> de mindre företagen erbjuder.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2430</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Förhandlingsskyldighet</p> <p>Proposition 1975/76:105 anvisar i huvudsak två vägar att stärka de anställdas<br /> inflytande och medbestämmande på arbetsplatsen. För det forsta<br /> skall arbetsgivaren före viktigare beslut förhandla med den eller de arbetstagarorganisationer<br /> i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal<br /> (primär förhandlingsskyldighet). För det andra ges ett direkt lagligt stöd<br /> för tecknande av kollektivavtal om medbestämmande i princip i alla frågor<br /> inom företaget.</p> <p>Den primära förhandlingsskyldigheten innebär, enligt regeringens förslag,<br /> skyldighet från arbetsgivarens sida att avvakta med beslut i viktigare frågor,<br /> till dess förhandlingar förts med de löntagarorganisationer som arbetsgivaren<br /> har kollektivavtal med. Uppskovet med beslut skall gälla under tid för såväl<br /> lokal som central förhandling. Slutligen är det dock arbetsgivaren som själv<br /> har att fatta beslutet.</p> <p>Hamnar arbetsgivaren utan egen förskyllan i en tvångssituation, kan beslut<br /> undantagsvis fattas utan förhandling - men då under skadeståndsansvar.<br /> Enligt 12 § kan arbetstagarorganisation dessutom påkalla förhandling, också<br /> om förhållanden som råder inom företaget, utan att det är fråga om förändring<br /> av verksamheten. Det kan t. ex. gälla en rutin som etablerats, vilken man<br /> vill ha ändring i.</p> <p>Enligt vår mening är det rimligt att förhandlingar skall förekomma före<br /> viktigare beslut om förändringar i verksamheten. Det måste vara ett normalt<br /> inslag i skeendet inom ett företag att inhämta de anställdas synpunkter<br /> före ett sådant beslut.</p> <p>Det finns skäl understryka att den primära förhandlingsskyldigheten i<br /> praktiken bör innebära en decentralisering av beslutsfattandet inom företagen.<br /> Härmed åsyftas att arbetstagare, som nära berörs av ett beslut, också<br /> skall ha möjlighet att göra sin mening gällande. Den primära förhandlingsskyldigheten<br /> blir meningsfull först om relationerna mellan företagsledning<br /> och anställda präglas av öppenhet och samförstånd.</p> <p>Det är otillfredsställande att propositionens regler om primär förhandlingsskyldighet<br /> ensidigt är anpassade efter förhållandena i större företag.<br /> Reglerna synes utgå ifrån att arbetstagarorganisationen inte bara har medlemmar<br /> i företaget utan också representeras av en klubb eller liknande.</p> <p>I de många mindre företagen kommer propositionens regler emellertid<br /> att medföra ett tungrott och omständligt beslutsfattande. I de fall fackklubb<br /> inte finns i företagen har arbetsgivaren, enligt propositionen, att före beslut<br /> om förändring av verksamheten ta kontakt med den lokala arbetstagarorganisationen,<br /> vanligen med avdelningen.</p> <p>För att beskriva det orimliga förhållandet skall vi ta ett exempel på vad<br /> en tillämpning av den föreslagna lagstiftningen innebär. Arbetsmarknadsministern<br /> anför i bil. 1 s. 354: ”Görs en helt tillfällig omflyttning (omställning)<br /> inträder som regel förhandlingsskyldighet om det blir nödvändigt att<br /> förlänga tiden utöver den ursprungligen avsedda.”</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Om man då tänker sig att en ägare till en bensinmack har två anställda.<br /> Den ene sköter försäljning och kassa. Den andre arbetar tillsammans med<br /> ägaren med service och mindre reparationer. Om nu den som sköter försäljningen<br /> blir sjuk kan den andre anställde utan vidare flytta över till kassan.<br /> Men om det blir fråga om förlängd sjukskrivning får servicemannen inte<br /> gå kvar i försäljningen med mindre ägaren fullgjort sin primära förhandlingsskyldighet.<br /> Den skall enligt lagen utövas mot den lokala arbetstagarorganisationen.<br /> Det räcker således inte att komma överens med den anställde,<br /> utan denne har rätt att gå vidare till sin fackliga organisation vid<br /> oenighet. Detta är en orimlig ordning.</p> <p>Lagens regler måste utformas på ett sådant sätt att de blir hanterliga<br /> i praktiken. Arbetsmarknadsministern utgår ifrån att parterna på arbetsmarknaden<br /> själva genom avtal skall göra lagen praktiskt tillämplig. "Dispositiviteten<br /> kan också utnyttjas till att fastställa närmare regler om formerna<br /> för förhandlingar enligt paragrafen, om tider inom vilka förhandlingar skall<br /> tas upp och genomföras, om representationen i förhandlingarna där det av<br /> praktiska skäl inte är möjligt för arbetsgivaren att vända sig till de ordinarie<br /> företrädarna för den förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationen (arbetstagarorganisationen<br /> kan i stället företrädas t. ex. av ett särskilt utsett<br /> arbetsplatsombud eller liknande)."</p> <p>Arbetsmarknadsministern anser sig av praktiska skäl kunna utgå från<br /> att parterna kommer att se till att lagen inte tillämpas på ett stelbent och<br /> byråkratiskt sätt. Det finns dock, med den utformning lagen fått, inte någon<br /> garanti för att detta sker. Fram till den dag ett kollektivavtal träffats mellan<br /> parterna på arbetsmarknaden gäller de regler som föreslås i lagtexten. Lagen<br /> gäller också fram till den dag arbetstagarna även efter avtal utsett arbetsplatsombud<br /> eller liknande.</p> <p>Även om avsikten inte är att den primära förhandlingsskyldigheten skall<br /> ge de effekter som beskrivs i ovan gjorda exempel, ger lagen utrymme<br /> för detta. Och det är att märka att om företagaren/arbetsgivaren handlar<br /> på annat sätt sker detta under hot om skadestånd. Det är nödvändigt att<br /> frågan om skadestånd bedöms utifrån arbetsgivarens situation i det konkreta<br /> fallet och hans ansvar för företaget enligt den associationsrättsliga lagstiftningen.<br /> Enligt vår bestämda mening måste lagen ges en sådan utformning<br /> att den är tillämplig även till sin bokstav i de mindre företagen.</p> <p>Genom lagen om facklig förtroendemans ställning finns möjligheter att<br /> redan nu utse arbetsplatsombud som utrustas med fackets mandat att föra<br /> arbetstagarorganisationens talan. Ett sådant ombud har den fackliga förtroendemannens<br /> rätt till ledighet m. m. så som lagen föreskriver. Det bör<br /> klart framgå av medbestämmandelagen att den primära förhandlingsskyldigheten<br /> kan fullgöras genom kontakt och förhandling med sådant arbetsplatsombud.</p> <p>Kvar står då den situation där arbetstagarorganisation inte utser arbetsplatsombud.<br /> Den situationen kan förmodas gälla i förhållandevis många</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>företag. Inte heller här anser vi det vara rimligt att arbetsgivarens skyldighet<br /> att förhandla före viktigare beslut sträcker sig utanför företaget, med mindre<br /> än att de anställda begärt detta. Vi förordar således en ordning, där den<br /> primära förhandlingsskyldigheten får fullgöras direkt med de anställda i<br /> företaget, då varken lokal arbetstagarorganisation eller arbetsplatsombud<br /> finns i företaget.</p> <p>Om enighet inte kan uppnås i denna direkta förhandling, skall de anställda<br /> eller en av de anställda ha möjlighet att begära förhandling via avdelningen<br /> och slutgiltigt central förhandling. Finns klubb för en grupp anställda men<br /> inte för en annan, sker förhandlingen dels med klubben, dels med de anställda<br /> direkt. Till sakens natur hör att en direkt förhandling avser arbetsgivarens<br /> skyldighet men att med denna inte kan följa krav om skadestånd<br /> från enskild eller åläggande om tystnadsplikt. Frågor om arbetstagarens stridsmöjligheter,<br /> möjlighet att hävda sin uppfattning och skadestånd måste åligga<br /> arbetstagarpartens organisation. Självklart är det endast organiserade arbetstagare<br /> som har möjlighet att föra en fråga vidare till någon organisation.<br /> Motsvarande regler bör gälla enligt 12 §, vilken reglerar den fackliga organisationens<br /> förhandlingsrätt.</p> <p>Sammanfattningsvis innebär vårt förslag beträffande förhandlingsskyldigheten<br /> att, om klubb finns inom företaget, förhandlingen skall fullgöras med<br /> denna. Om klubb saknas men arbetstagarorganisationen utsett arbetsplatsombud<br /> eller liknande skall förhandlingen fullgöras mot denne. Om det varken<br /> finns klubb eller arbetsplatsombud skall förhandlingsskyldigheten kunna<br /> utövas med de anställda direkt.</p> <p>Som framhållits kan arbetsgivaren i undantagsfall, om synnerliga skäl<br /> föreligger, fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.<br /> Det åligger emellertid arbetsgivaren att planera sin verksamhet<br /> så att han om möjligt undgår en tvångssituation av detta slag. Ett<br /> sådant beslut fattas under skadeståndsansvar.</p> <p>Enligt vår mening är det rimligt att genom möjlighet till skadestånd garantera<br /> att den primära förhandlingsskyldigheten verkligen fullföljs. Med<br /> tanke på det omfattande informations- och utbildningsbehov som följer<br /> av denna lagstiftning är det emellertid nödvändigt från rättssäkerhetssynpunkt<br /> att arbetsdomstolen vid utdömande av skadestånd tar skälig hänsyn<br /> till den skadeståndsskyldiges möjligheter att ha satt sig in i lagen och dess<br /> tillämpning. Endast vid uppenbart missbruk av lagreglerna bör skadestånd<br /> utdömas under reformens inledningsskede. Särskilt i mindre företag, där<br /> administrativ personal ofta saknas, är det nödvändigt att ta stor hänsyn<br /> till de omständigheter som orsakat skadeståndssituationen.</p> <p>Enligt vår mening måste - för att inte en onödig byråkrati skall frammanas<br /> - förhandlingsskyldigheten omfatta huvudsakligen betydelsefulla förordningar<br /> inom företagens verksamhet. Normal återanskaffning av inventarier<br /> och annan utrustning kan inte få fördröjas av förhandlingar som medför<br /> tidsutdräkt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I sakens natur ligger också att om en fråga förs till central förhandling<br /> och är av den karaktären att arbetsgivaren knappast har kunnat förutse<br /> att så skulle ske, måste detta rimligtvis beaktas i fråga om skadestånd i<br /> den händelse beslut fattas innan den centrala förhandlingen slutförts. Centrala<br /> förhandlingar bör inte förekomma i andra frågor än sådana av rent<br /> översiktlig karaktär. Slutgiltigt är det dock den enskilde arbetsgivaren som<br /> utifrån sitt ansvar för företaget har att fatta beslutet.</p> <p>Räll till information</p> <p>Direkt förknippad med arbetstagarnas möjligheter att hävda sin mening<br /> vid en förhandling enligt 11-13 §§ är deras tillgång till information om företagets<br /> förhållanden i ekonomiska och andra avseenden. Endast med rätt<br /> till information om de förhål landen som grundar en rutin eller en beslutssituation<br /> kan en förhandling föras mellan jämbördiga och jämställda parter.</p> <p>Propositionen stadgar att skriftliga handlingar skall hållas tillgängliga för<br /> motparten. Arbetsgivaren skall, enligt 19 §, fortlöpande hålla arbetstagarorganisation<br /> underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt<br /> och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetstagarorganisationen<br /> skall också ha möjlighet att granska böcker, räkenskaper<br /> och andra handlingar, som rör arbetsgivarens verksamhet. Informationsskyldigheten<br /> skall fullgöras mot lokal arbetstagarorganisation eller vid central<br /> förhandling gentemot den centrala, fackliga organisationen. Informationen<br /> förenas med en rätt till förhandling om tystnadsplikt, en fråga som slutgiltigt<br /> kan avgöras av arbetsdomstolen.</p> <p>Även regeringens förslag om rätt till information är utformad på sådant<br /> sätt att det endast passar förhållandena i de större företagen. Detta gäller<br /> såväl den till vilken informationsskyldigheten riktar sig som frågan om de<br /> mindre företagarnas möjligheter att värna den privata ekonomin från insyn<br /> och därmed den personliga integriteten. I dessa avseenden har propositionen<br /> en otillfredsställande utformning.</p> <p>Vad vi anfört beträffande den primära förhandlingsskyldigheten bör ha<br /> motsvarande tillämpning i vad gäller informationsskyldigheten. Det innebär<br /> att den fortlöpande informationen enligt första meningen 19 §, i fall då<br /> klubb eller arbetsplatsombud ej finns, får fullgöras direkt mot de anställda.<br /> Om arbetstagarorganisation anmodas förhandla enligt 11—13 §§, har organisationen<br /> rätt till handlingar, böcker, räkenskaper m. m., vilka är nödvändiga<br /> för förhandlingen.</p> <p>När det gäller frågan om företagarens personliga integritet anför lagrådet,<br /> med instämmande från arbetsmarknadsministern, i sin kommentar till 1 §:<br /> ”Enligt lagrådets uppfattning är det nödvändigt att på detta område finna<br /> en gräns, som är såvitt möjligt klar att hanterlig och som innebär att arbetsgivarens<br /> skyldigheter enligt medbestämmandelagen inte i något fall tilllåts<br /> sträcka sig in över hans rent personliga förhållanden. Ledning för gräns</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>dragningen torde härvidlag kunna hämtas i reglerna om bokföringsskyldighet.”</p> <p>Visserligen ger bokföringslagen viss vägledning när det gäller att skilja<br /> ut den privata ekonomin från företagets. Men inte heller bokföringslagen<br /> klarar ut förhållandena för dem som driver sin rörelse som enskild firma.<br /> Det är förhållandevis vanligt att den privata ekonomin är så integrerad med<br /> rörelsens att någon gräns inte kan dras. Oberoende av företagsform står<br /> ofta de mindre företagarna i personlig borgen för rörelsens upplånade kapital.<br /> Det får under inga omständigheter bli fråga om att arbetstagarorganisationen<br /> därmed har rätt till insyn över den enskildes borgenskraft.</p> <p>Ekonomiska händelser och förhållanden som arbetstagarorganisationerna<br /> har intresse av är sådana som under löpande verksamhet påverkar företagets<br /> ekonomiska resultat. Vad som bokförs som affärshändelse skall stå till förfogande<br /> för de anställda eller deras fackliga organisation. Detta ger emellertid<br /> inte en rätt till information om varför en företagare vidtar en åtgärd, om<br /> åtgärden är relaterad till privata förhållanden. De anställdas intresse av information<br /> måste avse hur åtgärden påverkar förhållanden inom företaget.</p> <p>För att ytterligare markera betydelsen av att den personliga integriteten<br /> inte får kränkas bör detta klart regleras i lagtexten och inte endast som<br /> i regeringens förslag i motivuttalandena.</p> <p>Det finns dessutom skäl framhålla att en bestämd gräns mellan den privata<br /> ekonomin och företagets ekonomi inte går att dra för det mycket stora<br /> antal näringsidkare som driver sin rörelse som enskild firma. En slutgiltig<br /> lösning av denna fråga förutsätter att en ny företagsform, anpassad för hantverkare,<br /> jordbrukare m.fl., skapas. Även från andra utgångspunkter är en<br /> sådan företagsform angelägen. Ett skyndsamt utredningsarbete bör bedrivas<br /> för att öppna sådana möjligheter för den mindre företagsamheten.</p> <p>Utöver de rent privata förhållandena omfattar informationsskyldigheten<br /> inte heller dispositioner i anslutning till konfliktsituationer, förhållanden<br /> där jävsaspekter gör sig gällande, utvecklingsarbete av hemlig natur och<br /> liknande. Vi vill understryka att det finns en rad små innovationsföretag,<br /> vilka för sin existens är helt beroende av att det utvecklingsarbete som<br /> bedrivs inte kommer i orätta händer. Dessa företag skall inte ha informationsskyldighet<br /> om utvecklingsarbetet.</p> <p>Medbestämmanderätt</p> <p>Frågorna om primär förhandlingsskyldighet, arbetstagarorganisationens<br /> förhandlingsrätt och rätten till information rubbar i princip inte nuvarande<br /> beslutsordning inom företagen. Enligt dessa regler är det arbetsgivaren som<br /> har att själv fatta det slutgiltiga beslutet. Men lagens syfte är att också<br /> öppna en möjlighet att träffa kollektivavtal om direkt medbestämmande<br /> från de anställdas sida i olika frågor.</p> <p>Enligt 32 § medbestämmandelagen bör parter som träffar kollektivavtal</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>om löner och allmänna anställningsvillkor även träffa avtal om medbestämmanderätt<br /> för arbetstagarna. Medbestämmandeavtal kan träffas om alla<br /> frågor inom företagen. Arbetstagarorganisation ges rätt att tillgripa de fackliga<br /> stridsmedlen för att få till stånd medbestämmandeavtal. Om man i förhandling<br /> om löner eller allmänna anställningsvillkor anmält frågan om medbestämmandeavtal<br /> på något område har arbetstagarorganisationen stridsrätt<br /> i denna fråga, även om kollektivavtal träffats om löner och allmänna anställningsvillkor.</p> <p>Den ordning som valts för medbestämmandet innebär att företagsdemokratin<br /> successivt kan byggas ut i den takt parterna finnér vara ändamålsenlig<br /> och förenlig med sina intressen.</p> <p>ArbetsräUskommittén hade för sin del undantagit företagsledningsfrågor<br /> från dem som skulle vara avtalsbara. Härigenom kom kommittén inte att<br /> utreda medbestämmandelagens anknytning till den associationsrättsliga lagstiftningen,<br /> främst aktiebolagslagen (ABL). Lagrådet har ingående uppehållit<br /> sig vid denna fråga.</p> <p>Lagrådet anför bl. a: ”Med allt erkännande av det berättigade i synsättet<br /> att det för arbetstagarna lika väl som för bolagsledningen måste vara väsentligt<br /> att bolaget åtminstone på längre sikt utvecklas framgångsrikt, synes<br /> det likväl oundvikligt att konstatera, att vissa arbetstagarintressen om vilkas<br /> iakttagande det i förevarande sammanhang är fråga kan komma att bryta<br /> sig mot ägarintressena. Med hänsyn härtill ger enligt lagrådets mening redan<br /> det anförda anledning till tvivelsmål, huruvida direkta beslutsbefogenheter<br /> för arbetstagarrepresentanter på företagsledningsområdet låter sig förena med<br /> ABL.”</p> <p>Vidare anför lagrådet: ”Vad härefter gäller utformningen av ABL i särskilda<br /> hänseenden synes i förevarande sammanhang av intresse att först uppmärksamma<br /> föreskrifterna i 8 kap. 11 §. Enligt dessa föreskrifter kan styrelsen<br /> meddela bemyndigande för annan att företräda bolaget och teckna dess<br /> firma. Sådant bemyndigande kan emellertid enligt lagrummet när som helst<br /> återkallas. Detta gäller även om bemyndigandet har begränsats till att avse<br /> endast vissa rättshandlingar. Det får antagas, att föreskriften om fri återkallelserätt<br /> har tvingande karaktär. Är detta antagande riktigt, kan det alltså<br /> inte komma i fråga att en bolagsstyrelse skulle kunna - ens med avseende<br /> på något slag av angelägenheter i bolagets verksamhet - med giltig verkan<br /> genom kollektivavtal förbinda sig att för avtalets giltighetstid låta ett särskilt<br /> organ med arbetstagarinslag företräda bolaget och teckna dess firma.”</p> <p>Lagrådets rekommendation formuleras på följande sätt: ”Lagrådet vill<br /> emellertid framhålla angelägenheten av att en klar och ändamålsenlig utformning<br /> av regler om skadeståndsansvar för fall av beslutsdelegation kommer<br /> till stånd. Oavsett hur beslutanderätt fördelas mellan arbetsgivar- och<br /> arbetstagarsidan, bör det göras klart, att befogenhet att besluta och skyldighet<br /> att ta ansvar skall följas åt.”</p> <p>I sin kommentar till lagrådets yttrande anför arbetsmarknadsministern:<br /> ”Frågan om konkurrensen mellan ABL och medbestämmandelagen kan inte<br /> lösas så, att ABL enligt 3 § medbestämmandelagen ges ett reservationslöst<br /> företräde framför den sistnämnda lagen. Uppgiften måste i stället i princip<br /> vara att förena de regler, som finns på de båda områdena, och att därvid<br /> låta bedömningen av vilket arbetstagarinfiytande som kan uppnås inom</p> </div> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>den associationsrättsliga lagstiftningens ram bli beroende av de mål som<br /> lagstiftaren säger sig vilja nå genom lagstiftningen på medbestämmanderättsområdet.”</p> <p>När det gäller synen på delegation och ansvarighet anför arbetsmarknadsministern:<br /> ”Att det om saken ställs på sin spets kan bli nödvändigt<br /> att ytterst räkna med en rätt för delegerade boiagsorgan att återta sin beslutanderätt<br /> ser jag inte heller som ett stort problem. Som lagrådet har antytt<br /> finns utrymme för att ålägga arbetsgivare skadeståndsansvar om denna möjlighet<br /> utnyttjas på ett oriktigt sätt. När det slutligen gäller ansvaret för<br /> beslut, som fattas i kraft av delegation genom kollektivavtal, kan jag inte<br /> heller se annat än att det finns möjlighet att komma fram till lösningar<br /> som tillgodoser de praktiska behoven.”</p> <p>Arbetsmarknadsministerns slutsats blir: ”Jag står alltså fast vid min uppfattning<br /> att de hithörande problemen bör kunna tills vidare på ett tillfredsställande<br /> sätt lösas av parterna på arbetsmarknaden och vid behov i rättspraxis.<br /> Som jag redan har förutskickat anser jag dock att hela problemområdet<br /> bör ägnas en analys genom en särskild utredningsinsats, och det är min<br /> avsikt att ett sådant arbete skall komma till utförande snarast möjligt.”</p> <p>Då arbetsmarknadsministern således inte påverkas av de allvarliga invändningar<br /> lagrådet gör beträffande kollisionen mellan främst medbestämmandelagen<br /> och ABL, uppstår enligt vår mening rättsosäkerhet. Det kan inte<br /> accepteras. Enligt vår mening bör därför den av arbetsmarknadsministern<br /> aviserade analysen och utredningen av de associationsrättsliga reglernas ställning<br /> i förhållande till medbestämmandelagen komma till stånd med det<br /> snaraste. Det ter sig främmande för svensk lagstiftning med en ordning<br /> som innebär att ett kollektivavtal skulle kunna sätta de ansvars- och skadeståndsregler<br /> ur spel som finns intagna i av regering och riksdag fastställd<br /> aktiebolagslag och annan associationsrättslig lagstiftning. Förhållandet till<br /> tredje man t. ex. skulle i så fall komma i en oklar dager.</p> <p>I avvaktan på resultatet av utredningen måste den av lagrådet uttalade<br /> regeln om beslutsbefogenhet och ansvarsskyldighet upprätthållas.</p> <p>Tolkningsföreträdet</p> <p>Det finns anledning erinra om att frågor om tolkning av avtal erfarenhetsmässigt<br /> i allmänhet kan lösas genom förhandling mellan de lokala parterna<br /> utan att frågan leder till tvist. I vissa fall förs dock frågan vidare<br /> till central förhandling och i ett fåtal fall till arbetsdomstolen.</p> <p>Den nu föreslagna förändringen innebär i praktiken att, i dessa fåtal ärenden,<br /> det skall ankomma på arbetsgivaren att föra frågan vidare, om man<br /> inte är ense om tolkningen vid lokala förhandlingar. Om arbetsgivaren kan<br /> åberopa synnerliga skäl för sin tolkning, gäller arbetsgivarens mening till<br /> dess tvisten är avgjord i arbetsdomstolen. Genom denna ordning kan inte<br /> verkställandet av beslut stoppas, om detta medför en allvarlig ekonomisk<br /> skada för företaget.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Vetorätt</p> <p>För anlitande av entreprenörer eller motsvarande för utförande av visst<br /> arbete föreslås regler, som i princip motsvarar den primära förhandlingsskyldigheten.<br /> Förhandlingar behöver inte upptas, om arbetet är av tillfällig<br /> natur eller kräver särskild sakkunskap.</p> <p>Om den tilltänkta åtgärden kan förmodas medföra åsidosättande av lag<br /> eller av kollektivavtal eller åtgärden annars strider mot vad som är allmänt<br /> godtaget för avtalsområdet, har den centrala arbetstagarorganisationen, eller<br /> den som träffat kollektivavtal, vetorätt mot åtgärden.</p> <p>Det finns skäl understryka att den fackliga vetorätten endast omfattar<br /> de fall som angivits ovan. Mot seriöst arbetande entreprenörs- och underentreprenörsföretag<br /> får och kan vetorätten aldrig utnyttjas. Regeln avser<br /> således endast ett sätt att komma till rätta med den s. k. grå arbetskraften.<br /> Däremot får arbetstagarorganisationen inte genom vetorätten söka påverka<br /> arbetets bedrivande i övrigt. Har den fackliga organisationen annan uppfattning<br /> än den rådande, eller som avses bli beslutad, kan den i annan<br /> ordning enligt medbestämmandelagen få inflytande över denna fråga. Härigenom<br /> kan den fackliga vetorätten aldrig bli ett hot mot seriöst arbetande<br /> företagare.</p> <p>Stridsåtgärder och skadestånd</p> <p>Att fredsplikt skall råda mellan parterna efter det att kollektivavtal ingåtts<br /> är av grundläggande betydelse för den svenska arbetsmarknaden. Genom<br /> att starka och stabila organisationer dominerat den svenska arbetsmarknaden<br /> har också detta rättsförhållande mellan parterna kunnat upprätthållas. Den<br /> nu aktuella lagstiftningen får inte i något avseende rubba denna grundläggande<br /> princip.</p> <p>Facklig stridsåtgärd får i princip tillgripas som ett påtryckningsmedel i<br /> en pågående avtalsförhandling eller som stöd för annan arbetstagarorganisation<br /> som gått ut i facklig strid. Det åligger arbetstagar- resp. arbetsgivarorganisation<br /> att förhindra att en olovlig konflikt uppstår. För att inte<br /> en olovlig konflikt snabbt skall glida in i låsta och prestigemättade situationer<br /> föreslås nu att arbetsgivare och berörd arbetstagarorganisation omedelbart<br /> skall ta upp överläggningar med anledning av stridsåtgärden och gemensamt<br /> verka för att den upphör.</p> <p>Enligt centerpartiets mening finns skäl understryka att de fackliga stridsmedlen<br /> utgör de kollektivavtalsbundna parternas instrument för att hävda<br /> sina intressen i avtalsförhandlingar. En enskild kan aldrig tillåtas att självständigt<br /> vidta en facklig stridsåtgärd utan stöd av sin organisation. Det<br /> är en grundläggande princip att organisationen träffar avtal på sina medlemmars<br /> vägnar. Att en enskild inte accepterar detta avtal kan aldrig ge<br /> denne rätt att vidta en facklig stridsåtgärd. Förhållandena på arbetsmarknaden<br /> måste regleras enligt den representativa demokratins princip.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>När det inträffar en olovlig stridsåtgärd, är det angeläget att denna så<br /> snabbt som möjligt kan bringas till ett slut. Avgörande är då att man snabbt<br /> kommer till överläggningar om de förhållanden som utgör orsaken till den<br /> olovliga konflikten. Det är ett gemensamt intresse hos de kollektivavtalsslutande<br /> parterna att komma till rätta med olovliga konflikter och upprätthålla<br /> fredsplikten under avtalsperioden.</p> <p>Enskild föreslås även fortsättningsvis inte kunna ådömas högre skadestånd<br /> än 200 kronor. Arbetsrättskommittén hade för sin del föreslagit att denna<br /> gräns skulle kunna slopas och därmed arbetsdomstolen i undantagsfall kunna<br /> utdöma ett högre skadestånd. Lagrådet har kritiserat regeringens förslag<br /> i denna del. Enligt vår mening är det angeläget att även i skadeståndssammanhang<br /> tillämpa en ordning, som innebär att fredsplikten kan upprätthållas<br /> och olovliga stridsåtgärder snabbt elimineras. Detta bör vara i<br /> de kollektivavtalsslutande parternas intresse. Detta syfte torde bäst kunna<br /> tillgodoses genom den ordning som arbetsrättskommittén föreslagit.</p> <p>Om kollektivavtalsslutande part tar initiativ till eller sanktionerar en olovlig<br /> stridsåtgärd är självfallet förhållandena annorlunda. Principen är här att<br /> uppkommen skada skall ersättas. Enligt vår mening finns skäl understryka<br /> att möjligheten till nedsättning av skadestånd inte får tillämpas på sådant<br /> sätt att parternas ansvarighet inför reglerna i medbestämmandelagen och<br /> avtal slutna till följd av lagen blir olika. Det bör ankomma på arbetsdomstolen<br /> att vid rättstillämpningen beakta detta förhållande.</p> <p>Den offentliga sektorn</p> <p>Medbestämmandelagen skall också tillämpas inom den offentliga sektorn.<br /> Det bygger på principen att anställda hos stat, kommun och landsting har<br /> samma intresse att kunna påverka sina arbetsförhållanden och de offentliga<br /> arbetsgivarna samma intresse av att ta till vara sina anställdas synpunkter,<br /> som motsvarar parter på den privata sidan.</p> <p>Det är emellertid principiellt otänkbart att ge offentligt anställda ett exklusivt<br /> inflytande över frågor som beslutas av de politiska organen eller<br /> på deras direkta uppdrag. Det är vidare otänkbart att individer i egenskap<br /> av anställda hos stat, kommun och landsting bereds möjligheter att sätta<br /> sig över regler som lagts fast i lag, t. ex. kommunallagar, skollag, byggnadslag<br /> m. m.</p> <p>Centerpartiet vill klart slå fast att medbestämmandelagens tillämpning<br /> på den offentliga sektorn inte i något avseende får inkräkta på den politiska<br /> demokratins beslutsbefogenheter. Detta bör klart framgå av lagen. Den särskilda<br /> nämnden bör ges en status som motsvarar en sådan förändring.</p> <p>Förslaget till lag om offentlig anställning griper i väsentliga avseenden<br /> in i frågor som för närvarande utreds av den kommunala demokratiutredningen.<br /> Det hade varit angeläget, om dessa frågor hade kunnat prövas<br /> i ett sammanhang.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Huvuddraget i regeringens förslag</p> <p>Det nuvarande avtalsförbudet för tjänstemän avseende myndighets verksamhet<br /> och tjänsteorganisationens utformning slopas. Det blir således formellt<br /> möjligt att träffa avtal om allt som inte regleras av lag eller grundlag.<br /> Inom det formellt avtalsbara området undantas frågor som hör till den politiska<br /> demokratins område från att kunna avtalsregleras. Till dessa frågor<br /> räknas en verksamhets mål, innehåll, omfattning och kvalitet. Övriga frågor<br /> räknas således till den förvaltningsdemokratiska delen och är avtalsbara.<br /> Gränsen mellan förvaltningsdemokrati och politisk demokrati låter sig inte<br /> dras på ett bestämt sätt. För att avgöra om ett aktualiserat avtalsområde<br /> inkräktar på den politiska demokratin skall en särskild nämnd inrättas vilken<br /> ger råd till parterna. Nämnden skall bestå av 13 ledamöter, varav 7 riksdagsmän<br /> och 3 från arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan på den offentliga<br /> sektorn.</p> <p>Den andra huvudpunkten i regeringens förslag gäller de offentliganställdas<br /> stridsrätt. De anställdas möjligheter i detta sammanhang vidgas så att lockout,<br /> strejk, övertidsvägran och nyanställningsblockad - men inga andra<br /> stridsmedel - blir lovliga, när det gäller arbete som består i myndighetsutövning<br /> eller är oundgängligen nödvändigt för genomförande av myndighetsutövning,<br /> medan inom den offentliga verksamheten i övrigt valet<br /> av stridsmedel inte begränsas av andra regler än dem som skall gälla på<br /> den privata arbetsmarknaden.</p> <p>Förhandlingsskyldighet</p> <p>Reglerna enligt 11-13 §§ i medbestämmandelagen gäller som ovan anförts<br /> också beträffande den offentliga sektorn. Det innebär en utökning av de<br /> offentliga arbetsgivarnas skyldigheter jämfört med nuvarande avtal, företagsnämndsavtal,<br /> arbetsmiljöavtal och rationaliseringsavtal. Den primära<br /> förhandlingsskyldigheten skall utövas på tjänstemannanivå i de beredande<br /> organen och inte i de politiskt beslutande församlingarna. Med detta måste<br /> förstås att en minoritets möjligheter att agera för ett konkret och direkt<br /> beslut i kommunfullmäktige, landsting eller riksdag i inget fall kan förhindras<br /> under hänvisning till att dess förslag inte varit föremål för förhandling<br /> med berörda arbetstagarorganisationer.</p> <p>Det finns skäl understryka att en alltför omfattande förhandlingsskyldighet<br /> för kommunala förtroendemän i nämnder och styrelser kan utgöra<br /> ett hot mot den politiska demokratin i funktionellt avseende. Sannolikt<br /> skulle en omfattande förhandlingsskyldighet för förtroendevalda innebära<br /> att fler än f. n. skulle se sig förhindrade att acceptera ett kommunalt förtroendemannauppdrag.<br /> Problem av den karaktären hör till dem som utredningen<br /> om den kommunala demokratin har att pröva.</p> </div> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Medbestämmandeavtal</p> <p>Som framhållits kan offentliganställda i princip tillgripa fackliga stridsåtgärder<br /> för att tillkämpa sig medbestämmandeavtal enligt 32 § medbestämmandelagen.<br /> Undantagna är de frågor som hör till den politiska demokratins<br /> beslutsområde.</p> <p>Av tradition dras gränsen för den politiska demokratin av de politiskt<br /> beslutande församlingarna genom dessas beslut. Möjligheten att genom avtal<br /> ge anställda ett medbestämmande över vissa frågor får inte begränsa de<br /> politiska församlingarnas möjligheter att styra samhällsutvecklingen i något<br /> avseende.</p> <p>Avtal skall inte kunna träffas om en verksamhets mål, inriktning, omfattning<br /> och kvalitet. Särskilt när det gäller en verksamhets kvalitet kan<br /> det politiska beslutsområdet direkt påverka frågor som de anställda finner<br /> vara centrala för sin yrkesutövning. (Personaltätheten på en vårdavdelning<br /> påverkar i hög grad såväl verksamhetens kvalitet som de anställdas arbetsmiljö.)</p> <p>Enligt vår mening måste klart slås fast att även om arbetstagarna på<br /> goda grunder vill ha medbestämmande i en fråga, måste deras intresse alltid<br /> stå tillbaka, om man kommer i konflikt med den politiska beslutsordningen.<br /> Det är otänkbart att genom medbestämmandeavtal ge arbetstagarna direkt<br /> inflytande i frågor som ytterst påverkar t. ex. behovet att beskatta medborgarna.<br /> Beslut om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande måste<br /> därför reservationslöst ankomma på det politiska beslutsområdet. Om arbetstagarorganisationerna<br /> har synpunkter i dessa avseenden, får de göra sin<br /> mening känd enligt reglerna om primär förhandlingsskyldighet resp. förhandlingsrätt.<br /> Enligt vår mening är det omöjligt, att som föredragande statsråd<br /> synes vilja skall ske, inom den särskilda nämnden bedöma de ojämförbara<br /> storheterna förvaltningsdemokrati och politisk demokrati.</p> <p>Den särskilda nämndens beslut är endast av rådgivande karaktär. Genom<br /> det preliminära huvudavtal som tecknats har parterna dock förbundit sig<br /> att följa nämndens utslag. Om riksdagen i något fall, trots de garantier<br /> som finns inbyggda i systemet, skulle finna att den politiska demokratin<br /> stigits för när, finns möjligheten att inskrida med lagstiftning. För att ytterligare<br /> markera den särskilda nämndens status bör det redan nu slås fast<br /> att, om en part inte följer nämndens beslut, detta är att anse som en så<br /> anmärkningsvärd händelse att allmän motionsrätt i denna fråga råder i riksdagen.<br /> Härigenom ges varje parti och varje riksdagsman möjlighet att aktualisera<br /> en lagstiftning. Det är vidare angeläget att den särskilda nämnden<br /> årligen lämnar en redogörelse till riksdagen över sin verksamhet.</p> <p>Offentligansrälldas stadsrätt</p> <p>De offentliganställda ges i stort sett samma stridsmöjligheter som privatanställda.<br /> De får dock endast vidta sympatiåtgärder för arbetstagare inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>I</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430 15</p> <p>det egna avtalsområdet. Dessutom får inte myndighetsutövningen direkt<br /> eller indirekt påverkas av en facklig strid. Enligt vår mening är propositionen<br /> i denna del väl avvägd.</p> <p>Vissa övriga frågor</p> <p>Politisk verksamhet på arbetsplatserna</p> <p>Frågan om möjligheterna att driva politisk verksamhet på arbetsplatserna<br /> har under senare år väckt allt större intresse. Från principiella utgångspunkter<br /> är det angeläget att människor som arbetar tillsammans också skall kunna<br /> propagera för sina politiska åsikter bland arbetskamrater och anordna politiska<br /> möten. Härvidlag skiljer sig inte de offentliga och privata arbetsplatserna<br /> från varandra.</p> <p>I det vidare utredningsarbetet kring arbetsrättsreformen kommer bl. a.<br /> denna fråga att behandlas ytterligare. När olika former av politisk aktivitet<br /> på arbetsplatserna ytterligare skall prövas, finns vissa grundläggande principer,<br /> som redan nu bör läggas fast.</p> <p>Vårt lands politiska liv bygger i väsentliga avseenden på ett flerpartisystem<br /> och fri opinionsbildning. En fri opinionsbildning förutsätter att olika partier<br /> och politiska grupperingar har likvärdiga möjligheter att föra ut sin uppfattning.<br /> Dessa grundläggande principer måste också prägla det politiska<br /> arbetet på arbetsplatserna. Det finns ett behov av en minoritetsgaranti i<br /> vad gäller det politiska arbetet och möjligheten att ordna politiska möten<br /> på arbetsplatserna. Denna bör utformas så att alla arbetstagare har samma<br /> möjlighet att ordna möten, där deras politiska parti presenterar sin syn på<br /> samhällsfrågorna.</p> <p>Föreningsrätten</p> <p>Grundläggande för arbetsrättslagstiftningen är att slå vakt om den enskilde<br /> arbetstagarens och arbetsgivarens rätt att organisera sig för att ta till vara<br /> sina intressen. Lagstiftningen får heller inte binda organisationerna, när det<br /> gäller formerna för det interna arbetet.</p> <p>Av principiellt lika stor vikt är att inte någon åläggs att vara organiserad.<br /> Vi delar lagrådets uppfattning att skyddet för den negativa föreningsrätten<br /> bör utredas ytterligare inom det aviserade fortsatta utredningsarbetet kring<br /> arbetsrättslagstiftningen.</p> <p>Information, utbildning och forskning</p> <p>Även om medbestämmandelagen inte på kort sikt medför någon revolutionerande<br /> förändring av förhållandena i arbetslivet, innebär den i väsentliga<br /> avseenden ett nytt rättsförhållande mellan arbetsgivare och anställda.<br /> Arbetsgivare får en rad nya förpliktelser i vad gäller förhandling, information</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_5"><p>och samråd med den anställde. Samtidigt ges de anställda bättre möjligheter<br /> att hävda sin uppfattning. För att lagen skall få ett smidigt och ändamålsenligt<br /> genomslag i praktiken fordras en betydande insats av information<br /> och utbildning för dem som i det praktiska arbetet har att leva med lagen.</p> <p>I sammanhanget bör också påpekas att medbestämmandelagen medför<br /> vidgade uppgifter för parterna på arbetsmarknaden såväl beträffande det<br /> avtalsbara fältet som antalet frågor att bevaka i vardagsarbetet. Det är viktigt<br /> för ett smidigt och snabbt avgörande av olika frågor att parterna organisatoriskt<br /> och i andra avseenden lever upp till det ansvar lagstiftningen lägger<br /> på dem.</p> <p>I propositionen 1975/76:182 föreslås stöd till information, utbildning och<br /> forskning med anledning av bl. a. medbestämmandelagen. Organisationerna<br /> skall få stöd för information och utbildning i förhållande till antalet anställda<br /> resp. antalet medlemmar. Medlen skall administreras över arbetarskyddsfonden.<br /> Fonden skall även ge stöd till forskning om medbestämmande i<br /> arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt. Ett särskilt forskningsinstitut, Centrum<br /> för arbetslivsforskning, skall inrättas, vilket för arbetsmarknadsparternas<br /> behov skall bedriva ett praktiskt utrednings- och utvecklingsarbete. Stödet<br /> till information, forskning och utbildning föreslås finansieras genom<br /> att arbetarskyddsavgiften höjs från 0,10% till 0,17%.</p> <p>Beträffande behovet av information och utbildning bör noteras att inom<br /> landet finns närmare 300 000 fackliga förtroendemän. Inom LO räknar man<br /> med att inom en treårsperiod nå hälften av de förtroendevalda med cirkelverksamhet.<br /> Motsvarande behov av och planer för information och utbildning<br /> finns inom övriga huvudorganisationer på löntagarsidan och självfallet<br /> också på arbetsgivarsidan.</p> <p>Enligt vår mening framstår det som ett vitalt samhällsintresse att kunskaperna<br /> om rättigheter och skyldigheter når ut till alla, som har att hantera<br /> lagstiftningen. Inte minst viktigt är det att nå de många mindre företagarna,<br /> som saknar egna administrativa resurser.</p> <p>Det bör klart slås fast att det finns samma utbildningsbehov hos arbetstagare<br /> och arbetsgivare. Enligt vår mening bör därför stöd till information<br /> och utbildning utgå under samma tid för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer.<br /> En begränsning till år 1977 för arbetsgivarorganisationer finner<br /> vi inte vara ändamålsenlig.</p> <p>Vi finner att en intensifierad forskning kring arbetslivsfrågor är angelägen<br /> och nödvändigt. Särskilt värdefullt finner vi det vara att det centrum för<br /> arbetslivsforskning som föreslås bli inrättat skall bedriva en aktionsforskning<br /> utifrån ett tvärvetenskapligt betraktelsesätt. I sammanhanget finns emellertid<br /> skäl framhålla att det faktum att samhället inrättar särskilda institut<br /> med tvärvetenskapliga forskningsuppgifter inte får innebära att tvärvetenskapliga<br /> ambitioner inom universitet och högskolor får stå tillbaka. Inte<br /> minst på arbetslivsområdet torde det finnas ett betydande utrymme för sådana<br /> forskningsinsatser inom högskoleväsendet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>De insatser som nu föreslås skall ske för information, utbildning och<br /> forskning är av sådan betydelse att de bör finansieras direkt över statsbudgeten.<br /> Att finansiera utbildningskostnader till följd av en lagstiftning<br /> genom arbetsgivaravgift finner vi vara principiellt felaktigt. Riksdagen bör<br /> därför till arbetarskyddsfonden anvisa 105 milj. kr. att tillsammans med<br /> arbetarskyddsavgiften finansiera nämnda kostnader i enlighet med regeringens<br /> förslag.</p> <p>Fortsatt utredningsarbete</p> <p>Som framhålls i propositionen och vår motion finns en rad problemställningar<br /> kvar att lösa i anslutning till frågan om en fördjupad demokrati<br /> på arbetsplatserna. Vi har särskilt pekat på de associationsrättsliga problemen<br /> som ett angeläget sådant område. Men det är också angeläget att framhålla<br /> att hela denna lagstiftning är av sådan karaktär att det finns anledning<br /> att noga övervaka dess praktiska tillämpning så att den blir en tillgång för<br /> företag och anställda. 1 det fortsatta utredningsarbetet är det viktigt att också<br /> studera medbestämmandelagens tillämpning och lämna förslag till praktiska<br /> förbättringar av lagstiftningen i de fall den får en mindre lämplig effekt.</p> <p>Lag/drslag</p> <p>Vi förordar följande förändringar i förslaget till medbestämmandelag:</p> <p>Propositionens förslag Vårt förslag</p> <p>2 §. Arbetsgivares verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig<br /> eller annan ideell natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt<br /> eller annat opinionsbildande ändamål undantages från lagens tillämpningsområde<br /> såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.</p> <p style="margin-left:170px;">Verksamhet som beslutas av politiskt<br /> sammansatta organ eller genom<br /> delegation från dessa undantages från<br /> lagens tillämpningsområde såvitt avser<br /> verksamhetens mål, inriktning, omfattning<br /> och kvalitet.</p> <p>14 §. Förhandlingsskyldigheten enligt<br /> 11-13 M skall i första hand fullgöras<br /> genom förhandling med lokal arbetstagarorganisation<br /> eller, om sådan<br /> organisation saknas, med förtroendeman<br /> som utsetts enligt 1 § lagen<br /> (1974:358) om fackligförtroendemans<br /> ställning på arbetsplatsen.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>14 §. Finns lokal arbetstagarorganisation<br /> skall förhandlingsskyldigheten<br /> enlig 11-13 §§ fullgöras i<br /> första hand genom förhandling med<br /> denna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>18</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Propositionens förslag</p> </div> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">Vårt förslag</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:170px;">Finns ej lokal arbetstagarorganisation<br /> eller förtroendeman enligt första<br /> stycket får förhandling enligt 11-13 $$<br /> fullgöras direkt med arbetstagarna.<br /> Uppnås icke enighet vid sådan förhandling<br /> skall arbetsgivaren på begäran<br /> förhandla med lokal arbetstagarorganisation.</p> <p>Uppnås icke enighet vid förhandling<br /> enligt första och andra styckena<br /> skall arbetsgivaren på begäran förhandla<br /> även med central arbetstagarorganisation.</p> <p>19 §. Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande<br /> tili vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur<br /> hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om<br /> riktlinjerna för personalpolitiken.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Uppnås icke enighet vid förhandling<br /> enligt första stycket skall arbetsgivaren<br /> på begäran förhandla även<br /> med central arbetstagarorganisation.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Arbetsgivare skall dessutom bereda<br /> arbetstagarorganisationen tillfälle<br /> granska böcker, räkenskaper och<br /> andra handlingar, som rör arbetsgivarens<br /> verksamhet, i den omfattning<br /> som organisationen behöver för att<br /> tillvarataga medlemmarnas gemensamma<br /> intressen i förhållande till arbetsgivaren.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Arbetsgivare skall dessutom bereda<br /> arbetstagarorganisation tillfälle ta<br /> de! av böcker, räkenskaper och andra<br /> handlingar, som rör arbetsgivarens<br /> verksamhet, i den omfattning som<br /> organisationen behöver för att tillvarataga<br /> medlemmarnas gemensamma<br /> intressen i förhållande till arbetsgivaren.</p> <p style="margin-left:170px;">Vad som i första stycket stadgas galler<br /> ej frågor som rör enskilds personliga<br /> ekonomiska förhållanden. Arbetsgivaren<br /> är heller icke skyldig att lämna ut<br /> uppgifter rörande utvecklingsarbete av<br /> hemlig natur eller rörande anbudsgivning<br /> som sker i konkurrens med andra<br /> företag. Detsamma gäller om mottagare<br /> av uppgifterna står i sådant förhållande<br /> lill annan än arbetstagarorganisationen<br /> att uppgifterna därmed<br /> kan befaras bli utnyttjade i intressen,<br /> som är stridande mot företagets.</p> <p>Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall arbetsgivaren<br /> på begäran förse arbetstagarorganisationen med avskrift av handling och<br /> biträda organisationen med utredning, som den behöver för nyss angivet<br /> ändamål.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_41"><p>19</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Propositionens förslag</p> <p>20 §. Finns lokal arbetstagarorganisation,<br /> skall informationsskyldigheten<br /> enligt 19 § fullgöras mot denna.<br /> Vid förhandling enligt 14 § andra<br /> stycket skall skyldigheten fullgöras<br /> även mot central arbetstagarorganisation<br /> i den mån informationen är<br /> av betydelse för förhandlingsfrågan.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Vårt förslag</p> <p>20 §. Informationsskyldigheten enligt<br /> 19 $ skall fullgöras mot lokal arbetstagarorganisation<br /> eller, om sådan<br /> organisation saknas, mot förtroendeman<br /> som utsetts enligt 1 sv lagen<br /> (1974:358) om facklig förtroendemans<br /> ställning på arbetsplatsen. Finns ej lokal<br /> arbetstagaroiganisation eller förtroendeman<br /> får informationsskyldigheten<br /> fullgöras direkt mot arbetstagarna.<br /> Vid förhandling enligt 14 § andra<br /> och tredje stycket skall skyldigheten<br /> fullgöras även mot lokal och central<br /> arbetstagarorganisation i den mån<br /> informationen är av betydelse för<br /> förhandlingsfrågan.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med stöd av det anförda hemställs<br /> att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:57px;">1. att antaga den i propositionen 1975/76:105 föreslagna lagen<br /> om medbestämmanderätt med de ovan gjorda tilläggen och<br /> ändringarna,</p> <p style="margin-left:57px;">2. ansluta sig till vad som i motionen anförts beträffande omfattningen<br /> av den primära förhandlingsskyldigheten,</p> <p style="margin-left:57px;">3. uttala att skadestånd med anledning av primär förhandlingsskyldighet<br /> utdöms med stort hänsynstagande till den rådande<br /> situationen i enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:57px;">4. uttala alt arbetstagarorganisation ej har rätt till information om<br /> företagares borgenskraft såvitt avser personliga förhållanden,</p> <p style="margin-left:57px;">5. uttala att i avvaktan på förändring i de associationsrättsliga<br /> reglerna gäller dessa före medbestämmandelagens regler,</p> <p style="margin-left:57px;">6. uttala att skadestånd enligt medbestämmandelagens regler bör<br /> utdömas för främjande av jämställdhet mellan arbetsmarknadsparterna,</p> <p style="margin-left:57px;">7. att enskild persons skadeståndsansvar fastställs av arbetsdomstolen<br /> på sätt som angivits i motionen,</p> <p style="margin-left:57px;">8. uttala att frågor om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande<br /> reservationslöst tillhör den politiska demokratins beslutsområde,</p> <p style="margin-left:57px;">9. uttala att om part ej följer den särskilda nämndens beslut är</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2430</p> </div> <div class="block ml_42"><p>20</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:57px;">det att betrakta som sådan händelse som avses i RO 3 kap.<br /> 15 §,</p> <p style="margin-left:59px;">10. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts beträffande möjligheter för politiska minoritetsgrupper<br /> på arbetsplatserna att bedriva politisk verksamhet,</p> <p style="margin-left:59px;">11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts beträffande den negativa föreningsrätten,</p> <p style="margin-left:59px;">12. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts beträffande behovet av samma omfattande utbildningsinsatser<br /> för såväl arbetstagare som arbetsgivare,</p> <p style="margin-left:59px;">13. att med avslag på regeringens förslag om höjd arbetarskyddsavgift<br /> till nytt anslag Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret<br /> 1976/77 anvisa ett reservationsanslag om 105 000 000<br /> kr.</p> <p>Stockholm den 22 april 1976</p> <p>THORBJÖRN FÄLLDIN (c</p> <p>KARIN SÖDER (c)</p> <p>BERTIL JONASSON (c)</p> <p>IVAN SVANSTRÖM (c)</p> <p>JAN-IVAN NILSSON (c)<br /> i Tvärålund</p> <p>TORSTEN BENGTSON (c)<br /> i Jönköping</p> <p>ERIC CARLSSON (c)<br /> i Vikmanshyttan</p> <p>FRITZ BÖRJESSON (c)<br /> i Glömminge</p> </div> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">SONJA FREDGARDH (c)</p> <p style="margin-left:6px;">JOHANNES ANTONSSON (c)</p> <p style="margin-left:6px;">CLAES ELMSTEDT (c)</p> <p style="margin-left:6px;">ANNA-LISA NILSSON (c)<br /> i Kristianstad</p> <p style="margin-left:6px;">THORSTEN LARSSON (c)<br /> i Staffanstorp</p> <p style="margin-left:6px;">RUNE GUSTAVSSON (c)<br /> i Alvesta</p> <p style="margin-left:6px;">LENNART MATTSSON (c)<br /> i Lane-Herrestad</p> </div> <div class="block ml_5"><p>GOTAB 51802 Stockholm 1976</p> </div> </div> </div> 0 KARIN SÖDER c 1 undertecknare 0 BERTIL JONASSON c 2 undertecknare 0 IVAN SVANSTRÖM c 3 undertecknare 0 JAN-IVAN NILSSON c 4 undertecknare 0 TORSTEN BENGTSON c 5 undertecknare 0 ERIC CARLSSON c 6 undertecknare 0 FRITZ BÖRJESSON c 7 undertecknare 0 SONJA FREDGARDH c 8 undertecknare 0 JOHANNES ANTONSSON c 9 undertecknare 0 CLAES ELMSTEDT c 10 undertecknare 0 ANNA-LISA NILSSON c 11 undertecknare 0 THORSTEN LARSSON c 12 undertecknare 0 RUNE GUSTAVSSON c 13 undertecknare 0 LENNART MATTSSON c 14 undertecknare FZ022430 av herr Fälldin m. fl. mot_197576__2430.pdf 490850 pdf med anledning av dels propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m., dels propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. https://data.riksdagen.se/fil/ECA676E0-82B0-4915-8306-1BFE57549871