3089465 FZ022222 1975/76 2222 mot mot Motion 1975/76:2222 av herr Ahlmark m. fl. Motion Motion 2222 0 1976-03-12 00:00:00 2014-11-03 20:38:31 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete m. m. av herr Ahlmark m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022222/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022222 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022222 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> <p>1975/76:2222</p> <p>av herr Ahlmark m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete<br /> m. m.</p> <p>En bättre skola</p> <p>Våren 1973 lade folkpartiet fram ett program för en bättre skola. Det<br /> tog framför allt sikte på förändringar av grundskolan. Huvudpunkterna i<br /> programmet var följande:</p> <p>O Ge skolan en mer flexibel utformning.</p> <p>O Låt kommuner och skolor bestämma mer.</p> <p>O Öka utrymmet för lokala experiment.</p> <p>O Öka valfriheten i nian.</p> <p>O Ge alla elever god yrkesförberedelse.</p> <p>O Inrätta mindre klasser.</p> <p>O Reformera betygssystemet.</p> <p>O Ge tid för elevvård.</p> <p>0 Ge alla elever grundläggande färdigheter.</p> <p>I propositionen 1975/76:39 tillgodoses många av våra krav. En friare resursanvändning,<br /> kraftigare satsning på att ge eleverna baskunskaper, ökade<br /> inslag av praktik på högstadiet, större frihet i undervisningen för lärare<br /> och elever är några av de positiva inslagen liksom också att skolan får ett<br /> uttalat ansvar för eleverna under hela skoldagen.</p> <p>Läroplansöversynen</p> <p>En fortsatt reformering av grundskolan får inte bara avse organisationen.<br /> Det var ett av huvudfelen med SlA-förslaget. Den måste också avse metoderna<br /> i undervisningen och innehållet i utbildningen. En översyn av den<br /> nuvarande läroplanen är därför nödvändig.</p> <p>Vi är i princip positiva till vad som anförs i propositionen i vad gäller<br /> metodiken i skolarbetet och riktlinjerna för en läroplansöversyn. Det ligger<br /> nära de synpunkter som vi inledningsvis redovisat. Det är betydelsefullt<br /> att det så klart markeras att arbetet i skolan skall bygga på en aktiv och<br /> skapande insats från eleverna själva. Det är också bra att skolans ansvar<br /> för att ge alla elever goda baskunskaper betonas liksom att utrymmet för<br /> praktiska inslag på högstadiet skall öka.</p> <p>En ny läroplan bör utformas så att man lokalt får större frihet att lägga<br /> upp undervisningen. Den bör ges en sådan karaktär att den av lärare och<br /> elever upplevs som ett stöd och inte som ett fängelse. Det innebär att den</p> <p>1 Riksdagen 1975/ 76. 3 sami. Nr2222</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>bör ge stort utrymme åt lärare och elever att tillsammans bestämma vad<br /> man skall studera och på vilket sätt man skall göra det. Förutsättningen<br /> för detta är att en ny läroplan inte blir alltför detaljerad. Därför är det,<br /> som förordas i propositionen, bra att huvudmomenten för ämnen och ämnesgrupper<br /> blir gemensamma för hela grundskolan. Det ökar friheten för<br /> lärare och elever.</p> <p>Vidare är det nödvändigt att undvika alltför noggranna preciseringar av<br /> målen för undervisningen. Inom ramen för det s. k. MUT-arbetet gjordes<br /> det upp en rad studieplaner som på den punkten utgör avskräckande exempel.<br /> En långtgående målprecisering innebären begränsning av handlingsfriheten<br /> för lärare och elever och en utveckling i centralistisk riktning i<br /> stället för tvärtom. En starkare inriktning av skolarbetet på att ge alla elever<br /> goda baskunskaper kan komma till stånd utan att man ställer upp detaljerade<br /> mål för skolarbetet.</p> <p>En översyn av läroplanen för mellanstadiet är nödvändig. Vid den senaste<br /> läroplansrevisionen gjordes, som framhålls i propositionen, inga större förändringar<br /> av denna. Samtidigt är det uppenbart att många av de problem<br /> som dyker upp på högstadiet uppstår redan på mellanstadiet. Det gäller<br /> t. ex. bristerna i elevernas baskunskaper. Vi tillstyrker därför att en översyn<br /> av mellanstadiets läroplan kommer till stånd.</p> <p>Denna översyn bör dock vara förutsättningslös och inte, som förordas<br /> i propositionen, syfta till en nedskärning av den läroplansbundna verksamheten<br /> med 2-3 veckotimmar. Skäl kan visserligen anföras för en sådan<br /> nedskärning. Men mot den talar att det redan i dag är svårt att få plats<br /> för allt stoff som bör behandlas på mellanstadiet. Det bör därför i det kommande<br /> läroplansarbetet förutsättningslöst prövas om en nedskärning av den<br /> förslagna omfattningen är möjlig med hänsyn till konsekvenserna för olika<br /> ämnen och för högstadiet.</p> <p>Vad beträffar inriktningen av läroplansöversynen i övrigt kan vi, som<br /> sagts ovan, i princip ansluta oss till de angivna riktlinjerna. Vi vill dock<br /> understryka att tillvalsmöjligheterna på högstadiet inte bör begränsas avsevärt<br /> i förhållande till vad som gäller i dag. Särskilt angeläget är det att<br /> eleverna på högstadiet även i fortsättningen ges reella möjligheter att läsa<br /> ett andra språk vid sidan av engelskan.</p> <p>I riktlinjerna för läroplansöversynen bör också ingå att undersöka möjligheterna<br /> att stärka dels de naturvetenskapliga ämnenas ställning i grundskolan,<br /> dels geografins ställning på högstadiet.</p> <p>En översyn av tim- och läroplanerna för mellanstadiet och högstadiet<br /> bör enligt vår mening ses som en del av den kontinuerliga förnyelsen och<br /> anpassningen av skolan. I samband med beslutet om grundskolan uttalade<br /> riksdagen att det är skolöverstyrelsen (SÖ) som skall svara för skolans ”fortlöpande<br /> förnyelse och anpassning till efter hand ändrade förutsättningar”.<br /> Detta återspeglas i styrelsens instruktion, där det heter att SÖ skall ”tillse<br /> att utbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas, ut</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>vecklas och förbättras i takt med forskningens framsteg och utvecklingen<br /> inom offentlig och enskild förvaltning, näringsliv och arbetsmarknad samt<br /> på övriga områden av samhällslivet”. Det är därför naturligt att anförtro<br /> den kommande läroplansrevisionen åt skolöverstyrelsen.</p> <p>Denna översyn måste emellertid ske i nära kontakt med olika grupper<br /> och organ i samhället. Det är också nödvändigt att det finns en parlamentarisk<br /> förankring, bl. a. för att underlätta riksdagens senare ställningstagande.<br /> Denna förankring kan dock åstadkommas utan att t. ex. en parlamentarisk<br /> utredning tillsätts.</p> <p>År 1971 beslöt riksdagen att en pedagogisk nämnd skulle inrättas inom<br /> skolöverstyrelsen. Det skedde bl. a. med anledning av krav från folkpartiet<br /> på en utvärdering av skolreformerna. Nämndens uppgift är ”att som rådgivande<br /> organ bereda frågor om pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete,<br /> däri inbegripet utvärdering av utbildningsverksamheten”. Hittills<br /> har den bl. a. i en rad rapporter redogjort för hur reformverksamheten utfallit<br /> i olika avseenden.</p> <p>Med tanke på pedagogiska nämndens ansvar för utvärderingen av skolan<br /> vore det naturligt att den medverkade i den kommande läroplansrevisionen<br /> och bl. a. gavs möjlighet att yttra sig över olika förslag till förändringar.<br /> Genom att nämnden innehåller företrädare för flertalet riksdagspartier skulle<br /> därmed också kravet på parlamentarisk insyn i läroplansarbetet tillgodoses.</p> <p>Vad beträffar tidtabellen för läroplansöversynen preciseras bara tidpunkten<br /> då SÖ skall överlämna sitt förslag till regeringen, nämligen våren 1977.<br /> När riksdagsbehandling respektive genomförande skall ske anges däremot<br /> inte. Erfarenheterna från tidigare läroplansrevisioner tyder på att det bör<br /> förflyta minst 4-5 år från det första beslutet till själva genomförandet. Vid<br /> den närmast föregående läroplansrevisionen lades riktlinjerna för översynen<br /> fast i februari 1966, och höstterminen 1970, dvs. 4 1/2 år senare, började<br /> den nya läroplanen genomföras. Den här gången bör tidsramen vara åtminstone<br /> densamma.</p> <p>SÖ bör därför få något längre tid till sitt förfogande än vad som föreslagits<br /> i propositionen. Med de riktlinjer för läroplansöversynen som anges av föredragande<br /> statsrådet kommer denna att gripa djupt in i mellanstadiets och<br /> högstadiets timplaner. Om timplanen på mellanstadiet, som statsrådet förordar,<br /> skall skäras ner med 2-3 veckotimmar, är det en operation med<br /> många komplicerade inslag av både utbildningspolitisk och facklig art. På<br /> högstadiet skall översynen bl. a. gälla så viktiga frågor som tillvalssystemet,<br /> alternativkurserna, arbetssättet i de naturorienterade ämnena samt avvägningen<br /> mellan teoretiska och praktiska inslag i undervisningen.</p> <p>Mot denna bakgrund förefaller tidtabellen för SÖ:s del vara i snävaste<br /> laget. Vi föreslår därför att SÖ skall redovisa sitt läroplansförslag först hösten<br /> 1977. Därmed skapas också förutsättningar för en bättre remissbehandling.<br /> Denna behöver då inte sammanfalla med vårterminens slutspurt och ferierna<br /> för en viktig berörd grupp, nämligen lärarna.</p> <p>1 * Riksdagen 1975176. 3 sami. ;Vr2222</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Ett riksdagsbeslut bör då kunna fattas hösten 1978 och den nya läroplanen<br /> träda i kraft två år senare, dvs. höstterminen 1980.</p> <p>Mindre klasser</p> <p>För arbetsmiljön i skolan spelar storleken på undervisningsgrupperna en<br /> viktig roll. Med små klasser är det lättare att skapa goda kontakter mellan<br /> lärare och elever och att anpassa undervisningen efter elevernas förutsättningar<br /> och behov. Det visar inte minst den försöksverksamhet som bedrivits<br /> dels av SIA-utredningen, dels med hjälp av s. k. SÅS-medel. En minskning<br /> av klassernas/undervisningsgruppernas storlek måste därför vara en av huvudpunkterna<br /> vid den fortsatta reformeringen av grundskolan.</p> <p>Detta kan ske utan att de nuvarande delningstalen för klass ändras. Dessa<br /> skall i fortsättningen endast utgöra grunden förtilldelning av s. k. basresurser<br /> och inte bestämma grupperingen i undervisningen. I propositionen understryks<br /> särskilt att ”klassen kan vara både större eller mindre än vad delningstalen<br /> anger”.</p> <p>Med en friare resursanvändning blir det således möjligt att disponera resurserna<br /> så att antalet elever i klassen/undervisningsgruppen minskar. Det<br /> bör kunna göras för en kortare period eller för ett helt läsår, och det bör<br /> kunna gälla ett par centrala ämnen eller samtliga ämnen. Vilken modell<br /> man väljer bör avgöras utifrån lokala förhållanden. De enda inskränkningarna<br /> därvidlag bör vara an principen om den sammanhållna klassen skall<br /> upprätthållas och an alla förstärkningsresurser inte får förbrukas för att generellt<br /> minska elevantalet i klassen.</p> <p>Kommunernas möjligheter att med hjälp av den s. k. förstärkningsresursen<br /> bilda små klasser begränsas dock enligt vår mening på ett olyckligt<br /> sätt i propositionen. Enligt föredragande statsråd bör nämligen ”den friare<br /> resursanvändningen under inga förhållanden användas för att över lag göra<br /> mindre permanenta undervisningsgrupper”. Detta uttalande, som står i visst<br /> motsatsförhållande till andra uttalanden i propositionen, ger intrycket att<br /> det skulle vara förbjudet att använda förstärkningsresursen för att bilda<br /> små klasser/undervisningsgrupper.</p> <p>Om så skulle vara fallet, vill vi reagera. De kommuner och skolenheter<br /> som anser att små klasser är ett bra sätt att komma till rätta med skolproblem<br /> måste ha rätt att bilda sådana även om det skulle gälla permanent för t. ex.<br /> ett läsår. Det ligger också i linje med den försöksverksamhet med mindre<br /> klasser sorn flera kommuner fått tillstånd att bedriva. Sådana försök pågår<br /> t. ex. i tretton rektorsområden i Stockholm, och hittills tyder allt på att<br /> man fått en lugnare arbetssituation. Riksdagen bör därför uttala att förstärkningsresurser<br /> får utnyttjas även för att bilda små klasser under t. ex.<br /> ett läsår.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Betygen</p> <p>Från informationssynpunkt är betygen i skolan en värdefull tillgång. Rätt<br /> utformade ger de både föräldrar och elever en uppfattning om hur det går<br /> i skolan. De utgör också en nödvändig grund för att kunna bedöma lämpligheten<br /> för fortsatta studier.</p> <p>Men det finns också nackdelar med betyg. De skapar stress i skolarbetet<br /> och bidrar till att öka konkurrensen mellan eleverna. Dessa nackdelar är<br /> särskilt påtagliga med det nuvarande relativa betygssystemet. En minskning<br /> av betygens roll i skolarbetet och en förändring av betygssystemet har därför<br /> länge framstått som nödvändig.</p> <p>Som en första etapp i en långsiktig förändring av betygssättningen i grundskolan<br /> och gymnasieskolan bör enligt vår mening</p> <p>O betygssystemet förändras och de relativa betygen avskaffas,</p> <p style="margin-left:13px;">O antalet betygstillfällen i grundskolan inskränkas så att betyg ges endast<br /> på högstadiet, förslagsvis i slutet av vårterminen i årskurserna 7, 8 och<br /> 9 samt i slutet av höstterminen i årskurs 9,</p> <p style="margin-left:13px;">O andra vägar, t. ex. s. k. kvartssamtal, användas som komplement till betygen<br /> för informationen till hemmen,</p> <p style="margin-left:13px;">0 betygens betydelse för urvalet till fortsatt utbildning reduceras genom<br /> att arbetslivserfarenhet, studielämplighet, intresse för den aktuella utbildningen,<br /> könsfördelningen inom denna etc. tillmäts betydelse vid bedömningen<br /> av de sökande.</p> <p>Frågan om betygen behandlas f. n. av 1973 års betygsutredning. Dess<br /> uppdrag är att "finna en lösning om vilken i allt väsentligt enighet kan<br /> nås". Utgångspunkten för utredningens arbete är att betygsättningen tills<br /> vidare skall bibehållas. Ett förslag kommer enligt uppgift att läggas fram<br /> senare i år.</p> <p>Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att föredragande statsrådet</p> <p>1 propositionen binder sig för att den skriftliga betygsättningen i grundskolan<br /> skall avskaffas. Några sakliga grunder för detta ställningstagande redovisas<br /> inte i propositionen.</p> <p>En avgörande förutsättning för att betygen skall kunna slopas i skolan<br /> är enligt vår mening att det finns andra och lika bra instrument som betyg<br /> för urvalet till fortsatt utbildning. Samma uppfattning redovisade dåvarande<br /> utbildningsministern Carlsson i direktiven till betygsutredningen. Där heter<br /> det bl. a. att "betygen inte kan undvaras vid antagning till utbildning där<br /> antalet sökande är större än antalet utbildningsplatser".</p> <p>Av vad som hittills redovisats av betygsutredningens arbete, bl. a. i form<br /> av en diskussions-PM, framgår att det är utomordentligt svårt att åstadkomma<br /> ett rättvist antagningssystem utan betyg. Mot denna bakgrund vore<br /> det olyckligt om riksdagen nu band sig för att avskaffa betygen i grundskolan.<br /> Ställningstagandet till betygens framtida roll i skolan och deras utformning<br /> bör ske först sedan betygsutredningen lagt fram sitt förslag.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemrum</p> <p>I SIA:s uppdrag ingick också att behandla lokalfrågorna. Förslag på denna<br /> punkt skulle redovisas förra året. Nu räknar utredningen med att kunna<br /> göra det under innevarande år.</p> <p>Vi anser att det är av utomordentlig vikt att utredningen därvid noga<br /> prövar möjligheterna att ge alla elever i grundskolan ett eget klassrum eller<br /> ett s. k. hemrum. Det är en viktig förutsättning för en god arbetsmiljö i<br /> skolan. Den nuvarande ordningen, där den fasta punkten för många elever<br /> är ett plåtskåp i korridoren, är orimlig. Riksdagen bör därför uttala att varje<br /> klass så långt möjligt bör ha tillgång till ett eget rum i skolan.</p> <p>Stöd till glesbygdsskolorna</p> <p>Under de senaste 10-15 åren har det skett en snabb nedläggning av skolor<br /> i glesbygdsområden. Det har flera orsaker. Genom befolkningsomflyttningen<br /> har underlaget på många håll blivit för litet. Sammanslagningen av kommuner<br /> har lett till att skolorna koncentrerats till centralorterna. Samtidigt<br /> är det uppenbart att skolan spelar en stor roll just i glesbygdsområden. När<br /> den försvinner blir det lätt en dödsstöt åt bygden. Om skola saknas, väljer<br /> många föräldrar att flytta till en centralort.</p> <p>Vi anser att det är viktigt att man ger glesbygdsskolorna en chans att<br /> överleva. Utöver att de spelaren viktig social roll för berörda bygder erbjuder<br /> de ofta en god skolmiljö. I många fall borde det därför kunna vara ett<br /> alternativ att satsa på att bevara en glesbygdsskola i stället för att bygga<br /> en ny centralt i kommunen.</p> <p>Under remissbehandlingen av SlA:s förslag uttalades farhågor för att det<br /> föreslagna systemet för fördelning av resurser skulle missgynna glesbygdskommuner.<br /> Detta har föredragande statsråd tagit hänsyn till och föreslår<br /> att en glesbygdsgaranti i form av särskilt statsbidrag skall införas för att<br /> skolverksamheten i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor inte<br /> skall äventyras. Det är bra. Förslaget har dock, såsom det skisseras i propositionen,<br /> två brister. För det första skall bidraget utgå bara till kommuner<br /> med ”ett stort antal b/B-skolor”. Vi anser att garantin bör utformas så<br /> att den gäller alla kommuner där någon del har ett svagt elevunderlag.<br /> Den andra bristen är att det särskilda statsbidraget skall utgå bara under<br /> en övergångstid. En sådan begränsning är omotiverad. Bidraget bör utgå<br /> tills vidare, så länge det föreligger behov av särskilt stöd till skolverksamhet<br /> i glesbygdsområden.</p> <p>Tjänsteorganisationen</p> <p>Vi anser att en omfattande decentralisering av beslutsbefogenheterna inom<br /> skolan är angelägen. Den bör gälla både organisationen och den pedagogiska<br /> verksamheten. Därigenom skapar man bättre förutsättningar för att anpassa</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>verksamheten efter lokala förhållanden och problem och ger samtidigt lärare,<br /> elever och andra berörda grupper större rörelsefrihet och större möjligheter<br /> att ta egna initiativ.</p> <p>En decentralisering måste dock utgå från att kravet på likvärdig utbildningsstandard<br /> över hela landet skall upprätthållas. Det förutsätter enligt<br /> vår mening att det även i framtiden finns vissa styrinstrument för centrala<br /> organ. Dessa kan utformas på olika sätt. Man kan exempelvis centralt ange<br /> vissa kvalitetskrav som varje lokal skolorganisation skall uppfylla, t. ex.<br /> en tjänsteorganisation av viss standard. Därigenom skulle man undvika<br /> risken för ett virrvarr av tjänstetyper och kompetensregler som leder till<br /> stora skillnader i utbildningsstandard. En annan möjlighet är en utpräglad<br /> målstyrning, dvs. att man relativt strikt lägger fast målen för den lokala<br /> skolverksamheten. Utöver dessa båda alternativ finns det en rad andra som<br /> är tänkbara.</p> <p>I propositionen förordas att den centrala regleringen av vissa tjänster,<br /> huvudlärare, institutionsföreståndare, tillsynslärare och skolbibliotekarier,<br /> skall upphöra. Från decentraliseringssynpunkt talar vissa skäl för det. Det<br /> bör dock understrykas att de resurser sorn på det viset blir tillgängliga för<br /> lokala beslut är små i förhållande till t. ex. den förstärkningsresurs som<br /> kommunerna i fortsättningen kommer att få använda fritt.</p> <p>Det nu aktuella förslaget har lagts fram utan att man löst problemet<br /> hur en likvärdig utbildningsstandard skall kunna upprätthållas över hela<br /> landet vid en omfattande beslutsdecentralisering. Denna fråga är en del<br /> av det komplex som utredningen om skolan, staten och kommunerna håller<br /> på med. Enligt vår mening bör man avstå från förändringar i tjänsteorganisation<br /> och tjänstereglering tills denna utredning lagt fram sina förslag.<br /> Riksdagen bör därför i det här sammanhanget avvisa förslaget att slopa<br /> den nuvarande tjänsteregleringen i skolförordningen för huvudlärare, institutionsföreståndare,<br /> tillsynslärare och skolbibliotekarier.</p> <p>1 propositionen föreslås också att även den som inte är behörig till ordinarie<br /> tjänst som lärare skall kunna ifrågakomma för skolledartjänst. I en del fall<br /> kan det vara motiverat. Det gäller t. ex. personer som har arbetat inom<br /> skolväsendet i direkt kontakt med eleverna, t. ex. skolkuratorer och skolpsykologer.<br /> Men i den nya skola som skisseras i propositionen får skolledaren<br /> ytterligare betungande pedagogiska ledningsuppgifter. Inom rektorsområdena<br /> får man mycket friare än i dag lägga upp skolans pedagogiska arbete.<br /> Därför är det rimligt att huvudprincipen även i fortsättningen skall vara<br /> att lärarbehörighet fordras för tjänst som skolledare. De möjligheter som<br /> finns i dag att ge dispens från detta behörighetskrav bör dock finnas kvar.<br /> Därmed öppnar man en möjlighet för även icke lärarbehöriga inom skolan<br /> att komma i fråga för skolledartjänster.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Kontakten hem-skola</p> <p>SIA-utredningen tog på ett förtjänstfullt sätt upp frågan om kontakten<br /> mellan hem och skola, medan däremot propositionens förslag på denna<br /> punkt är både oklara och otillräckliga. Riksdagen bör därför ge fastare riktlinjer<br /> för en ökad kontakt mellan hem och skola.</p> <p>För de flesta föräldrar och elever är skolstarten en positiv händelse. Skolan<br /> bör ta fasta på det och utnyttja den kontaktmöjlighet som inskrivningen<br /> i årskurs 1 ger. Samtliga föräldrar bör i samband med inskrivningen få dels<br /> en personlig kontakt med skolans representanter, dels en fyllig information<br /> om skolans arbetsformer och organisation. Informationen bör syfta till att<br /> hos föräldrarna skapa förtroende för skolans vilja och förmåga att i samarbete<br /> med hemmen svara för elevernas fostran, utveckling och vård.</p> <p>Då eleverna går över till årskurserna 4 och 7 i grundskolan och till årskurs 1<br /> i gymnasieskolan bör skolan se till att alla berörda föräldrar ges en förnyad<br /> information enligt samma principer som vid skolstarten. Avvägningar med<br /> hänsyn till elevernas ålder och till de skiftande behoven på olika stadier<br /> måste naturligtvis göras.</p> <p>Den i läroplanen fastlagda skyldigheten för skolan att anordna föräldramöten<br /> och åhörardagar bör gälla också i fortsättningen. Särskilt de s. k.<br /> klassmötena har utvecklats till en av alla erkänd ändamålsenlig form för<br /> kontakter mellan hem och skola. Den växande insikten om klassmötenas<br /> betydelse återspeglas också i en rad utredningar. SIA, 1973 års betygsutredning,<br /> utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor, barnomsorgsgruppen<br /> etc. har alla lagt fram förslag som bygger på förekomsten av klassmöten.<br /> Det är därför viktigt att slå vakt om klassmötesverksamheten.</p> <p>Vi delar inte uppfattningen att klassmöten skall kunna ersättas med enskilda<br /> s. k. kvartssamtal. De senare är viktiga och bör också förekomma.<br /> Men de är ingen ersättning för klassmötena. Enligt vår mening bör skolan<br /> vara skyldig att anordna två klassmöten per klass och läsår utöver de obligatoriska<br /> kvartssamtal som förordas i propositionen.</p> <p>Vad beträffar de enskilda samtalen mellan lärare och föräldrar bör de<br /> utvecklas till en konstruktiv kontaktpunkt mellan hem och skola. Den nuvarande<br /> tendensen att vid dessa tillfällen sätta muntliga betyg på eleverna<br /> bör motarbetas. I stället för en formaliserad bedömning bör samtalen ge<br /> en bred bild av hur berörda elever utvecklas och vilka eventuella svårigheter<br /> de möter i skolarbetet.</p> <p>I fortbildningen måste kontaktarbetet mellan hem och skola uppmärksammas.<br /> SÖ bör därför få i uppdrag att se till att kontakten mellan hem<br /> och skola tas upp i den omfattande fortbildningsverksamhet som skall komma<br /> till stånd.</p> <p>I SIA:s förslag till åtgärder för att förbättra informationen mellan hemmen<br /> och skolan ingick bl. a. särskilda medel för medverkan från SÖ och<br /> länsskolnämnderna i informationsverksamheten samt en förstärkningsresurs</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>motsvarande fem kronor per elev i grundskolan för det lokala kontaktarbetet.<br /> Inga av dessa förslag godtas i propositionen.</p> <p>1 stället för att anvisa särskilda medel för en intensifierad kontaktverksamhet<br /> vill föredragande statsråd att förstärkningsresursen skall konstrueras<br /> så att hänsyn tas till behovet av medel för kontakten mellan hem och skola.<br /> Den lokala skolstyrelsen skall vid fördelningen av förstärkningsresursen beakta<br /> behovet av sådana medel och därvid bl. a. prioritera den uppsökande<br /> verksamheten bland de föräldrar som skolan inte når på annat sätt.</p> <p>1 likhet med SIA anser vi att det är viktigt att det klart anges att en<br /> viss del av förstärkningsresursen skall användas för kontakten med hemmen.</p> <p>I många fall är det naturligt att dessa medel ställs till de lokala Hem och<br /> Skola-föreningarnas förfogande. Men i vilken utsträckning det skall ske får<br /> avgöras utifrån lokala förhållanden.</p> <p>För att samarbetet mellan hem och skola skall bli verkligt effektivt och<br /> givande är det nödvändigt att alla föräldrar utan hinder av sitt förvärvsarbete<br /> och i betydligt större utsträckning än nu får möjlighet att upprätthålla kontakten<br /> med skolan.</p> <p>Varje förälder med barn i grundskolan bör därför ges lagfäst rätt till ledighet<br /> från arbetet för att delta i information och samtal i skolan. Samma rättighet<br /> bör föreligga för föräldrar som utsetts att företräda föräldrarna i samarbetsorgan<br /> av samarbetsnämnd etc. Den närmare utformningen och omfattningen<br /> av en lagfäst rätt till ledighet bör bli föremål för fortsatt utredning.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen uttalar</p> <p style="margin-left:59px;">a. att översynen av läroplanen för mellanstadiet skall göras<br /> förutsättningslös,</p> <p style="margin-left:59px;">b. att möjligheterna att läsa ett andra språk på högstadiet skall<br /> finnas kvar,</p> <p style="margin-left:59px;">c. att möjligheterna att stärka de naturvetenskapliga ämnenas<br /> ställning i grundskolan samt geografins ställning på högstadiet<br /> skall prövas i läroplansöversynen,</p> <p style="margin-left:59px;">d. att en ny läroplan för grundskolan bör träda i kraft tidigast<br /> höstterminen 1980 och att ett förslag från skolöverstyrelsen<br /> bör läggas fram hösten 1977,</p> <p style="margin-left:59px;">e. att pedagogiska nämnden inom skolöverstyrelsen skall medverka<br /> i läroplansarbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:59px;">f. att kommunerna får använda förstärkningsresursen för att<br /> bilda mindre klasser i enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:59px;">g. att ingen ställning bör tas till betygens roll i skolarbetet<br /> förrän 1973 års betygsutredning lagt fram sina förslag,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2222</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:14px;">h. att det föreslagna särskilda statsbidraget till glesbygdskommuner<br /> skall utgå tills vidare,</p> <p style="margin-left:14px;">i. att samarbetet mellan hem och skola bör behandlas i fortbildningsverksamheten,</p> <p style="margin-left:14px;">j. att varje klass i grundskolan så långt möjligt bör ges tillgång<br /> till ett eget rum,</p> <p style="margin-left:14px;">2. att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:14px;">a. att lärarbehörighet i princip bör krävas för tjänst som skolledare,</p> <p style="margin-left:14px;">b. att skolan skall vara skyldig att anordna två s. k. klassmöten<br /> per klass och läsår,</p> <p style="margin-left:14px;">c. att skolan skall ge föräldrarna särskild information i samband<br /> med inskrivningen och vid övergången till nytt stadium,</p> <p style="margin-left:14px;">d. att fem kronor per elev av förstärkningsresursen skall användas<br /> för kontaktverksamheten mellan hem och skola,</p> <p style="margin-left:14px;">3. att riksdagen avslår propositionen i vad avser slopad tjänstereglering<br /> i skolförordningen för huvudlärare, institutionsföreståndare,<br /> tillsynslärare och skolbibliotekarier,</p> <p style="margin-left:14px;">4. att riksdagen begär att föräldrars rätt till ledighet från arbetet<br /> för att kunna delta i samarbetet med skolan utreds,</p> <p style="margin-left:14px;">5. att riksdagen i övrigt ger till känna vad som anförts i motionen<br /> beträffande utformningen av en ny läroplan för grundskolan.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Stockholm den 12 mars 1976</p> </div> <div class="block ml_5"><p>PER AHLMARK (fp)</p> <p>ROLF WIRTÉN (fp)</p> <p>ERIC ENLUND (fp)</p> <p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)<br /> i Arvika</p> <p>INGEMAR MUNDEBO (fp)<br /> JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)<br /> ANDERS JONSSON (fp)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>OLA ULLSTEN (fp)</p> <p>INGEGÄRD FR/ENKEL (fp)</p> <p>SVEN GUSTAFSON (fp)<br /> i Göteborg</p> <p>CECILIA NETTELBRANDT (fp)<br /> KERSTIN ANÉR (fp)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>i Mora</p> </div> </div> </div> 0 PER AHLMARK fp 1 undertecknare 0 ROLF WIRTÉN fp 2 undertecknare 0 ERIC ENLUND fp 3 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 4 undertecknare 0 INGEMAR MUNDEBO fp 5 undertecknare 0 JAN-ERIK WIKSTRÖM fp 6 undertecknare 0 ANDERS JONSSON fp 7 undertecknare 0 OLA ULLSTEN fp 8 undertecknare 0 ENKEL fp 9 undertecknare 0 SVEN GUSTAFSON fp 10 undertecknare 0 CECILIA NETTELBRANDT fp 11 undertecknare 0 KERSTIN ANÉR fp 12 undertecknare FZ022222 av herr Ahlmark m. fl. mot_197576__2222.pdf 254385 pdf med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete m. m. https://data.riksdagen.se/fil/ECA5C6EF-DF50-4D9A-85BE-16AC19F20F3E