3087308 FX021721 1974 1721 mot mot Motion 1974:1721 av herr Werner i Tyresö m. fl. Motion Motion 1721 0 1974-04-05 00:00:00 2014-11-03 20:12:59 2014-11-03 00:00:00 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. av herr Werner i Tyresö m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FX021721/text https://data.riksdagen.se/dokument/FX021721 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FX021721 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motioner nr 1721—1724 år 1974</p> </div> <div class="block ml_46"><p style="margin-left:9px;">Mot. 1974</p> <p>1721-1724</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Nr 1721</p> <p>av herr Werner i Tyresö m. fl.</p> <p>i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga<br /> kulturpolitiken.</p> <p>Kultur är ingenting som kan ses isolerat i samhället eller som en<br /> angelägenhet för en eller flera särskilda grupper. Kulturen i ett samhälle<br /> är relaterad till den motsättning som är grundläggande för alla kapitalistiska<br /> samhällen, den mellan kapital och arbete. I det monopolkapitalistiska<br /> Sverige bestäms kulturens villkor av de krafter som har det<br /> avgörande inflytandet över de ekonomiska och politiska besluten. Den<br /> kultur som dominerar det moderna Sverige är den kultur som är<br /> representativ för de maktförhållanden som råder i landet. Det är den<br /> kommersiella kulturen, masskulturen. Det är den kultur som gör alla<br /> kulturyttringar till spekulationsobjekt och konstprodukterna till varor.<br /> Därför är reklamen en stadigt växande del av vårt samhälles kulturella<br /> fasad. Därför isoleras också människornas kulturella verksamheter från<br /> det sociala livet i övrigt, kulturen blir till slut en syssla för specialister, vi<br /> får en särskild grupp som kallas kulturarbetare. Där står vi i dag. Kulturen<br /> är hotad, masskulturen är på väg att omintetgöra t. o. m. den kultur som<br /> har anor från borgarklassens progressiva traditioner, den kultur som ofta<br /> felaktigt karakteriserats som ”finkultur”.</p> <p>Borgarklassen var under kapitalismens tidigare skede den kulturbärande<br /> klassen. Men då kapitalismen inträdde i sitt monopolistiska<br /> stadium förlorade borgarklassen denna funktion. Produktionsmedlens<br /> monopolisering gäller även inom kultursektorn. Bonnierkoncernen behärskar<br /> över en fjärdedel av den totala medvetandeindustrin i Sverige<br /> utanför Sveriges Radio.</p> <p>Dagens Nyheters vardagsupplaga täcker 9,5 procent av hela dagstidningsmarknaden.<br /> Motsvarande siffra för Expressen är 11 procent.<br /> Tillsammans täcker alltså DN/Expressen över en femtedel av dagstidningsmarknaden.</p> <p>Bonniers olika bokförlag svarar för 25 procent av den svenska<br /> bokutgivningen. Det av Bonniers nyinköpta Svensk Filmindustri täcker<br /> 27 procent av filmproduktionen. Bonnierkoncernen äger 50 procent av<br /> den svenska veckotidningsfloran.</p> <p>Trots att borgarklassen mist sin centrala roll som kulturbärande klass,<br /> svarar den för den övervägande delen av kulturkonsumtionen. Arbetarklassen,<br /> småbrukarna och de lägre mellanskikten hindras från både<br /> kulturproduktion och kulturkonsumtion av en rad samverkande faktorer:<br /> brist på skolning och traditioner, tungt och slitsamt arbete, ofta i<br /> kombination med obekväma arbetstider, långa arbetsresor, en boendemiljö<br /> som präglas av brist på kulturinstitutioner (detta gäller både</p> <p>1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1721-1724</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>avfolkningsbygder och förortsområden långt från stadskärnorna).</p> <p>Speciellt illa gynnande är en rad olika minoritetsgrupper, vilkas utsatta<br /> och undanskuffade situation hindrar dem från att göra sina krav gällande:<br /> barn och tonåringar, de fysiskt och psykiskt handikappade, invandrare,<br /> etniska minoriteter.</p> <p>I det tomrum som uppstått då borgarklassen mist sin roll som<br /> kulturbärande klass och den reformistiska arbetarrörelsen avhänt sig en<br /> stor del av sina möjligheter att skapa en alternativ kultur (t. ex. genom<br /> försäljningen av Folket i Bild till Bonniers, genom att sluta utgivningen av<br /> bra och prisbilliga böcker på Folket i Bilds förlag, genom att krympa ner<br /> bokförlaget Tidens utgivning till ett minimum och genom att lägga ner en<br /> stor del av A-pressen) florerar den kommersiella ogräskulturen, som<br /> snedvrider och exploaterar människors behov och avleder deras intressen<br /> från t. ex. fackligt och politiskt arbete.</p> <p>I denna situation blir kulturen en kraft som gör mostånd mot<br /> kapitalismen. Kulturarbetarna radikaliseras. De kanaliserar sina protester<br /> genom att skapa centrumbildningar och fria teatergrupper, genom att<br /> möjliggöra en alternativ bok- och tidskriftsutgivning genom t. ex.<br /> Författarförlaget och Folket i Bild/Kulturfront.</p> <p>Kulturen är inte fristående från klasskampen. Det gäller alla kända<br /> historiska kulturer och även vår. Kulturen är ingen resurs som det bara är<br /> att fördela litet rättvisare än tidigare. Arbetarrörelsens viktigaste kulturella<br /> insats under 1900-talet har bestått i bildandet av fackföreningar,<br /> politiska partier och andra organisationer. Denna verksamhet har utgjort<br /> ett försvar för arbetarklassens egen kultur, och utan en fortsättning av<br /> denna kamp kan ingen socialistisk kulturpolitik förverkligas. En socialistisk<br /> kulturpolitik måste därför arbeta för att denna politik knyts intimt<br /> samman med den allsidiga politiska kampen och kampen för demokrati<br /> och yttrandefrihet för arbetarklassen och dess förbundna. Det ligger i<br /> linje med denna kamp att kräva upphävande av förbud mot politisk<br /> agitation på arbetsplatserna, att kräva rätt att hålla fackliga möten på<br /> betald arbetstid och arbeta för ökade möjligheter för progressiva<br /> kulturarbetare att inom arbetarklassens organisationer och på arbetsplatserna<br /> konfrontera sitt arbete med den klass som de vänder sig till.</p> <p>Vi anser att statliga stödåtgärder av den typ som kulturrådets<br /> betänkande skisserar skall tas för vad de är och knyter inga illusioner till<br /> dem. En socialistisk kulturpolitik måste vara en del av arbetarklassens<br /> och dess förbundnas kamp för socialismen. Detta utesluter inte att den<br /> nuvarande statliga kulturpolitiken inte kan förbättras. Ett försvar av den<br /> hotade kulturen är ett led i kampen mot monopol och storfinans.</p> <p>Statsapparatens agerande gentemot den hårt trängda kulturen präglas<br /> av motsägelsefullhet. Åena sidan låter man de kommersiella krafterna härja<br /> fritt. Å andra sidan strävar man efter att föra en statlig kulturpolitik, som<br /> manifesterats i kulturrådets betänkande och i propositionen 1974:28.<br /> KUR formulerar mål och ideologi, medan propositionen i stor utsträckning<br /> avstår från detta och begränsar sig till att formulera konkreta<br /> förslag. KUR skriver utförligt om kultursatsningar till eftersatta grupper,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>medan propositionen nöjer sig med att omnämna vilka eftersatta<br /> minoritetsgrupper som finns, utan att gå in på vilka resurser som bör<br /> satsas på dem. KUR intar en generös attityd till centrumbildningarna och<br /> de fria grupperna, medan propositionen satsar på de etablerade bildningsorganisationerna.<br /> KUR anslår otillräckliga ekonomiska resurser då det<br /> gäller att förverkliga den vision man har, och i propositionen är de<br /> otillräckliga resurserna ytterligare nerbantade. Fackföreningsrörelsen nr<br /> 7/1974 kommenterar propositionen: ”Det som satsas för nästa budgetår<br /> ger inga möjligheter att på ett märkbart sätt öka den kulturella<br /> jämlikheten — och det var ju ändå det som var meningen med<br /> reformen.” Både i KUR och i propositionen är man medveten om vilken<br /> roll de sociala faktorerna spelar för att underlätta resp. försvåra<br /> människors möjligheter att på olika sätt ta del i kulturaktiviteter. Men<br /> denna insikt utmynnar inte i några utsagor om nödvändigheten av att<br /> kombinera kulturaktiviteterna med fackligt och politiskt arbete för att<br /> möjliggöra en verklig kulturell jämlikhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Kulturrådet har i sin utredning framhållit vikten av att den kommersiella<br /> kulturens negativa verkningar bekämpas. I remissbehandlingen av<br /> rådets utredning framkom från en rad olika instanser kritik av rådets<br /> otillräckliga förslag på denna punkt. Sammanfattningsvis gick kritiken ut<br /> på att så länge den statliga kulturpolitikens insatser är begränsade till att<br /> innebära ett stöd till de kultursektorer som är dömda till undergång i<br /> konkurrensen med de växande monopolintressen som alltmer sätter sin<br /> prägel på det kulturliv som dominerar i det monopolkapitalistiska<br /> Sverige, så länge är de statliga stödåtgärderna av den typ som kulturrådet<br /> skisserat helt otillräckliga. Metallarbetarförbundets remissvar innehöll ett<br /> bra exempel på denna kritik:</p> <p style="margin-left:3px;">”Man kan därför tänka sig, att flertalet av kulturrådets förslag<br /> genomförs utifrån liberala värderingar — men att resultatet ändå blir ökad<br /> ojämlikhet. Så sker nämligen om man samtidigt som man genomför<br /> kulturpolitiska reformer i jämlikhetsskapande syfte ger ett ökat stöd åt<br /> kulturkommersialismen.”</p> <p style="margin-left:3px;">Denna, som vi ser det, fundamentala kritik av kulturrådets betänkande<br /> har inte alls beaktats, i propositionen. Visserligen finns där formuleringar<br /> som tyder på att man inte är helt omedveten om problemet som t. ex.:<br /> ”Samhällets stöd får inte reduceras till att endast komplettera den<br /> kommersiella kulturmarknaden eller ta över det ekonomiska ansvaret när<br /> den privata företagsamheten inte längre har något intresse för verksamheten.”<br /> (s. 298) Det är t. o. m. så att kommersialismens bekämpande<br /> utgör ett av de föreslagna målen för den statliga kulturpolitiken:<br /> ”Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar<br /> inom kulturområdet.” (s. 295)</p> <p style="margin-left:3px;">Men om man studerar vad propositionen konkret avser med en sådan<br /> formulering visar det sig att den inte på en enda punkt leder till förslag<br /> till åtgärder för att bryta storfinansens makt över kulturen. Propositionen<br /> innehåller ett enda exempel på vad regeringen menar med sådana<br /> åtgärder: det statliga stödet till folkbiblioteken!</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Ett talande exempel på vad denna passivitet leder till är det faktum,<br /> att medan det statliga stödet till tidskrifter för år 1974/75 föreslås uppgå<br /> till 1,5 milj. kr., erhåller samtidigt den kommersiella veckopressen en<br /> indirekt subvention via posttaxorna som redan för något år sedan<br /> uppgick till 8 milj. kr.!</p> <p>En av de viktigaste och mest positiva tankegångarna i kulturrådets<br /> betänkande är den att det statliga kulturstödet kraftigt måste prioritera<br /> det man kallar ”den fria kollektiva skapande verksamheten”. Bl. a.<br /> föreslog man ett s. k. lokalt aktivitetsstöd till kulturell verksamhet av det<br /> slag som inte faller inom de ramar som reglerna för statsbidrag tili<br /> studiecirkelverksamhet uppställer. Emellertid är storleken på de anslag<br /> som kulturrådet tänker sig för detta ändamål helt otillräcklig, vilket<br /> också framhållits i en reservation av ledamoten P.-O. Enquist. Kulturrådet<br /> tänkte sig två alternativa vägar att förmedla det lokala aktivitetsstödet,<br /> antingen via folkbildningsorganisationerna eller via kommunernas<br /> kulturnämnder. På denna punkt föranledde betänkandet en intensiv<br /> diskussion. Regeringen löser i sitt förslag denna knut med ett svärdshugg<br /> och avvisar förslaget om ett lokalt aktivitetsstöd. I stället föreslår den ett<br /> statligt bidrag till experiment och utvecklingsarbete att fördelas av<br /> kulturrådet. Detta bidrag skall endast kunna utgå till föreningar och<br /> organisationer. Vi finner detta helt oacceptabelt. För det första menar vi<br /> att kulturrådet helt tillfredsställande har dokumenterat behovet av stöd<br /> till kulturaktiviteter av det slag det här gäller, varför påståendet i<br /> propositionen att denna verksamhet ytterligare måste utforskas endast är<br /> ett uttryck för ett byråkratiskt tänkande. För det andra är denna<br /> verksamhet till sin natur experimentell, bl. a. därigenom att den är tänkt<br /> att ske i andra former än de traditionella, av bildningsorganisationerna<br /> tillämpade, varför det ligger en klar motsägelse i att begränsa det statliga<br /> stödet till dessa organisationer.</p> <p>I den kulturpolitiska diskussionen har decentraliseringssträvandena i<br /> KUR-betänkandet intagit en stor plats. Detta avsätter sig i propositionens<br /> allmänna formuleringar i instämmanden. Däremot saknas konkreta<br /> förslag till hur ”decentraliseringsmålet” skall uppnås. Tvärtom är det<br /> möjligt att i propositionen finna exempel på förslag som leder till en<br /> ökad centralisering av kulturen. Som ett sådant kan man se anslaget till<br /> de centrala amatörorganisationerna på 400 000 kr., som i princip skall<br /> reserveras för dessas centrala verksamhet. Ett annat är det centrala<br /> anslaget till studieförbunden, som föreslås ökat med 4 milj. kr., varav<br /> hälften skall gå till pedagogiskt utvecklingsarbete. Vi menar att dessa<br /> exempel visar på en tendens i propositionen att gynna de stora etablerade<br /> organisationerna på kulturens område på ett sätt som strider mot de på<br /> andra ställen uttalade ambitionerna att sprida kulturen. Även på denna<br /> punkt instämmer vi i de synpunkter som P.-O. Enquist ger uttryck för i<br /> sin reservation:</p> <p>”Det är, inte minst ur principiell synpunkt, också viktigt att undvika<br /> att centralt uppbyggda övergripande organisationer tilldelas alltför stora<br /> eller alltför många kulturpolitiska uppgifter, eller tillåts bli alltför</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>dominerande och ensamma. Att skapa alternativa vägar är därför viktigt,<br /> inte bara inom amatörismens sektor. Att betrakta t. ex. studieförbundens<br /> organisationsnät som ett system av neutrala, opolitiska och till allt<br /> användbara kanaler är uppenbarligen en felsyn, också ur dessa organisationers<br /> synpunkt.”</p> <p>Enquist kritiserar i sin reservation sammansättningen av den föreslagna<br /> Föreläsningsbyrån, dvs. att den rekryteras enbart ur Folkbildningsförbundet,<br /> och han avslutar sin kritik på följande sätt:</p> <p>”1 kulturrådets betänkande redovisas på flera ställen en pluralistisk<br /> kultursyn. Många av de goda skälen för den synen finns angivna i<br /> målkapitlet, med motiveringar som omfattar både decentralisering,<br /> förnyelse och värnande av yttrandefriheten. När kulturrådets förslag<br /> realiseras bör de målsättningarna inte tillåtas försvinna ur bilden.”</p> <p>Det svenska kulturlivet i dag är starkt präglat av de motsättningar som<br /> karakteriserar samhället i stort. Kapitalkoncentrationen och monopoliseringstendenserna<br /> ger storfinansen ett avgörande inflytande också över<br /> kulturen. Både kulturlivet i vid mening och kulturen i betydelsen<br /> konstnärlig verksamhet utarmas. Ytterst är kulturrådets betänkande och<br /> andra statliga initiativ till stödåtgärder endast en bekräftelse på detta. Ett<br /> exempel på det svenska samhällets kulturfientlighet är de motsättningar<br /> som råder mellan de kulturkommersiella krafterna och de s. k. kulturarbetarna<br /> och som tillspetsats starkt under det senaste decenniet.<br /> Kulturarbetarnas verksamhet har allt svårare att få plats, deras arbete kan<br /> inte göras lönsamt och deras insatser har att konkurrera med masskulturprodukter,<br /> vilka gör det omöjligt för den seriösa kulturen att skaffa sig<br /> en förankring bland bredare grupper av befolkningen. Kulturarbetarnas<br /> oppositionsställning mot den kommersiella kulturens makthavare har<br /> accentuerats, och nya vägar har lagts för att sprida den progressiva,<br /> seriöst arbetande kulturen, när de traditionella ”kulturvägarna” inom<br /> organisationer av folkrörelsetyp har visat sig oförmögna att utgöra ett<br /> alternativ till den kommersiella kulturen. Detta är bakgrunden till att<br /> kulturlivet i Sverige i dag rymmer en starkt expanderande sektor som går<br /> under namnet ”fria grupper och ensembler”. Genom sammanslutningar<br /> av typ Författarcentrum och Teatercentrum bedrivs ett framgångsrikt<br /> uppsökande och arbetsförmedlande arbete av och bland kulturarbetare.<br /> Centrumbildningarna och de ”fria” grupperna utgör i dag det viktigaste<br /> alternativet till monopolens masskultur och bildar den faktor som<br /> verksammast kan bidra till den spridning av kulturen som förespråkas av<br /> kulturrådet. Därför menar vi att det statliga stödet till dessa är av mycket<br /> stor betydelse, och de föreslagna anslagen i propositionen är alldeles för<br /> snålt tilltagna. I vad gäller stödets form anser vi det positivt att<br /> propositionen beaktat de synpunkter som kommit fram under remisstiden<br /> från de berörda organisationerna. Stödet bör som föreslås fördelas<br /> centralt av kulturrådet, men vi finner att det med sin föreslagna storlek är<br /> helt otillräckligt. Det finns i propositionen en rad faktorer som gör det<br /> statliga stödet till de fria grupperna otillräckligt redan i jämförelse med<br /> de ambitioner som uttrycks i kulturrådets betänkande: där tänker man</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>sig en ökning av stödet från en till sjutton miljoner fram till år 1981/82.<br /> Samtidigt föreslås att denna ökning skall ske snabbast i början av<br /> perioden. Dessa synpunkter och förslag leder inte ens till en kommentar i<br /> propositionen, varför innebörden i den nu föreslagna ökningen med 1,7<br /> milj. kr. är svår att fastställa. Likaså är definitionen av begreppet ”fria<br /> grupper och ensembler” och gränsdragningen mellan yrkesverksamma<br /> och icke-yrkesverksamma grupper problematisk. För tillfället är det enda<br /> effektiva sättet att undanröja de risker dessa faktorer innebär för de fria<br /> gruppernas framtid att kraftigt höja anslaget till dem.</p> <p>Över huvud taget är det minst sagt anmärkningsvärt att den grundliga<br /> diskussion om den statliga kulturpolitiken i framtiden som förs i<br /> kulturrådets betänkande och som blivit följden av detsamma under<br /> remisstiden inte leder fram till några riktlinjer eller ens kommentarer i<br /> propositionens skrivning. Nu vilar alltför många och viktiga bedömningar<br /> på det kommande kulturrådet.</p> <p>Vi har tidigare berört brister i den analys av masskulturens roll som<br /> företas i propositionen. Den redan i dag viktigaste sektorn av denna är<br /> kanske radio- och TV-området. Där har staten reella förutsättningar att<br /> motverka de ekonomiska intressenternas makt, varför det är särskilt<br /> anmärkningsvärt att den framtida politiken på detta område inte berörs i<br /> propositionen. I en riktig analys av dessa mediers roll i dagens svenska<br /> kulturliv, och ännu mera i framtiden, måste man konstatera att de<br /> kulturkommersiella krafterna även här har en dominerande ställning.<br /> Detta faktum är centralt och måste uppmärksammas och redan nu<br /> föranleda åtgärder från statens sida. Beträffande Sveriges Radios kulturpolitiska<br /> roll instämmer vi i det remissvar till KUR:s betänkande som<br /> avgavs av Stockholms FCO: ”Man tävlar med metoder som är kommersialismens,<br /> utan att det finns något egentligt skäl till det. Ungdomar från<br /> kulturellt stimulansfattiga miljöer får inte längre en ökad kulturell<br /> valfrihet via TV .”</p> <p>Det finns grupper som i särskilt hög grad är utsatta för kulturkommersialismens<br /> verkningar, t. ex. barn och invandrare. Detta uppmärksammas<br /> i propositionen men leder för dessa gruppers del inte till<br /> några förslag till åtgärder. Det är en allvarlig försummelse, som bara lätt<br /> maskeras av förslaget att det skall falla på kulturrådet att utforska<br /> framtida åtgärder. Vi anser att betydande belopp kan och bör anslås<br /> redan nu. För barnkulturens del kan det t. ex. ske genom stöd till<br /> förskolornas och ungdomsgårdarnas verksamhet, för invandrarnas del<br /> genom stöd till deras respektive länderorganisationer.</p> <p>För många kulturarbetare är arbetet som ledare för studiecirkelverksamhet<br /> en viktig inkomstkälla. En höjning av ledararvodet för dessa<br /> framstår därför som en viktig åtgärd. Den föreslagna höjningen med 2 kr.<br /> per studietimme framstår som alltför liten, då den inte ens täcker<br /> penningvärdeminskningen sedan förra gången anslaget höjdes. Det arvode<br /> som cirkelledare normalt erhåller är påfallande litet i jämförelse med den<br /> ersättning som utbetalas för likvärdigt arbete t. ex. på skolans område.</p> <p>I tidigare motioner (bl. a. 1973:169) har vpk föreslagit höjningar av</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>det statliga tidskriftsstödet. Den ringa höjning som föreslås i propositionen<br /> täcker i stort sett endast realkostnadsökningarna för de tidskrifter<br /> som nu erhåller statligt stöd. Det tillåter inte att några fler tidskrifter<br /> kommer i fråga. Detta rimmar dåligt med strävanden att bygga ut det<br /> statliga stödet till kulturyttringar som hotar att dö ut i kampen med<br /> ekonomins övermakt. Vi föreslår att det statliga tidskriftsstödet höjs till<br /> 2 milj. kr., och vi menar att höjningen skall gälla stödformen grundbidrag.</p> <p>Ett samhälles kultur är inte bara eller ens i första hand den<br /> konstnärliga produktion som de kulturellt verksamma bedriver. Att<br /> kulturen i det monopolkapitalistiska Sverige är hotad är inte en sanning<br /> som bekräftas bara av kulturarbetarnas situation. Att kulturen är hotad<br /> är i första hand ett faktum som berör de arbetande människornas villkor,<br /> deras arbetsplatser, deras bostäder och bostadsområden, deras städer. Det<br /> är på dessa områden som lönsamheten och kapitalintressena slår ut de<br /> mänskliga behoven. Det är detta faktum som måste utgöra bakgrunden<br /> till varje diskussion av det vida, sociologiska kulturbegreppet. Det måste<br /> också leda till konkreta politiska åtgärder som riktar sig mot storfinansens<br /> intressen. En sådan åtgärd är att skapa utrymme för lokaler till<br /> kulturella aktiviteter av olika slag. Kulturrådets betänkande berör dessa<br /> frågor men leder inte till några konkreta förslag från regeringen. Vi är<br /> medvetna om att utredningar arbetar med dessa frågor, men anser ändå att<br /> det är viktigt att framhålla vikten av dessa kulturpolitiska åtgärder. Vi<br /> hänvisar här endast till de krav vpk rest i tidigare motioner på detta<br /> område: motion 1974:722 om kommunala konstsalonger och motion<br /> 1972:673 om statliga normer för aktivitetslokaler i varje bostadsområde.</p> <p>Med hänvisning till det anförda föreslås</p> <p style="margin-left:52px;">att riksdagen måtte besluta</p> <p style="margin-left:52px;">1. att som riktlinjer för den statliga kulturpolitiken uttala dels<br /> vad som anförs i denna motion, dels vad som i övrigt förordas<br /> i propositionen 1974:28,</p> <p style="margin-left:52px;">2. att hos regeringen hemställa om förslag till lokalt aktivitetsstöd<br /> till kulturell verksamhet i enlighet med vad som<br /> föreslagits i ledamoten Enquists reservation till kulturrådets<br /> betänkande,</p> <p style="margin-left:52px;">3. att i propositionen under punkt 27.8 Bidrag till särskilda<br /> kulturella ändamål begärt anslag om 22 777 000 kronor<br /> uppräknas med 3 800 000 kronor till 26 577 000 och att<br /> denna anslagsökning fördelas så att ytterligare 1 900 000<br /> kronor fördelas på de olika centrumbildningarna och att<br /> ytterligare 1 900 000 kronor ställs till teater- och musikrådets<br /> förfogande för bidrag till mindre ensembler och fria<br /> grupper,</p> <p style="margin-left:52px;">4. att hos regeringen begära förslag om ett särskilt anslag att<br /> användas för stöd till kulturell verksamhet bland barn i<br /> enlighet med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:52px;">5. att hos regeringen begära förslag om ett särskilt anslag att</p> </div> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1721</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:53px;">användas för stöd till kulturell verksamhet bland invandrare i<br /> enlighet med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:53px;">6. att hos regeringen hemställa om förslag om en kraftig<br /> förhöjning av bidragen till cirkelledararvodet,</p> <p style="margin-left:53px;">7. att i propositionen under punkt 27.7 Tidskriftsstöd begärt<br /> anslag om 1 540 000 kronor förhöjs till 2 000 000 kronor.</p> <p>Stockholm den 5 april 1974</p> <p>LARS WERNER (vpk)<br /> i Tyresö</p> <p>EIVOR MARKLUND (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>GUSTAV LORENTZON (vpk) GUNVOR RYDING (vpk)</p> <p>JÖRN SVENSSON (vpk) BARBRO BACKBERGER (vpk)</p> <p>i Malmö</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 EIVOR MARKLUND vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 GUSTAV LORENTZON vpk 4 undertecknare 0 GUNVOR RYDING vpk 5 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 6 undertecknare 0 BARBRO BACKBERGER vpk 7 undertecknare FX021721 av herr Werner i Tyresö m. fl. mot_1974__1721.pdf 209208 pdf i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. https://data.riksdagen.se/fil/0DDF4F07-5C5C-442A-A535-ADE64FE1B9C3