3087296 FX021709 1974 1709 mot mot Motion 1974:1709 av herr Helén m. fl. Motion Motion 1709 0 1974-04-05 00:00:00 2014-11-03 20:12:50 2014-11-03 00:00:00 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. av herr Helén m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FX021709/text https://data.riksdagen.se/dokument/FX021709 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FX021709 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Nr 1709</p> <p>av herr Helén m. fl.</p> <p>i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga<br /> kulturpolitiken.</p> <p>Sedan slutet av 1960-talet har olika delar av kulturpolitiken varit<br /> föremål för ett stort och omfattande utredningsarbete. Det har emellertid<br /> varit ett i hög grad splittrat utredningsarbete. Den allmänna inriktningen<br /> av den statliga kulturpolitiken samt stödet till teater-, musik- och fritt<br /> skapande verksamhet har behandlats av kulturrådet. Musei- och utställningsfrågoma<br /> har utretts av MUS 65. Film- och litteraturfrågoma har<br /> tagits upp av särskilda branschutredningar, och insatserna för grupper<br /> som invandrare och handikappade är föremål för överväganden inom<br /> särskilda utredningar.</p> <p>Av praktiska skäl har en sådan uppdelning varit motiverad under<br /> utredningsskedet. Det hade emellertid varit motiverat att riksdagen givits<br /> möjlighet att i ett sammanhang diskutera och ta ställning till resultatet av<br /> de senaste årens kulturpolitiska utredningsarbete. Det hade gjort det<br /> lättare att anlägga en helhetssyn på de statliga insatserna inom olika<br /> områden och beakta samspelet dem emellan. De förslag som riksdagen nu<br /> har att ta ställning till bär ofullständighetens prägel — alltför många och<br /> stora sektorer har lämnats utanför för att det skall vara möjligt att tala<br /> om en stor kulturpolitisk reform.</p> <p>Liksom kulturrådets betänkande präglas propositionen av allmänna<br /> resonemang och — i och för sig vällovliga — försök att formulera mål för<br /> de statliga kulturinsatserna. De konkreta ekonomiska åtgärder som<br /> föreslås är emellertid starkt begränsade — inte minst med tanke på den<br /> återhållsamhet som präglat kultursektorn under pågående utredningsarbete<br /> — och det är svårt att se hur de på något avgörande sätt skall kunna<br /> förändra det kulturpolitiska klimatet och öka medborgarnas möjligheter<br /> att medverka i kulturella aktiviteter eller ta del av det kulturella utbudet.</p> <p>För att förverkliga de uppställda målen fordras under de återstående<br /> åren av treårsperioden insatser av en annan storleksordning än de som nu<br /> föreslås. Vi är för vår del beredda att medverka till att en snabb höjning<br /> av anslagen för kulturella ändamål kommer till stånd.</p> <p>Liberal kultursyn</p> <p>De senaste årens kulturpolitiska diskussioner inom och utom riksdagen<br /> har visat att det råder betydande enighet om huvudlinjerna i<br /> reformarbetet på det kulturpolitiska fältet. Folkpartiet har för sin del<br /> närmare preciserat synen på dessa frågor i dels skriften En liberal<br /> kultursyn (1970), dels ett antal riksdagsmotioner, bl. a. 1971:812.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>De grundläggande utgångspunkterna i en liberal kultursyn finns<br /> fastlagda i folkpartiets program från 1972 (bilaga 1). Där heter det bl. a.</p> <p>Ett levande och vitalt kulturliv är en omistlig del av ett mänskligare<br /> samhälle. Kulturpolitikens syfte skall vara att frigöra, stödja och utveckla<br /> individens förmåga till upplevelser och engagemang i dagens värld, med<br /> dess historiska bakgrund. Människans egen skapande förmåga, hennes<br /> förutsättningar att skapa inte blott ting utan även relationer till<br /> medmänniskorna är central.</p> <p>Kulturpolitiken måste präglas av vidsynthet, öppenhet och tolerans.<br /> Detta är en förutsättning för ett dynamiskt kulturliv, där det finns<br /> utrymme för såväl det traditionella som det okonventionella, det sökande<br /> och det stridande. Den måste lämna utrymme även för långtgående<br /> politiskt engagemang och samhällskritik. Alla tendenser till värdemonopolisering<br /> måste motarbetas.</p> <p>Stat, landsting och kommuner har ansvar för att medborgarna har<br /> tillgång till kulturell service lika väl som annan service. Det är ett<br /> fundamentalt rättvisekrav att varje medborgare oberoende av bostadsort<br /> och ekonomiska förhållanden ges tillfälle att uppleva och utöva kulturell<br /> verksamhet i enlighet med sin egen önskan — det betyder att bättre<br /> regional rättvisa måste skapas, att olika barriärer måste forceras och att<br /> valfriheten måste garanteras.</p> <p>Det allmänna måste också sträva efter att garantera kulturlivets<br /> allsidighet för att motverka det ensidiga kulturutbud som marknadsmekamismema<br /> kan medföra. Kulturpolitikens strävan skall bl. a. vara att<br /> medverka till utformningen av en stimulerande livsmiljö, att målmedvetet<br /> söka nå de kulturellt underförsörjda och att decentralisera kulturstödet<br /> till regionala och lokala nivåer.</p> <p>Den enskilda människans inneboende lust och förmåga till initiativ<br /> och hennes skapande kraft måste i hög grad få komma till uttryck på<br /> kulturlivets område. Det skulle vara en fara för kulturens vitalitet och<br /> mångfald att inte positivt ta till vara dessa tillgångar. Det är därför<br /> nödvändigt att noga skilja mellan kravet att det allmänna tar ansvar för<br /> ett mångsidigt och kvalitativt värdefullt kulturliv och tanken att endast<br /> det allmänna skall uppträda som producent eller ansvarig utgivare av<br /> kultur. Lika bestämt som vi säger ja till det första kravet säger vi nej till<br /> det andra.</p> <p>En betydligt starkare satsning från det allmännas sida på kulturell<br /> verksamhet är både angelägen och nödvändig. Med det behöver inte<br /> innebära att man skapar en stor kulturbyråkrati eller att hela kulturlivet<br /> institutionaliseras. Det gäller nämligen att undvika de faror för förstelning<br /> och likriktning som lurar. Det är därför viktigt att en stor del av<br /> kulturutbudet kommer från föreningar och organisationer, studieförbund<br /> och fria grupper samt enskilda. Det skapar de bästa garantierna för den<br /> förnyelse och anpassning till nya strömningar och förhållanden som är<br /> nödvändig. En sådan beredskap är störst då inte alla resurser är bundna i<br /> institutionaliserade former.</p> <p>Mot denna bakgrund har folkpartiet förordat en kulturpolitik från det</p> </div> <div class="block ml_31" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>allmännas sida som kan sammanfattas i fyra punkter:</p> <p>O De kulturpolitiska insatserna bör bygga på en långtgående decentralisering<br /> och i första hand utgå från fasta lokalt eller regionalt<br /> förankrade institutioner,<br /> o Stat, landsting och kommuner måste motverka det ensidiga kulturutbud<br /> som marknadsmekanismerna kan medföra och sträva efter att<br /> garantera kulturlivets allsidighet,<br /> o Verksamheter som ligger vid sidan av de etablerade kulturinstitutionerna<br /> skall stödjas och stimuleras.</p> <p style="margin-left:17px;">O Det allmänna måste medverka till att ge kulturarbetare av olika slag<br /> möjlighet att arbeta under trygga ekonomiska och sociala förhållanden.</p> <p>Den allmänna syn som kommer till uttryck i propositionen ligger i<br /> sina huvuddrag väl i linje med här skisserade uppfattningar och kan enligt<br /> vår mening bilda grunden för det fortsatta reformarbetet på kulturområdet.</p> <p>Kulturfond</p> <p>För att förhindra en alltför stark dominans från etablerade kulturinstitutioners<br /> sida måste verksamheter vid sidan av dessa stödjas och<br /> stimuleras ekonomiskt. Med den utgångspunkten har — som påpekats i<br /> propositionen — folkpartiet under flera år föreslagit en statlig kulturfond.<br /> Syftet har varit att vid sidan om ett fast bidragssystem bygga upp resurser<br /> som skulle kunna användas på ett fritt och från år till år skiftande sätt.<br /> Bland verksamheter som skulle kunna stödjas genom en sådan fond har<br /> nämnts fria grupper och centrumbildningar av olika slag, kulturnämnder<br /> och i kommuner och landsting för enstaka större projekt, enskilda som<br /> behöver ekonomiska bidrag för att kunna t. ex. skriva en bok eller<br /> komponera ett musikverk.</p> <p>Tanken på en statlig kulturfond behandlades av kulturrådet, som<br /> visserligen avstyrkte själva kulturfondstanken men underströk behovet av<br /> medel för tillfälliga insatser av olika slag. I propositionen föreslås som en<br /> del av Bidraget för särskilda kulturella ändamål ett särskilt bidrag till<br /> experiment och utvecklingsarbete. Med denna komplettering och vissa<br /> förändringar som föreslås i det följande har Birdraget till särskilda<br /> kulturella ändamål fått en omfattning och inriktning som står väl i<br /> överenstämmelse med förslaget om en statlig kulturfond. Vi avstår därför<br /> från att ånyo föra fram förslaget.</p> <p>Det föreslagna bidraget till experiment och utvecklingsarbete har<br /> emellertid givits ett avsevärt mer begränsat användningsområde än vad en<br /> kulturfond avsetts att få. Det skall ”avse projekt av experiment- och<br /> utvecklingskaraktär på lokal nivå dels inom amatörverksamheten, dels<br /> beträffande uppföljning av andra kulturaktiviteter” och utgå till ”verksamhet<br /> som bedrivs av föreningar och organisationer”. I vissa fall skall<br /> dock även löst organiserade grupper kunna komma i fråga för bidrag.<br /> Enligt vår mening bör bidraget till experiment och utvecklingsarbete</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_4"><p>användas utan de inskränkningar som anges i propositionen. Det bör<br /> således över huvud taget avse experiment- och utvecklingsprojekt inom<br /> kulturområdet för vilka inga reguljära bidragsmöjligheter står till buds.<br /> Inskränkningen till lokal nivå m. m. bör således utgå. Vidare bör bidraget<br /> även kunna utgå till enskilda eller för ändamålet speciellt organiserade<br /> grupper. Genom dessa utvidgningar av bidragets användningsområde<br /> uppkommer ett ökat medelsbehov. Totalt 3 milj. kr., dvs. 1 milj. kr.<br /> utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, bör därför anvisas för ändamålet.</p> <p>Bidraget till särskilda kulturella ändamål bör — som framhållits ovan —<br /> kunna ges en sådan användning att huvudsyftet bakom kulturfondsförslaget<br /> tillgodoses. Det förutsätter emellertid bl. a. att det varje år står en<br /> betydande summa till förfogande som kan fördelas till nya ändamål. För<br /> närvarande fördelas visserligen medlen varje år efter särskild ansökan,<br /> men i vissa fall har anslaget onekligen kommit att få karaktären av ett<br /> permanent stöd. När en verksamhet är av den karaktären att ett mer fast<br /> statligt bidrag bedöms lämpligt bör det enligt vår mening utgå i annan<br /> form — ev. som särskilt anslag — än via Bidraget till särskilda kulturella<br /> ändamål.</p> <p>Den icke institutionsbundna verksamheten på framför allt teater- och<br /> musikområdet har varit en viktig injektion för det svenska kulturlivet inte<br /> minst under senare år. Det är därför erforderligt att det inom ramen för<br /> Bidraget till särskilda kulturella ändamål finns betydande utrymme för<br /> att stödja icke institutionsanknutna verksamheter. I propositionen<br /> skisseras en viss utvidgning av användningen av anslaget. Bl. a. skall stöd<br /> till mindre musikensembler i fortsättningen utgå ur det. För att<br /> möjliggöra ett generöst stöd till den icke institutionsbundna verksamheten<br /> bör anslaget räknas upp med 3 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj:t<br /> föreslagit. Detta belopp bör reserveras för stöd till fria grupper av olika<br /> slag och mindre musikensembler.</p> <p>Kulturarbetarna och det allmänna</p> <p>Samhällets ansvar gentemot kulturarbetarna omfattar i första hand<br /> den utbildning som skapar förutsättningar för en fruktbar insats samt<br /> garantier för en rimlig materiell försörjning. Inte minst i sistnämnda<br /> avseende finns det mycket övrigt att önska.</p> <p>Att få avsättning för sina produkter på en i hvudsak kommersiellt<br /> inriktad marknad är för de flesta kulturarbetare förutsättningen för en<br /> dräglig försörjning och trygga arbetsföhållanden. I en marknadsekonomi<br /> byggd på fri konkurrens mellan olika varor och tjänster kan emellertid<br /> den kulturella produktionen många gånger ha svårt för att hävda sig. I<br /> kampen med en ständigt växande ström av varor och tjänster avsedda att<br /> tillfredsställa mer materiellt inriktade behov hamnar kulturprodukterna<br /> ofta långt ner på ”inköpslistan”. Följden blir att många kulturarbetare<br /> fortfarande måste kämpa inte bara för en med andra medborgare<br /> likvärdig standard utan också många gånger för sin blotta existens.</p> <p>Av den undersökning om kulturarbetarnas inkomster som kulturrådet,</p> </div> <div class="block ml_41" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>litteraturutredningen och låginkomsutredningen presenterade under 1971<br /> framgår klart att många kulturarbetare befinner sig i en ekonomiskt svår<br /> situation. Om man ser till medianinkomsten ligger den för bildkonstnärer,<br /> konsthantverkare och författare lägre än för löntagargruppen i dess<br /> helhet. Till bilden hör också att endast en del av kulturarbetarnas<br /> inkomster härrör från direkt konstnärlig verksamhet. Materialet visar att<br /> stat och kommun måste ta på sig ett större ansvar än hittills för att ge<br /> kulturarbetarna möjlighet att arbeta under stimulerande och meningsfulla<br /> former och kunna känna rimlig trygghet i ekonomiskt avseende.</p> <p style="margin-left:3px;">Den grundläggande principen för det allmännas engagemang för att<br /> förbättra kulturarbetarnas situation bör vara att i största möjliga<br /> utsträckning söka skapa arbetstillfällen och att ge ersättning för<br /> fullgjorda arbetsprestationer. Genom att betala generöst för de kulturella<br /> produkterna visar man att det angelägnaste i kulturpolitiskt avseende inte<br /> är att hålla kulturarbetarna ekonomiskt flytande utan att deras insatser är<br /> viktiga och nödvändiga. Detta innebär emellertid inte att det samhälleliga<br /> stöd som nu utgår i form av arbetsstipendier o. d. bör försvinna. Det är<br /> tvärtom nödvändigt att stat och kommun medverkar till att göra det<br /> möjligt för kulturarbetare av skilda slag att under ekonomiskt trygga<br /> förhållanden färdigställa större verk och pröva nya uttrycksmedel etc.</p> <p style="margin-left:3px;">Enprocentsregeln</p> <p style="margin-left:3px;">Stat och kommun har möjlighet att påverka bildkonstnärernas<br /> arbetsvillkor och levnadsförhållanden genom sin inköpspolitik i vad gäller<br /> konst. Det är därför klart otillfredsställande att de statliga anslagen för<br /> inköp av konst ännu inte motsvarar den norm som man länge sökt<br /> tillämpa i det offentliga byggandet, nämligen att minst en procent av<br /> byggnadsvärdet skall anslås till konstnärlig utsmyckning. Den kritiken<br /> drabbar självfallet också landstingen och primärkommunerna. Kulturrådet<br /> bör ges i uppdrag att framlägga förslag om åtgärder för att<br /> upprätthålla enprocentsregeln för konstnärlig utsmyckning.</p> <p style="margin-left:3px;">Biblioteks- och utställningsersättningar</p> <p style="margin-left:3px;">Som vi understrukit ovan bör en huvudlinje i den statliga kulturpolitiken<br /> gentemot kulturarbetarna vara att ge dem ersättning för vad de<br /> producerar. Den s. k. biblioteksersättningen, dvs. ersättningen till författarna<br /> för de böcker som biblioteken lånar ut till allmänheten, är en<br /> ersättningsform som ligger helt i linje med denna vår grundsyn.</p> <p style="margin-left:3px;">Bildkonstnärerna befinner sig i en situation som påminner om<br /> författarnas. En stor del av deras verk ställs genom utställningar o. d. till<br /> allmänhetens förfogande utan särskild kostnad. Alldeles oavsett att<br /> utställningsverksamheten är en försäljningsform svarar bildkonstnärerna<br /> genom den för en viktig kulturell insats. Utställningarna är offentliga och<br /> öppna för alla som kan vara intresserade — enskilda, skolklasser,<br /> studiegrupper etc. Dessutom är de i allmänhet gratis. Samtidigt krävs det</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">en betydande ekonomisk satsning från konstnärens sida för att kunna<br /> genomföra en utställning. Han måste ta påsig ett betydande ekonomiskt<br /> ansvar för att kunna sprida sina verk till allmänheten och för att få dem<br /> sålda. I många fall resulterar utställningarna inte heller i ett nettoöverskott.</p> <p>Enligt vår mening är det inte rimligt att samhället på det här sättet<br /> åker snålskjuts på bildkonstnärerna. Som vi framhållit tidigare tillhör det<br /> samhällets uppgifter att se till att den kulturella produktionen sprids ut<br /> till olika delar av vårt land, och när nu en yrkesgrupp själv tar initiativet<br /> till att så sker, bör samhället träda in och ge dem ersättning för detta. Vi<br /> vill därför ansluta oss till den uppfattning som kommit till uttryck på en<br /> rad håll, nämligen att det allmänna bör ersätta konstnärerna för att de<br /> ställer ut sina produkter.</p> <p>Operan</p> <p>Under verksamhetsåret 1974/75 kommer Operan att vara hänvisad till<br /> att arbeta utanför sina vanliga lokaler till följd av den sedan länge<br /> planerade ombyggnaden. Då de alternativa spelmöjligheterna i huvudstaden<br /> är begränsade kommer teaterledningens planering för Stockholmsverksamheten<br /> att endast till viss del utnyttja teaterns fasta konstnärliga<br /> resurser. Den har därför begärt att få komplettera den begränsade<br /> spelplanen för huvudstaden med en utvidgning av turnéverksamheten i<br /> övriga delar av landet samt med ett extra stort inslag av gästspel i<br /> utlandet. Genom bortfallet av de normala recetterna från Operahuset<br /> ställer det anspråk på ett för detta år höjt statsanslag.</p> <p>Skälen för en sålunda upplagd spelplan är, som styrelsen för kungl,<br /> teatern anfört i en skrivelse till Kungl. Maj:t, det ansvar som gäller mot<br /> både publiken och skattebetalarna att inte låta teaterns stora och dyra<br /> resurser stå obrukade i någon betydande utsträckning. Skälet är också<br /> ansvaret mot de anställda som rimligen kan ställa krav på att få utföra<br /> meningsfullt arbete och som ju i den mån sådant inte kan beredas<br /> åsamkas skada också i form av förlorade tränings- och utvecklingsmöjligheter<br /> — i sin tur till förfång för publiken i ett senare skede.<br /> Teaterledningen har med den framlagda spelplanen också velat vidmakthålla<br /> det under senaste åren starkt ökande opera- och balettintresset.</p> <p>Kulturell verksamhet för blinda</p> <p>År 1955 igångsatte De blindas förening vid sitt bibliotek inläsning och<br /> utlåning av s. k. talböcker. Från början finansierades verksamheten i<br /> huvudsak med medel från en 1957—1958 genomförd landsomfattande<br /> insamling för ändamålet. Redan från början utgick statsbidrag till<br /> verksamheten. Detta har undan för undan ökats och täcker nu i huvudsak<br /> nämnda biblioteks driftkostnader. För innevarande budgetår 1973/74<br /> utgår ett statsanslag om 2 700 000 kr.</p> <p>1971 gjordes en utredning för att få en grund för den framtida<br /> verksamheten.</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Därvid föreslogs bl. a.<br /> o En övergång till talböcker på kassett så snart möjligt,<br /> o En successiv höjning av nyförvärven för såväl blindskrift som<br /> talböcker under åren 1972—1975.<br /> o ökad satsning på information genom tillsättande av en ”informationssekreterare”.</p> <p style="margin-left:17px;">O Med den högre ambitionsnivån ett avsevärt ökat statligt ekonomiskt<br /> stöd.</p> <p>Tyvärr har ännu knappast något av detta uppfyllts.</p> <p>Från staten och fram till och med kalenderåret 1973 har produktionen<br /> av talböcker skett på öppna bandspolar, och landets synskadade<br /> låntagare har som fria tekniska hjälpmedel erhållit erforderliga rullbandspelare.<br /> År 1972 beviljade riksdagen ett extra anslag om 100 000 kr. för<br /> praktiska prov inför en övergång till talböcker på kassetter. Resultatet av<br /> dessa prov talade starkt för en övergång till att använda vanliga<br /> standardkassetter och därmed också kassettbandspelare. För den enskilde<br /> synskadade låntagaren framkom flera fördelar, främst då lättheten att<br /> sätta in en kassett mot att som nu lägga på bandspolar och föra in ett<br /> tunt band till avspelningshuvudet. För biblioteken framkom också<br /> fördelar, bland annat krävs mindre hyllutrymme. För samhället i stort<br /> innebär övergången till kassetter lägre kostnader för det fria ”tekniska<br /> hjälpmedlet” — kassettbandspelaren — samt en sänkning av portoavgiften,<br /> som nu betalas genom särskilt anslag från socialhuvudtiteln till<br /> postverket.</p> <p>När De blindas förening ingav anslagsäskanden för budgetåret 1974/75<br /> räknade man med en övergångstid av 4—5 år. Överläggningar mellan<br /> föreningen, skolöverstyrelsen och Bibliotekstjänst har lett till starka<br /> önskemål om en kort övergångstid, helst 2 år. I DBF:s anslagsäskande<br /> upptogs 475 000 kr. för övergång till kassetter, och detta är i dag ett<br /> minimibelopp.</p> <p>I propositionen föreslås en höjning av anslaget till DBF:s biblioteksverksamhet<br /> med 600 000 kr. Av detta bör 20 000 avsättas för framställning<br /> av studielitteratur för synskadade högskolestuderande samt ett<br /> belopp om ca 400 000 för allmän kostnadshöjning till bibliotekets drift.<br /> 180 000 kr. återstår därmed till själva övergången till kassetter. Detta<br /> belopp är tillräckligt för en kort övergångstid. Utöver vad Kungl. Maj.t<br /> föreslagit bör därför ytterligare 275 000 kr. anvisas till biblioteksverksamheten<br /> inom De blindas förening.</p> <p style="margin-left:17px;">Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställer vi</p> <p style="margin-left:41px;">A. att riksdagen för budgetåret 1974/75</p> <p style="margin-left:53px;">1. under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål utöver<br /> vad Kungl. Maj :t föreslagit anvisar</p> <p style="margin-left:53px;">a) dels 1 milj. kr. för bidrag till experiment och utvecklingsarbete,</p> <p style="margin-left:53px;">b) dels 3 milj. kr. för stöd till fria kulturgrupper och mindre<br /> musikensem bier,</p> </div> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_40"><p>16</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:13px;">2. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit anvisar 1 milj. kr. som<br /> bidrag till Operan.</p> <p style="margin-left:13px;">3. under anslaget Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet<br /> utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit anvisar 275 000 kr.<br /> för överföring av talböcker till kompaktkassetter,</p> <p style="margin-left:13px;">B. att riksdagen</p> <p style="margin-left:13px;">1. ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen om<br /> Bidrag till särskilda kulturella ändamål och Bidrag för<br /> experiment och utvecklingsarbete,</p> <p style="margin-left:13px;">2. hos Kungl. Majit begär att kulturrådet ges i uppdrag att<br /> framlägga förslag om</p> <p style="margin-left:13px;">a) åtgärder för att upprätthålla enprocentsregeln för konstnärlig<br /> utsmyckning av offentliga byggnader,</p> <p style="margin-left:13px;">b) system för utställningsersättningar.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 5 april 1974<br /> GUNNAR HELÉN (fp)</p> <p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>SVEN GUSTAFSON (fp)<br /> i Göteborg</p> <p>INGEGÄRD FR/ENKEL (fp)<br /> CECILIA NETTELBRANDT (fp)<br /> INGEMAR MUNDEBO (fp)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i Arvika</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ROLF WIRTÉN (fp)<br /> OLA ULLSTEN (fp)<br /> ERIC ENLUND (fp)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ANDERS JONSSON (fp)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i Mora</p> </div> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979:1709</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Bilaga 1</p> <p>Utdrag ur folkpartiets partiprogram antaget vid landsmöte i Göteborg<br /> 1972</p> <p>Decentraliserat kulturliv</p> <p>Ett levande och vitalt kulturliv är en omistlig del av ett mänskligare<br /> samhälle. Kulturpolitikens syfte skall vara att frigöra, stödja och utveckla<br /> individens förmåga till upplevelser och engagemang i dagens värld, med<br /> dess historiska bakgrund. Människans egen skapande förmåga, hennes<br /> förutsättningar att skapa inte blott ting utan även relationer till<br /> medmänniskorna är central.</p> <p>Människor som får möjlighet att växa upp, bo och arbeta i miljöer som<br /> befrämjar trivsel och gemenskap har bättre utsikter att förverkliga sig<br /> själva än de som vistas i utarmade och nedbrytande miljöer. Kulturpolitik<br /> i vid mening kommer därför att innefatta åtgärder som vanligen hänförs<br /> till andra samhällssektorer, exempelvis till den fysiska planeringen eller<br /> miljö- och trafikpolitiken. En målmedveten kulturpolitik av detta slag<br /> kan på längre sikt undanröja många sociala problem.</p> <p>Kulturpolitiken måste präglas av vidsynthet, öppenhet och tolerans.<br /> Detta är en förutsättning för ett dynamiskt kulturliv, där det finns<br /> utrymme för såväl det traditionella som det okonventionella, det<br /> sökande och det stridande. Den måste lämna utrymme även för<br /> långtgående politiskt engagemang och samhällskritik. Alla tendenser till<br /> värdemonopolisering måste motarbetas.</p> <p>På kulturlivets område måste den enskilda människans inneboende<br /> initiativförmåga och skapande kraft komma till sin rätt. Stimulans och<br /> uppmuntran till initiativ från enskilda och grupper av samverkande står i<br /> samklang både med en liberal samhällssyn och med kulturlivets egna<br /> villkor. På detta sätt skapas samtidigt de bästa förutsättningarna att<br /> fördjupa kulturengagemanget hos medborgarna i allmänhet. Entusiasm<br /> och spontanitet är tillgångar som bör stödjas utan att de därför behöver<br /> kanaliseras i kulturbyråkratins former. Amatörverksamhet inom olika<br /> konstarter bör uppmuntras och stödjas. Det rikt förgrenade föreningslivet<br /> och det frivilliga folkbildningsarbetet måste spela en stor roll i kulturlivet.</p> <p>Kulturpolitikens mål skall vara att ge alla medborgare samma<br /> möjligheter att uppleva och ta del i kulturell verksamhet. Det allmänna<br /> bör sträva efter att garantera kulturlivets allsidighet för att motverka det<br /> ensidiga kulturutbud som marknadsmekanismerna kan medföra. Kulturpolitikens<br /> strävan skall bl. a. vara att medverka till utformningen av en<br /> stimulerande livsmiljö, att målmedvetet söka nå de kulturellt underförsörjda<br /> och att decentralisera kulturstödet till regionala och lokala nivåer.</p> <p>För att förhindra en alltför stark dominans för etablerade kulturinstitutioner<br /> bör verksamheter vid sidan av dessa stimuleras och stödjas<br /> ekonomiskt. Utöver ett väl utbyggt statsbidragssystem finns det därför<br /> behov av resurser, som kan disponeras på ett friare och från år tili år</p> </div> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>skiftande sätt. En statligt finansierad kulturfond kan tillgodose dessa<br /> behov. Genom denna kan enskilda, grupper och föreningar samt<br /> kulturnämnder få medel till speciella aktiviteter och arrangemang.</p> <p>De statliga kulturinstitutionernas verksamhet bör decentraliseras. Men<br /> regional rättvisa kan inte skapas enbart genom utbyggd turnéverksamhet.<br /> Det fordras i första hand insatser från fasta lokalt eller regionalt<br /> förankrade institutioner som bibliotek, konsthallar, länsmuseer, länsteatrar<br /> och regionmusik. Dessa institutioner skall ges ekonomiska och<br /> personella resurser att starta, producera och samordna olika former av<br /> uppsökande verksamhet.</p> <p>I det lokala kulturlivet fyller de kommunala biblioteken en viktig<br /> funktion. Ett utbyggt filialsystem med en vidgad bokbussverksamhet i<br /> glesbygdsområden och ett ökat öppethållande är nödvändigt för att fler<br /> människor skall kunna utnyttja bibliotekens tjänster. Samtidigt fordras<br /> också en satsning på utåtriktade och uppsökande verksamheter. Bibliotekens<br /> möjligheter att fungera som kulturella centra, inte minst i nya<br /> kommundelar, bör tas till vara. Förutsättningar för ökade insatser från<br /> bibliotekens sida inom sjukvård, åldringsvård och kriminalvård måste<br /> skapas.</p> <p>En målmedveten satsning på det lokala planet bör ske genom<br /> kommunala kulturnämnder och genom stimulans och stöd till föreningar<br /> och organisationer. Ett nära samarbete mellan kulturnämnden och<br /> föreningar och organisationer samt inom kommunen verksamma kulturarbetare<br /> skall eftersträvas. Både kulturnämnden coh samarbetsförmer<br /> måste utformas efter lokala förutsättningar.</p> <p>På det regionala planet bör landstingskommunala organ — ev. i<br /> samverkan med länsbildningsförbunden — bl. a. förmedla och samordna<br /> utbudet från centrala, regionala och lokala organ. Möjligheterna att göra<br /> landstingen till huvudmän för en utbyggd länsteaterverksamhet bör<br /> prövas. Det administrativa ansvaret för en vidgad regionalisering av<br /> musiklivet bör åvila landstingen.</p> <p>Folk- och bygdekulturen som den kommer till uttryck i konsthantverk,<br /> folkmusik, lokala seder och bruk är en viktig del av vårt kulturarv.<br /> Dessa kulturformer bör stödjas för att bevara och utveckla ett mångsidigt,<br /> folkligt förankrat kulturliv. 1 detta avseende är hembygdsföreningarna<br /> av stor betydelse. Studier av folkliga kultur- och hantverkstraditioner<br /> bör uppmuntras. Inventering och dokumentering av kulturminnen bör<br /> intensifieras.</p> <p>Möjligheterna att skydda kulturellt intressanta byggnader och miljöer<br /> mot ingrepp måste kraftigt utvidgas och förstärkas. Inom kulturminnesvården<br /> bör länsmuseerna inta en central ställning. Bevarande av genuina<br /> kulturmiljöer skall i större utsträckning kunna stödjas med allmänna<br /> medel.</p> <p>Studieförbunden utgör en naturlig bas för en omfattande och<br /> mångsidig kulturell aktivitet och bör ges stöd av stat och kommun som<br /> svarar däremot. Varje stöd måste ges på ett sådant sätt att studieförbundens<br /> självständighet och oberoende vidmakthålls. Alla studieförbund</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1974:1709</p> </div> <div class="block ml_43"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>skall ges en likartad behandling.</p> <p>Det är viktigt att det svenska kulturlivet kan berikas av invandrarkulturerna<br /> samtidigt som invandrarna ges möjlighet att bevara sin kulturella<br /> och etniska särart. Deras behov bör beaktas bl. a. vid utformandet av<br /> statsbidragsbestämmelserna för studieförbundens verksamhet och av<br /> programutbudet i radio och TV.</p> <p>Ett kulturvänligt klimat förutsätter inte bara frihet och öppenhet. Det<br /> kräver också generositet och stimulans i ekonomiskt avseende. Stat och<br /> kommun måste medverka till att kulturarbetarna kan arbeta under trygga<br /> ekonomiska och sociala förhållanden. Den grundläggande principen bör<br /> därvid vara att skapa arbetstillfällen och ge ersättning för färdiga<br /> produkter och fullgjorda prestationer. Detta måste emellertid kompletteras<br /> med ett stipendiesystem så utformat att det blir möjligt att under<br /> trygghet pröva nya uttrycksmedel och genomföra större projekt.</p> <p>Genom utställnings- och utlåningsverksamhet ställs en kulturell<br /> produktion avgiftsfritt till allmänhetens förfogande. För dessa tjänster<br /> bör kulturarbetarna tillförsäkras en rimlig ersättning. En förstärkt statlig<br /> biblioteksersättning till författarna ligger i linje med denna grundsyn. En<br /> likartad ersättning bör utgå till bildkonstnärerna i samband med<br /> offentliga utställningar. Ersättningarnas storlek och uppbyggnad bör<br /> fastställas efter förhandlingar mellan kulturarbetarnas fackliga organisationer<br /> samt stat och kommun. För att förbättra den ekonomiska<br /> situationen för bildkonstnärerna bör mervärdeskatten vid förstagångsförsäljning<br /> av konst slopas. Det är angeläget att enprocentregeln för<br /> konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader tillämpas.</p> <p>Filmen är en väsentlig kulturfaktor i det moderna samhället och<br /> upprätthållandet av en inhemsk produktion på detta område är angeläget.<br /> Ett produktionsstöd efter kvalitetsgrund som kan säkerställa en fortsatt<br /> svensk filmproduktion bör därför utgå. Stödet bör ske i former som<br /> uppmuntrar fria producenter och arbetsgrupper och stimulerar kunniga<br /> amatörfilmare. Visning av kvalitetsfilm för skilda åldersgrupper bör vara<br /> ett självklart kommunalt intresse.</p> <p>Reformer är nödvändiga för att öka böckernas spridning, stimulera<br /> bokutgivningen, pressa bokprisema och vidga arbetsmöjligheterna för<br /> författare och förlag. Därvid bör prövas ett system med statliga<br /> garantiköp av ett givet antal exemplat av skönlitterära verk, projektstöd<br /> för viktigare översättningar, biblioteksersättning också till förlagen samt<br /> insatser för att trygga försäljning av kvalitetslitteratur över hela landet.<br /> Kommunerna bör bl. a. genom sin inköpspolitik kunna stödja den lokala<br /> bokhandeln.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 74 7414 S Stockholm 1974</p> </div> </div> </div> 0 GUNNAR HELÉN fp 1 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 2 undertecknare 0 SVEN GUSTAFSON fp 3 undertecknare 0 ENKEL fp 4 undertecknare 0 CECILIA NETTELBRANDT fp 5 undertecknare 0 INGEMAR MUNDEBO fp 6 undertecknare 0 ROLF WIRTÉN fp 7 undertecknare 0 OLA ULLSTEN fp 8 undertecknare 0 ERIC ENLUND fp 9 undertecknare 0 ANDERS JONSSON fp 10 undertecknare FX021709 av herr Helén m. fl. mot_1974__1709.pdf 277063 pdf i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. https://data.riksdagen.se/fil/E0FB7EB4-5FCA-4833-9433-D409BEEED31A