3089055 FZ021645 1975/76 1645 mot mot Motion 1975/76:1645 av herr Bohman m. fl. Motion Motion 1645 0 1976-01-27 00:00:00 2014-11-03 20:33:46 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena av herr Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ021645/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ021645 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ021645 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_39"><p>15</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Motion</p> <p>1975/76:1645</p> <p>av herr Bohman m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom<br /> skärgårdsområdena</p> <p>Våra stora och skiftande skärgårdar är en oskattbar nationell tillgång.<br /> Genom den växande fritiden har medborgarnas möjligheter att<br /> komma i kontakt med naturen ökat. Skärgårdarna upplevs emellertid<br /> av många huvudsakligen som ett rekreationsmål. De glömmer därvid<br /> att skärgårdarna utgjort kulturlandskap och att det inte var länge sedan<br /> de sjöd av liv och rörelse året om och inte endast under några sommarmånader.<br /> Näringslivet blomstrade och befolkningstillväxten var positiv.</p> <p>I dag är situationen annorlunda. Den bofasta befolkningen har minskat,<br /> och takten kommer att öka om inte åtgärder vidtages snarast. En<br /> av orsakerna är den pågående strukturomvandlingen inom näringslivet,<br /> som för skärgårdens del inneburit att dess traditionella näringar som<br /> sjöfart, jordbruk, fiske och jakt mist mycket av sin betydelse. En annan<br /> är rådande tillämpning av mark- och byggnadslagstiftning. Den har i<br /> hög grad ensidigt inriktats på att tillgodose det rörliga friluftslivets intressen.<br /> Skärgårdsborna upplever den nuvarande mark- och byggpolitiken<br /> som en inskränkning i deras äganderätt till jorden — oftast deras<br /> huvudsakliga tillgång. Detta sammantaget med en i dag sällsynt ogynnsam<br /> befolkningsstruktur, innebär enligt vår uppfattning ett allvarligt<br /> hot mot skärgårdens framtid. Utan en bofast befolkning kan skärgården<br /> ej förbli en kulturbygd. Dessutom skulle skärgården också mista<br /> sitt värde även för dem som söker rekreation där. Naturens förslitning<br /> skulle öka, växt och djurlivet påverkas negativt. Förutsättningarna för<br /> att man skall kunna bibehålla en levande skärgård är beroende på utformningen<br /> och tillämpningen av gällande mark- och byggnadslagstiftning.<br /> Genom att för bebyggelsen väsentliga lagrum i gällande författningar<br /> är oklart formulerade och därför svårtillämpade, har utrymme<br /> skapats för en godtycklig praxis. Detta har medfört en utomordentligt<br /> långtgående låsning av bebyggelsen, baserad på en restriktiv grundsyn<br /> på de enskilda markägarnas rätt att förfoga över sin egendom. Det helt<br /> övervägande intresset från myndigheternas sida tycks vara att tillgodose<br /> det rörliga friluftslivets intresse på bekostnad av den bofasta befolkningen.<br /> I den avvägning mellan skilda intressen, som enligt vår mening<br /> utgör en nödvändig förutsättning för att bibehålla en levande skärgård,<br /> har den markägande befolkningens och det fasta friluftslivets intresse<br /> helt skjutits i bakgrunden.</p> <p>Alltför många tycks fortfarande, trots alla påtagliga och negativa</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>konsekvenser av den hittillsvarande utvecklingen, leva i den föreställningen<br /> att skärgårdsområdena i första hand skall utnyttjas för tätortsbornas<br /> rekreation. Man betraktar skärgårdarna som ströv- och fritidsområden,<br /> jämförbara med vårt lands stora skogs- och fjällområden,<br /> och tycks inte vilja inse, att skärgårdens särart och möjligheter att fortleva<br /> i allra högsta grad är beroende av att de bebyggelse- och kulturtraditioner,<br /> som en gång gav skärgården dess prägel, i möjligaste mån<br /> kan fullföljas.</p> <p>Det har i debatten gjorts gällande att en ökande fritidsbebyggelse<br /> skulle minska skärgårdens attraktivitet och förändra dess struktur. En<br /> fortsatt exploatering skulle, heter det, ”spoliera” de värden skärgården<br /> representerar och göra den otillgänglig för det rörliga friluftslivet.<br /> Självfallet kan inte skärgården ”exploateras” hur mycket som helst.<br /> Redan naturbetingelserna reser bestämda gränser häremot. Erfarenheterna<br /> visar emellertid att en till naturen väl anpassad bebyggelse är<br /> i mindre grad än det rörliga friluftslivet ägnad att störa naturens kretslopp<br /> och förutsättningar. Skärgårdsöarna förbuskas på några år, om<br /> de icke hävdas. Stränderna växer igen och det tidigare öppna skärgårdslandskapet<br /> blir ett risigt skogslandskap. De för det rörliga friluftslivet<br /> mest lättillgängliga öarna slits snabbt ner. Djur- och fågellivet försvinner.<br /> Naturen ”konsumeras”. Å andra sidan har det visat sig att<br /> fågel- och djurlivet lätt anpassar sig till bebyggelse. Även på öar, där<br /> förhållandevis tät bebyggelse förekommer, häckar sjöfågel i nära anslutning<br /> till husen. Djur- och inte minst fågellivet tycks acceptera de<br /> boendes vanor, medan däremot de tillfälliga besökandenas ofta snabba<br /> genomfart i trånga leder och tillfälliga strandhugg är betydligt mer<br /> störande.</p> <p>I en ”bebyggd” skärgård kan vidare den skadegörelse- och inbrottsväg<br /> som under de senaste åren dragit fram över vissa glesbebyggelseområden<br /> lättare hejdas. Dessutom skapas förutsättningar för en bevakning<br /> mot nedskräpning, tjuvfiske och tjuvskytte.</p> <p>Skall skärgårdslandskapet kunna bibehållas och den förstörelse som<br /> redan skett kunna avbrytas, måste en bättre intresseavvägning ske mellan<br /> fast bebyggelse och rörligt friluftsliv än den myndigheterna eftersträvat<br /> under senare år.</p> <p>Vi moderater har under tiotalet år framhållit och upprepat krav på<br /> en ny skärgårdspolitik, bl. a. i motion till 1969 års riksdag:</p> <p>Den nuvarande oklara situationen med rådande motsättningar mellan<br /> skärgårdsbefolkning och myndigheter motiverar att hela problematiken<br /> görs till föremål för en samlad bedömning som det bör ankomma på<br /> statsmakterna att verkställa. Syftet bör vara att utforma en enhetlig<br /> skärgårdspolitik.</p> <p>I samband med länsplaneringsarbetet har behovet av en nationell<br /> skärgårdspolitik dokumenterats.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_39"><p>17</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Den negativa utvecklingen av skärgården gjorde att stora förväntningar<br /> knöts till regeringens förslag. När nu propositionen till slut ligger<br /> på riksdagens bord kan konstateras att den knappast innehåller förslag<br /> som på ett mer avgörande sätt kommer att vända utvecklingen i<br /> positiv riktning.</p> <p>En levande skärgård kräver enligt vår uppfattning att åtgärder måste<br /> vidtagas, vilka</p> <p>för det första skapar reella förutsättningar för den bofasta befolkningen<br /> att kunna bo kvar,</p> <p>för det andra stimulerar till inflyttning i området,</p> <p>för det tredje gör det möjligt för tätortsbor att utnyttja skärgården<br /> för rekreation, oavsett om de har tillgång till fritidshus eller båt. Det<br /> har bl. a. framkommit att f. d. skärgårdsbor skulle vara hågade att<br /> flytta tillbaka bara sysselsättningsmöjligheter funnes.</p> <p>Denna inriktning av skärgårdspolitiken behöver inte, som många<br /> tror, innebära en intressekollision, tvärtom. De olika sätt på vilka de<br /> rekreationssökande tätortsborna vill utnyttja skärgården, kan i många<br /> fall innebära ökade inkomstmöjligheter för den bofasta befolkningen.</p> <p>Avgränsningen av skärgårdsområdet</p> <p>I propositionen avgränsas skärgårdsområdet som ”ö eller öar som<br /> har fast bosatt befolkning men saknar fast landförbindelse” (s. 14). Då<br /> färjeförbindelse jämställs med fast landförbindelse innebär detta att<br /> viktiga skärgårdsöar inte får del av de åtgärder som föreslås. Det gäller<br /> t. ex. Blidö och Ljusterö i Stockholms skärgård. I utredningen ”En<br /> levande skärgård”, som framlades av länsstyrelsen i Stockholms län<br /> 1974, angavs bl. a. Blidö och Ljusterö som ”skärgårdssamhällen”, som<br /> behövde särskilt stöd för att skärgården skulle kunna utvecklas. Dessa<br /> samhällen kan jämställas med de servicecentra i glesbygd som fanns<br /> i ett tidigare skede av regionalpolitiken. För att hela skärgården skall<br /> få stöd till utveckling är det nödvändigt att riksdagen klargör att med<br /> fast landförbindelse i detta sammanhang inte skall avses öar med färjförbindelse.</p> <p>Vidare skulle stora delar av bl. a. östergötlands och Kalmar läns<br /> skärgårdar ställas utan stöd beroende på att de utgöres av fastland.<br /> Detta kan inte accepteras, och därför bör även de delar av den svenska<br /> landsbygden där kustförsamlingarna av tradition och med hänsyn till<br /> regional utveckling är att hänföra till skärgård innefattas i skärgårdsstödet.</p> <p>Stöd till skärgårdsföretag</p> <p>Regeringen föreslår att ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag<br /> inrättas som ett komplement till de stödformer som redan finns.<br /> Detta skall kunna utgå som statlig kredtgaranti för lån och statsbidrag i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>form av avskrivningslån. Stödet skall utgå till investeringar i byggnader<br /> och anläggningar samt för anskaffning av maskiner och andra inventarier.<br /> Även investeringar i objekt som är gemensamma för flera företag<br /> kan beröras. Däremot skulle stöd ej utgå för förvärv av mark eller<br /> annan fast egendom. Anskaffning av mark eller annan fast egendom är<br /> ofta av avgörande betydelse för den företagare som vill utöka sin verksamhet.<br /> Många gånger är fast egendom avgörande för möjligheten att<br /> få banklån. För företagare som vill nyetablera sig i skärgården är anskaffning<br /> av mark och fast egendom av avgörande betydelse. Vi föreslår<br /> därför att stöd till skärgårdsföretag även skall kunna utgå för anskaffning<br /> av mark och annan fast egendom.</p> <p>Statsbidrag i form av avskrivningslån föreslås kunna utgå med högst<br /> 50 % av godkänd kostnad för investeringar i byggnader och anläggningar<br /> samt i sådana maskiner som utnyttjas i industriell eller motsvarande<br /> produktion. Bidraget föreslås maximerat till 75 000 kr. per skärgårdsföretag.<br /> Detta är otillfredsställande, eftersom det innebär att ett<br /> företag, som erhållit ett bidrag för en investering som visat sig lönsam,<br /> inte kan få något bidrag vid ett senare investeringstillfälle, trots att den<br /> senare investeringen kan ha mycket större betydelse för företagets framtid<br /> och sysselsättningen i området. Begränsningen bör därför endast<br /> gälla per investeringstillfälle.</p> <p>Föredragande statsrådet gör undantag för uthymingsstugor när det<br /> gäller sådant bidrag. Vi anser att detta klart strider mot de uttalanden<br /> som görs på s. 19 i propositionen angående rekreationslivet. Bl. a. understryks<br /> där ”vikten av att varje möjlighet utnyttjas att i samband med<br /> rekreationsåtgärderna skapa sådana sysselsättningstillfällen som kan<br /> komma den i skärgården åretruntboende befolkningen till del”. Vi stryker<br /> gärna under det uttalandet. I propositionen föreslås dock ingenting<br /> för att infria den målsättningen. Genom att undanta uthymingsstugor<br /> från bidrag motverkas i stället den bofasta befolkningens intressen. Ett<br /> ökat antal uthymingsstugor skulle öka rekreationsmöjligheterna i skärgården<br /> och samtidigt bidra till meningsfull sysselsättning för de åretruntboende.<br /> Genom de extrainkomster som därmed kan erhållas skulle<br /> skärgårdsbornas försörjningsmöjligheter förbättras. En sådan åtgärd<br /> skulle inte bara komma en liten grupp till del, eftersom åtskilliga skärgårdsbor<br /> äger mark.</p> <p>Skärgårdarna — likabehandlas nied inre stödområdet</p> <p>Skärgårdsområdena kan i många avseenden jämställas med det inre<br /> stödområdet. En stark befolkningsminskning har lett till en mycket skev<br /> åldersfördelning. Prognoserna förutser en fortsatt utflyttning från skärgårdarna,<br /> vilket kommer att accentuera detta förhållande. Näringsmässigt<br /> har specialiserade och konkurrenskraftiga företag inte vuxit fram i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_39"><p>19</p> </div> <div class="block ml_2"><p>skärgårdarna. Förhållandet har kortfattat beskrivits i propositionen.<br /> Regeringen förslag för att vrida utvecklingen åt rätt håll är mot den<br /> bakgrunden icke tillräckliga.</p> <p style="margin-left:3px;">Föredragande statsrådet uttalar på s. 29 i propositionen att ”de möjligheter<br /> som finns att med oförändrade stödområdesgränser ge regionalpolitiskt<br /> stöd inom skärgårdarna är enligt min mening tillräckliga”. Vi<br /> delar inte den uppfattningen. För att stödja skärgårdarnas utveckling<br /> krävs en betydligt starkare viljeinriktning än den regeringen ger uttryck<br /> för. De möjligheter till lokaliseringsstöd och därmed sysselsättningsstöd<br /> som ges i propositionen är inte tillräckliga. I våra mest betydelsefulla<br /> skärgårdsområden har hittills inte några lokaliseringsbidrag utgått. Uttalandet<br /> är ingen garanti för att regeringen skall ändra inställning.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår därför att skärgårdarna behandlas som om de tillhörde<br /> inre stödområdet. En sådan åtgärd eliminerar svåra avvägningar om<br /> stödområdesgränser men möjliggör att en rad stödmöjligheter ställs till<br /> skärgårdsföretagens förfogande utan att regeringen behöver pröva varje<br /> enskilt fall. Det kommer att gälla sänkning av arbetsgivaravgiften, sysselsättningsstöd<br /> m. m. En sådan åtgärd kommer bl. a. att avsevärt förbättra<br /> det psykologiska klimatet för företagsamhet i skärgårdarna.</p> <p style="margin-left:3px;">Stöd till båttrafik</p> <p style="margin-left:3px;">Ett enigt trafikutskott uttalade redan 1973 (utlåtande 15) att det var<br /> angeläget att ett stöd liknande det för landsbygdstrafik utgick även för<br /> båttrafik. 1974 års riksdag återkom med samma krav. Förslaget innebär<br /> att staten bidrar med 35 % av årskostnaderna, begränsat till fyra dagliga<br /> dubbelturer per linje. Stödet skall även avse kompletterande trafik<br /> som efter förhandsbeställning utförs till och från öar som saknar reguljär<br /> båttrafik. Med båttrafik förstås trafik med båt inrättad för<br /> transport av passagerare eller av passagerare och gods. Genom detta<br /> statliga bidrag kan höga taxehöjningar undvikas och standardförbättringar<br /> erhållas.</p> <p style="margin-left:3px;">Som ett extra stöd till skärgårdsindustrin bör emellertid även stöd<br /> kunna ges till båttrafik endast inrättad för transporter till och från<br /> skärgårdsföretag och yrkesfiskare. Detta gäller inte minst s. k. ”rörliga<br /> färjor” som betjänar ett större skärgårdsområde utan att varje dag<br /> anlöpa på samma ställe. Ett sådant stöd skulle tillfredsställa ett stort<br /> behov bland skärgårdsbefolkningen. Bidrag till här nämnd trafik bör<br /> kunna utgå ur föreslaget stöd till kompletterande trafik på 0,5 milj. kr.</p> <p style="margin-left:3px;">Inom många skärgårdsområden utföres en betydande enskild passagerartrafik<br /> genom den bofasta befolkningens försorg. Härigenom kan<br /> de fritidsboende smidigt nå sina stugor samtidigt som den fasta befolkningen<br /> erhåller ett värdefullt tillskott i sin försörjning. Denna trafik<br /> bör uppmuntras, vilket skulle kunna ske genom lån till anskaffning och<br /> utrustning av båtar för sådan trafik.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>En förutsättning för åretruntboende i skärgårdarna är att möjligheterna<br /> till vintertrafik säkras. Även denna fråga har förbisetts i propositionen.<br /> För att de trafikföretag som bedriver skärgårdstrafik även<br /> skall klara sina uppgifter krävs ökad isbrytarkapacitet i skärgårdarna.<br /> Detta är en nödvändighet för att säkra avsättningsmöjligheter hela året<br /> för det näringsliv som måste utvecklas. Staten bör gå in med stöd för<br /> att underlätta detta. Det kan t. ex. röra sig om någon form av anskaffningslån<br /> till mindre isbrytartonnage. Riksdagen bör i skrivelse till regeringen<br /> kräva en utredning i detta syfte.</p> <p>Lots- och fyrväsendet</p> <p>Lots- och fyrväsendet har stor betydelse för målsättningen en levande<br /> skärgård. Det utgör ett viktigt led i övervakningen av, och beredskapen i,<br /> skärgårdsområdet.</p> <p>Lotsväsendets betydelse för kommunikationerna i skärgården kan inte<br /> nog understrykas. Det gäller såväl säkerheten som möjligheterna till<br /> acceptabla vinterkommunikationer. Lots- och fyrväsendet ger även betydelsefulla<br /> bidrag till försvarsberedskapen. Då det gäller den allmänna<br /> sjösäkerhetstjänsten — inte minst under sommarhalvåret — spelar lotsoch<br /> fyrpersonalen liksom tullverkets personal en stor roll.</p> <p>Det i dag existerande lots- och fyrväsendet bidrar till skärgårdsbefolkningens<br /> försörjning. Skärgårdsbor sysselsättes dels direkt i organisationen,<br /> dels indirekt genom den service organisationen kräver. Beräkningar<br /> finns som visar att lots- och fyrväsendets närvaro är av stor<br /> betydelse för skatteunderlaget i skärgården. I exempelvis f. d. Blidö<br /> kommun i Stockholms län svarade organisationen för ca 15 % av det<br /> totala skatteunderlaget.</p> <p>Det är därför att beklaga att propositionen inte på något sätt berör<br /> dessa frågor. Lotsorganisationsutredningen tog endast hänsyn till lönsamheten<br /> när det gällde lots- och fyrväsendets framtida organisation.<br /> Det är nödvändigt att man vid den framtida organisationen tar stor<br /> hänsyn till berörd personals stora betydelse för skärgårdsområdena liksom<br /> till sysselsättningsaspekterna. Riksdagen bör i ett uttalande erinra<br /> härom.</p> <p>Mark- och byggfrågor</p> <p>Det krav på planläggning som utgjort följden av den lagtillämpning<br /> som skett inom skärgårdsområdena har ofta lett till att bebyggelse i<br /> regel medgivits endast för sammanhängande, byliknande områden.<br /> Dessa har genom sin koncentration inte sällan kommit att bryta mot<br /> den traditionella skärgårdsbebyggelse, som tidigare utbildats. Genom de<br /> stränga plankraven och de anspråk på gemensamhetsanläggningar av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_40"><p>21</p> </div> <div class="block ml_3"><p>olika slag som måste tillgodoses för att bebyggelse över huvud taget<br /> skall få äga rum, har exploateringskostnaderna i regel blivit orimligt<br /> höga och möjliggjort för blott mycket välsituerade människor att förvärva<br /> skärgårdstomter. Den koncentration som detta slags nybebyggelse<br /> givit upphov till har vidare utsatt närliggande mark och öar och naturen<br /> i dess helhet för starkare förslitning än vad fallet skulle ha varit<br /> med glesare bebyggelse, där en stor del av fritidsverksamheten skulle<br /> ha kunnat tillgodoses på den egna tomten. Naturens kretslopp i anslutning<br /> till den koncentrerade bebyggelsen har ofta störts och miljön påverkats<br /> negativt.</p> <p>Här dragna slutsatser, baserade på studier av den faktiska utveckling<br /> som skett under de senaste åren, pekar alltså otvetydigt i riktning mot<br /> behovet av en omläggning av den hittillsvarande byggnadspolitiken.</p> <p>Det är för det första nödvändigt att bättre än hittills tillgodose det<br /> rörliga friluftslivets behov genom att skapa fasta replipunkter på olika<br /> platser i skärgårdarna, utformade med hänsyn till det rörliga friluftslivets<br /> krav på skyddade hamnar samt med erforderliga serviceanordningar<br /> av skilda slag. Kommunerna bör ha ett väsentligt ansvar för en<br /> sådan utveckling. Genom samarbete med båtsportsorganisationema och<br /> andra liknande sammanslutningar skulle bevaknings- och servicepersonal<br /> kunna anställas. I partimotion föreslår vi moderater dessutom att kommuner<br /> med ett rikt båtliv, där service måste ges åt båtägare från många<br /> andra kommuner, skall kunna erhålla särskilt statsbidrag för utbyggnad<br /> av speciella gästhamnar. Genom dessa åtgärder skulle den nedskräpning<br /> och förslitning som eljest lätt följer med ett helt oreglerat utnyttjande<br /> av skärgården kunna förebyggas.</p> <p>Det är för det andra ofrånkomligt att väsentligt mildra de hittillsvarande<br /> kraven på en detaljerad och därigenom dyrbar planering för att<br /> bebyggelse skall få komma till stånd inom skärgårdsområdena. Där<br /> bebyggelse utan olägenhet för naturen kan komma till stånd och där<br /> den dessutom erfordras för att ge skärgårdsboma bättre arbetsmöjligheter<br /> bör den på allt sätt underlättas. En mindre restriktiv och doktrinär<br /> byggnadspolitik skulle möjliggöra för skärgårdsboma att på tidigare bebodda<br /> eller utnyttjade ögrupper och i anslutning till naturliga skärgårdsbyar<br /> eller enstaka skärgårdshemman uppföra till miljön väl anpassade<br /> fritidshus. Med en sådan skärgårdspolitik skulle den fasta skärgårdsbefolkningen<br /> avsevärt bättre kunna utnyttja sin mark och beredas nya<br /> arbetstillfällen. Landskapsvården skulle underlättas och den pågående<br /> förbuskningsprocessen kunna hindras. Den skulle också vidga möjligheterna<br /> för storstadsborna att få kontakt med naturen och vidga förståelsen<br /> för miljön och årets växlingar samt människans roll i det naturliga<br /> kretsloppet. Det borde vara ett allmänt intresse att gynna —<br /> och inte som hittills motverka — tillkomsten av en till landskapet anpassad<br /> bebyggelse.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_41"><p>22</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Föredragande statsrådets uttalande till förmån för ett förenklat planförfarande<br /> för åretruntbosättning är positivt. Enligt vår uppfattning bör<br /> även detta förfaringssätt kunna tillämpas när det gäller fritidsbebyggelse<br /> i områden som i regionplan eller annan översiktlig planering angetts för<br /> sådan bebyggelse.</p> <p>Ett nytt inslag i planeringsbilden är den fysiska riksplaneringen. Genom<br /> uttalanden om att skärgårdarna till stora delar skall bevaras för<br /> det rörliga friluftslivet har möjligheterna att uppföra fritidshus ytterligare<br /> försvårats. Vad som är utomordentligt allvarligt är att den pågående<br /> riksplaneringen skulle kunna ges den tolkningen att redan fastställda<br /> planer skulle kunna ställas åt sidan och att kommunerna hindrades<br /> att förverkliga redan givna utfästelser till enskilda medborgare.</p> <p>Härigenom skulle alltså tidigare gjord planering bli undanröjd. Den<br /> enskildes rätt skulle överträdas på ett allvarligt sätt. Vi anser att riksdagen<br /> skall uttala att utfästelser inte får leda till sådana konsekvenser.</p> <p>Landskapsvårdande åtgärder i skärgårdarna</p> <p>Propositionens kortfattade avsnitt om landskapsvårdande åtgärder<br /> (s. 19) innehåller inga förslag till åtgärder, detta trots att landskapsmiljön<br /> är av central betydelse. I skärgårdarna är denna fråga av största<br /> vikt. Den förda politiken som byggt på inrättande av naturreservat har<br /> i många fall inneburit en stark förslitning av naturen och dessutom lett<br /> till förbuskning av miljön. Förbuskningsprocessen måste stoppas för att<br /> skärgårdarnas egenart inte skall förloras.</p> <p>En första åtgärd borde vara att sätta in ett särskilt jordbruksstöd i<br /> skärgården med hänvisning till de naturliga, landskapsvårdande insatser<br /> som ligger i ett riktigt bedrivet jordbruk. Detta skulle i kombination<br /> med ökade möjligheter att utnyttja anslaget för landskapsvårdande åtgärder<br /> i odlingsbygd kunna hindra förbuskning och därmed bidraga till<br /> att bevara skärgårdarnas särart samtidigt som sysselsättningsåtgärder<br /> skapas.</p> <p>Om samhället genom från allmän synpunkt nödvändiga planåtgärder<br /> hindrar en medborgare att utnyttja sin mark, är det ett självklart krav<br /> att han får ersättning för detta. Det kan inte vara rimligt att enskilda<br /> skall bära kostnaden för åtgärder som är tillkomna för hela samhällets<br /> bästa. Detta har vi konsekvent hävdat i samband med förändringar av<br /> marklagstiftningen. Vi finner särskild anledning att understryka denna<br /> ståndpunkt, eftersom inkomster av markägandet ofta är nödvändiga<br /> för skärgårdsbornas uppehälle. I samband med fastighetstaxeringen<br /> måste från samma utgångspunkt hänsyn tas till den värdeförsämring,<br /> som kan uppstå i samband med planläggningen.</p> <p>Inrättande av naturreservat bör endast tillgripas när andra insatser<br /> inte räcker för att hindra att värdefulla markområden förstörs; detta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_39"><p>23</p> </div> <div class="block ml_2"><p>förutsätter givetvis att tillräckliga resurser ges för naturvårdande åtgärder.<br /> Det är då självklart att skälig ersättning skall ges markägarna utan<br /> större tidsutdräkt. Den mark som staten därmed tar ansvaret för skall<br /> också vårdas väl. Bäst sker detta genom att engagera skärgårdsbor mot<br /> ersättning, vilket i sin tur ger nya sysselsättningstillfällen.</p> <p style="margin-left:3px;">Genom den s. k. allemansrätten har människorna länge haft möjligheten<br /> att uppleva naturen. Ökningen av det rörliga friluftslivet får dock<br /> inte innebära en förslitning som naturen inte själv kan läka. Människan<br /> har inte endast rätt till naturen utan även ansvar för att den bibehålls<br /> till kommande generationer. Allemansrätten innebär såväl rättigheter<br /> som skyldigheter. Brist på kunskaper och erfarenheter ligger ofta bakom<br /> när människor uppträder på ett sätt i naturen som leder till skador<br /> eller som stör djurlivet. Häckande sjöfågel störs exempelvis och jagas<br /> bort från sina reden under den mest känsliga tiden. Stadgade jakt- och<br /> fiskeperioder och andras fiskevatten respekteras inte. Fridlysta växter<br /> plockas. Eld görs upp med betydande brandrisker som följd. Avfall<br /> slängs vid stränderna eller bakom närmaste buske. Alltför många saknar<br /> kännedom om att allemansrätten är begränsad till åtgärder som<br /> inte stör hemfriden eller som inte åstadkommer skadegörelse. Vi har<br /> bl. a. mot denna bakgrund i partimotion föreslagit att allemansrättens<br /> innebörd preciseras i lagstiftningen.</p> <p style="margin-left:3px;">Rätten till sjöfågelsjakt skall enligt beslut av riksdagen i höstas bli<br /> föremål för utredning. Frågan berörs således inte i propositionen. Vi<br /> vill dock redan nu uttala att vi förordar att begränsad senvinterjakt på<br /> vigg, ejder och storskrake skall återinföras. Jakten bör dock förläggas<br /> så tidigt som möjligt före häckningsperioden i respektive kustavsnitt<br /> och tillkomma den bofasta befolkningen samt vara till husbehov.</p> <p style="margin-left:3px;">Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes</p> <p style="margin-left:50px;">att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:50px;">1. vid definition av skärgårdsområden innefatta de delar av fastlandet<br /> där kustförsamlingarna av tradition, och med hänsyn<br /> till regional utveckling, är att hänföra till skärgård samt att<br /> färjeförbindelse ej skall räknas som fast landförbindelse,</p> <p style="margin-left:50px;">2. att det föreslagna skärgårdsstödet skall kunna utgå till såväl<br /> anskaffning av mark och annan fast egendom som till investeringar<br /> i uthymingsstugor,</p> <p style="margin-left:50px;">3. att skärgårdsområdena skall behandlas som om de tillhörde<br /> inre stödområdet,</p> <p style="margin-left:50px;">4. att hos regeringen anhålla om att frågan om särskilt anskaffningslån<br /> för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande<br /> skärgårdstrafik skall utredas,</p> <p style="margin-left:50px;">5. att uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även<br /> med hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:1645</p> </div> <div class="block ml_41"><p>24</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:11px;">6. att förenklat planförfarande även skall kunna gälla fritidsbebyggelse,</p> <p style="margin-left:11px;">7. att uttala att den pågående riksplaneringen inte får innebära<br /> att översiktsplaner och utfästelser till markägare frångås,</p> <p style="margin-left:11px;">8. att särskilt stöd skall lämnas åt jordbrukare för bevarande av<br /> naturmiljön.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>PER-OLOF STRINDBERG (m) HANS NORDGREN (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 27 januari 1976</p> </div> <div class="block ml_4"><p>GÖSTA BOHMAN (m)<br /> ERIC KRONMARK (m)<br /> ALLAN ÅKERLIND (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">ALF WENNERFORS (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">BERTIL H LIDGÅRD (m)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>GUNNAR JOHANSSON (m)<br /> i Vrångebäck</p> </div> <div class="block ml_24"><p>PER PETERSSON (m)<br /> i Gäddvik</p> </div> <div class="block ml_4"><p>LARS SCHÖTT (m)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760093</p> </div> </div> </div> 0 PER-OLOF STRINDBERG m 1 undertecknare 0 HANS NORDGREN m 2 undertecknare 0 GÖSTA BOHMAN m 3 undertecknare 0 ERIC KRONMARK m 4 undertecknare 0 ALLAN ÅKERLIND m 5 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 6 undertecknare 0 BERTIL H LIDGÅRD m 7 undertecknare 0 GUNNAR JOHANSSON m 8 undertecknare 0 PER PETERSSON m 9 undertecknare 0 LARS SCHÖTT m 10 undertecknare FZ021645 av herr Bohman m. fl. mot_197576__1645.pdf 219914 pdf med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena https://data.riksdagen.se/fil/43B9B8BC-5CBB-4F73-8104-A354B8C68642