Folkbokföringsförordning (1991:749)

SFS nr: 1991:749
Departement/myndighet: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 1991-06-06
Ändrad: t.o.m. SFS 2018:1591
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

Underrättelser till Skatteverket

1 §   Har upphävts genom förordning (2013:805).

1 §    /Träder i kraft I:2019-01-01/ Socialnämnden ska underrätta Skatteverket när vården enligt 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga har upphört för ett barn som efter ansökan av socialnämnden har medgetts skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481). Förordning (2018:1591).

2 §   Så snart det finns anledning att anta att den adress en person har inte är registrerad i folkbokföringen, ska Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, Transportstyrelsen, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Kronofogdemyndigheten, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och kommun, med undantag för socialtjänsten, underrätta Skatteverket om adressen.

Underrättelse ska även lämnas så snart det finns anledning att anta att den adress som är registrerad i folkbokföringen är felaktig eller ofullständig.

Underrättelse om den adress en person har behöver inte lämnas om det är uppenbart att adressen är tillfällig eller av annat skäl inte ska registreras. Förordning (2010:1483).

3 §   En allmän förvaltningsdomstol skall i den omfattning som Skatteverket föreskriver underrätta verket om beslut i mål enligt folkbokföringslagen (1991:481) och begravningslagen (1990:1144).
Förordning (2003:952).

3 a §   Skatteverket får föreskriva att en fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet får lämna uppgifter enligt 32 § folkbokföringslagen (1991:481) på medium för automatisk databehandling. Förordning (2003:952).

3 b §   En kommun som har beslutat om en vistelse i en sådan bostad för äldre människor som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) i en annan kommun, ska underrätta Skatteverket om vistelsen är sådan att den inte ska anses leda till ändrad bosättning enligt 15 § folkbokföringslagen (1991:481). Förordning (2013:805).

Folkbokföring under särskild rubrik

4 §   Den som ska vara folkbokförd i en kommun men inte på en viss fastighet folkbokförs under rubriken på kommunen skrivna. Den som saknar känd hemvist folkbokförs under rubriken utan känd hemvist. Förordning (2013:806).

Personnummer m.m.

5 §   Skatteverket får tilldela samordningsnummer enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) på begäran av en statlig myndighet eller en enskild utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda vissa examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda examina, och som i sin verksamhet behöver ett samordningsnummer för en person för att undvika personförväxling eller för att utbyta information om personen med andra myndigheter eller organisationer.

Personnummer enligt 18 b § folkbokföringslagen eller samordningsnummer för en person som omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall får tilldelas endast på begäran av Regeringskansliet.

Skatteverket får på eget initiativ tilldela samordningsnummer för registrering i beskattningsdatabasen.
Förordning (2009:275).

5 a §   Samordningsnummer får tilldelas en person om det inte råder osäkerhet om hans eller hennes identitet.

Även om det råder osäkerhet om en persons identitet, får samordningsnummer tilldelas för
   1. registrering i register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister, lagen (1998:621) om misstankeregister och polisdatalagen (2010:361),
   2. annan behandling av uppgifter enligt polisdatalagen, eller i övrigt inom rättsväsendets informationssystem,
   3. Migrationsverkets behandling av personuppgifter med stöd av utlänningsdatalagen (2016:27) när det gäller personer som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., eller
   4. registrering i beskattningsdatabasen.
Förordning (2017:1080).

5 b §   Det organ som begär att en person ska tilldelas samordningsnummer eller personnummer enligt 18 b § folkbokföringslagen (1991:481), ska bedöma om hans eller hennes identitet kan anses fastställd.

Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om de krav som ska ställas på identifiering av en person för vilken samordningsnummer ska begäras och som inte omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Förordning (2009:275).

6 §   En begäran om tilldelning av samordningsnummer eller personnummer enligt 18 b § folkbokföringslagen (1991:481) ska vara skriftlig. Den ska innehålla tillgängliga uppgifter om den enskildes namn, kön, födelsetid, födelseort, adress i Sverige och medborgarskap. En begäran ska vidare innehålla uppgift om vilka handlingar som legat till grund för identifiering.

Vid tilldelning av samordningsnummer får Skatteverket begära att de handlingar som legat till grund för identifieringen ges in till verket. Detta gäller dock inte då samordningsnummer ska tilldelas en person som omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

I en begäran om nummertilldelning enligt 5 a § andra stycket 1, 2 eller 3 ska den myndighet som begär tilldelningen ange om det råder osäkerhet om någon uppgift som lämnas om den enskilde.
Förordning (2010:1156).

6 a §   En person som tilldelats ett samordningsnummer eller personnummer enligt 18 b § folkbokföringslagen (1991:481) och det organ som begärt tilldelning av numret får begära att Skatteverket ändrar uppgiften om den adress som angetts i begäran om tilldelning av samordningsnummer.
Förordning (2009:275).

Begäran om yttrande

7 §   I ärenden om folkbokföring efter inflyttning får Skatteverket begära yttrande från Migrationsverket i frågan om en person har uppehållsrätt. Förordning (2013:805).

Anmälan om inflyttning

8 §   Regeringskansliet ska göra anmälan om inflyttning från utlandet enligt 26 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481) av en utländsk medborgare som omfattas av 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och som inte har rätt till motsvarande immunitet och privilegier som en diplomatisk företrädare vid en främmande makts beskickning.
Förordning (2010:1844).

9 §   I samband med en anmälan enligt 26 § folkbokföringslagen (1991:481) av en medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-medborgare) som uppger sig ha uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) får Skatteverket begära att han eller hon visar upp
   1. ett giltigt pass eller ett giltigt identitetskort, och
   2. handlingar som styrker att han eller hon
      a) har en anställning eller bedriver verksamhet som egen företagare i Sverige,
      b) är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige samt en försäkran om att han eller hon har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning, eller
      c) har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Förordning (2013:805).

10 §   I samband med en anmälan enligt 26 § folkbokföringslagen (1991:481) av en familjemedlem till en EES-medborgare som uppger sig ha uppehållsrätt enligt 3 a kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) får Skatteverket begära att familjemedlemmen visar upp
   1. ett giltigt pass eller, om han eller hon är en EES-medborgare, ett giltigt identitetskort,
   2. handlingar som styrker familjeanknytningen till den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från,
   3. handlingar som styrker att den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från har uppehållsrätt i Sverige eller är en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (rörlighetsdirektivet),
   4. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 2 och 3 utlänningslagen, handlingar som styrker att familjemedlemmen är beroende av EES-medborgaren eller hans eller hennes make eller sambo för sin försörjning, om detta är en förutsättning för familjemedlemmens uppehållsrätt, och
   5. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen, handlingar som utfärdats av en behörig myndighet i ursprungslandet eller i det land från vilket familjemedlemmen anländer som styrker att familjemedlemmen är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll, eller handlingar som styrker att det finns allvarliga hälsoskäl som absolut kräver att EES-medborgaren ger familjemedlemmen personlig omvårdnad.

I samband med en anmälan enligt 26 § folkbokföringslagen av en familjemedlem till en EES-medborgare som uppger sig ha uppehållsrätt enligt 3 a kap. 4 § andra stycket utlänningslagen får Skatteverket även begära att familjemedlemmen visar upp handlingar som styrker att han eller hon har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet.
Förordning (2014:187).

Anmälan om brott

11 §   Skatteverket ska göra en anmälan till Polismyndigheten eller till åklagare så snart det finns anledning att anta att någon har gjort sig skyldig till brott enligt 42 § folkbokföringslagen (1991:481). En anmälan ska dock inte göras om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs.

En anmälan ska innehålla uppgift om de omständigheter som ligger till grund för misstanken om brott.

Skatteverket får fullgöra anmälningsskyldigheten till en sådan särskild enhet inom myndigheten som ska medverka vid brottsutredning, om
   1. det inte finns skäl att anta att brottet kommer att leda till en annan påföljd än böter,
   2. den misstänkte kan antas erkänna gärningen, och
   3. den misstänkte har fyllt tjugoett år.
Förordning (2018:695).


Övergångsbestämmelser

2013:805

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016 i fråga om 3 b § och i övrigt den 1 januari 2014.