3089556 FZ022305 1975/76 2305 mot mot Motion 1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. Motion Motion 2305 0 1976-03-24 00:00:00 2014-11-03 20:39:33 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 av herr Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022305/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022305 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022305 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Mot. 1975/76</p> <p style="text-align:right;">2305</p> <p>Motion<br /> 1975/76: 2305</p> <p>av herr Bohman m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken<br /> 3</p> <p>I propositionen 1975/76:135 angående den statliga kulturpolitiken framläggs<br /> bl. a. förslag om förbättringar av konstnärernas villkor, en ökning av<br /> de statliga insatserna för bildkonsten, en ny organisation för statens konstmuseer,<br /> statligt stöd till Litteraturfrämjandet och riktlinjer för kulturminnesvårdens<br /> regionala organisation.</p> <p>Propositionen skall ses som ett fullföljande av 1974 och 1975 års kulturpropositioner<br /> och riksdagsbeslut. Som avslutning på en treårig reformperiod<br /> gör propositionen ett magert och halvhjärtat intryck. Terminologiska<br /> förändringar kan inte dölja att viktiga frågor inte fått någon godtagbar lösning.<br /> Att döpa om konstnärsbelöning till inkomstgaranti för konstnärer finner<br /> vi vara en reform utan innehåll.</p> <p>Vi finner det märkligt att ett elvaårigt utredningsarbete kunnat resultera<br /> i en proposition, som inte bara i vissa avseenden strider mot riksdagens<br /> tidigare deklarerade uppfattning utan som dessutom är behäftad med så<br /> stora brister i de konkreta förslagen.</p> <p>Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år hävdat, att en<br /> av de mest angelägna och brådskande kulturpolitiska åtgärderna måste vara<br /> att lösa frågan om de yrkesmässiga kulturskaparnas arbetsvillkor. Redan<br /> i motion 1972:1089 betecknade vi det som i längden ovärdigt ett kulturland<br /> på Sveriges utvecklingsnivå att använda en social argumentering för insatser<br /> för kulturskaparna. Själva utgångspunkten för statens insatser bör revideras.</p> <p>Den stödprincip som hittills varit vägledande måste få träda i bakgrunden.</p> <p>1 stället bör reformarbetet i första hand inriktas på att tillförsäkra kulturskaparna<br /> rätt till ersättning för färdiga produkter och utförda prestationer.</p> <p>Vi vill även erinra om att det s. k. kulturrådet vid sin tillkomst 1968<br /> avsåg att prioritera kulturskaparnas situation och inom en treårsperiod komma<br /> med konkreta förslag till förbättringar. Ärendet har emellertid förhalats<br /> åtskilliga år, och några åtgärder för att påskynda arbetet synes inte ha vidtagits<br /> av regeringen. Vi finner denna kraftiga försening av lösningar på en liten<br /> men betydelsefull yrkesgrupps ekonomiska problem upprörande. Frågan kan<br /> inte heller genom tillkomsten av denna proposition anses tillfredsställande<br /> löst, och vi har därför än en gång anledning att ifrågasätta regeringens goda<br /> vilja.</p> <p>Vårt krav att kulturskaparna skall tillförsäkras rätt till ersättning för färdiga<br /> produkter och utförda prestationer har sedan länge framförts också av kulturskaparnas<br /> egna organisationer. Vid 1972 års riksdag vann det allmän</p> <p>1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2305</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>anslutning, då kulturutskottet med anledning av ovannämnda motion uttalade<br /> att ”det allmännas insatser för kulturarbetarna i första hand bör ha<br /> formen av ersättning för utfört arbete”. Kulturutskottet upprepade detta<br /> uttalande 1973. Vi kan inte finna annat än att utbildningsministern helt<br /> förbigått riksdagens uppfattning. Den socialdemokratiska kultursynen sådan<br /> den kommer till uttryck i propositionen synes grunda sig på att konstnärer<br /> skall stödjas men inte ges ersättning för sitt arbete. Vi nödgas därför konstatera<br /> att den anmärkningsvärda försening av frågan som vi många gånger<br /> påtalat nu ytterligare utsträcks.</p> <p>Det hittillsvarande reformarbetet synes oss i alltför hög grad inriktat på<br /> uppbyggnaden av en kulturbyråkrati, vilket illustreras av departementschefens<br /> uttalande i proposition 1975/76:100, bil. 10. ”Ett av de viktigaste inslagen<br /> i det hittills genomförda kulturpolitiska reformarbetet är tillkomsten<br /> av statens kulturråd.” Regeringens bristande vilja att tillförsäkra kulturskaparna,<br /> som ju ytterst svarar för att vårt samhälle har ett aktivt kulturliv,<br /> den arbetstrygghet som andra yrkesgrupper har, kan tolkas som oförmåga<br /> att inse vad solidaritet med denna yrkesgrupp kräver men också som en<br /> önskan att infoga kulturskaparna i ett byråkratiskt mönster som inte medger<br /> den fria ställning som ersättningsprincipen skulle innebära.</p> <p>Enligt vår mening bör följande gälla för samhällets insatser då det gäller<br /> kulturskaparnas arbets- och försörjningsmöjligheter:</p> <p style="margin-left:10px;">1. Samhället bör aktivt verka för att arbetstillfällen erbjuds kulturskapare<br /> och även för att varierande former av anställnings- och uppdragsförhållanden<br /> kan erbjudas.</p> <p style="margin-left:10px;">2. Samhället bör aktivt verka för att kulturskapare tillerkänns ersättning<br /> förfärdiga produkter och utförda prestationer. På grund av kulturskaparnas<br /> speciella förhållanden kan särskilda former för ersättning behöva utvecklas,<br /> t. ex. enligt mönster från biblioteksersättningen. Den vilja till solidaritet<br /> med mindre lyckligt lottade som visats genom den konstruktion<br /> som författarna givit ersättningen utsträcks i år på ett sätt som borde<br /> tjäna som föredöme för statsmakterna, till en grupp utanför författarkretsen.<br /> Sveriges författarförbund avstår från att yrka på en ökning av<br /> biblioteksersättningen - en ökning som eljest vore väl befogad med hänsyn<br /> till den allmänna löne- och inkomstutvecklingen - för att bildkonstnärerna<br /> skall kunna tillgodoses bättre.</p> <p style="margin-left:10px;">3. Den sociala tryggheten för dem som av ålder eller sjukdom inte<br /> kan verka inom sitt område bör garanteras inom ramen för det allmänna<br /> trygghetssystemet. De brister härvidlag som föreligger för kulturskaparna<br /> måste snarast undanröjas.</p> <p style="margin-left:10px;">4. För de speciella förhållanden som kan råda för kulturskapare, t. ex.<br /> i början av deras verksamhet, bör särskilda arbetsstipendier finnas. Häri<br /> bör även inkluderas resestipendier, särskilda materialbidrag etc.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Arbetstillfällen</p> <p>Departementschefen ansluter sig i propositionen till kulturrådets uppfattning<br /> att samhällets åtgärder i första hand bör inriktas mot att öka arbetstillfällena<br /> för konstnärer och att förbättra möjligheterna att använda konstnärliga<br /> verk. När det kommer till kulturrådets konkreta förslag förhåller<br /> han sig dock anmärkningsvärt passiv. Kulturrådets förord för att man i<br /> ökad utsträckning genom anställningar och uppdrag engagerar konstnärer<br /> inom t. ex. skolan och förskolan, vårdområdet och arbetet med samhällsmiljön<br /> kommenteras av departementschefen - utbildningsminister tillika<br /> ”kulturminister” - så: ”Några formella hinder mot att engagera konstnärer<br /> inom dessa områden finns i allmänhet inte. Omfattningen beror därför på<br /> det intresse som finns hos konstnärerna själva och hos myndigheter, institutioner<br /> och organisationer.”</p> <p>I den programskrift, Aktiv kultur, som utgavs av socialdemokraterna<br /> år 1969 anförs: ”Särskilt angeläget är att konstnärer och kulturarbetare får<br /> verka inom den kommunala miljön, inom skola och folkbildning.” Vi har<br /> under flera år påtalat att detta uttalande inte föranlett några åtgärder från<br /> utbildningsdepartementets sida. I motion 1973:241 påpekade vi följande:<br /> ”Det är troligt att kulturskaparna själva genom sina organisationer, om de<br /> bereddes tillfälle härtill, skulle kunna presentera en lista på lämpliga och<br /> meningsfulla arbetsuppgifter för kulturproducenterna och därmed hjälpa regeringen<br /> ur dess nuvarande oföretagsamhet på området.” Några sådana kontakter<br /> har av allt att döma inte tagits från regeringens sida.</p> <p>Vi vill kraftigt understryka att förslag till åtgärder för att öka försörjningsmöjligheterna<br /> för kulturskapare snarast måste utarbetas. Vi upprepar<br /> att kontakter med kulturskaparorganisationerna bör tas för att få fram sådana<br /> förslag. Här skall blott några få lämpliga områden beröras.</p> <p>Skolan</p> <p>Från moderata samlingspartiets sida har upprepade gånger påpekats att<br /> en aktiv kulturpolitik, som syftar till ökad efterfrågan och därmed till ett<br /> självständigt, levande kulturintresse, måste innefatta kulturella insatser i<br /> skolan. En sådan satsning skulle också innebära rikliga arbetstillfällen för<br /> kulturskaparna.</p> <p>Exempel kan hämtas från t. ex. USA. Där började man redan år 1965<br /> att från Office of Education planera ett projekt kallat Artists-in-SchoolsProgram.<br /> Syftet var att över hela nationen engagera professionella kulturskapare<br /> i såväl grundskola som gymnasium och att öka barnens förmåga<br /> att uppfatta och att själv skapa och uttrycka sig genom att ge dem tillfälle<br /> att använda egna inre resurser och medel som de eljest kanske aldrig skulle<br /> upptäcka. Avsikten var också att bryta kulturskaparnas isolering genom<br /> att ge dem möjligheter att delta i samhällsarbetet och i utbildningen av<br /> barn och ungdom.</p> <p>Under 1975-1976 kommer mer än 2 000 kulturskapare att arbeta i 7 500<br /> skolor i alla stater. I programmet inkluderas poeter, målare, skulptörer, konst</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>hantverkare, dansare, musiker, filmskapare, fotografer, arkitekter, miljöspecialister,<br /> skådespelare och museifolk. Folksageberättare kommer att arbeta<br /> på försök i Maryland, och eskimå- och indiankonsthantverkare kommer<br /> att arbeta i Alaskaskoloma.</p> <p>Kulturskaparna är professionella och väljs ut av ett organ sammansatt<br /> av kulturskapare, utbildningsrepresentanter och medlemmar av kulturorganen.<br /> Uppdragen avser antingen grundskola eller gymnasium, och arbetsperioderna<br /> varierar mellan några dagar och fulltidsengagemang.</p> <p>Programmet har nu pågått i flera år, och det har mottagits ytterst positivt<br /> av barn, kulturskapare och lärare. En viss negativ reaktion har framkommit<br /> från vissa lärare: programmet har inte varit tillräckligt omfattande och alla<br /> barn har inte nåtts av verksamheten.</p> <p>Ett speciellt program Poets-in-Schools, där ca 1 000 poeter var engagerade<br /> år 1975, har inneburit att eleverna stimulerats att själva skriva poesi. Effekten<br /> har varit särskilt märkbar hos svagpresterande elever. Dessa har upplevt<br /> sig själva som oförstådda - ”ingen bryr sig om vad vi säger” - och de<br /> har genom att de fått ett utvecklat uttrycksmedel hjälpts ur sin passivitet<br /> och förbättrat sin allmänna skolsituation.</p> <p>Sveriges Radio</p> <p>1 motion 1975/76:1353 i anslutning till budgetpropositionen betecknade<br /> vi det som anmärkningsvärt att departementschefen, så sent som några<br /> månader innan han skall framlägga en proposition om kulturskaparnas levnadsvillkor,<br /> inte observerat och i budgetpropositionen kommenterat Sveriges<br /> Radios stora betydelse för kulturskaparnas arbetsmarknad.</p> <p>I proposition 1975/76:135 refereras kulturrådets uppfattning i denna fråga:</p> <p>Kulturrådet betraktar Sveriges Radio som en av de viktigaste kulturinstitutionerna<br /> för många konstnärsgrupper, både som forum för konstnärlig<br /> verksamhet och som inkomstkälla. Konstnärer bör i ökad utsträckning tas<br /> i anspråk i verksamheten om de kulturpolitiska ambitionerna skall kunna<br /> uppnås. Sveriges Radios kulturpolitiska ansvar måste bli föremål för omfattande<br /> diskussioner i samband med att radioavtalet löper ut år 1977. Det<br /> kulturpolitiska ansvaret bör formuleras mer precist än nu, t. ex. vad avser<br /> omfattningen av Sveriges Radios kulturverksamhet, fördelningen mellan<br /> egenproducerade och köpta program etc.</p> <p>Det måste betraktas som än mer anmärkningsvärt att departementschefen<br /> inte heller i denna proposition med ett enda ord berör Sveriges Radios betydelse<br /> för kulturskaparna. Vad kulturrådet anfört kommenteras inte.</p> <p>Vi förutsätter att radioutredningen beaktar etermedias betydelse i kulturpolitiska<br /> avseenden. Vi delar kulturrådets uppfattning om Sveriges Radios<br /> ställning som kulturinstitution och vill här närmare beröra bildkostnärernas<br /> situation i förhållande till etermedia.</p> <p>I TV - vårt viktigaste bildmedium - finns praktiskt taget inga representanter<br /> för den bildande konsten. Många TV-program torde under nu</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>varande förhållanden likaväl kunna sändas i radio. Konstnärerna befinner<br /> sig i ett materiellt underläge, då det viktigaste bildmediet och därmed förbundna<br /> tekniska möjligheter undanhålls dem. Bildmediet TV har självfallet<br /> stor betydelse då det gäller att påverka publikens förmåga och vilja att uppleva<br /> bilden. Den påfallande isoleringen mellan publik och konstutövare skulle<br /> med en annan ordning kunna brytas, och konstnärernas möjligheter att<br /> få kontakt med samhällets alla sektorer vidgas.</p> <p>Sveriges Radio måste i sin personalpolitik ge möjlighet till aktiv medverkan<br /> av bildkonstnärer vid planläggning och genomförande av t. ex. konstprogram<br /> i TV. Även inom annan programproduktion torde konstnärer kunna<br /> göra en väsentlig insats, t. ex. inom miljöutformning och ljussättning. Konstnärer<br /> måste få ökad kunskap om dagens teknik. Detta kan t. ex. ske genom<br /> att Sveriges Radio initierar ett samarbete. En breddning av användningen<br /> av den teknologi som TV bygger på skulle skapa möjlighet till ökad nationell<br /> och internationell kommunikation mellan fristående kulturskapare.</p> <p>Förslag har framförts att upprätta en enhet för utveckling av bildskapande<br /> med hjälp av video- och televisionsteknik m. m. Ett sådant s. k. elektroniskt<br /> bildlaboratorium - vars motsvarighet i USA lett till att en kanal i TV inrättats<br /> för sådana bildexperiment - bör kunna utvecklas ur Stiftelsen Elektronmusikstudion<br /> (EMS). Denna utreds f. n. av en särskild sakkunnig som har<br /> att utreda frågan om elektronmusikens framtida utveckling i Sverige och<br /> även beakta de förutsättningar som Stiftelsen EMS har för medverkan i<br /> arbetet med att utveckla den elektroniska bilden. Vi förutsätter att detta<br /> utredningsarbete bedrivs snabbt och att ett elektroniskt bildlaboratorium<br /> skapas, lämpligen i samarbete mellan konsthögskolan och musikhögskolan.<br /> En kombination av ljud och bild innebär att samverkan mellan olika konstnärskategorier<br /> stimuleras och att helt nya perspektiv för konsten öppnas.<br /> Sveriges Radio är givetvis det medium, varigenom resultaten av detta nyskapande<br /> skall spridas.</p> <p>M iljögestaltning</p> <p>Vi finnér det tillfredsställande att kulturrådet föreslår olika åtgärder för<br /> att bildkonstnärerna skall kunna utnyttjas i större utsträckning för att förbättra<br /> samhällsmiljön. Enligt kulturrådet bör kommunerna stimuleras att<br /> i större utsträckning anlita konstnärer som konsulter, när nya bostadsmiljöer<br /> skall utformas. Byggnadsstyrelsen föreslås införa fasta regler för samarbete<br /> med bildkonstnärer i det statliga byggandet. Kulturrådet konstaterar att möjligheten<br /> att erhålla lån till konstnärlig utsmyckning och gestaltning vid bostadsbyggande<br /> och vid byggande av samlingslokaler endast utnyttjats i begränsad<br /> omfattning. Kulturrådet föreslår att informationen om lån och bidrag<br /> och om möjligheterna att utnyttja konstnärernas insatser bör öka för att<br /> stimulera sådana insatser. En väg synes vara att avveckla den detaljreglering<br /> som gäller för allt byggande och som inverkar hämmande på ett spontant</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>samarbete mellan byggherrar och konstnärer. Många nya bostadsområden<br /> är typexempel på hur man dödat ett fritt och levande skapande och fått<br /> fram det stereotypa. Vi föreslår därför att sådan detaljreglering för bostadsbyggande,<br /> som verkar hämmande på en konstnärlig friare utformning,<br /> avvecklas.</p> <p>Enprocentsregeln</p> <p>1 propositionen föreslås anslaget för förvärv av konst för statens byggnader<br /> m. m. höjt till 8 700000 kr. Genom denna höjning synes staten äntligen<br /> infria den s. k. 1 %-regeln. Eftersom anslagen under en följd av år varit<br /> låga, råder det emellertid en stor eftersläpning i fråga om den konstnärliga<br /> utsmyckningen av tidigare byggda lokaler. Detta förhållande bör beaktas,<br /> eftersom det i praktiken kan leda till att nybyggnationen inte kan få konst<br /> för mer än 0,5 % av byggkostnaden. Det kan därför ifrågasättas, om inte<br /> de lokaler som ännu inte fått någon ”procent” skulle inventeras särskilt<br /> och därefter få en speciell tilldelning.</p> <p>Den föreslagna anslagshöjningen kommer inte helt att komma konstnärerna<br /> till del. En stor del av anslaget tas nämligen i anspråk för t.,ex.<br /> hantverks- och gjutningskostnader o. d. En tänkbar utväg vore att sådana<br /> kostnader fick ligga utanför anslaget, som då kan renodlas till att utgöra<br /> ersättning för konstnärernas eget arbete.</p> <p>Visnings- och utstäilningsersättning</p> <p>Enligt propositionen måste den aviserade översynen av den samnordiska<br /> upphovsrättslagstiftningen avvaktas, innan olika åtgärder i kulturskaparnas<br /> intresse kan vidtas. Vi befarar att detta innebär att departementschefen inte<br /> velat acceptera att frågan om s. k. ”kulturell allemansrätt” avförs från den<br /> kulturpolitiska debatten. Vi upprepar vårt bestämda avståndstagande till<br /> denna tanke.</p> <p>Om avsikten med propositionens förslag varit att i ökad utsträckning<br /> jämställa kulturskaparna med andra yrkesutövare, torde det ha varit möjligt<br /> att med utgångspunkt i gällande upphovsrättsliga regler åstadkomma önskade<br /> förändringar. Vi förordar att så sker. Ändrade upphovsrättsliga regler<br /> kan givetvis senare medföra förslag om förändringar/justeringar.</p> <p>Konstnärernas behov av stöd motiveras i propositionen med att deras<br /> ekonomiska situation i allmänhet är svag. Att så är fallet hänger dock bl. a.<br /> samman med att ett slags konfiskation av utfört arbete tillåts enligt upphovsrättslagen.<br /> Sålunda förekommer det ett nyttjande av konst i offentlig<br /> miljö, för vilket ingen ersättning utgår. Konstnärens enda ersättning består<br /> av det pris han åsätter verket. Detta pris är dock inte satt med hänsyn<br /> till att verket kan komma att inköpas för offentlig visning. Vid försälj ningstillfället<br /> är dessutom utnyttjandegraden synnerligen oviss. 1 stället för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>att föreslå en utökning av bidragssystemet borde propositionen ha tagit fasta<br /> på de förslag om utställnings- och visningsersättning, som bl. a. framförts<br /> av KRO.</p> <p style="margin-left:3px;">Visningsersättning bygger på principen att konstnären bör få ersättning<br /> på grund av att han innehar upphovsrätten till sina verk. Ersättning skulle<br /> därför utgå för nyttjande av de verk som konstnären har sålt till offentliga<br /> organ och institutioner. För närvarande saknas dock tillräckligt underlag<br /> för att ta ställning till hur ett sådant ersättningssystem skall utformas i<br /> praktiken.</p> <p style="margin-left:3px;">Frågan om utställningsersättning har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen<br /> bl. a. på grund av moderata motioner. De har dock avslagits med<br /> hänvisning till pågående utredningar. Dessa utredningar har nu avlämmnats<br /> och bildar underlag för propositionens förslag. Föredraganden synes dock<br /> inte ha tagit något starkare intryck av de synpunkter som framförts i utredningarna<br /> och av remissinstanserna.</p> <p style="margin-left:3px;">Både 1965 års musei- och utställningssakkunnigas delbetänkande ”Utställningar”<br /> och kulturrådets andra betänkande ”Konstnärerna i samhället”<br /> har utgått ifrån ett generellt statligt ekonomiskt åtagande på detta mråde.<br /> Föredraganden föreslår emellertid ett sådant åtagande endast för utställningsverksamheten<br /> inom det statliga området. Ersättning bör i princip utgå<br /> i samband med alla utställningar av konst eller konsthantverk som distribueras<br /> eller arrangeras av statliga institutioner och där man utnyttjar verk<br /> som är i upphovsmannens eller hans närmaste efterlevandes ägo. Föredraganden<br /> är dock inte beredd att föreslå några ytterligare medel för institutioners<br /> verksamhet. Det är enligt vår mening tveksamt om institutionernas<br /> nuvarande resurser medger några större åtaganden av detta slag.<br /> De framtida anslagen till institutionerna bör därför avvägas så att utställningsersättning<br /> kan utgå.</p> <p style="margin-left:3px;">Remissinstanserna har genomgående varit positiva till förslagen om utställningsersättning.<br /> Olika åsikter har däremot kommit till uttryck beträffande<br /> de praktiska lösningarna. Statens kulturråd har presenterat ett förslag<br /> till utställningsersättning som ligger till grund för följande förslag. Statsbidraget<br /> skall avse ersättning i samband med förhyrning av verk som är<br /> i konstnärens ägo i samband med offentlig utställning som kommunen<br /> själv driver eller stöder. Ersättning kommer sålunda att utgå även för utställningar<br /> i privat regi, om de har kommunalt stöd. Förutsättningen är<br /> att den utställande bildkonstnären är yrkesverksam konstnär. Statsbidraget<br /> bör handhas av statens kulturråd och utgå i efterskott genom rekvisition.<br /> Kommunerna förutsätts även svara för viss del av utställningsersättningen.<br /> Den närmare utformningen av bidragsfördelning och administration bör<br /> bli föremål för överläggningar mellan statens kulturråd, företrädare för kommunerna<br /> och bildkonstnärernas fackliga organisationer.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi vill emellertid påpeka att denna lösning endast kan utgöra första steget<br /> i fråga om utställningsersättning och att en sådan på sikt måste omfatta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">utställningar vid såväl samhällsägda som privata utställningslokaler, om utställningen<br /> är tillgänglig för allmänheten. Statens kulturråd bör därför ges<br /> i uppdrag att snarast framlägga förslag om vidgad utställningsersättning.</p> <p>Statens kulturråd har beräknat behovet av medel till 3 000 000 kr. för<br /> nästa budgetår. Utställningsersättning skulle sålunda komma att utgå för<br /> den lokala och regionala kommunalt drivna eller stödda konstutställningsverksamheten.<br /> Vi förordar att medel anslås i enlighet med kulturrådets<br /> förslag.</p> <p>Förhandlingsrätt</p> <p>Samma passiva hållning som departementschefen visar till möjligheterna<br /> att aktivt verka för ökade arbetstillfällen återkommer beträffande frågan<br /> om möjligheterna att sluta avtal. Föredraganden anför att ”om konstnärerna<br /> i framtiden i ökad omfattning kommer att verka i någon form av anställningsförhållande<br /> kommer även möjligheterna att sluta kollektivavtal att<br /> öka, vilket jag finner värdefullt”. Enligt vår mening bör regeringen verka<br /> för att avtal sluts med kulturskaparorganisationema i alla de fall där ersättning<br /> utgår för kulturskaparnas arbete.</p> <p>Stipendier och bidrag</p> <p>Vår principiella grundsyn att kulturskaparna skall ha ersättning för färdiga<br /> prestationer och utförda produkter innebär att vi inte finner föredragandens<br /> stödförslag tillfredsställande eller i överensstämmelse med riksdagens uttalanden.<br /> Eftersom propositionen inte innehåller några konkreta förslag till<br /> förbättringar i fråga om arbetstillfällen för kulturskapare eller i fråga om<br /> bildkonstnärernas förslag till visnings- och utställningsersättning, finner vi<br /> oss nödsakade att tills vidare - i avvaktan på förslag i enlighet med riksdagens<br /> uppfattning - acceptera att bidrag skall utgå i denna omfattning. Frågan<br /> om avvägning mellan ersättning och stöd får avgöras när nya förslag föreligger<br /> från regeringen. Vi anser emellertid att inte heller principerna för<br /> bidragsgivningen är tillfredsställande.</p> <p>Föredraganden anser att fördelningen av bidrag bör grundas på dels konstnärliga,<br /> dels sociala kriterier och att de sociala kriterierna bör tillmätas en<br /> stor betydelse. Vi delar inte denna uppfattning. Alla konstnärer, vilkas verk<br /> uppfyller kravet på god kvalitet, bör vara bidragsberättigade. Ekonomiska<br /> problem bör lösas inom ramen för det allmänna trygghetssystemet. I enlighet<br /> med denna uppfattning anser vi att bidrag inte heller bör utgå till konstnärer<br /> som har ett akut behov av ekonomiskt stöd, vilket inte kan tillgodoses<br /> på annat sätt. Enligt vår uppfattning är det allmänna trygghetssystemet<br /> inriktat bl. a. på att möta sådana behov. Konstnärer som uppnått den allmänna<br /> pensionsåldern och som inte längre är aktiva bör tillgodoses pensionsvägen.<br /> Det skall vidare enligt propositionen finnas möjligheter att lämna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>bidrag till efterlevande till konstnärer som erhållit bidrag. Efterlevande bör<br /> självfallet vara berättigade till efterlevandepension. Även pensioner till efterlevande<br /> till innehavare av konstnärsbelöning skall tillgodoses inom ramen<br /> för den övriga bidragsgivningen till konstnärer. Med hänsyn till alla de<br /> grupper som av sociala skäl skall tillgodoses genom konstnärsbidragen är<br /> vi tveksamma om vilken reell förbättring till de yrkesverksamma konstnärerna<br /> den föreslagna anslagshöjningen innebär.</p> <p>Inkonsekvensen vid behandlingen av olika kulturskapare framgår tydligt<br /> av det föreslagna systemet med inkomstgarantier jämfört med den garanterade<br /> författarpenningen. Den senare kommer att utgå oberoende av<br /> mottagarens övriga inkomster och bör enligt fondstyrelsen snarare ses som<br /> en särskild ersättning för nyttjande av författarnas verk än som en inkomstgaranti.<br /> Det synes oss önskvärt att man inom alla konstnärskategorier<br /> kunde garantera vissa förtjänta konstnärer en minimiersättning, dvs. ge<br /> en slags trygghetsgaranti, som innebär att konstnären ges möjlighet att arbeta<br /> med konstnärlig verksamhet, även om han tycker sig behöva komplettera<br /> med någon biinkomst i annat yrke. Med inkomstgarantisystemet blir det<br /> omedelbart minskning/bortfall av inkomstgarantin om man tar annat arbete.<br /> Kulturrådet har föreslagit att inkomstgarantin alltid skall utgöra ett basbelopp<br /> och utgå oberoende av andra inkomster. Vi finner att kulturrådets förslag<br /> snarast bör genomföras. Föredraganden anser att uppgiften att utdela inkomstgarantier<br /> för konstnären tills vidare bör ligga kvar hos regeringen.<br /> Kulturrådet föreslog dock att denna uppgift skall ligga på den omorganiserade<br /> konstnärsstipendienämnden. Vi delar kulturrådets uppfattning och föreslår<br /> att denna uppgift delegeras till den föreslagna konstnärsnämnden.</p> <p>Det sociala trygghetssystemet</p> <p>Det sociala trygghetssystemet för konstnärer uppvisar många brister. Enligt<br /> propositionen övervägs beskattningen av konstnärer inom finansdepartementet.<br /> Frågan om kontant stöd vid arbetslöshet har överlämnats till utredningen<br /> om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Pensionsrätten och utformningen<br /> av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet har hänvisats till<br /> pensionskommittén. Denna kommitté framlade hösten 1975 ett förslag om<br /> plikt för uppdragsgivare att erlägga socialförsäkringsavgifter för uppdrag som<br /> inte ingår i rörelse. Kulturskaparnas problem förbisågs i detta förslag. Det<br /> är enligt vår mening uppseendeväckande att sådana för konstnärerna väsentliga<br /> frågor uppskjuts på obestämd tid enligt en proposition som skall<br /> anses utgöra en väsentlig del av ett reformprogram. Vi anser att det hade<br /> varit möjligt att lösa kulturskaparnas problem med förtur.</p> <p>Kulturskaparnas skattesituation</p> <p>En stor del av kulturskaparna behandlas i skattehänseende som egenföretagare,<br /> och deras inkomster betraktas sålunda som inkomst av rörelse.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Andra problem är att de skall redovisa sina lager och att, som vi påpekat<br /> i motion 1975/76:2092, olika regler råder i fråga om beskattning av bildkonstnärer<br /> på grund av vilket material de arbetar med.</p> <p>Gällande skatteregler drabbar många kulturskapare särskilt hårt, eftersom<br /> dessa sällan har jämna inkomster mellan olika år. En författare exempelvis,<br /> som ger ut en bok vartannat år, kommer ena året att ha inkomster som<br /> belastas med höga arbetsgivaravgifter på sitt författararvode. Året därefter,<br /> då han inte ger ut någon bok, blir hans inkomster betydligt blygsammare.<br /> Men det är först detta år, som han har rätt att göra avdrag för inlevererade<br /> arbetsgivaravgifter. Det året är emellertid avdraget väsentligt mycket mindre<br /> värt än det hade varit under inkomståret. Om inkomsterna inflyter ojämnt<br /> drabbas kulturskaparna härigenom av en ytterligare skärpt beskattning. Det<br /> är enligt vår uppfattning nödvändigt att kulturskaparna ges möjligheter att<br /> i skattehänseende periodisera sina inkomster över flera år för att därigenom<br /> undvika hårda skattesmällar vissa år.</p> <p>1 propositionen framläggs, som tidigare nämnts, förslag om inkomstgarantier<br /> för konstnärer. Garantin består av fem basbelopp. De avtrappas om<br /> mottagaren har andra inkomster. Garantin dras av med 100 96 upp till ett<br /> basbelopp och därefter med 75 96. Eftersom man i propositionen uppenbarligen<br /> inte beaktat, att mottagarna av garantin normalt torde skatta som<br /> egenföretagare, leder detta till marginaleffekter på över 100 96, dvs. den<br /> som erhållit inkomstgaranti får mindre nettoinkomster om han har inkomster<br /> vid sidan av inkomstgarantin till dess denna helt avtrappats. Han<br /> förlorar på att arbeta, dvs. på att ägna sig åt den konstnärliga verksamhet<br /> som han fått inkomstgarantin för att kunna utöva. Detta är förvisso ett<br /> något märkligt sätt att stimulera kulturell aktivitet.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang erinra om våra krav på återinförande av taket<br /> på socialförsäkringsavgiften, på jämställdhet mellan egenföretagare och anställda<br /> i vad gäller beräkningsunderlaget för socialförsäkringsavgiften, dvs.<br /> att arbetsgivaravgift inte bör utgå på den del av inkomsten som erläggs<br /> i arbetsgivaravgift, på att arbetsgivaravgiften skall få dras av i den taxering<br /> som avser inkomståret samt på resultatutjämning mellan åren. Samtliga<br /> dessa krav skulle även förbättra konstnärernas speciella skatteproblem.</p> <p>Stöd till sceniskt verk</p> <p>För att stimulera tillkomsten av nya svenska sceniska verk infördes budgetåret<br /> 1965/66 en särskild stödform, den s. k. dramatikerersättningen. Stödet<br /> är knutet till att verket uppförs på svensk teater. Begreppet teater har<br /> knutits till medlemskap i Teatrarnas riksförbund men undantag kan medges.<br /> Av de totalt 80 institutioner och grupper där uppsättningar f. n. kan berättiga<br /> till ersättning står över 50 utanför Teatrarnas riksförbund. Kulturrådet har<br /> därför föreslagit att den praxis som har utvecklats i bidragsgivningen får<br /> komma till uttryck i generella bestämmelser. Föredraganden anser dock</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>inte att detta är nödvändigt utan anser att det bör ankomma på kulturrådet<br /> att besluta om vid vilka institutioner och grupper ett uppförande skall berättiga<br /> till ersättning. Vi anser dock att det är önskvärt att generella regler<br /> införs, bl. a. för att skapa större klarhet och insyn i bidragsgivningen. Kulturrådet<br /> har även föreslagit att de verk som berättigar till ersättning skall<br /> vara dokumenterade. Från bl. a. forskningssynpunkt finner vi detta förslag<br /> välbetänkt. Vi anser att dokumentation av verken är en förutsättning för<br /> att ersättning skall kunna utgå.</p> <p>Statens konstråd</p> <p>I samband med den föreslagna utökningen av statens konstråds styrelse<br /> från 7 till 9 ledamöter och en förväntad förändring av konstrådets inköpsrutiner<br /> finner vi det angeläget att påpeka att sådana instruktioner måste<br /> utformas att de oefterrättliga förhållanden som i dag existerar undanröjs.<br /> I dag kan en enstaka ledamot av konstrådet på en utställning reservera<br /> konst och sedan, genom att utebli från det sammanträde på vilket beslut<br /> skall fattas, annullera reservationen. Är ett konstverk reserverat av konstrådet<br /> bör konstnären kunna räkna med att det kommer att inköpas. Situationen<br /> blir annars ohållbar för konstnärerna, om de genom en oviss reservation<br /> hindras att sälja verket till någon annan seriös intressent.</p> <p>Föredraganden anser att det är viktigt att de anställda bereds tillfälle att<br /> före inköpsbesluten framföra sina önskemål om och synpunkter på vilka<br /> konstförvärv som skall göras. För att garantera en hög och jämn kvalitet<br /> på de inköp som görs till offentliga lokaler och en önskvärd spridning både<br /> i fråga om val av konstnärer, stilar och tekniker bör statens konstråd själv<br /> avgöra vad som skall förvärvas. De anställdas inflytande bör garanteras<br /> på så sätt att de ges möjlighet att välja bland inköpta verk.</p> <p>Av anslaget på 8 700 000 kr. för förvärv av konst för statens byggnader<br /> m. m. har föredraganden beräknat ett belopp av 1 000 000 kr. för konstinköp<br /> till Folkets husföreningars riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund,<br /> Riksföreningen Våra gårdar och Folkparkernas centralorganisation. Vi ifrågasätter<br /> det rimliga i att öronmärka en viss del av anslaget till ovannämnda<br /> organisationer. Deras behov av konstnärlig utsmyckning för sina lokaler<br /> bör avvägas mot de behov som finns i nya och äldre statliga byggnader<br /> och lokaler. Vi kan inte inse varför lokaler utanför det statliga området<br /> skall inta en särställning i förhållande till statliga lokaler för vilka staten<br /> påtagit sig ett direkt ansvar för konstnärlig utsmyckning.</p> <p>Riksutställningar</p> <p>Försöksverksamhet med riksutställningar och konstförsäljning inleddes<br /> budgetåret 1965/66. Försöksverksamheten avser utställning av konst samt<br /> kultur- och naturhistoriska föremål. Verksamheten är uppdelad på fyra av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>delningar för produktion, distribution, administration samt uppföljning och<br /> utbildning. Förutom produktion av utställningar omfattar verksamheten försök<br /> med olika former för distribution, sociologiska undersökningar och pedagogiska<br /> experiment på området. I proposition 1975/76:135 anförs att produktionen<br /> även skall omfatta allmänt informerande och debatterande utställningar<br /> kring samhälls- och miljöfrågor eller andra allmänpolitiska problem.<br /> Vi anser inte att denna fråga bör behandlas i detta sammanhang,<br /> eftersom den saknar kulturpolitisk betydelse.</p> <p>Vi anser att försöksverksamheten varit värdefull men att den nu är avslutad.<br /> Riksutställningar bör i fortsättningen ses som ett serviceorgan. Produktionen<br /> bör därför vara mindre omfattande än som föreslås i proposition<br /> 1975/76:135. Sociologiska undersökningar och pedagogiska experiment bör<br /> nu överföras till andra institutioner, t. ex. till högskolan. Om Riksutställningar<br /> skall engageras i samhällsfrågor o. d. bör ett särskilt anslag inrättas<br /> för detta ändamål. Sådana utställningar bör inte belasta kulturanslaget.</p> <p>Många remissinstanser har befarat att Riksutställningar kommer att få<br /> en dominerande ställning i förhållande till museerna. Föredraganden anför<br /> att Riksutställningars huvuduppgift bör vara att fungera som service- och<br /> samarbetsorgan. Hur detta rimmar med förslagen om att Riksutställningar<br /> även i fortsättningen skall kunna producera egna utställningar klarläggs inte.<br /> En kompletterande produktion är troligen nödvändig, men risken för central<br /> styrning är stor om denna verksamhet blir omfattande. Mångfald och variation<br /> garanteras bäst om huvudansvaret för utställningsverksamheten åvilar<br /> museerna. Föreningen Sveriges landsantikvarier har i sitt remissvar på<br /> MUS-65 skisserat en alternativ modell för utställningsverksamheten. Denna<br /> innebär i huvuddrag att Riksutställningar bör ses som ett komplement till<br /> redan existerande institutioner, varför organisationen särskilt på produktionssidan<br /> kan få en avsevärt mindre omfattning. Huvudansvaret för utställningsverksamheten<br /> bör åvila museerna, länsmuseerna bör få huvudansvar<br /> för distribution av centralt producerade utställningar inom sina län<br /> och en del av de för Riksutställningar avsedda resurserna bör disponeras<br /> för anställande av utställningskonsulenter vid länsmuseerna. Vi anser att<br /> detta förslag är betydligt klarare än föredragandens och att det tydligare<br /> markerar Riksutställningars roll som service- och samarbetsorgan.</p> <p>Föredraganden anser att Riksutställningar även i framtiden skall kunna<br /> producera informationsutställningar för olika statliga myndigheters räkning.<br /> Vi anser att denna fråga inte bör behandlas i detta sammanhang, eftersom<br /> den saknar kulturpolitisk betydelse.</p> <p>Det konstbildningsarbete som tidigare bedrevs av Föreningen Konst i<br /> skolan och Riksförbundet för bildande konst har numera övertagits av Riksutställningar.<br /> Föredraganden vill därför särskilt understryka behovet av att<br /> Riksutställningar gör insatser inom bildkonstsektorn. Riksutställningar skulle<br /> bl. a. vara ett instrument för konstnärerna att nå en större och bredare<br /> publik. Vi anser inte att Riksutställningar på ett tillfredsställande sätt fyllt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>denna funktion. Konstutställningsverksamheten synes vara en minskande<br /> del av den totala verksamheten att döma av den utställningsersättning som<br /> utbetalas. Sedan KRO slutit avtal med Riksutställningar om sådan ersättning<br /> utbetalades under 1971/72 263 000 kr. Ersättning utgick med 50 kr. per<br /> unikt verk. Budgetåret 1974/75 hade ersättningen höjts till 70 kr. per verk,<br /> men den totala ersättningen utgjorde endast 143 000 kr. Detta innebär antingen<br /> att utställningsverksamheten minskat eller att Riksutställningar lånat<br /> konst från t. ex. museer i stället för att gå direkt till konstnärerna. I det<br /> senare fallet kan konstnärerna visserligen nå en större publik, men någon<br /> ersättning för nyttjandet av deras verk utgår inte. Mot denna bakgrund<br /> kan vi inte anse att Riksutställningar på ett tillfredsställande sätt förvaltat<br /> de uppgifter som övertagits från de tidigare nämnda organisationerna. Trots<br /> föredragandens uttalanden finns det skäl att hysa misstro mot Riksutställningars<br /> intresse av att göra insatser för bildkonsten. I likhet med KRO<br /> och Konstnärscentrum ifrågasätter vi om inte en särskild konstsektor bör<br /> inrättas, vilken får ansvar för bl. a. vandringsutställningar av konst samt<br /> för de idé- och temautställningar där konstnärlig medverkan är nödvändig.</p> <p>Vi finner det egendomligt att föredraganden inte dragit konsekvenserna<br /> av sitt ovan refererade uttalande om bildkonsten genom att föreslå att någon<br /> företrädare för konstnärerna skall ingå i Riksutställningars styrelse. Konstnärerna<br /> borde rimligen anses vara en så betydande samarbetspartner, att<br /> representation i styrelsen tett sig naturlig. Vi föreslår därför att konstnärerna<br /> skall vara företrädda i styrelsen.</p> <p>Mot bakgrund av vad som anförts om Riksutställningars framtida roll<br /> kan vi inte acceptera föredragandens anslagsförslag. Vi föreslår att anslaget<br /> till Riksutställningar beräknas till 4 560000 kr. för budgetåret 1976/77.</p> <p>Kulturminnesvård och museiverksamhet</p> <p>I propositionen anför föredraganden att bevarandet av den historiska kontinuiteten<br /> tillmäts grundläggande betydelse för den enskildes känsla av<br /> trygghet och förankring i tillvaron. Vi har i partimotion med anledning<br /> av proposition 1974:28 anfört att utbildningsministern med detta uttalande<br /> ger uttryck för en glädjande kulturkonservatism, och vi vill ånyo instämma<br /> i detta uttalande. De förslag till praktiska lösningar i fråga om hur den<br /> regionala kulturminnesvården skall bedrivas grundar sig enligt föredraganden<br /> på att kulturminnesvården måste sättas in som ett led i samhällsplaneringen.<br /> Kulturminnesvården måste därför bygga på ett väl utvecklat samarbete<br /> och informationsutbyte mellan länsstyrelse och länsmuseum. Ansvarsfördelningen<br /> mellan dessa är en komplicerad fråga, och föredraganden<br /> avstår från att försöka skapa klarhet även på denna punkt och överlåter<br /> i stället åt riksantikvarieämbetet att meddela råd och anvisningar. I denna<br /> fråga har ett stort antal remissinstanser förordat ett organiserat samarbete<br /> mellan länsstyrelsen och länsmuseet och betonat behovet av en arbetsord</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ning eller andra föreskrifter för samarbetet. Vi anser att fördelningen av<br /> arbetsuppgifterna och remissförfarandet bör preciseras och att riksdagen bör<br /> fatta beslut härom.</p> <p>M assmar k nadsförlag</p> <p>På grundval av proposition 1975:20 fattade riksdagen beslut om att från<br /> och med budgetåret 1975/76 införa en försöksverksamhet med statligt litteraturstöd.<br /> Stödet avser att garantera utgivning av kvalificerad litteratur.<br /> Vid fördelningen av stödet skall lågprissättning premieras. ”Möjligheterna<br /> att köpa bra böcker till ett lågt pris måste förbättras” anförde föredraganden<br /> i denna proposition. Stödets konstruktion skulle enligt propositionen<br /> även förbättra villkoren för de små förlagen. En förlagslånefond<br /> föreslogs i syfte att ytterligare förbättra förutsättningarna för de små och<br /> medelstora förlagen.</p> <p>I årets proposition anför föredraganden att litteraturstödet främst avser<br /> att underlätta utgivningen av kvalificerad litteratur samt att stödet konstrueras<br /> så, att det också bör verka dämpande på prisutvecklingen på böcker.<br /> Såvitt vi kan se av denna beskrivning innebär den att erfarenheterna av<br /> effekterna av litteraturstödet redan nödvändiggjort en reträtt från föregående<br /> års ståndpunkt om möjligheterna att pressa priserna. Vi finner det därför<br /> angeläget att litteraturstödet snarast blir föremål för en utvärdering, som<br /> kan ligga till grund för förslag till förändringar av stödet. Förslag i denna<br /> riktning bör föreläggas 1977 års vårriksdag.</p> <p>Litteraturutredningen föreslog i sitt slutbetänkande att ett särskilt massmarknadsförlag<br /> skulle inrättas för produktion av prisbillig kvalitetslitteratur.<br /> Utredningen ansåg att förlagsbranschen borde få driva massmarknadsförlaget<br /> i egen regi om de givna ambitionerna kunde uppfyllas.</p> <p>I stället för att ta fasta på litteraturutredningens förslag föreslår nu föredraganden<br /> att Litteraturfrämjandet skall ta på sig ansvaret för en sådan<br /> utgivning och att ett nytt förlag, som skall utgöra en del av Stiftelsen Litteraturfrämjandet,<br /> skall inrättas. Utgivningen bör enligt propositionen till<br /> övervägande del omfatta återutgivning, men även en viss originalutgivning<br /> bör kunna förekomma. Det första verksamhetsåret beräknas utgivningen<br /> omfatta 10 titlar och de två följande åren 18 titlar/år. För denna försöksverksamhet<br /> föreslås ett statligt stöd av 2 500 000 kr. per år. Detta innebär<br /> ett genomsnittligt stöd per titel av ca 200 000 kr. Storleken av stödet bör<br /> jämföras med litteraturstödet som innebär ett stöd på i genomsnitt 8 000<br /> per titel. Det föreslagna massmarknadsförlaget kommer enligt vår uppfattning<br /> att bli en mycket svår konkurrent särskilt till de små och medelstora<br /> förlagen och motverkar därigenom det stöd till dessa som föregående kulturproposition<br /> åtminstone enligt föredraganden ansågs innebära.</p> <p>Vi kan inte finna någon rimlig anledning att bygga upp ytterligare en<br /> produktionsapparat inom Litteraturfrämjandet närén sådan redan finns inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>de existerande förlägen. Propositionens förslag att Litteraturfrämjandet skall<br /> producera, eftersom det förutsätts vara bra på att distribuera, är en felaktig<br /> hopkoppling av två moment som inte är avhängiga av varandra. Vi yrkar<br /> därför avslag på propositionens förslag till massmarknadsförlag.</p> <p>Vi ställer oss inte avvisande till tanken på att man prövar möjligheten<br /> av att utge prisbillig kvalitetslitteratur. Vi anser emellertid att det finns viss<br /> risk för att en sådan utgivning skulle försvåra försäljningen av nyutgiven<br /> litteratur. Denna risk bör man vara medveten om, eftersom ett litteraturstöd<br /> förra året infördes just för att göra nyutgiven litteratur mera tillgänglig.<br /> Vi framförde i partimotion med anledning av proposition 1975:20 att väsentliga<br /> invändningar mot den föreslagna konstruktionen och litteraturstödet<br /> bör, som vi tidigare framhållit, snarast utvärderas. Den föreslagna utvärderingen<br /> kan vara ett lämpligt tillfälle att göra en bedömning av hur en<br /> försöksverksamhet med utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur skulle påverka<br /> efterfrågan på de böcker för vilka litteraturstöd utgår.</p> <p>Internationellt kultursamarbete</p> <p>1 propositionen anförs att kulturlivets utlandskontakter ofta följer traditionella<br /> vägar, geografiskt sett. De är främst riktade mot Västeuropa och<br /> Nordamerika. Man anar en kritisk inställning till kontaktmönstret. Vi anser<br /> dock att även om ett ökat utbyte bör eftersträvas med övriga länder det<br /> även i fortsättningen bör vara självklart att en ökad internationalisering<br /> i första hand kommer att beröra den övriga västerländska kulturkretsen.<br /> Vi vill därför snarare se frågan om internationalisering, så att Västerlandets<br /> kultur som helhet är ”vår egen kultur” och att vid sidan av denna intresse<br /> bör ägnas också utanförliggande länders kultur. Det bör samtidigt framhållas<br /> att utbytet måste vara ömsesidigt.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:42px;">Mot bakgrund av vad ovan anförts hemställs<br /> att riksdagen</p> <p style="margin-left:60px;">1. begär att regeringen utan ytterligare dröjsmål framlägger ett<br /> nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor,<br /> vilket grundar sig på riksdagens uttalande 1972 och de i motionerna<br /> angivna principerna,</p> <p style="margin-left:60px;">2. uttalar att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas<br /> organisationer för att inventera möjligheterna att Öka<br /> antalet arbetstillfällen för kulturskaparna,</p> <p style="margin-left:60px;">3. uttalar att de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning bör<br /> inriktas på barn och ungdom, särskilt inom det obligatoriska<br /> skolväsendet,</p> <p style="margin-left:60px;">4. begär att regeringen till Sveriges Radios styrelse och till ra</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 2305</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:60px;">dioutredningen överlämnar de i motionen anförda synpunkterna<br /> på etermedias betydelse för kulturskaparna,</p> <p style="margin-left:60px;">5. uttalar att upphovsrätten inte lår urholkas, t. ex. genom förslag<br /> om s. k. kulturell allemansrätt,</p> <p style="margin-left:60px;">6. beslutar att ett särskilt anslag på 3 000 000 kr. skall utgå till<br /> utställningsersättning, enligt de i motionen angivna riktlinjerna.</p> <p style="margin-left:60px;">7. uttalar att ansvaret för fördelningen av de föreslagna inkomstgarantiema<br /> för konstnärer skall ligga på den föreslagna<br /> konstnärsnämnden,</p> <p style="margin-left:60px;">8. uttalar att kulturskaparna bör tillerkännas förhandlingsrätt enligt<br /> vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:60px;">9. begär att kulturskaparnas särskilda skatteförhållanden skall beaktas<br /> i pågående utredningar inom skatteområdet,</p> <p style="margin-left:60px;">10. uttalar att dokumentation av sceniskt verk bör krävas för att<br /> s. k. dramatikerersättning skall utgå,</p> <p style="margin-left:60px;">11. begär att regeringen vidtar en översyn av statens konstråds<br /> instruktion, med beaktande av vad som i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:60px;">12. avslår propositionens förslag att viss del av anslaget ”Förvärv<br /> av konst för statens byggnader m. m.” reserveras för särskilda<br /> konstinköp,</p> <p style="margin-left:60px;">13. uttalar att konstnärerna bör vara representerade i Riksutställningars<br /> styrelse,</p> <p style="margin-left:60px;">14. beslutar att anslaget till Riksutställningar för budgetåret<br /> 1976/77 skall uppgå till 4 560000 kr.,</p> <p style="margin-left:60px;">15. uttalar att föreskrifter bör utfärdas för samarbetet mellan<br /> länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården,</p> <p style="margin-left:60px;">16. uttalar att en utvärdering av litteraturstödet bör göras, så att<br /> förslag till förändringar och förbättringar kan föreläggas vårriksdagen<br /> 1977,</p> <p style="margin-left:60px;">17. beslutar avslå förslaget om inrättande av ett massmarknadsförlag.</p> <p>Stockholm den 24 mars 1976<br /> GÖSTA BOHMAN (m)</p> <p>STAFFAN BURENSTAM LINDER<br /> ALLAN HERNELIUS (m)</p> <p>ERIC KRONMARK (m)</p> <p>BRITT MOGÅRD (m)</p> <p>TAGE MAGNUSSON (m)<br /> i Borås</p> </div> <div class="block ml_24"><p>(m) NILS CARLSHAMRE (m)</p> <p style="margin-left:26px;">ASTRID KRISTENSSON (m)</p> <p style="margin-left:26px;">CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)</p> <p style="margin-left:26px;">G. IVAR VIRGIN (m)</p> <p style="margin-left:26px;">PER PETERSSON (m)<br /> i Gäddvik</p> </div> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 51616 Stockholm 1976</p> </div> </div> </div> 0 GÖSTA BOHMAN m 1 undertecknare 0 ALLAN HERNELIUS m 2 undertecknare 0 ERIC KRONMARK m 3 undertecknare 0 BRITT MOGÅRD m 4 undertecknare 0 TAGE MAGNUSSON m 5 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 6 undertecknare 0 ASTRID KRISTENSSON m 7 undertecknare 0 CARL-WILH. LOTHIGIUS m 8 undertecknare 0 G. IVAR VIRGIN m 9 undertecknare 0 PER PETERSSON m 10 undertecknare FZ022305 av herr Bohman m. fl. mot_197576__2305.pdf 399305 pdf med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 https://data.riksdagen.se/fil/2D4478EE-9144-4853-848A-F087FBBB6ED4