<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3089568</hangar_id>
 <dok_id>FZ022316</dok_id>
 <rm>1975/76</rm>
 <beteckning>2316</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1975/76:2316 av herr Romanus m. fl.</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>2316</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1976-03-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-03 20:39:41</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-03 00:00:00</publicerad>
 <titel>med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3</titel>
 <subtitel>av herr Romanus m. fl.</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022316/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022316</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022316</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Motion&lt;br /&gt; 
1975/76: 2316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av herr Romanus m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken&lt;br /&gt;
3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motionen föreslås vissa ändringar i byggnadsminneslagen, med syfte&lt;br /&gt; 
att förenkla lagen och stärka skyddet för byggnadsminnesmärken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen 1975/76:135 föreslagit en decentralisering&lt;br /&gt; 
av viktiga delar av den statliga kulturminnesvården och att ansvaret för&lt;br /&gt; 
tillämpningen av 1960 års lag om byggnadsminnen flyttas från riksantikvarieämbetet&lt;br /&gt;
till länsstyrelserna. Förslaget, som har fått ett brett stöd av&lt;br /&gt; 
remissinstanserna, har som främsta motivering att åstadkomma en smidigare&lt;br /&gt; 
handläggning av byggnadsminneslagen. Lagen har hittills inte alls fått den&lt;br /&gt; 
betydelse som motsvarande lagar sedan lång tid har i resten av Europa.&lt;br /&gt; 
Efter 16 år har bara 305 byggnader förklarats för byggnadsminnen av riksantikvarieämbetet&lt;br /&gt;
i stället för ett par tusen som man räknade med vid lagens&lt;br /&gt; 
tillkomst. 1 själva verket har lagen haft ännu mindre effekt än vad som&lt;br /&gt; 
framgår av antalet byggnadsminnen; en betydande del av de skyddade&lt;br /&gt; 
byggnaderna har redan tidigare haft fullgott skydd, medan lagen ofta visat&lt;br /&gt; 
sig helt ineffektiv när det gäller att skydda verkligt hotade byggnader av&lt;br /&gt; 
erkänt kulturhistoriskt värde. Orsakerna till lagens ineffektivitet har ansetts&lt;br /&gt; 
vara dels riksantikvarieämbetets bristande personella och ekonomiska resurser,&lt;br /&gt;
dels lagens juridiska bristfälligheter. Det i propositionen föreslagna&lt;br /&gt; 
överflyttandet av ansvaret från ämbetet till länsstyrelserna bör visserligen&lt;br /&gt; 
i sig kunna öka takten i byggnadsminnesförklaringarna, men de nya ansvariga&lt;br /&gt;
ute i länen får i den i propositionen föreslagna nya lydelsen av&lt;br /&gt; 
byggnadsminneslagen ett nästan lika otympligt instrument som ämbetet&lt;br /&gt; 
haft att arbeta med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av grundfelen med 1960 års byggnadsminneslag har ansetts vara att&lt;br /&gt; 
den i allt väsentligt kopierar 1952 års naturskyddslag och naturskyddskungörelse&lt;br /&gt;
vilkas bestämmelser inte utan vidare går att överföra på byggnader.&lt;br /&gt; 
Naturskyddslagens försiktiga formuleringar ersattes ju f. ö. redan 1965 av&lt;br /&gt; 
den i fråga om skydd för allmänintresset betydligt radikalare naturvårdslagen.&lt;br /&gt; 
Någon motsvarande modernisering av byggnadsminneslagen har däremot&lt;br /&gt; 
hittills inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan vid mitten av 1960-talet visade siglagensotillräcklighetsom skyddsinstrument,&lt;br /&gt;
då riksantikvarien på grund av bestämmelserna i 8 § tvingades&lt;br /&gt; 
återkalla frågan om byggnadsminnesförklaring av det senare rivna s. k.&lt;br /&gt; 
Strindbergshuset vid Karlaplan i Stockholm. Under senare år har stor enighet&lt;br /&gt; 
rått om behovet av en modernisering av lagen, och förslag om ändringar&lt;br /&gt; 
har framförts bl. a. i saneringsutredningen. Senast har krav på en ändring&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1975/76: 2316&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;framförts av det av Svenska kommunförbundet i samarbete med Gotlands&lt;br /&gt; 
kommun, statens planverk och Nationalkommittén för europeiska byggnadsvårdsåret&lt;br /&gt;
anordnade byggnadsvårdsseminariet i Visby hösten 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1965 års musei- och utställningssakkunniga (Mus 65) fick 1967 i uppdrag&lt;br /&gt; 
att i samband med frågan om kulturminnesvårdens organisation även göra&lt;br /&gt; 
en översyn av kulturminnesvårdens speciallagstiftning, inbegripet byggnadsminneslagen.&lt;br /&gt;
De av Mus 65 framlagda förslagen blev emellertid i flera avseenden&lt;br /&gt;
föremål för stark kritik från remissinstanserna. 1 samband med remissbehandlingen&lt;br /&gt;
år 1972 av betänkandet Kulturminnesvård lade riksantikvarieämbetet&lt;br /&gt;
fram ett eget väl underbyggt förslag till bl. a. reviderad byggnadsminneslag,&lt;br /&gt;
som stöddes även av andra remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen till ändrad lagstiftning togs emellertid inte upp i princippropositionen&lt;br /&gt;
1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. Den med anledning&lt;br /&gt;
av propositionen tillsatta arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårdsoch&lt;br /&gt;
museifrågor har inte heller ansett det ingå i sitt uppdrag att föreslå&lt;br /&gt; 
andra förändringar av lagar och kungörelser än som direkt blir en följd&lt;br /&gt; 
av den föreslagna decentraliseringen. Inte heller bygglagutredningen, som&lt;br /&gt; 
1972 efter hemställan av riksdagen gavs tilläggsdirektiv att överväga skydd&lt;br /&gt; 
för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer, har ansett en revidering&lt;br /&gt;
av byggnadsminneslagen ingå i det givna uppdraget. Trots att det&lt;br /&gt; 
torde råda stor enighet om att en revidering av byggnadsminneslagen i huvudsak&lt;br /&gt;
enligt riksantikvarieämbetets förslag av år 1972 är mycket angelägen&lt;br /&gt; 
har alltså förslagen fallit bort inför riksdagsbehandlingen av kulturminnesvårdens&lt;br /&gt;
omorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1960 års byggnadsminneslag tillkom har synen på bevarandet av&lt;br /&gt; 
äldre bebyggelser och miljöer radikalt förändrats. Byggnadsminneslagen tillkom&lt;br /&gt;
främst för att skydda enstaka äldre byggnader av stort historiskt eller&lt;br /&gt; 
kulturhistoriskt värde. I dag är intresset i stället inriktat på att uppnå en&lt;br /&gt; 
för den enskilda människan värdefull kontinuitet i den dagliga miljön. Byggnadsminnesvården&lt;br /&gt;
är inte längre en fråga för en handfull specialister utan&lt;br /&gt; 
ett brett allmänintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna motivering föreslår vi följande nya lydelse av några paragrafer&lt;br /&gt; 
i lagen (1960:690) om byggnadsminnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 5 Byggnad som är märklig genom sitt kulturhistoriska eller konstnärliga&lt;br /&gt; 
värde må förklaras för byggnadsminne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag finnes stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom redan skett i expropriationslagstiftningen bör det onödiga förstärkningsordet&lt;br /&gt;
synnerligen strykas i definitionen av byggnadsminne. I enlighet&lt;br /&gt; 
med vad riksantikvarieämbetet anförde bl. a. i sitt yttrande över förslaget&lt;br /&gt; 
till uppdelning av byggnadsstyrelseorganisationen 1966, bör ett konstnärlighetskriterium.&lt;br /&gt;
liknande det som sedan 1920 gäller för statliga byggnadsminnesmärken,&lt;br /&gt;
införas i byggnadsminneslagen. Enligt gällande byggnadsminneslag&lt;br /&gt;
har ämbetet inte ansett sig kunna ta upp frågan om byggnadsminnesförklaring&lt;br /&gt;
av t. ex. Konserthuset och Tändstickspalatset i Stockholm,&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1975/76: 2316&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;eftersom det är oklart om de representerar ”gången tids byggnadsskick”&lt;br /&gt; 
enligt paragrafens nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 b § Förändringar av byggnadsminne må endast göras såvida den är att&lt;br /&gt; 
anse som nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reparations- och underhållsarbeten på sådan byggnad bör inte åsyfta att&lt;br /&gt; 
sätta densamma i ett skick, som vore den ny, utan den bör utföras så,&lt;br /&gt; 
att dess karaktär i möjligaste mån lämnas oberörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter och anvisningar rörande vården av byggnadsminnen&lt;br /&gt; 
utfärdas av riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsminneslagen saknar, till skillnad från naturvårdslagen och 1920&lt;br /&gt; 
års kungörelse om det offentliga byggnadsväsende!, helt inledande målsättningsbestämmelser.&lt;br /&gt;
I enlighet med riksantikvarieämbetets förslag bör&lt;br /&gt; 
därför i byggnadsminneslagen införas en ny paragrafmotsvarande kungörelsens&lt;br /&gt;
18 §, andra, tredje och femte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 5 Förändring eller reparation av byggnadsminne eller dess inredning&lt;br /&gt; 
må ej verkställas eller på ett för arbetets utförande bindande sätt förberedas&lt;br /&gt; 
innan förslag därtill blivit godkänt av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad här stadgas må dock ej utgöra hinder för reparationsåtgärd av obetydlig&lt;br /&gt;
beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medför sådan ändring som avses i första stycket att meddelade skyddsföreskrifter&lt;br /&gt;
måste jämkas, må länsstyrelsen meddela tillstånd därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd, som här avses, gäller under fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § enligt propositionens lydelse (”Om ändring av byggnad i strid mot&lt;br /&gt; 
meddelade skyddsföreskrifter finnes nödvändig för att byggnaden skall vara&lt;br /&gt; 
till nytta eller sådan ändring eljest kan anses påkallad av särskilda skäl,&lt;br /&gt; 
må länsstyrelsen meddela tillstånd därtill.”) är direkt övertagen från 1952&lt;br /&gt; 
års naturskyddslags stadganden för naturminnen. Motsvarande stadgande&lt;br /&gt; 
saknas däremot i gällande naturvårdslag. Bestämmelsen är juridiskt otymplig,&lt;br /&gt;
eftersom den ursprungligen avsåg åtgärder i strid mot skyddsföreskrifter&lt;br /&gt; 
för naturområden och är inte anpassad för bebyggelse. I enlighet med ämbetets&lt;br /&gt;
förslag bör i stället här införas motsvarande bestämmelser från 1920&lt;br /&gt; 
års kungörelse 6 §, femte stycket, och 22 §, sista stycket. Stadgandena har&lt;br /&gt; 
sin motsvarighet även i den allmänna byggnadslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § bör helt utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § enligt propositionens lydelse motsvarar helt 17 $ i naturvårdskungörelsen&lt;br /&gt;
av år 1952. Bestämmelsen ströks såsom onödigt detaljerad i 1964&lt;br /&gt; 
års kungörelse och ersattes med den nu gällande 16 S, enligt vilken länsstyrelsen&lt;br /&gt;
skall samråda med naturvårdsverket och av frågan närmast berörda&lt;br /&gt; 
kommuner innan styrelsen i naturvårdsärende fattar beslut som kan föranleda&lt;br /&gt;
ersättningsskyldighet eller annat beslut av vikt. Enligt propositionen&lt;br /&gt; 
avser departementschefen att i annat sammanhang föreslå regeringen att&lt;br /&gt; 
utfärda föreskrifter angående byggnadsminneslagens tillämpning i huvudsaklig&lt;br /&gt;
överensstämmelse med naturvårdskungörelsens 16 §. Därmed bortfaller&lt;br /&gt;
enligt vår mening helt behovet av den föreslagna 8 § byggnadsmin&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1975/76: 2316&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;neslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill erinra om att riksantikvarieämbetet i sitt remissyttrande 1972 särskilt&lt;br /&gt;
framhållit en revidering av bestämmelsen i 8 § som mycket angelägen,&lt;br /&gt; 
eftersom den i praktiken visat sig innebära att en ersättningsfråga ej ens&lt;br /&gt; 
kan foras till rättslig prövning så snart det är fråga om krav på större belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om synnerliga skäl äro därtill, må regeringen helt eller delvis upphäva&lt;br /&gt; 
beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda&lt;br /&gt;
skyddsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelas beslut enligt forsta stycket för att lämna rum för arbetsföretag&lt;br /&gt; 
äger regeringen föreskriva att företaget skall bekosta och till riksantikvarieämbetet&lt;br /&gt;
överlämna särskild dokumentering av byggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 och 16 §§ enligt propositionens lydelse motsvarar 9 § naturskyddslagen.&lt;br /&gt;
Uppdelningen på två skilda paragrafer i byggnadsminneslagen motiverades&lt;br /&gt;
med att hävandet av beslut om byggnadsminnesförklaring i ena&lt;br /&gt; 
fallet gjordes av riksantikvarien, i andra fallet av Konungen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen 1964:148 om ny naturvårdslag anförde departementschefen&lt;br /&gt; 
bl. a. att bestämmelserna i sin tidigare lydelse innebar att lagen i många&lt;br /&gt; 
situationer alltför lätt kunde sättas ur spel av intressen vilka från allmän&lt;br /&gt; 
synpunkt i och för sig kunde vara mindre väsentliga än naturreservatets&lt;br /&gt; 
bibehållande. Det låg i sakens natur att eftergifter måste ske med synnerlig&lt;br /&gt; 
återhållsamhet. Då det knappast var möjligt att på ett uttömmande sätt&lt;br /&gt; 
i lagtext ange de olika fall där eftergift kan vara motiverad, borde det helt&lt;br /&gt; 
allmänt föreskrivas att tillämpliga beslut måtte helt eller delvis upphävas&lt;br /&gt; 
endast om därtill fanns synnerliga skäl samt att undantag från meddelade&lt;br /&gt; 
skyddsföreskrifter måtte medgivas i särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom riksantikvarieämbetet framhållit bör bestämmelserna i byggnadsminneslagen&lt;br /&gt;
omformuleras i enlighet med gällande naturvårdslagsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:59px;"&gt;att riksdagen beslutar att lagen om byggnadsminnen skall ändras&lt;br /&gt; 
på det sätt som anges i motionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 mars 1976&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;GABRIEL ROMANUS (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EVA ÅSBRINK (s) INGRID SUNDBERG (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>GABRIEL ROMANUS</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>EVA ÅSBRINK</namn>
<partibet>s</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>INGRID SUNDBERG</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>3</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>FZ022316</dok_id>
<subtitel>av herr Romanus m. fl.</subtitel>
<filnamn>mot_197576__2316.pdf</filnamn>
<filstorlek>125050</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/3274C166-988A-4B18-A35E-6E5955D6A736</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>