3089555FZ0223041975/762304motmotMotion 1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl.MotionMotion230401976-03-24 00:00:002014-11-03 20:39:322014-11-03 00:00:00med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3av herr Ahlmark m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/FZ022304/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/FZ022304https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022304
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p style="text-align:right;">Mot. 1975/76</p>
<p style="text-align:right;">2304</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1975/76: 2304</p>
<p>av herr Ahlmark m. fl.</p>
<p>med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken<br />
3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Sammanfattning</p>
<p>I motionen lägger folkpartiet fram förslag om ökade insatser på tre områden:<br />
litteraturen, kulturarbetarnas arbetsvillkor samt kulturminnesvården.<br />
Våra förslag är bl. a. följande:</p>
<p>o Erfarenheterna av stödet till ny svensk skönlitteratur och förslag till förbättringar<br />
med anledning därav bör läggas fram för riksdagen våren 1977.<br />
o Översättningar av utländsk skönlitteratur bör stödjas genom en generell<br />
stödköpsordning. Förslag om det bör läggas fram för riksdagen nästa år.<br />
o Frågan om biblioteksersättning till förlagen bör utredas vidare,<br />
o Stödet till facklitteraturen bör byggas ut kraftigt,<br />
o Ett särskilt stöd bör införas för boklådorna.</p>
<p>o Ett massmarknadsförlag bör inrättas i samarbete mellan Litteraturfrämjandet<br />
och bokförlagen. Det bör ge ut billig kvalitetslitteratur både för<br />
barn och för vuxna,<br />
o Förslag om visningsersättning för konstnärer bör läggas fram för riksdagen<br />
våren 1977.</p>
<p>o Rätten till författarpenning bör utsträckas till att gälla alla bibliotek,<br />
o Den nuvarande upphovsrätten för författare, konstnärer, tonsättare och<br />
fotografer m. fl. får inte urholkas,<br />
o En översyn av upphovsrättslagstiftningen bör även omfatta möjligheterna<br />
till lagstadgad rätt till visnings- och biblioteksersättning,<br />
o 3 milj. kr. bör anvisas till utställningsersättning vid lokala och regionala<br />
konstutställningar.</p>
<p>o Skatteutredningen bör ges i uppdrag att granska skatte- och avgiftssituationen<br />
för kulturarbetare och andra egenföretagare med likartade förhållanden<br />
och då särskilt överväga möjligheterna att låta dessa grupper bilda<br />
en särskild kategori i beskattningshänseende,<br />
o Egenföretagare bör få dra av arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter på<br />
rörelsebilagan i stället för under allmänna bidrag,<br />
o 1,7 milj. kr. mer än vad regeringen föreslagit, totalt 5 milj. kr., bör anslås<br />
för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,<br />
o En provisorisk författning bör utfärdas för fördelningen av detta anslag.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2304</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Liberal kultursyn</p>
<p>Utgångspunkterna för en liberal kulturpolitik finns formulerade i folkpartiets<br />
program från 1972. Där heter det bl. a.:</p>
<p>Ett levande och vitalt kulturliv är en omistlig del av ett mänskligare<br />
samhälle. Kulturpolitikens syfte skall vara att frigöra, stödja och utveckla<br />
individens förmåga till upplevelser och engagemang i dagens värld, med<br />
dess historiska bakgrund. Människans egen skapande förmåga, hennes förutsättningar<br />
att skapa inte blott ting utan även relationer till medmänniskorna<br />
är central.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Kulturpolitiken måste präglas av vidsynthet, öppenhet och tolerans. Detta<br />
är en förutsättning för ett dynamiskt kulturliv, där det finns utrymme för<br />
såväl det traditionella som det okonventionella, det sökande och det stridande.<br />
Den måste lämna utrymme även för långtgående politiskt engagemang<br />
och samhällskritik. Alla tendenser till värdemonopolisering måste<br />
motarbetas.</p>
<p>Mot denna bakgrund har folkpartiet såväl inom som utom riksdagen förordat<br />
en kulturpolitik som kan sammanfattas i fyra punkter:<br />
o De kulturpolitiska insatserna bör bygga på en långtgående decentralisering<br />
och i första hand utgå från fasta lokalt eller regionalt förankrade institutioner.</p>
<p>o Stat, landsting och kommuner måste motverka det ensidiga kulturutbud<br />
som marknadsmekanismerna kan medföra och sträva efter att garantera<br />
kulturlivets allsidighet,<br />
o Verksamheter som ligger vid sidan av de etablerade kulturinstitutionerna<br />
skall stödjas och stimuleras.</p>
<p>0 Det allmänna måste medverka till att ge kulturarbetare av olika slag möjlighet<br />
att arbeta under trygga ekonomiska och sociala förhållanden.</p>
<p>Den statliga kulturpolitiken</p>
<p>1974 presenterade regeringen ett förslag till riktlinjer och handlingsprogram<br />
för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28). Det skulle markera<br />
att utredningarnas tid var förbi, att det var dags för konkreta insatser för<br />
att trygga ett rikt och mångfasetterat kulturliv. Tyvärr har det inte blivit<br />
så. 1974 ställdes en rad mål upp för de statliga kulturinsatserna, mål om<br />
vilka det rådde stor enighet vid riksdagsbehandlingen. Men de ekonomiska<br />
åtagandena för att ge liv och mening åt målen har hittills varit starkt begränsade.</p>
<p>”Det är svårt att se hur de på något avgörande sätt skall kunna förändra<br />
det kulturpolitiska klimatet och öka medborgarnas möjligheter att medverka</p>
<p>1 kulturella aktiviteter eller ta del av det kulturella utbudet”, framhöll folkpartiet<br />
med anledning av ”kulturpropositionen” 1974. ”För att förverkliga<br />
de uppställda målen fordras under de återstående åren av treårsperioden<br />
insatser av annan storleksordning än de som nu föreslås.”</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>För dem som hoppats att de blygsamma insatserna 1974 skulle uppvägas<br />
av desto större 1975 och 1976 har regeringens ”kulturpropositioner” inneburit<br />
nya besvikelser. Förra årets proposition behandlade framför allt<br />
litteraturen, filmen och invandrarna. Alla dessa områden hade varit föremål<br />
för omfattande och långvarigt utredningsarbete. Det fanns alltså ett väl<br />
genomarbetat material att bygga förslag på. Men det mesta av detta material<br />
lämnades obeaktat eller slussades vidare till nya utredningar.</p>
<p>Situationen är densamma när det gäller årets proposition. Den präglas<br />
liksom sina föregångare mer av verbala än reella reformer. De fä förbättringar,<br />
t. ex. i vad gäller kulturarbetarnas villkor, som föreslås är välkomna. Men<br />
på åtskilliga punkter fordras större insatser.</p>
<p>Statligt litteraturstöd</p>
<p>Kulturpolitiken inom litteraturens område skall ge fler människor möjligheter<br />
och impulser att läsa bra böcker, medverka till att trygga yttrandefriheten,<br />
bidra till ökade yttrandemöjligheter och på så sätt möjliggöra<br />
konstnärlig och kulturell förnyelse, ta till vara och levandegöra äldre tiders<br />
och andra länders litteratur och därigenom trygga den svenska litteraturens<br />
fortsatta utveckling.</p>
<p>Detta var litteraturutredningens utgångspunkt för sitt omfattande förslag<br />
till statligt litteraturstöd. I en motion till riksdagen förra året (1975:1927)<br />
anslöt vi oss till denna grundsyn. För att kunna förverkliga den fordras<br />
att god litteratur görs tillgänglig för fler människor, dels genom att utgivningen<br />
får tillräcklig bredd, dels genom att allmänheten har möjlighet att<br />
enkelt - via lån eller köp - fä tag i bra böcker. Det förutsätter i dagens<br />
läge ett brett statligt litteraturstöd.</p>
<p>Den svenska skönlitteraturen</p>
<p>Grunden för ett statligt litteraturstöd måste utgöras av ett generöst stöd<br />
till den nya svenska skönlitteraturen. På denna kan man sedan bygga vidare<br />
med stöd till andra former av angelägen litteratur: klassiker, översättningar<br />
av utländsk skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur m. m.</p>
<p>Därför var det så allvarligt att regeringen förra året lade fram ett så snålt<br />
och dåligt förslag till stöd åt den nya svenska skönlitteraturen. Därmed<br />
raserades hela den noga övervägda modell för en bred litteratursatsning<br />
som litteraturutredningen lagt fram. I stället för att ta fasta på dess förslag<br />
om en generell stödköpsordning valde regeringen att föreslå ett selektivt<br />
efterhandsstöd till ett 50-tal titlar årligen.</p>
<p>Det var glädjande att samtliga riksdagspartier tog avstånd från detta förslag.<br />
Det rådde allmän enighet både inom och utom riksdagen om att ett<br />
stöd av denna begränsade omfattning och med den föreslagna konstruktionen<br />
inte skulle komma att förändra situationen för den svenska litte</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2304</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>raturutgivningen och inte stimulera förlägen att ge fler författare chansen<br />
att nå en bredare publik.</p>
<p>Samtidigt beklagar vi att det inte var möjligt att samla en riksdagsmajoritet<br />
bakom kravet på en generell stödköpsordning för ny svensk skönlitteratur.<br />
Ett stöd utformat på det viset hade varit det bästa sättet att stimulera förlagen<br />
till att öka utgivningen av svensk skönlitteratur, att få dem att satsa på<br />
fler debutanter etc.</p>
<p>Den modell för stöd till ny svensk skönlitteratur som riksdagen efter<br />
lottning fastställde karakteriserades av förespråkarna som en lågprislinje.<br />
I dag framstår det som mycket tvivelaktigt om detta varén riktig beskrivning.<br />
I propositionen nöjer sig utbildningsministern försiktigtvis med att säga<br />
att stödet konstrueras ”så att det också bör verka dämpande på prisutvecklingen<br />
på böcker”.</p>
<p>Det gångna årets erfarenheter visar att en snar omkonstruktion av stödet<br />
är angelägen liksom att ett större stöd fordras om inte den prisdämpande<br />
effekten skall bli symbolisk. Enligt vår mening bör statens kulturråd efter<br />
det första året under vilket litteraturstödet utdelats noggrant utvärdera detta<br />
och lägga fram förslag om ändringar och förbättringar. Det bör föreläggas<br />
riksdagen våren 1977.</p>
<p>Översättningar</p>
<p>Förra året beslöt riksdagen att stödet till översättningar av utländsk skönlitteratur<br />
skulle utformas som ett selektivt stöd till ett 60-tal titlar årligen.<br />
Ett stöd av denna ringa omfattning är, som folkpartiet påpekade redan då,<br />
otillräckligt. Det är den seriösa översatta skönlitteraturen som drabbats hårdast<br />
av minskningen av bokutgivningen. Från mitten av 1960-talet har antalet<br />
utgivna översättningar minskat med drygt 30 procent. Gång på gång<br />
har från olika håll påpekats att det är oroande. 1 en tid då internationell<br />
samverkan och förståelse för andra länders sociala och kulturella förhållanden<br />
spelar en allt större roll blir det allt färre böcker från omvärlden<br />
som når svenska läsare.</p>
<p>Vi anser därför, liksom förra året, att starka skäl talar för ett generellt<br />
stöd även för översättningar av utländsk skönlitteratur, t. ex. i form av<br />
en stödköpsordning. Det bör dock hållas skilt från stödet till den svenska<br />
skönlitteraturen. Vi föreslår att riksdagen begär att regeringen nästa år lägger<br />
fram ett förslag om stödköpsordning för översättningar av utländsk skönlitteratur.</p>
<p>Biblioteksersättning till förlagen</p>
<p>Det är numera en allmän uppfattning att författare har rätt till ersättning<br />
när deras verk lånas ut på bibliotek. Riksdagens majoritet har vid flera<br />
tillfällen höjt ersättningsbeloppet så att det i dag ligger på en mer tillfredsställande<br />
nivå än tidigare.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Skäl kan anföras också för biblioteksersättning till förlagen. Man kan se<br />
det antingen som en ersättning för att vissa exemplar av förlagens försäljning,<br />
nämligen de som går till biblioteken, står till allmänhetens förfogande och<br />
ofta lånas ut till ett stort antal människor. Eller man kan betrakta biblioteksersättning<br />
till förlagen som en sorts stödform.</p>
<p>Biblioteksersättningen till förlagen bör i någon form knytas till bibliotekens<br />
inköp av böcker. Man får på så sätt ett slags kvalitetsgaranti och kommer<br />
i praktiken att nästan helt stödja seriösa förlag. Man får ett beslutsfattande<br />
om stödet som är starkt decentraliserat genom att den sammanlagda effekten<br />
av inköpen från bibliotek över hela landet blir avgörande för ersättningen.<br />
Man kan vidare utan tekniska svårigheter avgränsa stödet till vissa genrer<br />
eller vidga stödet till områden som inte täcks av den stödköpsordning som<br />
utredningen förordar. Genom ett tak för högsta ersättning eller nertrappning<br />
av beloppet vid större försäljning kan man hindra att de böcker som ändå<br />
säljs bäst till biblioteken och troligen ekonomiskt klarar sig hyggligt får<br />
en alltför stor del av denna ersättning.</p>
<p>En biblioteksersättning till förlagen kan också utformas på ett sådant sätt<br />
att den blir ett särskilt stöd till de mindre förlagen. Därigenom motverkas<br />
den nuvarande koncentrationsutvecklingen. Denna effekt kan man uppnå<br />
genom att ersättningen till förlagen på samma sätt som i fråga om författarnas<br />
ersättning betalas in till en fond. Från denna erhåller sedan förlagen ersättning<br />
enligt vissa maximi- och minimiregler. De mindre förlagen kommer<br />
då relativt sett att få en större ersättning än de större förlagen.</p>
<p>Med hänsyn till de fördelar som en biblioteksersättning till förlagen erbjuder<br />
bör kulturrådet ges i uppdrag att pröva frågan och lägga fram förslag<br />
om hur en sådan ersättning bör konstrueras.</p>
<p>Facklitteraturen</p>
<p>En god, rikhaltig och allsidig facklitteratur är i många fall en förutsättning<br />
för en meningsfull samhälls- och kulturdebatt. Facklitteraturen är också<br />
en viktig förutsättning för undervisningen vid universitet och högskolor.<br />
Under senare tid har av olika skäl utgivningen av facklitteratur i Sverige<br />
stagnerat. Det kan nämnas att antalet 1974 utgivna böcker inom ämnesområdena<br />
politik, socialpolitik, juridik och ekonomi bara var hälften av<br />
motsvarande antal år 1970. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt<br />
att det samhälleliga stödet till utgivning av facklitteratur och läroböcker<br />
under senare tid snarast minskat. Tidigare fanns ett särskilt anslag för läromedelsstöd<br />
även för den högre undervisningen. Detta är numera inkluderat<br />
i anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete vid universiteten m. m. Sveriges<br />
författarförbund har i flera avseenden riktat kritik mot universitetskanslersämbetets<br />
sätt att handlägga detta anslag. Man menar att universitetskanslersämbetet<br />
inte följt statsmakternas intentioner i fråga om avvägningen<br />
mellan anslag till pedagogisk forskning och anslag till utgivande</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>av läromedel. Inom det här anslaget har tidigare även funnits ett stöd till<br />
bokförlag som bidrag till produktionskostnader för vissa läromedel. Detta<br />
stöd har universitetskanslersämbetet numera dragit in.</p>
<p>Den minskade utgivningen av fack- och kurslitteratur har i särskilt hög<br />
grad drabbat de mindre ämnesområdena, men också inom populära områden<br />
såsom ekonomi, näringsliv och aktuell politik har en klar nedgång i utgivningen<br />
av fackböcker ägt rum. Detta gäller i särskilt hög grad utgivningen<br />
av s. k. pocketböcker.</p>
<p>Vi föreslår att statens kulturråd får i uppdrag att lägga fram förslag om<br />
utformningen och omfattningen av ett starkt utvidgat stöd till facklitteraturen.<br />
Det bör ske mot bakgrund av en kartläggning av facklitteraturens<br />
situation i dag.</p>
<p>Massmarknadsförlag</p>
<p>Ett av litteraturutredningens förslag för att stimulera intresset för och<br />
spridningen av kvalitetslitteratur var ett massmarknadsförlag med uppgift<br />
att ge ut billiga böcker. Syftet var att ge böcker av god litterär kvalitet<br />
möjlighet att konkurrera med den s. k. kiosklitteraturen på något så när<br />
lika villkor genom att säljas till ungefär samma priser och vara minst lika<br />
tillgängliga. Böckerna skulle, tänkte sig utredningen, ges ut i serier. Två<br />
sådana föreslogs, en för vuxna och en för barn och ungdom. Antalet titlar<br />
angavs till 26 stycken per år och priset beräknades bli 5 kronor för vuxenböcker<br />
och 4 kronor för barn- och ungdomsböcker.</p>
<p>Utredningen skisserade två modeller för ett massmarknadsförlag. I första<br />
hand borde branschen själv ges möjlighet att driva ett sådant i egen regi.<br />
Om det inte var möjligt borde ett speciellt förlag bildas med staten, Svenska<br />
Bokförläggareföreningen och folkbildningsorganisationerna som ägare. Det<br />
skulle ske efter förhandlingar mellan berörda intressenter.</p>
<p>Tanken på ett massmarknadsförlag är intressant. Det kan bidra till att<br />
öka spridningen av god litteratur och göra den till ett reellt alternativ till<br />
s. k. massmarknadslitteratur. Vi ställer oss därför i princip positiva till att<br />
ett sådant förlag bildas och att det erhåller statligt stöd.</p>
<p>I motsats till utbildningsministern anser vi dock att ett sådant förlag<br />
bör syssla med utgivning både av vuxenlitteratur och av litteratur för barn<br />
och ungdom. En sådan utvidgning av verksamheten i förhållande till propositionen<br />
förutsätter högre anslag. Sedan närmare riktlinjer för en utgivning<br />
av barn- och ungdomslitteratur utformats av massmarknadsförlagets styrelse<br />
bör därför eventuella anslagsbehov anmälas för riksdagen.</p>
<p>Utbildningsministern har inte valt någon av de modeller för ett massmarknadsförlag<br />
som litteraturutredningen föreslog. I stället föreslås att<br />
ett sådant skall byggas upp som en del av Stiftelsen Litteraturfrämjandet.<br />
Vi beklagar att man därigenom ställer förlag, författare och bokhandel utanför.<br />
Ett massmarknadsförlag bör enligt vår mening fungera i nära kontakt<br />
med alla berörda parter och med deras stöd.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Förutsättningarna för det är bl. a.:<br />
o att bokförlagen får en reell representation i styrelsen för massmarknadsförlaget.<br />
Förslagsvis 25 % av antalet styrelseplatser bör besättas av företrädare<br />
för förlagen. På samma sätt bör författarna vara representerade<br />
till ungefär lika stor del,<br />
o att någon originalutgivning inte kommer i fråga. Det måste vara de ”vanliga”<br />
bokförlagens uppgift att lansera nya titlar, och för detta får de numera<br />
visst statligt stöd. Det blir naturligtvis en orimlig obalans om staten stöder<br />
ett massmarknadsförlag som lanserar nya titlar med ett stöd per titel i<br />
storleksordningen 140 000-200 000 kr., jämfört med ett stöd på<br />
7 000-10 000 kr. per titel till ett vanligt förlag. Ett sådant system skulle<br />
allvarligt rubba strukturen och särskilt skada de små förlagen, som redan<br />
nu har betydande svårigheter. Om under speciella omständigheter en originalutgivning<br />
skall ske, bör detta under inga förhållanden ske i massmarknadsförlagets<br />
egen regi utan alltid i samarbete med ett förlag som<br />
då har hand om produktion, författarkontakter osv.,<br />
o att massmarknadsförlaget inte svarar för produktionen av titlar som är<br />
kontraktsbundna till vanliga förlag. Den produktionen bör helt överlåtas<br />
till ifrågavarande förlag. Över huvud taget är det rimligt och lämpligt<br />
att Litteraturfrämjandet, som skulle vara en av parterna i massmarknadsförlaget,<br />
koncentrerar sina ansträngningar på det man anser sig behärska<br />
särskilt, nämligen distributionen av böckerna. Produktionen bör i så stor<br />
utsträckning som möjligt överlämnas åt förlagen, som har speciell erfarenhet<br />
och kunnande på detta område,<br />
o att förlagens upplåtelse av kontraktsbundna titlar blir tidsbegränsad. Någon<br />
uppbyggnad av en s. k. backlist med titlar utgivna av massmarknadsförlaget<br />
bör alltså inte komma i fråga. Vilken ersättning som förlag resp.<br />
författare skall betinga sig för korttidsupplåtelse bör bli föremål för särskilda<br />
förhandlingar.</p>
<p>Vi vill också understryka att underlaget i propositionen är ytterst bristfälligt.<br />
Några kalkyler eller beräkningar beträffande kostnader och priser<br />
redovisas inte. Överläggningar med företrädare för t. ex. bokhandeln och<br />
Pressbyrån om de problem som är förknippade med distributionen av lågprislitteratur<br />
har uppenbarligen inte heller ägt rum innan propositionen lades<br />
fram för riksdagen. Inte heller tycks de överläggningar med författare och<br />
illustratörer om ersättningsfrågan som litteraturutredningen förutsatte ägt<br />
rum.</p>
<p>Det är därför angeläget att kulturutskottet vid sin behandling av förslaget<br />
inhämtar kompletterande synpunkter och upplysningar från berörda organ<br />
och institutioner.</p>
<p>Bokhandeln</p>
<p>En annan aspekt av bokdistributionen är bokhandelns situation. Det blir<br />
allt mer uppenbart, att läget för denna på många håll är ytterst besvärligt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det sammanhänger med flera faktorer: den allmänna kostnadsutvecklingen,<br />
centraliseringen av läromedelsinköpen, nya distributionskanaler etc. Det har<br />
fått till resultat, att en hel del äldre boklådor läggs ner samtidigt som få<br />
nya kommer till. Bokhandeln brottas också med problem att upprätthålla<br />
den bredd i sortimentet som är så viktig för en effektiv spridning av litteratur.</p>
<p>Ett massmarknadsförlag kan komma att få ytterligare ogynnsamma konsekvenser<br />
för boklådornas möjligheter att klara sig. Det är därför viktigt<br />
att boklådornas situation med det snaraste granskas och att ett förslag till<br />
statliga stödåtgärder läggs fram för riksdagen våren 1977.</p>
<p>Kulturarbetarnas villkor</p>
<p>Ett kulturvänligt klimat förutsätter inte bara frihet och öppenhet. Det<br />
kräver också generositet och stimulans i ekonomiskt avseende. Stat och<br />
kommun måste medverka till att kulturarbetarna kan arbeta under trygga<br />
ekonomiska och sociala förhållanden.</p>
<p>Av den undersökning om kulturarbetarnas inkomster som Kulturrådet,<br />
litteraturutredningen och låginkomstutredningen presenterade för ett par<br />
år sedan framgick klart att många kulturarbetare befinner sig i en ekonomiskt<br />
svår situation. Om man ser till medianinkomsten finner man att den för<br />
bildkonstnärer, konsthantverkare och författare låg lägre än för löntagargruppen<br />
i dess helhet. Till bilden hör också att endast en del av kulturarbetarnas<br />
inkomster härrör från direkt konstnärlig verksamhet. Materialet<br />
visar att stat och kommun måste ta på sig ett större ansvar än hittills för<br />
att ge kulturarbetarna möjlighet att arbeta under stimulerande och meningsfulla<br />
former och kunna känna rimlig trygghet i ekonomiskt avseende.</p>
<p>Den grundläggande principen för det allmännas engagemang för att förbättra<br />
kulturarbetarnas situation bör vara att i största möjliga utsträckning<br />
söka skapa arbetstillfällen och att ge ersättning för fullgjorda arbetsprestationer.<br />
Genom att betala generöst för de kulturella produkterna visar man<br />
att det angelägnaste i kulturpolitiskt avseende inte är att hålla kulturarbetarna<br />
ekonomiskt flytande, utan att deras insatser är viktiga och nödvändiga.<br />
Detta innebär emellertid inte att det samhälleliga stöd som nu utgår i form<br />
av arbetsstipendier o. d. bör försvinna. Det är tvärtom nödvändigt att stat<br />
och kommun medverkar till att göra det möjligt för kulturarbetare av skilda<br />
slag att under ekonomiskt trygga förhållanden färdigställa större verk, pröva<br />
nya uttrycksmedel osv.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Upphovsrätten</p>
<p>För kulturarbetarnas möjligheter att njuta frukterna av sitt arbete är upphovsrätten,<br />
rätten till det egna verket, av grundläggande betydelse. Under<br />
årtionden har radikala politiker och jurister försökt värna om denna rätt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Deras utgångspunkt har varit att det inte skall vara möjligt att obehörigt<br />
utnyttja det som skrivits, målats eller komponerats. Författaren, målaren<br />
eller tonkonstnären har rätt att vara med och bestämma, individuellt eller<br />
genom sin fackliga organisation eller intresseorganisation, hur hans eller<br />
hennes verk används och betalas.</p>
<p>Detta långvariga arbete har lett till flera internationella konventioner som<br />
Sverige biträtt och till en avancerad lagstiftning inom landet. Lagarna om<br />
upphovsrätt har starkt stöd i rättsmedvetandet. 1 en del andra länder kan<br />
det förekomma piratupplagor av böcker eller reproduktioner av målningar<br />
utan att upphovsmannen får någon ersättning. Men i Sverige och många<br />
andra länder är det inte möjligt. Det vore därför en olycka för kulturlivet<br />
om upphovsrätten avskaffades.</p>
<p>Men under de senaste åren har man från regeringshåll börjat ifrågasätta<br />
det synsätt som bär upp upphovsrätten. I ett anförande på Brunnsviks folkhögskola<br />
sommaren 1974 menade utbildningsministern, att det var ett kapitalistiskt<br />
betraktelsesätt att hävda upphovsrätten. ”Så länge upphovsrätten<br />
gäller, så länge existerar ingen kulturell allemansrätt, och förfoganderätten<br />
är begränsad”, konstaterade han beklagande. Likartade tankegångar fördes<br />
fram av dåvarande statsrådet Lidbom vid Nordiska rådets möte i Aalborg<br />
hösten 1974.</p>
<p>Den fulla vidden av attacken mot upphovsrätten stod dock klar först<br />
i början av förra året, då innehållet i en departementspromemoria med förslag<br />
till direktiv för översyn av upphovsrättslagstiftningen läckte ut. Om dessa<br />
direktiv följts, skulle man ha fått ett system, där man i stort sett avskaffat<br />
upphovsrätten. Felet med den nuvarande upphovsrättslagstiftningen är, enligt<br />
promemorian, att den bygger ”på den individualistiska principen att<br />
varje upphosvman har rätt till ersättning för utnyttjande av just sitt alster”.<br />
Därför krävdes det ”en mer vittsyftande översyn” där upphovsrätten sattes<br />
in i ”ett större samhälleligt och allmänt kulturpolitiskt sammanhang”.</p>
<p>Den storm av kritik som riktades mot tankegångarna i departementspromemorian<br />
från pressen, från kulturarbetarnas organisationer och - i riksdagen<br />
- från folkpartiets företrädare tvingade de närmast ansvariga inom<br />
regeringen, utbildningsminister Zachrisson och statsrådet Lidbom, till reträtt.<br />
Det handlade inte om att rubba upphovsrätten, förklarade man. Det<br />
gällde bara att anpassa lagstiftningen till moderna förhållanden.</p>
<p>I dagarna har de slutliga direktiven för översynen av upphovsrättslagstiftningen<br />
offentliggjorts. Dessa överensstämmer på många punkter med<br />
det förslag som blev känt i början av förra året. Formuleringarna är visserligen<br />
i en del fall annorlunda. Men i sak torde skillnaderna vara små. Direktiven<br />
innebär inget avståndstagande från de synpunkter som framfördes i departementspromemorian<br />
utan pekar tvärtom mot samma lösningar som förordades<br />
i denna.</p>
<p>På ett ställe i direktiven heter det t. ex. att det med hänsyn till stödet<br />
från samhällets sida till kulturell verksamhet ”ter sig rimligt att det upp</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Mot. 1975/76: 2304 10</p>
<p>hovsrättsliga regelsystemet utformas på ett sätt som beaktar samhällets intresse<br />
av att upphovsrätten inte lägger hinder i vägen forén önskvärd tillgång<br />
till upphovsrättsligt skyddade verk”. Detta uttalande ligger helt i linje med<br />
de tankegångar om ”kulturell allemansrätt” som utbildningsministern förde<br />
fram i sitt Brunnsvikstal.</p>
<p>Från folkpartiets sida motsätter vi oss bestämt varje försök att urholka<br />
upphovsrätten. Rätten för författare, bildkonstnärer, kompositörer m. fl. att<br />
vara med och bestämma hur deras verk utnyttjas och betalas är en av grundvalarna<br />
för kulturarbetarnas ställning i samhället. Därför måste den rätten<br />
skyddas. Riksdagen bör uttala att den kommande översynen av upphovsrätten<br />
inte får leda till att denna urholkas.</p>
<p>Biblioteks- och visningsersättning</p>
<p>En viktig del av strävandena att skapa ett kulturvänligt klimat är, som<br />
vi framhållit ovan, att se till att kulturarbetare av olika slag får ordentlig<br />
ersättning för sina verk och tjänster. Den främsta garantin för det är en<br />
upphovsrätt som skyddar konstnärens arbete. Därför är det så viktigt att<br />
den nuvarande lagstiftningen inte urholkas utan byggs ut.</p>
<p>På en viktig punkt ger nämligen den nuvarande lagstiftningen inget skydd.<br />
Exemplar av utgivet litterärt eller musikaliskt verk får ”spridas vidare” och<br />
fritt hyras ut (23 § URL). Detsamma gäller exemplar av konstverk som överlåtits<br />
till annan (25 § URL). Lagen ger således varken författare, tonsättare<br />
eller bildkonstnärer rätt till ersättning för utlåning eller uthyrning av deras<br />
verk, såvida de inte själva gör det.</p>
<p>Efter en långvarig kamp fick författarna i mitten av 1950-talet igenom<br />
att de, trots bestämmelserna i upphovsrättslagen (URL), skulle få ersättning<br />
för utlåningen via biblioteken. Under de senaste 5-6 åren har denna ersättning<br />
ökat snabbt, inte minst tack vare att riksdagen vid flera tillfällen<br />
beslutat om större höjningar av ersättningsbeloppet än vad regeringen föreslagit.<br />
Författarfonden disponerar därigenom, som framhålls i propositionen,<br />
årligen betydande belopp för fördelning bland författare.</p>
<p>En brist i den nuvarande biblioteksersättningen är att reglerna diskriminerar<br />
facklitteraturen. I dagens läge gäller ersättningen vid utlåning från<br />
folkbibliotek och motsvarande men inte vid utlåning från de s. k. vetenskapliga<br />
biblioteken.</p>
<p>Utlåningen vid de vetenskapliga biblioteken avser främst vetenskaplig<br />
litteratur och annan facklitteratur, bl. a. kurslitteratur för studerande. I realiteten<br />
kommer alltså bestämmelserna om att författarersättning icke skall<br />
räknas för lån från de vetenskapliga biblioteken att innebära att författare<br />
av fackböcker behandlas på annat sätt än skönlitterära författare. En ändring<br />
bör därför göras, så att också de vetenskapliga biblioteken omfattas av reglerna<br />
om rätt till författarersättning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>En motsvarighet till biblioteksersättningen finns inte för bildkonstnärer,<br />
tonsättare, fotografer vid utlåning/visning av deras verk. Enda undantaget<br />
är att de har rätt till biblioteksersättning när deras arbeten ingår i bokverk<br />
av något slag. I likhet med företrädare för dessa grupper anser vi att det<br />
är hög tid att man inför någon form av ersättning till dem vid utlåning<br />
eller visning av deras verk. I sin årliga s. k. prioriteringsskrivelse har Konstnärliga<br />
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) mycket starkt<br />
understrukit angelägenheten i detta. Organisationen har fört fram kravet<br />
på en särskild visningsersättning som ”första och enda prioritering” inför<br />
årets budgetproposition.</p>
<p>Vi föreslår att riksdagen begär att statens kulturråd får i uppdrag att<br />
utforma ett förslag till visningsersättning och att detta läggs fram för riksdagen<br />
så snart som möjligt.</p>
<p>I dagens läge kommer en sådan ersättning, liksom biblioteksersättningen,<br />
att sakna förankring i upphovsrättslagstiftningen. Det innebär bl. a. att storleken<br />
av ersättningen inte kan bli föremål för verkliga förhandlingar mellan<br />
berörda parter. Efter ett uttalande av riksdagen sker visserligen ”förhandlingsliknande<br />
överläggningar” mellan företrädare för författare m. fl. och<br />
staten i vad gäller biblioteksersättningen. Men resultatet av dessa överläggningar<br />
har, som Kulturrådet framhåller i betänkandet ”Konstnärerna i samhället”,<br />
inte samma bindande verkan som vid vanliga avtalsförhandlingar,<br />
I sista hand är ju ersättningens storlek och konstruktion en fråga som avgörs<br />
av riksdagen. Grunden för verkliga överläggningar måste vara en lagbunden<br />
ersättningsrätt. En sådan rätt finns för närvarande i Västtyskland och diskuteras<br />
i flera andra länder.</p>
<p>Vid den översyn av upphovsrätten som nu förestår bör man enligt vår<br />
mening ta upp denna fråga. Den nämns dock inte i direktiven. Vi föreslår<br />
därför att riksdagen uttalar att man vid översynen av upphovsrätten prövar<br />
möjligheterna att införa en lagstadgad rätt till ersättning vid visning och<br />
utlåning av konstnärliga verk.</p>
<p>Utställningsersättning</p>
<p>För att kunna genomföra en utställning krävs det ofta en betydande ekonomisk<br />
satsning från konstnärens sida, en service som han bjuder allmänheten<br />
på. Enligt vår mening är det inte rimligt, att samhället på detta sätt<br />
åker snålskjuts på bildkonstnärerna. Som vi tidigare framhållit tillhör det<br />
samhällets uppgifter att se till att kulturstödet decentraliseras och att den<br />
kulturella produktionen sprids till olika delar av vårt land. Vi anser att<br />
det allmänna bör ersätta konstnärerna för att de ställer ut sina produkter.</p>
<p>Folkpartiet har därför tidigare i motioner föreslagit en särskild utställningsersättning<br />
för konstnärer (t. ex. motion 1973:683 och 1974:1709).</p>
<p>I separata betänkanden har MUS 65 och Kulturrådet varit inne på liknande<br />
tankar. Båda utredningarna har föreslagit ett generellt statligt stöd till ut</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ställningsverksamheten. Överlag har remissopinionen ställt sig positiv till<br />
detta. Däremot har meningarna varit delade beträffande den praktiska utformningen.</p>
<p>I propositionen föreslås att ett ersättningssystem endast skall gälla statliga<br />
utställningar. Den omfattande utställningsverksamheten på lokal och regional<br />
nivå ställs därmed helt utanför. En sådan inskränkning är omotiverad.<br />
Ett system med utställningsersättning bör i princip gälla alla typer av utställningar.</p>
<p>Statens kulturråd har presenterat ett förslag som enligt vår mening bör<br />
kunna ligga till grund för ett generellt ersättningssystem. Det innebär i<br />
korthet följande:</p>
<p>Statsbidragen skall utgå för kostnader för förhyrning av verk som är i<br />
konstnärens ägo i samband med offentlig utställning som kommunen själv<br />
driver eller stöder. Privat utställningsverksamhet med sådant stöd är således<br />
bidragsberättigad. Förutsättningen skall vara att det rör sig om yrkesverksamma<br />
konstnärer. Bidraget bör handhas av statens kulturråd och skall<br />
utgå i efterhand. Kommunen förutsätts alltså kunna förskottera utställningsersättningen<br />
till konstnären, liksom kommunerna normalt också bör svara<br />
för viss del av utställningsersättningen. De organ som regionalt och lokalt<br />
administrerar bidragen bör till Kulturrådet lämna en preliminär plan över<br />
den utställningsverksamhet som under kommande budgetår kan komma<br />
i fråga för statsbidrag.</p>
<p>Den närmare utformningen av bidragsfördelningen och administration<br />
bör bli föremål för överläggningar mellan statens kulturråd, företrädare för<br />
kommunerna samt bildkonstnärernas organisationer.</p>
<p>I sina petita har statens kulturråd beräknat att ett statligt bidrag till ersättningar<br />
i samband med lokal och regional utställningsverksamhet bör<br />
uppgå till 3 milj. kr. Vi föreslår att riksdagen anvisar detta belopp för ändamålet.</p>
<p>Skatter och avgifter</p>
<p>Vid sidan av den officiella kulturpolitiken förekommer det, som folkpartiet<br />
påpekat vid flera tidigare tillfällen, en ”dold” kulturpolitik. På en rad områden,<br />
t. ex. skatteområdet, vidtas åtgärder som i hög grad påverkar arbetsförhållandena<br />
för kulturarbetare av olika slag. Men dessa åtgärder står<br />
sällan i samklang med de strävanden som bär upp kulturpolitiken. Detta<br />
kom bl. a. till uttryck i den skrivelse som Konstnärliga och litterära yrkesutövares<br />
samarbetsnämnd (KLYS) riktade till en rad departement förra<br />
sommaren. I den heter det:</p>
<p>Samtidigt som man i renodlat kulturpolitiska sammanhang i ett departement<br />
gör uttalanden om behovet av kulturarbetare, samhällets ansvar<br />
för kulturen och oss samt nödvändigheten av att vidta åtgärder för att förbättra<br />
vårt läge, stiftar man i andra departement lagar och förordningar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>beträffande skatter, avgifter, arbetsmarknadsåtgärder, rättshjälp m. m. som<br />
antingen hotar våra möjligheter att existera eller i varje fall lämnar oss<br />
utan förmåner, lättnader eller stöd, som man programmatiskt anser böra<br />
tillkomma alla enskilda medborgare.</p>
<p>Det är flera problem som kulturarbetarna möter. En rad av deras inkomster<br />
godtas inte som ”rörelseinkomster” och kan därmed inte bilda underlag<br />
för beräkning av ATP o. d. Avdragsreglerna vid beskattning är inte utformade<br />
med hänsyn till de speciella villkor som gäller för olika kulturarbetargrupper,<br />
liksom inte heller reglerna för bokföringsmässig redovisning.</p>
<p>Dessutom ställs många kulturarbetare inför samma problem som andra<br />
egenföretagare när det gäller arbetsgivaravgifter av olika slag. De bekymmer<br />
som på den punkten drabbar egenföretagarna sammanhänger bl. a. med<br />
att skatter och avgifter läggs ovanpå varandra och på att man först efter<br />
två år får göra avdrag för de avgifter som man betalat in. Till detta kommer<br />
det övergångsproblem som beslutet att slopa beloppstaket för en rad arbetsgivaravgifter<br />
skapat.</p>
<p>I vad gäller skatte- och avgiftsförhållandena för egenföretagarna anser<br />
vi att man inte skall beskattas hårdare för att man tjänar sitt levebröd som<br />
författare, konstnär, fiskare, tandläkare, taxichaufför osv. än om man har<br />
motsvarande inkomst som löntagare. För att uppnå det bör man enligt vår<br />
mening vidta följande åtgärder:</p>
<p>o Övergångsproblemen för 1976 då arbetsgivaravgifterna höjts men avdragen<br />
inte hunnit med bör lösas genom rätt till ett provisoriskt avdrag för arbetsgivaravgifterna<br />
samma år som man betalat dem.<br />
o Egenföretagare bör befrias från den allmänna arbetsgivaravgiften, liksom<br />
också alla företag med fem anställda,<br />
o Marginalskatterna bör sänkas och ett tak sättas för det sammanlagda uttaget<br />
av skatter och avgifter från egenföretagare,<br />
o Arbetsgivaravgifterna bör beräknas så, att en egenföretagare inte beskattas<br />
hårdare än en löntagare.</p>
<p>Det sistnämnda innebär att beräkningen av avgifterna måste ske på ett<br />
sådant sätt att man inte, som i dag, får betala ”avgift på avgiften”. Det<br />
nuvarande missförhållandet kan undanröjas genom att avdragsbestämmelserna<br />
i kommunalskattelagen ändras så, att avdragen för de aktuella avgifterna<br />
flyttas från de allmänna avdragen till förvärvskällan. Därigenom<br />
kommer avdragen också att gälla det löpande året, och de svårigheter som<br />
den nuvarande eftersläpningen skapar kan undvikas.</p>
<p>Utöver dessa åtgärder bör man närmare pröva begreppet egenföretagare.<br />
Detta är, som påpekats i flera sammanhang, något oegentligt. Flera av de<br />
yrkesgrupper som räknas in under det är knappast företagare i egentlig mening.<br />
I stället rör det sig om personer som försöker tjäna sitt uppehälle<br />
utan att vara anställda hos någon. Starka skäl talar därför för att man i<br />
lagstiftningen vid sidan av begreppet ”rörelseidkare” har ett annat begrepp<br />
som bättre motsvarar förhållandena för de aktuella yrkesgrupperna. Den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>i Norge tillämpade ordningen, där kulturarbetare och en del andra egenföretagare<br />
räknas som ”självsysselsatta arbetare” är därvidlag en intressant<br />
lösning, som bör vara möjlig att tillämpa även i Sverige. Med en sådan<br />
lösning skulle en del av de skatte- och avgiftsproblem som möter på kulturområdet<br />
försvinna eller kunna lösas på ett smidigt sätt.</p>
<p>Vi föreslår att skatteutredningen får i uppdrag att granska skatte- och<br />
avgiftssituationen för kulturarbetare och andra egenföretagare med likartade<br />
förhållanden och då särskilt överväga möjligheterna att låta dessa grupper<br />
bilda en särskild kategori i beskattningshänseende.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Kulturminnesvården</p>
<p>Våren 1974 uppmärksammade riksdagen att resurserna för bevarande av<br />
den äldre bebyggelsemiljön inte stod i proportion till de senaste årens ambitioner<br />
på detta område. Större delen av insatserna inom byggnadsvården<br />
slussades via arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), medan det ordinarie anslaget<br />
till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader endast upptog<br />
några hundratusental kronor.</p>
<p>Av denna anledning anhöll riksdagen om översyn av formerna för medelstilldelningen<br />
till vård och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer<br />
(KrU 1974:15, rskr 1974:248).</p>
<p>Under byggnadsvårdsåret 1975 har uppmärksamheten ytterligare riktats<br />
på hur viktigt det är att ta till vara och levandegöra de kulturhistoriska<br />
värdena i den fysiska miljöplaneringen. Den historiska kontinuiteten har<br />
en betydelse som ej går att mäta samhällsekonomiskt. Kontinuitet i den<br />
fysiska miljön har en grundläggande betydelse för den enskilda människans<br />
känsla av trygghet och förankring i tillvaron. Detta gäller i lika hög grad<br />
i storstäder som på landsbygd. Mot denna bakgrund är det synnerligen angeläget<br />
att de ekonomiska resurserna för att vårda och bevara äldre byggnader<br />
och byggnadsmiljöer förbättras.</p>
<p>Statens ekonomiska medverkan måste preciseras och medel årligen anvisas<br />
härför. Utbildningsministern har därför lämnat direktiv till en parlamentarisk<br />
utredning i frågan så sent som den 18 mars 1976.</p>
<p>Under mellantiden har frågan behandlats av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet.<br />
Arbetsgruppen har sökt bilda sig en uppfattning<br />
om det totala vårdbehovet i landet då det gäller kulturhistoriskt värdefulla<br />
byggnader och miljöer. Man har framför allt studerat vårdinsatserna som<br />
skett i form av beredskapsarbeten och den radikala förändring i statsbidragsgivningen<br />
som inträdde den 1 juli 1973.</p>
<p>AMS återgick då till att endast meddela normalbidrag (33 96) till kommunala<br />
och enskilda beredskapsarbeten. Tidigare hade rått en friare bidragsgivning<br />
som även kunde väga in kulturhistoriska angelägenhetsskäl. Genom<br />
återgången sjönk vårdarbetena markant. Det vårdanslag som disponeras av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>riksantikvarieämbetet motsvarar - trots uppräkningar - inte tillnärmelsevis<br />
behovet.</p>
<p>Det är allvarligt att frågan om statens ekonomiska stöd för vård och bevarande<br />
av kulturhistoriska byggnader ej ännu lösts. 1 arbetet med att slutföra<br />
den fysiska riksplaneringen och den kommunala översiktsplaneringen avkrävs<br />
kulturminnesvårdarna besked om möjligheterna till ekonomiska insatser<br />
från statligt håll. Deras trovärdighet sätts i fråga då de påyrkar planering<br />
för att bevara byggnader och miljöer utan att kunna anvisa någon ekonomisk<br />
lösning på frågan om vård och upprustning. Det finns därför risk för att<br />
bevaringssynpunkterna kommer till korta i den pågående planeringsprocessen.</p>
<p>Förhållandet att sakkunniga först nu tillsätts för att göra den av 1974<br />
års riksdag begärda översynen av frågan innebär en ytterligare risk för att<br />
de kulturminnesvårdande synpunkterna kommer bort i det fortsatta kommunala<br />
planeringsarbetet, eftersom den statliga ansvarsdelen i byggnadsvården<br />
inte kan preciseras.</p>
<p>Det framstår därför som helt nödvändigt att riksantikvarieämbetets vårdanslag,<br />
som i propositionen givits en högst ordinär uppräkning, höjs med<br />
ytterligare 1,7 milj. kr. till 5 milj. kr.</p>
<p>Därutöver är det synnerligen angeläget att AMS kan få tidigarelägga kulturhistoriska<br />
byggnadsprojekt av sysselsättningsskäl. Den mycket kraftiga<br />
eftersläpningen som råder i fråga om upprustning och bevaringsinsatser innebär<br />
att möjligheten till beredskapsarbeten på byggnadsvårdens område<br />
måste kunna utnyttjas under lång tid framöver.</p>
<p>Bidragsgivningen för beredskapsarbeten regleras av 96 § arbetsmarknadskungörelsen.<br />
Däri sägs att statsbidrag i fråga om arbete, till vilket statsbidrag<br />
får beviljas enligt särskild författning, får utgå efter de grunder som anges<br />
i författningen.</p>
<p>För riksantikvarieämbetets vård- och underhållsanslag meddelas särskilda<br />
bestämmelser i regeringens regleringsbrev. För att AMS skall kunna tillämpa<br />
särskild statsbidragsgivning till kulturhistoriska objekt fordras att riksantikvarieämbetets<br />
vårdanslag omges med en särskild författning. 1 denna<br />
bör anges vilka typer av objekt och vilka kulturhistoriskt betingade ”överkostnader”<br />
som kan erhålla bidrag. Exempelvis bör man för konservering<br />
av byggnadsdetaljer, såsom portaler av sten, kunna erhålla full kostnadsersättning<br />
av statsbidrag.</p>
<p>Med en sådan författning, knuten till riksantikvarieämbetets vårdanslag,<br />
skulle det åter bli möjligt att bedriva beredskapsarbeten på byggnader i kommunal<br />
eller enskild ägo i en större omfattning då sysselsättningsläget så<br />
fordrar.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi</p>
<p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen hos regeringen begär</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p style="margin-left:16px;">a) att erfarenheterna av stödet till ny svensk skönlitteratur och<br />
förslag till förbättringar med anledning därav läggs fram för<br />
riksdagen våren 1977,</p>
<p style="margin-left:16px;">b) att förslag till generellt stöd åt översättningar av utländsk skönlitteratur<br />
läggs fram för riksdagen våren 1977,</p>
<p style="margin-left:16px;">c) att Kulturrådet ges i uppdrag att utreda frågan om biblioteksersättning<br />
till förlagen,</p>
<p style="margin-left:16px;">d) att statens kulturråd ges i uppdrag att lägga fram förslag om<br />
utformningen och omfattningen av ett starkt utvidgat stöd till<br />
facklitteraturen,</p>
<p style="margin-left:16px;">e) att ett förslag om stöd åt boklådorna läggs fram för riksdagen<br />
våren 1977,</p>
<p style="margin-left:16px;">0 att förslag om visningsersättning för konstnärer läggs fram för<br />
riksdagen våren 1977,</p>
<p style="margin-left:16px;">g) att översynen av upphovsrättslagstiftningen även skall omfatta<br />
möjligheterna till lagstadgad rätt till visnings- och biblioteksersättning,</p>
<p style="margin-left:16px;">h) att skatteutredningen ges i uppdrag att granska skatte- och<br />
avgiftssituationen för kulturarbetare och andra egenföretagare<br />
med likartade förhållanden och då särskilt överväga möjligheterna<br />
att låta dessa grupper bilda en särskild kategori i beskattningshänseende;</p>
<p style="margin-left:16px;">2. att riksdagen uttalar att den nuvarande upphovsrätten för författare,<br />
konstnärer, tonsättare, fotografer m. fl. inte får urholkas;</p>
<p style="margin-left:16px;">3. att riksdagen beslutar</p>
<p style="margin-left:16px;">a) att ett massmarknadsförlag skall inrättas enligt i motionen angivna<br />
riktlinjer,</p>
<p style="margin-left:16px;">b) att rätten till författarpenning skall utsträckas till att gälla alla<br />
bibliotek,</p>
<p style="margin-left:16px;">c) att en provisorisk författning skall utfärdas för riksantikvarieämbetets<br />
anslag till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla<br />
byggnader,</p>
<p style="margin-left:16px;">d) att egenföretagare vid deklarationen får dra av arbetsgivar- och<br />
socialförsäkringsavgifter i rörelsebilagan;</p>
<p style="margin-left:16px;">4. att riksdagen anvisar</p>
<p style="margin-left:16px;">a) 3 milj. kr. till utställningsersättning vid lokala och regionala<br />
konstutställningar,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76: 2304</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:57px;">b) 5 milj. kr. för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla<br />
byggnader.</p>
<p>Stockholm den 24 mars 1976</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>PER AHLMARK (fp)</p>
<p>ROLF WIRTÉN (fp)</p>
<p>ERIC ENLUND (fp)</p>
<p>INGEMAR MUNDEBO (fp)</p>
<p>JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)</p>
<p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)<br />
i Arvika</p>
<p>ANDERS JONSSON (fp)<br />
i Mora</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>OLA ULLSTEN (fp)</p>
<p>INGEGÄRD FRANKEL (fp)</p>
<p>CECILIA NETTELBRANDT (fp)</p>
<p>KERSTIN ANÉR (fp)</p>
<p>SVEN GUSTAFSON (fp)<br />
i Göteborg</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_40" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
</div>
0PER AHLMARKfp1undertecknare0ROLF WIRTÉNfp2undertecknare0ERIC ENLUNDfp3undertecknare0INGEMAR MUNDEBOfp4undertecknare0JAN-ERIK WIKSTRÖMfp5undertecknare0KARL ERIK ERIKSSONfp6undertecknare0ANDERS JONSSONfp7undertecknare0OLA ULLSTENfp8undertecknare0INGEGÄRD FRANKELfp9undertecknare0CECILIA NETTELBRANDTfp10undertecknare0KERSTIN ANÉRfp11undertecknare0SVEN GUSTAFSONfp12undertecknareFZ022304av herr Ahlmark m. fl.mot_197576__2304.pdf403283pdfmed anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3https://data.riksdagen.se/fil/31E3D141-703F-4634-AC82-7A6A01B96B5A