<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3087278</hangar_id>
 <dok_id>FX021691</dok_id>
 <rm>1974</rm>
 <beteckning>1691</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1974:1691 av herrar Nilsson i Agnäs och Nisser</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>1691</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1974-04-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-03 20:12:37</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-03 00:00:00</publicerad>
 <titel>i anledning av Kungl. Majrts proposition 1974:28 angående den statliga  kulturpolitiken.</titel>
 <subtitel>av herrar Nilsson i Agnäs och Nisser</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/FX021691/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/FX021691</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FX021691</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1974:1691&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Nr 1691&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av herrar Nilsson i Agnäs och Nisser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i anledning av Kungl. Majrts proposition 1974:28 angående den statliga&lt;br /&gt; 
kulturpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturstödets upprinnelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den historiska tillbakablicken i propositionen 1974:28 visar departementschefen&lt;br /&gt;
att statens insatser inom kulturområdet ”har en lång&lt;br /&gt; 
tradition i vårt land”. Det torde i stort sett vara riktigt att insatserna&lt;br /&gt; 
avsåg att ”skapa nationell prestige eller glans kring kungamakten” och att&lt;br /&gt; 
endast begränsade gruppers kulturverksamhet stöddes och att detta&lt;br /&gt; 
endast nådde en begränsad geografisk sfär kring några städer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mera tveksam är man att skriva under på att det var kungarna och de&lt;br /&gt; 
övre samhällsklasserna som svarade för det samhälleliga kulturstödet&lt;br /&gt; 
från början. Om med samhälle här menas staten, kan påståendet&lt;br /&gt; 
inte godtagas, men eftersom kyrkan i yttre mening måste räknas till&lt;br /&gt; 
samhället, är det riktigast att slå fast att den samhälleliga insatsen i&lt;br /&gt; 
kulturlivet från början kommer från kristendomen. Det samhälle som vi&lt;br /&gt; 
kallar vårt är i hela sin struktur sådant att det kan härledas från den&lt;br /&gt; 
händelse som kallas Sveriges kristnande. Hela vår kultur har sina rötter i&lt;br /&gt; 
kristendomen, och när den kristna tron kommer, uppstår alltid en kyrka&lt;br /&gt; 
och när en kyrka finns präglar den sin omgivning. Så kom även den kyrka&lt;br /&gt; 
som slog rot och växte i Sverige att bli kulturskapande och kulturstödjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturens rötter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det egendomliga är att kyrkan skapar kultur fastän den först inte är&lt;br /&gt; 
ute för att göra det. Dess djupaste och enda ärende är att rädda&lt;br /&gt; 
människan för en annan värld, den fullkomliga som inte fullbordas i&lt;br /&gt; 
tiden, men medan kyrkan utför denna sin gärning och fyller sin&lt;br /&gt; 
egentligaste uppgift ger den tiden och världen liksom i förbigående en&lt;br /&gt; 
kultur. Den rätta kyrkomedlemmen är en förvandlad människa, den rätta&lt;br /&gt; 
kyrkan innebär inbördes stöd människor emellan och ansvar mot alla&lt;br /&gt; 
medmänniskor. När kyrkan restes i vårt land byggde den byn, bygden,&lt;br /&gt; 
staden, fastän den var ute för att upprätta Jerusalem. Den grundade&lt;br /&gt; 
sjukstugan och skapade örtagården och införde läkemedelsväxten eller&lt;br /&gt; 
upptäckte den. Barmhärtighet och själavård och livsrätt för alla från&lt;br /&gt; 
spädbarnet till åldringen var dess frukter, men medan den förkunnelse&lt;br /&gt; 
skedde som krävde kyrkorum och katedraler och medan den tro vårdades&lt;br /&gt; 
som behövde kloster och ”stugor” vid pilgrimslederna uppstod alla de&lt;br /&gt; 
kulturyttringar som statsrådet talar om i dagens proposition, där han&lt;br /&gt; 
särskilt nämner fyra områden för nutida kulturpolitiska åtgärder —&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1974:1691&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;ordets, scenens, bildens och tonens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet — predikan, ofta kantig och torftig — innebar dock att&lt;br /&gt; 
talandet blev något mer och allmännare än det varit. Både prästen och&lt;br /&gt; 
vandringsmunken var föregångare och förebilder till samlad framställning&lt;br /&gt; 
av ord, bilder och begrepp. Framför allt gav han människorna en värld av&lt;br /&gt; 
gestalter utifrån och från andra tider. Hela den bibliska bildvärlden, hela&lt;br /&gt; 
den ”centrala” kulturens miljö, kristendomen med dess litteratur och&lt;br /&gt; 
legender och allt som häftade därvid av hellenistiskt material tågade in i&lt;br /&gt; 
staden, bygden och skogen i Norden. Frånvaron av böcker — pergamentets&lt;br /&gt;
handskrivna och senare den tryckta boken — bidrog på sitt sätt till&lt;br /&gt; 
att främja just det talade ordets utveckling och inflytande genom&lt;br /&gt; 
nödvändigheten av mern orerande, upprepning, gester, ordlekar och&lt;br /&gt; 
betonade satser. När sedan Sverige fick sina första tryckta böcker av&lt;br /&gt; 
betydelse var det kyrkliga böcker. Därtill fylldes den översatta och den&lt;br /&gt; 
inhemska litteraturen av bibliska bilder och talesätt som sedan trängde&lt;br /&gt; 
till även den icke bokläsande allmogen och blev den förtrogen. Ända in i&lt;br /&gt; 
vardagen, i arbetslivet och armodet sträckte sig o r d e t, berikande och&lt;br /&gt; 
bildande, av ofantlig betydelse för allt det som danat vårt nutida&lt;br /&gt; 
demokratiska samhälle. Almanackan var mer än runstaven, den av&lt;br /&gt; 
kristendomen framburna ord- och bokskatten mer än den hedna tidens&lt;br /&gt; 
saga. Det var också kyrkan som lärde folket att läsa i bok — den är&lt;br /&gt; 
skolans moder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Scenen — kyrkospelet, processionen men också själva gudstjänsten&lt;br /&gt; 
— var kultur som inte bara i kyrkorummet gav kulturell lyftning utan steg&lt;br /&gt; 
ut till allmogen, till barnens lekar och till gillen och familjehögtider. Den&lt;br /&gt; 
moderna teatern har inte bara hellenistisk bakgrund, och just för de&lt;br /&gt; 
många, för grupperna som inte fick njuta av vad kungamakt och&lt;br /&gt; 
huvudstad kunde ge åt vissa privilegierade, var kyrkans scen av oerhörd&lt;br /&gt; 
betydelse. De vise männen och de enkla herdarna vandrade förbi,&lt;br /&gt; 
Herodes och Johannes döparen, de tolv apostlarna och stundom&lt;br /&gt; 
patriarkerna och ärkeänglarna steg in i stugorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilden, — tavlan och målningarna — följde kyrkan. De snidade&lt;br /&gt; 
gestalterna åskådliggjorde eviga sanningar och stora personligheter. Redan&lt;br /&gt; 
i tidig medeltid skapades i vårt land kyrklig konst som ännu i dag&lt;br /&gt; 
uppbygger och hänför, och vad målningarna på väggar och tak i kyrkan&lt;br /&gt; 
och altarets tavla eller uppsatser betytt just för de breda lagren av vårt&lt;br /&gt; 
folk under sekler kan aldrig överskattas. Från Notkes monument till&lt;br /&gt; 
dalmålningens gripande enkla bild finns hela skalan av färg och form och&lt;br /&gt; 
uttryck som fyllt folkets liv och fördjupat dess upplevelse av livets&lt;br /&gt; 
storhet och meningsfylldhet. Här gav kyrkan vad aldrig den världsliga&lt;br /&gt; 
makten kunnat ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tonen — den musik som aldrig kan skiljas från ordet, från&lt;br /&gt; 
kristendomen — gav genom kyrkan helgen skönhet och vardagen klang.&lt;br /&gt; 
Just inom kyrkan ljöd tonen ”från ovan”, psaltaren fick röst, Marias&lt;br /&gt; 
lovsång kom på människornas läppar, och från entonighet till symfoni av&lt;br /&gt; 
stor mångfald gick kyrkans sång. In i folkvisan flätades inte bara de&lt;br /&gt; 
bibliska bilderna utan också den andliga melodin. Man sjöng inte bara i&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1974:1691&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;mässan eller ottan utan på vägen och i arbetet. Inspirationen till mycken&lt;br /&gt; 
konstnärlig verksamhet och drivkraften till kulturellt skapande var tonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så har vårt samhälle sina rötter i kristendomen. Vår kultur både i vid&lt;br /&gt; 
mening och i begränsad härflyter från Bibeln. Det första stödet åt de&lt;br /&gt; 
områden vi i dag räknar till kulturlivet kom från kyrkan. Och den första&lt;br /&gt; 
breda kulturupplevelsen, den som nådde de många, stod kyrkan för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturens bärande kraft i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att i dag fråga sig om vi kan reda oss utan&lt;br /&gt; 
drivkraften, inspirationen, den skapande styrka som den bibliska berättelsen,&lt;br /&gt;
den kyrkliga traditionen, innebär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kulturbetänkandet och kulturpropositionen finns ingen antydan om&lt;br /&gt; 
betydelsen av denna drivkraft. In i dagens samhälle och dess kulturliv har&lt;br /&gt; 
givetvis mycket annat trängt som inte har kristet ursprung. Vi har ett&lt;br /&gt; 
mångfasetterat kulturutbud. Betydande inslag kommer från andra religioner&lt;br /&gt;
och från politiska läror och system som kontrasterar eller bekämpar&lt;br /&gt; 
kristendomen. Det finns ju i världen en icke kristen kultur, folkliga och&lt;br /&gt; 
ursprungliga kulturyttringar, som inte får underskattas. Frågan är&lt;br /&gt; 
emellertid om vår demokrati kan försumma sina rötter och om det&lt;br /&gt; 
kulturella arv vi har från kristendomen och kyrklig tradition kan&lt;br /&gt; 
försummas och åsidosättas. Boken och talet, bilden och teatern,&lt;br /&gt; 
målningen och skulpturen, sången och den stora tonskapelsen hade hos&lt;br /&gt; 
oss sin upprinnelse huvudsakligen i e n källa. Vad kan ersätta den?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det som kyrkan innerst står för och som danat så&lt;br /&gt; 
mycket av omistlig kultur och berikat de mångas liv så starkt att det&lt;br /&gt; 
kommer av egen kraft att stanna hos vårt folk och överleva, men det&lt;br /&gt; 
måste anses riktigt att även kulturpolitiken beaktar frågan om bärkraften&lt;br /&gt; 
och källan till det som de flesta av oss i dag ännu betraktar som omistligt.&lt;br /&gt; 
Inte minst för kulturrådet bör spörsmålet om kulturens bärande kraft&lt;br /&gt; 
alltid vara centralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya kulturråd som skall tillsättas bör därför ingå minst en&lt;br /&gt; 
representant från det kyrkliga området. Det kan visserligen förutsättas att&lt;br /&gt; 
även icke direkt kyrkligt engagerade personer som kommer att ingå i&lt;br /&gt; 
rådet kan känna till och bevaka de kulturella intressen som har samband&lt;br /&gt; 
med vår kyrkas historia, dagliga verksamhet och kulturellt inriktade&lt;br /&gt; 
frågor — arkitektur, miljö, kyrklig konst etc. — men med tanke på vad&lt;br /&gt; 
som i motionen anförts om kyrkans avgörande betydelse för kulturen i&lt;br /&gt; 
vårt land och det förnyade intresse för kyrkans liv och gärning som kan&lt;br /&gt; 
förväntas i framtiden måste det anses av vikt att från kyrkan i vårt land&lt;br /&gt; 
en representant ingår i rådet.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1974:1691&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:13px;"&gt;Med hänvisning till det anförda hemställes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att riksdagen måtte besluta att i kulturrådet skall ingå en&lt;br /&gt; 
representant med särskild anknytning till svenskt kyrkoliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 april 1974&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TORE NILSSON (m) PER-ER1K C. NISSER (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Agnäs&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>TORE NILSSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>K C. NISSER</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>FX021691</dok_id>
<subtitel>av herrar Nilsson i Agnäs och Nisser</subtitel>
<filnamn>mot_1974__1691.pdf</filnamn>
<filstorlek>107656</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>i anledning av Kungl. Majrts proposition 1974:28 angående den statliga  kulturpolitiken.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/527C6563-5C26-43A5-9A8A-25016259A466</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>