3087293 FX021706 1974 1706 mot mot Motion 1974:1706 av herr Fälldin m. fl. Motion Motion 1706 0 1974-04-05 00:00:00 2014-11-03 20:12:48 2014-11-03 00:00:00 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. av herr Fälldin m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FX021706/text https://data.riksdagen.se/dokument/FX021706 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FX021706 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion nr 1706 år 1974</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Nr 1706</p> <p>av herr Fälldin m. fl.</p> <p>i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga<br /> kulturpolitiken.</p> <p>Kulturpolitiken är ett av samhällets instrument för att främja<br /> gemenskap och tolerans samt en mångskiftande verksamhet, som ökar<br /> den enskildes möjligheter till personlig utveckling. Det är en grundsats<br /> som betonas i inledningen till det kulturpolitiska avsnittet i centerns<br /> partiprogram från 1970. Där slås också fast att kulturlivet måste<br /> decentraliseras, så att alla människor oavsett ekonomi och bostadsort<br /> skall ha möjlighet att delta i kulturella aktiviteter. De negativa effekterna<br /> av ett kommersiellt kulturliv skall motverkas. Kulturdebatten skall vara<br /> fri och obunden, så att skilda uppfattningar kan komma till tals, och<br /> förutsättningar skall garanteras för religiös verksamhet. Bildningsorganisationerna<br /> skall ges ett aktivt samhälleligt stöd liksom fristående grupper<br /> och den nyskapande verksamheten. Kulturpolitiska synpunkter måste få<br /> påverka samhällsplaneringen.</p> <p>Det kulturpolitiska området</p> <p>Den kulturpolitiska debatten under 1960- och 1970-talen har bl. a.<br /> kännetecknats av att själva kulturbegreppet successivt har vidgats.<br /> Samtidigt har samhällets kulturpolitiska insatser förstärkts. Men förstärkningarna<br /> har företrädesvis satts in på ”traditionella” kulturområden som<br /> litteratur, teater, musik osv. Även de ökade statliga insatser som föreslås i<br /> propositionen om den statliga kulturpolitiken (1974:28) tar i första hand<br /> sikte på dessa områden.</p> <p>I ett konkret handlingsprogram måste emellertid en klar och relativt<br /> snäv avgränsning av det kulturpolitiska området anses nödvändig, bl. a.<br /> för att man skall kunna ange på vilka organ samhällets åtgärder skall<br /> ligga. Det område som i sådana sammanhang räknas till kulturpolitiken<br /> är framför allt området för de konstnärliga uttrycksformerna, medier<br /> för kommunikation som press, radio och TV, verksamhet för att bevara<br /> kulturarv samt en del av folkbildningsverksamheten (fri skapande<br /> gruppverksamhet och kulturförmedling).</p> <p>Samspelet med andra samhällsinsatser</p> <p>Samhällets påverkan på miljön får med denna definition formen av ett<br /> samspel mellan kulturpolitiska åtgärder och insatser på andra områden.<br /> Särskilt tydligt framträder detta vid utformningen av ny bebyggelse,</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1706</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>naturmiljö osv. Samhällets påverkan sker här endast i mindre utsträckning<br /> genom kulturpolitiska åtgärder i den mening som här har nämnts<br /> och desto mer genom byggnadslagstiftningen, miljöskyddslagstiftningen<br /> osv.</p> <p>Kulturpolitiken i vidare mening måste enligt vår uppfattning få en<br /> mera framträdande plats i samhällsplaneringen. Boendemiljöerna måste<br /> utformas med tanke på att de skall utgöra en ram för människors<br /> gemenskap och aktivitet. En samhällsutveckling som isolerar människor,<br /> antingen det sker genom bostadsområdenas utformning eller genom<br /> isolering i glesbygder och stadsbygder där det saknas förutsättningar för<br /> kulturell gemenskap och aktivitet, måste förhindras. Kulturen måste få<br /> komma in redan på planeringsstadiet när nya boendeområden planeras<br /> och även i högre grad göra sig gällande i befintliga områden.</p> <p>Det bör understrykas att det finns ett behov av växelspel mellan<br /> kulturpolitik och andra samhällsaktiviteter också från andra utgångspunkter.<br /> Behovet är särskilt framträdande när det gäller kultur och<br /> utbildning men också beträffande t. ex. kultur och social verksamhet.<br /> Den ojämlikhet som råder på det kulturella området kan således bara till<br /> en del angripas med kulturpolitiska åtgärder. Det fordras ett samspel<br /> mellan sådana åtgärder och andra insatser för att bl. a. utjämna<br /> ekonomiska och sociala klyftor i samhället och förändra arbetslivets<br /> villkor för att alla människor skall bli delaktiga i en kulturell gemenskap<br /> och aktivitet.</p> <p>Människors möjligheter till delaktighet och aktivitet i kulturlivet<br /> hänger samman med den grund för detta som läggs i tidiga år och den<br /> stimulans som uppväxtmiljö, förskola och skola ger. En aktivare<br /> kulturpolitik måste ta sin början i förskola och skola, och samhälleliga<br /> insatser måste sättas in till stöd för en barnkultur som utgör en motvikt<br /> till den ”skräpkultur” som omger barnen i alltför hög grad i dag.</p> <p>Samhällets insatser på det sociala området har på samma sätt en<br /> avgörande betydelse för många gruppers möjligheter att ta del av kultur<br /> och själva delta i kulturlivet. Det gäller inte minst sådana människor, som<br /> rent fysiskt har svårt att delta i olika kulturaktivieter på grund av<br /> handikapp, samt människor som tagits om hand för vård. Vidgade<br /> kontaktmöjligheter med olika kulturaktiviteter för sådana grupper måste<br /> ingå som ett viktigt led i samhällets kulturpolitiska strävanden. Människor<br /> som vistas på institutioner av olika slag måste få tillgång till<br /> kulturaktiviteterna, bl. a. genom uppsökande verksamhet. För att nå ut<br /> till de många människorna måste kulturen också komma ut på<br /> arbetsplatserna.</p> <p>De statliga insatserna på det kulturpolitiska området har hittills fått<br /> stå tillbaka för resursanspråk på andra områden. Detta är en orsak till att<br /> en betydande del av kulturaktiviteterna och framför allt kulturarbetarna<br /> är koncentrerade till storstadsområdena. De ökade insatserna från statens<br /> sida måste därför med kraft inriktas på att understödja den regionalt och<br /> lokalt förankrade kulturella verksamheten ute i landet. Med hänsyn till<br /> de stora skillnader i förutsättningar som råder måste den statliga</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>kulturpolitiken i stor utsträckning omfatta insatser som är av betydelse<br /> för att fylla eftersatta kulturbehov ute i länen och kommunerna.</p> <p>Kulturpolitikens mål</p> <p>Målen för den statliga kulturpolitiken sammanfattas i propositionen<br /> om den statliga kulturpolitiken på följande sätt:</p> <p>o Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och<br /> skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas,<br /> o Kulturpolitiken skall ge människor möjligheter till egen skapande<br /> aktivitet och främja kontakt mellan människor,<br /> o Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar<br /> inom kulturområdet,<br /> o Kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksamhet och<br /> beslutsfunktioner inom kulturområdet,<br /> o Kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till<br /> eftersatta gruppers erfarenheter och behov.</p> <p>O Kulturpolitiken skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse.<br /> O Kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur tas till vara och<br /> levandegörs.</p> <p style="margin-left:18px;">0 Kulturpolitiken skall främja ett utbyte av erfarenheter och ide'er inom<br /> kulturområdet över språk- och nationsgränserna.</p> <p>Samma mål kan givetvis i stor utsträckning läggas till grund för<br /> kommunernas och landstingens kulturpolitik.</p> <p>Dessa målsättningar för samhällets insatser på det kulturpoltiska<br /> området ansluter sig till de värderingar, som kommer till uttryck i<br /> centerns partiprogram. Vi anser det särskilt värdefullt om kulturpolitiken<br /> starkare än hittills kan inriktas på att främja egen skapande aktivitet och<br /> strävanden till kontakt mellan människor. Det innebär bl. a. att olika<br /> former av amatörverksamhet och verksamhet bedriven av frivilliga<br /> organisationer bör få ökat stöd. Strävandena att decentralisera kulturlivet<br /> måste ges stor tyngd. En konsekvens härav blir att kommuner och<br /> landsting måste påta sig ett ökat samhälleligt kulturpolitiskt ansvar.</p> <p>Kulturpolitiken måste vidare inriktas på att stimulera kulturaktiviteter<br /> som har sin utgångspunkt i människors vardagsliv och är förankrade i<br /> en kulturmiljö vilken färgas av lokala och regionala uttrycksformer. Men<br /> det är också viktigt att kulturlivet bärs upp av ett samband i tiden, där ett<br /> levande kulturarv blir en länk mellan det förflutna, nutiden och<br /> framtiden. Det sambandet finns inte enbart i tingen som omger oss, utan</p> <p>1 hög grad också i folkliv och kulturella traditioner. Folkmusik, folkdans,<br /> folkdiktning, hembygdsrörelsen, hemslöjden och gamla hantverksformer<br /> är väsentliga inslag i detta levande kulturarv, där tradition och förnyelse<br /> möts. Den samhälleliga kulturpolitiken måste inte minst ta hänsyn till<br /> arvet från bondesamhället, industrialismens tidigare skede, folkrörelsernas<br /> framväxt osv.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I detta sammanhang kommer också det kristna kulturarvet in som en<br /> viktig beståndsdel. Såväl traditioner såsom inslag i kulturlivet som föremål<br /> och byggnader med religiös innebörd eller anknytning har i hög grad<br /> fortfarande en grundläggande betydelse för den enskildes känsla av<br /> trygghet och förankring i tillvaron. Kyrklig och annan religiös verksamhet<br /> liksom vården av kyrkans och samfundens minnesmärken ligger därför i<br /> stor utsträckning inom det kulturpolitiska området.</p> <p>Samhällets ansvarsområde</p> <p>De enskilda människornas egna behov måste självfallet ligga till grund<br /> för samhällets kulturpolitik. Samhällets åtgärder skall skapa förutsättningar<br /> för att tillgodose ett upplevelse-, uttrycks- och kontaktbehov samt<br /> ge redskap för utforskning av verkligheten och kritisk granskning av<br /> samhället. Det innebär att samhället på olika sätt måste stödja och skapa<br /> förutsättningar för egenverksamhet genom att stödja både yrkesverksamma<br /> kulturskapare och olika slag av amatörverksamhet. Samhället har<br /> också ett ansvar för att människor i rimlig grad kan tillgodose sitt<br /> upplevelsebehov oberoende av bostadsort, inkomst osv. När statens,<br /> landstingens och kommunernas egna organ själva inträder som arrangörer<br /> av olika kulturella aktiviteter bör målsättningen bl. a. vara att komplettera<br /> den frivilliga verksamheten. Samtidigt måste samhället som inslag i<br /> kulturlivet tolerera även sådana uttrycksformer och aktiviteter, som är<br /> kritiska till olika företeelser i samhället.</p> <p>Föreningslivet</p> <p>Den kulturella verksamheten är sedan länge i stor utsträckning knuten<br /> till föreningslivet. Genom ideella organisationer av vitt skilda slag har<br /> betydande insatser gjorts under årens lopp för att åstadkomma ett ökat<br /> intresse för kulturell aktivitet och verksamhet.</p> <p>Den ökande fritiden för människorna och andra förhållanden borde<br /> leda till att den kulturella aktiviteten inom föreningslivet ökar. Men de<br /> olika folkrörelserna och deras organisationer för en ojämn kamp med den<br /> kommersiella kulturen. Det är därför av största vikt att folkrörelserna<br /> och de ideella organisationerna får samhällets stöd för att kunna bedriva<br /> sitt arbete samt fullfölja och utveckla sina traditioner. Det gäller bl. a. i<br /> fråga om att erhålla lokaler, som passar för kulturella aktiviteter.<br /> Lokalerna måste vara belägna där människorna bor och vara inredda på<br /> sådant sätt att de kan utnyttjas för aktiviteter som passar för olika<br /> intressen och olika åldrar. Ekonomiskt stöd till uppförande av lokaler<br /> samt som bidrag till lokalernas driftskostnader är angeläget. Ungdomsorganisationerna<br /> måste ges ekonomiskt bidrag för alla de direkta kostnader,<br /> som är förenade med verksamheten. Det gäller kostnader för ledare,<br /> material och hyror. En sådan samverkan mellan samhälle och organisationer<br /> gör det möjligt att få förankring i de breda folklagren.</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Ansvarsfördelningen mellan staten, landstingen och kommunerna</p> <p>Aktiveringen av samhällets kulturpolitik måste ske med gemensamma<br /> insatser av stat, landsting och kommuner. Det finns därvid anledning att<br /> hålla fast vid en i stort sett oförändrad ansvarsfördelning. Staten bör inte<br /> heller genom lagstiftning försöka reglera kommunernas och landstingens<br /> organisation och verksamhet. En lagstiftning skulle bl. a. försvåra för<br /> kommuner och landsting att välja former för sin verksamhet, som är<br /> anpassade till lokala förutsättningar och behov. Den senare principen<br /> måste också vara vägledande, när det gäller att fördela ansvaret mellan<br /> kommunala instanser, studieförbund och andra organisationer på det<br /> lokala planet.</p> <p>Ledningen av den statliga kulturpolitiken skall enligt förslaget i<br /> propositionen handhas av ett nyinrättat kulturråd. Det övertar delvis<br /> uppgifter från det nuvarande teater- och musikrådet, skolöverstyrelsens<br /> bibliotekssektion m. fl. instanser och kommer på så sätt att få övergripande<br /> uppgifter över en mycket stor del av kulturområdet. Enligt vår<br /> uppfattning utgör detta en bättre lösning än den tidigare föreslagna<br /> organisationen med ett särskilt kulturdepartement. Rådet bör enligt vår<br /> uppfattning ha parlamentarisk förankring med representanter nominerade<br /> av riksdagspartierna. Den anslagsfördelning som skall ankomma på<br /> rådet bör så långt möjligt kunna delegeras till länsorgan, vilket bl. a.<br /> skulle möjliggöra en bättre avvägning mellan olika ändamål av det totala<br /> stödet från stat, landsting och kommuner.</p> <p>Teater, musik, bildkonst m. m.</p> <p>Teatern, musiken, bildkonsten, utställningsverksamheten m. m. är i<br /> stor utsträckning knutna till särskilda institutioner. Det innebär att dessa<br /> kulturyttringar i stor utsträckning är förbehållna de tätbefolkade delarna<br /> av landet, främst storstäderna. Jämsides med detta förekommer emellertid<br /> också en mångsidig amatörverksamhet, som bl. a. när det gäller musik<br /> och konsthantverk har en mycket bred förankring. Förutsättningar har<br /> dessutom efter hand skapats för en ökad decentralisering av den<br /> institutionsbundna verksamheten dels genom den förnyelse som flera<br /> konstarter — bl. a. teatern — genomgått det senaste årtiondet, dels genom<br /> medvetna kulturpolitiska insatser från stat och kommun för att sprida<br /> verksamheten. Ett led i detta har varit införandet av ekonomiskt stöd till<br /> fria grupper och de s. k. centrumbildningarna och utbyggnad av stödet<br /> till kulturarbetarna.</p> <p>Riksutställningar och Rikskonserter och utbyggnaden av Riksteatern<br /> har medverkat till att föra ut dessa verksamheter i regionerna. Det är<br /> angeläget att detta nu följs upp med kraftfulla satsningar på att etablera<br /> regionalt och lokalt förankrade institutioner och grupper.</p> <p>Den eftersträvade utbyggnaden av Sveriges Radios programverksamhet<br /> och produktion ute i landet kan vidare spela en stor roll för att<br /> åstadkomma en decentralisering av den kulturella verksamheten och</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>engagera en vidare krets av kulturarbetare. Sveriges Radio har genom sin<br /> ställning och sin dominerande roll i fråga om att nå breda folkgrupper<br /> som inte annars får del av kulturaktiviteter ett särskilt kulturpolitiskt<br /> ansvar. För att fylla kraven på mångfald och spegling av olika regioners<br /> särart måste företaget eftersträva en stark förankring på det regionala och<br /> lokala planet och anknytning till samhälls- och kulturliv i skilda delar av<br /> landet.</p> <p>Landstingen har också påtagit sig ökat ansvar för den kulturpolitiska<br /> utvecklingen genom en ökad bidragsgivning till folkbildningsorganisationer<br /> och andra frivilliga sammanslutningar. Detta innebär en utbyggnad av<br /> de insatser som bl. a. folkhögskolorna länge gjort.</p> <p>Även kommunerna har i hög grad ökat sitt engagemang på det<br /> kulturella området. De kommunala kulturnämnderna eller motsvarande<br /> organ spelar bl. a. en viktig roll som samordnare av kulturlivet i<br /> kommunerna. Till detta kommer det ökade ekonomiska stödet till<br /> frivillig verksamhet. I många fall har också kulturnämnderna vid sidan av<br /> kommunala institutioner som folkbibliotek m. m. påtagit sig uppgiften<br /> att vara arrangörer för olika slag av verksamhet. De kommunala musikskolorna<br /> har lagt grunden för ett starkt ökat musikintresse och kan bilda<br /> mönster för annan verksamhet.</p> <p>Det är angeläget att denna utveckling kan fortsätta. Det förutsätter<br /> emellertid betydande ekonomiska insatser från såväl staten som landsting<br /> och kommuner. De statliga bidragen bör inriktas så, att de bl. a. bidrar till<br /> att jämna ut de stora skillnader i förutsättningarna för kulturell<br /> verksamhet som ännu föreligger mellan olika delar av landet.</p> <p>Inte minst när det gäller teater och musik i mera fria former är det<br /> angeläget med en experimentellt inriktad verksamhet. Vi ser därför med<br /> tillfredsställelse att medel enligt förslag i propositionen skall ställas till<br /> förfogande från statens sida för experiment- och utvecklingsarbete på<br /> detta område.</p> <p>Ombildningen av det nuvarande föreläsningsbidraget till ett allmänt<br /> arrangemangsbidrag bör också vara ägnat att främja kulturell verksamhet<br /> i nya former, bl. a. inom föreningslivet. Det är angeläget att detta anslag<br /> efter hand räknas upp för att möjliggöra en ökad aktivitet på det<br /> kulturella området inom alla delar av föreningslivet. Bidrag bör vidare<br /> enligt vår uppfattning i enstaka fall kunna utgå även till kommuner för<br /> arrangemang i sådana områden där föreningslivet är svagt.</p> <p>När det gäller statsbidraget till teater- och musikinstitutioner m. m.<br /> måste statsbidragsnivån sättas så högt att man uppnår den önskvärda<br /> spridningen av institutionernas utbud. Om kommuner och landsting<br /> uppfattar bidragsnivån som låg är det risk för att de ansvariga regionala<br /> och lokala instanserna inte är villiga till nyetablering av länsinstitutioner<br /> och inte heller är beredda att vidga verksamheten genom turnéer utanför<br /> institutionerna. Bidragsnivån måste därför omprövas med jämna mellanrum<br /> med hänsyn till vunna erfarenheter. Statsbidragskonstruktionen får<br /> inte heller ges en sådan utformning att utbyggnaden av en decentraliserad<br /> verksamhet inom kommunerna försvåras.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Kulturminnesvården</p> <p>Nu existerande bebyggelse och landskapsbild har i allmänhet formats<br /> under lång tid. Befolkningsomflyttningen, exploateringen av mark och<br /> andra naturresurser för bebyggelse, förslumningen av äldre stadsdelar osv.<br /> medför samtidigt att miljöer, som bär stark prägel av gångna tiders<br /> förhållanden, går förlorade i hastig takt. Härigenom försvåras förståelsen<br /> av det moderna samhällets framväxt och nuvarande förhållanden.<br /> Samtidigt försvinner väsentliga miljövärden.</p> <p>Medvetandet om detta och önskan att för framtiden bevara olika<br /> inslag i den nuvarande samhällsbilden har under senare år ställt ökade<br /> krav både på kulturminnesvården och på musei- och arkivväsendet.<br /> Strävandena har dessutom i allt högre grad inriktats på att inte bara<br /> bevara enstaka fasta kulturminnen och föremål utan också sammanhållna<br /> miljöer såsom vissa stadsdelar och naturområden. Parallellt med detta har<br /> musei- och arkivverksamheten mer och mer inriktats på att göra<br /> föremålen tillgängliga för en större publik och på att utforska och<br /> förklara deras funktion. Det är angeläget att statens och kommunernas<br /> insatser på kulturminnesvårdens och museiväsendets område inriktas så<br /> att dessa strävanden kan fullföljas.</p> <p>Möjligheterna att lösa de växande uppgifter som kulturminnesvården<br /> ställs inför skulle otvivelaktigt förbättras om kulturminnesvården fick en<br /> starkare ställning både i den översiktiga planeringen och i den detaljerade<br /> bebyggelseplaneringen. Insatserna för att ta till vara exempelvis äldre<br /> byggnader bör sålunda inte begränsas enbart till kulturminnesvården i<br /> mera snäv bemärkelse utan måste dessutom omfatta åtgärder på andra<br /> samhällsområden. Kulturminnesvården måste exempelvis enligt vår mening<br /> tillmätas stor vikt vid den kommande moderniseringen av bygglagstiftningen.<br /> När det gäller upprustningen av äldre byggnader, iordningställande<br /> av naturområden m. m. blir de ekonomiska resurser, som stat och<br /> kommun ställer till förfogande, ofta avgörande. Vården av äldre<br /> byggnader kan i allmänhet underlättas, om de samtidigt kan finna en<br /> praktisk användning och infogas som en del av en levande miljö.</p> <p>Institutionerna på kulturminnesvårdens område arbetar med starkt<br /> stöd av olika frivilligorganisationer. Hembygdsrörelsen har på kort tid<br /> utvecklats till en av de mest vitala folkrörelserna i landet. Utöver att vara<br /> opinionsbildare har föreningarna i stor utsträckning påtagit sig praktiska<br /> uppgifter när det exempelvis gäller att hålla fornlämningar och äldre<br /> byggnader i stånd, inrätta lokala muséer och arkiv samt att på andra sätt<br /> dokumentera nutida och äldre tiders förhållanden. Det är enligt vår<br /> uppfattning angeläget att stat och kommun lämnar ekonomiskt stöd till<br /> hembygdsföreningarna för denna verksamhet.</p> <p>Beslutsfunktionerna enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning tillkommer<br /> i första hand riksantikvarieämbetet. Ämbetet är också tillsynsmyndighet<br /> för forn- och kulturminnesvården i landet. Formellt föreligger<br /> det således en starkt centraliserad beslutsordning på detta område. I<br /> praktiken fattas dock en stor del av besluten på regional nivå genom<br /> delegering.</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) har föreslagit, att<br /> besluten även formellt och i ökad utsträckning skall överföras på<br /> länsorgan. En sådan förändring kan medverka till att förenkla beslutsprocessen<br /> och skapa förutsättningar för medinflytande för de lokala<br /> intressena. Vi förutsätter därför att en sådan decentralisering av<br /> beslutsfunktionerna kommer till stånd snarast möjligt.</p> <p>På länsnivå leds arbetet med de kulturminnesvårdande uppgifterna av<br /> landsantikvarien. Denne är samtidigt chef för länsmuseet i de län, där det<br /> finns sådana. Huvudman för verksamheten är genomgående föreningar<br /> med bl. a. starka kommunala och landstingskommunala intressen. Landsantikvarien<br /> har på så sätt en obunden ställning, som ger unika möjligheter<br /> att samverka såväl med statliga och kommunala instanser som med de<br /> frivilliga krafter vilka är verksamma på kulturminnesvårdens område.</p> <p>I syfte att stärka kulturminnesvårdens ställning i den översiktliga<br /> samhällsplaneringen föreslås i propositionen att ledningen för kulturminnesvården<br /> i länen skall delas upp på en tjänsteman knuten till<br /> länsstyrelsen och en särskild chef för länsmuseet. Det av MUS 65<br /> framlagda förslaget om inrättande av en särskild kulturminnesenhet vid<br /> länsstyrelserna tas däremot inte upp i propositionen. Utredningar och<br /> särskilda undersökningar, som är nödvändiga för länsstyrelsernas beslut,<br /> skall kunna ske genom länsmuseernas försorg.</p> <p>Den kritik, som framförts vid remissbehandlingen av utredningens<br /> förslag, mot en tudelning av landsantikvariernas nuvarande arbetsuppgifter<br /> är enligt vår uppfattning välgrundad. Bäst tillgodoses det angivna<br /> syftet att stärka planeringsfunktionerna enligt vår uppfattning inom<br /> ramen för en i stort sett oförändrad organisation. Detta kan ske genom<br /> att landsantikvarien eller ställföreträdare för denne blir föredragande i<br /> länsstyrelsen i frågor som rör kulturminnesvården. Samtidigt kan<br /> ledningen för museiverksamheten och för kulturminnesvården i övrigt<br /> fortfarande hållas samman. Ett bibehållande av nuvarande organisation<br /> möjliggör således den fortsatta samordning av inventeringar, planverksamhet,<br /> granskningar, dokumentation och information som är nödvändig för<br /> att kulturminnesvården skall fungera smidigt och effektivt. Om landsantikvarien<br /> eller en motsvarande befattningshavare inordnas i länsstyrelsens<br /> organisation skulle bl. a. samarbetet med kommuner och frivilliga<br /> organisationer försvåras av formella skäl.</p> <p>Det bör i detta sammanhang understrykas, att kommunerna efter<br /> hand kommit att spela en allt viktigare roll i kulturminnesvården. Det är<br /> t. ex. knappast möjligt att upprätta och genomföra några mer omfattande<br /> bevaringsplaner utan en intim samverkan mellan kommunerna och de<br /> kulturminnesvårdande organen i länen. För att förverkliga sådana planer<br /> fordras också ofta ekonomiska insatser från kommunernas sida. Kommunerna<br /> har dessutom fått större inflytande genom att länsstyrelserna i<br /> ökad utsträckning delegerat beslut om byggnadslov, rivningslov m. m. till<br /> kommunerna. Många för kulturminnesvården viktiga avgöranden i löpande<br /> planärenden sker på ett förberedande stadium i planarbetet, dvs. långt<br /> innan planerna föreläggs länsstyrelsen.</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Byggnadsminnesvården</p> <p>Större delen av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i landet ägs<br /> av enskilda och kommuner. Iståndsättningen av sådana byggnader har de<br /> senaste åren i stor utsträckning skett som beredskapsarbete, dvs. med<br /> bidrag från AMS. Under senare tid har emellertid riksantikvarieämbetet<br /> på nytt i större utsträckning blivit hänvisat till egna resurser för denna<br /> verksamhet. De medel som ämbetet förfogar över är utomordentligt<br /> begränsade i förhållande till behovet.</p> <p>MUS 65 föreslog i sitt betänkande att en särskild fastighetsfond skulle<br /> inrättas vid riksantikvarieämbetet och att ämbetet dessutom skulle få<br /> resurser för att kunna ge kommuner och andra behövlig service. Men<br /> dessa förslag har inte tagits upp i propositionen.</p> <p>Skulle den minskning av anslagen genom AMS som genomförts bli<br /> bestående utan att resurserna i övrigt ökas, kommer byggnadsminnesvården<br /> i landet att hamna i en mycket svår situation. Förutsättningarna för<br /> att tillförsäkra byggnadsminnesvården tillräckliga resurser bör därför<br /> enligt vår uppfattning bli föremål för närmare utredning. I avvaktan på<br /> att förslag kan läggas fram till en mera definitiv lösning bör riksantikvarieämbetets<br /> nuvarande anslag till vård och underhåll av fornlämningar<br /> och kulturhistoriskt värdefulla byggnader ökas till 3 078 000 kr. för<br /> budgetåret 1974/75, dvs. med 2 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i<br /> propositionen.</p> <p>Museer och arkiv</p> <p>Museer och arkiv spelar, som departementschefen starkt understryker<br /> i propositionen, en central roll när det gäller att levandegöra och att öka<br /> intresset för gångna tiders förhållanden. Bl. a. genom utställningsverksamheten<br /> kan museerna engagera och stimulera människor att aktivt delta i<br /> kulturell verksamhet av olika slag. En viktig målsättning måste enligt vår<br /> uppfattning vara, att i ökad utsträckning förlägga sådan verksamhet även<br /> utanför de bestående institutionerna, bl. a. genom vandringsutställningar<br /> och depositioner.</p> <p>Museer och arkiv har emellertid också andra funktioner. De ingår<br /> t. ex. som ett viktigt led i forskningsorganisationen.</p> <p>I propositionen föreslås att ett nytt statsbidrag skall införas till<br /> länsmuseerna. Bidragets närmare utformning skall beslutas senare. I<br /> avvaktan härpå bör enligt vår uppfattning visst ekonomiskt stöd lämnas<br /> till sådana icke statliga museer, som på olika sätt utnyttjas för vetenskaplig<br /> forskning och undervisning. För detta ändamål bör riksdagen för<br /> budgetåret 1974/75 bevilja ett särskilt anslag på 2 milj. kr.</p> <p>De förslag till organisatoriska förändringar beträffande vissa statliga<br /> museer, som MUS 65 har lagt fram, skall enligt uttalanden i propositionen<br /> i flera fall bli föremål för ytterligare överväganden. Med hänsyn till<br /> att utredningsarbetet pågått under många år är det enligt vår uppfattning<br /> angeläget, att avgörandena inte skjuts alltför långt fram i tiden. Den</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>osäkerhet som en sådan situation skapar både för personal och för andra<br /> intressenter kan lätt påverka dessa museers verksamhet i negativ riktning.</p> <p>Folkbiblioteken</p> <p>Särskilt på mindre orter och i glesbygderna är biblioteket ofta den<br /> enda fasta bas, som kulturlivet har tillgång till. Folkbiblioteken intar<br /> därför överallt en central ställning inom kulturlivet.</p> <p>Utvecklingen mot en mera mångsidig verksamhet (diskotek, filmotek,<br /> artotek, utställningar, kommunal information, utrymmen för sammankomster<br /> och studieverksamhet, mindre teaterföreställningar, mera allmän<br /> träffpunkt, uppsökande verksamhet riktad mot vårdinstitutioner, arbetsplatsutlåning<br /> osv.) är något i sig tillfredsställande. Samtidigt får emellertid<br /> biblioteken inte förlora sin grundfunktion som en plats för böcker,<br /> bokläsning och utlåning.</p> <p>Kommunreformen har medfört att samtliga kommuner i landet<br /> numera har ett folkbibliotek. Det bör dock uppmärksammas att problem<br /> som tidigare gällde för glesbygdskommunerna numera är tillämpliga för<br /> stora glesbygdsområden inom kommunerna. Vid den fortsatta utbyggnaden<br /> av biblioteksverksamheten bör det inte minst i sådana områden i<br /> många fall vara fördelaktigt att integrera inte bara vuxen-, barn- och<br /> ungdomsavdelningar utan också skolbibliotek i en biblioteksenhet, där<br /> detta kan ske med hänsyn till skolans krav. Detta möjliggör också att<br /> upprätthålla biblioteksfilialer i större utsträckning än vad som annars blir<br /> fallet.</p> <p>Praktiskt taget alla kommuner i landet har under senare år på eget<br /> initiativ kraftigt förstärkt bibliotekens resurser. Ökningen är ofta<br /> betydligt större än för andra kommunala utgiftssektorer. Fortfarande<br /> gäller dock att större kommuner satsar mer per innevånare inom<br /> kultursektorn än de mindre kommunerna. Man måste också räkna med<br /> att biblioteksverksamhet — liksom alla kommunala kulturutgifter — även<br /> i framtiden kommer att bli relativt sett dyrare inom de arealmässigt stora<br /> kommunerna som också regelmässigt är glesare befolkade. Risker<br /> kommer därför fortfarande att föreligga för en sämre situation för<br /> medborgarna inom vissa områden. Insatser för att utjämna dessa<br /> förhållanden liksom för anskaffning av talböcker och ordnande av service<br /> för handikappade, invandrare och andra grupper kommer därför att bli<br /> nödvändiga. Enligt vår uppfattning bör statligt stöd utgå direkt till de<br /> kommuner som har svårigheter att hålla önskvärd standard på sin<br /> biblioteksverksamhet.</p> <p>Vi vill understryka att ett framtida statligt stöd inte bör utformas som<br /> ett stimulansbidrag som upphör efter viss begränsad tid och därefter<br /> binder kommunen till en viss kostnadsnivå. Ett system med dels klart<br /> avgränsade punktbidrag (för inköp av exempelvis bokbussar, upprustning<br /> av bokbestånd eller förvärv av inventarier), dels kontinuerliga driftsbidrag<br /> framstår som mera ändamålsenligt.</p> </div> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stöd till invandrarnas kulturella verksamhet</p> <p>Både bibliotekens tjänster och andra kulturaktiviteter som erbjuds i<br /> vårt land är till mycket stor del språkbundna. För invandrarna har<br /> åtgärder vidtagits för att förbättra svenskundervisningen. Det är första<br /> förutsättningen för att dessa skall kunna finna sig till rätta och för att de<br /> skall kunna delta i kulturlivet. Men det gäller också att ge invandrarna<br /> information och kulturell stimulans på deras eget språk. Här spelar<br /> litteraturförsörjningen, dvs. inte minst biblioteken, den största rollen.<br /> Andra media som kan utnyttjas är film, radio och TV.</p> <p>Gruppen invandrare är mycket heterogen i vad gäller nationell<br /> härkomst och sociala förhållanden. På samma sätt som när det gäller<br /> annan egenverksamhet måste samhället stödja invandrargruppernas strävanden<br /> att utveckla ett mångsidigt kulturliv.</p> <p>Samhällets insatser måste också ta sikte på att skapa kontakt mellan<br /> invandrare och infödda. Sådana kontakter berikar hela det svenska<br /> kulturlivet samtidigt som ökad förståelse skapas för invandrarnas<br /> bakgrund. Svensk kultur kan på detta sätt också få betydelsefulla<br /> impulser till nyskapande. Risken för att invandrargrupper skall isoleras<br /> minskar, och inställningen till invandrarna kan påverkas i positiv<br /> riktning.</p> <p>Glesbygdsverksamhet</p> <p>Kommunerna har efter hand tagit på sig ett ökat ansvar när det gäller<br /> tillgången på samlingslokaler. Men alltjämt ägs och drivs en stor del av<br /> samlingslokalerna av olika folkrörelser eller särskilda föreningar. Dessa<br /> tillhör i allmänhet någon av de tre riksorganisationerna Folkets Husföreningarnas<br /> riksorganisation, Bygdegårdarnas Riksförbund samt Riksföreningen<br /> Våra Gårdar.</p> <p>En stor del av de tre organisationernas medlemsföreningar hör hemma<br /> i utpräglade glesbygdsområden eller på andra orter med vikande<br /> befolkningsunderlag. För att säkerställa att innevånarna på sådana orter<br /> får tillgång till olika sociala och kulturella aktiviteter bör enligt vår<br /> uppfattning medel ställas till förfogande för de nämnda organisationerna<br /> för utpräglad glesbygdsverksamhet. Organisationerna har själva i skrivelse<br /> till utbildningsministern hemställt om ett sådant bidrag för vissa film- och<br /> teaterföreställningar liksom för speciellt ungdomsinriktade program. De<br /> förutsätter att kostnaderna för verksamheten fördelas lika mellan stat<br /> och kommun. Medlen skall enligt organisationernas eget förslag fördelas<br /> av en särskild nämnd i vilken de själva är representerade.</p> <p>Folkparkernas Centralorganisation förutsätts i propositionen erhålla<br /> statsbidrag med 700 000 kr. till bl. a. central service, metodutveckling,<br /> utbildning och försöksverksamhet. Folkets Husföreningarnas riksförbund<br /> erhåller också ett bidrag på 200 000 kr. för visning av kvalitetsfilm.</p> <p>Det är av olika anledningar, inte minst från rättvisesynpunkt,<br /> angeläget att även Bygdegårdarnas Riksförbund och Föreningen Våra</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Gårdar erhåller bidrag till den planerade verksamheten, företrädesvis i<br /> glesbygderna. Vid kommande utredningsarbete bör också beaktas behovet<br /> av samhällsstöd till centrala insatser till dessa lokalhållande organisationer.</p> <p>I avvaktan på resultat av detta utredningsarbete bör bidrag kunna utgå<br /> till utpräglad glesbygdsverksamhet i enlighet med organisationernas egna<br /> förslag redan under budgetåret 1974/75. Riksdagen bör därför anvisa<br /> 250 000 kr. för detta ändamål.</p> <p>Bidragen till studieförbunden</p> <p>Särskilt när det gäller egenaktiviteter, men också när det är frågan om<br /> annan kulturell verksamhet, intar studieförbunden, som tidigare understrukits,<br /> en central plats i det svenska kulturlivet. Till detta kommer de<br /> omfattande uppgifterna på utbildningens område.</p> <p>Genom de i propositionen föreslagna ändringarna i bestämmelserna<br /> om studiecirklar får studieförbunden ökade möjligheter att bedriva<br /> allsidig verksamhet på det kulturella området. Omläggningen av det<br /> nuvarande föreläsningsbidraget till ett allmänt arrangemangsbidrag för<br /> kulturprogram inom föreningslivet verkar i samma riktning.</p> <p>Vid fördelningen av statsbidraget till studieförbundens centrala<br /> verksamhet skall enligt förslag i propositionen hänsyn inte längre tas till<br /> verksamhetens geografiska spridning inom respektive förbund. De bestämmelser<br /> som för närvarande gäller i detta avseende har enligt vår<br /> uppfattning haft betydelse när det gällt att tillgodose behovet av<br /> vuxenutbildning och kulturell service i glesbygder. Bestämmelserna om<br /> att fördelningen av detta bidrag till viss del skall grundas på den<br /> geografiska spridningen av verksamheten bör därför bibehållas.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som har anförts i motionen hemställer vi</p> <p style="margin-left:57px;">att riksdagen vid behandlingen av proposition 1974:28 beslutar</p> <p style="margin-left:57px;">1. att som sin mening uttala att insatserna till stöd för äldre<br /> tiders kultur skall utformas med hänsyn till att kulturlivet<br /> måste bäras upp av ett samband i tiden, där ett levande<br /> kulturarv är en länk mellan det förflutna, nutiden och<br /> framtiden;</p> <p style="margin-left:57px;">2. att hos Kungl. Maj:t hemställa att det föreslagna nya<br /> kulturrådet ges sådan sammansättning, att det får parlamentarisk<br /> förankring med representanter nominerade av riksdagspartierna;</p> <p style="margin-left:57px;">3. att bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. skall<br /> kunna lämnas även till kommuner för arrangemang på<br /> platser, där föreningslivet är svagt;</p> <p style="margin-left:57px;">4. att kulturminnesvårdens nuvarande organisation på länsnivå<br /> skall behållas med skyldighet för landsantikvarien eller</p> </div> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1974:1706</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:14px;">ställföreträdare för denne att vara föredragande i länsstyrelsen<br /> i frågor som rör kulturminnesvården;</p> <p style="margin-left:14px;">5. att hos Kungl. Majit anhålla om utredning beträffande<br /> byggnadsminnesvårdens finansiering;</p> <p style="margin-left:14px;">6. att till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum:<br /> Värd och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt<br /> värdefulla byggnader för budgetåret 1974/75 anvisa ett i<br /> förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 2 000 000 kr.<br /> förhöjt reservationsanslag av 3 078 000 kr.</p> <p style="margin-left:14px;">7. att till ett nytt anslag, Bidrag till museer för vissa vetenskapliga<br /> tjänster m. m., för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag<br /> av 2 000 000 kr.;</p> <p style="margin-left:14px;">8. att till ett nytt anslag, Glesbygdsverksamhet inom vissa<br /> organisationer, för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag<br /> av 250 000 kr.; samt</p> <p style="margin-left:14px;">9. att fördelningen av bidrag till studieförbund även i fortsättningen<br /> skall ske med hänsynstagande till verksamhetens<br /> geografiska fördelning.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 5 april 1974</p> <p>THORBJÖRN FÄLLDIN (c)</p> <p>JOHANNES ANTONSSON (c)</p> <p>BENGT SJÖNELL (c)</p> <p>TORSTEN BENGTSON (c)<br /> i Jönköping</p> <p>ERIC CARLSSON (c)<br /> i Vikmanshyttan</p> <p>LENNART MATTSSON (c)<br /> i Lane-Herrestad</p> <p>RUNE GUSTAVSSON (c)<br /> i Alvesta</p> <p>ANNA-LISA NILSSON (c)<br /> i Kristianstad</p> </div> <div class="block ml_24"><p>KARIN SÖDER (c)</p> <p>IVAN SVANSTRÖM (c)</p> <p>FRITZ BÖRJESSON (c)<br /> i Glömminge</p> <p>ELVY OLSSON (c)<br /> i Hölö</p> <p>JAN-IVAN NILSSON (c)<br /> i Tvärålund</p> <p>THORSTEN LARSSON (c)<br /> i Staffanstorp</p> <p>BERTIL JONASSON (c)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_24" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_51" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_53" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 74 7413 S Stockholm 1974</p> </div> </div> </div> 0 THORBJÖRN FÄLLDIN c 1 undertecknare 0 JOHANNES ANTONSSON c 2 undertecknare 0 BENGT SJÖNELL c 3 undertecknare 0 TORSTEN BENGTSON c 4 undertecknare 0 ERIC CARLSSON c 5 undertecknare 0 LENNART MATTSSON c 6 undertecknare 0 RUNE GUSTAVSSON c 7 undertecknare 0 ANNA-LISA NILSSON c 8 undertecknare 0 KARIN SÖDER c 9 undertecknare 0 IVAN SVANSTRÖM c 10 undertecknare 0 FRITZ BÖRJESSON c 11 undertecknare 0 ELVY OLSSON c 12 undertecknare 0 JAN-IVAN NILSSON c 13 undertecknare 0 THORSTEN LARSSON c 14 undertecknare 0 BERTIL JONASSON c 15 undertecknare FX021706 av herr Fälldin m. fl. mot_1974__1706.pdf 382108 pdf i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. https://data.riksdagen.se/fil/9A40B9DF-13A5-4511-854E-6B1DBB68EC4E