sou 2025 97 d2

Innehåll

VOLYM I
Sammanfattning ................................................................		27
1	Författningsförslag.....................................................	59
1.1	Förslag till lag om resolution av försäkringsföretag .............	59

1.2Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(2010:2043)............................................................................

149

1.3 Förslag till lag om ändring
i förmånsrättslagen (1970:979).............................................	320

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560)

om årsredovisning i försäkringsföretag ...............................

325

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293)

om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.....................	327

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)

om bank- och finansieringsrörelse.......................................

337

1.7 Förslag till lag om ändring
i aktiebolagslagen (2005:551) ...............................................	344

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)

	om värdepappersmarknaden.................................................	346
1.9	Förslag till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)..............................................	354
1.10	Förslag till lag om ändring lagen (2015:1016)
	om resolution ........................................................................	358

Innehåll

SOU 2025:97

1.11	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672)
	om ekonomiska föreningar ..................................................		368
1.12	Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742)
	om tjänstepensionsföretag ...................................................		370
1.13	Förslag till lag om ändring i lagen (2022:739) med
	kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
	återhämtning och resolution av centrala motparter ...........		379
1.14	Förslag till lag om ändring i lagen (2022:964)
	om företagsrekonstruktion ..................................................		381
1.15	Förslag till förordning om resolution
	för försäkringsföretag...........................................................		382
1.16	Förslag till förordning om ändring i offentlighets-
	och sekretessförordningen (2009:641) ...............................		390
1.17	Förslag till förordning om ändring
	i försäkringsrörelseförordningen (2011:257)......................		393
1.18	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2015:1034) om resolution...................................................		407
1.19	Förslag till förordning om ändring i förordning
	(2023:909) med instruktion för Riksgäldskontoret ...........		410
1.20	Förslag till förordning om ändring i förordning
	(2023:910) med instruktion för Finansinspektionen .........		414
VOLYM II
2	Utredningens uppdrag och arbete ..............................		417
2.1	Utredningens uppdrag .........................................................		417
	2.1.1	Ändringar i Solvens II-direktivet .........................	417

2.1.2Det nya EU-direktivet om återhämtning och resolution av försäkrings- och

	återförsäkringsföretag...........................................	418
2.1.3	Översyn av den svenska regleringen
	av vissa frågor inom försäkrings- och
	tjänstepensionsområdet ........................................	420

SOU 2025:97

Innehåll

2.2Övergripande om sambanden mellan de frågor

	som utredningen behandlar ..................................................		422
3	Krishantering för försäkringsföretag ...........................		425
3.1	Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag .................		426
3.2	Krisförebyggande arbete.......................................................		428
3.3	Krishanterande arbete...........................................................		431
	3.3.1	Resolutionsprocessen............................................	431
3.4	Horisontella bestämmelser...................................................		440
3.5	Allmänna utgångspunkter ....................................................		443
	3.5.1	En ny lag om resolution av försäkringsföretag....	443
	3.5.2	Ändringar i sektorslagstiftningen.........................	444
3.6	Ansvariga myndigheter.........................................................		444
	3.6.1	Resolutionsmyndigheten ......................................	444
	3.6.2	Finansdepartementet (Regeringskansliet) ...........	446
	3.6.3	Finansinspektionen ...............................................	447
3.7	Tillämpningsområde .............................................................		448
4	Resolutionsändamålen och förutsättningar
	för resolution...........................................................		453
4.1	Resolutionsändamålen ..........................................................		453
4.2	Förutsättningar för resolution .............................................		460

4.2.1Underrättelser och information som kan

	leda till resolution ..................................................	460
4.2.2	Fastställande av fallissemang.................................	463
4.2.3	Beslut om resolution av försäkringsföretag .........	468

4.2.4Förfarande för företag som inte omfattas

av resolutionsåtgärder ...........................................

472

4.2.5Beslut om resolution av moderföretag

	och holdingföretag.................................................	473
4.2.6	Riksgäldskontorets beslut.....................................	476

4.2.7Riksgäldskontorets underrättelseskyldighet, skyldighet att offentliggöra

resolutionsåtgärder och registrering ....................

479

Innehåll

SOU 2025:97

5	Allmänna principer i resolution .................................	483
5.1	Proportionalitet ....................................................................	483
5.2	Val av resolutionsåtgärder....................................................	485
5.3	Relationen mellan resolutionsändamålen............................	487

5.4Att undvika värdeförstörelse och minimera

resolutionskostnader ............................................................	489
5.5 Att behålla prioritetsordningen ...........................................	490

5.6Ingen ägare eller borgenär ska få ett sämre ekonomiskt

	utfall än i konkurs eller likvidation......................................		493
5.7	Statsstödsreglerna.................................................................		495
5.8	Särskild hänsyn vid resolution av en grupp.........................		496
5.9	Ny styrelse och verkställande direktör ...............................		497
5.10	Styrelsens och verkställande direktörens skyldighet
	att bistå resolutionsmyndigheten ........................................		499
5.11	Arbetstagares rättigheter och skyldigheter i resolution .....		500
5.12	Informations- och samrådsskyldighet i resolution ............		502
5.13	Arbetstagarrepresentanter i styrelsen vid resolution .........		503
5.14	Undantag från bestämmelser i EU-direktiv som rör
	bolagsrätt...............................................................................		504
6	Förebyggande återhämtningsplaner............................		509
6.1	Bakgrund och syfte...............................................................		509
6.2	Planer för förebyggande återhämtning ...............................		511
	6.2.1	Upprättande av en plan.........................................	511
	6.2.2	En del av företagsstyrningssystemet....................	514
	6.2.3	Uppdatering av en plan.........................................	516
	6.2.4	Innehåll i en plan ...................................................	518
	6.2.5	Granskning av en plan ..........................................	521

6.2.6Väsentliga brister i eller hinder för

	genomförande av en plan ......................................	525
6.2.7	Åtgärder enligt en plan .........................................	529

SOU 2025:97		Innehåll
6.3 Plan för förebyggande gruppåterhämtning .........................		530
6.3.1	Upprättande av en plan .........................................	530
6.3.2	Innehåll i en plan ...................................................	535
6.3.3	Överenskommelse inom tillsynskollegiet............	538
6.3.4	Eget beslut av Finansinspektionen .......................	541
6.3.5	Hänskjutande för tvistlösning ..............................	545

6.3.6Om ett företag inte beaktas i tillräcklig grad

i en plan för förebyggande gruppåterhämtning ... 547

6.3.7Om det inte finns någon plan för

		förebyggande gruppåterhämtning ........................	550
	6.3.8	Planer som utarbetats av företag i tredjeland.......	552
	6.3.9	Beslut av en utländsk myndighet..........................	553
6.4	Förenklade skyldigheter .......................................................		554
7	Resolutionsplaner....................................................		559
7.1	Bakgrund och syfte ...............................................................		559
7.2	Resolutionsplaner .................................................................		560
	7.2.1	Upprättande av en resolutionsplan.......................	560
	7.2.2	Översyn av en resolutionsplan .............................	563
	7.2.3	Förfarande för att upprätta en resolutionsplan ...	565

7.2.4Bedömning av möjligheten till resolution

	av ett försäkringsföretag........................................	568
7.2.5	Innehåll i en resolutionsplan.................................	572

7.2.6Väsentliga hinder för möjligheten

till resolution..........................................................	577
7.3 Gruppresolutionsplan...........................................................	582

7.3.1Upprättande och översyn av

en gruppresolutionsplan........................................

582

7.3.2Överenskommelse om upprättande

	av gruppresolutionsplan ........................................	585
7.3.3	Om en överenskommelse inte kan nås.................	588
7.3.4	Ny bedömning av en gruppresolutionsplan.........	591

7.3.5Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för

	tvistlösning.............................................................	592
7.3.6	Beslut om gruppresolutionsplan...........................	594
7.3.7	Om det inte finns någon gruppresolutionsplan ..	598

Innehåll

SOU 2025:97

7.3.8Beaktande av resolutionsstrategier som gäller

		i tredje land ............................................................	600
	7.3.9	Uppgifter från ett moderföretag ..........................	601
	7.3.10	Bedömning av möjligheten till resolution
		av en grupp ............................................................	603
	7.3.11	Innehåll i en gruppresolutionsplan ......................	607
	7.3.12	Hinder för möjligheten till resolution .................	609
	7.3.13	Om en överenskommelse inte kan nås ................	614
	7.3.14	Hänskjutande till Europeiska försäkrings-
		och tjänstepensionsmyndigheten för
		tvistlösning ............................................................	617
	7.3.15	Gemensamma beslut och beslut som fattas av
		resolutionsmyndigheter i ett annat land inom
		EES.........................................................................	618
7.4	Förenklade skyldigheter.......................................................		619
8	Värdering ................................................................		623
8.1	Bakgrund och syfte...............................................................		623

8.2Värdering inför beslut om resolution

	eller resolutionsåtgärd ..........................................................		624
	8.2.1	Principiella utgångspunkter för värderingen .......	624
	8.2.2	En första och en andra värdering .........................	628
	8.2.3	En slutlig värdering ...............................................	631
	8.2.4	En preliminär värdering ........................................	634
	8.2.5	Skillnaden i utfall mellan en preliminär
		och en slutlig värdering .........................................	635
8.3	Värdering när resolutionsåtgärder har vidtagits .................		637
9	Resolution av gränsöverskridande grupper ....................		641
9.1	Allmänna principer vid beslutsfattande ..............................		641
9.2	Resolutionskollegier.............................................................		644
9.3	Europeiskt resolutionskollegium ........................................		651
9.4	Överenskommelser med andra myndigheter......................		654
9.5	Resolution av gränsöverskridande grupper.........................		655

SOU 2025:97		Innehåll
9.5.1	Resolution av ett dotterföretag ............................	655
9.5.2	Resolution av ett moderföretag ............................	661
9.5.3	Gruppresolutionsordning .....................................	664

9.6Beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat

	land inom EES.......................................................................	672
10	Kontroll och styrning................................................	677
10.1	Inledning................................................................................	677
10.2	Kontrolltagandet...................................................................	678
10.3	Särskild förvaltning ...............................................................	681
	10.3.1 Förordnande av särskild förvaltare .......................	681
	10.3.2 Uppgifter, mandat och befogenheter ...................	683
	10.3.3 Kompetenskrav och jäv .........................................	686
11	Rådrum och kontinuitet ...........................................	689
11.1	Inledning................................................................................	689
11.2	Hinder mot exekutiva åtgärder ............................................	691
11.3	Vilandeförklaring av rättsprocesser .....................................	692
11.4	Hinder mot att utöva vissa rättshandlingar.........................	693
11.5	Förändringar av vissa avtalsvillkor .......................................	700
11.6	Befogenhet att tillfälligt förbjuda fullgörelse
	av vissa förpliktelser ..............................................................	701
11.7	Befogenhet att tillfälligt förbjuda en borgenär
	att ta i anspråk säkerheter .....................................................	706
11.8	Befogenhet att tillfälligt förbjuda utövandet
	av vissa avtalsrättigheter .......................................................	710
11.9	Avtalsenligt erkännande av befogenheter vad gäller
	tillfälligt upphävande i samband med resolution.................	716
11.10	Kontinuitet ............................................................................	720
11.11	Kompletterande befogenheter .............................................	724

Innehåll

SOU 2025:97

11.12	Befogenhet att tillfälligt upphäva återköpsrätt ...................	730
11.13	Befogenhet avseende egendom m.m. i ett tredjeland .........	732
12	Uppgiftsskyldighet, samarbete
	och informationsutbyte .............................................	737
12.1	Uppgiftsskyldighet och samarbete
	med Riksgäldskontoret ........................................................	737
12.2	Information som behövs för att förbereda eller fatta
	beslut om resolutionsåtgärder .............................................	740
13	Sekretess och informationsutbyte ..............................	743
13.1	Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag
	och krav på sekretess ............................................................	743
13.2	Utgångspunkter för genomförande i svensk rätt ...............	744
13.3	Sekretess till skydd för allmänna intressen .........................	746
13.4	Sekretess till skydd för enskilda intressen ..........................	751
13.5	Undantag från sekretess.......................................................	761

13.6Sekretess för andra än de som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen och offentlighets- och

	sekretessförordningen..........................................................		762
13.7	Internt informationsutbyte..................................................		765
13.8	Externt informationsutbyte .................................................		767
	13.8.1	Informationsutbyte med myndigheter
		inom EES ...............................................................	767
	13.8.2 Informationsutbyte med enskilda inom EES ......		771
	13.8.3	Informationsutbyte med myndighet
		i tredjeland .............................................................	774
13.9	Överträdelse av tystnadsplikt ..............................................		777

SOU 2025:97Innehåll

14	Resolutionsverktygen ...............................................		779
14.1	Allmänna principer för resolutionsverktygen .....................		779
	14.1.1	De fem resolutionsverktygen ...............................	779
	14.1.2	Att behålla prioritetsordningen
		och skydda försäkringstagare................................	781
	14.1.3 Riksgäldskontorets rätt till ersättning..................		783

14.1.4Avveckling av tillgångar och förpliktelser

som lämnas utanför resolution .............................	785
14.1.5 Återvinning av rättshandlingar .............................	787

14.1.6Om rätten att ge Riksgäldskontoret ytterligare resolutionsverktyg eller anpassa befintliga

verktyg....................................................................	789
14.2 Verktyget för solvent avveckling .........................................	794

14.2.1Definition av verktyget och

tillämpningsområde ...............................................

795

14.2.2Krav på kapital och att omfattas av allmänna

regler för försäkringstillsyn...................................

796

14.2.3Behålla nyckelkompetens samt övervaka och granska försäkringsföretagets finansiella

utveckling...............................................................	799
14.2.4 Avslut av avvecklingsprocessen ............................	802
14.3 Principer vid tillämpningen av avskiljandeverktyget,
försäljningsverktyget och broföretagsverktyget .................	803

14.3.1Allmänt om rätten att föra över tillgångar, skulder och äganderättsinstrument och

om rätten till ersättning ........................................

804

14.3.2Förvärvarens rättsliga ställning

efter överföringen..................................................	808
14.3.3 Krav vid försäljning ...............................................	809

14.3.4Undantag från kravet på utbjudande

till försäljning.........................................................

812

14.3.5Undantag från kravet på att offentliggöra

ett erbjudande om försäljning...............................	812
14.4 Försäljningsverktyget ...........................................................	814

14.4.1Definition av försäljningsverktyget

och vad som får föras över ....................................	814
14.4.2 Villkoren för överföringen....................................	816

Innehåll

SOU 2025:97

14.4.3Rätt att återföra tillgångar, förpliktelser

och äganderättsinstrument ...................................

818

14.4.4Tillstånd att bedriva den verksamhet

som förvärvas.........................................................

819

14.4.5Förvärvarens rättsliga ställning efter

	en överföring .........................................................	822
14.4.6 Prövning av ägares lämplighet ..............................		822
14.5 Broföretagsverktyget............................................................		827
14.5.1	Definition av broföretagsverktyget .....................	828
14.5.2	Definition av broföretaget....................................	830
14.5.3	Tillämpningsområde .............................................	832

14.5.4Rätt att återföra tillgångar, förpliktelser

	och äganderättsinstrument ...................................	833
14.5.5	Broföretagets rättsliga ställning ...........................	835
14.5.6 Verksamheten i ett broföretag .............................		836
14.5.7 Styrning och kontroll av ett broföretag...............		837
14.5.8 Upphörande av verksamheten i ett broföretag ...		841
14.6 Avskiljandeverktyget............................................................		843
14.6.1	Definition av avskiljandeverktyget ......................	843
14.6.2	Tillämpningsområde .............................................	845
14.6.3 Definition av ett tillgångsförvaltningsbolag ........		847
14.6.4 Vad får föras över? ................................................		848
14.6.5 Rätt att återföra tillgångar eller förpliktelser.......		849

14.6.6Ersättningen för överförda tillgångar och

	förpliktelser ...........................................................	851
14.6.7	Styrningen av tillgångsförvaltningsbolaget .........	852
14.7 Skuldnedskrivningsverktyget...............................................		854
14.7.1	Definition av skuldnedskrivningsverktyget ........	855
14.7.2	Verktygets tillämpningsområde ...........................	856

14.7.3Omfattningen av nedskrivning

och konvertering ...................................................

859

14.7.4Skulder som inte får skrivas ned

eller konverteras ....................................................

861

14.7.5Rätt att undanta skulder under särskilda

	omständigheter......................................................	869
14.7.6	Åtgärder mot ägare ...............................................	871
14.7.7	Konverteringskursen.............................................	875

SOU 2025:97

Innehåll

14.7.8Ordningsföljden vid nedskrivning

och konvertering....................................................

877

14.7.9Principer vid nedskrivning och särskilda

		villkor vid konvertering .........................................	880
	14.7.10	Nedskrivning eller konvertering av skulder
		som hänför sig till derivat......................................	883
	14.7.11	Genomförande av beslut om nedskrivning
		och konvertering....................................................	886
	14.7.12	Ägarprövning .........................................................	889
	14.7.13	Förberedande åtgärder ..........................................	891
15	Skyddsåtgärder .......................................................		895
15.1	Bestämmelser om skydd för motparter ...............................		895
	15.1.1	Tillämpningsområde..............................................	895

15.1.2Skydd för arrangemang om strukturerad

		finansiering och andra separata portföljer............	898
	15.1.3 Skydd för arrangemang om säkerheter ................		900
	15.1.4 Skydd för arrangemang om
		säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning
		och återförsäkring..................................................	903
	15.1.5	Skyddsregler för avvecklingssystem .....................	907
	15.1.6	Undantag från skyddsreglerna..............................	909
15.2	Skyddsregler för ägare och borgenärer ................................		911
16	Konkurs, likvidation och avslutande av resolution .......		915
16.1	Konkurs och likvidation .......................................................		915
16.2	Företagsrekonstruktion........................................................		918
16.3	Återvinning av rättshandlingar.............................................		919
16.4	Avslutande av resolution ......................................................		922
17	Förbindelser med tredjeland .....................................		925
17.1	Unionens överenskommelser...............................................		925
17.2	Myndigheternas icke bindande samarbetsavtal
	med tredjeland.......................................................................		926

Innehåll

SOU 2025:97

17.3	Bilaterala avtal med tredjeland .............................................		928
17.4	Processen för erkännande av resolutionsförfaranden
	i tredjeland ............................................................................		929
17.5	Verkställighet av erkända resolutionsförfaranden..............		931
17.6	Skäl att inte erkänna eller verkställa
	ett resolutionsförfarande......................................................		934
17.7	Åtgärder mot ett svenskt moderföretag .............................		935
17.8	Åtgärder mot en filial i Sverige till företag i tredjeland ......		937
18	Finansieringsarrangemang ........................................		941
18.1	Bakgrund ...............................................................................		941
	18.1.1	Ett insolvensgarantisystem
		för trafikförsäkringar ............................................	941
	18.1.2	Finansieringsarrangemang på bankområdet
		respektive resolution av centrala motparter ........	943
18.2	Ett finansieringsarrangemang i statlig regi..........................		946
18.3	Utformningen av bidragen till
	finansieringsarrangemanget .................................................		949
18.4	Finansieringsarrangemang och avgifter...............................		952
18.5	Säkerställande av utbetalningar............................................		956
18.6	Åtgärder som får täckas av finansieringsarrangemanget ....		957
19	Ingripanden ............................................................		967
19.1	Straffrättsliga bestämmelser.................................................		967
19.2	Ingripanden mot företag ......................................................		968
19.3	Ingripanden mot företrädare ...............................................		976
19.4	Omständigheter som ska beaktas vid ett ingripande..........		982
19.5	Offentliggörande ..................................................................		984
19.6	Underrättelser till Europeiska försäkrings-
	och tjänstepensionsmyndigheten ........................................		987

SOU 2025:97Innehåll

20	Prövning i domstol...................................................		989
20.1	Förhandsprövning i domstol................................................		989
20.2	Verkställighet och överklagande av beslut ..........................		992
	20.2.1	Verkställighet av beslut .........................................	992
	20.2.2	Överklagande av beslut .........................................	994
	20.2.3	Klagorätt ................................................................	998
	20.2.4	Krav på handläggningen ........................................	999
	20.2.5	Riksgäldskontorets ekonomiska bedömning.....	1000
	20.2.6	Inhibition av beslut..............................................	1001
	20.2.7 Upphävande av beslut och ersättning
		för förlust .............................................................	1003

21	Ändringar i andra direktiv .......................................	1007
21.1	Undantag från vissa bestämmelser i säkerhetsdirektivet	.. 1007
21.2	Ändringar i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut
	och värdepappersföretag.....................................................	1010
VOLYM III
DEL I Ändringar i Solvens II-regelverket
22	Ändringar i Solvens II-regelverket............................	1021
22.1	Bakgrund .............................................................................	1021
23	Tillstånd...............................................................	1025
23.1	Bakgrund .............................................................................	1025
23.2	Villkor för auktorisation.....................................................	1025
23.3	Innehåll i verksamhetsplan .................................................	1026
23.4	Samråd med myndigheter i andra medlemsstater .............	1027
23.5	Avslag på auktorisationsansökan .......................................	1030
23.6	Tillstånd för förvärv............................................................	1032

Innehåll	SOU 2025:97
24	Proportionalitet......................................................	1035
24.1	Utökat undantag från Solvens II-direktivets
	tillämpningsområde .............................................................	1035
24.2	Proportionalitet ...................................................................	1038
	24.2.1 Små och icke-komplexa försäkringsföretag........	1038
	24.2.2 Anpassade regler för andra försäkringsföretag
	än små och icke-komplexa ...................................	1042
24.3	Proportionalitet på gruppnivå.............................................	1044
	24.3.1 Små och icke-komplexa grupper .........................	1044
	24.3.2 Proportionalitetsåtgärder för en grupp
	som inte är en liten och icke-komplex grupp .....	1046
25	Tillsyn över gränsöverskridande verksamhet ..............	1049
25.1	Bakgrund ..............................................................................	1049
25.2	Uppgifter vid gränsöverskridande verksamhet..................	1050
25.3	Ändringar av slaget av risker eller åtaganden.....................	1051
25.4	Underrättelse vid försämrade finansiella förhållanden
	eller andra framväxande risker ............................................	1053
25.5	Betydande gränsöverskridande verksamhet.......................	1056
25.6	Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte
	vid betydande gränsöverskridande verksamhet .................	1059
	25.6.1 Förstärkt tillsynssamarbete vid betydande
	gränsöverskridande verksamhet ..........................	1060
	25.6.2 Förstärkt informationsutbyte vid betydande
	gränsöverskridande verksamhet ..........................	1062
	25.6.3 Gemensamt platsbesök vid risk att solvens-
	och minimikapitalkravet inte uppfylls ................	1066
	25.6.4 Finansinspektionen får hänskjuta ärenden
	till Eiopa under vissa omständigheter .................	1068
25.7	Samarbetsplattformar ..........................................................	1071
25.8	Tidsram och språk för begäran om information................	1078

SOU 2025:97Innehåll

26	Kvantitativa regler .................................................		1083
26.1	Bakgrund .............................................................................		1083
26.2	Beräkning av försäkringstekniska avsättningar .................		1083
	26.2.1 Extrapolering av riskfria räntesatser...................		1083
	26.2.2	Tillämpning av matchningsjustering
		vid grupplivavtal...................................................	1091
	26.2.3 Volatilitetsjustering av den riskfria
		räntestrukturen ....................................................	1092
	26.2.4	Beräkning av riskmarginalen ...............................	1101
	26.2.5 Värdering av finansiella optioner och garantier ....		1103

26.2.6Tillämpning av befintliga övergångsbestämmelser vid beräkning

av försäkringstekniska avsättningar....................	1106
26.3 Investeringar........................................................................	1109

26.3.1Investeringsstrategi med beaktande av makroekonomisk utveckling och

		hållbarhetsrisker ..................................................	1109
	26.3.2 Ändrade hänvisningar i Solvens II-direktivet ....		1115
26.4	Kapitalbas ............................................................................		1115
	26.4.1 Behandling av vissa ägarintressen i kapitalbasen ...		1115
	26.4.2	Klassificering av kapitalbasposter .......................	1117
26.5	Solvenskapitalkrav...............................................................		1119
	26.5.1 Ändringar i Solvens II-översynen.......................		1119
	26.5.2 Ändringar av kapitalkravet för aktierisk ............		1120
	26.5.3	Förenklingar av standardformeln .......................	1125
	26.5.4 Infasning av kapitalkrav för ränterisk.................		1128

26.5.5Beaktande av volatilitetsjustering i en intern

modell...................................................................

1131

26.5.6Utfasning av undergruppen för

		durationsbaserad aktiekursrisk ...........................	1133
27	Företagsstyrning ....................................................		1135
27.1	Styrelse och centrala funktioner ........................................		1135
	27.1.1	Lämplighetskrav ..................................................	1135
	27.1.2	Oberoende mellan centrala funktioner ..............	1138

Innehåll

SOU 2025:97

27.1.3Anmälan av förändringar av styrelse

		och centrala funktioner........................................	1141
27.2	Styrdokument ......................................................................		1143
27.3	Översyn av företagsstyrningssystemet ..............................		1147
27.4	Riskhantering.......................................................................		1148
	27.4.1 Hantering av operativ risk i riskhanteringen......		1148
	27.4.2 Riskhantering vid användning av volatilitets-
		eller matchningsjustering.....................................	1149
	27.4.3	Hållbarhet i riskhanteringen................................	1151
	27.4.4	Likviditetsriskhantering.......................................	1160
27.5	Egen risk- och solvensbedömning......................................		1166
	27.5.1 Beaktande av makroekonomisk utveckling ........		1166

27.5.2Proportionalitetsåtgärder i den egna

risk- och solvensbedömningen ............................

1175

27.5.3Särskilda beaktanden av vissa kvantitativa regler i den egna risk- och

		solvensbedömningen............................................	1178
	27.5.4	Analyser av klimatförändringsscenarier .............	1182
28	Rapportering och offentliggörande ...........................		1187
28.1	Bakgrund ..............................................................................		1187
28.2	Periodisk tillsynsrapportering ............................................		1188
	28.2.1	Grundläggande bestämmelser
		om rapportering ...................................................	1188
	28.2.2	Regelbunden tillsynsrapport ...............................	1191
	28.2.3 Undantag från periodisk tillsynsrapportering
		för försäkringsföretag ..........................................	1193
	28.2.4 Bedömningskriterier och särskilt undantag
		för captivebolag ....................................................	1199
	28.2.5	Tidsfrister för tillsynsrapportering .....................	1203
28.3	Rapportering av standardformeln vid användning
	av en intern modell ..............................................................		1205
28.4	Solvens- och verksamhetsrapport.......................................		1206
	28.4.1 Innehåll i solvens- och verksamhetsrapporten...		1206
	28.4.2 Undantag från krav på offentliggörande ............		1218

SOU 2025:97Innehåll

	28.4.3	Tidsfrister för offentliggörande..........................	1222
	28.4.4 Revisionskrav på delar av innehållet
		i av lägesrapporten om solvens- och
		verksamhetsrapporten .........................................	1223
	28.4.5 Årlig information till Eiopa ................................		1226
28.5	Skyldighet för revisorer att rapportera vissa uppgifter
	till tillsynsmyndigheten ......................................................		1227
29	Tillsyn och ingripanden ..........................................		1229
29.1	Bakgrund .............................................................................		1229
29.2	Tillsynens omfattning och granskningsprocess ................		1230
29.3	Kapitaltillägg vid tillämpning av vissa
	övergångsbestämmelser ......................................................		1232
29.4	Förebyggande tillsynsåtgärder vid försämring
	av ett försäkringsföretags finansiella situation ..................		1235
29.5	Förlängd tidsfrist för återställande
	av solvenskapitalkravet .......................................................		1241
29.6	Bristande efterlevnad av minikapitalkravet .......................		1243
29.7	Tillsynsmyndigheternas befogenheter vid försämring
	av ett försäkringsföretags finansiella ställning ..................		1249
29.8	Tillsyn vid återkallelse av tillstånd .....................................		1252
29.9	Tillsyn av likviditetsrisker ..................................................		1253
	29.9.1 Särskild övervakning av likviditetsrisker ............		1253
	29.9.2	Åtgärder vid likviditetsbrist
		och betydande likviditetsrisker ...........................	1257

29.9.3Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot konsumentskydd

eller finansiell stabilitet .......................................	1261
29.9.4 Tillfälliga åtgärder vid betydande
likviditetsrisker under exceptionella
omständigheter som påverkar hela eller en
betydande del av försäkringsmarknaden ............	1269

Innehåll	SOU 2025:97
29.10	Tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella
	ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker.....	1272
29.11	Vissa frågor om sekretess och informationsdelning..........	1278
	29.11.1 Offentliggörande av resultat av stresstester .......	1278
	29.11.2 Informationsutbyte mellan myndigheter ...........	1280
30	Grupptillsyn ..........................................................	1283
30.1	Tillsyn över grupper ............................................................	1283
30.2	Definitioner .........................................................................	1286
30.3	Tillämpningsområdet ..........................................................	1292
30.4	Solvens på gruppnivå ...........................................................	1296
30.5	Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp ....	1307
30.6	Företagsstyrningssystem inom en grupp ...........................	1311
30.7	Hantering av likviditetsrisker på gruppnivå och andra
	makrotillsynsverktyg...........................................................	1316
30.8	Samarbete med andra tillsynsmyndigheter ........................	1318
30.9	Regelbunden rapportering ..................................................	1320
30.10	Rapport om solvens och finansiell ställning ......................	1321
30.11	Särskilt revisionskrav...........................................................	1322
30.12	Regelbunden tillsynsrapport...............................................	1325
30.13	Lämplighetskrav för vissa typer av holdingföretag ...........	1329
30.14	Ingripanden mot försäkringsholdingföretag
	eller blandade finansiella holdingföretag ............................	1330
30.15	Om tillsynen inte är likvärdig .............................................	1334
DEL II Övriga frågor
31	Sanktionsavgifter ...................................................	1339
31.1	Bakgrund ..............................................................................	1339
31.2	Sanktionsavgifter .................................................................	1340

SOU 2025:97Innehåll

31.3	Ingripanden mot företrädare..............................................		1346
31.4	Ingripanden mot ägare........................................................		1352
32	Förlagslån.............................................................		1355
32.1	Bakgrund .............................................................................		1355
32.2	Försäkringsföretag ..............................................................		1356
32.3	Tjänstepensionsföretag.......................................................		1368
33	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .............		1371
33.1	Ikraftträdande .....................................................................		1371
33.2	Övergångsbestämmelser.....................................................		1372
34	Riksgäldskontoret och resolutionsdelegationen .........		1375
34.1	Konsekvenser för Riksgäldskontoret av att bli
	resolutionsmyndighet för försäkringsföretag ...................		1375
	34.1.1 Om behovet av separerade beslutsvägar.............		1376
34.2	Beslutsorgan för resolutionsfrågor
	inom Riksgäldskontoret .....................................................		1378
	34.2.1	Bakgrunden till resolutionsdelegationen ...........	1378
	34.2.2 Utredningens uppdrag och utgångspunkter ......		1379
	34.2.3	Om resolutionsdelegationen...............................	1380

34.2.4Ett särskilt beslutsorgan för resolutionsfrågor.. 1383

34.2.5Samma beslutsorgan för Riksgäldskontorets

samtliga uppgifter ................................................

1384

34.2.6Resolutionsdelegationen bör behållas

		men vissa förändringar genomföras....................	1387
	34.2.7	Internationell jämförelse .....................................	1391
35	Konsekvensanalys..................................................		1399
35.1	Konsekvenser av införandet av nya regler
	om krishantering av försäkringsföretag.............................		1399
	35.1.1	Samhällsnyttan med krishanteringsregler
		för försäkringsföretag..........................................	1399
	35.1.2 Konsekvenser om ingen åtgärd vidtas ................		1400

InnehållSOU 2025:97

	35.1.3	Konsekvenser för försäkringstagare ...................	1400
	35.1.4	Konsekvenser för försäkringsföretagen..............	1401
	35.1.5	Försäkringsmarknaden ........................................	1403
	35.1.6	Myndigheter .........................................................	1403
35.2	Konsekvenser av förslagen med anledning av ändringar
	i Solvens II-direktivet..........................................................		1406
35.3	Konsekvenser för försäkringsföretagen .............................		1409
35.4	Konsekvenser för försäkringsmarknaden ..........................		1416
35.5	Konsekvenser för försäkringstagarna.................................		1416
35.6	Konsekvenser för kapitalmarknaden ..................................		1418
35.7	Konsekvenser för Finansinspektionen...............................		1418
35.8	Konsekvenser för Riksbanken ............................................		1421
35.9	Konsekvenser för domstolar...............................................		1421
35.10	Samhällsekonomiska konsekvenser....................................		1422
VOLYM IV
36	Författningskommentar ..........................................		1423
36.1	Förslaget till lag om resolution av försäkringsföretag.......		1423
36.2	Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
	(2010:2043) ..........................................................................		1590
36.3	Förslaget till lag om ändring
	i förmånsrättslagen (1970:979) ...........................................		1770
36.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560)
	om årsredovisning i försäkringsföretag..............................		1774
36.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293)
	om utländska försäkringsgivares och
	tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ...................		1775
36.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297)
	om bank- och finansieringsrörelse .....................................		1784

SOU 2025:97		Innehåll
36.7	Förslaget till lag om ändring
	i aktiebolagslagen (2005:551) .............................................	1788
36.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528)
	om värdepappersmarknaden...............................................	1790
36.9	Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)............................................	1796
36.10	Förslaget till lag om ändring lagen (2015:1016)
	om resolution ......................................................................	1799
36.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672)
	om ekonomiska föreningar.................................................	1806
36.12	Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742)
	om tjänstepensionsföretag .................................................	1807
36.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:739) med
	kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
	om återhämtning och resolution av centrala motparter ... 1813
36.14	Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:964)
	om företagsrekonstruktion ................................................	1814
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2024:77 .........................................		1815
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv
	(EU) 2025/1................................................................	1825
Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv
	(EU) 2025/2................................................................	1925

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

Enligt utredningsdirektiven1 ska en särskild utredare lämna förslag till hur ändringarna i Solvens II-direktivet och det nya EU-direktivet om återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkrings- företag ska genomföras i svensk rätt. Utredaren ska också se över vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet.

2.1.1Ändringar i Solvens II-direktivet

Solvens II-direktivet, som antogs 2009, innebar en grundläggande re- formering av regleringen på EU-nivå för försäkrings- och återförsäk- ringsföretag. Direktivet utgör en del av ett samlat regelverk, bland annat kompletteras direktivet av en delegerad förordning (EU) 2015/35 (Solvens II-förordningen). Det samlade Solvens II-regel- verket trädde i kraft 2016 och innebar bland annat förändrade kapi- talkrav för försäkringsföretagen, tydligare krav på företagsstyrning (riskhantering), förändrade regler för tillsynsprocesserna samt mer omfattande krav på försäkringsföretagens rapportering och offent- liggörande av information.

Med utgångspunkt i Solvens II-direktivets översynsklausul och andra nödvändiga ändringar som Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten (Eiopa) rekommenderat, lade Europeiska kom- missionen i september 2021 fram förslag på ändringar i Solvens II-direk- tivet genom det som här benämns ändringsdirektivet. Kommissionen kommunicerade samtidigt inriktningen för hanteringen av de änd-

1Dir. 2024:77, se bilaga 1.

417

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:97

ringar som behöver göras i Solvens II-förordningen. Ändringsdirek- tivet2 är nu antaget och ska vara genomfört senast den 30 januari 2027.

Utredaren ska

•lämna förslag till författningsändringar för att i svensk rätt genom- föra ändringarna i Solvens II-direktivet,

•i den utsträckning som ändringsdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att i nationell rätt anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden, slå vakt om den svenska försäkringsmarknadens beskaffenhet, och

•ta fram en parallelluppställning, dvs. en förteckning över de be- stämmelser som i svensk rätt genomför respektive artikel i änd- ringsdirektivet.

2.1.2Det nya EU-direktivet om återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag

För att komplettera tillsynsreglerna som följer av Solvens II-regel- verket har ett antal medlemsstater i EU på nationell nivå även infört regler om krishantering för försäkringsföretag, men variationen i ut- formningen av dessa är stor. För att harmonisera krishanteringen i EU har ett nytt EU-direktivet om återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag antagits. Det nya direktivet3 , som hädanefter benämns krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, ska vara genomfört senast den 30 januari 2027.

Riksgäldskontoret har enligt lagen (2015:1016) om resolution och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelse till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter utsetts till resolutionsmyndighet för bland annat kreditinstitut och centrala motparter. Beslut och frågor som prövas enligt dessa lagar och lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut

2Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2 av den 27 november 2024 om ändringar av direktiv 2009/138/EG vad gäller proportionalitet, rapportering långsiktiga garantiåtgärder, makrotillsynsverktyg, hållbarhetsrisker samt grupptillsyn och gränsöverskridande tillsyn, och om ändring av direktiven 2002/87/EG och 2013/34/EU.

3Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1129 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129.

418

SOU 2025:97

Utredningens uppdrag och arbete

fattas av resolutionsdelegationen, som är ett särskilt beslutande organ vid Riksgäldskontoret. Resolutionsdelegationen beslutar även om frågor som garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättnings- garanti och lagen (1999:158) om investerarskydd. I förarbetena till lagen om resolution anförde regeringen att inrättandet av ett särskilt organ innebär att specialkompetens på det aktuella området kan sam- las och byggas upp samtidigt som en tillräcklig grad av självständig- het med skilda besluts- och rapporteringsvägar i förhållande till Riks- gäldskontorets övriga verksamhet upprätthålls (prop. 2015/16:5 s. 185). Exempel från andra länder visar att det finns alternativa lösningar för hur beslutsorgan för dessa typer av frågor kan organiseras, utan att strida mot EU-rätten. Med detta i åtanke finns det skäl att se över om den i Sverige genomförda lösningen är ändamålsenlig.

Utredaren ska därför

•lämna förslag till författningsändringar för att i svensk rätt genom- föra krishanteringsdirektivet,

•i den utsträckning som krishanteringsdirektivet ger medlems- staterna möjlighet att i nationell rätt anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden, slå vakt om den svenska försäkringsmark- nadens associationsformer, i synnerhet ömsesidiga försäkrings- företag,

•i den utsträckning som krishanteringsdirektivet ger medlems- staterna möjlighet att i nationell rätt anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden även se till att den administrativa bördan både för företag och myndigheter minimeras, och att bestämmel- serna är så effektiva som möjligt,

•ta fram en parallelluppställning, dvs. en förteckning över de be- stämmelser som i svensk rätt genomför respektive artikel i kris- hanteringsdirektivet,

•analysera vilka konsekvenser som följer för Riksgäldskontoret av att myndigheten blir ansvarig resolutionsmyndighet för för- säkringsföretag, och

419

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:97

•beskriva för- och nackdelar med den nuvarande ordningen med det särskilda beslutsorganet resolutionsdelegationen vid Riks- gäldskontoret och föreslå en annan effektiv och ändamålsenlig beslutsordning för de frågor som resolutionsdelegationen an- svarar för inom myndigheten.

2.1.3Översyn av den svenska regleringen av vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet

Sanktionsavgifter

Enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag får ett förvärv av en kvalificerad andel aktier i ett försäkringsaktiebolag eller tjänstepensionsaktiebolag bara ske efter tillstånd av Finansinspektionen. Kravet på tillstånd gäller även vid förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas till vissa nivåer som anges i lagarna. Vidare ska den som beslutat att av- yttra ett kvalificerat innehav underrätta Finansinspektionen om det.

Om en ägare till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv får Finansinspektionen besluta att ägaren inte får företräda aktierna vid en bolagsstämma. Om innehavet stri- der mot ett beslut av Finansinspektionen har myndigheten också en möjlighet att förelägga ägaren att avyttra aktier. Finansinspektionen har i en skrivelse till Finansdepartementet (Fi2023/02088) uppgett att det därutöver finns behov av att införa en möjlighet för inspek- tionen att besluta om sanktionsavgift för den som inte i förväg in- hämtar tillstånd till förvärv eller underrättar myndigheten om ett be- slut om avyttring. Motsvarande ingripandemöjligheter finns i bland annat lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Bestämmelserna om sanktionsavgifter i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag skiljer sig även i andra avseen- den från annan lagstiftning på finansmarknadsområdet. Enligt för- säkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag ska en sanktionsavgift fastställas till högst 50 miljoner kronor. Avgiften får dock inte överstiga tio procent av ett försäkrings- eller tjänste- pensionsföretags omsättning närmast föregående räkenskapsår. Enligt till exempel lagen om bank- och finansieringsrörelse ska sank- tionsavgiften för ett kreditinstitut i stället som högst fastställas till

420

SOU 2025:97

Utredningens uppdrag och arbete

det högsta av 1) tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, 2) två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, eller 3) ett belopp motsvarande fem miljoner euro. Utredaren bör undersöka om bestämmelserna om sanktionsavgifter för försäkrings- och tjänstepensionsföretag är ända- målsenliga eller om de bör ändras. Analysen bör även innefatta de regler som gäller för specialföretag enligt försäkringsrörelselagen.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om det i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör införas en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om sanktionsavgift för den som brutit mot reglerna om förvärvstillstånd och underrättelse om beslut om avyttring,

•analysera och ta ställning till om bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag om faststäl- lande av sanktions- och straffavgifters storlek bör ändras, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Möjligheterna att ta upp förlagslån för att stärka kapitalbasen

Svenska försäkrings- och tjänstepensionsföretag får endast ta upp eller ta över lån under vissa omständigheter. För ett försäkringsföre- tag krävs att upplåningen görs för att effektivisera kapitalförvalt- ningen eller i övrigt är motiverad av försäkringsrörelsen (4 kap. 6 § försäkringsrörelselagen). Ett tjänstepensionsföretag får bara ta upp eller ta över lån för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas (4 kap. 7 § lagen om tjänstepensionsföretag). För både försäkringsföretag och tjänste- pensionsföretag krävs därutöver att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapi- talbasens storlek. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse. Svensk Försäkring har i en skrivelse till Finansdepartementet (Fi2022/01636) fört fram att upplåningsreglerna bör ändras för att underlätta försäkrings- och tjänstepensionsföretags möjligheter att stärka kapitalbasen genom s.k. förlagslån. Enligt branschorganisa- tionen innebär reglerna att företagen visserligen får ta upp förlags-

421

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:97

lån för att räkna in i kapitalbasen, men att det endast kan ske när det finns en faktisk och konkret risk för att kapitalbasen kommer att bli otillräcklig. Det påverkar sammansättningen av kapitalbasen och där- med finansieringskostnaderna i svenska företag. Det kan konstateras att den nuvarande regleringen gällt under en längre tid i Sverige. Motsvarande upplåningsbegränsningar saknas i närliggande länder. Det bör undersökas om bestämmelserna om upplåning med avse- ende på förlagslån är ändamålsenliga eller om de bör ändras.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag om upplåning bör ändras i fråga om förlagslån, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

2.2Övergripande om sambanden mellan de frågor som utredningen behandlar

I detta avsnitt berörs översiktligt vissa huvudsakliga beröringspunk- ter mellan Solvens II-direktivet och krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag.

Proportionalitet

I Solvens II-direktivet framgår kriterierna för att ett försäkringsföre- tag ska vara undantaget från direktivet. Undantaget gäller för före- tag som har en verksamhet som inte överstiger en viss storlek och under förutsättning att företaget inte bedriver viss typ av försäkrings- verksamhet. Enkelt uttryckt får företagets bruttopremieinkomster inte överstiga 5 400 000 euro och de försäkringstekniska avsättning- arna, på såväl solo- som gruppnivå, inte överstiga 26 600 000 euro. Vidare får företaget inte erbjuda ansvarsförsäkring, kredit- och borgensförsäkring eller ha en återförsäkringsverksamhet som över- stiger en viss nivå. Samtliga villkor måste vara uppfyllda för att före- taget ska vara undantaget.

I syfte att minska regelbördan för mindre försäkringsföretag höjs tröskelvärdena för att omfattas av Solvens II-direktivets tillämpnings- område i ändringsdirektivet, till 15 000 000 euro när det gäller brutto-

422

SOU 2025:97

Utredningens uppdrag och arbete

premieinkomsten och till 50 000 000 euro när det gäller försäkrings- tekniska avsättningar.

Detta innebär att färre försäkringsföretag omfattas av tillämpnings- området för krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Genom ändringsdirektivet införs en ny kategori benämnd små och icke-komplexa försäkringsföretag. Ett sådant företag får använda alla proportionalitetsåtgärder som nu införs i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag knutna till denna kategori. I ändringsdirektivet in- förs även en möjlighet till anpassade regler för andra än små och icke- komplexa försäkringsföretag. Dessa proportionellt anpassade regler preciseras i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Nu nämnda lättnadsregler innebär en minskad regelbörda för vissa av de mindre försäkringsföretag som omfattas av tillämpningsområdet för krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Företagsstyrning

Av Solvens II-direktivet framgår att ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag reglerar tre olika faser: förebyggandefasen, återhämt- ningsfasen och resolutionsfasen. I den förebyggande fasen ska ett försäkringsföretag upprätta en plan för förebyggande återhämtning som förberedelse för eventuella åtgärder om det utsätts för påfrest- ningar. När ett försäkringsföretag hamnar under stark press ska före- taget alltså redan ha en färdig planering med eventuella åtgärder som kan eller ska vidtas baserat på olika typscenarier. Återhämtnings- fasen inträder när planen för förebyggande återhämtning aktiveras. Som utgångspunkt sker detta genom att ett scenario som anges i planen inträffar och att försäkringsföretaget då vidtar de åtgärder som företaget enligt planen ska vidta vid det scenariot.

För försäkringsföretag ska arbetet med en plan för förebyggande återhämtning utgöra en del av företagets företagsstyrningssystem. Det grundläggande syftet med planen är att ställa krav på att ett för- säkringsföretag, redan innan en kris inträffar, ska ha övervägt typiska scenarier och lämpliga åtgärder att vidta om något av dessa scenarier senare inträffar.

423

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:97

Ett försäkringsföretag hanterar inom sitt riskhanteringssystem redan i dag de risker som förekommer i den löpande verksamheten. Det nya med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och en plan för förebyggande återhämtning, är att företagens beredskaps- planering även ska omfatta scenarier som är mindre sannolika och har svagare anknytning till den verksamhet som det enskilda försäk- ringsföretaget bedriver.

Ingripanden under tillsynsprocessen och resolution

Genom Solvens II-regelverket har det introducerats en delvis ny och harmoniserad tillsynsprocess för försäkringsföretagen inom EU. Syftet är att tillsynsmyndigheterna på ett bättre sätt, och framför allt på ett tidigare stadium, ska kunna identifiera problemföretag. Till- synen blir mer proaktiv och inriktad på bedömningar av företagens interna system och regler för kapitalberäkning, styrning och risk- hantering. Kopplat till resultatet av dessa tillsynsinsatser finns en rad ingripandemöjligheter för Finansinspektionen som kan användas för att åtgärda problemen; mer ingripande åtgärder ju mer problematisk situationen ter sig för försäkringsföretaget (den s.k. tillsynstrappan). Först härefter ska Finansinspektionen – enligt krishanterings- direktivet för försäkringsföretag – på eget initiativ eller på begäran

av Riksgäldskontoret pröva om försäkringsföretaget kommer att fallera eller sannolikt kommer att fallera. Om Finansinspektionen finner att så är fallet, ska myndigheten underrätta Riksgäldskontoret, som ska pröva om försäkringsföretaget ska försättas i resolution. Om så sker, inträder resolutionsfasen.

424

3Krishantering för försäkringsföretag

För att komplettera tillsynsreglerna som följer av Solvens II-regel- verket har ett antal medlemsstater i EU på nationell nivå även infört regler om krishantering för försäkringsföretag, men variationen i utformningen av dessa är stor. För att harmonisera krishanteringen i EU har ett nytt EU-direktivet om återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag antagits. Det nya direktivet1 , som hädanefter benämns krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, ska vara genomfört senast den 30 januari 2027.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag är tillämpligt på alla försäkringsföretag som är etablerade i EU och som omfattas av Solvens II-direktivet. I första hand ska företag som befinner sig under finansiell stress vidta egna åtgärder för att åstadkomma en ordnad återhämtning. Detta ska ske i enlighet med återhämtningsplaner som företag och grupper inom försäkring och återförsäkring måste utarbeta och lämna in till de nationella tillsynsmyndigheterna. Om återhämtningen misslyckas och särskilda kriterier för resolution upp- fylls, ska tillsynsmyndigheter och resolutionsmyndigheter snabbt kunna agera för att fortsätta driva eller sälja livskraftig verksamhet och avveckla resterande del under ordnade former. Genom ett till- förlitligt ramverk för återhämtning och resolution kan försäkrings- företagen fortsätta att tillhandahålla viktiga tjänster och produkter

–s.k. kritiska funktioner – och på så sätt bidra till att upprätthålla den finansiella stabiliteten och undvika betydande negativa effekter på det finansiella systemet. Vilka företag som ska omfattas av olika

1Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1129 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129.

425

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

krav i det nya krishanteringsdirektivet kommer till viss del att kunna bestämmas nationellt.

Av direktivet följer en skyldighet för medlemsstaterna att utse en eller flera resolutionsmyndigheter med befogenhet att genom- föra förberedande åtgärder och ingripa i resolution. De förberedande åtgärderna innefattar bland annat upprättande av resolutionsplaner och bedömning av förutsättningarna att försätta ett försäkringsföre- tag i resolution. Om det finns hinder mot resolution ska myndig- heten vidta åtgärder för att åtgärda dessa. Direktivet innebär vidare att resolutionsmyndigheten får ta kontroll över ett försäkringsföre- tag i kris i syfte att rekonstruera eller avveckla verksamheten, om det behövs bland annat för att värna den finansiella stabiliteten.

Krishanteringsdirektivet bygger på att företagets ägare och lån- givare, inte staten, ska bära förlusterna i försäkringsföretaget, om det försätts i resolution. Ett centralt verktyg i resolution är verktyget för nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument, som inne- bär att långivare får sina fordringar nedskrivna eller konverterade till aktier. Verktyget kan således användas för att absorbera förluster och återkapitalisera ett försäkringsföretag i kris, så att företagets livs- kraft kan återställas. Andra verktyg är exempelvis verktyget för sol- vent avveckling och verktyget för avskiljande av tillgångar och skulder, där osäkra eller problematiska tillgångar eller skulder kan överföras till ett tillgångsförvaltningsbolag så att de kan förvaltas och omstruk- tureras. Regelverket innehåller även regler för hur företags tillgångar och skulder ska värderas samt hur finansiering ska ske av resolutions- åtgärder och av ersättning till parter ifall resolution i efterhand visat sig ha varit ett dåligt alternativ.

3.1Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Direktivets struktur och kompletterande regler

Innehållet i direktivet om krishantering för försäkringsföretag kan delas upp i en förebyggandefas, en återhämtningsfas och en resolu- tionsfas. I den förebyggande fasen ska ett försäkringsföretag upprätta en så kallad plan för förebyggande återhämtning som förberedelse för eventuella åtgärder om det utsätts för påfrestningar. När ett för- säkringsföretag hamnar under stark press ska företaget alltså redan ha en färdig planering med eventuella åtgärder som kan eller ska vid-

426

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

tas baserat på olika typscenarier. Till förebyggandefasen hör även upprättandet av resolutionsplaner. En resolutionsplan ska beskriva hur ett försäkringsföretag ska hanteras i en kris. I första hand gäller detta de åtgärder som en resolutionsmyndighet kan komma att vidta mot företaget efter ett beslut om resolution.

Återhämtningsfasen inträder när planen för förebyggande åter- hämtning aktiveras. Som utgångspunkt sker detta genom att ett sce- nario som anges i planen inträffar och att försäkringsföretaget då vid- tar de åtgärder som företaget enligt planen ska vidta vid det scenariot. Om återhämtningsåtgärderna visar sig vara otillräckliga kan försäk- ringsföretaget komma att försättas i resolution och i och med det inleds resolutionsfasen. Detta gäller dock bara om försäkringsföre- taget uppfyller villkoren för resolution. I annat fall ska försäkrings- företaget avvecklas genom något av de ordinära insolvensförfarandena konkurs eller likvidation.

Innehållet i direktivet kan även alternativt delas upp med inrikt- ning på bestämmelser om krisförebyggande arbete och krishante- rande arbete samt horisontella bestämmelser.

I direktivet uppställs bindande regler som ska genomföras i med- lemsstaternas nationella lagstiftning.

I artikel 1 anges direktivets innehåll och tillämpningsområde och i artikel 2 anges ett stort antal definitioner av relevanta termer.

Det framgår av artikel 1.2 att medlemsstaterna får anta eller be- hålla striktare regler, eller regler som kompletterar det nu aktuella unionsrättsliga regelverket. Direktivet om krishantering av försäk- ringsföretag är således ett minimidirektiv.

Det bör också framhållas att direktivet kommer att kompletteras med unionsrättsliga föreskrifter på lägre nivå, såväl bindande som icke bindande. Kommissionen bör nämligen, när så anges i direk- tivet, genom bindande delegerade akter enligt artikel 290 i EUF- fördraget, anta förslag till tekniska standarder för tillsyn som ut- arbetats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. När så anges i direktivet, bör kommissionen dess- utom anta förslag till bindande tekniska genomförandestandarder som utarbetats av Eiopa genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010. Därutöver bör Eiopa främja konvergens i reso- lutionsmyndigheternas praxis genom icke bindande riktlinjer som

427

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

utfärdas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 (se närmare i skäl 87–89).

3.2Krisförebyggande arbete

Utseende av myndigheter

Varje medlemsstat ska utse en eller i undantagsfall flera resolutions- myndigheter med befogenhet att tillämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheterna (artikel 3). Valet i Sverige faller på Riksgäldskontoret (se avsnitt 3.7.1).

Förebyggande återhämtningsplaner

Tillsynsmyndigheten – i Sverige Finansinspektionen – får besluta att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning (artiklarna 5–8).

Vid ett beslut om huruvida ett försäkringsföretag ska upprätta en förebyggande återhämtningsplan, ska Finansinspektionen beakta försäkringsföretagets storlek, affärsmodell, riskprofil, grad av sam- mankoppling och utbytbarhet, företagets betydelse för ekonomin i de medlemsstater där det verkar och dess gränsöverskridande verk- samhet, särskilt betydande gränsöverskridande verksamhet.

Ett försäkringsföretag som omfattas av en resolutionsplan ska alltid upprätta en plan för förebyggande återhämtning. Ett litet och icke-komplext företag ska bara omfattas av krav på planering för före- byggande återhämtning när ett sådant företag utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå.

Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av pla- nering för förebyggande gruppåterhämtning ska däremot inte upp- rätta en plan förebyggande återhämtning (se närmare om plan för förebyggande gruppåterhämtning i artiklarna 7 och 8).

Vid beslutet måste Finansinspektionen beakta att minst 60 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 60 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring ska omfattas av krav på planering för förebyg- gande återhämtning.

428

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

Planen för förebyggande återhämtning ska innehålla åtgärder som ska vidtas av det berörda företaget för att återställa dess finan- siella ställning. Vissa företag kan beviljas förenklade skyldigheter (artikel 4).

Finansinspektionen ska säkerställa att försäkrings- och återför- säkringsföretagen uppdaterar sina planer för förebyggande åter- hämtning, i huvudsak minst vartannat år eller omedelbart efter en väsentlig förändring av företagets organisation eller av dess finan- siella ställning.

Finansinspektionen ska pröva om återhämtningsplanen uppfyller kraven. Om myndigheten inte godtar planen har den möjlighet att begära förändringar i den eller, i ett senare skede om förändringarna bedöms otillräckliga, beordra försäkringsföretaget att vidta vissa åt- gärder.

Frågan om hur bestämmelserna om förebyggande återhämtnings- planer närmare ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 6.

Resolutionsplaner

Resolutionsmyndigheten – i Sverige Riksgäldskontoret – ska upp- rätta en resolutionsplan för ett försäkringsföretag om det är mer sannolikt att resolutionsåtgärder skulle ligga i allmänhetens intresse om företaget fallera eller om företaget utför en kritisk funktion (artik- larna 9–12). I det sammanhanget ska Riksgäldskontoret beakta försäk- ringsföretagets storlek, affärsmodell, riskprofil, sammankoppling med andra företag och utbytbarhet. Om försäkringsföretaget bedriver gränsöverskridande verksamhet ska Riksgäldskontoret också beakta den verksamheten.

Riksgäldskontoret ska göra en jämförelse med andra försäkrings- företag inom myndighetens ansvarsområde och beakta behovet av att uppnå resolutionsändamålen.

En resolutionsplan ska inte upprättas om försäkringsföretaget in- går i en grupp som omfattas av resolutionsplanering (se närmare om gruppresolutionsplaner i artiklarna 10 och 11).

Ett litet och icke-komplext företag ska bara omfattas av krav på resolutionsplanering om företaget utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå.

429

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

Vid beslutet måste Riksgäldskontoret beakta att minst 40 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 40 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring ska omfattas av krav på resolutionsplanering.

Riksgäldskontoret ska ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig innan Riksgäldskontoret upprättar en resolutionsplan.

Vissa företag kan beviljas förenklade skyldigheter (artikel 4). En resolutionsplan ska ses över, och vid behov uppdateras, i huvudsak minst vartannat år och efter vissa väsentliga förändringar

av organisation och finansiell ställning.

Om det bedöms finnas väsentliga hinder som gör det orimligt att försäkringsföretaget ska kunna försättas i resolution, kan reso- lutionsmyndigheten i slutändan kräva att företaget vidtar åtgärder som i vissa fall kan innebära långtgående organisationsförändringar för att möjliggöra en eventuell framtida resolution.

När Riksgäldskontoret upprättar en resolutionsplan, ska myn- digheten bedöma i vilken utsträckning en resolution av ett försäk- ringsföretag är möjlig utan antagande om extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, använd- ningen av försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang. Resolution av ett försäkringsföretag ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att företaget kan avvecklas enligt ett normalt

insolvensförfarande, eller att Riksgäldskontoret kan försätta före- taget i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter.

Om Riksgäldskontoret bedömer att en resolutionsåtgärd kan vara nödvändig med hänsyn till allmänintresset, eftersom en avveckling enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla resolutions- målen i samma utsträckning, ska den gå vidare genom att välja en resolutionsåtgärd som är lämplig för att uppnå resolutionsändamålen med tanke på försäkringsföretagets struktur och affärsmodell.

I det sammanhanget ska även bedömas om det är rimligt att vidta den valda resolutionsåtgärden på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera potentiella hinder för dess genom- förande samt bedöma den valda resolutionsåtgärdens trovärdighet, med beaktande av resolutionens sannolika inverkan på de finansiella systemen eller realekonomierna i medlemsstaterna eller unionen och skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares

430

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

kollektiva intressen, i syfte att säkerställa att kritiska funktioner som utförs av försäkringsföretaget upprätthålls (se artikel 13).

Om Riksgäldskontoret vid upprättande av en resolutionsplan be- dömer att det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution av ett försäkringsföretag, ska Riksgäldskontoret underrätta försäk- ringsföretaget och Finansinspektionen om hindren.

Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga försäkringsföretaget om att föreslå möjliga åtgärder för att åtgärda eller avlägsna hindren och en tidsplan för genomförande av sådana åtgärder. I tidsplanen ska hänsyn tas till orsakerna till hindren.

Om Riksgäldskontoret bedömer att de åtgärder som ett försäk- ringsföretag föreslår inte effektivt minskar eller avlägsnar hinder mot resolution, ska Riksgäldskontoret förelägga företaget att vidta någon eller några av de alternativa åtgärder som anges i artikel 15.5. För- säkringsföretaget ska föreslå en plan för att uppfylla de alternativa åtgärderna.

När det gäller behandling av grupper beträffande frågan om befo- genhet att åtgärda eller avlägsna hinder för möjligheten till resolu- tion, se artikel 16.

Frågan om hur bestämmelserna om resolutionsplaner närmare ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 7.

3.3Krishanterande arbete

3.3.1Resolutionsprocessen

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Ändamålen med resolution är att skydda försäkringstagares, förmåns- tagares och fordringsägares kollektiva intressen, upprätthålla finan- siell stabilitet, särskilt genom att förebygga spridningseffekter och genom att upprätthålla marknadsdisciplin, säkerställa att kritiska funk- tioner upprätthålls samt skydda offentliga medel (artikel 18).

Finansinspektionen efter samråd med Riksgäldskontoret, eller Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, ska pröva om ett försäkringsföretag kommer att fallera eller sannolikt kommer att fallera.

Det ska anses att ett försäkringsföretag fallerar om företaget bry- ter mot eller sannolikt kommer att bryta mot minimikapitalkravet

431

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

enligt Solvens II-direktivet och det saknas rimliga utsikter till att efterlevnaden återställs, företaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att tillståndet ska återkallas, värdet på företagets tillgångar underskrider värdet på dess skulder, företaget kan inte be- tala sina skulder eller andra åtaganden i takt med att de förfaller till betalning, eller företaget behöver statligt stöd. Ett försäkringsföre- tag ska anses sannolikt fallera om Finansinspektionen på objektiva grunder finner att det inom den närmaste framtiden kommer att be- finna sig i en situation enligt ovan (artikel 19).

Om Finansinspektionen finner att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, ska inspektionen omgående under- rätta Riksgäldskontoret, som ska vidta resolutionsåtgärder gentemot ett försäkringsföretag om Finansinspektionen har fastställt att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid som skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och resolution är nödvändigt av hänsyn till allmänintresset.

Resolution ska anses vara i det allmännas intresse om åtgärden är nödvändig för att uppnå ett eller flera av ändamålen i artikel 18, åtgärden står i proportion till ändamålen och en avveckling av för- säkringsföretaget genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå ändamålen i lika hög grad.

När Riksgäldskontoret vidtar en resolutionsåtgärd och fram till dess att den resolutionsåtgärden har avslutats får tillsynsmyndigheten inte vidta åtgärder med avseende på företaget i resolution såvida inte resolutionsmyndigheten samtycker till sådana åtgärder (artikel 19). Förutsättningar för resolution vad gäller moderföretag och holding- bolag utvecklas i artikel 20.

Om inte en resolutionsåtgärd är nödvändig av hänsyn till allmän- intresset, men övriga förutsättningar enligt artikel 19 är uppfyllda, ska det säkerställas att företaget omfattas av ett likvidationsförfarande enligt Solvens II-direktivet eller ett annat förfarande enligt nationell rätt, så att ett ordnat marknadsutträde säkerställs (artikel 21).

Frågan om hur bestämmelserna om hur resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution närmare ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 4.

432

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

Allmänna tillämpningsprinciper för resolution

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten använder resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter, vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att resolutionsåtgärderna vidtas i enlighet med föl- jande principer:

1.Prioritetsordningen ska upprätthållas genom att aktieägarna i före- taget i resolution ska bära de första förlusterna och borgenärerna ska bära förluster efter aktieägarna i enlighet med deras ford- ringars prioritetsordning enligt ett normalt insolvensförfarande, såvida det inte uttryckligen föreskrivs något annat i direktivet.

2.Styrelsen och den verkställande ledningen i företaget i resolution ska ersättas, utom när det anses nödvändigt att behålla hela eller delar av det organet eller den verkställande ledningen för att uppnå resolutionsmålen.

3.Styrelsen och den verkställande ledningen för företaget i resolution ska ge allt bistånd som krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

4.Fysiska och juridiska personer görs ansvariga i överensstämmelse med civil- eller straffrätt i fråga om deras ansvar för att företaget i resolution fallerat.

5.Om inte annat föreskrivs i direktivet ska borgenärer i samma för- månsklass behandlas likvärdigt.

6.Ingen aktieägare eller borgenär ska åsamkas större förluster än vad som skulle ha varit fallet om försäkrings- eller återförsäk- ringsföretaget hade avvecklats enligt ett normalt insolvensför- farande i enlighet med skyddsåtgärderna i artiklarna 55–57.

7.Resolutionsåtgärder ska vidtas i enlighet med skyddsåtgärderna.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter, ta hänsyn till resolutionsända- målen och välja de verktyg och befogenheter som bäst uppfyller de mål som är relevanta beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ingår i en grupp ska resolutionsmyndigheterna tillämpa resolutionsverktyg och ut- öva resolutionsbefogenheter på ett sätt som minimerar inverkan på andra gruppenheter och på gruppen som helhet, men även minimerar

433

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

de negativa effekterna på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i unionen och i medlemsstaterna (artikel 22).

Frågan om hur bestämmelserna om hur allmänna tillämpnings- principer i resolution närmare ska genomföras i svensk rätt behand- las i kapitel 5.

Värdering

Riksgäldskontoret ska säkerställa att alla resolutionsåtgärder vidtas på grundval av en rättvis, försiktig och realistisk värdering av före- tagets tillgångar och förpliktelser. Innan Riksgäldskontoret prövar en fråga om resolution ska den säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution är uppfyllda. Efter beslut att försätta ett försäkringsföretag i resolution ska Riksgäldskontoret säkerställa en andra värdering som ska fungera som underlag bland annat för beslutet om vilken resolutionsåtgärd som är lämplig att vidta. Värderingarna klassificeras som preliminära respektive slutliga enligt olika villkor som framgår av artiklarna 23–25. Om riksgälds- kontoret vidtar resolutionsåtgärder på grundval av en preliminär värdering ska den säkerställa att en slutgiltig värdering görs så snart som möjligt.

I syfte att bedöma om det ekonomiska utfallet för aktieägare, för- säkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att försättas i resolution hade försatts i konkurs eller gått i likvidation, ska Riksgäldskontoret så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, uppdra åt en person som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas, att göra en tredje värdering som fastställer vilket ekonomiskt utfall nämnda borgenärer skulle ha fått om företaget i stället hade försatts i konkurs eller gått i likvidation vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fatta- des. Detta resultat ska jämföras med det ekonomiska utfall som bor- genärerna faktiskt har fått vid resolutionen av företaget och skillnaden fastställas (artikel 56).

Frågan om hur bestämmelserna om värdering närmare ska genom- föras i svensk rätt behandlas i kapitel 8.

434

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

Resolutionsverktygen

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ger resolutionsmyn- digheten flera resolutionsverktyg till sitt förfogande för att den ska kunna hantera olika, till stora delar oförutsägbara, scenarier (se arti- kel 26–41). Det kan röra sig om både en kris i ett enskilt försäkrings- företag och en kris som slår mot flera företag samtidigt (skäl 45). Krishanteringen måste också kunna anpassas till olika typer av före- tagsstrukturer och verksamhet. Olika associationsformer och typer av försäkringsverksamhet kan också kräva olika lösningar.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 26) an- ger ett antal allmänna principer som ska iakttas vid användandet av resolutionsverktygen.

Enligt artikel 26.3 ska resolutionsverktygen vara:

–verktyget för solvent avveckling

–försäljningsverktyget

–broföretagsverktyget

–avskiljandeverktyget, och

–skuldnedskrivningsverktyget.

Verktyget för solvent avveckling gör det möjligt för resolutions- myndigheten att låta ett försäkringsföretag i resolution fortsätta att uppfylla befintliga försäkringsåtaganden tills dessa har löpt ut. Till skillnad från andra resolutionsverktyg, som huvudsakligen siktar på fortsatt drift av företaget eller dess livskraftiga och kritiska verksam- heter, siktar verktyget solvent avveckling alltså, som framgår av nam- net, på att avveckla företaget (skäl 45).

Ett försäkringsföretag kan avvecklas genom gradvis utfasning av försäkringsverksamheten utan att sättas i resolution. En sådant för- farande förutsätter dock att företaget är solvent när det fallerar. Reso- lution ger en möjlighet att låta försäkringsavtal löpa ut även i för- säkringsföretag som är insolventa när de fallerar. Detta genom att kombinera verktyget för solvent avveckling med skuldnedskrivnings- verktyget och därigenom förstärka företagets solvens (skäl 55).

Försäljningsverktyget: Försäljning kan vara ett effektivt sätt att säkerställa fortsatt drift av de kritiska verksamheter som det fallerade företaget bedrivit. Försäljningsverktyget ger resolutionsmyndigheten

435

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

rätt att – utan aktieägarnas medgivande – antingen sälja hela företaget (genom en aktieöverlåtelse) eller företagets tillgångar och förplik- telser (inkråmsöverföring).

Av skälen till krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att försäljningen bör ske genom ett öppet, transparent och icke- diskriminerande förfarande och till högsta möjliga pris. Det är dock troligt att försäljningsprocessen sker under tidspress för att undvika störningar i verksamheten. Om det av tidsskäl inte är möjligt för Riks- gäldskontoret att genomföra försäljningen på ett helt igenom mark- nadskonformt sätt, får försäljningen ändå genomföras, men myndig- heten bör då göra vad den kan för att motverka skadliga effekter på konkurrensen och den inre marknaden (skäl 49).

Broföretagsverktyget: Genom broföretagsverktyget kan hela före- taget som försatts i resolution, eller dess inkråm, exempelvis försäk- ringsportföljen, föras över till ett broföretag som kontrolleras av staten.

Verksamheten i broföretag ska bedrivas med sikte på att den ska återintroduceras på marknaden så snart förutsättningarna för detta är lämpligt eller avvecklas om det inte är bärkraftigt (skäl 52). På så sätt skiljer sig broföretagsverktyget från verktyget för solvent avveck- ling, som uteslutande siktar på att avsluta verksamheten. Broföretags- verktyget kan vara ett bättre alternativ än solvent avveckling om före- taget bedriver försäkringsverksamhet som inte kan upphöra utan att orsaka betydande skador för försäkringstagare. Ett broföretaget kan i ett sådant fall fungera som en interimslösning tills en köpare har hittats och försäkringsavtal kan överföras på ett kontrollerat sätt. Jämfört med försäljningsverktyget kan broföretagsverktyget ses som ett sätt att skapa tid att hitta en lämplig köpare och till bättre vill- kor än om försäljningen skulle ske direkt vid, eller i nära anslutning till, resolutionstidpunkten. Om det skulle visa sig att verksamheten som broföretaget omhändertagit inte är bärkraftig ska den dock på sikt avvecklas.

Avskiljandeverktyget: De ovan beskrivna resolutionsverktygen, verktyget för solvent avveckling, broföretagsverktyget och försälj- ningsverktyget kan användas för att fortsatt drift av kritisk verksam- het. Verksamhet som inte bedöms som kritisk eller som inte av andra skäl omfattas av resolutionsåtgärderna bör som huvudregel avvecklas genom konkurs eller likvidation av den juridiska personen. Om det finns särskilda skäl att inte omedelbart sälja vissa tillgångar genom

436

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

ett normalt insolvensförfarande, kan dessa i stället överföras till ett tillgångsförvaltningsbolag med stöd av avskiljandeverktyget.

Syftet med avskiljandeverktyget är att separera icke presterande tillgångar från sådana som fortfarande genererar värde och som kan överföras till ett sunt företag, exempelvis ett broföretag (skäl 36).

Med ett tillgångsförvaltningsbolag avses ett företag som bildats sär- skilt för att förvalta de överförda tillgångarna och förpliktelserna tills det bedömts lämpligt att avveckla dem.

Skuldnedskrivningsverktyget: Detta verktyg ger resolutionsmyn- digheten rätt att skriva ned värdet på aktier och skulder i ett försäk- ringsföretag i resolution och konvertera skulder till aktier. Genom nedskrivning kan resolutionsmyndigheten se till att det först av allt är aktieägare och andra innehavare av äganderättsinstrument som bär förluster, och först därefter innehavare av andra kapitalinstrument och skulder enligt omvänd prioritetsordning. Om den juridiska per- sonen kommer att leva kvar i resolution behöver den också få nytt kapital genom konvertering.

Det bör noteras att samtidigt som försäkringstagare kan påföras förluster i resolution, är skyddet av det kollektiva intresset för för- säkringstagare och andra förmånstagare ett av de främsta målen med resolution av försäkringsföretag. Försäkringsfordringar bör därför endast omfattas av skuldnedskrivningsverktyget som en sista utväg och efter att resolutionsmyndigheter noggrant övervägt konsekven- serna av en eventuell nedskrivning av försäkringsfordringar (skäl 58).

Skuldnedskrivningsverktyget kan användas tillsammans med verktyget för solvent avveckling för att säkerställa att försäkrings- företaget i resolution kan fullgöra sina åtaganden under avvecklings- förfarandet. Det kan också användas när ett försäkringsföretags kritiska försäkringstjänster överförs till ett broföretag eller till ett förvärvande företag¸ det vill säga tillsammans med broföretagsverk- tyget eller försäljningsverktyget. I ett sådant sammanhang kan en omstrukturering av försäkringsskulderna vara motiverad för att säkerställa att väsentliga delar av försäkringsskyddet upprätthålls. Detta förutsatt att det anses ligga i försäkringstagarnas intresse (skäl 55).

Om det finns realistiska utsikter att företagets bärkraft kan åter- ställas och förutsatt att försäkringstagarna inte drabbas av några för- luster i resolutionsprocessen, kan skuldnedskrivningsverktyget även användas för att återställa företaget i resolution enligt fortlevnads-

437

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

principen. I sådana fall bör som huvudregel, ledningen i företaget bytas ut (skäl 56).

För att vara effektivt får skuldnedskrivningsverktyget användas på ett brett utbud av ett försäkringsföretags icke-säkerställda skul- der. Vissa typer av skulder är dock undantagna, bland annat skulder som är kopplade till fortsatt drift av kritisk verksamhet och smitto- risker i det finansiella systemet.

Resolutionsverktygen behandlas i kapitel 14.

Kontroll och styrning vid resolution

Det finns många skäl till att resolutionsmyndigheten bör kunna ut- öva kontroll över ett företag i resolution. Om den möjligheten saknas kan företagets befintliga ägare driva företaget vidare på ett samhälls- ekonomiskt icke önskvärt sätt eller vidta åtgärder som gynnar dem på borgenärernas bekostnad. Det måste därför vara möjligt för reso- lutionsmyndigheten att inom ramen för kontrolltagandet förhindra att företaget vidtar åtgärder som motverkar syftet med resolutionen. Utgångspunkten bör därför vara att resolutionsmyndigheten ges de befogenheter som myndigheten kan behöva för att kunna vidta er- forderliga resolutionsåtgärder och på det sättet uppnå resolutions- ändamålen. Det framgår tydligt av krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag att resolutionsmyndigheten ska ges möjlighet att ta kontroll över företaget i resolution (artiklarna 42.1 b och 54.1).

Att utöva kontroll över ett företag innebär att ensam ha beslu- tanderätt över företaget. Kontrollbegreppet i relation till en juridisk person relaterar vanligtvis till företagets beslutsorgan, exempelvis bolagsstämman och styrelsen. Som en del i kontrolltagandet bör därför såväl aktieägarna, delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag och medlemmarna i försäkringsföreningar som styrelsen och verkstäl- lande direktören kunna avskärmas från inflytande över ett företag i resolution.

Resolutionsbefogenheterna behandlas i kapitel 10.

438

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

Rådrum och kontinuitet vid resolution

På försäkringsområdet ska resolution göra det möjligt för resolu- tionsmyndigheterna att säkerställa att försäkringsskyddet för för- säkringstagare, förmånstagare och skadelidande parter upprätthålls, i tillämpliga fall genom att överföra försäkringsföretagets bärkraftiga verksamhet och portföljer (försäkringsbestånd) till något annat livs- kraftigt företag samt fördela förlusterna på ett rättvist och förutsäg- bart sätt. Ändamålet med åtgärden är att bidra till att undvika att parterna drabbas av onödiga förluster eller försätts i sociala svårig- heter, att dämpa de negativa effekterna på realekonomin, att mini- mera de negativa effekterna för finansmarknaderna och även kost- naderna för staten.

I de flesta fall är det rationellt för ett företags borgenärer att dra tillbaka sin finansiering och säga upp sina avtal med ett företag när de riskerar att drabbas av förluster. Om ett företags förpliktelser full- görs enligt en princip om att den borgenär som först framställer ett yrkande får först betalt, kan det resultera i en ojämlik behandling av företagets borgenärer. Dessutom kan det leda till att prioritetsord- ningen sätts ur spel. I en konkurs förhindras detta genom att gälde- nären förlorar rådigheten över sina tillgångar och en konkursförval- tare får i uppdrag att avveckla verksamheten för borgenärskollektivets räkning, samtidigt som egendom som tillhör konkursboet i princip inte får utmätas. Under en företagsrekonstruktion är gäldenärens möjligheter att betala skulder reglerade och företaget skyddas mot att avtal sägs upp. Som regel är utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte tillåten under en företagsrekonstruktion.

Att stoppa betalningar i ett företag som bedriver finansiell verk- samhet är förenat med stora problem. Frysning av tillgångar och betal- ningsstopp kan få allvarliga konsekvenser, eftersom skulder i exem- pelvis banker används som betalningsmedel av hushåll, företag och andra finansiella aktörer. De finansiella kopplingarna, dvs. att lån- givarna i stor utsträckning är andra finansiella företag, gör också att ett betalningsstopp i ett företag snabbt kan leda till likviditetspro- blem för andra företag. Ett betalningsstopp kan vidare vara förödande för förtroendet för företaget, vilket kan förvärra likviditetsproblemen. Det är alltså mer komplicerat att innehålla betalningar i finansiella företag generellt sett, än i andra former av företag.

439

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

I jämförelse kan sägas att det på försäkringsområdet finns en inne- boende tröghet i systemet som har sin huvudsakliga grund i att åta- gandena till försäkringstagarna i stort sett utgör hela skulden i ett försäkringsföretag. Visserligen kan problem i försäkringsföretaget leda till att försäkringstagare tappar förtroendet och byter försäk- ringsföretag. Försäkringsavtalen reglerar emellertid hur snabbt för- säkringen kan sägas upp. Skadeförsäkringsavtal är normalt ettåriga, med begränsade möjligheter att sägas upp före försäkringstidens ut- gång. När det gäller individuella livförsäkringar med sparmoment finns det fortfarande vissa begränsningar för återköp och flytt, sär- skilt vad gäller traditionella livförsäkringar. Om än med viss fördröj- ning, kan emellertid försäkringstagares agerande leda till likviditets- mässiga utmaningar för försäkringsföretag. Men omfattningen på den här typen av påfrestningar bör generellt vara mindre för försäk- ringsföretagen än för banker och andra kreditinstitut.

Mot denna bakgrund kan det vara nödvändigt med en möjlighet att stoppa vissa betalningar för att motverka en oordnad avveckling och den ojämlika behandlingen av borgenärer som kan följa av det. För att kunna behålla prioritetsordningen och samtidigt kunna hålla i gång den verksamhet som företaget i resolution bedriver, eller som ska föras över från det, behöver resolutionsmyndigheten inlednings- vis och tillfälligt kunna förhindra att motparter säger upp sina avtal om exempelvis leverans av it-tjänster och andra stödfunktioner. Åtgär- der i detta syfte behöver också kunna anpassas på lämpligt sätt till vilka avtal som bör fullgöras och vilka avtal där fullgörandet tillfälligt kan skjutas upp.

Resolutionsbefogenheterna framgår av artikel 26–54. De behandlas i kapitel 10.

3.4Horisontella bestämmelser

Skyddsåtgärder

Artiklarna 55–62 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag beskriver skyddsåtgärder. Resolution innebär potentiellt vittgående ingrepp i ägares och borgenärers rättigheter, varför skyddsåtgärderna är motiverade för att se till att det aldrig ska bli ett sämre utfall för ägare och borgenärer än det hade blivit vid ett insolvensförfarande. Som tidigare nämnts ska en tredje värdering göras efter att resolu-

440

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

tionsverktygen har använts (artikel 56). Om den värderingen visar att ägare och borgenärer har fått ett sämre utfall än vad de skulle ha fått i ett insolvensförfarande ska de ersättas från finansieringsarran- gemanget med mellanskillnaden (artikel 81). Det finns även andra skyddsregler av mer teknisk natur som rör till exempel olika typer av finansiella avtal.

Hur skyddsreglerna ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 15.

Finansieringsarrangemang

Artikel 81 behandlar de finansieringsarrangemang som medlems- staterna är skyldiga att inrätta i syfte att i viss utsträckning kunna täcka kostnader i resolutionsförfaranden.

Av nämnd artikel framgår i huvudsak följande. Varje medlems- stat ska inrätta ett eller flera finansieringsarrangemang för att säker- ställa att resolutionsmyndigheten förfogar över tillräckliga medel genom förhandsbidrag eller efterhandsbidrag eller en kombination därav från försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktori- serade i den medlemsstaten och från unionsfilialer till tredjelands- företag som är belägna på den medlemsstatens territorium, för att åtminstone täcka den utbetalning av mellanskillnaden till aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare och andra borge- närer som avses i artikel 57.

Medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet att använda de finan- sieringsarrangemang som avses ovan för att även täcka andra kost- nader i samband med användningen av resolutionsverktyg, i den mån användningen av finansieringsarrangemang är nödvändig för att upp- nå resolutionsändamålen.

Medlemsstaterna ska säkerställa att användningen av finansierings- arrangemang sker i enlighet med de allmänna principerna för resolu- tion i artikel 22.

Hur finansieringsarrangemanget ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 18.

441

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

I artikel 69–74 finns det särskilda bestämmelser för resolution av gränsöverskridande grupper, dvs. grupper med företag i olika länder inom EES. I dessa fall kan åtgärder mot ett företag få effekter för företag i andra länder. För att underlätta och säkerställa samarbete och samordning ska det i dessa fall inrättas resolutionskollegier. I direktivet finns bestämmelser om frågor som ska hanteras inom resolutionskollegier. Detta gäller både krisförberedande arbete, till exempel upprättande av en gruppresolutionsplan och resolutions- åtgärder, till exempel framtagande och genomförande av en grupp- resolutionsordning.

Hur bestämmelserna om resolution av gränsöverskridande grupper ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 9.

Sekretess och informationsutbyte

Sekretessbestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag finns huvudsakligen i artikel 66. Bestämmelser om informa- tionsutbyte av konfidentiella uppgifter mellan myndigheter finns i artikel 80. Hur dessa bestämmelser ska genomföras i svensk rätt be- handlas i kapitel 13.

Sanktioner

Artiklarna 82–84 behandlar sanktioner. Bestämmelserna om sank- tioner har utformats så att de motsvarar sanktionsbestämmelser i andra rättsakter på finansmarknadsområdet. Både fysiska och juri- diska personer kan komma att bli föremål för sanktioner. Hur sank- tionsbestämmelserna ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 19.

Överklagande

Artiklarna 67 och 68 behandlar rätten till överklagande. Beslut som rör resolutionsförfaranden kan överklagas, men en överklagan inne- bär inte automatiskt ett uppskjutande av beslutet i fråga. Medlems- staterna kan dessutom välja att kräva att beslut om krisförebyggande

442

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

eller krishanterande åtgärder godkänns på förhand av vad som i kris- hanteringsdirektivet benämns en rättslig myndighet, till exempel en domstol. Hur bestämmelserna om överklagande ska genomföras i svensk rätt behandlas i kapitel 20.

Ikraftträdande

Frågor om när krishanteringsdirektivet träder i kraft och ska vara genomfört i medlemsstaterna behandlas i artiklarna 100 och 101. Av artikel 100 framgår att krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 30 januari 2027.

3.5Allmänna utgångspunkter

3.5.1En ny lag om resolution av försäkringsföretag

Utredningens förslag: En ny lag om resolution av försäkrings- företag införs.

Skälen för utredningens förslag: Den 1 februari 2016 trädde lagen (2015:1016) om resolution i kraft. Den genomför Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värde- pappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG,2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU,2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, benämnt krishanterings- direktivet.

Genomförandet av krishanteringsdirektivets bestämmelser i svensk rätt innebär att huvuddelen av de materiella bestämmelser som rör förberedelser för och genomförande av resolution samlas i lagen om resolution.

Nu ska krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag genom- föras i svensk rätt; ett direktiv som till omfattning och karaktär liknar krishanteringsdirektivet i många avseenden. Det finns därför anled- ning att även genomföra detta direktiv genom att en ny lag om reso- lution av försäkringsföretag införs. Detta innebär att huvuddelen

443

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

av de materiella bestämmelser som rör förberedelser för och genom- förande av resolution för försäkringsföretag samlas i en lag.

3.5.2Ändringar i sektorslagstiftningen

Utredningens förslag: De delar av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag som rör Finansinspektionen införs i stor ut- sträckning genom ändringar i försäkringsrörelselagen och i någon mån i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

Skälen för utredningens förslag: Det följer av krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag att de behöriga myndigheterna i medlems- staterna – i Sverige Finansinspektionen – ges vissa uppgifter. Det gäller särskilt i fråga om förebyggande återhämtningsplaner, som ska anses vara en del av ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem. Finansinspektionen ansvarar även för tillsynen över försäkringsföre- tags efterlevnad av tillämpliga regler och för att vidta åtgärder om företagen inte följer reglerna. Det är därför lämpligast att de upp- gifter som Finansinspektionen ansvarar för enligt det nya regelverket regleras i försäkringsrörelselagen (2010:2043) och i någon mån i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

En motsvarande struktur för regleringen av resolutionsfrågor på kreditinstituts- och värdepappersmarknadsområdet har inrättats.

3.6Ansvariga myndigheter

3.6.1Resolutionsmyndigheten

Utredningens förslag: Frågor om åtgärder enligt den nya lagen om resolution ska prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyn- digheten).

444

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 3.1 att varje medlemsstat ska utse en eller i undantagsfall flera resolutions- myndigheter med befogenhet att tillämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheterna.

Av artikel 3.2 i direktivet framgår att resolutionsmyndigheterna ska vara nationella centralbanker, behöriga ministerier, offentliga förvaltningsmyndigheter eller myndigheter med förvaltningsbefo- genheter.

I direktivet anges vidare i artikel 3.3 att om en resolutionsmyn- dighet har anförtrotts andra funktioner, inbegripet tillsynsfunktio- ner, ska det finnas adekvata strukturella arrangemang för att undvika intressekonflikter mellan de funktioner som resolutionsmyndig- heten anförtrotts enligt detta direktiv och tillsynsfunktioner eller andra funktioner, utan att det påverkar informationsutbyte och sam- arbetsskyldigheter enligt kraven i artikel 3.6. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa arrangemang säkerställer verkligt operativt obe- roende, inbegripet särskild personal och särskilda rapporteringsvägar och beslutsprocesser hos resolutionsmyndigheten som är skilda från resolutionsmyndighetens tillsynsfunktion eller andra funktioner.

Av artikel 3.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att de krav som anges i artikel 3.3 inte ska hindra att a) rap- porteringsvägar konvergerar på högsta nivå eller på nivån för den verkställande ledningen i en organisation som innefattar olika funk- tioner eller myndigheter, b) personal delas, enligt förutbestämda villkor, mellan resolutionsfunktioner och andra funktioner, inbegri- pet tillsynsfunktioner, för att klara av tillfälligt hög arbetsbelastning, eller för att resolutionsmyndigheten ska kunna dra nytta av experti- sen hos gemensam personal.

I direktivet anges i artikel 3.5 att resolutionsmyndigheterna ska anta och offentliggöra interna regler för att förebygga intressekon- flikter i överensstämmelse med de krav som anges i artiklarna 3.3. och 3.4, inbegripet regler som rör tystnadsplikt och informations- utbyte mellan de olika funktionsområdena.

Avslutningsvis framgår av artikel 3.6 i direktivet att medlemssta- terna ska kräva att de myndigheter som utövar tillsyns- och resolu- tionsfunktioner och de personer som utövar dessa funktioner på myn-

445

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

digheternas vägnar samarbetar nära vid förberedandet, planeringen och tillämpningen av resolutionsbeslut, både när resolutionsmyndig- heten och tillsynsmyndigheten är separata enheter och när funktio- nerna utförs inom samma enhet.

Resolutionsmyndighet

I 1 kap. 3 § lagen om resolution stadgas att det är Riksgäldskontoret som är resolutionsmyndighet och som prövar frågor om åtgärder enligt den lagen, om inte annat följer av 4 eller 5 §. Av 4 § framgår att det är Finansinspektionen som prövar frågor om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution. I 5 § stadgas att regeringen prövar frågor om användningen av det statliga stabilitetsverktyget.

Att frågor om åtgärder enligt den nya lagen om resolution ska prö- vas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten) framgår redan av kommittédirektivet (Dir. 2024:77). Frågorna ovan som prövas av Finansinspektionen respektive regeringen är inte aktuella i detta sammanhang.

3.6.2Finansdepartementet (Regeringskansliet)

Utredningens bedömning: Finansdepartementet bör utöva det behöriga ministeriets funktioner enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 3.7 att varje medlemsstat ska utse ett enda ministerium som det behö- riga ministeriet enligt detta direktiv. I förekommande fall ska med- lemsstaterna säkerställa att det inrättas en lämplig samordningsmeka- nism med andra berörda ministerier.

446

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

Behörigt ministerium

Enligt artikel 3.7 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlemsstaterna utse ett departement som ska ansvara för det behöriga departementets funktioner enligt direktivet. Av artikel 2.16 framgår vidare att det behöriga departementet ska vara finansdeparte- mentet eller andra ministerier i medlemsstaterna med ansvar för ekonomiska, finansiella och budgetmässiga frågor på nationell nivå enligt nationell uppdelning av ansvarsområden och som utsetts enligt artikel 3.7. För svenskt vidkommande bör därför Finansdepartemen- tet utses till behörigt departement enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Det bör ske i instruktionen för Regerings- kansliet.

3.6.3Finansinspektionen

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska vara tillsynsmyn- dighet även enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag: Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska tillsynsmyndigheten ha vissa befogen- heter och ska fullgöra vissa uppgifter. Det gäller bland annat i den krisförebyggande fasen, till exempel i samband med försäkringsföre- tags upprättande av återhämtningsplaner. Tillsynsmyndigheten är även involverad i det krishanterande arbetet, exempelvis vid samråd med resolutionsmyndigheten och som medlem i resolutionskollegier. Den har dock inga befogenheter att tillämpa resolutionsverktyg eller att vidta andra resolutionsåtgärder enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

För svenskt vidkommande är det Finansinspektionen som är till- synsmyndighet över försäkringsföretagen. Inspektionen bör därför även ha befogenheter och uppgifter enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

447

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

3.7Tillämpningsområde

Utredningens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmel- ser om ett särskilt förfarande under statlig kontroll för återhämt- ning och resolution av verksamhet som bedrivs av

1.försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i unionen och som omfattas av det tillämpningsområde som anges i artikel 2 i Sovens II-direktivet,

2.moderförsäkrings- och moderåterförsäkringsföretag som är etablerade i unionen,

3.försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holding- företag som är etablerade i unionen,

4.moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat och blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat,

5.moderförsäkringsholdingbolag inom unionen och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen, och

6.filialer till försäkrings- och återförsäkringsföretag som är eta- blerade i ett tredjeland och som uppfyller villkoren i artiklarna 75–80 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 1.1 att det i direktivet fastställs regler och förfaranden för återhämtning och resolution av följande typer av enheter:

a)Försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i unio- nen och som omfattas av det tillämpningsområde som anges i artikel 2 i direktiv 2009/138/EG.

b)Moderförsäkrings- och moderåterförsäkringsföretag som är eta- blerade i unionen.

c)Försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i unionen.

448

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

d)Moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat och blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat.

e)Moderförsäkringsholdingbolag inom unionen och blandade finan- siella moderholdingföretag inom unionen.

f)Filialer till försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etable- rade i ett tredjeland och som uppfyller villkoren i artiklarna 75–80.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag

Inledningsvis kan sägas att försäkringsföretag och återförsäkrings- företag som är etablerade i unionen och som omfattas av tillämpnings- området för Solvens II-direktivet, ska omfattas av tillämpningsom- rådet för krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 1.1 a).

Med försäkringsföretag avses (enligt artikel 2.2) ett försäkrings- företag enligt definitionen i artikel 13.1 i Solvens II-direktivet, dvs. ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14.

Med återförsäkringsföretag avses (enligt artikel 2.3) ett återför- säkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i Solvens II-direk- tivet, dvs. ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.

Moderförsäkrings- och moderåterförsäkringsföretag

Även moderförsäkrings- och moderåterförsäkringsföretag som är etablerade i unionen ska omfattas av tillämpningsområdet för kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 1.1 b). Moder- företag definieras i artikel 2.41 som ett moderföretag enligt defini- tionen i artikel 13.15 i Solvens II-direktivet. Sistnämnd definition får en ny lydelse i ändringsdirektivet, dvs. ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2013/34/EU (redovisningsdirektivet) eller ett företag som till- synsmyndigheterna betraktar som ett moderföretag i enlighet med artiklarna 212.2, 214.5 eller 214.6 i Solvens II-direktivet.

449

Krishantering för försäkringsföretag

SOU 2025:97

Försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag

Försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i unionen ska omfattas av tillämpningsområdet för direktivet (artikel 1.1 c).

Försäkringsholdingbolag definieras i artikel 2.4 som ett sådant bolag enligt definitionen i artikel 212.1 f i Solvens II-direktivet. Där sägs att det är ett moderföretag som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag.

Ett blandat finansiellt holdingföretag definieras i artikel 2.5 enligt definitionen i artikel 2.15 i direktivet 2002/87/EG (konglomerats- direktivet), dvs. ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet (kreditinstitut, försäkringsföretag eller värdepappersföretag) men som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är en regle- rad enhet med huvudkontor inom gemenskapen, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat.

Moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen

Moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat och blandade finan- siella moderholdingföretag inom unionen ska omfattas av tillämp- ningsområdet för direktivet (artikel 1.1 d).

Moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat definieras i arti- kel 2.6 som ett försäkringsholdingbolag som är etablerat i en med- lemsstat och som inte är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandat finan- siellt holdingföretag som är auktoriserat eller etablerat i samma med- lemsstat.

Blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen definie- ras i artikel 2.8 som ett blandat finansiellt holdingföretag som är eta- blerat i en medlemsstat och som inte självt är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholding-

450

SOU 2025:97

Krishantering för försäkringsföretag

bolag eller blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat eller etablerat i samma medlemsstat.

Moderförsäkringsholdingbolag inom unionen och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen

Moderförsäkringsholdingbolag inom unionen och blandat finansiellt moderholdingföretag inom unionen ska omfattas av tillämpnings- området för direktivet (artikel 1.1 e).

Moderförsäkringsholdingbolag inom unionen definieras i arti- kel 2.7 som ett moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföre- tag, ett annat försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat eller etablerat i någon medlemsstat.

Blandade finansiellt moderholdingföretag inom unionen definie- ras i artikel 2.9 som ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett företag som är aukto- riserat i någon medlemsstat eller till ett annat försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon med- lemsstat.

Filialer till försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i tredjeland

Filialer till försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i tredjeland ska omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om filialen uppfyller villkoren i artiklarna 75–80 (se även definitionen av unionsfilial i artikel 2.73).

451

4Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

4.1Resolutionsändamålen

Utredningens förslag: Ändamålen med resolution är att

1.skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen,

2.upprätthålla finansiell stabilitet,

3.säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls, och

4.skydda offentliga medel.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges resolutions- målen i artikel 18.2. Inledningsvis sägs att resolutionsmyndigheterna, när de tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogen- heter, ska ta hänsyn till de resolutionsmål som framgår av punkten 2 och väljer de verktyg och befogenheter som bäst uppfyller de mål som är relevanta beroende på omständigheterna i varje enskilt fall (artikel 18.1).

I artikel 18.2 första stycket preciseras resolutionsmålen till föl- jande.

a)skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen,

453

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

b)upprätthålla finansiell stabilitet, särskilt genom att förebygga spridningseffekter och genom att upprätthålla marknadsdisciplin,

c)säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls, och

d)skydda offentliga medel genom att minimera beroendet av extra- ordinärt offentligt finansiellt stöd.

I andra stycket anges att resolutionsmyndigheten, i strävan efter att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls, ska välja de metoder i förhållande till kritiska funktioner som bäst upprätthåller försäk- ringstagarnas försäkringsskydd.

I tredje stycket sägs att resolutionsmyndigheten, i strävan efter att uppfylla målet att skydda offentliga medel genom att minimera beroendet av extraordinärt offentligt finansiellt stöd, i största möj- liga utsträckning ska prioritera användningen av andra finansierings- källor än medlemsstaternas budget, inklusive finansieringsarrange- mang och försäkringsgarantisystem, om sådana finns tillgängliga för detta ändamål enligt tillämplig rätt.

I fjärde stycket anges att resolutionsmyndigheten, i strävan efter att uppfylla resolutionsmålen, ska försöka minimera resolutions- kostnader och undvika värdeförstörelse såvida detta inte krävs för att uppnå resolutionsmålen.

I artikel 18.3 sägs avslutningsvis att resolutionsmålen har lika stor betydelse och att resolutionsmyndigheten ska göra en lämplig avväg- ning mellan dem beroende på arten av och omständigheterna i varje enskilt fall.

Allmänt om resolutionsändamålen

Resolutionsåtgärder får endast vidtas för att uppnå de mål som upp- räknas i artikel 18.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag och under de villkor som direktivet i övrigt föreskriver (arti- kel 19.1 och 19.5). Ändamålen för resolution genomsyrar också andra väsentliga delar av direktivet, främst tillämpningen av reso- lutionsverktygen och de övriga befogenheter som tillkommer reso- lutionsmyndigheten i resolution.

Ändamålens praktiska roll i ett specifikt resolutionsförfarande skiljer sig dock åt vid beslutet om att försätta ett företag i resolution respektive vid utformningen av ett resolutionsförfarande. I det förra

454

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

fallet utgör resolutionsändamålen grund för bedömningen om reso- lution är nödvändigt med hänsyn till allmänintresset, medan de i det senare fallet tjänar som vägledning för resolutionsmyndigheten med avseende på vilken eller vilka resolutionsåtgärder som bör vid- tas. Ändamålen är likvärdiga och resolutionsmyndigheten ska göra en lämplig avvägning mellan dem beroende på arten och omständig- heterna i varje enskilt fall (artikel 18.3).

Resolutionsändamålens betydelse vid valet av verktyg och befo- genheter utvecklas närmare i kapitel 10 och 14. Bland dessa tillämp- ningsprinciper för val av åtgärder bör införas att Riksgäldskontoret ska vidta de resolutionsåtgärder som är nödvändiga med hänsyn till det allmänna intresset och som bäst uppfyller resolutionsändamålen i det enskilda fallet (artikel 18.1). Dessutom bör det införas en be- stämmelse om att när Riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder, ska myndigheten sträva efter att minimera resolutionskostnaderna och undvika onödig värdeförstörelse (artikel 18.2 fjärde stycket).

Eftersom resolutionsändamålen utgör en central del av krishanter- ingsregelverket för försäkringsföretag bör de införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. I det sammanhanget finns det anledning att betona att det finns ett värde i att ligga nära direktivet definitionsmässigt, eftersom begreppen som används återkommer i andra sammanhang. Till detta kommer att ett mer direktivkonformt genomförande kan underlätta det gränsöverskridande samarbetet.

Mot den bakgrunden bör det i den nya lagen – förutom nyss nämnda bestämmelser – tas in en bestämmelse som anger följande resolutionsändamål, utan inbördes rangordning.

Skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen

Ett resolutionsändamål enligt krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag är att skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen (artikel 18.2 a).

Det kan inledningsvis konstateras att om ett försäkringsföretag hamnar i kris kan detta ge betydande återverkningar på ekonomin och den sociala välfärden i medlemsstaterna, förutsatt att en sådan kris skulle leda till avbrott i skyddet för försäkringstagare, förmåns- tagare och skadelidande parter (skäl 1). Den möjlighet till resolution som nu införs för försäkringsföretag ska göra det möjligt för resolu-

455

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

tionsmyndigheterna att säkerställa att försäkringsskyddet för nyss nämnda parter upprätthålls, i tillämpliga fall genom att överföra för- säkringsföretagets bärkraftiga verksamheter och portföljer (försäk- ringsbestånd)till något annat livskraftigt företag samt fördela för- luster på ett rättvist och förutsägbart sätt. Ändamålet med åtgärden är att bidra till att undvika att parterna drabbas av onödiga förluster eller försätts i sociala svårigheter, att dämpa de negativa effekterna på realekonomin, att minimera de negativa effekterna för finansmark- naderna och även kostnaderna för staten (skäl 9).

I sammanhanget bör särskilt påpekas att resolutionsverktygen bara bör tillämpas på försäkringsföretag som fallerar eller sannolikt kom- mer att fallera och bara om det är nödvändigt och proportionellt för att uppnå resolutionsändamålen av allmänintresse. Till detta kom- mer att vederbörlig hänsyn ska tas till ändamålet att skydda försäk- ringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intresse. En viss persons eller grupps enskilda intresse bör inte ha företräde framför den övergripande balansen mellan nämnda parters kollek- tiva intresse i det berörda företaget (skäl 34).

Upprätthålla finansiell stabilitet

Ett annat resolutionsändamål enligt direktivet är att upprätthålla finansiell stabilitet. Detta kan ske på olika sätt, men ska enligt direk- tivet särskilt ske genom att förbygga spridningseffekter och genom att upprätthålla marknadsdisciplin (artikel 18.2 b). Eftersom före- byggande av spridningseffekter och upprätthållande av marknads- disciplin inte utgör resolutionsändamålet i sig, utan endast exempel på åtgärder för att uppnå målet, är det inte nödvändigt att de anges uttryckligen i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Det är dock åtgärder som bör beaktas särskilt vid bedömningen av detta resolutionsändamål.

Behovet av att förebygga spridningseffekter kan bland annat ses mot bakgrund av att för både enskilda försäkringsföretag som be- driver kritisk verksamhet och sådana som inte gör det kan ett fallisse- mang eller en avveckling medföra problem som genom olika kana- ler sprider sig vidare till andra finansiella företag och ger upphov till störningar i det finansiella systemet.

456

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Denna effekt är dock betydligt mindre tydlig på försäkringsområ- det än på bank- och kreditinstitutsområdet. På det sistnämnda om- rådet kan spridningseffekter av stabilitetshotande natur uppstå genom att de finansiella företagen har stora fordringar på varandra. Om insättare och andra finansiärer tappar förtroendet för det krisdrab- bade företaget och drar tillbaka sin finansiering, kan det också tvinga fram snabba och stora försäljningar av finansiella tillgångar som i sin tur leder till självförstärkande prisspiraler. Anstormningar av uttag kan också sprida sig till andra institut med liknande affärs- och risk- profil.

I jämförelse kan sägas att det på försäkringsområdet finns en inne- boende tröghet i systemet som har sin huvudsakliga grund i att åtagandena till försäkringstagarna i stort sett utgör hela skulden i ett försäkringsföretag. Visserligen kan problem i försäkringsföre- taget leda till att försäkringstagare tappar förtroendet och byter försäkringsföretag. Försäkringsavtalen reglerar emellertid hur snabbt försäkringen kan sägas upp. Skadeförsäkringsavtal är normalt ett- åriga, med begränsade möjligheter att sägas upp före försäkrings- tidens utgång. När det gäller individuella livförsäkringar med spar- moment finns det fortfarande vissa begränsningar för återköp och flytt, särskilt vad gäller traditionella livförsäkringar. Om än med viss fördröjning, kan emellertid försäkringstagares agerande leda till likviditetsmässiga utmaningar för försäkringsföretag. Oväntade prisförändringar på de finansiella marknaderna kan också bli själv- förstärkande för försäkringsföretagen, exempelvis genom påverkan på värderingen av ingångna derivatkontrakt och krav på ytterligare säkerheter. Men omfattningen på den här typen av påfrestningar bör generellt vara mindre för försäkringsföretagen än för banker och andra kreditinstitut.

Med upprätthållande av marknadsdisciplin avses i detta samman- hang att ägare och borgenärer till försäkringsföretag ska påföras kostnader för de förluster som det fallerande företaget har dragit på sig. Att på så sätt låta de som har tagit risker bära kostnaderna för dessa bidrar till att risker prissätts korrekt på de finansiella mark- naderna och minskar tendenser till snedvriden konkurrens. Resolu- tion kan på så sätt, på sikt bidra till ett mer effektivt och stabilare finansiellt system jämfört med statliga stödinsatser. Det bör dock noteras att detta ändamål, att upprätthålla marknadsdisciplinen, inte på egen hand kan räcka som grund för att inleda resolution,

457

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

eftersom det handlar om stabilitetsstärkande effekter som kan upp- nås just på sikt när marknadsaktörernas förväntansbild påverkats. Det kan däremot åberopas tillsammans med ett annat resolutions- ändamål som förutsätter att företaget försätts i resolution, för att bäst nås.

Säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls

Ett resolutionsändamål enligt krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag är att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls (artikel 18.2 c).

Med kritiska funktioner avses aktiviteter, tjänster eller transak- tioner som utförs av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för tredje parts räkning och som inte kan ersättas inom en rimlig tidsfrist eller till en rimlig kostnad, i fall där försäkrings- eller åter- försäkringsföretagets oförmåga att utföra dessa aktiviteter, tjänster eller transaktioner sannolikt skulle leda till betydande konsekven- ser för det finansiella systemet eller realekonomin i en eller flera medlemsstater, inbegripet särskilt de konsekvenser som följer av effekterna på den sociala välfärden för ett stort antal försäkrings- tagare, förmånstagare eller skadelidande parter, eller som följer av systemstörningar eller en förlust av allmänt förtroende för försäk- ringstjänster (artikel 2.25).

I strävan att uppfylla resolutionsändamålet om att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls, ska resolutionsmyndigheterna välja de metoder i förhållande till kritiska funktioner som bäst upp- rätthåller försäkringstagarnas försäkringsskydd (artikel 18.2 andra stycket).

Vad som bör betraktas som kritiska funktioner som måste upp- rätthållas är således verksamheter, tjänster eller transaktioner som utförs av ett försäkringsföretag som inte enkelt kan ersättas inom rimlig tid eller till en rimlig kostnad för försäkringstagare eller för- månstagare. Det kan vara fråga om unionsnivå eller på nationell eller regional nivå (skäl 3). Det kan konstateras att bibehållande av ett för- säkringsskydd oftast är att föredra framför avveckling av ett falle- rande försäkringsföretag eftersom en sådan kontinuitet ger det mest fördelaktiga utfallet för försäkringstagare och förmånstagare. Det är därför av avgörande betydelse att det finns lämpliga verktyg för

458

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

att minimera de negativa återverkningarna av ett fallissemang, genom att säkerställa att kritiska funktioner kan upprätthållas.

Skydda offentliga medel

Ett ytterligare resolutionsändamål i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag är att skydda offentliga medel genom att minimera beroendet av extraordinärt offentligt finansiellt stöd (artikel 18.2 d). Med sådant stöd avses statsstöd enligt EU:s statsstödsregler eller annat offentligt finansiellt stöd på överstatlig nivå, som om det hade getts på nationell nivå hade utgjort statsstöd, och som ges i syfte att bevara eller återställa ett företags livskraft, likviditet eller soli- ditet. Ändamålet omfattar således inte endast statliga medel, utan även offentliga medel som överstatliga organ, såsom exempelvis EU, förfogar över.

I strävan att uppfylla resolutionsändamålet om att skydda offent- liga medel ska resolutionsmyndigheterna i största möjliga utsträck- ning prioritera användning av andra finansieringskällor än medlems- staternas budget, inbegripet det finansieringsarrangemang som avses i artikel 81 och försäkringsgarantisystem, om sådana finns tillgäng- liga för detta ändamål enligt tillämplig rätt (artikel 18.2 tredje stycket).

Resolutionsändamålet i sig utesluter inte statsstöd. Begränsning av möjligheterna att ge statligt stöd kommer – förutom i EU:s stats- stödsregler – emellertid till uttryck i andra artiklar i krishanterings- direktivet. Som exempel kan direktivets krav på bördefördelning vid tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget nämnas. Ändamålet gör sig också gällande i det resolutionsförberedande arbetet, bland annat vid upprättandet av resolutionsplaner som måste upprättas utan antagande om något statligt stöd. Genom att på så sätt minska sannolikheten för att offentliga medel kommer att användas skyddas också dessa. Detta ändamål bidrar även till upprätthållande av mark- nadsdisciplinen genom att öka trovärdigheten i att ägare och borge- närer kommer att påföras förluster.

Vid genomförandet av krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag i denna del är det tillräckligt att i den nya lagen om resolu- tion ange att resolutionsändamålet är att skydda offentliga medel.

Det saknas skäl att särskilt ange att detta bör ske genom att mini- mera beroendet av extraordinärt offentligt finansiellt stöd. En sådan

459

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

ambition framgår redan implicit av ändamålet att skydda offentliga medel. Dessutom finns, som ovan nämnts, bestämmelser i krishan- teringsdirektivet om bland annat skuldnedskrivning som syftar till att minska sannolikheten för att offentliga medel kommer att använ- das vid resolution.

4.2Förutsättningar för resolution

4.2.1Underrättelser och information som kan leda till resolution

Utredningens förslag: Ett företag ska underrätta Finansinspek- tionen om företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera.

Finansinspektionen ska omedelbart informera Riksgäldskon- toret och andra berörda resolutionsmyndigheter om inspektio- nen har tagit emot en underrättelse om

–att ett företag fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

–att ett försäkringsföretag inte uppfyller solvens- eller minimi- kapitalkravet, eller

–att det har skett försämringar av de ekonomiska förhållandena hos ett försäkringsföretag.

När Finansinspektionen har anledning att ingripa mot ett försäk- ringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och det dessutom finns anledning att anta att företaget kan komma att omfattas av ett resolutionsförfarande, ska inspektionen underrätta Riksgälds- kontoret och andra berörda resolutionsmyndigeter om detta.

Om ett försäkringsföretag har lämnat in en åtgärdsplan eller en finansiell saneringsplan ska Finansinspektionen överlämna en sådan plan tillsammans med ett eventuellt godkännande till Riks- gäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter.

460

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 63 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det särskilda krav på underrättelser. Det gäller dels att företag ska underrätta tillsynsmyndigheten, dels att tillsynsmyndigheten ska underrätta berörda resolutionsmyndigheter.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i ett företag som omfattas av regelverket för krishantering av försäkringsföretag ska underrätta tillsynsmyndigheten om företaget anser att det fallerar eller sannolikt kommer att fallera (artikel 63.1). Tillsynsmyndigheten ska i sin tur informera de berörda resolutionsmyndigheterna. Detta gäller även andra underrättelser, till exempel om att ett företag inte uppfyller solvens- eller minimikapitalkravet (artikel 63.2 a).

En tillsynsmyndighet ska också informera berörda resolutions- myndigheter om åtgärder som den vidtagit mot ett företag, till exem- pel om ett företag inte uppfyller solvenskapitalkravet (artikel 63.2 b). Detta gäller även en förlängning av en återhämtningsperiod (arti- kel 63.2 c).

Vidare ska tillsynsmyndigheterna förse resolutionsmyndigheterna med en kopia av en återhämtningsplan, en kopia av en finansiell saner- ingsplan och tillsynsmyndigheternas yttrande om dessa handlingar, beroende på vad som är tillämpligt (artikel 63.2).

Företag ska underrätta Finansinspektionen

För att fullt ut uppfylla kraven i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det införas bestämmelser om att ett företag ska underrätta Finansinspektionen om det fallerar eller sannolikt kom- mer att fallera. Bestämmelser om detta har en nära anknytning till den vanliga tillsynen och bör därför tas in i försäkringsrörelselagen (FRL) (jfr prop. 2015/16:5 s. 380). Denna skyldighet ska i första hand gälla för försäkringsföretag (se artikel 1.1 a och b). Skyldigheten gäller dock även för andra företag som omfattas av regelverket för krishan- tering av försäkringsföretag, t.ex. ett försäkringsholdingföretag (se artikel 1.1 c–e).

461

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

Finansinspektionen ska informera Riksgäldskontoret och andra myndigheter

Även när det gäller bestämmelserna om att en tillsynsmyndighet i vissa fall ska informera berörda resolutionsmyndigheter bör det införas bestämmelser för att fullt ut uppfylla kraven i direktivet.

Först och främst bör Finansinspektionen, i enlighet med direk- tivet, informera Riksgäldskontoret och andra berörda resolutions- myndigheter om att inspektionen har tagit emot en underrättelse från ett företag om att det fallerar eller sannolikt kommer att fallera (artikel 62.2 a). Detsamma bör, också det i enlighet med direktivet, gälla en underrättelse om bristande efterlevnad av solvenskapital- kravet (8 kap. 12 § FRL) eller minimikapitalkrav (8 kap. 16 § FRL) eller om försämringar av de ekonomiska förhållandena (artikel 136 i Solvens II-direktivet). I samtliga fall bör detta ske omedelbart (jfr 13 kap. 4 a § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). Liksom för företagen har dessa krav ett nära samband med den van- liga tillsynen och bör därför tas in i försäkringsrörelselagen.

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges ytterligare fall när en tillsynsmyndighet ska informera berörda resolutions- myndigheter (artikel 62.2 b och c). Det gäller om till exempel ett föreläggande om att ett försäkringsföretag ska vidta nödvändiga åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet (18 kap. 4 § FRL) eller ett beslut som begränsar ett försäkringsföretags förfogande- rätt över sina tillgångar (18 kap. 5 § FRL). För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet bör det införas bestämmelser om att Finansinspek- tionen i vissa fall ska underrätta Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter.

Artikel 62.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag motsvarar i huvudsak artikel 81.1 i krishanteringsdirektivet. Bestäm- melsen i krishanteringsdirektivet har dock genomförts tillsammans med bestämmelserna om tidiga ingripanden (se artikel 27.2 i det direktivet). Finansinspektionen ska därmed redan när den har anled- ning att ingripa mot ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag och det dessutom finns anledning att anta att företaget kan komma att omfattas av ett resolutionsförfarande, underrätta Riksgäldskon- toret om det. Det krävs således inte ett faktiskt ingripande från Finansinspektionen för att skyldigheten att informera resolutions- myndigheten ska utlösas (prop. 2015/16:5 s. 299–301 och 380).

462

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Det finns inte några bestämmelser om tidiga ingripanden i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag. Likväl är det av vikt att Riks- gäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter också när det gäller försäkringsföretag informeras på ett tidigt stadium. Därmed bör Finansinspektionen, när den har anledning att ingripa mot ett försäkringsföretag och det dessutom finns anledning att anta att före- taget kan komma att omfattas av ett resolutionsförfarande, underrätta Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigeter om det.

Bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag gäller också för ingripanden mot EES-försäkringsgivare (se artikel 137 i Solvens II-direktivet och 3 kap. 7 § lagen [1998:293] om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige).

Också vid sådana ingripanden bör Finansinspektionen informera berörda resolutionsmyndigheter.

Vidare bör Finansinspektionen, om ett försäkringsföretag har lämnat in åtgärdsplan eller en finansiell saneringsplan, överlämna en sådan plan tillsammans med ett eventuellt godkännande till Riksgälds- kontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter (artikel 62.2).

4.2.2Fastställande av fallissemang

Utredningens förslag: Finansinspektionen, efter samråd med Riksgäldskontoret, eller Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, ska pröva om ett försäkringsföretag eller ett annat företag fallerar eller sannolikt kommer att fallera.

Finansinspektionen ska, på begäran av Riksgäldskontoret, utan dröjsmål lämna all den relevanta informationen som Riksgälds- kontoret behöver för att kunna utföra sin prövning.

Ett försäkringsföretag ska anses fallera om Finansinspektio- nen eller Riksgäldskontoret på objektiva grunder finner att

1.försäkringsföretaget bryter mot eller kommer sannolikt att bryta mot minimikapitalkravet i försäkringsrörelselagen och det saknas rimliga utsikter till att efterlevnaden återställs,

2.försäkringsföretaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att tillståndet ska återkallas,

3.värdet på försäkringsföretagets tillgångar understiger värdet på dess skulder,

463

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

4.försäkringsföretaget inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning, eller

5.försäkringsföretaget behöver statligt stöd.

Ett försäkringsföretag ska anses sannolikt fallera om Finansinspek- tionen eller Riksgäldskontoret på objektiva grunder finner att det inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en situation som avses i 1–4.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska tillsyns- myndigheten, efter samråd med resolutionsmyndigheten, eller reso- lutionsmyndigheten, efter samråd med tillsynsmyndigheten, enligt artikel 19.1 a fastställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, på någon av de fallissemangs- grunder som anges i artikel 19.4.

I artikel 19.3 anges att om det är resolutionsmyndigheten som ska fastställa fallissemang, ska den myndigheten ha tillgång till de verktyg som behövs, särskilt adekvat tillgång till relevant information.

Ansvarig myndighet för fastställande av fallissemang

En av förutsättningarna för att ett försäkringsföretag ska kunna försättas i resolution är enligt artikel 19.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att det fastställts att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera på någon av de grunder som anges i artikel 19.4 (de så kallade fallissemangsgrunder). Samma grundförutsättningar för resolution och grunder för fastställande av fallissemang gäller även, med viss modifikation, vid bedömningen av om vissa moderföretag och holdingföretag ska försättas i resolu- tion enligt artikel 20 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. I direktivet anvisas två vägar att gå. Antingen är det tillsynsmyn-

digheten som, efter samråd med resolutionsmyndigheten, har att bedöma om ett försäkringsföretag fallerar eller sannolikt kommer

464

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

att fallera eller är det resolutionsmyndigheten som ska göra denna bedömning, efter samråd med tillsynsmyndigheten (artikel 19.1 a). Finansinspektionen har i egenskap av tillsynsmyndighet i regel

de bästa förutsättningarna att bedöma om ett försäkringsföretag fallerar eller är nära att fallera, eftersom inspektionen har den infor- mation och kunskap om försäkringsföretaget som dess tillsynsupp- drag medför. Det är också Finansinspektionen som handlägger ären- den om återkallelse av tillstånd och bedömer allvaret i eventuella regelöverträdelser.

Det kan dock uppstå vissa situationer där det kan vara lämpligt att Riksgäldskontoret prövar och fastställer om ett företag fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Det gäller i synnerhet om ett för- säkringsföretag skulle behöva extraordinärt statligt stöd (artikel 19.4 e i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag), där frågan i regel skulle ställas till Riksgäldskontoret givet dess uppgift att ställa ut statliga lån och garantier enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier.

Ett ytterligare skäl för att Riksgäldskontoret ska kunna pröva och fastställa fallissemang är vikten av att ett resolutionsförfarande inleds vid ett tillfälle då förutsättningarna att kunna genomföra en effektiv resolution är de bästa givet situationen. Det är exempelvis viktigt att resolution inte inleds när möjligheterna till resolution är begränsade eller uttömda. I egenskap av resolutionsmyndighet har Riksgäldskontoret bäst förutsättningar att göra den bedömningen. Därtill torde det i vissa fall finnas effektivitetsvinster med att Riks- gäldskontoret, som har att bedöma om övriga grundförutsättningar för resolution enligt artikel 19.1 i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag är uppfyllda, också prövar och fastställer att försäk- ringsföretaget fallerar eller att det är sannolikt att företaget kommer att fallera.

Samrådsplikten mellan myndigheterna är dock i sammanhanget helt central för ett effektivt resolutionsförfarande, oavsett vilken myndighet som i slutändan fastställer fallissemang.

I den nya lagen om resolution av försäkringsföretag bör därför tas in en bestämmelse om att Finansinspektionen, efter samråd med Riksgäldskontoret, eller Riksgäldskontoret efter samråd med Finans- inspektionen ska pröva om ett försäkringsföretag fallerar eller sanno- likt kommer att fallera.

465

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

Av artikel 19.1 a i krishanteringsdirektivet framgår det vidare att ett beslut om att vidta en resolutionsåtgärd endast får fattas om ett antal villkor är uppfyllda, bland annat att tillsynsmyndigheten – efter samråd med resolutionsmyndigheten – har fastställt att institutet fal- lerar eller sannolikt kommer att fallera.

Fallissemangsgrunderna

I den nya lagen om resolution bör det tas in en bestämmelse som anger att ett försäkringsföretag ska anses fallera i följande fall.

Försäkringsföretaget bryter mot minimikapitalkravet: Enligt arti- kel 19.4 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska ett sådant företag anses fallera om det bryter mot eller kommer sanno- likt att bryta mot minimikapitalkravet i 8 kap. försäkringsrörelse- lagen, samtidigt som det saknas rimliga utsikter till att efterlevna- den återställs.

Tillståndsåterkallelse: Enligt artikel 19.4 b i direktivet ska ett insti- tut anses fallera om det inte längre uppfyller villkoren för auktorisa- tion eller underlåter allvarligt att uppfylla sina rättsliga skyldigheter enligt de lagar och andra författningar som det omfattas av.

Enligt ordalydelsen är alla typer av överträdelser som utgör en grund för tillståndsåterkallelse en fallissemangsgrund. Detta inne- bär dock inte att ett försäkringsföretag ska försättas i resolution så snart det finns skäl att återkalla tillståndet. Om detta bör ske beror på om de andra förutsättningarna för resolution också är uppfyllda.

I sammanhanget bör även påpekas att om försäkringsföretaget försätts i resolution ska tillståndet inte nödvändigtvis återkallas, eftersom tanken är att verksamheten i de flesta fall ska drivas vidare. Vidare omfattas inte alla företag som kan försättas i resolution av tillståndsplikt. Denna fallissemangsgrund har således ingen bäring på sådana företag, förutom indirekt för de fall då ett försäkrings- företag i samma grupp kan försättas i resolution på denna grund och detta i sig är en förutsättning för att även andra gruppenheter ska kunna försättas i resolution.

Försäkringsföretagets tillgångar understiger skulderna: Enligt arti- kel 19.4 c i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska ett sådant företag anses fallera om det är insufficient, dvs. att dess till- gångar underskrider dess skulder.

466

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

I ett sådant fall bryter försäkringsföretaget också mot kapitalkraven och är dessutom likvidationspliktigt. Vid sådana förhållanden torde denna fallissemangsgrund inte ha någon självständig betydelse vid sidan av återkallelsefallet ovan. Däremot är denna fallissemangsgrund av betydelse vid bedömningen av om gruppföretag som inte är till- ståndspliktiga uppfyller förutsättningarna för resolution. I det sam- manhanget bör även förtydligandet i artikel 19.5 uppmärksammas.

Försäkringsföretaget kan inte fullgöra sina betalningsskyldigheter: Enligt artikel 19.4 d i krishanteringsdirektivet ska ett försäkrings- företag anses fallera om företaget är oförmöget att betala sina skul- der i takt med att de förfaller till betalning.

Företaget har således enligt denna fallissemangsgrund likviditets- problem. Sådana problem kan uppkomma på grund av brister hos det enskilda försäkringsföretaget, men också på grund av marknads- störningar. Även likviditetsproblem kan föranleda att tillståndet återkallas om företaget systematiskt brister i sin likviditetshantering på ett sätt som medför att det inte kan fullgöra sina förpliktelser i tid. Om betalningsoförmågan är tillfällig eller övergående föreligger dock inte grund för resolution, eftersom alternativa åtgärder i sådana fall inte kan sägas vara uttömda.

Statligt stöd: Enligt artikel 19.4 e i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska ett försäkringsföretag som huvudregel anses fallera om det behöver extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

Bedömningen av om ett försäkringsföretag sannolikt kommer att fallera

När det gäller fallissemangsgrunderna i artikel 19.4 a–19.4 d i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag är det inte nödvändigt att konstatera faktiskt fallissemang hos ett försäkringsföretag, utan ett sannolikt sådant scenario kan vara tillräckligt för att någon av dessa grundförutsättningar för resolution ska vara uppfyllda. Ett försäkringsföretag ska anses sannolikt kunna fallera om det finns objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att företaget inom den närmaste framtiden kommer att uppfylla någon av fallissemangs- grunderna som anges i dessa bestämmelser.

En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen om resolu- tion. Bestämmelsen bör omfatta exempelvis situationer då det ännu inte finns anledning att återkalla tillståndet för ett försäkringsföretag,

467

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

men där det är möjligt att dra slutsatsen att det är sannolikt att före- taget inom den närmaste framtiden kommer att bryta mot regelver- ket på ett sätt som utgör grund för återkallelse av tillståndet. Så skulle kunna vara fallet om det bedöms att försäkringsföretaget inte kommer att kunna stoppa en viss negativ händelseutveckling. Att i sådana situationer avvakta med att hantera situationen kan göra det svårare att senare hitta lämpliga lösningar på problemen.

4.2.3Beslut om resolution av försäkringsföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska försätta ett försäk- ringsföretag i resolution om

1.Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret har fastställt att försäkringsföretaget fallerar eller att det är sannolikt att före- taget kommer att fallera,

2.det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget, och

3.resolution är nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse. Resolution ska anses vara i det allmännas intresse om

1.åtgärden är nödvändig för att uppnå ett eller flera av resolu- tionsändamålen,

2.åtgärden står i proportion till ändamålen, och

3.en avveckling av försäkringsföretaget genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå målen i samma utsträckning.

Om Riksgäldskontoret eller en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES har vidtagit en resolutionsåtgärd mot ett företag, får Finansinspektionen till dess att åtgärden har avslutats bara in- gripa mot företaget om resolutionsmyndigheten samtycker till det.

468

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 19.1 grundförutsättningarna för resolution.

Förutsättningen att en resolutionsåtgärd ska vara nödvändig av hänsyn till allmänintresset (artikel 19.1 c) preciseras i artikel 19.5.

I artikel 19.2 anges att när en resolutionsmyndighet vidtar en resolutionsåtgärd och fram till dess att den resolutionsåtgärden har avslutats får tillsynsmyndigheten inte vidta åtgärder med avseende på företaget i resolution såvida inte resolutionsmyndigheten sam- tycker till sådana åtgärder.

Grundförutsättningar för resolution

Enligt artikel 19.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten vidta en resolutionsåtgärd mot ett för- säkringsföretag endast under följande förutsättningar. För det första ska det ha fastställts att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera. För det andra ska resolutionsmyndigheten kon- statera att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid kan förhindra att försäkringsföretaget fallerar. För det tredje ska resolu- tionsmyndigheten bedöma att en resolutionsåtgärd är nödvändig av hänsyn till det allmänna intresset. Dessa förutsättningar för resolu- tion av ett försäkringsföretag bör framgå av en bestämmelse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Enligt artikel 20 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag gäller samma förutsättningar, med viss modifikation, även för reso- lution av moderföretag och holdingföretag som träffas av direktivets tillämpningsområde.

Alternativa åtgärder uttömda

För att inleda resolution ska det enligt artikel 19.1 b i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag konstateras att det inte finns några alternativa åtgärder som inom rimlig tid kan förhindra att försäkrings- företaget fallerar. Enligt direktivet ska denna prövning göras om till- synsmyndigheten eller resolutionsmyndigheten har fastställt att för- säkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Språkligt

469

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

sett torde det dock endast i det senare fallet vara möjligt att konsta- tera att alternativa åtgärder kan förhindra fallissemang i företaget. Om Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret har fastställt att försäkringsföretaget fallerar, bör i stället konstaterandet enligt arti- kel 19.1 b i direktivet avse alternativa åtgärder som inom rimlig tid kan avhjälpa fallissemang i företaget. Den bestämmelse som före- slås för att genomföra nämnd artikel bör därför utformas i enlighet med detta resonemang.

Med alternativa åtgärder avses både privata alternativ och tillsyns- åtgärder, inklusive åtgärder som tidiga ingripanden. I detta samman- hang bör även de tillsynsliknande befogenheter som tillkommer resolutionsmyndigheten i resolutionsplaneringen beaktas. Syftet är att säkerställa att resolution endast inleds som en sista utväg när mindre ingripande alternativa åtgärder inte är tillräckliga för att av- hjälpa eller förhindra fallissemang inom rimlig tid. På så sätt utgör villkoret också ett skydd för aktieägare och borgenärer.

När det gäller prövningen av om alternativa åtgärder kan avhjälpa eller förhindra fallissemang lämnar artikel 19.1 b i direktivet inte utrymme att lägga bedömningen på någon annan myndighet än reso- lutionsmyndigheten.

Nödvändigt för allmänintresset att försätta ett försäkringsföretag i resolution

Enligt artikel 19.1 c i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten även ansvara för prövningen av om resolution är nödvändig av hänsyn till det allmänna intresset. Med det allmänna intresset avses enligt artikel 19.5 i direktivet att en resolutionsåtgärd är nödvändig för att uppfylla, och står i propor- tion till, åtminstone ett av resolutionsändamålen och att en avveck- ling av försäkringsföretaget genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå dessa mål i samma utsträckning.

Även om en åtgärd är nödvändig för att uppnå ett allmänintresse och därmed kan berättiga ett intrång i aktieägares och borgenärers egendomsskydd, måste resolutionsmyndigheten alltså också bedöma om ett sådant förfarande står i rimlig proportion till de ändamål som förfarandet är avsett att tillgodose. I bedömningen av proportiona- litet ligger att väga den förmodade påverkan som ett fallissemang av försäkringsföretaget i fråga kan få – med tanke på dess verksamhet,

470

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

storlek och koppling till andra försäkringsföretag eller det finansiella systemet i stort – på de ändamål som är identifierade som relevanta i sammanhanget.

Avslutningsvis kan det finnas anledning att konstatera att det mest sannolika är att resolutionsändamålen att säkerställa att kritiska funk- tioner upprätthålls och att skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen kommer att motivera att resolution inleds. Som framgår ovan förutsätts att det finns en till- räcklig samhällsnytta av att undvika en konkurs eller likvidation och att denna samhällsnytta står i proportion till effekterna av ingripan- det för enskilda. Om inte kritiska funktioner upprätthålls och om inte försäkringstagares och förmånstagares kollektiva intressen skyd- das kommer de grundläggande funktionerna som är nödvändiga för en fungerande ekonomi att påverkas negativt, med omfattande sam- hällsekonomiska kostnader som följd.

Ändamålet att upprätthålla finansiell stabilitet har en betydligt mindre betydelse på försäkringsområdet i jämförelse med bankområ- det. I något fall skulle det ändamålet dock kunna ha en självständig betydelse efter beaktande av försäkringsföretagets verksamhet, stor- lek och koppling till andra försäkringsföretag eller det finansiella systemet i stort.

Ansvarsfördelning mellan resolutionsmyndigheter och tillsynsmyndigheter

Ett beslut om resolution innebär att resolutionsmyndigheten tar kontroll över ett företag och den verksamhet som företaget bedri- ver (se artikel 54.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Det innebär i sin tur att när resolutionsåtgärder har vidtagits av reso- lutionsmyndigheten är det resolutionsmyndigheten som blir ytterst ansvarig för det faktiska genomförandet av sådana åtgärder (skäl 33).

I direktivet anges att när en resolutionsmyndighet vidtar en reso- lutionsåtgärd och fram till dess att åtgärden har avslutats, får till- synsmyndigheten inte vidta åtgärder med avseende på företaget i resolution såvida inte resolutionsmyndigheten samtycker till sådana åtgärder (artikel 19.2). En motsvarande bestämmelse som begränsar den svenska tillsynsmyndighetens, dvs. Finansinspektionens, möjlig- het att ingripa mot ett företag som är föremål för resolutionsåtgär- der bör tas in i försäkringsrörelselagen.

471

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

Svenska företag kan ingå i grupper med företag med hemvist i andra länder inom EES, till exempel en EES-försäkringsgivare. Ut- ifrån den enskilda gruppen kan en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES vidta resolutionsåtgärder som omfattar även svenska företag. Också i dessa fall bör Finansinspektionen bara få ingripa med samtycke från resolutionsmyndigheten under den tid som en åtgärd pågår.

4.2.4Förfarande för företag som inte omfattas av resolutionsåtgärder

Utredningens bedömning: Ett försäkringsföretag som fallerar eller sannolikt kommer att fallera samtidigt som alternativa åtgär- der är uttömda, men där det inte kan anses nödvändigt för allmän- intresset att försätta företaget i resolution, ska omfattas av ett lik- vidationsförfarande, enligt en definition i Solvens II-direktivet. Att försäkringsföretag omfattas av ett sådant likvidationsförfa- rande följer redan av gällande bestämmelser om likvidation i för- säkringsrörelselagen. Någon ytterligare genomförandeåtgärd är inte nödvändig.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 21 att det ska säkerställas att de försäkringsföretag som uppfyller vill- koren i artikel 19.1 a och b, men inte villkoret i artikel 19.1c, ska omfattas av ett likvidationsförfarande enligt definitionen i 268.1 d i Solvens II-direktivet, så att ett ordnat marknadsutträde säkerställs.

Förfarande för företag som inte omfattas av resolutionsåtgärder

I de fall där Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret har fast- ställt faktiskt eller sannolikt fallissemang (artikel 19.1 a) samtidigt som alternativa åtgärder är uttömda (artikel 19.1 b), men det inte har ansetts nödvändigt för allmänintresset att försätta ett försäk-

472

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

ringsföretag i resolution (artikel 19.1 c), är det viktigt att företaget omfattas av ett likvidationsförfarande. Enligt definitionen av ett så- dant likvidationsförfarande i 268.1 d i Solvens II-direktivet, ska det vara fråga om ett kollektivt förfarande som innebär att ett försäkrings- företags tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borge- närerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, in- begripet där det kollektiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt. Behöriga myndigheter är i detta sammanhang de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlems- staterna som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller lik- vidationsförfaranden (artikel 268.1 a i Solvens II-direktivet).

Att försäkringsföretag omfattas av ett sådant likvidationsförfa- rande följer redan av gällande bestämmelser om likvidation i försäk- ringsrörelselagen (se 11 kap. 45–47 §§, 12 kap. 73–78 §§ och 13 kap. 27–30 a §§). Någon ytterligare genomförandeåtgärd bedöms därför inte nödvändig.

4.2.5Beslut om resolution av moderföretag och holdingföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få försätta ett moder- företag eller holdingföretag som omfattas av tillämpningsområ- det för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag i reso- lution om företaget uppfyller förutsättningarna för resolution som gäller för försäkringsföretag, i tillämpliga delar.

Riksgäldskontoret ska få försätta ett sådant holdingföretag i resolution även om företaget inte uppfyller förutsättningarna för resolution som gäller för försäkringsföretag, om

1.ett av dotterförsäkringsföretagen till holdingföretaget upp- fyller förutsättningarna för resolution som gäller för försäk- ringsföretag,

2.dotterförsäkringsföretagets fallissemang hotar ett annat för- säkringsföretag i gruppen eller gruppen som helhet eller insol- vensrätten kräver att gruppen behandlas som helhet, och

473

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

3.resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolution av dotterförsäkringsföretaget eller för resolution av hela gruppen.

Riksgäldskontoret ska inte få försätta ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet i resolution om dotterförsäkringsföre- taget innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande försäkrings- holdingföretag. I sådana fall får i stället försäkringsholdingföre- taget försättas i resolution.

Skälen för regeringens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 20.1 att resolutionsmyndigheten får vidta en resolutionsåtgärd gentemot vilken som helst av de moderföretag eller holdingföretag som om- fattas av tillämpningsområdet för direktivet, om företaget uppfyller villkoren i artikel 19.1, i tillämpliga delar.

I artikel 20.3 anges att resolutionsmyndigheten får försätta ett holdingföretag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet i resolution, även om företaget inte uppfyller förutsättningarna för resolution som gäller för försäkringsföretag. För det krävs att vissa villkor, som framgår av den artikeln, ska vara uppfyllda.

Artikel 20.2 innehåller en begränsningsregel för holdingföretag, när det gäller artiklarna 20.1 och 20.3.

Resolution av moderföretag och holdingföretag

Enligt artikel 20.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får resolutionsmyndigheten vidta en resolutionsåtgärd mot vilken som helst av de enheter som avses i artikel 1.1 b–e, om enheten upp- fyller villkoren i artikel 19.1, i tillämpliga delar.

De gruppenheter som avses är moderförsäkrings- och moder- försäkringsåterförsäkringsföretag som är etablerade i unionen (artikel 1.1 b), försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i unionen (artikel 1.1 c), moder- försäkringsholdingbolag i en medlemsstat och blandade finansiella

474

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

moderholdingföretag i en medlemsstat (artikel 1.1 d) samt moder- försäkringsholdingbolag inom unionen och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen (artikel 1.1 e). Ett sådant moder- företag respektive holdingföretag som det här är fråga om ska alltså uppfylla i stort sett samma förutsättningar för resolution som ett försäkringsföretag ska uppfylla i enlighet med vad som har anförts ovan. En bestämmelse där detta framgår bör införas i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag.

Av artikel 20.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att resolutionsmyndigheten får försätta ett ovan nämnt holdingföretag i resolution även om det inte uppfyller förutsätt- ningarna för resolution, under följande villkor. För det första ska ett av dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretagen upp- fylla förutsättningarna för resolution enligt artikel 19.1. För det andra ska tillgångarna och skulderna i dotterförsäkrings- eller dotter- återförsäkringsföretagen vara sådana att ett fallissemang hotar ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag i gruppen eller grup- pen som helhet, eller om insolvensrätten i medlemsstaten kräver att gruppen behandlas som helhet. För det tredje ska resolutionsåtgär- der mot holdingföretaget vara nödvändiga för resolutionen av dotter- försäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretagen eller gruppen som helhet. Riksgäldskontorets möjlighet att försätta ifrågavarande holdingföretag i resolution under dessa förutsättningar bör framgå av den nya lagen om resolution.

Möjligheten att försätta holdingföretag i resolution under sådana förutsättningar som nu har berörts är dock enligt krishanterings- direktivet föremål för en begränsning. Av artikel 20.2 i direktivet framgår nämligen att om det rör sig om ett försäkringsholdingföre- tag med blandad verksamhet, vars dotterförsäkrings- eller dotteråter- försäkringsföretag innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande försäkringsholdingbolag, ska resolutionsåtgärder vidtas gentemot det mellanliggande försäkringsholdingföretaget, och inte gentemot för- säkringsholdingföretaget med blandad verksamhet. Denna begräns- ning bör tas in i en bestämmelse i den nya lagen om resolution.

475

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

4.2.6Riksgäldskontorets beslut

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska efter Finansinspek- tionens underrättelse om att ett försäkringsföretag eller ett annat företag som omfattas av den nya lagen om resolution fallerar eller sannolikt kommer att fallera, pröva om förutsättningarna för reso- lution är uppfyllda.

Även utan en sådan underrättelse ska Riksgäldskontoret få be- sluta om resolution av ett holdingföretag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag om resolutionsförut- sättningarna konstateras vara uppfyllda för ett av dotterförsäk- ringsföretagen till holdingföretaget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 64.1 anges att resolutionsmyndigheten ska, efter att ha mot- tagit ett meddelande från tillsynsmyndigheten enligt artikel 63.3 eller på eget initiativ, fastställa om villkoren i artikel 19.1 eller arti- kel 20.3 är uppfyllda vad gäller den berörda enheten som avses i arti- kel 1.1 a–e.

Att ett beslut om huruvida resolutionsåtgärder ska vidtas avse- ende en sådan enhet som avses i artikel 1.1 a–e ska innehålla grun- derna för beslutet enligt artikel 64.2.

I artikel 64 andra stycket preciseras vilka uppgifter ett beslut om att vidta en resolutionsåtgärd ska innehålla.

Beslut om resolution

Av artikel 64.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att när resolutionsmyndigheten har fått en underrättelse från tillsynsmyndigheten att ett försäkringsföretag eller annat företag som träffas av direktivets tillämpningsområde fallerar eller sanno- likt kommer att fallera, har resolutionsmyndigheten att pröva om förutsättningarna för resolution enligt artiklarna 19.1 och 19.5 är uppfyllda. En motsvarande skyldighet för Riksgäldskontoret att,

476

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

efter Finansinspektionens underrättelse om att ett försäkringsföre- tag eller ett annat företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet fallerar eller sannolikt kommer att fallera, pröva om förut- sättningarna för resolution är uppfyllda, bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Finansinspektionens underrättelse om fallissemang är dock inte det enda sättet att sätta i gång ett resolutionsförfarande hos Riksgälds- kontoret. Frågan om ett i Sverige hemmahörande holdingföretag som omfattas av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör försättas i resolution kan också aktualiseras hos Riksgäldskontoret om ett utländskt försäkringsföretag, som är dotterföretag till holding- företaget, har konstaterats uppfylla förutsättningarna för resolution. I det fallet har fallissemangsgrunderna bedömts inom ramen för den prövning som den utländska myndighet som ansvarar för dotterföre- taget har gjort. I ett sådant fall kan Riksgäldskontoret, utan under- rättelse från Finansinspektionen, besluta om resolution av holding- företaget. Även detta bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Av artikel 64.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att ett beslut om huruvida resolutionsåtgärder – som i direk- tivets terminologi omfattar att försätta försäkringsföretaget eller annat företag i resolution, tillämpa resolutionsverktyg eller utöva andra resolutionsbefogenheter – som vidtas avseende ett försäk- ringsföretag eller ett annat företag, ska innehålla grunderna för beslutet.

När ett beslut om att vidta en resolutionsåtgärd har fattats ska beslutet innehålla uppgifter om resolutionsåtgärden och, i förekom- mande fall, beslutet om att ansöka om avveckling, utseende av en förvaltare eller någon annan åtgärd med stöd av gällande normala insolvensförfaranden eller andra resolutionsåtgärder enligt natio- nell rätt. Märk dock de ytterligare verktyg som medlemsstaterna får ge resolutionsmyndigheterna enligt artikel 26.7 och de begräns- ningar som följer av bestämmelserna i den artikeln (artikel 64.2 andra stycket).

Enligt 32 § förvaltningslagen (2017:900) ska ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Undantag kan dock göras i vissa särskilt angivna fall. Det kan dock konstateras att de undantagssituationer som räknas upp i 32 § för-

477

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

valtningslagen inte kan bli aktuella vid beslut om försättande i reso- lution eller vidtagande av resolutionsåtgärder. Det får därför anses att förvaltningslagen uppfyller de krav som krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ställer på resolutionsmyndighetens motiver- ing av beslut. Motiveringsskyldigheten enligt artikel 64.2 i krishan- teringsdirektivet föranleder därför inga särskilda genomförande- åtgärder.

När det gäller avisering av resolutionsåtgärder i beslutet om reso- lution innebär artikel 64.2 andra stycket i direktivet inget krav på att resolutionsmyndigheten även ska ange vilka resolutionsåtgärder som ska vidtas i resolutionen. Vid tidpunkten för beslutet om reso- lution torde det nämligen inte alltid stå klart vilka åtgärder som kommer att komma i fråga i resolutionsförfarandet. Ur ett förtro- endeskapande perspektiv torde det dock vara önskvärt att Riksgälds- kontoret informerar om planerade resolutionsåtgärder samtidigt med beslutet om resolution. Om Riksgäldskontoret redan vid beslu- tet om resolution vet vilka åtgärder som myndigheten avser att vidta, exempelvis tillämpningen av ett visst resolutionsverktyg, bör den därför avisera dem i beslutet. En sådan avisering utgör emellertid inte något överklagbart beslut, eftersom aviseringen inte nödvän- digtvis består vid tidpunkten för överklagandet och inte heller har någon bindande eller annan verkan som motiverar att den ska vara överklagbar (prop. 2015/16:5 s. 367 och 368).

Riksgäldskontoret kan i ett senare skede besluta att vidta andra åtgärder än de som aviserats i resolutionsbeslutet. Det innebär också att Riksgäldskontoret, även om myndigheten har aviserat en viss åtgärd i resolutionsbeslutet, i ett senare skede måste fatta ett for- mellt beslut om densamma innan den vidtas. Ett sådant beslut ska i enlighet med 20 § förvaltningslagen innehålla skälen för beslutet. Inte heller detta kräver några särskilda genomförandeåtgärder.

478

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

4.2.7Riksgäldskontorets underrättelseskyldighet, skyldighet att offentliggöra resolutionsåtgärder och registrering

Utredningens förslag: Om Riksgäldskontoret finner att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i ett försäkringsföretag eller ett annat före- tag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkrings- företag, ska Riksgäldskontoret omgående underrätta Finansinspek- tionen och andra relevanta myndigheter.

Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt offentliggöra ett beslut att försätta ett försäkringsföretag eller ett företag som om- fattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag i resolution. Regeringen ska meddela före- skrifter om när och var ett beslut om resolution eller resolutions- åtgärder ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska inne- hålla.

Om ett försäkringsföretag eller ett företag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäk- ringsföretag försätts i resolution, ska Riksgäldskontoret genast anmäla beslutet till Bolagsverket för registrering. Detsamma gäl- ler för Riksgäldskontorets beslut att avsluta resolutionen. Riks- gäldskontoret ska även för registrering underrätta Bolagsverket när allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett beslut att försätta försäkringsföretaget eller företaget i resolution.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 63.3 anges att en tillsyns- eller resolutionsmyndighet som bedömer att de villkor som anges i artikel 19.1 a och b är uppfyllda avseende en enhet som avses i artikel 1.1 a–e, utan dröjsmål ska med- dela vissa i artikeln nämnda myndigheter om sin bedömning.

I artikel 65.1 anges att resolutionsmyndigheterna så snart som möjligt efter att ha vidtagit en resolutionsåtgärd ska uppfylla viss underrättelseskyldighet enligt artikel 65.2 och vissa krav på offent- liggörande enligt artikel 65.3, med viss precisering i artikel 65.4.

479

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

SOU 2025:97

Offentliggörande och registrering

Som nämnts ovan ska Riksgäldskontoret, i enlighet med artikel 63.3

ikrishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, omgående under- rätta Finansinspektionen och andra relevanta myndigheter om myn- digheten, efter att Finansinspektionen har fastställt att ett företag fallerar eller sannolikt kommer att fallera, bedömer att det inte finns några alternativa åtgärder som inom rimlig tid kan förhindra fallisse- mang. I sistnämnd del en prövning enligt artikel 19.1 b. Detta bör, på motsvarande sätt som Finansinspektionens underrättelseskyldig- het, framgå av den nya lagen om resolution. Med andra relevanta myndigheter avses de, som utöver Finansinspektionen, räknas upp

iartikel 63.3 i direktivet.

Enligt artikel 65.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag ska resolutionsmyndigheten så snart som möjligt efter det att den har vidtagit en resolutionsåtgärd underrätta företaget under re- solution och vissa i artikel 65.2 uppräknade myndigheter.

Vidare ska resolutionsmyndigheten enligt artikel 65.3 offentlig- göra eller säkerställa offentliggörande av en kopia av det beslut eller instrument som ligger till grund för en resolutionsåtgärd, eller en underrättelse som sammanfattar effekterna av en resolutionsåtgärd, inbegripet effekterna för försäkringstagare och, i tillämpliga fall, villkoren och perioden för det tillfälliga upphävandet eller den be- gränsningen som avses i artiklarna 49, 50 och 51.

Offentliggörandet ska ske på resolutionsmyndighetens, den be- höriga myndighetens, Eiopas respektive det aktuella företagets webb- platser. Om de aktier, andra äganderättsinstrument eller skuldinstru- ment som innehas av företaget i resolution tas upp till handel på en reglerad marknad, ska obligatorisk information om företaget i reso- lution offentliggöras i enlighet med artikel 21.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG.

Om aktierna, äganderättsinstrumenten eller skuldinstrumenten inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska resolutions- myndigheten enligt artikel 65.4 i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag säkerställa att de dokument som bevisar att de instrument som avses i artikel 65.3 skickas till de aktieägare och borgenärer i företaget i resolution som är kända genom det berörda företagets register eller databaser och som är tillgängliga för resolutionsmyn- digheten.

480

SOU 2025:97

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Skyldigheten att offentliggöra ett beslut om resolution och vid- tagna resolutionsåtgärder bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. De närmare formerna för ett offentliggörande bör dock framgå av föreskrifter meddelade av regeringen.

Ilagstiftningsärendet om genomförande av krishanteringsdirek- tivet för kreditinstitut och värdepappersföretag infördes en bestäm- melse i 8 kap. 14 § lagen (2015:1016) om resolution som innebär att Riksgäldskontoret ska anmäla beslut om resolution till Bolagsverket för registrering. Detsamma gäller för Riksgäldskontorets beslut att avsluta resolutionen. Dessutom ska Riksgäldskontoret för registrering underrätta Bolagsverket när allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett beslut att försätta institutet eller företaget i resolution (prop. 2025/ 16:5 s. 384). Bestämmelsen har inte sin grund i krishanteringsdirek- tivet för kreditinstitut och värdepappersföretag.

Motsvarande bör, för försäkringsföretag och företag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäk- ringsföretag och som har försatts i resolution, framgå av lagen om resolution av försäkringsföretag.

481

5 Allmänna principer i resolution

5.1Proportionalitet

Utredningens förslag: Ett beslut enligt den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen får bara fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse.

Tillämpningen av den nya lagen om resolution för försäkrings- företag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen ska stå i proportion till arten och omfattningen av det be- rörda företagets verksamhet och komplexitetsgrad.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 1.1 tredje stycket att resolutionsmyndigheter och tillsynsmyndigheter ska, när de tillämpar kraven enligt direktivet och när de använder de olika verktyg som de har till sitt förfogande med avseende på ett försäkringsföretag och ett annat företag som omfattas av tillämp- ningsområdet för direktivet, ta hänsyn till arten av den enhetens verk- samhet, dess aktieägarstruktur, juridiska form, riskprofil, storlek, juridiska ställning och graden av sammankoppling med andra insti- tut eller med det finansiella systemet i allmänhet samt omfattningen av och komplexiteten hos enhetens verksamhet.

483

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

Proportionalitet

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller ett bety- dande antal artiklar som ställer krav på proportionalitetsbedömningar. Kraven på proportionalitet gäller med avseende på dels det intrång i enskildas rättigheter som ett resolutionsingripande kan medföra, dels den administrativa börda som åvilar företagen i olika avseenden. Som exempel på det förra kan nämnas att beslut att försätta ett före- tag i resolution, liksom beslut om resolutionsåtgärder i övrigt, bland annat förutsätter att beslutet står i proportion till ett eller flera av resolutionsändamålen (artikel 19.5). Ett exempel på det senare är att förenklade skyldigheter kan tillämpas på vissa försäkringsföretag som är skyldiga att upprätta förebyggande återhämtningsplaner (artikel 4.1 a och skäl 18).

Vidare ska resolutionsmyndigheter och tillsynsmyndigheter, när de tillämpar kraven enligt direktivet och när de använder de olika verk- tyg som de har till sitt förfogande med avseende på ett försäkrings- företag och ett annat företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, ta hänsyn till arten av den enhetens verksamhet, dess aktieägarstruktur, juridiska form, riskprofil, storlek, juridiska ställning och graden av sammankoppling med andra institut eller med det finan- siella systemet i allmänhet samt omfattningen av och komplexiteten hos enhetens verksamhet (artikel 1.1 tredje stycket).

I det sammanhanget bör även uppmärksammas att små och icke- komplexa företag inte ska omfattas av krav på planering för förebyg- gande återhämtning, utom när en tillsynsmyndighet anser att ett sådant företag utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå (artikel 5.3 andra stycket). För denna kategori små och icke-kom- plexa företag – som definieras i artikel 13.10 a i ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet – gäller motsvarande beträffande kravet på resolutionsplanering enligt artikel 9.2 tredje stycket. Nämnas bör dock även att varje försäkringsföretag som omfattas av en resolutions- plan ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning (artikel 5.3 första stycket).

Anledningen till att krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ställer krav på proportionalitet och beaktande av det enskilda före- tagets särdrag är de långtgående befogenheter som tillerkänns reso- lutionsmyndigheten i direktivet. Utövandet av befogenheterna kan i många fall innebära betydande ingrepp i enskildas grundläggande

484

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

fri- och rättigheter, främst i egendomsskyddet och näringsfriheten. Detta är särskilt påtagligt när företaget är försatt i resolution. I direk- tivet har därför förutsatts att fri- och rättighetsskyddet inte inskränks i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att uppnå de all- männa intressen som ligger till grund för inskränkningen, varvid proportionalitetsprincipen har beaktats (jfr artikel 52 i EU-stadgan). Motsvarande gäller i princip också vid inskränkningar av egendoms- skyddet och näringsfriheten enligt 2 kap. 15 och 17 §§ regerings- formen.

Mot den bakgrunden finns det skäl att erinra om proportionalitets- principen i en generell bestämmelse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, enligt vilken beslut bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller de men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse. Bestämmelsen gäller beslut om krishanteringsåtgärder. Av bestämmelsen bör dessutom uttryckligen framgå att det enskilda företagets särart ska beaktas vid tillämpningen, på det sätt som arti- kel 1.1 tredje stycket i direktivet föreskriver. Bestämmelsens rekvisit bör tolkas vitt, och innefattar alla omständigheter som Riksgälds- kontoret och Finansinspektionen ska ta hänsyn till vid tillämpning av direktivets krav och verktyg. Eftersom en del av direktivets be- stämmelser kommer att genomföras i svensk rätt genom föreskrifter som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, finns det inte anledning att begränsa bestämmelsernas tillämpningsområde till beslut som fattas med stöd av den nya lagen om resolution för försäkringsföretag. Proportionalitetsprincipen och företagets särart bör även beaktas vid beslut respektive tillämp- ning av föreskrifter som meddelats i anslutning till den nya lagen.

5.2Val av resolutionsåtgärder

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska vidta de resolutions- åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till det allmänna intresset och som bäst uppfyller resolutionsändamålen i det enskilda fallet.

485

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 18.1 att resolutionsmyndigheterna, när de tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter, ska ta hänsyn till resolutions- målen i punkt 2 och välja de verktyg och befogenheter som bäst uppfyller de mål som är relevanta beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.

Val av resolutionsåtgärder

Enligt artikel 18.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten, när den tillämpar resolutionsverktygen och utövar resolutionsbefogenheterna, ta hänsyn till resolutions- målen och välja de verktyg och befogenheter som bäst uppfyller de ändamål som är relevanta beroende på omständigheterna i varje en- skilt fall. Av artiklarna 19.1 c och 19.5 i direktivet framgår vidare att resolutionsåtgärderna ska vara nödvändiga av hänsyn till det allmänna intresset, dvs. åtgärderna ska vara nödvändiga för att uppfylla och stå i proportion till ett eller flera av resolutionsändamålen, samtidigt som en avveckling av företaget enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla dessa ändamål i samma utsträckning.

I samband med att ett företag har försatts i resolution har reso- lutionsmyndigheten befogenhet att tillämpa olika resolutionsverktyg och befogenheter på företaget. Nyss nämnda artiklar begränsar dock resolutionsmyndighetens valmöjligheter på så sätt att åtgärderna måste vara förenliga med det allmänna intresset, inbegripet den väg- ledning beträffande tillämpningen som framgår av artikel 19.5. Ut- över det finns det särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda vid tillämpningen av vissa resolutionsåtgärder (se kapitel 14 om de olika resolutionsverktygen). Bortsett från dessa begränsningar har resolutionsmyndigheten en relativt stor flexibilitet att välja de reso- lutionsåtgärder som den, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, anser är bäst lämpade att tillämpa på företaget i resolution.

Med hänsyn till ärendets många gången brådskande karaktär, torde i praktiken oftast samma resolutionsändamål samt nödvändighets- och proportionalitetsbedömning som utgjort skäl för att försätta

486

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

företaget i resolution bli vägledande även vid valet av resolutions- åtgärder. Detta är också utgångspunkten i direktivet eftersom pla- nerade resolutionsåtgärder, om möjligt, ska aviseras redan i beslutet om resolution (artikel 64.2 andra stycket). Det kommer emellertid inte alltid vara praktiskt möjligt att på förhand avgöra vilken eller vilka resolutionsåtgärder som är bäst att tillämpa på det aktuella företaget. Valet och utformningen av resolutionsåtgärder måste samtidigt kunna anpassas till situationen, som kan vara svår att till fullo överblicka i inledningsskedet och dessutom kan förändras under ärendets gång. Det innebär att ett resolutionsändamål, som visserligen inte utgjort grund för beslutet om försättande i resolution, kan bli avgörande för resolutionsmyndighetens val och utformning av resolutionsåtgärder i ett senare skede.

Mot denna bakgrund bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag som ger Riksgäldskontoret flexibilitet att välja de resolutionsåtgärder som bäst uppfyller de reso- lutionsändamål som är relevanta i det enskilda fallet. Av bestämmelsen bör även framgå att resolutionsåtgärderna ska vara nödvändiga med hänsyn till det allmänna intresset. Det innebär att valet av åtgärder ytterst begränsas av vad som är ett nödvändigt och proportionerligt ingripande med hänsyn till de identifierade resolutionsändamålen och till att dessa inte kan uppnås i samma utsträckning vid en avveckling genom konkurs eller likvidation.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som reglerar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprinciper (jfr 12 kap. 2 § första stycket lagen om resolution).

5.3Relationen mellan resolutionsändamålen

Utredningens förslag: Om resolutionsåtgärder leder till konflikt mellan två eller flera resolutionsändamål, ska Riksgäldskontoret, om inte annat framgår av lagen om krishantering av försäkrings- företag, väga ändamålen mot varandra med beaktande av omstän- digheterna i det enskilda fallet.

487

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 18.3 att resolutionsmålen har lika stor betydelse och att resolutionsmyn- digheten ska göra en lämplig avvägning mellan dem beroende på arten av och omständigheterna i varje enskilt fall.

Relationen mellan resolutionsändamålen

Resolutionsmålen har lika stor betydelse och resolutionsmyndigheten ska göra en lämplig avvägning mellan dem beroende på arten av och omständigheterna i varje enskilt fall (artikel 18.3). Det saknas dock anledning att införa en särskild bestämmelse i den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag som anger att resolutionsändamålen ska vara likvärdiga, såvida inte annat anges i lagen. Utgångspunkten att resolutionsändamålen är likvärdiga följer nämligen indirekt av att de enligt förslaget till genomförande inte rangordnas.

Vid resolutionsmyndighetens prövning i det enskilda fallet torde emellertid resolutionsändamålen i praktiken ha olika vikt. Som ovan anförts är det nämligen sannolikt att det endast är ändamålen att upprätthålla kritiska funktioner och att skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen som ytterst kommer att kunna motivera att ett försäkringsföretag försätts i reso- lution. När resolution väl är inledd bör resolutionsåtgärderna emeller- tid om möjligt utformas på ett sätt som även uppfyller de övriga reso- lutionsändamålen (se även skäl 36). Det kan dock finnas fall då detta inte är möjligt. I sådana fall, dvs. när övervägda resolutionsåtgärder leder till en konflikt mellan två eller flera resolutionsändamål, har Riksgäldskontoret, såvida annat inte framgår av den nya lagen om resolution för försäkringsföretag, att väga ändamålen mot varandra med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Det bör införas en bestämmelse om detta i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som reglerar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprinciper (jfr 12 kap. 2 § tredje stycket lagen om resolution).

488

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

5.4Att undvika värdeförstörelse och minimera resolutionskostnader

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret vidtar resolutions- åtgärder ska myndigheten sträva efter att minimera resolutions- kostnaderna och undvika onödig värdeförstörelse.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 18.2 fjärde stycket att resolutionsmyndigheten, i strävan efter att uppfylla resolutionsändamålen, ska försöka minimera resolutionskostnaderna och undvika värdeförstörelse, såvida detta inte krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

Att undvika värdeförstörelse och minimera resolutionskostnader

Det finns anledning att tolka artikel 18.2 så att med värdeförstörelse bör endast avses en minskning av värdet på tillgångar och skulder på företagets balansräkning. Skyldigheten för resolutionsmyndig- heten att försöka undvika värdeförstörelse syftar således till att tillvarata ägares och borgenärers intressen; ju mindre värdeförstörelse, desto mindre blir deras förlust till följd av ett fallissemang. Indirekta värdeförluster bör emellertid inte inkluderas i begreppet.

Det finns vidare anledning att anse att begreppet resolutionskost- nader bör omfatta resolutionsmyndighetens administrativa kostnader för resolutionsåtgärderna och kostnader för finansiering av åtgärderna, men inte de kostnader (förluster) som aktieägare och borgenärer får bära i resolution. Av direktivet framgår att det är försäkringsföretagets kostnader för resolution som avses med begreppet resolutionskost- nader och som bör minimeras (jfr skäl 38). Detta kan förstås som att Riksgäldskontoret bör försöka minimera kostnaderna som upp- står i samband med användningen av resolutionsverktyg och andra resolutionsåtgärder. Begreppet resolutionskostnader omfattar emeller- tid inte de direkta förluster som påförs ägare och borgenärer genom tillämpningen av verktygen och andra resolutionsåtgärder, exempel-

489

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

vis indragning av aktier eller nedskrivning av skulder. Det är i det fallet inte fråga om kostnader i den bemärkelse som här avses. Aktie- ägares och borgenärers intresse av att inte påföras större förluster än vad som är nödvändigt beaktas i stället genom andra principer, så- som proportionalitetsprincipen och den ovannämnda principen att undvika onödig värdeförstörelse (jfr prop. 2015/16:5 s. 391 och 392). Principerna att Riksgäldskontoret ska sträva efter att minimera resolutionskostnader och undvika onödig värdeförstörelse när den vidtar åtgärder för att uppfylla resolutionsändamålen bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Dessa principer

är dock underordnade resolutionsändamålen i sig. Det innebär att Riksgäldskontoret måste påföra försäkringsföretaget i resolution den värdeförstörelse och de resolutionskostnader som krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som reglerar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprinciper (jfr 12 kap. 2 § andra stycket lagen om resolution).

5.5Att behålla prioritetsordningen

Utredningens förslag: Resolutionsåtgärderna ska tillämpas på ett sätt som medför att företagets aktieägare bär förluster först och försäkringstagare och andra borgenärer bär, om inte annat anges i lagen om resolution av försäkringsföretag, förluster efter ägarna i den inbördes ordning som hade gällt om företaget hade varit försatt i konkurs eller likvidation.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.1 a att aktieägarna i företaget i resolution ska bära de första förlusterna. I artikel 22.1 b anges att borgenärer i företaget i resolution ska bära förluster efter aktieägarna i enlighet med deras fordringars prioritets- ordning enligt ett normalt insolvensförfarande, såvida det inte ut- tryckligen föreskrivs något annat i direktivet. I artikel 22.1 f anges

490

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

vidare att om inte annat föreskrivs i direktivet ska borgenärer i samma förmånsklass behandlas likvärdigt.

Aktieägare ska bära förluster först

Enligt artikel 22.1 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten, när den använder resolutionsverktygen och utövar resolutionsbefogenheterna, vidtar alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att resolutionsåtgärderna vidtas på så sätt att aktie- ägarna i företaget under resolution bär de första förlusterna. Med aktieägare avses i detta sammanhang, aktieägare eller innehavare av andra äganderättsinstrument (artikel 2.52 i direktivet). Med ägande- rättsinstrument avses aktier, andra instrument som ger äganderätt, instrument som kan konverteras till eller ge rätt att förvärva aktier eller andra äganderättsinstrument samt instrument som utgör intressen i aktier eller andra äganderättsinstrument (artikel 2.51 i direktivet). Det kan konstateras att det inte förekommer några äganderättsinstru- ment i ömsesidiga försäkringsbolag eller försäkringsföreningar.

I direktivet finns vidare uttryckliga regler om förhållandet mellan aktieägare och borgenärer i bestämmelserna om skuldnedskrivning (se artikel 36.1 a). Enligt dessa bestämmelser ska aktiekapitalet minskas eller spädas ut innan skuldnedskrivningsverktyget tillämpas. Eftersom bestämmelserna gäller när användningen av ett verktyg resulterar i att förluster får bäras av borgenärer, kommer aktieägarna i den situationen alltid att få bära förluster innan borgenärerna. De bestämmelser som föreslås genomföra direktivet i den delen säker- ställer alltså att principen om att aktieägare ska bära förluster innan borgenärer upprätthålls.

I sammanhanget kan också noteras att denna princip även stäm- mer väl överens med svensk konkursrätt. Konkursförfarandet upp- rätthåller nämligen principen att aktieägarna i sin egenskap av risk- bärare ligger sist i företrädesordning och att riskkapitalet normalt går förlorat, utom i de utomordentligt ovanliga fall där samtliga borge- närer (inklusive eventuella efterställda sådana) i en konkurs får fullt betalt.

491

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

Borgenärer ska i regel bära förluster efter aktieägarna i enlighetmed prioritetsordningen

Enligt artikel 22.1 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska borgenärer i företaget i resolution bära förluster efter aktieägarna i enlighet med deras fordringars prioritetsordning enligt ett normalt insolvensförfarande, såvida det inte uttryckligen föreskrivs något annat i direktivet. I artikel 22.1 f anges vidare att om inte annat före- skrivs i direktivet ska borgenärer i samma förmånsklass behandlas likvärdigt. Direktivet föreskriver en särskild rangordning för oprio- riterade fordringar, enligt vilken bland annat skulder som utgör kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned före andra skulder (se artikel 26.2 i direktivet).

Prioritetsordningen vid konkurs, dvs. i vilken ordning borgenä- rerna får betalt, framgår i svensk rätt av konkurslagen (1987:672) och förmånsrättslagen (1970:979) (och de lagar till vilken den senare hänvisar). Av 14 kap. 2 § konkurslagen framgår att konkurskost- naderna (till exempel arvodet till förvaltaren) ska betalas ur boet före andra skulder som konkursboet har ådragit sig (s.k. massaskul- der). Massaborgenärerna ska dock få betalt framför konkursborge- närerna. Konkursborgenärerna får därefter betalt i den rangordning som framgår av förmånsrättslagen och de lagar till vilka den hänvisar.

I förmånsrättslagen indelas konkursfordringarna i prioriterade fordringar, med särskild eller allmän förmånsrätt och oprioriterade fordringar. Särskild förmånsrätt har som regel företräde framför allmän förmånsrätt som i sin tur har företräde framför de opriori- terade fordringarna. Har en fordran särskild förmånsrätt i viss egen- dom, men den egendomen inte räcker till för att betala fordringen, behandlas återstoden av denna som en fordran utan sådan förmåns- rätt. De särskilda förmånsrätterna gäller som huvudregel inbördes efter paragrafernas numrering i lagen och därefter efter numreringen i paragrafen. De allmänna förmånsrätterna ger företrädesrätt till betalning ur boets samtliga tillgångar. De har inbördes den företrädes- ordningen som följer av paragrafernas placering i förmånsrättslagen. Fordringar som har allmän förmånsrätt enligt samma paragraf har inbördes lika rätt till betalning. Borgenärer med oprioriterade ford- ringar har inbördes lika rätt till betalning. En borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borge- närer (s.k. efterställda fordringar). Böter, viten och fordringar på

492

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott får vid konkurs dock utdelning först efter övriga borgenärer. Om flera fordringar har lika rätt till betalning, ska utdelning i konkurs (betal- ning) ske i förhållande till fordringarnas storlek, dvs. utdelningen ska beräknas proportionellt.

Genomförandet av bestämmelserna i svensk rätt

Direktivets princip om ordningsföljden som aktieägare och borge- närer ska bära förluster överensstämmer med svensk förmånsrätts- ordning. Eftersom ordningsföljden är en grundläggande princip i direktivet bör den framgå av den nya lagen om resolution för för- säkringsföretag.

Mot den bakgrunden finns det därför anledning att införa en bestämmelse som innebär att – vid tillämpning av resolutionsåtgärder och utformning av resolutionsplaner – ska aktieägarna vara de första att bära förluster och borgenärerna ska bära förluster därefter och ha inbördes rätt till betalning i samma ordning som vid konkurs, såvida inte annat anges i lagen om resolution av försäkringsföretag. Av bestämmelsen bör även framgå att borgenärer med samma för- månsrätt får lika mycket betalt eller skrivs ned med samma procent- sats. Bestämmelsen avspeglar därmed också principen i artikel 22.1 f i direktivet om att borgenärer av samma kategori ska behandlas lik- värdigt.

5.6Ingen ägare eller borgenär ska få ett sämre ekonomiskt utfall än i konkurs eller likvidation

Utredningens förslag: Det ekonomiska utfallet för ägare och borgenärer ska inte bli sämre vid resolution än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation.

493

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.1 g att resolutionsmyndigheten, när den tillämpar resolutionsverktygen och utövar resolutionsbefogenheterna, ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen aktieägare eller borgenär ska åsamkas större förluster än vad som skulle ha varit fallet om för- säkringsföretaget hade avvecklats enligt ett normalt insolvensför- farande i enlighet med skyddsåtgärderna i artiklarna 55–57.

Ingen ägare eller borgenär ska få ett sämre ekonomiskt utfall än i konkurs eller likvidation

Av artikel 22.1 g i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att resolutionsmyndigheten, när den tillämpar resolutions- verktygen och utövar resolutionsbefogenheterna, ska vidta alla nöd- vändiga åtgärder för att säkerställa att ingen aktieägare eller borgenär ska åsamkas större förluster än vad som skulle ha varit fallet om för- säkringsföretaget hade avvecklats enligt ett normalt insolvensförfa- rande i enlighet med skyddsåtgärderna i artiklarna 55–57. Om aktie- ägare eller borgenärer skulle åsamkas större förluster i resolution än om företaget hade avvecklats enligt ett normalt insolvensförfarande, har de enligt sistnämnda artiklar rätt till ersättning för mellanskill- naden från finansieringsarrangemanget för resolution. Det rör sig således om en principiell rätt till ersättning om deras ekonomiska utfall blir sämre i resolution än vid avveckling enligt normala insol- vensförfaranden (en princip som normalt på eng. benämns ”no creditor worse off” [NCWO] principle, se även skäl 8 och 40).

Det är dock viktigt att framhålla att vad ägare och borgenärer har rätt till är det ekonomiska utfallet vid en konkurs eller likvidation. Det är inte uteslutet, eller till och med ganska sannolikt, att åtmin- stone borgenärer får ett bättre utfall vid resolution än vid en konkurs. Detta kan uttryckas som att borgenärerna får del av resolutions- vinsten. Förenklat kan denna vinst uttryckas som skillnaden mellan värdet på företagets tillgångar vid fortlevnad och vid konkurs. Till- gångarna är sannolikt betydligt mer värda vid fortsatt drift än vad de kan betinga vid en försäljning vid en konkurs. Borgenärerna kan

494

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

alltså få del av denna resolutionsvinst, men de har ingen rätt till den (i strikt juridisk mening).

I sammanhanget bör vidare framhållas att principen i sig inte inne- bär ett förbud för resolutionsmyndigheten att vidta resolutions- åtgärder som leder till att vissa ägare och borgenärer får ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation. Ett sämre eko- nomiskt utfall än i konkurs eller likvidation kan nämligen bli följden av att resolutionsmyndigheten vid beslutstillfället inte känner till exakt vad detta utfall kommer att bli vid resolution eller hur utfallet för borgenärer som blir kvar i ett företag som försätts i konkurs på- verkas av att delar av verksamheten har avyttrats.

Principen att ägare och borgenärer inte ska få ett sämre ekono- miskt utfall vid resolution än vid konkurs eller likvidation bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

5.7Statsstödsreglerna

Utredningens bedömning: Att unionsrättens regler om statligt stöd ska beaktas av svenska myndigheter inom ramen för ett reso- lutionsförfarande följer redan av Sveriges medlemskap i EU. Någon särskild genomförandeåtgärd är inte nödvändig.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.3 att när medlemsstaterna tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter ska de säkerställa att de följer unionens regler om statligt stöd.

Statsstödsreglerna

I artikel 22.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att när medlemsstaterna tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter ska de säkerställa att de följer unionens regler om statligt stöd. Med unionens regler om statligt stöd avses

495

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

enligt artikel 2.42 i direktivet den ram som fastställs genom artik- larna 107–109 i EUF-fördraget samt förordningar och alla unions- akter, inbegripet riktlinjer, meddelanden och tillkännagivanden, som utfärdats eller antagits med stöd av artikel 108.4 eller 109 i fördraget. Att dessa bestämmelser ska beaktas av svenska myndigheter när stat- ligt stöd är aktuellt följer redan av Sveriges medlemskap i EU och föranleder därför ingen särskild genomförandeåtgärd.

5.8Särskild hänsyn vid resolution av en grupp

Utredningens förslag: Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp, ska Riksgäldskontoret utforma de resolutionsåtgärder som vid- tas mot företaget på ett sätt som – särskilt i de länder där gruppen är verksam – minimerar inverkan på andra företag i gruppen och på gruppen som helhet samt minimerar de negativa effekterna på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabili- teten inom EES.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.2 att om försäkringsföretaget ingår i en grupp ska resolutionsmyndig- heterna tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogen- heter på ett sätt som, särskilt i de länder där gruppen är verksam, minimerar inverkan på andra gruppenheter och på gruppen som hel- het samt de negativa effekterna på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i unionen och i medlemsstaterna.

Särskild hänsyn vid resolution av en grupp

Av artikel 22.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att om försäkringsföretaget ingår i en grupp ska resolutions- myndigheterna tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutions- befogenheter på ett sätt som, särskilt i de länder där gruppen är verk- sam, minimerar inverkan på andra företag i gruppen och på gruppen

496

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

som helhet samt de negativa effekterna på försäkringstagarna, real- ekonomin och den finansiella stabiliteten i unionen och i medlems- staterna. Denna princip bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som reglerar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprinciper (jfr lagen om resolution 12 kap. 6 §).

5.9Ny styrelse och verkställande direktör

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska utse en ny styrelse och verkställande direktör för ett företag i resolution. Detta gäller inte om det är nödvändigt för att uppnå resolutionsändamålen att en eller flera styrelseledamöter eller den verkställande direk- tören behåller sina uppdrag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag artikel 22.1 c anges att förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganet och den verkställande ledningen i företaget i resolution ska ersättas, utom när det anses nödvändigt att behålla hela eller delar av det organet eller den verk- ställande ledningen för att uppnå resolutionsmålen.

Ledningen i ett företag i resolution

Enligt artikel 22.1 c i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag ska ledningsorganet och den verkställande ledningen ersättas, utom i de fall det anses nödvändigt att behålla ledningsorganet och den verkställande ledningen för att kunna uppnå resolutionsmålen. Möjligheten för resolutionsmyndigheten att avsätta eller ersätta led- ningsorganet och den verkställande ledningen följer även som en re- solutionsbefogenhet (artikel 42.1 n).

Begreppen förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan förekommer även i Solvens II-direktivet (se till exempel artikel 41.3). Som angavs

497

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

vid genomförandet av Solvens II-direktivet kan dessa begrepp om- fatta dels styrelsen i ett försäkringsföretag, dels styrelsen och den verkställande direktören (prop. 2015/16:9 s. 301–303). I detta fall är det uppenbart att begreppet förvaltnings-, lednings- eller tillsyns- organ omfattar endast styrelsen och att begreppet den verkställande ledningen omfattar den verkställande direktören.

Det kan förutsättas att det i många fall är nödvändigt att byta ut styrelsen i ett företag i resolution för att återskapa marknadens för- troende för företaget. Det framstår även i övrigt som rimligt att reso- lutionsmyndigheten ska kunna tillsätta en ny styrelse och verkstäl- lande direktör i företaget i resolution. Styrelsen i ett aktiebolag utses i normala fall av bolagstämman, 8 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551) (jfr 7 kap. 6 § lagen [2018:672] om ekonomiska föreningar, där det anges att styrelsen väljs av föreningsstämman). Styrelsen får utse verkställande direktör, 8 kap. 27 § aktiebolagslagen (jfr 7 kap. 27 § lagen om ekonomiska föreningar).

Eftersom resolutionsmyndigheten kan utöva såväl aktieägarnas som styrelsens samtliga befogenheter kan myndigheten utse både styrelse och verkställande direktör. Med hänsyn till artikel 22.1 c i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det dock framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att Riksgälds- kontoret, utom i de fall då det är nödvändigt att behålla tidigare sty- relse och verkställande direktör för att uppnå resolutionsändamålen, ska utse en ny styrelse och verkställande direktör. Utgångspunkten bör därför vara att ny styrelse och verkställande direktör ska utses vid resolution och Riksgäldskontoret behöver inte motivera av vilket skäl som styrelsen eller den verkställande direktören ersätts.

Riksgäldskontoret bör dock göra en bedömning av enskilda leda- möters eller verkställande direktörens betydelse för att uppnå reso- lutionsändamålen. Det kan vara nödvändigt att behålla personer i företagets ledning i de fall då enskilda styrelseledamöter eller den verkställande direktören har sådan information och kännedom om förhållandena i företaget att det kan anses nödvändigt att de fortsätter sitt uppdrag och att det inte är tillräckligt att de på begäran av Riks- gäldskontoret lämnar upplysningar om företaget. För det fall en styrelseledamot eller den verkställande direktören på eget initiativ ansöker om entledigande torde det dock inte vara möjligt för Riks- gäldskontoret att motsätta sig en sådan begäran. Behöver Riksgälds- kontoret inhämta information från styrelseledamoten eller den

498

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

verkställande direktören får myndigheten därmed förlita sig på upp- lysningsskyldigheten. Vid en avgång i förtid, på eget initiativ av en styrelseledamot eller verkställande direktören, bör samma regler för anmälan, registrering och offentliggörande tillämpas som när ett före- tag inte är försatt i resolution, jfr 8 kap. 43 och 44 §§ aktiebolagslagen och 7 kap. 44 och 45 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som regle- rar följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning och där i en paragraf om ledningen i ett företag i resolution (jfr 10 kap. 3 § lagen om resolution).

5.10Styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att bistå resolutionsmyndigheten

Utredningens bedömning: Kravet i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag om att ledningsorganet och den verkställande ledningen ska bistå resolutionsmyndigheten med all hjälp som krävs för att uppfylla resolutionsändamålen omfattas av bestämmelserna om informations- och uppgiftsskyldighet i den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.1 d att förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganet och den verkställande för företaget i resolution ska ge allt bistånd som krävs för att uppnå resolutionsmålen.

Styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att bistå resolutionsmyndigheten

Av artikel 22.1 d i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att ledningsorganet och den verkställande ledningen för ett företag i resolution ska bistå med all hjälp som krävs för att uppnå resolutionsändamålen. Den typ av hjälp från styrelsen och den verk-

499

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

ställande direktören som i första hand kan antas efterfrågas av reso- lutionsmyndigheten är information i olika former. Styrelseledamö- terna och den verkställande direktören bör därmed vara skyldiga att överlämna information i alla former, dvs. både muntligen och skrift- ligen eller via olika tekniska hjälpmedel. Skyldigheten bör även om- fatta till exempel att bistå med inhämtande av nya uppgifter eller framtagande av från resolutionsmyndigheten särskilt efterfrågade sammanställningar.

Som framgått ovan har Riksgäldskontoret befogenhet att tillsätta en ny styrelse och verkställande direktör för ett företag i resolution. Det är dock viktigt att Riksgäldskontoret kan inhämta information och på annat sätt inhämta hjälp även från den avsatta styrelsen och verkställande direktören i företaget. De kraven på uppgifts- och in- formationsgivning som föreslås i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag omfattar alla och bör därför omfatta även det krav på ledningsorgan och verkställande ledning att bistå resolutionsmyn- digheten som framgår av artikel 22.1 d i krishanteringsdirektivet. Bestämmelserna om uppgifts och informationsgivning behandlas i kapitel 12 (jfr 28 kap. 2 § lagen om resolution).

5.11Arbetstagares rättigheter och skyldigheter i resolution

Utredningens bedömning: Arbetstagares rättigheter och skyldig- heter i ett företag i resolution bör bedömas utifrån befintliga arbets- rättsliga regler.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.4 att om resolutionsverktyg tillämpas ska den enhet på vilken de tillämpas anses vara föremål för konkursförfarande eller motsvarande insolvens- förfarande vid tillämpning av artikel 5.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillämpning av medlemsstaternas lagstift-

500

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

ning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter.

Arbetstagares rättigheter och skyldigheter i resolution

Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättig- heter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, kallat överlåtelsedirektivet, innehåller bestäm- melser som syftar till att skydda arbetstagares rättigheter vid över- låtelse av arbetsgivares verksamhet. Skyddet ska säkerställas genom att arbetstagare inte ska förlora sina anställningar eller få försämrade anställningsvillkor när verksamheten i det företag som de är anställda i överlåts, vilket framgår av artiklarna 3 och 4 i överlåtelsedirektivet som i svensk rätt har genomförts i 6 b § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Av artikel 5.1 i överlåtelsedirektivet framgår att – om inte medlemsstaterna föreskriver annat – skydds- reglerna artiklarna 3 och 4 inte ska tillämpas vid hel eller partiell över- låtelse av ett företag om överlåtaren är föremål för konkursförfarande eller motsvarande insolvensförfarande. Artikel 5.1 i överlåtelsedirek- tivet har i svensk rätt genomförts i 6 b § andra stycket LAS. Av den bestämmelsen framgår det att arbetstagares rättigheter och skyldig- heter enligt anställningsavtal och anställningsförhållanden inte ska övergå på den nya arbetsgivaren vid konkurs.

Av artikel 22.4 i krishanteringsdirektivet följer att om resolutions- verktyg tillämpas ska den enhet på vilken de tillämpas anses vara föremål för konkursförfarande eller motsvarande insolvensförfarande vid tillämpning av artikel 5.1 i överlåtelsedirektivet. Som framgår ovan kan medlemsstaterna föreskriva en annan ordning än att arbetstagares rättigheter och skyldigheter inte ska övergå till en ny arbetsgivare vid överlåtelse av verksamheten om överlåtaren är försatt i konkurs. Det finns därför anledning att göra bedömningen att även en ordning där resolution inte jämställs med konkurs i 6 b § andra stycket LAS överensstämmer med artikel 22.4 i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag.

Det får anses olämpligt att jämställa arbetstagarens rättigheter och skyldigheter i resolution med rättigheter och skyldigheter i konkurs. Till stöd för en sådan bedömning kan det till exempel anföras att

501

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

resolutionsmyndigheten vid värdering av tillgångar i företaget i reso- lution ska betrakta dessa utifrån principen om att företaget ska drivas vidare. Det ligger sannolikt närmare till hands att jämställa resolution med företagsrekonstruktion vid beaktande av arbets- tagares rättigheter och skyldigheter. Vid en företagsrekonstruktion görs inget undantag från skyddsregeln i 6 b § första stycket LAS. Det mest sannolika scenariot då ett företag försätts i resolution är dessutom att resolutionsmyndigheten i mesta möjliga mån kommer försöka få företagets anställda att stanna kvar i företaget. Mot denna bakgrund finns det inte anledning att förorda en ordning där reso- lution jämställs med konkurs i 6 b § andra stycket LAS. Arbetsta- gares rättigheter och skyldigheter i ett företag i resolution bör således bedömas utifrån befintliga arbetsrättsliga regler (jfr prop. 2015/16:5 s. 479 och 480).

5.12Informations- och samrådsskyldighet i resolution

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret vidtar en resolu- tionsåtgärd som berör de anställda, bör myndigheten informera och samråda med representanter för de anställda.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.5 att när medlemsstaterna tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter ska resolutionsmyndigheterna, när så är lämpligt, informera och samråda med företrädare för personalen i det berörda företaget.

Informations- och samrådsskyldighet i resolution

Av artikel 22.5 i krishanteringsdirektivet framgår att resolutions- myndigheten, när så är lämpligt, bör informera och samråda med de anställda och deras representanter när resolutionsåtgärder vidtas. Den möjlighet som bestämmelsen ger Riksgäldskontoret att utifrån

502

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

omständigheterna i det enskilda fallet bedöma om samråd och infor- mationsgivning är lämpligt bör framgå av lag. Med hänsyn till att Riksgäldskontoret kan behöva vidta åtgärder med kort varsel är det inte lämpligt att införa ett absolut krav på samråd och informations- givning med representanter för de anställda.

Bestämmelsen riktar sig till Riksgäldskontoret och gäller utöver vad arbetsgivaren har att iaktta enligt lagen (1976:580) om medbe- stämmande i arbetslivet. Det framstår vidare som lämpligt att begränsa informations- och samrådsskyldigheten till frågor som berör de an- ställda. Det får anses att en sådan begränsning är förenlig med arti- kel 22.5 i krishanteringsdirektivet (jfr prop. 2015/16:5 s. 480 och 481). I enlighet med den svenska arbetsmarknadsmodellen bör de anställda vid information och samråd i första hand företrädas av de fackliga organisationer med vilka arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som regle- rar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprin- ciper (jfr lagen om resolution 12 kap. 8 §).

5.13Arbetstagarrepresentanter i styrelsen vid resolution

Utredningens förslag: Riksgäldskontorets beslut om resolutions- åtgärder ska inte påverka de anställdas rätt till arbetstagarrepre- sentanter i styrelsen enligt lagen om styrelserepresentation för privatanställda.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 22.6 att resolutionsmyndigheter ska tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter utan att det påverkar tillämpningen av be- stämmelser om arbetstagarrepresentation i ledningsorgan enligt natio- nell rätt eller praxis.

503

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

Arbetstagarrepresentanter i styrelsen vid resolution

Av artikel 22.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att bestämmelser i nationell rätt eller praxis om arbetstagar- representationen i ledningsorgan inte ska påverkas av tillämpningen av resolutionsverktyg eller utövande av resolutionsbefogenheter. I svensk rätt finns bestämmelser om rätten för anställda att utse styrelseledamöter (arbetstagarledamöter) i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda. Den lagen innebär att arbetstagare under vissa villkor har rätt att utse styrelseledamöter i den typ av företag som omfattas av direktivet. Det bör därför framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att Riksgälds- kontorets beslut om resolutionsåtgärder inte ska påverka de anställdas rätt att utse styrelseledamöter enligt lagen om styrelserepresentation för privatanställda.

Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som regle- rar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprin- ciper (jfr lagen om resolution 12 kap. 7 §).

5.14Undantag från bestämmelser

i EU-direktiv som rör bolagsrätt

Utredningens förslag: När resolutionsverktyg, resolutionsbefo- genheter och resolutionsmekanismer tillämpas ska aktiebolags- lagen och lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemark- naden inte tillämpas i de delar som de motsvarar reglerna i vissa bolagsrättsliga direktiv om

–skydd för minoritetsaktieägare,

–budplikt och skäligt pris,

–krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter i börsnoterade företag,

–samordning av de skyddsåtgärder som krävs i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag och att bevara och ändra dess kapital, och

–gränsöverskridande ombildningar och fusion av aktiebolag.

504

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

Utredningens bedömning: Möjligheten till undantag även för företag som är föremål för krisförebyggande åtgärder bör inte utnyttjas.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Genom krishanteringsdirektivet görs ändringar i flera andra EU- direktiv. I artikel 88 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag görs ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/ 25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, i det följande benämnt direktivet om uppköpserbjudanden, i artikel 89 i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag görs ändringar i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om ut- nyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i det följande benämnt direktivet om aktieägares rättigheter och i arti- kel 91 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag görs ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i det följande benämnt bolagsrättsdirektivet. I huvudsak rör det sig om att bestämmelser i dessa bolagsrättsliga direktiv inte ska tillämpas om resolutionsverk- tyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer enligt kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag används.

Undantag från bestämmelser i aktiebolagslagen och lagen om uppköpserbjudanden

I och med ändringarna i de bolagsrättsliga direktiven ska direktiven eller vissa bestämmelser i direktiven inte vara tillämpliga om de reso- lutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som följer av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag används.

Således ska artikel 5.1 i direktivet om uppköpserbjudanden inte tillämpas när resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolu- tionsmekanismer tillämpas (artikel 4.5 i direktivet om uppköpserbju- danden, i lydelsen enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag). Den aktuella bestämmelsen i direktivet reglerar skydd av minoritetsaktieägare, budplikt och skäligt pris. I svensk rätt motsva-

505

Allmänna principer i resolution

SOU 2025:97

ras detta av 3 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:451) om offentliga uppköps- erbjudanden och bestämmelser i 22 kap. aktiebolagslagen (2005:551).

Vidare ska direktivet om aktieägares rättigheter inte tillämpas om resolutionsåtgärder vidtas (artikel 1.4 i direktivet om aktieägares rättigheter, i lydelsen enligt artikel 89 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. I svensk rätt regleras aktieägarnas rättigheter i olika delar av aktiebolagslagen.

När det gäller bolagsrättsdirektivet ska artiklarna 49, 58.1, 68.1, 68.2, 68.3, 70.2 första stycket, 72–75 och 79, 80 och 81 i direktivet inte tillämpas om resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer vidtas eller tillämpas (artikel 84.3 i bolags- rättsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 91.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Bestämmelser som motsvarar dessa delar av bolagsrättsdirektivet finns i 2 kap. 19 §, 11 kap., 20 kap. samt 25 kap. 15 och 16 §§ aktiebolagslagen.

När resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutions- mekanismer tillämpas ska bestämmelserna i bolagsrättsdirektivet om gränsöverskridande ombildningar, om fusion av publika aktiebolag, gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar och gräns- överskridande delningar av bolag med begränsat ansvar inte tillämpas (artikel 86a.3 b i bolagsrättsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 91.2 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, artikel 87.4 i bolags- rättsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 91.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, artikel 120.4 b i bolagsrättsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 91.4 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och artikel 160a.4 b i bolagsrättsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 91.5 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). I svensk rätt finns be- stämmelser som genomför det direktivet i bland andra 23 och 24 kap. aktiebolagslagen.

Lagstiftarna på unionsnivå har bedömt att det krävs ett uttryckligt undantag från de ovan nämnda bolagsrättsliga bestämmelserna, efter- som en tillämpning av dem skulle kunna förhindra effektiviteten och förutsebarheten i resolutionen (jfr skäl 90 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Det finns därför anledning att anse att de normkonflikter som kan uppstå mellan den nya lagen om resolution av försäkringsföretag och de bolagsrättsliga bestämmelserna i möj- ligaste mån bör undvikas genom lagstiftning. Motsvarande undantag har införts med anledning av Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för åter-

506

SOU 2025:97

Allmänna principer i resolution

hämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparla- mentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 och Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för åter- hämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 (se 12 kap. 4 § lagen [2015:1016] om resolution och 2 kap. 3 § lagen [2022:739] med kompletterande bestämmelser till EU:s för- ordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, se även prop. 2015/16:5 s. 404–406 och prop. 2021/22:169 s. 134–135).

I den nya lagen om resolution för försäkringsföretag bör det därför införas ett undantag som innebär att de bestämmelser i aktiebolags- lagen och lagen om offentliga uppköpserbjudanden, som motsvarar de bolagsrättsliga artiklar och direktiv som räknas upp i artiklarna 88, 89 och 91 i krishanteringsdirektivet för försäkringsbolag, inte ska tillämpas när resolutionsåtgärder vidtas. Bestämmelsen bör placeras i ett kapitel i den nya lagen som reglerar resolutionsåtgärder och där i en paragraf om tillämpningsprinciper.

Undantag för företag som är föremål för krisförebyggande åtgärder

När det gäller bolagsrättsdirektivet finns det möjlighet att undanta även bolag som är föremål för krisförebyggande åtgärder från bestäm- melserna om gränsöverskridande ombildningar, gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar och gränsöverskridande del- ningar av bolag med begränsat ansvar (artikel 86a.4 c i bolagsrätts- direktivet, i lydelsen enligt artikel 91.2 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, artikel 120.5 c i bolagsrättsdirektivet, i lydel- sen enligt artikel 91.4 b i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag och artikel 160a.5 c i bolagsrättsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 91.5 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Med krisförebyggande åtgärder avses bland annat ett utövande av befo- genheter att instruera ett företag att åtgärda brister eller hinder för

507

6Förebyggande

återhämtningsplaner

6.1Bakgrund och syfte

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag för försäkringsföre- tag reglerar, liksom motsvarande regelverk för kreditinstitut och värdepappersföretag, tre olika faser: förebyggandefasen, återhämt- ningsfasen och resolutionsfasen. I den förebyggande fasen ska ett försäkringsföretag upprätta en s.k. plan för förebyggande återhämt- ning som förberedelse för eventuella åtgärder om det utsätts för på- frestningar. Om försäkringsföretaget ingår i en grupp är det i stället moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen som ska upp- rätta en s.k. plan för förebyggande gruppåterhämtning. Ofta är även detta moderföretag ett försäkringsföretag men det kan också vara någon form av holdingföretag. När ett försäkringsföretag eller moder- företag hamnar under stark press ska företaget respektive gruppen alltså redan ha en färdig planering med eventuella åtgärder som kan eller ska vidtas baserat på olika typscenarier.

Återhämtningsfasen inträder när planen för förebyggande åter- hämtning aktiveras. Som utgångspunkt sker detta genom att ett sce- nario som anges i planen inträffar och att försäkringsföretaget då vid- tar de åtgärder som företaget enligt planen ska vidta vid det scenariot. En åtgärd som anges i en plan för förebyggande återhämtning kan dock vidtas även vid andra tillfällen. Det kan även uppkomma situatio- ner då det inte är möjligt eller lämpligt att vidta en åtgärd enligt en plan trots att scenario som anges i planen och att försäkringsföretaget i så fall bör vidta en annan åtgärd eller ingen åtgärd alls. En plan för före- byggande återhämtning är således i första hand mer som ett planer- ingsverktyg eller en möjlig handlingsplan. Detta skiljer sig från en s.k. åtgärdsplan, som i Solvens II-direktivet benämns återhämtningsplan, som ett försäkringsföretag ska upprätta och ge in till Finansinspek-

509

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

tionen för godkännande om företaget inte längre uppfyller solvens- kapitalkravet (se 18 kap. 4 § försäkringsrörelselagen [2010:2043] och artikel 138.2 i Solvens II-direktivet). En sådan plan är direkt inriktad på de åtgärder som ett försäkringsföretag ska vidta för att åter upp- fylla solvenskapitalkravet. Motsvarande gäller för en grupp som inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 35 § för- säkringsrörelselagen och artikel 218.4 i Solvens II-direktivet).

Ett försäkringsföretag hanterar inom sitt riskhanteringssystem redan i dag de risker som förekommer i den löpande verksamheten. Det nya med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag för för- säkringsföretag och en plan för förebyggande återhämtning, är att företagens beredskapsplanering även ska omfatta scenarier som är mindre sannolika och har svagare anknytning till den verksamhet som det enskilda försäkringsföretaget bedriver.

Det finns inte något krav på att ett försäkringsföretag, om ett scenario i en plan för förebyggande återhämtning inträffar, måste vidta den åtgärd som anges för det scenariot i planen. Inte heller är de indikatorer som försäkringsföretaget ska identifiera bindande för företaget. En plan för förebyggande återhämtning är således inte en plan som automatiskt ska aktiveras i händelse av stress. I stället ska en sådan plan tillämpas efter bästa omdöme för att hantera en situa- tion som uppkommit. Utgångspunkten bör emellertid vara att ett försäkringsföretag ska använda sig av en plan och de åtgärder som anges i planen om en kris väl inträffar. Tillsynsmyndigheterna kom- mer även att kunna kräva att försäkringsföretag tillämpar hela eller delar av en plan för förebyggande återhämtning om förutsättningarna för ingripanden uppfylls.

Om återhämtningsåtgärderna visar sig vara otillräckliga kan för- säkringsföretaget komma att försättas i resolution och i och med det inleds resolutionsfasen. Detta gäller dock bara om försäkringsföre- taget uppfyller villkoren för resolution (se avsnitt 4.2). I annat fall ska försäkringsföretaget avvecklas genom något av de ordinära in- solvensförfarandena konkurs eller likvidation. Resolutionsplaner, som

510

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

till skillnad från en plan för förebyggande återhämtning ska upprättas av resolutionsmyndigheten, behandlas i kapitel 7.

6.2Planer för förebyggande återhämtning

6.2.1Upprättande av en plan

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande åter- hämtning. Vid ett sådant beslut ska Finansinspektionen beakta försäkringsföretagets storlek, affärsmodell, riskprofil, grad av sam- mankoppling och utbytbarhet, företagets betydelse för ekono- min i de medlemsstater där det verkar och dess gränsöverskridande verksamhet, särskilt betydande gränsöverskridande verksamhet.

Ett försäkringsföretag som omfattas av en resolutionsplan ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Ett litet och icke-komplext företag ska bara upprätta en plan för förebyggande återhämtning om ett sådant företag bedöms ut- göra en särskild risk på nationell eller regional nivå.

Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av planering för förebyggande gruppåterhämtning ska bara i särskilda fall upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Finansinspektionen ska se till att minst 60 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 60 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring omfattas av krav på planering för förebyg- gande återhämtning. Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade pre- mierna. Vid beräkning av marknadstäckningsgraden för dotter- försäkringsföretagen i en grupp ska det beaktas om dessa dotter- företag ingår i en grupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset ska upprätta en plan för förebyggande gruppåter- hämtning.

Utredningens bedömning: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att meddela föreskrifter om när en plan för förebyggande återhämtning ska upprättas och när och hur en plan ska ges in till Finansinspektionen.

511

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det bestäm- melser om vilka företag som ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning.

Tillsynsmyndigheterna ska säkerställa att minst 60 procent av med- lemsstatens marknad för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 60 procent av dess marknad för skadeförsäkring och skadeåter- försäkring, där marknadsandelen för livförsäkring baseras på försäk- ringstekniska avsättningar brutto och marknadsandelen för skadeför- säkring baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna, omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning (artikel 5.2)

När det gäller vilka företag som ska upprätta en plan för före- byggande återhämtning ska tillsynsmyndigheten beakta företagets storlek, affärsmodell, riskprofil, grad av sammankoppling och utbyt- barhet, deras betydelse för ekonomin i den medlemsstat där de verkar och deras gränsöverskridande verksamhet, särskilt betydande gräns- överskridande verksamhet (artikel 5.1).

Vidare gäller att ett försäkringsföretag som omfattas av en resolu- tionsplan också ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning. Ett litet och icke-komplext företag ska bara behöva upprätta en plan för förebyggande återhämtning om ett sådant företag utgör en sär- skild risk på nationell eller regional nivå (artikel 5.3).

Skyldigheten att upprätta en plan för förebyggande återhämtning gäller i första hand för försäkringsföretag som inte ingår i en grupp som omfattas av planering för förebyggande gruppåterhämtning (artikel 5.1).

Finansinspektionen ska bestämma vilka försäkringsföretag som ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning

I enlighet med bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det införas bestämmelser om planer för förebyg- gande återhämtning i svensk rätt. Enligt direktivet är det tillsynsmyn- digheten som får bestämma att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning, med beaktande av bland annat kraven på marknadstäckning. Det enskilda företaget ska därefter ta

512

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

fram en planen och ge in den till tillsynsmyndigheten för godkännande. Som utvecklas nedan ska en plan för förebyggande av återhämtning utgöra en del av ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem.

Liksom motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värde- pappersföretag (se prop. 2015/16:5 s. 179) bör bestämmelser för försäkringsföretag om planer för förebyggande återhämtning i första hand införas i den s.k. sektorslagstiftningen. Således bör det införas bestämmelser i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för före- byggande återhämtning. I enlighet med direktivet ska Finansinspek- tionen vid ett sådant beslut beakta försäkringsföretagets storlek, affärsmodell, riskprofil, grad av sammankoppling och utbytbarhet, företagets betydelse för ekonomin i de medlemsstater där det verkar och dess gränsöverskridande verksamhet, särskilt betydande gräns- överskridande verksamhet. Också bestämmelserna i direktivet om vilka företag som ska respektive inte behöver upprätta en plan för förebyggande återhämtning bör införas i försäkringsrörelselagen. Detta gäller i första hand ett företag som är att anse som ett litet och icke-komplext företag (artikel 5.3)

Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av pla- nering för förebyggande gruppåterhämtning ska enligt direktivet i de allra flesta fallen inte upprätta en plan förebyggande återhämt- ning (artikel 5.1). Det finns dock särskilda fall då ett sådant försäk- ringsföretag likväl ska upprätta en plan för förebyggande återhämt- ning. Det gäller om ett enskilt försäkringsföretag inte i tillräcklig grad beaktas i en plan för förebyggande gruppåterhämtning eller om det saknas en sådan plan, se avsnitt 6.3.6 och 6.3.7.

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska en minsta del av den nationella marknaden omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning. Detta är något som Finansinspektionen fortlöpande har att beakta. För livförsäkring ska minst 60 procent av den svenska marknaden omfattas. Också för skadeförsäkring gäller att 60 procent av den svenska marknaden ska omfattas. För livför- säkring ska marknadsandelen baseras på försäkringstekniska avsätt- ningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna.

Hur Finansinspektionen ska bestämma marknadsandelarna, lik- som den närmare definitionen av de olika kriterierna som ska ligga till för ett beslut om att ett försäkringsföretag ska upprätta en åter-

513

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

hämtningsplan, kommer att närmare anges i tekniska standarder (artikel 5.12 b).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela verk- ställighetsföreskrifter om när en plan för förebyggande återhämtning ska upprättas. Detta gäller även för när och hur en plan ska ges in till Finansinspektionen.

Finansinspektionen har även möjlighet att i vissa fall besluta om undantag från kravet om när ett försäkringsföretag ska upprätta en första plan för förebyggande återhämtning (se avsnitt 6.4).

6.2.2En del av företagsstyrningssystemet

Utredningens förslag: En plan för förebyggande återhämtning ska utgöra en del av ett försäkringsföretags företagsstyrnings- system. Ett försäkringsföretag ska ha lämpliga arrangemang för att övervaka de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör över- vägas eller vidtas.

Försäkringsföretagets styrelse ska godkänna en plan för före- byggande återhämtning innan planen lämnas in till Finansinspek- tionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om arrangemangen för övervakning av kvalitativa och kvantitativa indikatorer.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att förvalt- nings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett försäkrings- eller åter- försäkringsföretag ska bedöma och godkänna en plan för förebyg- gande återhämtning innan den lämnas till tillsynsmyndigheten för granskning (artikel 5.10).

Att utarbeta en plan för förebyggande återhämtning, hålla planen uppdaterad och sedan tillämpa den ska anses utgöra en del av ett för- säkringsföretags företagsstyrningssystem (artikel 5.1). Ett försäk-

514

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

ringsföretag ska även säkerställa att det finns lämpliga arrangemang för en regelbunden övervakning av indikatorerna i en återhämtnings- plan (artikel 5.8).

Planering för förebyggande återhämtning ska utgöra en del av företagsstyrningssystemet

Av försäkringsrörelselagen och det bakomliggande Solvens II-direk- tivet följer att ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrnings- system som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvars- fullt sätt. Systemet ska ses över regelbundet av företaget (10 kap. 1 § försäkringsrörelselagen och artikel 41 i Solvens II-direktivet). Före- tagsstyrningssystemet består av flera delar med olika kvalitativa krav som gäller för verksamheten. Systemet för riskhantering är en del av företagsstyrningssystemet. Ett försäkringsföretag ska enligt för- säkringsrörelselagen ha ett system för riskhantering. Detta system ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker (10 kap. 6 §).

Som anges i avsnitt 6.2.2 ska arbetet med en plan för förebyggande återhämtning utgöra en del av företagets företagsstyrningssystem. En bestämmelse om detta bör, för att fullt genomföra krishanterings- direktivet för försäkringsföretag, tas in i försäkringsrörelselagen. Det är dock inte alla försäkringsföretag som ska omfattas av ett krav om att upprätta en plan för förebyggande återhämtning (se avsnitt 6.2.1). En särskild bestämmelse om att en plan för förebyggande återhämt- ning ska utgöra en del av ett försäkringsföretags företagsstyrnings- system bör därmed lämpligen tas in tillsammans med de nya bestäm- melserna om förebyggande återhämtningsplaner. Med detta följer även krav om att ett försäkringsföretag ska ha lämpliga arrangemang för att övervaka de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas (artikel 5.8). Kvalitativa och kvantitativa indikatorer be- handlas i avsnitt 6.2.4. De närmare kraven på arrangemangen för över- vakning av indikatorerna bör anges i föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela före- skrifter om detta.

515

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att en plan för förebyggande återhämtning ska godkännas av försäkringsföre- tagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. Begreppen förvalt- nings-, lednings- eller tillsynsorgan förekommer även i Solvens II- direktivet (se t.ex. artikel 41.3). Som angavs vid genomförandet av Solvens II-direktivet kan dessa begrepp omfatta dels styrelsen i ett försäkringsföretag, dels styrelsen och den verkställande direktören (prop. 2015/16:9 s. 301–303). Liksom gäller för ett försäkringsföretags styrdokument, bör det vara styrelsen som ska godkänna en plan för förebyggande återhämtning (se 10 kap. 2 § andra stycket försäkrings- rörelselagen).

6.2.3Uppdatering av en plan

Utredningens förslag: En plan för förebyggande återhämtning ska uppdateras minst vartannat år. En plan för förebyggande åter- hämtning ska alltid uppdateras

1.efter en förändring av försäkringsföretagets juridiska eller orga- nisatoriska struktur, av dess affärsverksamhet eller av dess finansiella ställning, om förändringen skulle kunna ha en väsent- lig inverkan på eller nödvändiggöra en väsentlig ändring av planen för förebyggande återhämtning, eller

2.när det går att förutse en väsentlig förändring av försäkrings- företagets finansiella ställning, om förändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på effektiviteten av planen för före- byggande återhämtning, eller på annat sätt nödvändiggöra en översyn av planen.

Utredningens bedömning: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att meddela föreskrifter om hur ofta en plan för förebyggande återhämtning ska uppdateras.

516

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska ett för- säkringsföretag uppdatera planen för förebyggande återhämtning minst vartannat år (artikel 5.4). Under alla omständigheter ska en plan uppdateras

a)efter en förändring av företagets juridiska eller organisatoriska struktur, av dess affärsverksamhet eller av dess finansiella ställning, som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en väsentlig ändring av planen för förebyggande återhämtning,

b)när en väsentlig förändring av företagets finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet, eller på annat sätt nödvändiggöra en översyn av planen för förebyggande återhämtning, blir förutsebar.

En plan ska uppdateras minst vartannat år eller om vissa särskilda omständigheter inträffar

För att genomföra krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om när ett försäkringsföretag ska uppdatera en plan för förebyggande återhämt- ning. Bestämmelsen bör överensstämma med motsvarande bestäm- melse i direktivet.

Liksom gäller enligt motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag, bör det vara försäkringsföretaget självt som ska uppmärksamma behovet av att ändra planen om de särskilt an- givna förutsättningarna föreligger (se prop. 2015/16:5 s. 218).

Även för försäkringsföretag bör det vara möjligt att kräva att åter- hämtningsplaner ska upprättas oftare än vartannat år. Den regelbun- denhet med vilken en plan för förebyggande återhämtning ska upp- dateras bör dock framgå av föreskrifter meddelade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela verkställighetsföreskrifter om hur ofta en plan för förebyggande återhämtning ska uppdateras.

517

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Finansinspektionen har även möjlighet att i vissa fall besluta om undantag från kraven om när ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning (se avsnitt 6.4).

6.2.4Innehåll i en plan

Utredningens förslag: En plan för förebyggande återhämtning ska ange korrigerande åtgärder som kan vidtas av försäkrings- företaget för att återställa dess finansiella ställning om det skett en betydande försämring. En plan får inte förutsätta att statligt stöd lämnas.

En plan för förebyggande återhämtning ska innehålla:

1.En sammanfattning av de viktigaste delarna av planen, inbegripet väsentliga ändringar av den senast inlämnade planen.

2.En beskrivning av försäkringsföretaget, och i förekommande fall, gruppen, inbegripet en sammanfattning av eventuella väsentliga förändringar sedan den senast inlämnade planen.

3.En beskrivning av hur planen för förebyggande återhämtning har utarbetats och hur den kommer att uppdateras och tillämpas.

4.Ett antal korrigerande åtgärder.

5.En kommunikationsstrategi.

En plan för förebyggande återhämtning ska också innehålla en ram med kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identi- fiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas. Om försäkringsföretaget någon gång under de senaste tio åren har lämnat in en åtgärdsplan, ska planen för förebyggande återhämtning innehålla åtgärdsplanen och en bedömning av de åtgärder som företaget har vidtagit för att åter uppfylla solvens- kapitalkravet.

Ett försäkringsföretag ska bedöma trovärdigheten i och möj- ligheten till att genomföra företagets plan för förebyggande åter- hämtning utifrån ett antal scenarier med allvarlig makroekono- misk och finansiell stress som är relevanta för företagets specifika förhållanden, inbegripet systemomfattande händelser, isolerade stresshändelser som sannolikt väsentligt påverkar företagets till-

518

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

gångs- och skuldprofil samt kombinationer av sådana stress- händelser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de kvalitativa och kvantitativa in- dikatorer som i en plan för förebyggande återhämtning ska identi- fiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

En plan för förebyggande återhämtning ska enligt krishanterings- direktivet för försäkringsföretag innehålla åtgärder som ska vidtas av det berörda företaget för att återställa dess finansiella ställning

i fall där det skett en betydande försämring av denna ställning (arti- kel 5.1).

En plan får inte bygga på antaganden om tillgång till eller erhål- lande av extraordinärt offentligt finansiellt stöd (artikel 5.5).

Enligt artikel 5.6 ska en plan alltid innehålla

a)En sammanfattning av de viktigaste delarna av planen, inbegripet väsentliga ändringar av den senast inlämnade planen.

b)En beskrivning av företaget eller gruppen, inbegripet en samman- fattning av eventuella väsentliga förändringar sedan den senast inlämnade planen.

c)En ram med indikatorer.

d)En beskrivning av hur planen för förebyggande återhämtning har utarbetats och hur den kommer att uppdateras och tillämpas.

e)Ett antal korrigerande åtgärder.

f)En kommunikationsstrategi.

g)Om företaget har begått en överträdelse mot solvenskapitalkravet enligt Solvens II-direktivet och har lämnat in en återhämtningsplan vid någon tidpunkt under de senaste tio åren: den återhämtnings- planen samt en bedömning av de åtgärder som vidtagits för att återställa företagets efterlevnad av solvenskapitalkravet.

519

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Ett försäkringsföretag ska även säkerställa att planen för förebyg- gande återhämtning innehåller en ram med kvalitativa och kvanti- tativa indikatorer som identifierar de tidpunkter vid vilka korrige- rande åtgärder bör övervägas eller vidtas. Indikatorerna får omfatta kriterier som rör bl.a. kapital, likviditet, tillgångskvalitet, lönsamhet, marknadsförhållanden, makroekonomiska förhållanden och opera- tiva händelser. Indikatorer som avser kapitalsituationen ska inne- hålla åtminstone överträdelser av solvenskapitalkravet (artikel 5.8). Vidare ska ett försäkringsföretag bedöma trovärdigheten och genomförbarheten hos företagets plan för förebyggande återhämt- ning, särskilt den ram med indikatorer och de korrigerande åtgär- derna, utifrån ett antal scenarier med allvarlig makroekonomisk och finansiell stress som är relevanta för försäkrings- eller återförsäkrings- företagets specifika förhållanden, inbegripet systemomfattande hän- delser, idiosynkratiska stresshändelser som sannolikt väsentligt på- verkar deras tillgångs- och skuldprofil samt kombinationer av sådana

stresshändelser (artikel 5.7).

Vad en plan för förebyggande återhämtning ska innehålla

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges vad en plan för förebyggande återhämtning ska innehålla. Bestämmelserna är för- hållandevis översiktliga. Kommissionen kommer att meddela tek- niska standarder som mer detaljerat anger vad en plan för förebyg- gande återhämning ska innehålla (se artikel 5.12 c).

Som utgångspunkt bör bestämmelserna i direktivet om vad en plan för förebyggande återhämtning ska innehålla genomföras i lag. Bestämmelser om innehållet i en plan, motsvarande det som anges i artikel 5, bör därmed tas in i försäkringsrörelselagen.

När det gäller själva indikatorerna ges medlemsstaterna ett visst handlingsutrymme och i direktivet ges exempel på kriterier som indi- katorerna får omfatta (artikel 5.8). Finansinspektionen är den myn- dighet som har bäst kunskap och resurser för att avgöra vilka krite- rier som är relevanta för de försäkringsföretag som ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning. Denna bestämmelse i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör lämpligen genom- föras i föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om de kvalitativa och

520

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

kvantitativa indikatorer som i en plan för förebyggande återhämtning ska identifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör över- vägas eller vidtas.

6.2.5Granskning av en plan

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska granska en plan för förebyggande återhämtning. Granskningen ska ske inom nio månader från det att en plan för förebyggande återhämtning har lämnats in.

Vid granskningen ska Finansinspektionen bedöma om

1.planen uppfyller kraven om vad en plan ska innehålla,

2.ett genomförande av de korrigerande åtgärder som föreslås i planen kan förväntas att inom rimlig tid upprätthålla eller åter- ställa försäkringsföretagets lönsamhet och finansiella ställning,

3.planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas bli genom- förda snabbt och effektivt i situationer av finansiell stress, och

4.planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas i största möjliga utsträckning undvika betydande negativa effekter på det finansiella systemet, inbegripet scenarier som skulle leda till att andra försäkringsföretag genomför planer för förebyg- gande återhämtning under samma period.

Finansinspektionen ska lämna över en plan för förebyggande åter- hämtning till Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret ska få granska en plan för förebyggande återhämtning i syfte att identifiera kor- rigerande åtgärder som skulle kunna inverka negativt på möjlig- heten till resolution av det berörda försäkringsföretaget. Even- tuella synpunkter ska lämnas till Finansinspektionen inom den tid som inspektionen har att pröva en plan.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskri- dande verksamhet, ska Finansinspektionen efter begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES, överlämna en plan för förebyggande återhämtning till den behöriga myndigheten för synpunkter. Finansinspektionen ska bemöta synpunkter som den behöriga myndigheten har lämnat.

521

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöver- skridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen få begära att den behöriga myndigheten i hemlandet överlämnar en plan för förebyggande återhämtning. Finansinspektionen ska få granska en plan för förebyggande återhämtning för att identifiera korri- gerande åtgärder som skulle kunna inverka negativt på försäkrings- tagarna, realekonomin eller den finansiella stabiliteten i Sverige och lämna rekommendationer till den behöriga myndigheten i hemlandet. Om den behöriga myndigheten i hemlandet inte be- aktar de rekommendationer som Finansinspektionen har lämnat, ska inspektionen få hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för icke-bindande medling.

Finansinspektionen ska underrätta försäkringsföretaget om ut- fallet av en granskning av en plan för förebyggande återhämtning.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska tillsyns- myndigheterna granska en plan för förebyggande återhämtning (artikel 5.1). Detta ska ske inom nio månader efter det att en plan har lämnats in. I granskningen ska tillsynsmyndigheten bedöma hur väl planen uppfyller kraven om vad en plan ska innehålla samt:

a)Om genomförandet av de arrangemang som föreslagits i planen rimligen kan förväntas att inom rimlig tid upprätthålla eller åter- ställa försäkrings- eller återförsäkringsföretagets bärkraft och finansiella ställning.

b)Om planen och de specifika alternativen i planen rimligen kan förväntas bli genomförda snabbt och effektivt i situationer av finansiell stress.

c)Om planen och de specifika alternativen i planen rimligen kan förväntas i största möjliga utsträckning undvika betydande nega- tiva effekter på det finansiella systemet, inbegripet i scenarier som skulle leda till att andra försäkrings- och återförsäkringsföretag genomför planer för förebyggande återhämtning under samma period.

522

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Tillsynsmyndigheterna ska förse resolutionsmyndigheterna med alla planer för förebyggande återhämtning som de har mottagit. Resolu- tionsmyndigheterna får granska planen för förebyggande återhämt- ning i syfte att identifiera eventuella åtgärder i planen för förebyggande återhämtning som skulle kunna inverka negativt på möjligheten till resolution av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och lämna rekommendationer till tillsynsmyndigheten rörande de frågorna (artikel 5.2)

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver bety- dande gränsöverskridande verksamhet, ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten på begäran av en tillsynsmyndighet i värdmed- lemsstaten överlämna en plan för förebyggande återhämtning till tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får granska planen för förebyggande återhämt- ning i syfte att identifiera eventuella åtgärder i planen för förebyg- gande återhämtning som skulle kunna inverka negativt på försäk- ringstagarna, realekonomin eller den finansiella stabiliteten i den berörda medlemsstaten och lämna rekommendationer till tillsyns- myndigheten i hemmedlemsstaten rörande de frågorna. Tillsyns- myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna ett motiverat svar på sitt beslut att följa, eller inte följa, rekommendationerna. Om till- synsmyndigheten i hemmedlemsstaten underlåter att vederbörligen beakta rekommendationerna från tillsynsmyndigheten i värdlandet får tillsynsmyndigheten i värdlandet hänskjuta ärendet till Eiopa för icke-bindande medling (artikel 5.3).

Finansinspektionens granskning

I Sverige är det Finansinspektionen som är tillsynsmyndighet för de försäkringsföretag som ska upprätta en plan för förebyggande åter- hämtning och som anges i avsnitt 6.2.2 ska en plan ges in till Finans- inspektionen för granskning.

I överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för kredit- institut och värdepappersbolag kräver inte heller krishanterings- direktivet för försäkringsföretag att tillsynsmyndigheten ska god- känna en plan för förebyggande återhämtning i ett särskilt beslut (se prop. 2015/16:5 s. 220). Det bör därmed inte krävas en uttrycklig bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen

523

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

ska godkänna en plan för förebyggande återhämtning. Tillsynen över planerna för förebyggande återhämtning bör i stället också för för- säkringsföretag vara ett led i den löpande tillsynen. För tydlighetens skull bör det likväl också i försäkringsrörelselagen införas en bestäm- melse om att Finansinspektionen ska granska en plan för förebyg- gande återhämtning (jfr prop. 2015/16:5 s. 220). Det bör också, i en- lighet med direktivet, i lag anges vad Finansinspektionen ska bedöma. När det gäller själva förfarandet ska Finansinspektionen ge Riks- gäldskontoret, i dess egenskap av resolutionsmyndighet, möjlighet att granska en plan. Riksgäldskontorets granskning ska i första hand avse de korrigerande åtgärder som anges i planen och om åtgärderna kan inverka negativt på möjligheten till resolution av försäkrings-

företaget.

Gränsöverskridande verksamhet

En plan för förebyggande återhämtning kommer även omfatta verk- samhet som bedrivs i andra länder. I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det bestämmelser om vad som ska gälla om försäkringsföretaget bedriver betydande gränsöverskridande verksam- het. Med betydande gränsöverskridande verksamhet avses detsamma som enligt Solvens II-direktivet, dvs. att de totala årliga tecknade bruttopremieinkomster motsvarande den verksamhet som bedrivs av försäkringsföretaget i värdmedlemsstaten med stöd av etablerings- rätten och friheten att tillhandahålla tjänster överstiger 15 miljoner euro eller att den verksamhet som bedrivs med stöd av etablerings- rätten eller friheten att tillhandahålla tjänster anses av tillsynsmyndig- heten i värdmedlemsstaten vara relevant när det gäller värdmedlems- statens marknad (artikel 152aa.1 i Solvens II-direktivet).

Om den gränsöverskridande verksamheten bedrivs av ett försäk- ringsföretag, dvs. en svensk försäkringsgivare som står under s.k. hem- landstillsyn hos Finansinspektionen, ska inspektionen efter begäran ge den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten bedrivs möjlighet att lämna synpunkter. Bestämmelser om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Om det i stället rör sig om en EES-försäkringsgivare, dvs. ett företag som har hemvist i ett annat land inom EES, som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige bör Finansinspektionen på motsvarande sätt ha

524

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

möjlighet att yttra sig över en plan för förebyggande återhämtning. Bestämmelser om det bör dock, som i övrigt gäller för EES-försäk- ringsgivares verksamhet i Sverige, tas in i lagen (1998:293) om ut- ländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Underrättelse till försäkringsföretaget

Även om det inte särskilt anges i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör Finansinspektionen, enligt motsvarande bestämmel- ser som gäller för kreditinstitut och värdepappersbolag, underrätta ett försäkringsföretag om utfallet av en granskning av en plan för förebyggande återhämtning (jfr prop. 2015/16:5 s. 220).

Om det föreligger brister i eller väsentliga hinder för genom- förande av en plan inleds ett särskilt förfarande, se avsnitt 6.2.6.

6.2.6Väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en plan

Utredningens förslag: Om Finansinspektionen bedömer att det finns väsentliga brister i en plan för förebyggande återhämtning eller hinder för genomförande av en sådan plan, ska inspektionen förelägga försäkringsföretaget att inom två månader lämna in en reviderad plan som visar hur bristerna eller hindren åtgärdas.

Finansinspektionen ska, efter begäran från försäkringsföretaget, få förlänga tiden med en månad.

Om bristerna eller hindren inte åtgärdas i den reviderade pla- nen, ska Finansinspektionen få förelägga försäkringsföretaget att göra specifika ändringar av planen för förebyggande återhämtning.

Om ett försäkringsföretag inte lämnar in en reviderad plan eller om Finansinspektionen bedömer att en reviderad plan inte åtgärdar bristerna eller hindren, och att dessa inte kan undanröjas genom specifika ändringar i planen, ska inspektionen förelägga företaget att inom rimlig tid ange vilka ändringar av affärsverk- samheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren.

525

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Finansinspektionen ska få förelägga ett försäkringsföretag att vidta åtgärder för att komma till rätta med bristerna eller hindren i en plan för förebyggande återhämtning om

1.företaget inte följer ett föreläggande om att identifiera de änd- ringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren, eller

2.inspektionen anser att bristerna eller hindren inte skulle åtgär- das genom de åtgärder som företaget har föreslagit.

Vid ett föreläggande om att försäkringsföretaget ska vidta åtgär- der för att komma till rätta med hindren ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarliga bristerna eller hindren är och vilken effekt som åtgärderna skulle ha på försäkringsföretagets affärs- verksamhet. De åtgärder som ett företag ska vidta ska vara nöd- vändiga och proportionella.

Utredningens bedömning: Kraven i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag för försäkringsföretag om att ett försäkrings- företag ska ges möjlighet att yttra sig innan ett beslut, att ett be- slut ska meddelas ett försäkringsföretag, vara skriftligt och kunna överklagas tillgodoses av gällande rätt.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om en tillsynsmyndighet efter en bedömning av en plan för före- byggande återhämtning konstaterar att det finns väsentliga brister i planen eller väsentliga hinder för dess genomförande, ska myndig- heten underrätta det berörda försäkringsföretaget om innehållet i sin bedömning och kräva att företaget inom två månader lämnar in en reviderad plan (artikel 6.4).

Innan tillsynsmyndigheten kräver att ett försäkringsföretag ska lämna in en reviderad plan för förebyggande återhämtning ska före- taget ges tillfälle att yttra sig om det kravet. Om en tillsynsmyndig- het konstaterar att bristerna och hindren inte har åtgärdats på ett adekvat sätt genom den reviderade planen, får myndigheten före- lägga företaget att göra vissa specifika ändringar av planen (artikel 6.4).

526

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Om försäkringsföretaget underlåter att lämna in en reviderad plan för förebyggande återhämtning eller om tillsynsmyndigheten slår fast att den reviderade planen för förebyggande återhämtning inte på ett adekvat sätt åtgärdar de brister eller hinder som myndigheten konsta- terade i sin ursprungliga bedömning, och om det inte är möjligt att på ett adekvat sätt åtgärda bristerna eller hindren genom att utfärda ett föreläggande om att vissa specifika ändringar av planen ska göras, ska tillsynsmyndigheten begära att företaget inom rimlig tid anger vilka ändringar av affärsverksamheten som det kan göra för att åt- gärda bristerna i eller hindren för genomförandet av planen för före- byggande återhämtning (artikel 6.5).

Om försäkringsföretaget underlåter att identifiera ändringar inom den tidsram som tillsynsmyndigheten fastställt, eller om tillsynsmyn- digheten slår fast att bristerna och hindren inte skulle åtgärdas på ett adekvat sätt genom de åtgärder som företaget föreslagit, får tillsyns- myndigheten fatta ett motiverat beslut att förelägga företaget att vidta de åtgärder som tillsynsmyndigheten anser vara nödvändiga och pro- portionella, varvid hänsyn ska tas till hur allvarliga bristerna och hindren är och vilken effekt åtgärderna skulle ha på företagets affärs- verksamhet. Ett sådant beslut ska meddelas försäkrings- eller åter- försäkringsföretaget skriftligen och ska kunna överklagas (artikel 6.5).

Åtgärder vid brister eller hinder

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges åtgärder som en tillsynsmyndighet ska vidta om myndigheten bedömt att det före- ligger brister i eller väsentliga hinder för genomförande av en plan för förebyggande återhämtning. Motsvarande bestämmelser bör in- föras i försäkringsrörelselagen.

Om Finansinspektionen bedömer att det föreligger brister i en plan eller hinder mot genomförande av de åtgärder som anges i en plan och dessa brister eller hinder är väsentliga, gäller följande för- farande:

1.I första hand ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att lämna in en reviderad plan för förebyggande återhämtning.

2.Om Finansinspektionen anser att bristerna eller hindren inte åtgär- das i den reviderade planen, får inspektionen förelägga försäkrings- företaget att göra specifika ändringar av planen för förebyggande

527

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

återhämtning. För det fall ett försäkringsföretag inte lämnar in en reviderad plan eller om Finansinspektionen bedömer att en re- viderad plan inte åtgärdar bristerna eller hindren, och att dessa inte kan undanröjas genom specifika ändringar i planen, ska in- spektionen förelägga företaget att inom rimlig tid ange vilka änd- ringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren.

3.Om försäkringsföretaget inte följer ett föreläggande om att identi- fiera de ändringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda brister eller hindren, får inspektionen förelägga ett företag att vidta de åtgärder som anses nödvändiga och proportio- nella för att komma till rätta med bristerna eller hindren. Detta gäller också om Finansinspektionen anser att bristerna eller hindren inte skulle åtgärdas genom de åtgärder som företaget har föreslagit.

I förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser som gäller för förfarandet hos Finansinspektionen. Som utgångspunkt gäller att Finansinspektionen ska ge försäkringsföretaget tillfälle att yttra sig (25 § första stycket). Ett beslut om föreläggande ska vara skriftlig (31 §) och innehålla en klargörande motivering (32 § första stycket). Finansinspektionen ska så snart som möjligt underrätta försäkrings- företaget om det fullständiga innehållet i beslutet (33 § första stycket). Ett beslut får sedan överklagas enligt den generella bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (21 kap. 3 §). Dessa bestämmelser i förvalt- ningslagen och försäkringsrörelselagen tillgodoser kraven i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag om att ett försäkringsföretag ska ges möjlighet att yttra sig innan ett beslut, att ett beslut ska med- delas ett försäkringsföretag och vara skriftligt samt kunna överklagas (artikel 6.4 ock 6.5). Det krävs således inte några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla dessa krav i direktivet.

528

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

6.2.7Åtgärder enligt en plan

Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet ska, om det är lämpligt, vidta korrigerande åtgärder i enlighet med företagets plan för förebyggande åter- hämtning.

Ett försäkringsföretag ska utan dröjsmål underrätta Finans- inspektionen om företaget

1.vidtar en korrigerande åtgärd i enlighet med företagets plan för förebyggande återhämtning, eller

2.avstår från att vidta en korrigerande åtgärd enligt företagets plan för förebyggande återhämtning, trots att en indikator i planen har identifierat att åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att varje över- trädelse av solvenskapitalkravet ska leda till att det berörda försäk- ringsföretaget vidtar lämpliga korrigerande åtgärder i linje med planen för förebyggande återhämtning (artikel 5.8).

Ett försäkringsföretag som beslutar att vidta en korrigerande åt- gärd som ingår i dess plan för förebyggande återhämtning eller som beslutar att avstå från att vidta en sådan korrigerande åtgärd trots att en indikator i som anges i planen har uppfyllts, ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om beslutet (artikel 5.9).

Skyldighet att vidta åtgärder i en plan

En plan för förebyggande återhämtning är i första hand ett verktyg för ett försäkringsföretag för att planera hur företaget ska agera i en viss stressituation. Planen ska utgå från ett antal mer sannolika sce- narier och vad som på förhand bedöms som den mest lämpliga åtgär- den. Som utgångspunkt bör försäkringsföretaget vidta en åtgärd som anges i planen om ett scenario i planen inträffar. I det enskilda fallet kan det dock visa sig att en viss åtgärd inte är den mest lämpliga för

529

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

att hantera ett visst scenario. Ett försäkringsföretag är därmed inte skyldigt att följa en plan för förebyggande återhämtning. Detta torde dock kräva att en annan åtgärd eller att avstå från en åtgärd är det mest lämpliga i ett enskilt fall (prop. 2015/16:5 s. 224–225).

För att uppfylla kraven i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag bör det dock anges i försäkringsrörelselagen att ett försäk- ringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska vidta de lämpliga korrigerande åtgärder som anges i en plan för förebyggande återhämtning. Det bör också anges att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen dels om företaget vidtar en korrige- rande åtgärd i enlighet med planen, dels om företaget avstår från att vidta en korrigerande åtgärd planen, trots att en indikator har identi- fierat att korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

6.3Plan för förebyggande gruppåterhämtning

6.3.1Upprättande av en plan

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få besluta att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp ska upprätta en plan för före- byggande gruppåterhämtning.

Vid ett beslut om upprättande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska Finansinspektionen, i tillämpliga delar, beakta de omständigheter som ska beaktas vid ett beslut om att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande åter- hämtning.

I tillämpliga delar ska kraven för om en plan för förebyggande återhämtning också gälla för en plan för förebyggande grupp- återhämtning.

En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska godkännas av moderföretagets styrelse eller motsvarande organ och ges in till Finansinspektionen om inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspek- tionen överlämna en plan för förebyggande gruppåterhämtning till

1.Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten,

2.berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet,

530

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

3.resolutionsmyndigheten på gruppnivå,

4.dotterföretagens resolutionsmyndigheter.

Om gruppen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat ska en plan för förebyggande gruppåterhämtning överlämnas till relevant resolutionsmyndighet och behörig myndighet för kreditinstitut och värdepappersföretag som ingår i gruppen.

Det moderföretag som ska upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska inrätta lämpliga arrangemang för en regel- bunden övervakning av indikatorer som ska identifiera de tidpunk- ter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om arrangemangen för övervakning av kva- litativa och kvantitativa indikatorer.

Utredningens bedömning: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att meddela föreskrifter om när en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska upprättas och när och hur en plan ska ges in till Finansinspektionen.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det särskilda be- stämmelser om planering för förebyggande återhämtning för grupper.

Grupptillsynsmyndigheten ska ha befogenhet att kräva att moder- företaget som har det yttersta ägarintresset i en grupp ska utarbeta och lämna in en plan för förebyggande gruppåterhämtning. Ett krav på upprättande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska, beroende på vad som är tillämpligt, uppställas på grundval av de kri- terier som gäller för upprättande av en plan för förebyggande åter- hämtning för ett enskilt försäkringsföretag (artikel 7.1).

När det gäller själva upprättandet och uppdateringen gäller i huvud- sak samma krav för planer för förebyggande gruppåterhämtning som för planer för enskilda företag. En plan för förebyggande gruppåter- hämtning, och eventuella planer som utarbetats för ett enskilt dotter- försäkringsföretag, ska således upprättas och uppdateras i enlighet

531

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

med det som gäller för en plan för förebyggande återhämtning. Vidare gäller att ett företag ska, också det i enlighet med det som gäller för en plan för förebyggande återhämtning, införa lämpliga arrangemang för en regelbunden övervakning av indikatorer (artikel 7.3).

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för den enhet som utarbetar planen för förebyggande gruppåterhämtning eller planen för förebyggande återhämtning ska bedöma och godkänna den be- rörda planen innan den lämnas in till grupptillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheten, beroende på vad som är tillämpligt, för gransk- ning (artikel 7.7).

Enligt artikel 7.6 ska grupptillsynsmyndigheten översända en plan för förebyggande gruppåterhämtning till

a)Eiopa,

b)de relevanta tillsynsmyndigheter som är medlemmar i eller del- tar i tillsynskollegiet,

c)resolutionsmyndigheten på gruppnivå,

d)dotterföretagens resolutionsmyndigheter,

e)om gruppen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat, den rele- vanta resolutionsmyndigheten och den relevanta behöriga myn- digheten.

Skyldighet att upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning

För att fullt ut uppfylla kraven i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det införas bestämmelser om planer för förebyg- gande gruppåterhämtning. Bestämmelserna har ett nära samband med bestämmelserna om grupptillsyn i Solvens II-direktivet (arti- kel 212–266). De nya bestämmelserna bör därför tas in i anslutning till försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn (19 kap.).

Enligt direktivet är det grupptillsynsmyndigheten som ska få be- sluta att ett företag ska upprätta en plan för förebyggande gruppåter- hämtning. För svenska förhållanden innebär det att Finansinspektio- nen ska få besluta att en sådan plan ska upprättas för en grupp som inspektionen är grupptillsynsmyndighet för. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 7 och 8 §§).

532

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att krav på upprättande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska, beroende på vad som är tillämpligt, uppställas på grundval av de kri- terier som gäller för upprättande av en plan för förebyggande åter- hämtning för ett enskilt försäkringsföretag. Detta torde avse dels omständigheter som rör gruppen som helhet, dels omständigheter som rör de enskilda gruppenheterna, dvs. företagen som ingår i grup- pen. Således ska Finansinspektionen beakta om gruppen eller ett före- tag inom gruppen har beviljats någon form av undantag från det nya krishanteringsregelverket för försäkringsföretag (artikel 5.2). Detta gäller både i Sverige och i andra länder inom EES. Inspektionen bör även beakta om de enskilda gruppenheterna omfattas av en resolu- tionsplan (artikel 5.3). Detsamma gäller om gruppen eller ett företag i den har klassificerats som liten och icke-komplex enligt Solvens II- regelverket (artikel 5.3). För vad som avses med liten och icke-kom- plex, se avsnitt 24.2.1 och 24.3.1. Avslutningsvis bör Finansinspek- tionen även beakta marknadstäckningsgraden. Detta bör gälla såväl för gruppen som för gruppenheterna.

Som anges ovan för en plan för förebyggande återhämtning (av- snitt 6.2.1 och 6.2.3) har regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer möjlighet att med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela verkställighetsföreskrifter om när en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska upprättas samt när och hur en plan ska ges in till Finansinspektionen.

Uppgifter för moderföretaget med det yttersta ägarintresset

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska en plan för förebyggande gruppåterhämtning upprättas av moderföretaget med det yttersta ägarintresset i en grupp. Med moderföretaget med det yttersta ägarintresset avses ett moderföretag i en medlemsstat i en grupp som är föremål för grupptillsyn enligt Solvens II-direktivet och som inte är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återför- säkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finan- siellt holdingföretag som är auktoriserat och etablerat i någon med- lemsstat (artikel 2.70). I det flesta fallen bör det vara samma företag som också ska fullgöra de skyldigheter som följer av grupptillsynen (se t.ex. 19 kap. 16 § försäkringsrörelselagen).

533

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska godkännas av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet hos den enhet som ut- arbetar planen, i detta fall moderföretaget, och ges in till Finansinspek- tionen. Om moderföretaget är ett svenskt företag bör det, som ut- vecklas i avsnitt 6.2.2, vara styrelsen som ska godkänna planen. Detta torde oftast vara fallet när Finansinspektionen är grupptillsynsmyn- dighet över en enskild grupp. I vissa fall kan dock Finansinspektionen vara grupptillsynmyndighet, även om moderföretaget inte har sitt huvudkontor i Sverige (se 19 kap. 7 och 8 §§ försäkringsrörelselagen). Vilket organ i det utländska moderföretaget som motsvarar en sty- relse i ett svenskt företag och i och med det ska godkänna planen får avgöras utifrån de regler som gäller för det enskilda moderföretaget.

För själva planen för förebyggande gruppåterhämtning gäller i tillämpliga delar samma krav som för en plan för ett enskilt företag (artikel 7.3). Det gäller såväl när en plan ska uppdateras, som inne- hållet i en plan. Dessa krav behandlas i avsnitt 6.2.3 och 6.2.4.

Också på gruppnivå gäller, som en del av riskhanteringen på grupp- nivå att ett företag som ska upprätta en plan för förebyggande grupp- återhämtning ska inrätta lämpliga arrangemang för en regelbunden övervakning av indikatorer som ska identifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas. En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Även i detta fall bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få med- dela föreskrifter om arrangemangen för övervakning av kvalitativa och kvantitativa indikatorer.

Överlämnande av en plan till andra myndigheter

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att grupptill- synsmyndigheten ska överlämna en plan för förebyggande grupp- återhämtning till flera andra myndigheter (artikel 7.6). För att genom- föra denna del av direktivet bör det införas en bestämmelse i försäk- ringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna en plan för förebyggande gruppåterhämtning till vissa andra myndigheter. Detta gäller till såväl europeiska som nationella myndigheter. Vilka dessa är avgörs utifrån den enskilda gruppen och kan variera beroende på de företag som in-

534

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

går i den, till exempel om något företag har hemvist i ett annat land inom EES eller bedriver annan verksamhet än försäkringsrörelse.

6.3.2Innehåll i en plan

Utredningens förslag: En plan för förebyggande gruppåterhämt- ning ska innehålla en plan för förebyggande återhämtning för en grupp som ska omfattas av krav på planering av förebyggande återhämtning.

Planen ska ange de korrigerande åtgärder som kan bli nödvän- diga att genomföra på nivån för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen och på nivån för de enskilda dotterföre- tagen i gruppen för att återställa försäkringsföretagens eller EES- försäkringsgivarnas finansiella ställning om det skett en betydande försämring av denna.

De korrigerande åtgärderna ska bidra till att stabilisera grup- pen eller ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som ingår i den och vidtas för att åtgärda eller avlägsna orsakerna till krissituationen och återställa den finansiella ställningen för gruppen eller för de försäkringsföretag eller EES-försäkrings- givare som ingår i den. Korrigerande åtgärder för ett enskilt före- tag ska ta hänsyn till den finansiella ställningen hos andra före- tag i gruppen.

En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska också inne- hålla arrangemang för att säkerställa att de åtgärder som ska vid- tas är proportionella, samordnade och konsekventa.

I en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska det anges om

1.det finns hinder för genomförande av korrigerande åtgärder inom gruppen, inbegripet på nivån för de enskilda företagen som planen omfattar, och

2.om det finns väsentliga praktiska eller juridiska hinder för att utan dröjsmål överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder eller tillgångar inom gruppen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de kvalitativa och kvantitativa indika- torer som i en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska iden- tifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

535

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska bestå av en plan för före- byggande återhämtning för den grupp som leds av moderföretaget som har det yttersta ägarintresset. Planen för förebyggande grupp- återhämtning ska identifiera sådana korrigerande åtgärder som kan bli nödvändiga att genomföra på nivån för moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och på nivån för dess enskilda dotterföre- tag för att återställa deras finansiella ställning i fall där det skett en betydande försämring av denna ställning (artikel 7.1).

Planen för förebyggande gruppåterhämtning ska innehålla korri- gerande åtgärder för att uppnå en stabilisering av gruppen, eller av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, när gruppen eller något av dess försäkrings- eller återförsäkringsföretag befinner sig i ett ansträngt läge, i syfte att åtgärda eller avlägsna orsa- kerna till krissituationen och återställa den finansiella ställningen för gruppen eller för det företag som ingår i gruppen i fråga, samtidigt som hänsyn tas till andra gruppenheters finansiella ställning. Planen för förebyggande gruppåterhämtning ska innehålla arrangemang för att säkerställa att proportionella åtgärder som ska vidtas på grupp- och gruppenhetsnivå är samordnade och konsekventa (artikel 7.2).

I planen för förebyggande gruppåterhämtning ska det anges om det finns hinder för genomförandet av korrigerande åtgärder inom gruppen, inbegripet på nivån för de enskilda enheter som planen om- fattar, och om det finns väsentliga praktiska eller juridiska hinder för att utan dröjsmål överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skul- der eller tillgångar inom gruppen (artikel 7.3).

Vad en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska innehålla

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns grundläggande bestämmelser om vad en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska innehålla. För att fullt ut genomföra direktivet bör dessa krav tas in i försäkringsrörelselagen.

En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska ange de korri- gerande åtgärder som kan bli nödvändiga att genomföra på nivån för

536

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen och på nivån för de enskilda dotterföretagen i gruppen för att återställa försäkrings- företagens eller försäkringsgivarnas finansiella ställning om det skett en betydande försämring av denna. Liksom gäller enligt motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag, bör det i grun- den vara samma typ av korrigerande åtgärder som kan bli aktuella enligt en plan för förebyggande gruppåterhämtning som enligt en plan för förebyggande återhämtning för ett enskilt försäkringsföre- tag. När det rör sig om en grupp berörs dock flera företag och det krävs samordning och analys av åtgärderna. Avsikten är också, vilket uttryckligen anges i artikel 7.2 i direktivet, att de åtgärder som en- ligt planen ska vidtas i de olika gruppenheterna ska vara koordinerade (jfr även prop. 2015/16:5 s. 226–227).

I en grupp kan det finnas gruppenheter som har huvudkontor i andra länder inom EES. En plan för förebyggande gruppåterhämt- ning ska omfatta även sådana företag om de är försäkringsgivare, dvs. EES-försäkringsgivare (se artikel 2.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och artikel 13.1 i Solvens II-direktivet).

Som också anges i direktivet ska det i planen finnas en analys av om åtgärderna är genomförbara, dvs. att det inte finns praktiska och juridiska hinder för att genomföra de åtgärder som planen innehål- ler. Detta blir särskilt viktigt för gränsöverskridande grupper efter- som de nationella bestämmelserna kan se olika ut (prop. 2015/16:5 s. 226–227).

I enlighet med det som föreslås för en plan för förebyggande åter- hämtning (avsnitt 6.2.4) bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som i en plan för förebyggande gruppåter- hämtning ska identifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgär- der bör övervägas eller vidtas.

537

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

6.3.3Överenskommelse inom tillsynskollegiet

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet, granska om en plan för förebyg- gande gruppåterhämtning uppfyller kraven för en sådan plan.

För Finansinspektionens prövning ska bestämmelserna om granskning av en plan för förebyggande återhämtning för ett en- skilt försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar. Finansinspektionen ska även beakta potentiella effekter av de korrigerande åtgärderna för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabili- teten i alla medlemsstater där gruppen verkar.

Finansinspektionen ska, om möjligt, inom fyra månader från och med att inspektionen överlämnat eller mottagit en plan för förebyggande gruppåterhämtning, försöka komma överens med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet om

1.granskningen av en plan för förebyggande gruppåterhämtning,

2.huruvida ett försäkringsföretag som ingår i gruppen ska upp- rätta en plan för förebyggande återhämtning, och

3.åtgärder vid väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Finansinspektionen ska få begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bistår myndigheterna med icke-bin- dande medling för att nå en överenskommelse.

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspek- tionen fatta ett beslut i enlighet med en överenskommelse.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

För planer för förebyggande gruppåterhämtning gäller ett särskilt förfarande. Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med de rele- vanta tillsynsmyndigheter som är medlemmar i eller deltar i tillsyns- kollegiet, granska planen för förebyggande gruppåterhämtning och bedöma i vilken utsträckning den uppfyller kraven och kriterierna i

538

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

artikel 7. Den bedömningen ska göras i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 6 och i denna artikel, och inom den period som fastställs i artikel 6.1, och ska beakta potentiella effekter av de korrige- rande åtgärderna på försäkringstagarna, realekonomin och den finan- siella stabiliteten i alla medlemsstater där gruppen verkar (artikel 8.1). Grupptillsynsmyndigheten ska enligt artikel 8.2 eftersträva att fatta ett gemensamt beslut enligt artikel 17 inom det tillsynskollegium

som inrättats, om

a)granskningen och bedömningen av planen för förebyggande grupp- återhämtning,

b)huruvida en plan för förebyggande återhämtning ska utarbetas på individuell basis för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, i enlighet med artikel 7.4 eller 7.5,

c)tillämpningen av de åtgärder som avses i artikel 6.4 och 6.5.

I artikel 17.1 anges att grupptillsynsmyndigheter och tillsynsmyndig- heter ska sträva efter att nå gemensamma beslut inom fyra månader från och med den dag då grupptillsynsmyndigheten översänder pla- nen för förebyggande gruppåterhämtning till de andra myndigheterna inom tillsynskollegiet.

Eiopa får på begäran av en tillsynsmyndighet eller en resolutions- myndighet bistå grupptillsynsmyndigheterna, tillsynsmyndigheterna, resolutionsmyndigheterna på gruppnivå och resolutionsmyndig- heterna när det gäller att nå ett gemensamt beslut (artikel 17.1).

Granskning tillsammans med de andra myndigheterna i ett tillsynskollegium

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag gäller ett sär- skilt förfarande för granskning av en plan för förebyggande grupp- återhämtning. Dessa bestämmelser utgår från att det för varje enskild grupp redan har skapats ett särskilt tillsynskollegium för samordning av tillsynen (artikel 248 i Solvens II-direktivet). Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla med- lemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa. Grupptillsynsmyndigheten är ordförande i tillsynskollegiet och har en samordnande roll.

539

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

När det gäller själva förfarandet och att myndigheterna inom till- synskollegiet ska eftersträva ett gemensamt beslut om en plan för förebyggande gruppåterhämtning överensstämmer bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag i huvudsak med det som gäller enligt Solvens II-direktivet för t.ex. en ansökan om till- stånd att använda en intern modell inom en grupp (se artikel 231 i Solvens II-direktivet). Dessa bestämmelser i Solvens II-direktivet har genomförts i försäkringsrörelselagen (se 19 kap. 25 § första stycket). Även bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag bör genomföras i försäkringsrörelselagen.

I artikel 17.1 anges att myndigheterna ska sträva efter att nå ett gemensamt beslut inom fyra månader från och med den dag då grupp- tillsynsmyndigheten översänder planen för förebyggande gruppåter- hämtning. I artikel 8.1 anges dock att bedömningen ska göras inom den period som fastställs i artikel 6.1, dvs. inom nio månader från det att en plan har lämnats in. Denna längre frist torde avse en yttersta gräns för när en granskning ska vara klar, dvs. när en överenskom- melse inte kan nås och grupptillsynsmyndigheten eller en tillsyns- myndighet ska fatta ett eget slutligt beslut, se avsnitt 6.3.4. I övrigt gäller, i tillämpliga delar, samma för bedömningen av en plan för före- byggande gruppåterhämtning som för en plan för förebyggande åter- hämtning för ett enskilt försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för att nå en överenskommelse (artikel 17.1). I enlighet med det som anförs när det gäller grupp- resolutionsplaner (se avsnitt 7.3.5), bör Riksgäldskontoret inte ges möjlighet att begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten. Den hjälp som kan begäras är en icke-bindande medling. Om Finansinspektionen eller en annan behörig myndighet eftersträvar ett bindande beslut finns möjlighet att hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning (se artikel 17.7 och avsnitt 6.3.5).

Som konstaterats i tidigare lagstiftningsärende inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium för vissa grupper (prop. 2020/21:129 s. 35). Så är fallet om en och samma tillsynsmyndighet både är grupp- tillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen, till exempel om en grupp bara består av försäkringsgivare med hem- vist i ett och samma medlemsland. För en sådan svensk grupp, en s.k. nationell grupp, är Finansinspektionen både grupptillsynsmyndighet

540

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

för gruppen och tillsynsmyndighet över de enskilda gruppenheterna. I dessa fall är det inte aktuellt med något gemensamt beslutsfattande mellan en grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater och då bör bestämmelserna för förfarandet för upp- rättande av en plan för förebyggande återhämtning gälla även om det rör sig om en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

För svensk del bör en överenskommelse inom tillsynskollegiet utgöra en internationell överenskommelse enligt regeringsformen. En förutsättning för att Finansinspektionen ska kunna träffa en så- dan överenskommelse är att regeringen, i enlighet med 10 kap. 2 § regeringsformen har bemyndigat Finansinspektionen att ingå sådana överenskommelser. När Finansinspektionen tillsammans med andra myndigheter ingår en överenskommelse i någon av dessa egenskaper, blir inspektionen, liksom de övriga myndigheterna bundna av över- enskommelsen. För att ett företag ska bli bundet av en överenskom- melse måste dock inspektionen fatta ett nationellt beslut med samma innehåll (prop. 2015/16:5 s. 229–230). När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet bör inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen (jfr 19 kap. 25 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 432–433). För överenskommelser när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, se avsnitt 6.3.9.

När det gäller granskningen i sig ska Finansinspektionen, när in- spektionen är grupptillsynsmyndighet, granska och bedöma i vilken utsträckning en plan för förebyggande gruppåterhämtning uppfyller kraven för en sådan plan (artikel 8.1). För detta gäller bestämmelserna om granskning av en plan för förebyggande återhämtning för ett en- skilt företag i tillämpliga delar.

6.3.4Eget beslut av Finansinspektionen

Utredningens förslag: Om en överenskommelse inte träffas inom den angivna tiden ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om:

1.granskningen av en plan för förebyggande gruppåterhämtning, och

2.de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska vidta för att åtgärda väsentliga brister i eller

541

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

undanröja väsentliga hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Finansinspektionen ska vid ett beslut om upprättande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning eller åtgärder som ett moder- företag ska vidta beakta synpunkter och reservationer som de be- rörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet har uttryckt.

Finansinspektionen ska överlämna beslutet till moderföretaget med det yttersta ägarintresset och de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet.

Om en överenskommelse inte har träffats inom den angivna tiden och en grupptillsynsmyndighet i ett annat land inom EES inte har fattat ett eget beslut för gruppen, ska Finansinspektionen besluta om

1.huruvida ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföre- tag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning, och

2.de åtgärder som ett dotterföretag i gruppen som är försäkrings- företag ska vidta för att åtgärda väsentliga brister i eller undan- röja väsentliga hinder för genomförande av en plan för före- byggande återhämtning.

Finansinspektionen ska vid ett beslut om upprättande av en plan för förebyggande återhämtning för ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag eller åtgärder som ett sådant företag ska vidta beakta synpunkter och reservationer som uttryckts av de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. För en sådan plan ska samma gälla som för ett företag som inte ingår i en grupp.

Om en överenskommelse inte har träffats inom den angivna tiden ska Finansinspektionen och behöriga myndigheter i tillsyns- kollegiet få komma överens om en plan för förebyggande grupp- återhämtning för företag i gruppen som står under deras tillsyn. Finansinspektionen ska bara få ingå en sådan överenskommelse om den inte har haft något att invända mot ett särskilt beslut som rör en plan för förebyggande återhämtning för en EES-försäkrings- givare.

542

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om myndigheterna i tillsynskollegiet inte når ett gemensamt beslut inom den angivna tiden, ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om granskningen och bedömningen av planen för förebyg- gande gruppåterhämtning och de åtgärder som moderföretaget som har det yttersta ägarintresset är skyldigt att vidta. Beslutet ska vara fullständigt motiverat och beakta synpunkter och reservationer som de övriga tillsynsmyndigheterna uttryckt. Beslutet ska lämnas till moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och till de övriga berörda myndigheterna (artikel 17.2).

I samma situation får ett dotterföretags tillsynsmyndighet fatta ett eget beslut huruvida en plan för förebyggande återhämtning ska utarbetas på individuell basis för de försäkrings- eller återförsäkrings- företag som omfattas av dess jurisdiktion och tillämpningen på dotter- företagsnivå av åtgärder för att åtgärda väsentliga brister i en plan för återhämtning eller undanröja väsentliga hinder före planens genom- förande (artikel 17.3). Ett beslut som fattas av tillsynsmyndigheten ska vara fullständigt motiverat och beakta synpunkter och reservatio- ner som uttryckts av de övriga tillsynsmyndigheterna (artikel 17.5).

Vidare får tillsynsmyndigheter som inte har invändningar mot ett beslut som rör ett dotterföretag fatta ett gemensamt beslut om en plan för förebyggande gruppåterhämtning som omfattar grupp- enheter inom deras jurisdiktioner (artikel 17.6).

Egna beslut som rör grupper och gruppenheter

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns bestämmelser om vad som ska gälla om det inte nås en överenskommelse inom den angivna tiden om granskningen av en plan för förebyggande grupp- återhämtning eller åtgärder som ett företag ska vidta för att åtgärda väsentliga brister i en plan för gruppåterhämtning eller undanröja väsentliga hinder före planens genomförande. Dessa bestämmelser bör, liksom bestämmelserna om gemensamma överenskommelser, tas in i lag (se avsnitt 6.3.3).

Finansinspektionen ska i och med det, om det inte nås en över- enskommelse inom den angivna tiden om fyra månader, i vissa fall

543

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

fatta ett eget beslut. Detta gäller dock bara om ett ärende inte har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- heten för tvistlösning, se avsnitt 6.3.5. Vad Finansinspektionen ska besluta om avgörs utifrån den enskilda gruppen och om inspektio- nen är grupptillsynsmyndighet eller inte.

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspek- tionen fatta ett eget beslut om granskningen av en plan för förebyg- gande gruppåterhämtning och de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ska vidta för att åtgärda väsentliga brister i en plan för gruppåterhämtning eller undanröja väsentliga hinder före planens genomförande. I sådana fall ska Finansinspektionen beakta synpunkter och reservationer som de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet har uttryckt. Ett beslut ska överlämnas till moder- företaget med det yttersta ägarintresset och de behöriga myndig- heterna i tillsynskollegiet.

Om det i gruppen finns dotterföretag som Finansinspektionen utövar tillsyn över, dvs. dotterföretag som är försäkringsföretag, får inspektionen om det inte nås en överenskommelse besluta om huruvida ett sådant företag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning eller vidta åtgärder för att åtgärda väsentliga brister i en plan för återhämtning eller undanröja väsentliga hinder för en plans genomförande. Enligt artikel 5.1 ska en plan för förebyggande återhämtning dock inte upprättas för ett företag som ingår i en grupp som omfattas av planering för förebyggande återhämtning. Det bör därmed bara fattas beslut för ett enskilt dotterföretag om en grupp- tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES inte har fattat ett eget beslut om en plan för förebyggande gruppåterhämtning, dvs. ett beslut enligt artikel 17.2 som Finansinspektionen får fatta om den är grupptillsynsmyndighet, jfr ovan. För en sådan plan ska samma gälla som för ett företag som inte ingår i en grupp.

Slutligen finns det även möjlighet att upprätta en plan för förebyg- gande gruppåterhämtning för en del av gruppen. Detta gäller som i de andra fallen om inte Finansinspektionen och alla berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium har lyckats nå en överenskommelse. Dessutom krävs att Finansinspektionen inte har haft något att invända mot ett beslut om en plan för förebyggande återhämtning för ett dotterföretag i gruppen som är EES-försäkringsgivare, dvs. ett sär- skilt beslut som en behörig myndighet har fattat när det inte nåtts en överenskommelse om en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

544

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Även en sådan typ av överenskommelse bör utgöra en interna- tionell överenskommelse enligt regeringsformen (se avsnitt 6.3.3).

6.3.5Hänskjutande för tvistlösning

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska få hänskjuta ett ärende om granskning av en plan för förebyggande gruppåter- hämtning, huruvida en plan för förebyggande återhämtning ska upprättas för försäkringsföretag som ingår i gruppen och åtgär- der vid brister i eller väsentliga hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning.

Ett ärende ska inte få hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter den tid som anges för att nå en gemensam överenskommelse har löpt ut eller efter en över- enskommelse har träffats.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska Finansinspektionen avvakta med ett eget beslut och invänta det beslut som Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fattar ett beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptill- synsmyndighet, fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i stället inte fattar ett beslut inom den tid som särskilt anges för den myndigheten, ska Finansinspektionen i vissa fall besluta i ärendet.

Skälen för utredningen förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 17.7 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns bestämmelser om ett särskilt tvistlösningsförfarande inom ett tillsyns- kollegium.

Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna vid utgången av den period som gäller för en gemensam överenskommelse har hän- skjutit en fråga till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn- digheten, ska den berörda grupptillsynsmyndigheten eller tillsyns-

545

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

myndigheten skjuta upp sitt egna beslut och invänta eventuella beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta och fatta sitt beslut i enlighet med Europeiska för- säkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska fatta sitt beslut inom en månad. En fråga får inte hänskjutas efter utgången av period för en gemensam överenskommelse eller efter det att ett gemensamt beslut har nåtts. Om Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten inte har fattat ett beslut inom en månad efter hänskjutandet, ska beslutet från grupptillsynsmyndigheten eller till- synsmyndigheten för gruppen eller dotterföretaget på individuell nivå, beroende på vad som är tillämpligt, tillämpas.

Möjlighet till tvistlösning med hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det särskilda bestämmelser som ger Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten befogenhet att avgöra ett ärende om bl.a. granskning av en plan för förebyggande gruppåterhämtning. Motsvarande be- stämmelser finns i Solvens II-direktivet, till exempel för ett ärende om tillstånd att använda en gruppintern modell (artikel 231). Bestäm- melserna i Solvens II-direktivet har genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 24 a och 26 §§). Samma bör gälla för genomförandet av bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska således ges möjlighet att hänskjuta vissa ärenden till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning. I enlighet med direktivet gäller detta ärenden om

1.granskning av en plan för förebyggande gruppåterhämtning,

2.huruvida en plan för förebyggande återhämtning ska utarbetas för försäkringsföretag som ingår i gruppen, och

3.åtgärder vid brister i eller väsentliga hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Ett beslut från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- heten är bindande för både Finansinspektionen och de enskilda

546

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

företagen. Detta skiljer sig från den s.k. icke-bindande medlingen som bör ske på ett tidigare stadium (se artikel 17.1 i direktivet och avsnitt 6.3.3).

Ett ärende får inte hänskjutas efter att en överenskommelse har träffats. Inte heller får ett ärende hänskjutas efter tiden för en över- enskommelse har löpt ut, dvs. fyra månader från och med att plan för förebyggande gruppåterhämtning delats inom tillsynskollegiet. I ett sådant fall ska Finansinspektionen eller en annan behörig myndighet fatta ett eget beslut i ärendet (se avsnitt 6.3.4). Detsamma gäller om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte fattar ett beslut inom en månad från att ärendet har hänskjutits till myn- digheten.

6.3.6Om ett företag inte beaktas i tillräcklig grad i en plan för förebyggande gruppåterhämtning

Utredningens förslag: Om Finansinspektionen anser att ett före- tag inte i tillräckligt hög grad beaktas i en plan för förebyggande gruppåterhämtning, ska inspektionen få begära att grupptillsyns- myndigheten beslutar om att moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska lämna in en reviderad plan för före- byggande gruppåterhämtning. En sådan begäran ska tydligt ange de brister och problem som Finansinspektionen anser finns i den upprättade planen för förebyggande gruppåterhämtning.

Finansinspektionen ska, efter begäran av en behörig myndig- het i ett annat land inom EES, få kräva att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp lämnar in en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Om en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning har lämnats in till grupptillsynsmyndigheten och Finansinspek- tionen anser att den planen inte åtgärdar de brister och problem som uppmärksammats, ska inspektionen få besluta att ett företag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Finansinspektionen ska underrätta grupptillsynsmyndigheten om sitt beslut.

För en sådan plan ska samma gälla som för en plan för före- byggande återhämtning för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp. Planen ska godkännas av företagets styrelse eller mot-

547

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

svarande organ och ges in till Finansinspektionen. Finansinspek- tionen ska överlämna en plan till grupptillsynsmyndigheten.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 7.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns en särskild bestämmelse för det fall en tillsynsmyndighet anser att en gruppenhet inte beaktas i tillräcklig grad i en plan för förebyg- gande återhämtning. En berörd tillsynsmyndighet får då begära att en plan för förebyggande gruppåterhämtning revideras. En sådan begäran ska göras till grupptillsynsmyndigheten som därefter kan kräva att moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen eller det försäkringsholdingbolag som leder gruppen, ska lämna in en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning med beak- tande av de farhågor som den berörda tillsynsmyndigheten uttryckt.

Om en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning har lämnats in och den berörda tillsynsmyndigheten gör bedömningen att den reviderade planen inte i tillräcklig utsträckning tar itu med de farhågor som lyfts får tillsynsmyndigheten kräva att en plan för förebyggande återhämtning utarbetas och lämnas in av något av föl- jande företag:

–berörda dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag,

–ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holding- företag som är etablerat i unionen, eller

–ett moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat eller blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat.

Tillsynsmyndigheten ska förse grupptillsynsmyndigheten med ett motiverat yttrande för sin bedömning och ska därefter förse grupp- tillsynsmyndigheten med planen för förebyggande återhämtning. (artikel 7.5).

En plan som utarbetats för ett enskilt dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag ska upprättas och uppdateras i enlig- het det som gäller för en plan för förebyggande återhämtning för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp (artikel 7.3).

548

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för den enhet som utarbetar en plan för förebyggande återhämtning ska bedöma och godkänna den berörda planen innan den lämnas in till tillsynsmyn- digheten för granskning (artikel 7.7).

Revidering av en plan

För att fullt ut genomföra denna del av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det införas bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen som ger Finansinspektionen möjlighet att begära revidering av en plan för förebyggande gruppåterhämtning. Detta bör bara gälla när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och om in- spektionen bedömer att ett företag inte i tillräckligt hög grad beaktas i planen för förebyggande gruppåterhämtning mot bakgrund av dels den berörda företagets betydelse i Sverige, dels de skyldigheter som jämförbara företag i Sverige omfattas av. En sådan begäran ska tyd- ligt ange de brister och problem som Finansinspektionen anser finns i den upprättade planen för gruppåterhämtning.

Om det i stället är Finansinspektionen som är grupptillsynsmyn- dighet och en begäran görs av en behörig myndighet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen få kräva att moderföretaget med det yttersta ägarintresse i en grupp lämnar in en reviderad plan för förebyggande återhämtning.

Upprättande av en särskild plan

I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det också införas bestämmelser om vad som ska gälla om Finans- inspektionen anser att en reviderad plan inte åtgärdar de brister som inspektionen uppmärksammat och påtalat.

Finansinspektionen ska då få kräva att en plan för förebyggande återhämtning upprättas av

1.ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

2.ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding företag med huvudkontor inom EES, eller

3.ett moderförsäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag med huvudkontor inom EES.

549

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Även om det inte uttryckligen anges i direktivet bör planen avse den gruppenhet, dvs. företag, som Finansinspektionen har uttryckt far- hågor om. Som utgångspunkt bör det vara ett försäkringsföretag.

Detta är också mest förenligt med den kunskap som Finansinspek- tionen, som tillsynsmyndighet, har om de enskilda gruppenheterna. Direktivet öppnar dock upp för att kravet om att upprätta en plan kan riktas mot även anda företag, vilket innebär att planen ska god- kännas av gruppenhetens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (se avsnitt 6.3.1). Oavsett vilket företag det rör sig om bör planen god- kännas av företagets styrelse eller motsvarande organ (se avsnitt 6.3.1) I övrigt gäller kraven som annars gäller för en plan för förebyggande återhämtning för ett enskilt försäkringsföretag.

Som anges i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska Finansinspektionen underrätta grupptillsynsmyndigheten om ett beslut om att en särskild plan ska upprättas och därefter överlämna planen till grupptillsynsmyndigheten.

6.3.7Om det inte finns någon plan för förebyggande gruppåterhämtning

Utredningens förslag: Om det inte finns en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska Finansinspektionen få besluta att en plan för förebyggande återhämtning ska upprättas av

1.ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

2.ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor inom EES om minst ett av dotter- företagen är ett försäkringsföretag, och

3.ett moderförsäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat om minst ett av dotter- företagen är ett försäkringsföretag.

För en sådan plan ska samma gälla som för en plan för förebyg- gande återhämtning för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp. Planen ska dock godkännas av företagets styrelse eller mot- svarande organ och ges in till Finansinspektionen.

550

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om det saknas en plan för förebyggande gruppåterhämtning får till- synsmyndigheterna enligt artikel 7.4 kräva att något av följande före- tag tar fram och ger in en plan för förebyggande återhämtning:

1.Ett dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag.

2.Ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holding- företag som är etablerat i unionen.

3.Ett moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat eller ett blan- dat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat.

En plan som utarbetats för ett enskilt dotterförsäkrings- eller dotter- återförsäkringsföretag ska upprättas och uppdateras i enlighet det som gäller för en plan för förebyggande återhämtning för ett försäkrings- företag som inte ingår i en grupp (artikel 7.3).

Upprättande av en plan för ett företag i en grupp

För att genomföra denna del av krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det införas en bestämmelse om att Finansinspektio- nen ska få besluta om att ett företag ska upprätta en plan för förebyg- gande återhämtning, trots att det ingår i en grupp (se avsnitt 6.2.1), dvs. en plan för det enskilda företaget.

Liksom när Finansinspektionen anser att ett företag inte beaktas i en plan för förebyggande återhämtning (se avsnitt 6.3.6), bör ett krav om att upprätta en plan i de allra flesta fallen riktas mot ett före- tag som står under tillsyn hos Finansinspektionen, dvs. ett försäk- ringsföretag. Det är dock även i dessa fall möjligt att rika kravet mot andra typer av företag, till exempel ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding–företag. I dessa för dock också krävas väsentlig en anknytning till Sverige för att företaget ska vara föremål för planering för förebyggande återhämtning. Det bör så-

551

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

ledes krävas att minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföre- tag (jfr avsnitt 7.3.7 om resolutionsplaner i samma situation).

Det framgår inte närmare av direktivet vilka omständigheter som kan föranleda att en plan behöver upprättas för ett företag i en grupp. Inför ett sådant beslut bör dock Finansinspektionen beakta de om- ständigheter som kan leda till att ett företag som inte ingår i en grupp ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning (se avsnitt 6.2.1). Det bör liksom för upprättande av en resolutionsplan i motsvarande situation krävas mycket starka skäl för att Finansinspektionen ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning om det finns förut- sättningar för att upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämt- ning (se avsnitt 7.3.7).

För en sådan plan ska samma krav gälla som för upprättande av en plan för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp. I detta fall kan det dock, utifrån vilken typ av företag det rör sig om, vara ett annat organ i företaget än en styrelse som ska godkänna och lämna in planen (se avsnitt 6.2.2).

6.3.8Planer som utarbetats av företag i tredjeland

Utredningens förslag: Ett dotterföretag med huvudkontor inom EES ska vid upprättande av en plan för förebyggande återhämt- ning, få beakta en plan för förebyggande gruppåterhämtning som utarbetats av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje- land eller ett moderföretag i tredjeland som företaget är dotter- företag till.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att när ett dotterföretag inom unionen upprättar planer för förebyggande åter- hämtning får det i tillämpliga fall beakta planer för förebyggande gruppåterhämtning som utarbetats av det försäkrings- eller återför- säkringsföretag i tredjeland eller det moderföretag i tredjeland till vilka det är ett dotterföretag (artikel 7.8).

552

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

Ett dotterföretag får beakta en plan som utarbetats av ett företag i tredje land

Finansinspektionen får i flera fall besluta att ett företag om ingår i en grupp, ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning, dvs. en plan för ett enskilt företag. Detta gäller dels om det inte finns någon plan för förebyggande gruppåterhämtning (avsnitt 6.3.7), dels om ett företag inte beaktas i tillräcklig grad i en sådan plan (avsnitt 6.3.6). Ett företag som ska upprätta en plan för förebyggande återhämt- ning kan ingå i en gränsöverskridande grupp och vara dotterföretag

till ett företag med hemvist i tredje land. Företaget med hemvist i tredje land kan i enlighet med vad som gäller i tredje landet ha upp- rättat en plan för förebyggande gruppåterhämtning som omfattar dotterföretaget med huvudkontor inom EES.

En skyldighet att upprätta en plan för förebyggande återhämtning enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag kan föreligga även om det finns en plan för förebyggande gruppåterhämtning i tredje land. I enlighet med direktivet bör ett företag dock ges möjlighet att beakta en sådan plan. Således bör det införas en bestämmelse i försäk- ringsrörelselagen om att ett dotterföretag med huvudkontor inom EES får beakta en plan för förebyggande gruppåterhämtning som upprättats av ett företag i tredje land som det är dotterföretag till.

6.3.9Beslut av en utländsk myndighet

Utredningens förslag: Ett beslut av en utländsk grupptillsyns- myndighet ska gälla i Sverige om det har fattats efter en överens- kommelse med stöd av krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag. Detsamma ska gälla för beslut som har fattats av en behörig myndighet i ett annat land inom EES på grund av att myndig- heterna i tillsynskollegiet inte har kommit överens inom den an- givna tiden.

Besluten ska vara bindande för de berörda företagen och Finans- inspektionen.

553

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 17.8 ska de gemensamma beslut som ska fattas och de beslut som en enskild tillsynsmyndighet får fatta erkännas som slut- giltiga och ska tillämpas av tillsynsmyndigheter i de berörda medlems- staterna.

Bindande beslut

De beslut som med stöd av krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag kan fattas av en grupptillsynsmyndighet i ett annat land inom EES eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES ska enligt direktivet vara bindande även i Sverige.

Motsvarande bestämmelser finns i såväl Solvens II-direktivet (se till exempel artikel 231.6) som i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag för kreditinstitut och värdepappersbolag (se t.ex. arti- kel 8.6). En bestämmelse om att de beslut som anges i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag, även om de fattas av myndigheter i andra länder inom EES, ska gälla även i Sverige bör tas in i försäk- ringsrörelselagen (jfr 19 kap. 27 § försäkringsrörelselagen och 6 a kap. 11 § lag [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). Detta gäller både för de berörda företagen och Finansinspektionen.

6.4Förenklade skyldigheter

Utredningens förslag: Finansinspektionen ska få besluta om undantag från krav som gäller för en plan för förebyggande åter- hämtning och en plan för förebyggande gruppåterhämtning. Detta gäller kraven om när en första plan ska upprättas och inom vilka intervall en plan ska uppdateras och om innehållet i en plan.

Vid ett beslut om undantag ska Finansinspektionen beakta

1.vilken typ av verksamhet som försäkringsföretaget bedriver,

2.försäkringsföretagets aktieägarstruktur,

3.försäkringsföretagets associationsrättsliga form,

554

SOU 2025:97

Förebyggande återhämtningsplaner

4.försäkringsföretagets riskprofil,

5.försäkringsföretagets storlek och juridiska ställning,

6.försäkringsföretagets grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmän- het, och

7.verksamhetens omfattning och komplexitet.

Finansinspektionen ska även beakta om ett försäkringsföretags fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, på försäkrings- tagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Om det rör sig om en grupp ska såväl försäkringsföretag som försäkringsgivare i gruppen beaktas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 4.1 anges att medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndig- heter fastställer huruvida förenklade skyldigheter kan tillämpas på vissa försäkrings- och återförsäkringsföretag och försäkrings- och återförsäkringsgrupper med avseende på följande:

a)Innehåll och närmare uppgifter i planer för förebyggande åter- hämtning.

b)Det senaste datum då de första planerna för förebyggande åter- hämtning ska utarbetas och de intervall med vilka planer för före- byggande återhämtning ska uppdateras, vilka kan vara längre än de intervall som föreskrivs.

Detta ska ske med beaktande av de effekter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags fallissemang kan ha till följd av

–arten av dess verksamhet,

–dess aktieägarstruktur,

–dess juridiska form,

555

Förebyggande återhämtningsplaner

SOU 2025:97

–dess riskprofil,

–storlek och juridiska ställning,

–dess grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmänhet,

–verksamhetens omfattning och komplexitet, och

–huruvida dess fallissemang och därpå följande avveckling enligt normala insolvensförfaranden sannolikt skulle medföra en bety- dande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra företag, på försäkringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Eiopa ska utfärda riktlinjer för att specificera ytterligare detaljer om de kriterier som ska beaktas (artikel 4.2).

Finansinspektionen ska få besluta om undantag

Av artikel 4.1 följer att en tillsynsmyndighet ska få besluta om undan- tag från vissa krav för en plan för förebyggande återhämtning eller en plan för förebyggande gruppåterhämtning. I första hand rör det sig om det grundläggande kravet om att upprätta en plan, när en plan ska uppdateras och innehållet i den.

För att genomföra denna del av krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag bör det tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen bör få besluta om undantag från vissa krav för en plan för förebyggande återhämtning eller en plan för förebyg- gande gruppåterhämtning. Detta gäller när en första plan ska upprättas och inom vilka intervall en plan därefter ska uppdateras. Ett undan- tag får också gälla innehållet i en plan.

Det bör även tas in bestämmelser om de omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid prövningen, dvs. vid ett beslut om undantag. Om det rör en plan för förebyggande gruppåterhämt- ning bör inspektionen beakta både svenska och utländska företag som bedriver försäkringsrörelse, dvs. både försäkringsföretag och försäkringsgivare.

En fråga om förenklade skyldigheter bör alltid beaktas i samband med ett beslut om att ett företag ska upprätta en plan för förebyg- gande av återhämtning eller en plan för förebyggande gruppåterhämt-

556

7 Resolutionsplaner

7.1Bakgrund och syfte

Arbetet med att upprätta och uppdatera en resolutionsplan utgör tillsammans med arbetet med en plan för förebyggande återhämt- ning en del av det krisförberedande arbetet. En resolutionsplan ska beskriva hur ett försäkringsföretag ska hanteras i en kris. I första hand gäller detta de åtgärder som en resolutionsmyndighet kan komma att vidta mot företaget. I likhet med planer för förebyg- gande återhämtning behöver det inte upprättas resolutionsplaner för alla försäkringsföretag (se avsnitt 6.2.1). Även när det gäller resolutionsplaner görs en skillnad om det rör sig om ett enskilt försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som ingår i en grupp (se avsnitt 7.2 och 7.3).

Till skillnad från en plan för förebyggande återhämtning, som tas fram av försäkringsföretaget och granskas av tillsynsmyndig- heten, är det resolutionsmyndigheten som svarar för upprättande och uppdatering av en resolutionsplan. Ett försäkringsföretag ska dock vara resolutionsmyndigheten till hjälp.

Utgångspunkten är att en resolutionsmyndighet ska vidta de åtgärder som anges i en resolutionsplan om ett försäkringsföretag uppfyller villkoren för resolution. Likväl är en resolutionsplan inte bindande för resolutionsmyndigheten. Om målen med ett resolu- tionsförfarande uppnås effektivare med hjälp av andra åtgärder, behöver planen inte tillämpas fullt ut, varvid de andra åtgärderna bör vidtas (skäl 44 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

559

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

7.2Resolutionsplaner

7.2.1Upprättande av en resolutionsplan

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska upprätta en reso- lutionsplan för ett försäkringsföretag om

1.det vid en jämförelse med andra försäkringsföretag, är mer sannolikt att resolutionsåtgärder skulle ligga i allmänhetens intresse om företaget fallerar, eller

2.företaget utför en kritisk funktion.

Vid ett beslut om huruvida en resolutionsplan ska upprättas ska Riksgäldskontoret beakta försäkringsföretagets

1.storlek,

2.affärsmodell,

3.riskprofil,

4.sammankoppling med andra företag, och

5.utbytbarhet.

Om försäkringsföretaget bedriver gränsöverskridande verksam- het ska Riksgäldskontoret i synnerhet beakta den verksamheten.

Riksgäldskontoret ska beakta behovet av att använda resolu- tionsåtgärder för att uppnå resolutionsändamålen.

En resolutionsplan ska bara upprättas för ett litet och icke- komplext företag om företaget utgör en särskild risk på natio- nell eller regional nivå.

En resolutionsplan ska inte upprättas om försäkringsföretaget ingår i en grupp som omfattas av resolutionsplanering.

Riksgäldskontoret ska se till att minst 40 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 40 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring omfattas av krav på resolutionsplanering. Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstek- niska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsan- delen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna. Vid beräk-

560

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

ning av marknadstäckningsgraden ska dotterföretag i en grupp få beaktas om de omfattas av gruppresolutionsplanen.

Riksgäldskontoret ska inte få besluta om en resolutionsplan om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det bestämmel- ser om vilka försäkringsföretag som ska omfattas av krav på resolu- tionsplanering.

Resolutionsmyndigheterna ska utarbeta en resolutionsplan för varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte ingår i en grupp som omfattas av resolutionsplanering (artikel 9.1).

En resolutionsplan ska enligt artikel 9.2 utarbetas för ett försäk- rings- eller återförsäkringsföretag om det är mer sannolikt, vid en jämförelse med andra företag inom deras ansvarsområde, att reso- lutionsåtgärder skulle ligga i allmänhetens intresse om det berörda företaget fallerar, eller för vilka myndigheterna bedömer att de ut- för en kritisk funktion. En sådan bedömning ska åtminstone ta hän- syn till behovet av att uppnå resolutionsändamålen och företagets storlek, affärsmodell, riskprofil, graden av sammankoppling, utbyt- barhet och i synnerhet dess gränsöverskridande verksamhet.

Resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att minst 40 procent av medlemsstatens marknad för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 40 procent av dess marknad för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring, där marknadsandelen för livförsäkring baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto och marknadsandelen för skadeförsäkring baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna, omfattas av resolutionsplanering. Vid beräkningen av marknads- täckningsgraden får dotterföretagen i en grupp beaktas om de dotter- företagen omfattas av gruppresolutionsplanen (artikel 9.2).

Små och icke-komplexa företag ska inte omfattas av krav på reso- lutionsplanering, utom när en resolutionsmyndighet anser att ett sådant företag utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå (artikel 9.2).

Om en resolutionsmyndighet bedömt att det föreligger hinder mot resolution ska kravet om att utarbeta en resolutionsplan till-

561

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

fälligt upphävas till dess att åtgärderna för att avlägsna de väsentliga hindren för möjligheten till resolution har godtagits av resolutions- myndigheten (artikel 15.2).

Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan

I enlighet med bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag ska det införas bestämmelser om resolutionsplaner för försäkringsföretag i svensk rätt. Enligt direktivet är det resolu- tionsmyndigheten som ska bestämma att en resolutionsplan ska upp- rättas. Det är också resolutionsmyndigheten som ska upprätta själva planen, även om försäkringsföretaget ska vara myndigheten till hjälp (avsnitt 12.1).

Liksom motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värde- pappersbolag bör bestämmelser om resolutionsplaner tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag (se prop. 2015/16:5 s. 233). Således bör det tas in en bestämmelse i den nya lagen om när Riksgäldskontoret, i enlighet med direktivet, ska upprätta en resolutionsplan för ett försäkringsföretag (artikel 9.2). Riksgälds- kontoret ska således upprätta en resolutionsplan för ett försäkrings- företag om det, jämfört med för andra företag inom myndighetens ansvarsområde, är mer sannolikt att resolutionsåtgärder skulle ligga i allmänhetens intresse om företaget fallerar. Med andra företag inom myndighetens ansvarsområde bör av i detta sammanhang bara avses andra försäkringsföretag. En resolutionsplan ska även upprättas om försäkringsföreget utför en kritisk funktion.

Enligt direktivet ska, på samma sätt som för planer för förebyg- gande återhämtning (se avsnitt 6.2.1), en minsta del av marknaden omfattas av resolutionsplaner. Detta är något som Riksgäldskontoret ska ha att beakta när myndigheten beslutar om vilka försäkrings- företag som det ska upprättas en resolutionsplan för. För livförsäk- ring ska minst 40 procent av den svenska marknaden omfattas. Också för skadeförsäkring gäller att minst 40 procent av den svenska mark- naden ska omfattas. För livförsäkring ska marknadsandelen baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna. Vid beräkningen av marknadstäckningsgraden får dotterföretagen i en grupp beaktas om dotterföretagen omfattas av en gruppresolu-

562

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

tionsplan. När det gäller planer för förebyggande återhämtning anges att kommissionen ska meddela tekniska standarder om de metoder som ska användas för att fastställa marknadsandelar (se artikel 5.12 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Detta bör även gälla för bestämmande av marknadsandelar såvitt gäller resolutions- planer.

När det gäller Riksgäldskontorets arbete med upprättande av en resolutionsplan bör det omfatta hela arbetet med en plan, dvs. från att arbetet inleds och att uppgifter samlas in och sammanställs till dess att myndigheten fattar ett slutligt beslut om att upprätta en plan. Detta arbete bör inrymma bedömningen av möjligheten till resolution och åtgärder som vidtas om det föreligger hinder mot resolution. Kravet i artikel 15.2 bör därmed förstås som Riksgälds- kontoret får inte besluta om en resolutionsplan, dvs. fatta ett slut- ligt beslut om upprättande av en plan, om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution. För denna bedömning och eventuella åtgärder, se avsnitt 7.2.4 och 7.2.6.

7.2.2Översyn av en resolutionsplan

Utredningens förslag: En resolutionsplan ska ses över minst vartannat år. En resolutionsplan ska alltid ses över

1.efter varje väsentlig förändring av försäkringsföretagets juri- diska eller organisatoriska struktur eller av företagets affärs- verksamhet eller finansiella ställning om förändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt skulle nödvändiggöra en revidering av planen, eller

2.när en väsentlig förändring av försäkringsföretagets finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt nödvändiggör en revidering av planen, blir förutsebar.

Vid behov ska en resolutionsplan uppdateras.

Ett försäkringsföretag ska utan dröjsmål underrätta Riksgälds- kontoret om varje händelse som kan kräva en uppdatering av resolutionsplanen. Även Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret om en sådan händelse.

563

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 9.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheterna se över, och vid behov uppdatera, resolu- tionsplanerna minst vartannat år, och under alla omständigheter

•efter varje väsentlig förändring av försäkringsföretagets juridiska eller organisatoriska struktur, av dess affärsverksamhet eller av dess finansiella ställning, som skulle kunna ha en väsentlig inver- kan på planens effektivitet eller på annat sätt skulle nödvändig- göra en revidering av resolutionsplanen,

•när en väsentlig förändring av försäkringsföretagets finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet, eller på annat sätt nödvändiggör en revidering av resolutionsplanen, blir förutsebar.

Försäkringsföretagen och tillsynsmyndigheterna ska utan dröjsmål underrätta resolutionsmyndigheterna om varje händelse som kräver en revidering eller uppdatering av resolutionsplanen (artikel 9.5).

En plan ska ses över och vid behov uppdateras

För att genomföra krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution av för- säkringsföretag om att Riksgäldskontoret ska se över och utifrån vad som framkommer, uppdatera en resolutionsplan. Bestämmelsen bör överensstämma med motsvarande bestämmelse i direktivet.

I första hand rör det sig om en översyn av redan upprättade reso- lutionsplaner. Detta minst vartannat år och alltid i vissa fall. En resolu- tionsplan ska alltid ses över efter varje väsentlig förändring av försäk- ringsföretagets juridiska eller organisatoriska struktur eller av företagets affärsverksamhet eller finansiella ställning om förändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt skulle nödvändiggöra en revidering av planen. En plan ska också alltid ses över när en väsentlig förändring av försäkringsföretagets finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på pla- nens effektivitet eller på annat sätt nödvändiggör en revidering av

564

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

planen, blir förutsebar. Utifrån vad som framkommer vid översynen kan det finnas behov av att uppdatera resolutionsplanen.

För att säkerställa att Riksgäldskontoret på ett tidigt stadium får kännedom om en omständighet som kan föranleda en uppdatering av en resolutionsplan bör det, i enlighet med artikel 9.5 i direktivet, införas en bestämmelse om att ett försäkringsföretag ska underrätta Riksgäldskontoret om varje händelse som kan kräva en uppdatering av resolutionsplanen. Detta bör ske utan dröjsmål och även gälla för Finansinspektionen.

7.2.3Förfarande för att upprätta en resolutionsplan

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska ge Finansinspek- tionen tillfälle att yttra sig innan ett beslut om resolutionsplan.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskri- dande verksamhet, ska Riksgäldskontoret överlämna ett utkast till resolutionsplan till den behöriga myndigheten och resolutions- myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten bedrivs. Riksgäldskontoret ska bemöta synpunkter som den be- höriga myndigheten och resolutionsmyndigheten i det andra landet lämnar.

Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöver- skridande verksamhet i Sverige, ska Riksgäldskontoret och Finans- inspektionen få granska om åtgärder i ett utkast till resolutionsplan skulle kunna inverka negativt på försäkringstagarna, realekono- min eller den finansiella stabiliteten i Sverige. Synpunkter ska lämnas till resolutionsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland. Vid oenigheter med resolutionsmyndigheten i EES- försäkringsgivarens hemland ska Riksgäldskontoret eller Finans- inspektionen få begära att Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten bistår med icke-bindande medling.

Riksgäldskontoret ska överlämna en resolutionsplan och upp- dateringar av planen till Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter. Riksgäldskontoret ska informera ett försäkringsföre- tag om sammanfattningen av huvudinslagen i en resolutionsplan.

565

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutions- myndigheten, efter samråd med tillsynsmyndigheten, utarbeta en resolutionsplan för varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte ingår i en grupp som omfattas av resolutionsplanering (artikel 9.1). Samrådet gäller i första hand för bedömningen om en resolution av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är möjlig (artikel 13.1).

Om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget bedri- ver betydande gränsöverskridande verksamhet, ska resolutionsmyn- digheten i hemmedlemsstaten överlämna utkastet till resolutionspla- nen till tillsyns- eller resolutionsmyndigheterna i värdmedlemsstaten. Tillsyns- eller resolutionsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får granska utkastet till resolutionsplan i syfte att identifiera eventuella åtgärder i utkastet till resolutionsplan som skulle kunna inverka negativt på försäkringstagarna, realekonomin eller den finansiella stabiliteten i deras medlemsstat och lämna rekommendationer till resolutionsmyndigheten i hemmedlemsstaten rörande de frågorna. Resolutionsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna ett moti- verat svar avseende sitt beslut att följa rekommendationerna eller inte. Om resolutionsmyndigheten i hemmedlemsstaten underlåter att vederbörligen beakta rekommendationerna från tillsyns- eller resolutionsmyndigheten i värdlandet får tillsyns- eller resolutions- myndigheten i värdlandet hänskjuta ärendet till Eiopa för medling (artikel 9.3).

Resolutionsmyndigheten ska översända resolutionsplanerna och eventuella ändringar av dessa till de berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 9.7). Sammanfattningen av planens viktigaste delar ska med- delas försäkrings- eller återförsäkringsföretaget (artikel 9.6).

Samarbete mellan myndigheter

I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag införas be- stämmelser om att Riksgäldskontoret ska ge andra myndigheter

566

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

möjlighet att yttra sig innan Riksgäldskontoret upprättar en resolu- tionsplan.

Först och främst ska Riksgäldskontoret ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig. Detta ska ske innan Riksgäldskontoret beslutar om en resolutionsplan, dvs. fattar ett slutligt beslut om att upprätta en plan.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande ska även myndigheter i det land där den gränsöverskridande verksam- heten bedrivs ges möjlighet att yttra sig. Med betydande verksamhet avses detsamma som enligt Solvens II-direktivet, dvs. en försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs i ett annat land än hemlan- det och där antingen de totala årliga tecknade bruttopremieinkomster motsvarande den verksamhet som bedrivs av företaget i den värd- medlemsstaten med stöd av etableringsrätten och friheten att till- handahålla tjänster överstiger 15 000 000 euro eller den verksamhet som bedrivs av tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten anses vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad (artikel 2.24 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och artikel 152aa.1 i Solvens II-direktivet).

Om den gränsöverskridande verksamheten bedrivs av ett försäk- ringsföretag, dvs. ett företag med hemvist i Sverige, ska Riksgälds- kontoret lämna över ett utkast till resolutionsplan både till den behö- riga myndigheten och till resolutionsmyndigheten i det land där den gränsöverskridande bedrivs. Om myndigheterna i det andra landet lämnar synpunkter, ska Riksgäldskontoret bemöta synpunkterna.

Om det i stället är en EES-försäkringsgivare, dvs. ett företag med hemvist i ett annat land än Sverige inom EES, som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska en resolutionsplan över- lämnas för granskning till Riksgäldskontoret och Finansinspektionen. Riksgäldskontoret och Finansinspektionen får då granska ett utkast till resolutionsplan. En sådan granskning ska beakta om de föreslagna åtgärderna skulle kunna inverka negativt på försäkringstagarna, real- ekonomin eller den finansiella stabiliteten i Sverige. Synpunkter ska lämnas till samma resolutionsmyndighet som överlämnat planen, dvs. resolutionsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

Förutom att lämna synpunkter får Riksgäldskontoret och Finans- inspektionen, vid oenighet med resolutionsmyndigheten i EES-för- säkringsgivarens hemland, begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bistår med icke-bindande medling mellan

567

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

myndigheterna. Detta bör gälla om den andra myndigheten inte be- aktar synpunkter som Riksgäldskontoret och Finansinspektionen har lämnat.

Underrättelser

I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det införas en bestämmelse om att Riksgäldskontoret ska översända en resolutionsplan och uppdateringar av planen till Finansinspek- tionen och andra berörda behöriga myndigheter. I första hand bör det röra sig om behöriga myndigheter, dvs. tillsynsmyndigheter, i länder där ett försäkringsföretag bedriver gränsöverskridande verk- samhet. Det kan dock finnas anledning till att överlämna en reso- lutionsplan till även andra behöriga myndigheter som på annat sätt berörs av den verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver, till exempel till följd av förhållanden till företag i andra länder inom EES även om det inte rör sig om en grupp som omfattas av krav på gruppresolutionsplan.

När det gäller försäkringsföretaget som resolutionsplanen avser är det tillräckligt att Riksgäldskontoret underrättar företaget om de huvudsakliga inslagen i en plan.

7.2.4Bedömning av möjligheten till resolution av ett försäkringsföretag

Utredningens förslag: I samband med att Riksgäldskontoret upp- rättar eller uppdaterar en resolutionsplan för ett försäkringsföre- tag ska myndigheten bedöma möjligheten till resolution av före- taget. Resolution av ett försäkringsföretag ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att

1.företaget kan avvecklas genom konkurs eller likvidation, eller

2.Riksgäldskontoret kan försätta företaget i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogen- heter på företaget.

568

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

En bedömning ska inte få förutsätta tillgång till extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande och tillämp- liga fall, användning av försäkringsgarantisystem eller finansier- ingsarrangemang. Regeringen ska få meddela föreskrifter om de ytterligare kraven för bedömningen av möjligheten till resolution.

1.välja den eller de resolutionsåtgärder som är lämpliga för att uppnå resolutionsändamålen utifrån försäkringsföretagets struktur och affärsmodell,

2.bedöma om det är möjligt att vidta den eller de resolutions- åtgärder som valts på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera eventuella hinder för genomförande av resolutionsåtgärder, och

3.bedöma trovärdigheten av den eller de resolutionsåtgärder som valts, med beaktande av resolutionens sannolika påverkan på de finansiella systemen eller realekonomierna i Sverige eller EES och skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen, i syfte att säkerställa att de kritiska funktioner som utförs av försäkringsföretaget kan utföras utan avbrott.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutions- myndigheterna bedöma i vilken utsträckning resolution av ett för- säkrings- eller återförsäkringsföretag som inte ingår i en grupp är möjlig utan antagande om extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användningen av för- säkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang (artikel 13.1).

Resolution av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att företaget kan av-

569

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

vecklas enligt ett normalt insolvensförfarande, eller att resolutions- myndigheten kan försätta företaget i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter (artikel 13.1).

I artikel 13.2 anges att om en resolutionsmyndighet konstaterar att en resolutionsåtgärd kan vara nödvändig av hänsyn till allmän- intresset eftersom en avveckling enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla resolutionsändamålen i samma utsträckning, ska resolutionsmyndigheten gå vidare med följande på varandra föl- jande steg:

•Välja en föredragen resolutionsåtgärd som är lämplig för att uppnå resolutionsändamålen med tanke på försäkrings- eller återförsäk- ringsföretagets struktur och affärsmodell.

•Bedöma om det är rimligt att vidta den valda resolutionsåtgärden på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera potentiella hinder för dess genomförande.

•Bedöma den valda resolutionsåtgärdens trovärdighet, med beak- tande av resolutionens sannolika inverkan på de finansiella syste- men eller realekonomierna i medlemsstaterna eller unionen och skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen, i syfte att säkerställa att kritiska funktioner som utförs av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget upprätt- hålls.

Resolutionsmyndigheterna ska göra en bedömning av möjligheten till resolution samtidigt med, och med avseende på, utarbetandet och uppdateringen av en resolutionsplanen (artikel 13.3).

För bedömningen av möjligheten till resolution får resolutions- myndigheterna begära att försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillhandahåller all nödvändig information (artikel 13.4).

Eiopa ska utfärda riktlinjer för att specificera ytterligare frågor och kriterier för bedömningen av möjligheten till resolution av för- säkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 13.5).

570

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Riksgäldskontoret ska bedöma om resolution är möjligt

Riksgäldskontoret ska upprätta och därefter uppdatera en resolutions- plan för ett försäkringsföretag (se avsnitt 7.2.1 och 7.2.2). Såväl vid upprättandet som vid en uppdatering av en plan ska Riksgäldskon- toret enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bedöma möjligheten till resolution av försäkringsföretaget (artikel 13). En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. En sådan bedömning får inte förutsätta att det finns tillgång till extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användning av försäkringsgaranti- system eller finansieringsarrangemang.

I enlighet med direktivet ska resolution av ett försäkringsföretag anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att företaget kan av- vecklas enligt ett normalt insolvensförfarande eller att Riksgälds- kontoret kan försätta företaget i resolution genom att tillämpa reso- lutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter. Med normala insolvensförfaranden avses kollektiva insolvensförfaranden som inne- bär total eller delvis avyttring av en gäldenärs tillgångar och tillsät- tande av en förvaltare eller rekonstruktör och som normalt gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt nationell rätt, an- tingen specifikt för sådana företag eller generellt för alla fysiska eller juridiska personer (artikel 2.38). I Sverige bör detta vara kon- kurs enligt konkurslagen (1987:672) och likvidation enligt bland annat aktiebolagslagen (2005:551) (se prop. 2015/16:5 s. 193).

I bilagan till direktivet anges ytterligare bestämmelser för bedöm- ningen av möjligheten till resolution. Dessa mer detaljerade bestäm- melser bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen bör få meddela föreskrifter om detta (jfr prop. 2015/16:5 s. 240).

Om Riksgäldskontoret bedömer att resolutionsåtgärder kan vara nödvändiga med hänsyn till allmänintresset, eftersom en avveckling genom konkurs eller likvidation inte skulle uppfylla resolutions- ändamålen i samma utsträckning, ska myndigheten göra en särskild prövning. Riksgäldskontoret ska först välja en resolutionsåtgärd som är lämplig för att uppnå resolutionsändamålen utifrån försäkrings- företagets struktur och affärsmodell. I vissa fall kan det dock krävas mer än en åtgärd. Riksgäldskontoret bör därmed även få välja mer än en åtgärd. Därefter ska Riksgäldskontoret bedöma om det är möj- ligt att vidta den eller de resolutionsåtgärder som valts på ett ända-

571

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

målsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera eventuella hinder för genomförande av åtgärderna. Riksgäldskontoret ska också bedöma trovärdigheten av den eller de åtgärder som valts. Detta ska ske med beaktande av resolutionens sannolika påverkan på de finan- siella systemen eller realekonomierna i Sverige eller inom EES. Även skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen ska beaktas, i syfte att säkerställa att de kritiska funktioner som utförs av försäkringsföretaget kan utföras utan avbrott.

När det gäller Riksgäldskontorets möjligheter att begära in upp- gifter för bedömningen (artikel 13.4), se avsnitt 12.1.

7.2.5Innehåll i en resolutionsplan

Utredningens förslag: En resolutionsplan ska ange de resolutions- åtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om försäkrings- företaget uppfyller villkoren för resolution. En resolutionsplan får inte förutsätta tillgång till extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användning av försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang.

En resolutionsplan ska innehålla:

1.En sammanfattning av huvudinslagen i planen.

2.En sammanfattning av de väsentliga förändringar för försäk- ringsföretaget som inträffat sedan den senaste resolutions- relaterade informationen lämnades in.

3.En beskrivning av hur kritiska funktioner och kärnaffärsområ- den, i den utsträckning som krävs, skulle kunna avskiljas juri- diskt och ekonomiskt från övriga funktioner för att säkerställa fortsatt verksamhet efter försäkringsföretagets fallissemang.

4.En sammanställning av de tillgångar som kan förväntas godtas som säkerheter.

5.En uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsent- lig del av planen.

572

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

6.En detaljerad beskrivning av Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten till resolution, inbegripet en bedömning av hur genomförbar och trovärdig en avveckling enligt normala in- solvensförfaranden är.

7.En beskrivning av de åtgärder som krävts för att undanröja eller hantera väsentliga hinder för möjligheten till resolution.

8.En förklaring av hur resolutionsalternativen skulle kunna finan- sieras utan antagande om extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande fall, användningen av försäkrings- garantisystem eller finansieringsarrangemang.

9.En detaljerad beskrivning av de olika resolutionsstrategierna med beaktande av de olika möjliga scenarierna samt de tillämp- liga tidsramarna.

10.En beskrivning av kritiska ömsesidiga beroenden.

11.En analys av resolutionsplanens effekter på försäkringsföre- tagets anställda, inbegripet en bedömning av därmed förknip- pade kostnader, och en beskrivning av planerade förfaranden för samråd med personalen under resolutionsprocessen, i tillämpliga fall med beaktande av nationella system för dialog mellan arbetsmarknadens parter.

12.En plan för kommunikation med media och allmänheten.

13.En beskrivning av försäkringsföretagets grundläggande verk- samhet och system för att upprätthålla företagets operativa verksamhet.

Om försäkringsföretaget har yttrat sig över resolutionsplanen ska yttrandet återges i resolutionsplanen.

I resolutionsplanen ska det anges alternativ till att använda resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter på försäk- ringsföretaget. Vid bestämmande av alternativen ska relevanta resolutionsscenarier beaktas, inbegripet ett scenario där försäk- ringsföretagets fallissemang är en isolerad händelse och ett scena- rio där det inträffar vid en tidpunkt med mer omfattande finan- siell instabilitet eller systemomfattande händelser.

573

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

En resolutionsplan ska enligt krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag innehålla de resolutionsåtgärder som resolutionsmyndigheten ska få vidta, om försäkrings- och återförsäkringsföretaget uppfyller villkoren för resolution (artikel 9.1).

Vid fastställandet av alternativen för tillämpning av resolutions- verktyg och resolutionsbefogenheter i resolutionsplanerna ska rele- vanta resolutionsscenarier beaktas. Detta inbegriper det scenario där försäkrings- eller återförsäkringsföretagets fallissemang är idio- synkratiskt och det scenario där det inträffar vid en tidpunkt med mer omfattande finansiell instabilitet eller systemomfattande hän- delser (artikel 9.4).

En resolutionsplan får inte bygga på antaganden om extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande fall, användningen av försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang (arti- kel 9.4).

I resolutionsplanerna ska anges alternativ för tillämpningen av resolutionsverktyg på, och utövande av resolutionsbefogenheter med avseende på, försäkrings- eller återförsäkringsföretaget (arti- kel 9.6). Vidare anges att en resolutionsplanen ska innehålla:

•En sammanfattning av huvudinslagen i planen.

•En sammanfattning av de väsentliga förändringar för företaget som inträffat sedan den senaste resolutionsrelaterade informa- tionen lämnades in.

•En beskrivning av hur kritiska funktioner och kärnaffärsområden, i den utsträckning som krävs, skulle kunna avskiljas juridiskt och ekonomiskt från övriga funktioner för att säkerställa fort- satt verksamhet efter företagets fallissemang.

•En identifiering av de tillgångar som kan förväntas godtas som säkerhet.

•En uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig del av planen.

574

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

•En detaljerad beskrivning av den bedömning av möjligheten till resolution som gjorts, inbegripet en bedömning av hur rimlig och trovärdig en avveckling enligt normala insolvensförfaranden är.

•En beskrivning av alla åtgärder som krävs för att åtgärda eller av- lägsna identifierade hinder för möjligheten till resolution som ett resultat av den bedömning som gjorts av resolutionsmyndigheten.

•En förklaring av hur resolutionsalternativen skulle kunna finan- sieras utan antagande om extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver, i förekommande fall, användningen av försäkringsgaranti- system eller finansieringsarrangemang.

•En detaljerad beskrivning av de olika resolutionsstrategier som skulle kunna tillämpas med beaktande av de olika möjliga scena- rierna samt de tillämpliga tidsramarna.

•En beskrivning av kritiska ömsesidiga beroenden.

•En analys av resolutionsplanens effekter på företagets anställda, inbegripet en bedömning av därmed förknippade kostnader, och en beskrivning av planerade förfaranden för samråd med perso- nalen under resolutionsprocessen, i tillämpliga fall med beaktande av nationella system för dialog mellan arbetsmarknadens parter.

•En plan för kommunikation med media och allmänheten.

•En beskrivning av grundläggande rutiner och system för konti- nuerlig drift av företagets operativa verksamhet.

•I förekommande fall eventuella yttranden från företaget om resolutionsplanen.

Vad en resolutionsplan ska innehålla

En resolutionsplan ska, enligt krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag, innehålla de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret får vidta om försäkringsföretaget uppfyller villkoren för resolution. En bestämmelse om detta bör tas in i den ny lagen om resolution av för- säkringsföretag.

Upprättande av en resolutionsplan är en del av det krisförebyg- gande arbetet. Utgångspunkten bör vara att en resolutionsmyndig- het när den vidtar resolutionsåtgärder ska beakta och följa de åtgär-

575

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

der som anges i en resolutionsplan. När det väl blir aktuellt att vidta resolutionsåtgärder kan det dock vara så att resolutionsändamålen skulle uppnås mer effektivt genom andra åtgärder än de som anges i planen. I ett sådant fall har en resolutionsmyndighet möjlighet att avvika från en plan (se avsnitt 9.1, se även skäl 44). Detta bör i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag anges som att Riks- gäldskontoret i en resolutionsplan ska ange de åtgärder som myndig- heten avser att vidta.

Också i enlighet med direktivet gäller att en resolutionsplan inte får förutsätta att statligt stöd lämnas.

Till skillnad mot en plan för förebyggande återhämtning är det resolutionsmyndigheten, dvs. Riksgäldskontoret, som ska upprätta en resolutionsplan (se avsnitt 6.2.1) och en resolutionsplan innehål- ler inte några direkta skyldigheter för ett försäkringsföretag (se avsnitt 7.2.1). Ett försäkringsföretag är dock skyldigt att lämna Riks- gäldskontoret de uppgifter som myndigheten behöver för att upp- rätta en resolutionsplan (se avsnitt 12.1) och därefter underrätta myn- digheten om händelser som kan föranleda en ändring av en plan (se avsnitt 7.2.2). Riksgäldskontoret har också möjlighet att förelägga ett försäkringsföretag att vidta vissa åtgärder för att undanröja eller minska ett hinder mot resolution (se avsnitt 7.2.6).

I artikel 9.4 och 9.6 anges mer detaljerat vad en resolutionsplan ska innehålla. En motsvarande uppräkning om innehållet i en reso- lutionsplan bör tas in i den nya lagen. Som anges i avsnitt 7.2.1 får Riksgäldskontoret inte besluta om en resolutionsplan om det före- ligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution. Därmed bör det vara de åtgärder som krävts för att undanröja eller hantera väsent- liga hinder för möjligheten till resolution som ska anges i en plan (artikel 9.6 g jämförd med artikel 15.2).

Utöver detta ska kommissionen anta tekniska standarder som ytterligare specificerar innehållet i en resolutionsplan (se artikel 9.8).

576

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

7.2.6Väsentliga hinder för möjligheten till resolution

Utredningens förslag: Om Riksgäldskontoret vid upprättande av en resolutionsplan bedömer att det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution av ett försäkringsföretag, ska Riksgälds- kontoret underrätta försäkringsföretaget och Finansinspektionen detta. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga försäkringsföre- taget om att inom fyra månader föreslå åtgärder för att undan- röja eller hantera hindren och en tidsplan för genomförande av sådana åtgärder. I tidsplanen ska hänsyn tas till orsakerna till hindren.

Om Riksgäldskontoret anser att det som ett försäkringsföre- tag föreslår inte effektivt undanröjer eller hanterar hindren för möjligheten till resolution, ska myndigheten förelägga företaget att vidta åtgärder. Ett försäkringsföretag ska inom en månad före- slå en plan för att genomföra sådana åtgärder.

Innan Riksgäldskontoret beslutar om ett föreläggande om att vidta åtgärder, ska myndigheten särskilt beakta den potentiella effekten av sådana åtgärder på lönsamheten och stabiliteten för försäkringsföretagets löpande verksamhet och för den inre mark- naden. Riksgäldskontoret ska ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig innan ett beslut.

De åtgärder som Riksgäldskontoret ska få besluta om ska vara desamma som de som anges i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag. Åtgärderna ska särskilt anges i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag.

När Riksgäldskontoret bestämmer de åtgärder som ett försäk- ringsföretag ska vidta, ska myndigheten ange på vilket sätt det som företaget har föreslagit inte skulle kunna undanröja eller hantera hindren för möjligheten till resolution och att den eller de åtgärderna som beslutas är proportionerliga. Riksgäldskontoret ska beakta åtgärdernas inverkan på försäkringsföretagets verksam- het, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin.

Utredningens bedömning: Kravet i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag om att Riksgäldskontoret ska motivera ett be- slut om att ett försäkringsföretag ska föreslå åtgärder eller vidta åtgärder tillgodoses av gällande rätt.

577

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om det vid en bedömning av möjligheten till resolution av ett för- säkrings- eller återförsäkringsföretag visar sig att det finns väsent- liga hinder för möjligheten till resolution, ska medlemsstaterna säkerställa att resolutionsmyndigheten skriftligen meddelar före- taget och den berörda tillsynsmyndigheten om detta (artikel 15.1).

Inom fyra månader från mottagandet av ett meddelande ska för- säkrings- eller återförsäkringsföretaget till resolutionsmyndigheten föreslå möjliga åtgärder för att åtgärda eller avlägsna de väsentliga hinder som angetts i meddelandet. I tidsplanen för genomförande av de åtgärder som föreslås av företaget ska hänsyn tas till orsakerna till de väsentliga hindren. Resolutionsmyndigheten ska, efter sam- råd med tillsynsmyndigheten, bedöma huruvida åtgärderna effek- tivt åtgärdar eller avlägsnar de väsentliga hindren (artikel 15.3).

Om en resolutionsmyndighet konstaterar att de åtgärder som föreslås av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte effek- tivt minskar eller avlägsnar det berörda hindret, ska resolutionsmyn- digheten antingen direkt eller indirekt genom tillsynsmyndigheten, kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar någon eller några alternativa åtgärder och skriftligen meddela sådana åt- gärder till företaget, som inom en månad efter mottagande av med- delandet ska föreslå en plan för att uppfylla kraven. När resolutions- myndigheter identifierar alternativa åtgärder ska den visa på vilket sätt de åtgärder som föreslagits av försäkrings- eller återförsäkrings- företaget inte skulle kunna avlägsna hindren för möjligheten till re- solution och hur de föreslagna alternativa åtgärderna är proportio- nella när det gäller att avlägsna hindren. Detta bör rimligen ske genom att Riksgäldskontoret i ett föreläggande om alternativa åtgärder anger skälen för sin bedömning också av de åtgärder som föreslagits av för- säkringsföretaget. Resolutionsmyndigheterna ska beakta åtgärdernas inverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet, dess stabilitet och dess förmåga att bidra till ekonomin (artikel 15.4).

Innan resolutionsmyndigheten identifierar eventuella alternativa åtgärder ska den, efter samråd med tillsynsmyndigheten, noggrant överväga den potentiella effekten av sådana åtgärder på sundheten och stabiliteten för det berörda försäkrings- eller återförsäkrings-

578

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

företagets löpande verksamhet och för den inre marknaden (arti- kel 15.6).

Enligt artikel 15.5 ska resolutionsmyndigheterna ha befogenhet att vidta åtminstone någon av följande alternativa åtgärder:

•Kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ser över gruppinterna finansieringsarrangemang eller omprövar avsak- naden av sådana, eller upprättar serviceavtal, antingen grupp- interna avtal eller avtal med tredje part.

•Kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget begränsar sina maximala enskilda och sammanlagda exponeringar.

•Införa särskilda eller regelbundna kompletterande informations- krav som är relevanta för resolutionsändamål.

•Kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avyttrar spe- cifika tillgångar eller omstrukturerar skulder.

•Kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget begränsar eller upphör med specifik befintlig eller föreslagen verksamhet.

•Begränsa eller förhindra utveckling av nya eller befintliga affärs- områden eller försäljning av nya eller befintliga produkter.

•Kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ändrar åter- försäkringsstrategin.

•Kräva förändringar av juridiska eller operativa strukturer för för- säkrings- eller återförsäkringsföretaget eller varje gruppenhet som direkt eller indirekt står under dess kontroll så att komplexi- teten minskas för att säkerställa att kritiska funktioner juridiskt och operativt kan avskiljas från övriga funktioner genom tillämp- ning av resolutionsverktygen.

•Kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller ett moderföretag bildar ett moderförsäkringsholdingbolag i en med- lemsstat eller ett moderförsäkringsholdingbolag inom unionen.

•Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är ett dotterföre- tag till ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, kräva att försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet bildar ett separat försäkringsholdingbolag för att kontrollera försäk- rings- eller återförsäkringsföretaget, om nödvändigt för att under-

579

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

lätta resolutionen av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och för att undvika att tillämpningen av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheterna får negativa konse- kvenser för den icke-finansiella delen av gruppen.

Ett meddelande eller ett beslut om att ett försäkringsföretag ska före- slå åtgärder eller vidta alternativa åtgärder ska enligt artikel 15.7

•innehålla skälen för bedömningen eller fastställandet i fråga,

•kunna överklagas.

Dessutom ska ett beslut om alternativa åtgärder ange hur det upp- fyller kravet på proportionalitet.

Ett särskilt förfarande vid hinder mot resolution

Riksgäldskontoret ska i samband med att myndigheten upprättar eller uppdaterar en resolutionsplan bedöma möjligheten till reso- lution (se avsnitt 7.2.4). Om Riksgäldskontoret bedömer att det föreligger väsentliga hinder för möjligheten för resolution, gäller ett särskilt förfarande enligt krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag. För att genomföra direktivet bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag tas in bestämmelser om detta för- farande.

Om Riksgäldskontoret bedömer att det föreligger väsentliga hinder mot resolution av ett försäkringsföretag, ska myndigheten först underrätta företaget. Riksgäldskontoret ska, samtidigt som underrättelsen, förelägga försäkringsföretaget att inom fyra måna- der föreslå åtgärder som undanröjer eller hanterar de aktuella hind- ren. Försäkringsföretaget ska tillsammans med åtgärderna föreslå en tidsplan för genomförande.

Finansinspektionen ska ges möjlighet att yttra sig över de åtgärder och den tidsplan som försäkringsföretaget föreslår. I krishanterings- direktivet för försäkringsföretag anges, liksom enligt motsvarande EU-rättsliga bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag (artikel 17.4), att resolutionsmyndigheten antingen direkt eller in- direkt genom tillsynsmyndigheten, ska kräva att företaget vidtar någon eller några alternativa åtgärder. Även när det gäller försäk- ringsföretag är det angeläget att det finns en tydlig ansvarsfördel-

580

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

ning mellan resolutionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten. Den nu aktuella uppgiften rör möjligheten till resolution av ett försäkrings- företag. Också i detta fall bör det vara resolutionsmyndigheten, dvs. Riksgäldskontoret, som ska ha möjlighet att förelägga ett företag att vidta åtgärder för att undanröja eller hantera hinder mot resolu- tion (jfr prop. 2015/16:5 s. 242).

När det gäller bedömningen av om åtgärderna effektivt undan- röjer eller hanterar hindren bör, liksom gäller enligt motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersbolag, de åtgärder som ett försäkringsföretag föreslår anses tillräckliga om hindren inte längre bedöms vara väsentliga. Huruvida hindren kan undan- röjas eller hanteras framstår som mindre betydelsefullt. Det avgörande är om hindren vid en förnyad prövning är av en sådan vikt att de motiverar ingripanden, dvs. fortsatt är väsentliga (se samma prop. s. 242–243)

Åtgärder för att undanröja hinder

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 15.5) anges åtgärder som resolutionsmyndigheterna åtminstone ska ha befogen- het att vidta mot ett försäkringsföretag. Dessa åtgärder bör, liksom gäller för kreditinstitut och värdepappersbolag, anges i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag (jfr 3 kap. 24 § lagen [2015:1016] om resolution).

Vissa åtgärder är särskilt ingripande och därmed gäller särskilda krav för att Riksgäldskontoret ska få besluta om en åtgärd. Riksgälds- kontoret ska först, innan myndigheten beslutar om en åtgärd, sär- skilt beakta den potentiella effekten av åtgärden på sundheten, dvs. lönsamheten, och stabiliteten för försäkringsföretagets löpande verksamhet och för den inre marknaden. Även i denna fråga ska Finansinspektionen ges möjlighet att yttra sig innan Riksgäldskon- toret fattar ett beslut. Om Riksgäldskontoret därefter beslutar att ett försäkringsföretag ska vidta en åtgärd, ska myndigheten visa på vilket sätt det som företaget har föreslagit inte skulle kunna undan- röja eller hantera hindren för möjligheten till resolution och att åt- gärderna som bestäms är proportionerliga. Riksgäldskontoret ska även beakta åtgärdernas inverkan på försäkringsföretagets verksam- het, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin.

581

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Ett försäkringsföretag ska inom en månad från ett beslut om åtgärder föreslå en plan för att genomföra dem.

Riksgäldskontorets beslut

Som anges ovan finns det i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag vissa krav på resolutionsmyndighetens beslut.

En skyldighet för Riksgäldskontoret att motivera ett beslut om att ett försäkringsföretag ska föreslå åtgärder eller vidta åtgärder (artikel 15.7 första stycket a och andra stycket) följer av gällande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) (se 32 §). Denna be- stämmelse i direktivet kräver således inte några ytterligare lag- stiftningsåtgärder.

För möjligheten att överklaga denna typ av beslut (artikel 15.7 första stycket b), se avsnitt 20.2.2.

7.3Gruppresolutionsplan

7.3.1Upprättande och översyn av en gruppresolutionsplan

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, få upprätta en gruppreso- lutionsplan för en grupp. Riksgäldskontoret ska vid bedömningen av om en gruppresolutionsplan ska upprättas, i tillämpliga delar, beakta de omständigheter som gäller för upprättande av en reso- lutionsplan för ett enskilt försäkringsföretag.

En gruppresolutionsplan ska ses över minst vartannat år. En gruppresolutionsplan ska alltid ses över

1.efter varje förändring inom gruppen eller hos de enskilda före- tagen i gruppen av den juridiska eller organisatoriska struktu- ren, av affärsverksamheten eller av den finansiella ställningen, som kan ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en ändring av planen,

2.när en väsentlig förändring av gruppens eller de enskilda före- tagen i gruppens finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt nöd- vändiggöra en revidering av planen, blir förutsebar.

582

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Vid behov ska en gruppresolutionsplan uppdateras. Moderföretaget med det yttersta ägarintresset i en grupp ska

utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret om varje händelse som kan kräva en uppdatering av gruppresolutionsplanen. Även Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Riksgäldskon- toret om en sådan händelse.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det särskilda bestämmelser om resolution av grupper.

Medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheter på gruppnivå har befogenhet att utarbeta gruppresolutionsplaner för grupper som omfattas av resolutionsplanering på grundval av de vill- kor som gäller för att ett enskilt försäkringsföretag ska upprätta en resolutionsplan (artikel 10.1).

Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att gruppresolutionspla- nerna ses över och, om så är lämpligt, uppdateras minst vartannat år, och under alla omständigheter

•efter varje förändring av den juridiska eller organisatoriska struk- turen, av affärsverksamheten, eller av den finansiella ställningen inom gruppen, inbegripet varje gruppenhet, som kan ha en väsent- lig inverkan på eller nödvändiggöra en ändring av planen,

•när en väsentlig förändring av dess finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet, eller på annat sätt nödvändiggöra en revidering av resolutionsplanen, blir förutsebar.

Riksgäldskontorets ska få upprätta en gruppresolutionsplan

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det bestäm- melser om när en resolutionsmyndighet ska upprätta en gruppreso- lutionsplan. För att genomföra denna del av direktivet bör det in- föras motsvarande bestämmelser i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

583

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Riksgäldskontoret ska därmed, i egenskap av resolutionsmyndig- het (se avsnitt 3.7.1), i vissa fall upprätta en gruppresolutionsplan för en grupp. Detta gäller bara i de fall då Riksgäldskontoret är reso- lutionsmyndighet på gruppnivå, dvs. i de fall som Finansinspektio- nen är grupptillsynsmyndighet för en grupp (se artikel 3.33 i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag).

Vid bedömningen av om en gruppresolutionsplan ska upprättas ska Riksgäldskontoret, i tillämpliga delar, beakta de omständigheter som gäller för upprättande av en resolutionsplan, till exempel stor- lek, affärsmodell, riskprofil, sammankoppling med andra företag och utbytbarhet. Även marknadstäckningsgrader ska beaktas. Liksom det som föreslås när det gäller upprättande av en plan för förebyg- gande gruppåterhämtning (se avsnitt 6.3.1) torde detta avse dels om- ständigheter som rör gruppen som helhet, dels omständigheter som rör de enskilda gruppenheterna, dvs. de företag som ingår i gruppen.

En gruppresolutionsplan ska ses över och vid behov uppdateras

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det även be- stämmelser om att en upprättad plan regelbundet och i vissa fall ska ses över och vid behov uppdateras. Motsvarande bestämmelser bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Liksom för resolutionsplaner (se avsnitt 7.2.2) ska en upprättad gruppresolutionsplan regelbundet ses över. Detta ska ske minst vartannat år. I vissa fall ska en gruppresolutionsplan alltid ses över. Det gäller efter varje förändring inom gruppen eller hos de enskilda företagen i gruppen av den juridiska eller organisatoriska struktu- ren, av affärsverksamheten eller av den finansiella ställningen, som kan ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en ändring av planen. En plan ska också alltid ses över när en väsentlig förändring av gruppens eller de enskilda företagen i gruppens finansiella ställ- ning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effekti- vitet eller på annat sätt nödvändiggöra en revidering av planen, blir förutsebar. Utifrån vad som framkommer vid översynen kan det finnas behov av att uppdatera gruppresolutionsplanen.

I direktivet finns det inte någon uttrycklig bestämmelse om att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp eller till- synsmyndigheten ska underrätta resolutionsmyndigheten på grupp-

584

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

nivå om varje händelse som kräver en revidering eller uppdatering av resolutionsplanen (jfr artikel 9.5). Även när det gäller gruppresolutionsplaner är det dock av vikt att Riksgäldskontoret i ett tidigt skede får kännedom om händelser som kan påverka en resolutionsstrategi. Den allmänna skyldigheten att lämna uppgifter (se avsnitt 12.1) bedöms inte tillräcklig. En skyldighet, motsvarande det som gäller för resolutionsplaner (se avsnitt 7.2.2), om att under- rätta Riksgäldskontoret om händelser som kan kräva en uppdater- ing av gruppresolutionsplanen ska därmed gälla för moderföretaget med det yttersta ägarintresset och Finansinspektionen.

7.3.2Överenskommelse om upprättande av gruppresolutionsplan

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, om möjligt, inom fyra månader från och med att myndigheten har överlämnat eller mottagit uppgifter som ett företag har lämnat in till resolutions- myndigheten på gruppnivå, försöka komma överens med berörda resolutionsmyndigheter om en gruppresolutionsplan. Riksgälds- kontoret ska få begära att Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten bistår med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå, ge Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium tillfälle att lämna synpunk- ter innan en överenskommelse om gruppresolutionsplan. Riks- gäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, få inhämta synpunkter från en resolutionsmyndighet i tredjeland där gruppen har etablerat ett dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag eller en betydande filial.

585

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlems- staterna säkerställa att resolutionsmyndigheterna på gruppnivå i resolutionskollegier, som agerar gemensamt med de resolutions- myndigheter som är medlemmar i resolutionskollegiet, och efter att ha samrått med de berörda tillsynsmyndigheter som är medlem- mar i eller deltar i tillsynskollegiet, utarbetar och upprätthåller gruppresolutionsplaner. I arbetet med att utarbeta gruppresolutions- planer och upprätthålla dem får resolutionsmyndigheterna på grupp- nivå om de så önskar, och med förbehåll för att de uppfyller de krav på konfidentiell behandling, involvera ett tredjelands resolutions- myndigheter från de jurisdiktioner där gruppen har etablerat dotter- försäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag, försäkringsholding- bolag, eller betydande filialer (artikel 11.2).

Vidare gäller att grupptillsynsmyndigheter, tillsynsmyndigheter, resolutionsmyndigheter på gruppnivå och resolutionsmyndigheter ska sträva efter att nå de gemensamma beslut, beroende på vad som är tillämpligt, inom fyra månader från och med den dag då resolutions- myndigheten på gruppnivå översänder information (artikel 17.1).

Antagandet av gruppresolutionsplanen ska ske i form av ett gemensamt beslut av resolutionsmyndigheten på gruppnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterförsäkrings- och dotteråter- försäkringsföretagen och av de enheter som avses i artikel 1.1 b–e (artikel 11.4).

En överenskommelse inom resolutionskollegiet

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska en grupp- resolutionsplan upprättas efter en överenskommelse inom resolu- tionskollegiet. För att genomföra denna del av direktivet bör det tas in bestämmer i den nya lagen om resolution av försäkringsföre-

586

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

tag om hur Riksgäldskontoret ska agera. Resolutionskollegier be- handlas i avsnitt 9.2.

Riksgäldskontoret ska i enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag verka för att det nås en överenskommelse om upprättande av en gruppresolutionsplan. En sådan överenskom- melse ska nås av resolutionsmyndigheten på gruppnivå och resolu- tionsmyndigheterna för dotterförsäkringsföretag, moderförsäk- ringsföretag och vissa holdingföretag (artikel 11.4). Detta bör i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag benämnas som berörda resolutionsmyndigheter. Detta ska gälla både när Riksgälds- kontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå och när myndig- heten inte är det. De aktuella överenskommelserna bör utgöra internationella överenskommelser enligt regeringsformen (se av- snitt 6.3.3).

För de fall Riksgäldskontoret ska vara resolutionsmyndighet på gruppnivå, se avsnitt 7.3.1. Riksgäldskontoret ska även få begära att Eiopa bistår med icke-bindande medling. Också detta ska gälla oav- sett om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå eller inte. Artikel 17.1 är utformad som att även tillsynsmyndigheter ska ha rätt att begära hjälp av Eiopa. Det torde dock inte ha varit avsikten då bestämmelsen även rör planer för förebyggande grupp- återhämtning, vilka hanteras av tillsynskollegier (se avsnitt 6.3.3). Således bör Finansinspektionen inte ha rätt att begära medling av Eiopa när det gäller upprättande av en gruppresolutionsplan.

En överenskommelse ska enligt direktivet träffas inom fyra måna- der från och med den dag då resolutionsmyndigheten på gruppnivå översänder uppgifter som har tillhandahållits för upprättande av en gruppresolutionsplan (artikel 17 tillsammans med hänvisningar till artikel 11 och 12). Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå, bör tidsfristen gälla från och med att myndigheten har överlämnat uppgifter till de andra myndigheterna i resolutions- kollegiet. Om Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå, bör tidsfristen i stället gälla från och med att myndigheten har mottagit uppgifter från den myndighet som är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå i det aktuella resolutionskollegiet.

När det gäller själva arbetet i ett resolutionskollegium ska Riks- gäldskontoret ha en mer aktiv roll när myndigheten är resolutions- myndighet på gruppnivå (se avsnitt 9.2). Vid upprättande av en gruppresolutionsplan ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är

587

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

resolutionsmyndighet på gruppnivå, ge Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium tillfälle att lämna synpunkter innan en överenskommelse om en gruppresolu- tionsplan. Riksgäldskontoret får också inhämta synpunkter från en resolutionsmyndighet i tredjeland där gruppen har etablerat ett dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag, ett för- säkringsholdingbolag eller en betydande filial.

7.3.3Om en överenskommelse inte kan nås

Utredningens förslag: Om en överenskommelse om upprättande av en gruppresolutionsplan inte har träffats inom den angivna tiden ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå, besluta om gruppresolutionsplanen. Riks- gäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som de andra myndigheterna har uttryckt. Riksgäldskontoret ska över- lämna gruppresolutionsplanen till moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen och de berörda resolutionsmyndigheterna. Moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska infor- meras om sammanfattningen av huvudinslagen i en resolutionsplan.

Om en överenskommelse inte har träffats inom den angivna tiden och en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES som är resolutionsmyndighet på gruppnivå inte har beslutat om en gruppresolutionsplan, ska Riksgäldskontoret upprätta en resolu- tionsplan för ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföre- tag. Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som de andra myndigheterna har uttryckt. Riksgäldskontoret ska överlämna resolutionsplanen till de berörda resolutionsmyndig- heterna. För en sådan plan ska samma gälla som för ett företag som inte ingår i en grupp.

Om Riksgäldskontoret och de berörda resolutionsmyndig- heterna inte har kommit överens om en gruppresolutionsplan inom den angivna tiden ska Riksgäldskontoret och andra resolu- tionsmyndigheter få komma överens om en gruppresolutionsplan för företag i gruppen som de ansvarar för. Riksgäldskontoret ska bara få ingå en sådan överenskommelse om den inte har haft något att invända mot ett särskilt beslut som rör en resolutionsplan för en EES-försäkringsgivare.

588

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om ett gemensamt beslut om en gruppresolutionsplan inte kan nås inom den angivna perioden ska resolutionsmyndigheten på grupp- nivå fatta ett eget beslut. Det beslut som fattas av resolutionsmyn- digheten på gruppnivå ska vara fullständigt motiverat och beakta synpunkter och reservationer som de övriga resolutionsmyndig- heterna uttryckt under den period som gäller för att fatta ett gemen- samt beslut. Beslutet ska lämnas till moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och till de övriga berörda myndigheterna (artikel 17.2).

Om ett gemensamt beslut om antagande av en gruppresolutions- plan inte nås av resolutionsmyndigheterna inom den angivna perio- den, ska varje resolutionsmyndighet som ansvarar för ett dotter- företag, fatta ett eget beslut och utarbeta en resolutionsplan för de enheter som lyder under dess jurisdiktion och hålla den resolutions- planen uppdaterad. Varje resolutionsmyndighet ska meddela sitt beslut till de andra medlemmarna i resolutionskollegiet (artikel 17.4).

Varje beslut som fattas av resolutionsmyndigheter om upprät- tande av en resolutionsplan ska vara fullständigt motiverat och be- akta synpunkter och reservationer som uttryckts av de övriga reso- lutionsmyndigheterna eller resolutionsmyndigheterna på gruppnivå (artikel 17.5).

De resolutionsmyndigheter som inte har invändningar mot ett beslut får fatta ett gemensamt beslut om en gruppresolutionsplan som omfattar företag inom deras jurisdiktioner (artikel 17.6).

Eget beslut av Riksgäldskontoret

Om myndigheterna inte kan enas om upprättande av en gruppreso- lutionsplan inom den angivna tiden, ska en resolutionsmyndighet i vissa fall fatta ett eget beslut i ärendet. Det gäller dock inte om någon en resolutionsmyndighet har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning (se avsnitt 7.3.5). För att genomföra denna del av krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag bör det införas bestämmelser i den nya

589

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

lagen om resolution av försäkringsföretag om när Riksgäldskontoret ska fatta ett eget beslut.

Riksgäldskontoret ska fatta ett eget beslut när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå. Riksgäldskontoret ska då be- sluta om gruppresolutionsplanen. Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som de andra resolutionsmyndig- heterna har uttryckt. En gruppresolutionsplan ska överlämnas till de berörda resolutionsmyndigheterna, dvs. de myndigheter som inte lyckats nå en överenskommelse. Liksom gäller för en resolutions- plan (se avsnitt 7.2.3) bör det vara tillräckligt att Riksgäldskonto- ret informerar moderföretaget med det yttersta ägarintresset i grup- pen om sammanfattningen av huvudinslagen i en resolutionsplan.

Om det i gruppen finns dotterföretag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, dvs. dotterföretag som är försäkringsföre- tag, och det inte nås en överenskommelse ska Riksgäldskontoret upprätta resolutionsplaner för dotterföretagen. Enligt artikel 9.1 ska en resolutionsplan dock inte upprättas för ett försäkringsföre- tag som ingår i en grupp som omfattas av resolutionsplanering. Det bör därmed bara upprättas en plan för ett enskilt dotterföretag om en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES inte har fattat ett eget beslut om en gruppresolutionsplan, dvs. ett beslut enligt artikel 17.2 som Riksgäldskontoret ska fatta om den är resolutions- myndighet på gruppnivå, jfr ovan. Riksgäldskontoret ska, liksom om myndigheten upprättar en gruppresolutionsplan, beakta syn- punkter och reservationer som de andra myndigheter har uttryckt. En plan ska också i dessa fall överlämnas till de berörda resolutions- myndigheterna. För en sådan plan ska samma gälla som för ett före- tag som inte ingår i en grupp.

Det ska även finnas möjlighet att upprätta en gruppresolutions- plan för bara en del av gruppen, dvs. en partiell gruppresolutionsplan. Detta gäller om resolutionsmyndigheterna inte har lyckats komma överens om en gruppresolutionsplan för hela gruppen. Dessutom krävs att Riksgäldskontoret inte har haft något att invända mot ett beslut om en resolutionsplan för ett dotterföretag i gruppen som är EES-försäkringsgivare, dvs. ett särskilt beslut som en resolutions- myndighet i ett annat land inom EES har fattat när det inte nåtts en överenskommelse om en gruppresolutionsplan.

590

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

7.3.4Ny bedömning av en gruppresolutionsplan

Utredningens förslag: Om det har träffats en överenskommelse om att upprätta en gruppresolutionsplan för hela eller delar av en grupp och en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES uppger att en oenighet om gruppresolutionsplanen inkräktar på det landets finanspolitiska ansvar, ska Riksgäldskontoret, när myn- digheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, göra en ny bedöm- ning av gruppresolutionsplanen.

Om det, när Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå, har träffats en överenskommelse om en gruppreso- lutionsplan för hela eller delar av en grupp och Riksgäldskontoret anser att en oenighet om gruppresolutionsplanen inkräktar på Sveriges finanspolitiska ansvar, ska myndigheten underrätta reso- lutionsmyndigheten på gruppnivå om det.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att om gemen- samma beslut fattas om gruppresolutionsplaner och en resolutions- myndighet bedömer att föremålet för en oenighet avseende grupp- resolutionsplaner inkräktar på dess medlemsstats finanspolitiska ansvar ska resolutionsmyndigheten på gruppnivå företa en ny be- dömning av gruppresolutionsplanen (artikel 17.9).

En gruppresolutionsplan som inkräktar på en medlemsstats finanspolitiska ansvar

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det en bestäm- melse om vad som ska gälla om det har upprättats en gruppresolu- tionsplan, fullständig eller partiell, och en resolutionsmyndighet gör gällande att en oenighet om en gruppresolutionsplan inkräktar på dess medlemsstats finanspolitiska ansvar. En bestämmelse som reglerar detta bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Bestämmelsen bör reglera vad som ska gälla när Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå och en annan resolutionsmyn-

591

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

dighet gör en invändning. Bestämmelsen bör också reglera vad som ska gälla när Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på grupp- nivå och den anser att en oenighet om en gruppresolutionsplan in- kräktar på Sveriges finanspolitiska ansvar. Följande bör således gälla. Om en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES uppger

att en oenighet om en gruppresolutionsplan inkräktar på det landets finanspolitiska ansvar, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, göra en ny bedömning av grupp- resolutionsplanen.

Om Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på grupp- nivå och Riksgäldskontoret anser att en oenighet om en gruppreso- lutionsplan inkräktar på Sveriges finanspolitiska ansvar, ska myndig- heten underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå om det.

7.3.5Hänskjutande till Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få hänskjuta ett ärende om upprättande av en gruppresolutionsplan till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning. Ett ärende ska inte få hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter att den angivna tiden har löpt ut eller en överenskommelse har träffats.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska Riksgäldskontoret avvakta med ett eget beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och myndigheten inte fattar ett be- slut inom den tid som särskilt anges, ska Riksgäldskontoret i vissa fall besluta i ärendet.

592

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag gäller att om någon av de berörda resolutionsmyndigheterna vid utgången av den angivna perioden har hänskjutit en fråga till Eiopa, ska den berörda resolutionsmyndigheten på gruppnivå eller resolutionsmyndigheten skjuta upp sitt beslut, invänta eventuella beslut som Eiopa kan komma att fatta och fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut (artikel 17.7).

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Frågan får inte hän- skjutas till Eiopa efter utgången av den angivna perioden eller efter det att ett gemensamt beslut har nåtts. Om Eiopa inte har fattat ett beslut inom en månad efter hänskjutandet till Eiopa, ska beslutet från resolutionsmyndigheten på gruppnivå eller resolutionsmyndigheten för gruppen eller dotterföretaget på individuell nivå, beroende på vad som är tillämpligt, tillämpas (artikel 17.7).

Särskild tvistlösning

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det bestäm- melser om ett särskilt tvistlösningsförfarande om myndigheterna i ett resolutionskollegium inte kan enas om upprättande av en grupp- resolutionsplan. För att genomföra denna del av direktivet bör det tas in bestämmelser i den nya lagen om resolution av försäkrings- företag. Bestämmelserna bör dock bara gälla hur Riksgäldskontoret ska förfara i en sådan situation.

Riksgäldskontoret ska få hänskjuta ett ärende om upprättande av en gruppresolutionsplan till Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten för tvistlösning. Det gäller dock bara om det inte har träffats en överenskommelse inom den föreskrivna tiden, dvs. inom fyra månader från och med att myndigheten har överläm- nat eller mottagit uppgifter som ett moderföretag med ett yttersta ägarintresse i en grupp har lämnat in till resolutionsmyndigheten på gruppnivå (se avsnitt 7.3.2). Ett ärende får inte heller hänskjutas efter att en överenskommelse har träffats.

Om Riksgäldskontoret eller någon annan myndighet i resolutions- kollegiet hänskjuter ett ärende för tvistlösning, ska Riksgäldskon- toret avvakta med ett eget beslut och invänta det beslut som Euro-

593

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

peiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta.

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska fatta ett beslut inom en månad från hänskjutandet (artikel 17.7). Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fat- tar ett beslut, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutions- myndighet på gruppnivå, fatta ett eget beslut i enlighet med Euro- peiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten däremot inte fattar något beslut inom en månad, ska Riksgäldskontoret fatta ett beslutet i ärendet, på samma sätt som om ärendet inte hade hän- skjutits för tvistlösning (se avsnitt 7.3.3).

7.3.6Beslut om gruppresolutionsplan

Utredningens förslag: Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå ska den fatta ett beslut i enlighet med en överenskommelse.

Ett beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES ska gälla i Sverige om det har fattats efter en överenskom- melse i resolutionskollegiet. Detsamma gäller för sådana beslut som har fattats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES på grund av att myndigheterna i resolutionskollegiet inte har kommit överens inom den angivna tiden.

Besluten ska vara bindande för de berörda företagen och Riks- gäldskontoret och ska ligga till grund för Riksgäldskontorets upp- gifter enligt denna lag.

När Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ska Riksgäldskontoret lämna över gruppresolutionsplanen och eventuella ändringar av planen till Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium. Om en grupp också är eller ingår i ett finansiellt konglomerat ska gruppresolutions- planen och eventuella ändringar överlämnas till den relevanta reso- lutionsmyndighet som utsetts i enlighet med krishanteringsdirek- tivet för kreditinstitut och värdepappersbolag och till den behöriga myndighet som definieras i tillsynsförordningen.

594

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Riksgäldskontoret ska inte få ingå en överenskommelse om en gruppresolutionsplan om det föreligger väsentliga hinder för möj- ligheten till resolution.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 11.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska antagandet av gruppresolutionsplanen ske i form av ett gemensamt beslut av resolutionsmyndigheten på gruppnivå och resolutionsmyn- digheterna för dotterförsäkrings- och dotteråterförsäkringsföretagen och av de enheter som avses i artikel 1.1 b–e, dvs. moderförsäkrings- och moderåterförsäkringsföretag som är etablerade i unionen, för- säkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i unionen, moderförsäkringsholdingbolag i en medlems- stat och blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat, och moderförsäkringsholdingbolag inom unionen och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen.

De gemensamma beslut och beslut som resolutionsmyndigheter har rätt att fatta enligt direktivet ska erkännas som slutgiltiga och tillämpas av resolutionsmyndigheter i de berörda medlemsstaterna (artikel 17.8).

Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska översända gruppreso- lutionsplanerna och eventuella ändringar av dessa till de berörda tillsynsmyndigheterna och, om gruppen är eller ingår i ett finan- siellt konglomerat, till den relevanta resolutionsmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappers- företag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/ 25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, nedan krishanterings- direktivet för kreditinstitut och värdepappersbolag och till den behöriga myndighet som definieras i artikel 4.1.40 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

595

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, nedan tillsyns- förordningen (artikel 10.3).

Kravet på resolutionsmyndigheterna att utarbeta resolutions- planer och på de berörda resolutionsmyndigheterna att fatta ett gemensamt beslut om gruppresolutionsplaner, ska efter ett med- delande till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och tillsyns- myndigheten om att föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution, tillfälligt upphävas till dess att åtgärderna för att avlägsna de väsentliga hindren för möjligheten till resolution har godtagits av resolutionsmyndigheten eller att den myndigheten har beslutat om alternativa åtgärder (artikel 15.4).

Bindande beslut om upprättande av en gruppresolutionsplan

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges dels att an- tagandet av en gruppresolutionsplan ska ske i form av ett gemen- samt beslut, dels att sådana beslut är bindande. Även de beslut som resolutionsmyndigheten på gruppnivå och en enskild resolutions- myndighet enlig direktivet får fatta, om det inte träffas en överens- kommelse inom den föreskrivna tiden, ska vara bindande.

För svensk del bör en överenskommelse med resolutionsmyn- digheter i andra länder inom EES utgöra en internationell överens- kommelse enligt regeringsformen. En förutsättning för att Riks- gäldskontoret ska kunna träffa en sådan överenskommelse är att regeringen, i enlighet med 10 kap. 2 § regeringsformen har bemyn- digat Riksgäldskontoret att ingå sådana överenskommelser. När Riksgäldskontoret tillsammans med andra myndigheter ingår en överenskommelse i någon av dessa egenskaper, blir Riksgäldskon- toret, liksom de övriga myndigheterna bundna av överenskommel- sen. För att ett företag ska bli bundet av en överenskommelse måste dock Riksgäldskontoret fatta ett nationellt beslut med samma inne- håll (prop. 2015/16:5 s. 229–230). När Riksgäldskontoret är resolu- tionsmyndighet på gruppnivå bör den fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen (jfr avsnitt 6.3.3 om planer för förebyggande gruppåterhämtning.). För överenskommelser när Riksgäldskonto- ret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå, se avsnitt 7.3.15.

596

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Överlämnande av beslut

I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får det införas bestämmelser i den nya lagen om resolution av försäk- ringsföretag om att Riksgäldskontoret ska överlämna en gruppreso- lutionsplan till andra myndigheter. Detta bör bara gälla när Riksgälds- kontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå. Riksgäldskontoret ska då lämna över en gruppresolutionsplan till Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett sådant tillsynskollegium som avses i artikel 248.3 i Solvens II-direktivet, dvs. de myndigheter som ska ges tillfälle att yttra sig innan en plan upprättas.

Om en grupp också är eller ingår i ett finansiellt konglomerat ska gruppresolutionsplanen och eventuella ändringar överlämnas till den relevanta resolutionsmyndighet som utsetts i enlighet med krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersbolag och till den behöriga myndighet som definieras i tillsynsförord- ningen. De myndigheter som en gruppresolutionsplan ska över- lämnas till kan variera utifrån de företag som ingår i den enskilda gruppen och var företagen har hemvist. Om det bara finns företag som har hemvist i Sverige bör detta vara Riksgäldskontoret och Finansinspektionen.

Om det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution

I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (arti- kel 15.2) bör det för tydlighetens skull, också när det gäller grupp- resolutionsplaner (jfr resolutionsplaner i avsnitt 7.2.1), införas en bestämmelse om att en gruppresolutionsplan inte ska upprättas om det föreligger ett väsentligt hinder för möjligheten till resolution. Riksgäldskontoret bör därmed inte få ingå en överenskommelse om en gruppresolutionsplan om det föreligger väsentliga hinder för möj- ligheten till resolution.

För bedömningen av och eventuella åtgärder om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution, se avsnitt 7.3.10 och 7.3.12.

597

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

7.3.7Om det inte finns någon gruppresolutionsplan

Utredningens förslag: Om det inte finns någon gruppresolutions- plan, ska Riksgäldskontoret få upprätta en resolutionsplan för

1.ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

2.ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor inom EES om minst ett av dotter- företagen är ett försäkringsföretag, och

3.ett moderförsäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat om minst ett av dotter- företagen är ett försäkringsföretag.

För en sådan resolutionsplan ska samma gälla som för en plan för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får resolutions- myndigheterna utarbeta resolutionsplaner för dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag eller de enheter som avses i arti- kel 1.1 c och d, dvs. försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i unionen samt moderförsäkrings- holdingbolag och blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat, om det inte finns någon gruppresolutionsplan (arti- kel 10.4).

Riksgäldskontoret ska i vissa fall upprätta en resolutionsplan

I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag införas en bestämmelse om att Riksgäldskontoret, när det inte finns någon gruppresolutionsplan, ska få upprätta en resolutionsplan. En sådan plan ska då upprättas för ett dotterföretag som är försäkringsföre- tag, dvs. ett företag som Riksgäldskontoret skulle få upprätta en re- solutionsplan för om det inte ingick i en grupp (se avsnitt 7.2.1).

598

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Riksgäldskontoret ska enligt direktivet även få upprätta en reso- lutionsplan för ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finan- siellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och ett moderför- säkringsholdingbolag i en medlemsstat eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat. Också i dessa fall gäller att en resolutionsplan bara ska få upprättas om det inte finns någon gruppresolutionsplan. När det gäller denna typ av företag torde det också krävas väsentlig en anknytning till Sverige för att företaget ska vara föremål för resolutionsplanering i Sverige. Det bör således krävas att minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag.

Som anges ovan ska det inte upprättas en resolutionsplan för ett försäkringsföretag om företaget ingår i en grupp som omfattas av resolutionsplanering (se avsnitt 7.2.1). Det finns också möjlighet för en myndighet att driva igenom att en gruppresolutionsplan upp- rättas även utan en överenskommelse inom ett resolutionskollegium (se avsnitt 7.3.3 och 7.3.5). I skälen till direktivet anges vidare att enskilda planer för förebyggande återhämtning och resolution för företag som ingår i en grupp endast bör utarbetas i exceptionella fall som är vederbörligen motiverade, och samma standarder bör till- lämpas som för jämförbara företag i den berörda medlemsstaten. Om enskilda planer för förebyggande återhämtning och resolution för företag som ingår i en grupp utarbetas bör berörda myndigheter i största möjliga mån eftersträva samstämmighet med planer för förebyggande återhämtning och resolution för resten av gruppen (skäl 26). Det krävs således mycket starka skäl för att Riksgälds- kontoret ska upprätta en resolutionsplan för ett företag om det finns förutsättningar för att upprätta en gruppresolutionsplan. I en sådan situation bör Riksgäldskontoret i första hand i stället verkas för att det upprättas en gruppresolutionsplan.

För en resolutionsplan som upprättas när det inte finns någon gruppresolutionsplan ska samma krav gälla som för upprättande av en plan för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp.

599

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

7.3.8Beaktande av resolutionsstrategier som gäller i tredje land

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret upprättar en reso- lutionsplan för ett försäkringsföretag som är dotterföretag till en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag med huvudkontor utanför EES, ska myndigheten få beakta en resolu- tionsstrategi som gäller i tredjeland för den grupp som dotter- företaget ingår i.

Om Riksgäldskontoret bedömer att resolutionsstrategin är tro- värdig och rimlig ska myndigheten i sin resolutionsplan på lämpligt sätt få återspegla resolutionsstrategin och dess eventuella konse- kvenser för försäkringsföretaget. Detta får dock inte äventyra upp- nåendet av resolutionsändamålen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

När resolutionsmyndigheterna för dotterföretag inom unionen ut- arbetar resolutionsplaner får de ta hänsyn till den resolutionsstrategi som de berörda myndigheterna i tredjeland tillämpar för de grupper som dessa resolutionsmyndigheter ansvarar för. Om resolutions- myndigheten anser att en sådan resolutionsstrategi är trovärdig och rimlig får myndigheten i sin resolutionsplan på lämpligt sätt åter- spegla den resolutionsstrategin och dess eventuella konsekvenser för det berörda dotterföretaget inom unionen. Detta får inte även- tyra uppnåendet av resolutionsändamålen (artikel 15.5).

Resolutionsstrategier som utarbetats i tredje land

Ett försäkringsföretag kan vara dotterföretag till t.ex. en försäkrings- givare från tredjeland. Beroende på regelverket i det landet kan såväl enskilda företag som gruppen omfattas av resolutionsplanering. Om så är fallet bör Riksgäldskontoret, i enlighet med krishanterings- direktivet för försäkringsföretag, när myndigheten upprättar en resolutionsplan få beakta en resolutionsstrategi som gäller i tredje land för den grupp som dotterföretaget ingår i. Enligt direktivet ska

600

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

detta gälla för dotterföretag inom unionen. Med detta avses ett för- säkrings- eller återförsäkringsföretag som har sitt huvudkontor i en medlemsstat och som är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland (artikel 2.88). För Riksgäldskontorets del bör detta gälla i de fall ett försäkringsföretag är dotterföretag till en försäkringsgivare från tredje- land eller ett moderföretag med huvudkontor utanför EES.

Också i enlighet med direktivet bör Riksgäldskontoret, om myn- digheten bedömer att resolutionsstrategin är trovärdig och rimlig, i sin resolutionsplan på ett lämpligt sätt återspegla resolutionsstrate- gin i tredje land och dess eventuella konsekvenser för dotterföretaget. Detta får dock inte äventyra uppnåendet av resolutionsändamålen.

Bestämmelser om hur en resolutionsstrategi i tredje land ska be- aktas bör tas in i den nya lagen on resolution av försäkringsföretag.

7.3.9Uppgifter från ett moderföretag

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå, ska myndigheten överlämna uppgifter från ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp till

–Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten,

–resolutionsmyndigheter som är medlemmar i resolutionskol- legiet, och

–Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlems- staterna säkerställa att moderföretag som har det yttersta ägarintres- set lämnar information till resolutionsmyndigheten på gruppnivå.

Denna information ska röra moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och i den utsträckning som krävs av var och en av grupp- enheterna (artikel 11.1).

601

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska enligt samma bestäm- melse, under förutsättning att de krav på konfidentiell behandling som finns i direktivet efterlevs, översända den relevanta informa- tion som tillhandahålls till

•Eiopa,

•de resolutionsmyndigheter som är medlemmar i resolutions- kollegiet,

•de relevanta tillsynsmyndigheter som är medlemmar i eller del- tar i tillsynskollegiet.

Uppgiftsskyldighet och överlämnande av uppgifter till andra myndigheter

En resolutionsmyndighet på gruppnivå behöver åtskilliga uppgifter för att till exempel kunna upprätta en grupresolutionsplan. I avsnitt 12.1 föreslås bestämmelser om uppgiftsskyldighet för företag som om- fattas av krav på resolutionsplanering. Dessa bestämmelser omfattar kraven i artikel 11.1.

Uppgifterna ska användas bland annat för att upprätta en grupp- resolutionsplan. Riksgäldskontoret ska som ett led av upprättandet, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, överlämna uppgifterna till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- heten och de resolutionsmyndigheter som är medlemmar i resolutions- kollegiet. Det är också denna tidpunkt, när uppgifterna överlämnas till andra myndigheter, som inleder fristen för att nå en överenskom- melse om upprättande av en gruppresolutionsplan (se avsnitt 7.3.2). En bestämmelse om överlämnande av uppgifter bör därmed tas in

i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. I enlighet med direktivet ska uppgifterna också lämnas till de Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium.

602

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

7.3.10Bedömning av möjligheten till resolution av en grupp

Utredningens förslag: I samband med att Riksgäldskontoret upprättar eller uppdaterar en gruppresolutionsplan ska myndig- heten bedöma möjligheten till resolution av gruppen. Bedöm- ningen ska göras tillsammans med de berörda resolutionsmyn- digheterna.

Resolution av en grupp ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att

1.företagen i gruppen kan avvecklas genom konkurs eller likvi- dation eller motsvarande normala insolvensförfaranden i ett annat land inom EES än Sverige där ett företag har sitt huvud- kontor, eller

2.Riksgäldskontoret eller en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige kan försätta gruppen i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutions- befogenheter mot de enskilda företagen.

En bedömning får inte förutsätta tillgång till statligt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användning av försäkrings- garantisystem eller finansieringsarrangemang. Regeringen ska få meddela föreskrifter om de ytterligare kraven för bedömningen av möjligheten till resolution.

Om Riksgäldskontoret och de berörda resolutionsmyndig- heterna bedömer att resolutionsåtgärder kan vara nödvändiga med hänsyn till allmänintresset, eftersom en avveckling genom konkurs eller likvidation eller motsvarande normala insolvens- förfaranden i ett annat land inom EES än Sverige inte skulle upp- fylla resolutionsändamålen i samma utsträckning som en eller flera resolutionsåtgärder, ska Riksgäldskontoret:

1.välja den eller de resolutionsåtgärder som är lämpliga för att uppnå resolutionsändamålen utifrån gruppens struktur och affärsmodell,

603

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlems- staterna säkerställa att resolutionsmyndigheterna på gruppnivå, till- sammans med resolutionsmyndigheterna för dotterföretag, efter att ha samrått med grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för de dotterföretagen, bedömer i vilken utsträckning resolution av grupper är möjlig utan antagande om extraordinärt offentligt finansi- ellt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användningen av försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang (artikel 14.1). Resolution av en grupp ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att resolutionsmyndigheterna antingen kan avveckla grupp- enheterna enligt ett normalt insolvensförfarande eller försätta grup- pen i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg på, och ut-

öva resolutionsbefogenheter i förhållande till, gruppenheter i fall där de utan svårigheter kan avskiljas vid lämplig tidpunkt, eller på annat sätt som föreskrivs i nationell rätt (artikel 14.2).

Om en resolutionsmyndighet konstaterar att en resolutions- åtgärd kan vara nödvändig av hänsyn till allmänintresset eftersom en avveckling enligt normala insolvensförfaranden inte skulle upp- fylla resolutionsändamålen i samma utsträckning, ska den enligt arti- kel 14.3 gå vidare med följande på varandra följande steg:

•Välja föredragna resolutionsåtgärder som är lämpliga för att uppnå resolutionsändamålen med tanke på gruppens struktur och affärs- modell.

•Bedöma om det är rimligt att vidta den valda resolutionsåtgärden på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera potentiella hinder för dess genomförande.

604

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

•Bedöma den valda resolutionsåtgärdens trovärdighet, med beak- tande av resolutionens sannolika inverkan på de finansiella syste- men eller realekonomierna i medlemsstaterna eller unionen och skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsäga- res kollektiva intressen, i syfte att säkerställa att kritiska funktio- ner som utförs av gruppen upprätthålls.

Resolutionsmyndigheterna på gruppnivå ska enligt artikel 14.4 göra en bedömning av möjligheten till resolution av en grupp samtidigt med, och med avseende på, utarbetandet och uppdateringen av reso- lutionsplaner för grupper. Bedömningen ska ske i enlighet med den beslutsprocess som gäller för antagande av en gruppresolutionsplan. När resolutionsmyndigheterna på gruppnivå gör en bedömning av om resolution av gruppen är möjlig ska de åtminstone granska de dimensioner av möjligheten till resolution som anges i bilagan till direktivet.

För bedömningen av möjligheten till resolution får resolutions- myndigheten på gruppnivå begära att gruppenheterna tillhandahål- ler all nödvändig information (artikel 14.5).

En gemensam bedömning av myndigheterna i resolutionskollegiet

Vid arbetet med en gruppresolutionsplan ska myndigheterna, lik- som gäller vid framtagande av en resolutionsplan (se avsnitt 7.2.4), bedöma möjligheten till resolution. Bestämmelser om detta bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

I enlighet med direktivet, bör bedömningen göras när en grupp- resolutionsplan tas fram och av resolutionsmyndigheten på grupp- nivå tillsammans med resolutionsmyndigheterna för företagen i gruppen, dvs. dotterföretagen. Riksgäldskontoret ska således göra denna bedömning inte bara när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå. Riksgäldskontorets roll kommer dock att variera utifrån om myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå eller inte, dvs. bara medlem i ett resolutionskollegium. För resolutions- kollegiet, se avsnitt 9.2.

Bedömningen ska avse gruppen som helhet. Det är dock, liksom gäller enligt motsvarade regelverk för kreditinstitut och värdepappers- bolag, de enskilda företagen i gruppen som kan bli föremål för reso-

605

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

lution. Bedömningen bör därmed avse möjligheten att hantera de olika företagen i gruppen (se prop. 2015/16:5 s. 251). I första hand torde detta gälla de företag som är försäkringsföretag eller EES- försäkringsrörelse, dvs. de företag som bedriver försäkringsrörelse.

Resolution av en grupp ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att resolutionsmyndigheterna kan avveckla företagen i en grupp genom ett normalt insolvensförfarande eller försätta grup- pen i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg på, och utöva resolutionsbefogenheter i förhållande till de enskilda företagen (se artikel 14.2). För svenska företag bör med normala insolvensför- faranden avses konkurs enligt konkurslagen (1987:672) och likvida- tion enligt bl.a. aktiebolagslagen (2005:551) (se avsnitt 7.2.4). Om det i en grupp finns företag med huvudkontor i andra länder inom EES än Sverige kan även andra förfaranden bli aktuella, dvs. de för- faranden som enligt det landet är att anse som normala insolvensför- faranden enligt artikel 2.38 i direktivet.

Om en resolutionsmyndighet bedömer att en resolutionsåtgärd kan vara nödvändig av hänsyn till allmänintresset, eftersom en av- veckling enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla resolutionsändamålen i samma utsträckning, ska myndigheten genom- föra en särskild prövning (artikel 14.3). När det gäller Riksgälds- kontoret bör detta i första avse svenska normala insolvensförfaran- den, dvs. konkurs eller likvidation. I gruppen kan det dock finnas företag med hemvist i andra länder inom EES, t.ex. EES-försäkrings- givare. I så fall blir det aktuellt att beakta normala insolvensförfaran- den i andra länder inom EES. Hur detta väl ska genomföras bestäms inom resolutionskollegiet (artikel 70.1). Riksgäldskontoret ska i den särskilda prövningen först välja en eller flera resolutionsåtgär- der som är lämpliga för att uppnå resolutionsändamålen utifrån gruppens struktur och affärsmodell. Därefter ska Riksgäldskonto- ret bedöma om det är rimligt att vidta den eller de resolutionsåtgär- der som valts på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera potentiella hinder för genomförande av resolutions- åtgärder. Riksgäldskontoret ska även bedöma trovärdighet av den eller de resolutionsåtgärder som myndigheten har valt. Detta ska ske med beaktande av resolutionens sannolika påverkan på de finan- siella systemen eller realekonomierna i Sverige eller EES och skyd- det av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollek-

606

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

tiva intressen, i syfte att säkerställa att kritiska funktioner som ut- förs av företag i gruppen upprätthålls.

Liksom gäller för resolution av ett försäkringsföretag (se av- snitt 7.2.4) finns det i bilagan till direktivet ytterligare bestämmel- ser om bedömningen av möjligheten till resolution av en grupp.

Även när det gäller resolution av en grupp bör detta regleras i före- skrifter på lägre nivå än lag. Regeringen bör få meddela föreskrifter om detta (jfr prop. 2015/16:5 s. 251).

För en bedömning av möjligheten till resolution av en grupp kan myndigheterna komma att behöva vissa uppgifter, utöver de uppgifter som behövs för att upprätta en gruppresolutionsplan.

I avsnitt 12.1 föreslås bestämmelser om uppgiftsskyldighet för före- tag som omfattas av krav på resolutionsplanering. Dessa bestämmel- ser omfattar kraven i artikel 14.5.

7.3.11Innehåll i en gruppresolutionsplan

Utredningens förslag: En gruppresolutionsplan ska

1.ange de resolutionsåtgärder som en resolutionsmyndighet får vidta mot ett företag i gruppen om åtgärder kommer att krävas för att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls,

2.undersöka i vilken utsträckning det skulle vara möjligt att tillämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogen- heter på ett samordnat sätt och identifiera potentiella hinder för en samordnad resolution,

3.identifiera åtgärder som är nödvändiga för att underlätta grupp- resolution, inklusive att juridiskt och ekonomiskt avskilja särskilda funktioner eller affärsområden med beaktande av ömsesidiga beroenden inom gruppen,

4.identifiera tillgängliga finansieringskällor för att finansiera gruppresolutionsåtgärderna och, om försäkringsgarantisystem eller ett finansieringsarrangemang skulle behöva användas, ange principer för att dela upp ansvaret för den finansieringen mellan finansieringskällor i olika länder inom EES, men inte förutsätta något extraordinärt offentligt finansiellt stöd,

607

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

5. innehålla de uppgifter som ska finnas i en resolutionsplan.

Om det i en grupp finns företag från tredjeland, ska gruppreso- lutionsplanen identifiera lämpliga arrangemang för samarbete och samordning med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer och följderna av detta för resolution inom EES.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 10.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska en gruppresolutionsplan

•ange de resolutionsåtgärder som ska vidtas för varje enhet om åtgärder kommer att krävas för att säkerställa att kritiska funk- tioner upprätthålls,

•undersöka i vilken utsträckning det skulle vara möjligt att tillämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheter på ett samordnat sätt, samt identifiera potentiella hinder för en samord- nad resolution,

•om en grupp rymmer enheter med säte i tredjeland, identifiera lämpliga arrangemang för samarbete och samordning med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer och följderna av detta för resolution inom unionen,

•identifiera åtgärder som är nödvändiga för att underlätta grupp- resolution, inklusive att juridiskt och ekonomiskt avskilja sär- skilda funktioner eller affärsområden, med beaktande av ömse- sidiga beroenden inom gruppen,

•identifiera tillgängliga finansieringskällor för att finansiera grupp- resolutionsåtgärderna och, om försäkringsgarantisystem eller ett finansieringsarrangemang skulle behöva användas, ange principer för att dela upp ansvaret för den finansieringen mellan finansier- ingskällor i olika medlemsstater, men inte förutsätta något extra- ordinärt offentligt finansiellt stöd,

•innehålla de uppgifter som alltid ska anges i en resolutionsplan.

608

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

En gruppresolutionsplan ska innehålla

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges vad en grupp- resolutionsplan ska innehålla. Liksom föreslås för resolutionsplaner (se avsnitt 7.2.5), bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag om detta. Denna bör överens- stämma med uppräkningen i artikel 10.2.

En gruppresolutionsplan ska enligt direktivet utarbetas för grup- pen som helhet. Själva planen är dock inriktad på de enskilda före- tagen och de åtgärder som kan komma att vidtas mot dem. I skälen till direktivet anges att planen bör identifiera åtgärder både för ett moderföretag som har det yttersta ägarintresset och för enskilda dotterföretag som ingår i gruppen. I vilken mån dotterföretag beak- tas i planerna för förebyggande gruppåterhämtning och gruppreso- lution bör dock stå i proportion till deras relevans för gruppen och försäkringstagarna, realekonomin och det finansiella systemet i de medlemsstater där de har verksamhet (skäl 26). En gruppresolutions- plan torde därmed i de flesta fallen bara innehålla de åtgärder som kan bli aktuella att vidta mot företag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. I den mån moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ett holdingföretag torde även det omfattas.

7.3.12Hinder för möjligheten till resolution

Utredningens förslag: Om Riksgäldskontoret och de berörda re- solutionsmyndigheterna vid upprättandet av en gruppresolutions- plan har bedömt att det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution av gruppen, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, tillsammans med Finans- inspektionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten utarbeta en rapport om hinder för möjligheten till resolution.

En rapport om hinder för möjligheten till resolution ska inne- hålla

1.en analys av de väsentliga hindren för en ändamålsenlig tillämp- ning av resolutionsverktyg och ett ändamålsenligt utövande av resolutionsbefogenheter med avseende på gruppen, och

609

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

2.förslag till proportionella och riktade åtgärder som är nödvän- diga eller lämpliga för att avlägsna hindren, med beaktande av effekterna som åtgärderna kan ha på gruppens affärsmodell.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå, överlämna en rapport om hinder för möjlig- heten till resolution till

–moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen,

–dotterföretag i gruppen som Riksgäldskontoret är resolutions- myndighet för, och

–berörda resolutionsmyndigheter.

En rapport om hinder för möjligheten till resolution som över- lämnats till Riksgäldskontoret ska överlämnas till dotterföretag i gruppen som myndigheten är resolutionsmyndighet för.

Riksgäldskontoret ska samtidigt som myndigheten överläm- nar en rapport till moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen, förelägga moderföretaget att inom fyra månader in- komma med synpunkter och föreslå åtgärder för att undanröja eller hantera hindren. Riksgäldskontoret ska underrätta de be- rörda resolutionsmyndigheterna om de åtgärder som föreslås av moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen.

Riksgäldskontoret ska, om möjligt, inom fyra månader från och med att moderföretaget med det yttersta ägarintresset i en grupp inkommer med synpunkter eller föreslår alternativa åtgär- der eller den tid som moderföretaget har haft att inkomma med synpunkter och föreslå alternativa åtgärder löper ut, beroende på vad som inträffar först, försöka komma överens med berörda re- solutionsmyndigheter om

1.vilka väsentliga hinder som föreligger för möjligheten till reso- lution,

2.en bedömning av de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset har föreslagit, och

3.de åtgärder som kan krävas för att undanröja eller hantera hindren.

610

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå, ge Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter ska ges tillfälle att yttra sig innan en överenskom- melse. Riksgäldskontoret ska beakta de effekter som åtgärder kan ha i länder inom EES där gruppen är verksam. Riksgäldskontoret ska få begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten bistår med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå, förelägga moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen att vidta de åtgärder som följer av en över- enskommelse.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska tillsammans med reso- lutionsmyndigheterna för dotterföretagen, efter samråd med till- synskollegiet för gruppen, överväga den bedömning av möjligheten till resolution av gruppen som gjorts inom resolutionskollegiet och vidta alla rimliga mått och steg för att fatta ett gemensamt beslut om tillämpningen av åtgärder som identifierats för att åtgärda eller av- lägsna hinder för möjligheten till resolution med avseende på samt- liga relevanta gruppenheter (artikel 16.1).

Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska i samarbete med grupp- tillsynsmyndigheten och Eiopa, utarbeta och överlämna en rapport till moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och till dotter- företagens resolutionsmyndigheter, som ska överlämna den till de dotterföretag som de ansvarar för. Rapporten ska utarbetas efter samråd med tillsynsmyndigheterna och ska analysera de väsentliga hindren för en ändamålsenlig tillämpning av resolutionsverktyg och ett ändamålsenligt utövande av resolutionsbefogenheter med avse- ende på gruppen. Rapporten ska också innehålla förslag till propor- tionella och riktade åtgärder som, enligt resolutionsmyndigheten på gruppnivå, är nödvändiga eller lämpliga för att avlägsna de hindren, med beaktande av effekterna av dessa åtgärder på gruppens affärs- modell (artikel 16.2).

611

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Inom fyra månader från mottagandet av rapporten får moder- företaget som har det yttersta ägarintresset inkomma med synpunk- ter och för resolutionsmyndigheten på gruppnivå föreslå alternativa åtgärder för att åtgärda eller avlägsna de hinder som identifierats i rapporten. Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten, bedöma huruvida de åtgärderna effektivt åtgärdar eller avlägsnar de väsentliga hindren (artikel 16.3).

Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska meddela alla eventu- ella åtgärder som föreslås av moderföretaget som har det yttersta ägarintresset till de myndigheter som ingår eller deltar i resolutions- kollegiet. Resolutionsmyndigheten på gruppnivå och resolutions- myndigheterna för dotterföretagen ska, efter samråd med tillsyns- myndigheterna, göra allt de kan för att fatta ett gemensamt beslut, inom resolutionskollegiet beträffande identifieringen av väsentliga hinder och, om så krävs, beträffande bedömningen av de åtgärder som föreslås av moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och av de åtgärder som krävs av myndigheterna för att åtgärda eller avlägsna hindren. När de gör detta ska de ta hänsyn till de potentiella effek- ter som åtgärderna kan ha i alla de medlemsstater där gruppen är verk- sam (artikel 16.4).

Vidare gäller enligt direktivet att resolutionsmyndigheter på grupp- nivå och resolutionsmyndigheter ska sträva efter att nå ett gemen- samt beslut, beroende på vad som är tillämpligt, inom fyra månader från och med den dag då moderföretaget som har det yttersta ägar- intresset inkommer med synpunkter eller föreslår alternativa åtgärder, eller då den period som moderföretaget som har det yttersta ägar- intresset har haft att inkomma med synpunkter och föreslå alterna- tiva åtgärder för att åtgärda eller avlägsna de hinder löper ut, bero- ende på vilket som inträffar först (artikel 17.1 c).

Eiopa får på begäran av en resolutionsmyndighet bistå resolutions- myndigheten på gruppnivå och resolutionsmyndigheterna när det gäller att nå ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 31.2 c i för- ordning (EU) nr 1094/2010 (artikel 17.1).

612

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Ett särskilt förfarande vid hinder mot resolution

I samband med att en gruppresolutionsplan tas fram ska det göras en bedömning av möjligheten till resolution av gruppen (avsnitt 7.3.10). Om Riksgäldskontoret, tillsammans med de berörda resolutionsmyn- digheterna, bedömt att det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution av gruppen gäller ett särskilt förfarande enligt krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag. Bestämmelser om detta bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Först och främst ska det utarbetas en rapport. Rapporten ska tas fram av de myndigheter som har det yttersta ansvaret för gruppen. Riksgäldskontoret ska således, när myndigheten är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå, utarbeta rapporten tillsammans med grupp- tillsynsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten. Med resolutionsmyndighet på gruppnivå avses

idirektivet resolutionsmyndigheten i den medlemsstat i vilken grupp- tillsynsmyndigheten är belägen (artikel 2.33). Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå ska rapporten således utarbetas tillsammans med Finansinspektionen (den svenska grupptillsyns- myndigheten). En rapport ska innehålla en analys av de väsentliga hindren och en rekommendation av de åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för att avlägsna hindren.

Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ska myndigheten överlämna rapporten till moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen, dotterföretag som Riksgäldskonto- ret är resolutionsmyndighet för och till dotterföretagens resolutions- myndigheter, dvs. berörda resolutionsmyndigheterna. Om Riksgälds- kontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå ska myndigheten överlämna en rapport, som överlämnats från en resolutionsmyndig- het på gruppnivå, till de dotterföretag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för.

Riksgäldskontoret ska samtidigt som myndigheten överlämnar en rapport till ett moderföretag, dvs. när myndigheten är resolutions- myndighet på gruppnivå, förelägga företaget att inom fyra månader inkomma med synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller hantera hindren. De andra medlemmarna i resolu- tionskollegiet ska underrättas om de åtgärder som därefter föreslås av moderföretaget.

613

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

I nästa steg ska myndigheterna pröva om det finns anledning att vidta åtgärder med anledning av de hinder som uppmärksammats och de åtgärder som ett företag har föreslagit för att komma till rätta med hindren. Detta ska ske genom ett gemensamt beslut, dvs. en överenskommelse inom resolutionskollegiet. Riksgäldskontoret ska såldes försöka komma överens med de andra myndigheterna i resolutionskollegiet om vilka väsentliga hinder som föreligger, om en bedömning av de alternativa åtgärder som moderföretaget har föreslagit och om de åtgärder som kan krävas för att undanröja eller hantera hindren. De aktuella överenskommelserna bör utgöra inter- nationella överenskommelser enligt regeringsformen (se avsnitt 6.3.3). De olika tillsynsmyndigheterna ska ges tillfälle att yttra sig. Dess- utom ska effekter som åtgärder kan ha i länder inom EES där gruppen är verksam ska beaktas.

En överenskommelse ska träffas inom fyra månader. Detta gäller antingen från och med att moderföretaget har svarat eller från och med att den period som moderföretaget har haft att svara har löpt ut, beroende på vad som inträffar först.

Liksom gäller vid upprättande av en gruppresolutionsplan (se avsnitt 7.3.2) får Riksgäldskontoret begära att Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten bistår med icke-bindande medling. Också i detta fall bör det bara vara Riksgäldskontoret som ska ha denna möjlighet.

Om myndigheterna når en överenskommelse ska Riksgäldskon- toret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, före- lägga moderföretaget att vidta de åtgärder som följer av överens- kommelsen.

7.3.13Om en överenskommelse inte kan nås

Utredningens förslag: Om en överenskommelse om åtgärder vid hinder mot resolution inte har träffats inom den angivna tiden ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå, besluta om de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska vidta för att undan- röja eller hantera hindren. Riksgäldskontoret ska beakta synpunk- ter och reservationer som andra myndigheter har uttryckt. Riks- gäldskontoret ska överlämna beslutet till moderföretaget med

614

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

det yttersta ägarintresset i gruppen, till berörda resolutionsmyn- digheter, till Finansinspektionen och till berörda behöriga myn- digheter.

Om en överenskommelse inte har träffats inom den angivna tiden ska Riksgäldskontoret, när Riksgäldskontoret inte är reso- lutionsmyndighet på gruppnivå, för dotterföretag som är försäk- ringsföretag, besluta om

1.vilka väsentliga hinder som föreligger för möjligheten till resolution,

2.en bedömning av de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen har föreslagit, och

3.de åtgärder som dotterföretaget ska vidta för att undanröja eller hantera hindren mot resolution.

Riksgäldskontoret ska även i dessa fall beakta synpunkter och reservationer som andra myndigheter har uttryckt.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om ett gemensamt beslut om åtgärder vid hinder mot resolution inte nås inom den angivna perioden, ska resolutionsmyndigheten på gruppnivå fatta ett eget beslut. Det beslut som fattas av resolu- tionsmyndigheten på gruppnivå ska vara fullständigt motiverat och beakta synpunkter och reservationer som de övriga tillsynsmyndig- heterna eller resolutionsmyndigheterna, beroende på vad som är tillämpligt, har uttryckt under den angivna perioden. Beslutet ska lämnas till moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och till de övriga berörda myndigheterna (artikel 17.2).

Om ett gemensamt beslut inte nås inom den angivna perioden ska ett dotterföretags resolutionsmyndighet fatta sitt eget beslut om identifiering av de väsentliga hindren och, vid behov, bedöm- ning av de åtgärder som föreslås av moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och de åtgärder som krävs av myndigheterna för att åtgärda eller avlägsna dessa hinder (artikel 17.3 c).

615

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Varje beslut som fattas av resolutionsmyndigheter ska vara full- ständigt motiverade och beakta synpunkter och reservationer som uttryckts av de övriga tillsynsmyndigheterna, resolutionsmyndig- heterna, grupptillsynsmyndigheterna eller resolutionsmyndigheterna på gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt (artikel 17.5).

Eget beslut av Riksgäldskontoret

På motsvarande sätt som för upprättande av en gruppresolutions- plan finns det i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag be- stämmelser om vad som ska gälla om det inte nås en överenskom- melse om de åtgärder som ska vidtas om det föreligger hinder mot resolution. Även i detta fall bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag tas in bestämmelser om hur Riksgäldskonto- ret ska förfara.

Liksom gäller vid upprättande av en gruppresolutionsplan (se avsnitt 7.3.3) ska Riksgäldskontoret agera både när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå och när myndigheten inte är det, dvs. när en myndighet i ett annat land inom EES är resolutions- myndighet på gruppnivå.

När Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå och en överenskommelse om åtgärder inte har träffats, ska Riksgälds- kontoret fatta beslut om de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska vidta för att undanröja eller hantera hindren. Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som de andra myndigheterna har uttryckt. Ett beslut ska överlämnas till moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen och berörda myndigheter (se artikel 17.2). Detta bör gälla till berörda resolutionsmyndigheter, till Finansinspektionen och till berörda behöriga myndigheter.

Om Riksgäldskontoret i stället inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ska myndigheten för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för, dvs. försäkringsföretag, fatta beslut om vilka väsentliga hinder som föreligger, en bedömning av de alternativa åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen har före- slagit och de åtgärder som dotterföretaget ska vidta för att undan- röja eller hantera hindren. Riksgäldskontoret ska även i dessa fall

616

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

beakta synpunkter och reservationer som de andra myndigheterna har uttryckt.

7.3.14Hänskjutande till Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få hänskjuta ett ärende om hinder för möjligheten till resolution till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning. Ett ärende ska inte få hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter den angivna tiden har löpt ut eller en överenskommelse har träffats.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigeten ska Riksgäldskontoret avvakta med ett beslut i ärendet och invänta det beslut om Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och myndigheten inte fattar ett be- slut inom den angivna tiden, ska Riksgäldskontoret i vissa fall be- sluta i ärendet.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna eller resolutionsmyn- digheterna vid utgången av den angivna perioden har hänskjutit en fråga till Eiopa ska den berörda resolutionsmyndigheten på gruppnivå eller resolutionsmyndigheten skjuta upp sina egna beslut, invänta eventuella beslut som Eiopa kan komma att fatta och fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut (artikel 17.7).

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Frågan får inte hän- skjutas till Eiopa efter utgången av den angivna perioden eller efter det att ett gemensamt beslut har nåtts (artikel 17.7).

617

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Om Eiopa inte har fattat ett beslut inom en månad efter hän- skjutandet till Eiopa, ska beslutet från resolutionsmyndigheten på gruppnivå eller resolutionsmyndigheten, för gruppen eller för dotter- företaget på individuell nivå, beroende på vad som är tillämpligt, tillämpas (artikel 17.7).

Särskild tvistlösning

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det bestäm- melser som ger en myndighet möjlighet att hänskjuta en fråga om de åtgärder som ska vidtas vid hinder mot resolution för tvistlösning. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som ska gälla om myndigheterna inte når en överenskommelse om upprättande av en gruppresolutionsplan (se avsnitt 7.3.5). Motsvarande bestämmelser som dels ger Riksgäldskontoret möjlighet att hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning, dels anger hur Riksgäldskontoret ska agera om myndigheten eller en annan myndighet hänskjuter en fråga bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Liksom gäller vid upprättande av en gruppresolutionsplan bör bestämmel- serna bara gälla hur Riksgäldskontoret ska förfara.

7.3.15Gemensamma beslut och beslut som fattas av resolutionsmyndigheter i ett annat land inom EES

Utredningen förslag: Ett beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES ska gälla i Sverige om det har fattats efter en överenskommelse inom resolutionskollegiet. Detsamma ska gälla för sådana beslut som har fattats av en resolutionsmyndig- het i ett annat land inom EES på grund av att myndigheterna i resolutionskollegiet inte har kommit överens inom den angivna tiden.

Besluten ska vara bindande för de berörda företagen och Riks- gäldskontoret och ska ligga till grund för Riksgäldskontorets upp- gifter enligt denna lag.

618

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

De gemensamma beslut och de beslut som resolutionsmyndigheter har rätt att fatta enligt direktivet ska erkännas som slutgiltiga och ska tillämpas av tillsynsmyndigheter eller resolutionsmyndigheter i de berörda medlemsstaterna (artikel 17.8).

Bindande beslut

För att fullt ut genomföra krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag om de gemensamma beslut som fattas och de beslut som en resolutionsmyndighet själv får fatta om det inte nås en överenskommelse. Detta motsvarar vad som föreslås för planer för förebyggande gruppåterhämtning (se avsnitt 6.3.9).

De beslut som med stöd av direktivet fattas av en resolutions- myndighet i ett annat land inom EES ska därmed gälla i Sverige och vara bindande dels för de berörda företagen, dels för Riksgäldskon- toret. Det innebär att besluten ska ligga till grund för Riksgäldskon- torets uppgifter enligt lagen om resolution av försäkringsföretag och de åtgärder som kan bli aktuella.

7.4Förenklade skyldigheter

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta om undantag från krav som gäller för en resolutionsplan och en grupp- resolutionsplan. Detta gäller kraven om

–när en första plan ska upprättas,

–när en plan ska uppdateras,

–detaljnivån vid bedömningen av om det föreligger hinder för möjligheten till resolution, och

–innehållet i en plan.

619

Resolutionsplaner

SOU 2025:97

Vid prövningen ska Riksgäldskontoret beakta

1.vilken typ av verksamhet som försäkringsföretaget bedriver,

2.försäkringsföretagets ägarstruktur,

3.försäkringsföretagets associationsrättsliga form,

4.försäkringsföretagets riskprofil,

5.försäkringsföretagets storlek och juridiska ställning,

6.försäkringsföretagets grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmän- het, och

7.omfattning och komplexitet i den verksamhet som försäkrings- företaget bedriver.

Riksgäldskontoret ska även beakta om ett försäkringsföretags fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, på försäkrings- tagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Om det rör sig om en grupp ska såväl försäkringsföretag som EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredjeland i grup- pen beaktas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 4.1, som gäller såväl för planer för förebyggande återhämt- ning som för resolutionsplaner, anges att medlemsstaterna ska säker- ställa att resolutionsmyndigheter fastställer huruvida förenklade skyldigheter kan tillämpas på vissa försäkrings- och återförsäkrings- företag och försäkrings- och återförsäkringsgrupper med avseende på följande:

620

SOU 2025:97

Resolutionsplaner

•Innehåll och närmare uppgifter i resolutionsplaner.

•Det senaste datum då de första planerna för resolution ska ut- arbetas och de intervall med vilka planer för resolution ska upp- dateras, vilka kan vara längre än de intervall som föreskrivs.

•Detaljnivån på bedömningen av möjligheten till resolution.

Detta ska ske med beaktande av de effekter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags fallissemang kan ha till följd av arten av dess verksamhet, dess aktieägarstruktur, dess juridiska form, dess riskprofil, storlek och juridiska ställning, dess grad av samman- koppling med andra reglerade företag eller med det finansiella syste- met i allmänhet, verksamhetens omfattning och komplexitet, och huruvida dess fallissemang och därpå följande avveckling enligt normala insolvensförfaranden sannolikt skulle medföra en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra företag, på försäk- ringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Eiopa ska utfärda riktlinjer för att specificera ytterligare detaljer om de kriterier som ska beaktas (artikel 4.2).

Riksgäldskontoret ska få besluta om undantag

Av artikel 4.1 följer att en resolutionsmyndighet ska få besluta om undantag från vissa krav för en resolutionsplan eller en gruppresolu- tionsplan. I första hand rör det sig om när en plan ska uppdateras och innehållet i den.

När det gäller resolutionsplaner och upprättande av sådana pla- ner rör det sig i första hand om en skyldighet för resolutionsmyn- digheten (jfr vad som gäller för upprättande av en plan för förebyg- gande återhämtning, avsnitt 6.2.1). Ett beslut om upprättande av en resolutionsplan kommer likväl att påverka de enskilda försäkrings- företagen som ska vara myndigheten behjälpliga vid upprättandet (se avsnitt 12.1). Det talar för att bestämmelserna om förenklade skyldigheter bör tas in i lag. För att genomföra denna del av kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det tas in bestäm- melser i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag om att Riksgäldskontoret bör få besluta om undantag från vissa krav för en resolutionsplan eller en gruppresolutionsplan. Detta gäller när

621

8 Värdering

8.1Bakgrund och syfte

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att värderingar ska göras i olika syften. En första värdering av företaget, dess till- gångar och förpliktelser ska göras inför det att ett företag försätts i resolution och ska utgöra underlag för beslutet om att inleda reso- lution. En andra värdering ska göras innan resolutionsmyndigheten vidtar någon resolutionsåtgärd. Den ska ligga till grund för valet av lämpliga resolutionsåtgärder och åtgärdernas närmare utformning. I direktivet preciseras även principiella utgångspunkter och tidpunk- ten för värderingen.

I direktivet görs dessutom en uppdelning mellan slutlig värdering

–som ska utföras av en person som har en oberoende ställning i för- hållande till myndigheter och det företag som ska värderas – och en preliminär värdering. Kraven för dessa kategorier preciseras. Den pre- liminära värderingen får väljas av resolutionsmyndigheten i bråds- kande fall där det krävs en skyndsam värdering av ett företags till- gångar eller skulder. Så snart som möjligt ska den följas av en slutlig värdering. Både den första och andra värderingen kan vara preliminär. Till nu nämnda värderingar ska läggas en värdering som har till syfte att göra det möjligt att bedöma om ägare och borgenärer till följd av vidtagna resolutionsåtgärder har fått ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation och av detta skäl är berättigade till ersättning från det särskilda finansieringsarrangemang som har

skapats för resolutionsändamål.

623

Värdering

SOU 2025:97

8.2Värdering inför beslut om resolution eller resolutionsåtgärd

8.2.1Principiella utgångspunkter för värderingen

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska säkerställa att alla beslut om resolution eller annan resolutionsåtgärd vidtas på grund- val av en rättvis, försiktig och realistisk värdering av företagets till- gångar och förpliktelser.

Utredningens bedömning: Värderingen bör ge en rättvisande bild av företaget, dess tillgångar och förpliktelser. Den som utför vär- deringen bör utgå från förutsättningarna för företagets fortsatta verksamhet.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag slås principerna för värdering i resolutionssyfte fast (artikel 23.1). Där anges att reso- lutionsmyndigheter ska säkerställa att alla resolutionsåtgärder vidtas på grundval av en värdering som säkerställer en rättvis, försiktig och realistisk bedömning av tillgångar, skulder, rättigheter och skyldig- heter för försäkringsföretag, moderförsäkringsföretag och holding- företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet.

Principiella utgångspunkter för värderingen

Det är givetvis väsentligt att värderingen som syftar till resolution är korrekt. Att värderingen korrekt ska avspegla värdet på företaget, eller vad som nu är det specifika värderingsobjektet, motsvaras inom redovisningen av uttrycket att värderingen ska ge en rättvisande bild. I 2 kap. 3 § årsredovisningslagen (1995:1554) är kravet på rättvisande bild en grundläggande och principiell bestämmelse som har sin grund i unionsrätten. Den är att betrakta som en målsättning som ska vara styrande för all redovisning. Själva begreppet har dock ingen klar defi- nition. Generellt anses det betyda att redovisningen ska vara korrekt

624

SOU 2025:97

Värdering

och fri från systematiska skevheter. I praktiken innebär det en över- ensstämmelse med rådande redovisningsprinciper som anger att redovisningen ska återspegla de faktiska ekonomiska förhållandena och vara objektiv. Om avvikelse vid värderingen av poster i redo- visningen görs från vad som följer av allmänna råd eller rekommen- dationer från normgivande organ, ska det upplysas om detta och skälen för avvikelsen ska motiveras. Nu nämnd bestämmelse i års- redovisningslagen ska tillämpas även på försäkringsföretag enligt

2 kap. 2 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. I detta sammanhang bör även något sägas om försiktighetsprin- cipen, som även den är en etablerad princip inom redovisningen. Den innebär i korthet att värdering ska ske med en rimlig försiktighet. Mer konkret innebär den att alla förväntade kostnader ska tas med, men endast konstaterade intäkter (se 2 kap. 4 § första stycket 3 års-

redovisningslagen, till vilken 2 kap. 2 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag hänvisar). Syftet med försiktighetsprincipen är inte att undervärdera tillgångar och övervärdera skulder för att bygga upp dolda reserver, utan i stället är det fråga om att hantera den osäkerhet som finns kring exempelvis värdering av en tillgång. I prak- tiken kan en tillämpning av principen ändå leda till en viss under- värdering av tillgångarna. Avsikten är delvis också att skydda ett företags borgenärer eftersom försiktighetsprincipen hindrar att före- tag dräneras genom utdelning av orealiserade vinster.

I resolution framstår försiktighetsprincipen som relevant då det är centralt för den fortsatta krishanteringen att förluster identifieras så korrekt som möjligt och att särskilt risken för negativa överrask- ningar framöver reduceras. Negativa överraskningar skulle kunna få till följd att vidtagna resolutionsåtgärder visar sig otillräckliga, vilket riskerar att göra resolutionen mer utdragen eller, om den är avslutad, att företaget ånyo behöver försättas i resolution. Det är också sanno- likt att värderingen i ett resolutionsförfarande är behäftad med en inte obetydlig osäkerhet beroende rent allmänt på svårigheter att vär- dera finansiella tillgångar och särskilt i tider av oro i det finansiella systemet.

Det finns sammanfattningsvis anledning att göra bedömningen att vad som avses med begreppen rättvis, försiktig och realistisk i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag i stort ska motsvara begreppet en rättvisande bild av företagets ställning enligt redovis- ningslagstiftningen. Principen om en rättvisande bild bör därför, i

625

Värdering

SOU 2025:97

likhet med i all redovisning, vara den övergripande målsättningen för värderingen även i resolution. Det handlar mer konkret om att värderingen ska utföras enligt rådande värderingsprinciper och praxis samt vara fri från systematiska skevheter. Värderingen bör alltså som en utgångspunkt göras i enlighet med hur företag i allmänhet normalt värderar och redovisar tillgångar och förpliktelser samt i enlighet med de regler som finns för detta, inbegripet försiktighets- principen.

Det bör dock framhållas att detta inte innebär att den värdering som företaget tidigare har gjort som en del av sin redovisning där- med blir styrande. Tvärtom kan företagets tidigare värdering (redo- visningens bokförda värden) troligen komma att skilja sig på ett betydande sätt från en ny värdering vid resolution, exempelvis till följd av att de omvärldsfaktorer som påverkar värderingen har för- ändrats kraftigt på kort tid.

Ytterligare en central fråga i värderingen av företag är vilka för- utsättningar som gäller för företagets fortsatta verksamhet. Utgångs- punkten enligt principen för fortlevnad är att bolagets verksamhet ska fortsätta att bedrivas under normala förhållanden. Redovisningen utgår från att företagets verksamhet pågår och förväntas fortsätta (se 2 kap. 4 § första stycket 1 årsredovisningslagen, till vilken 2 kap.

2 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag hänvisar). Ur ett värderingsperspektiv innebär det att tillgångarna ska värderas på basis av företagets fortlöpande verksamhet och inte som ett utförsäljnings- objekt i en avvecklingssituation. Om det däremot finns ett beslut om att bolaget ska likvideras, ska fortlevnadsprincipen givetvis inte tillämpas.

Om bolaget har gått i konkurs ska konkursförvaltaren upprätta en bouppteckning över tillgångarna i konkursboet med noggrant uppskattade värden, se 7 kap. 13 § konkurslagen (1987:672). I prak- tiken betyder det att man måste beakta samtliga kända omständig- heter som kan inverka på värdet. I normalfallet är bolagets värde vid fortlevnad högre än i en konkurssituation, eftersom det typiskt sett uppstår kostnader (förluster) när ett företags tillgångar säljs var för sig. Detta följer av att värderingen ska vara korrekt och därmed ska den också baseras på förutsättningarna för verksamheten.

Om företaget ska avvecklas ska värderingen också baseras på vad avvecklingen kan generera, eftersom det är vad företaget (eller dess inkråm) är värt. Om rörelsen i stället ska drivas vidare, bör värder-

626

SOU 2025:97

Värdering

ingen göras med detta som utgångspunkt. Värderingen bör således av- spegla förutsättningarna för verksamheten vid resolutionstidpunkten och framöver. Generellt handlar emellertid resolution om att undvika avveckling genom konkurs och att driva större eller mindre delar av verksamheten vidare. Därför bör värderingen som ligger till grund för beslutet att försätta ett företag i resolution normalt utgå från en fortlevnadsansats.

I sammanhanget bör dessutom bestämmelsen i artikel 23.4 sär- skilt uppmärksammas. Där sägs att en andra värdering ska vara för- enlig med artikel 75 i Solvens II-direktivet, men att den kan justeras för att återspegla att antagandet att företaget fortsätter sin verksamhet inte uppfylls och även beakta de särskilda omständigheterna i sam- band med tillämpningen av resolutionsverktyg (se även skäl 43). I artikel 75 preciseras detaljerat hur värderingen av ett försäkrings- företags tillgångar och skulder ska ske, givetvis här med beaktande av en fortlevnadsprincip.

Det finns således skäl att tolka artiklarna 23–25 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag som att fortlevnadsansatsen är huvudprincipen vid en värdering enligt bestämmelserna i de artik- larna, i motsats till vad som gäller vid en värdering i enlighet med artikel 56 i direktivet, dvs. vid likvidation eller konkurs. Ett skäl till det är att resolution syftar till att företagets verksamhet, i sin helhet eller delar, ska drivas vidare.

Kommissionen kommer att komplettera bestämmelserna i arti- kel 23 genom att anta tekniska standarder för tillsyn i syfte att fast- ställa åtskillnaden mellan värderingarna enligt artikel 23 och artikel 56.

Sammanfattningsvis bör Riksgäldskontoret säkerställa att alla be- slut om resolution eller resolutionsåtgärder vidtas på grundval av en rättvis, försiktig och realistisk värdering av företagets tillgångar och förpliktelser. Värderingen bör ge en rättvisande bild av företaget, dess tillgångar och förpliktelser. Dessutom bör den som utför värderingen utgå från förutsättningarna för företagets fortsatta verksamhet.

627

Värdering

SOU 2025:97

8.2.2En första och en andra värdering

Utredningens förslag: Innan Riksgäldskontoret försätter ett för- säkringsföretag, ett moderföretag eller ett holdingföretag som omfattas av den nya lagen om resolution för försäkringsföretag i resolution, ska myndigheten säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution är uppfyllda.

Efter beslut om resolution av ett försäkringsföretag eller ett annat företag, ska Riksgäldskontoret säkerställa att en andra vär- dering görs, som ska ligga till grund för myndighetens beslut om

1.vilken resolutionsåtgärd som är lämplig att vidta,

2.omfattningen av indragning eller utspädning av äganderätts- instrument,

3.omfattningen av nedskrivningen eller konverteringen av skul- der utan säkerheter, inklusive skuldinstrument,

4.vilka tillgångar och förpliktelser eller äganderättsinstrument som får överföras till ett broföretag och värdet av ersättning som får betalas ut till företaget i resolution eller till innehavarna av äganderättsinstrument, om broföretagsverktyget tillämpas,

5.vilka tillgångar och förpliktelser eller ägandeinstrument som får överföras till en förvärvande tredje part och bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor vid tillämpningen av be- stämmelserna som reglerar verktyget för försäljning av verk- samheten.

En andra värdering ska även säkerställa att eventuella förluster hos ett företag fullt ut erkänns vid den tidpunkt då resolutions- verktygen tillämpas.

En andra värdering ska vara förenlig med försäkringsrörelse- lagens bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, men kan justeras för att återspegla att antagandet att företaget fort- sätter sin verksamhet inte uppfylls och även beakta de särskilda omständigheterna i samband med tillämpningen av resolutions- verktyg.

628

SOU 2025:97

Värdering

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att innan resolutionsmyndigheten försätter ett försäkringsföretag, ett moder- försäkringsföretag eller ett holdingföretag som omfattas av tillämp- ningsområdet för direktivet i resolution, ska den säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution är uppfyllda (artikel 23.2).

Där anges även (artikel 23.3) att efter ett beslut om resolution för ett av nyss nämnda företag, ska resolutionsmyndigheten säkerställa att en andra värdering görs som ska

a)fungera som underlag för beslutet om vilken resolutionsåtgärd som är lämplig att vidta,

b)säkerställa att eventuella förluster hos den enheten till fullo er- känns vid den tidpunkt då resolutionsverktygen tillämpas,

c)fungera som underlag för beslutet om omfattningen av indrag- ning eller utspädning av äganderättsinstrument,

d)fungera som underlag för beslutet om omfattningen av nedskriv- ningen eller konverteringen av eventuella skulder utan säkerhet, inklusive skuldinstrument,

e)om broföretagsverktyget tillämpas, fungera som underlag för beslutet om vilka tillgångar, skulder, rättigheter och skyldigheter eller äganderättsinstrument som får överföras till broföretaget, och som underlag för beslutet om värdet av eventuell ersättning som får betalas ut till företaget i resolution eller, i tillämpliga fall, till innehavarna av äganderättsinstrumenten,

f)om verktyget för försäljning av verksamhet tillämpas, fungera som underlag för beslutet om vilka tillgångar, skulder, rättigheter och skyldigheter eller äganderättsinstrument som får överföras till en förvärvande tredje part och fungera som underlag för resolutions- myndighetens bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor vid tillämpning av artikel 31.

629

Värdering

SOU 2025:97

Denna andra värdering ska vara förenlig med artikel 75 i Solvens II- direktivet. Värderingen får dock, när så är lämpligt, justeras för att återspegla att antagandet att företaget fortsätter sin verksamhet, enligt fortlevnadsprincipen, inte uppfylls och för att återspegla de särskilda omständigheterna i samband med användningen av reso- lutionsverktyg (artikel 23.4).

En första och en andra värdering får överklagas i enlighet med artikel 67 endast tillsammans med beslutet om att tillämpa ett reso- lutionsverktyg eller utöva en resolutionsbefogenhet (artikel 23.5).

En första värdering

Inledningsvis kan sägas att det bör vara möjligt för resolutionsmyn- digheterna att i exceptionella, brådskande fall skyndsamt värdera ett fallerande försäkringsföretags tillgångar eller skulder (skäl 43). En sådan första värdering ska kunna ligga till grund för beslutet att för- sätta ett företag i resolution.

Detta leder till att Riksgäldskontoret bör se till att värderingen påbörjas så tidigt som möjligt och behöver därför information på ett tidigt stadium om ett försäkringsföretag eller annat företag visar tecken på finansiella problem. Finansinspektionen bör därför under- rätta Riksgäldskontoret om de ingripandeåtgärder som vidtas mot försäkringsföretag.

En skyndsam första värdering inför beslut om att försätta ett företag i resolution är oftast en preliminär värdering som ska följas av en slutlig sådan.

Sammanfattningsvis bör det införas bestämmelser som innebär att innan Riksgäldskontoret försätter ett försäkringsföretag eller ett annat företag i resolution, bör myndigheten säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution är uppfyllda.

En andra värdering

Enligt artikel 23.3 ska resolutionsmyndigheten se till att en andra värdering görs efter att beslutet att försätta ett försäkringsföretag i resolution är taget. I artikel 23.3 anges vilka ändamål som denna värdering ska fylla. Även denna andra värdering kan vara preliminär.

630

SOU 2025:97

Värdering

Huvudinriktningen på denna andra värdering är att den ska vara förenlig med försäkringsrörelselagens bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder (5 kap. 2 §), men att den kan justeras för att återspegla att antagandet att företaget fortsätter sin verksamhet inte uppfylls och även beakta de särskilda omständigheterna i samband med tillämpningen av resolutionsverktyg (se även skäl 43). I nämnd bestämmelse i försäkringsrörelselagen preciseras detaljerat hur vär- deringen av ett försäkringsföretags tillgångar och skulder ska ske, med beaktande av en fortlevnadsprincip.

Sammanfattningsvis bör det införas bestämmelser som innebär att efter beslut om resolution av ett försäkringsföretag eller ett annat företag, ska Riksgäldskontoret säkerställa att en andra värdering görs, som ska ligga till grund för myndighetens beslut beträffande de sex ändamål som framgår av artikel 23.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Det bör även läggas fast att en andra värdering ska vara förenlig med 5 kap. 2 § FRL, men att den kan justeras för att återspegla att antagandet att företaget fortsätter sin verksamhet inte uppfylls och även beakta de särskilda omständigheterna i samband med tillämp- ningen av resolutionsverktyg.

Frågor om överklagande av beslut om en första respektive en andra värdering i resolutionssyfte behandlas i avsnitt 20.2.2.

8.2.3En slutlig värdering

Utredningens förslag: En slutlig värdering ska utföras av en per- son som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas. Den ska baseras på försiktiga antaganden och får inte bygga på antaganden om statligt stöd från den tidpunkt då resolutionsåtgärder vidtas.

Den slutliga värderingen ska innehålla en indelning av borge- närer med angivande av respektive fordrans prioritet enligt för- månsrättslagen. Värderingen ska också innehålla en uppskattning av det ekonomiska utfallet för ägare och borgenärer, om företaget försätts i konkurs eller går i likvidation.

631

Värdering

SOU 2025:97

Tillsammans med den slutliga värderingen ska följande infor- mation lämnas, såsom den framgår av företagets information i en- lighet med Solvens II-direktivet:

1.en uppdaterad finansiell rapportering och ekonomisk värdering av företaget,

2.en rapport om enhetens finansiella ställning och vid behov, en utvärdering av enhetens försäkringstekniska avsättningar, utförd av en oberoende aktuariefunktion, och

3.all ytterligare information om marknaden och det redovisade värdet på tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag läggs i artikel 24 fast kraven för värdering. Förutsatt att en värdering uppfyller samt- liga krav i artikel 24 anses den som slutlig. En slutlig värdering ska utföras av en person som är oberoende i förhållande till offentliga myndigheter och det företag som ska värderas (artikel 24.1 a). Den ska baseras på försiktiga antaganden och inte bygga på antaganden om extraordinärt offentligt finansiellt stöd från den tidpunkt då resolu- tionsåtgärder vidtas (artikel 24.3). Tillsammans med den slutliga vär- deringen ska viss information lämnas i enlighet med Solvens II-direkt- ivets regler (artikel 24.4). En slutlig värdering ska vidare innehålla en indelning av borgenärer i klasser efter deras prioriteringsnivåer enligt tillämplig insolvensrätt. Den ska även innehålla en uppskattning av vilken behandling varje klass av aktieägare och borgenärer skulle ha förväntats få om den berörda enheten avvecklades enligt ett normalt insolvensförfarande.

Krav för en slutlig värdering

Det första kravet på en slutlig värdering är att denna utförs av en person som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas. Det krävs även att den slutliga

632

SOU 2025:97

Värdering

värderingen ska baseras på försiktiga antaganden och inte bygga på antaganden om statligt stöd från den tidpunkt då resolutionsåtgärder vidtas.

Vidare krävs – för att värderingen ska anses vara slutlig – att det till denna lämnas information enligt bestämmelser i Solvens II-direk- tivet om följande.

1.En uppdaterad finansiell rapportering och ekonomisk värdering av företaget.

2.En rapport om enhetens finansiella ställning, och vid behov, en utvärdering av enhetens försäkringstekniska avsättningar, utförd av en oberoende aktuariefunktion.

3.All ytterligare information om marknaden och det redovisade värdet på tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder.

Det krävs avslutningsvis att den slutliga värderingen innehåller en indelning av borgenärer med angivande av respektive fordrans prio- ritet enligt förmånsrättslagen (1970:979). Värderingen ska också innehålla en uppskattning av det ekonomiska utfallet för ägare och borgenärer, om företaget försätts i konkurs eller går i likvidation.

Det sistnämnda är viktig information för att Riksgäldskontoret ska kunna vidta resolutionsåtgärder som inte leder till att ägare och borgenärer får ett sämre ekonomiskt utfall än om resolution inte hade inletts, dvs. om företaget i stället hade avvecklats genom kon- kurs eller likvidation. Uppskattningen av det ekonomiska utfallet enligt ovan förutsätter en indelning av borgenärerna i prioritetsordning.

Kommissionen kommer att komplettera bestämmelserna i arti- kel 24 genom att anta tekniska standarder för tillsyn i syfte att fast- ställa de omständigheter under vilka en person anses vara oberoende i förhållande till både resolutionsmyndigheten och det företag som ska värderas samt metoderna för att bedöma värdet av tillgångarna och skulderna i försäkringsföretaget i samband med resolution.

Sammanfattningsvis kan noteras att alla nu nämnda krav i direk- tivet ska vara uppfyllda för att värderingen ska anses vara slutlig. Kra- ven bör därför införas i lag.

633

Värdering

SOU 2025:97

8.2.4En preliminär värdering

Utredningens förslag: Om en slutlig värdering inte kan utföras på grund av att kraven på en sådan värdering inte kan uppfyllas, ska en preliminär värdering genomföras av Riksgäldskontoret.

En preliminär värdering ska innehålla en buffert för ytterligare förluster och en lämplig motivering till denna buffert.

Om Riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder på grund- val av en preliminär värdering ska myndigheten säkerställa att en slutlig värdering görs så snart som möjligt.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

En värdering som inte uppfyller alla kraven för en slutlig värdering, ska betraktas som en preliminär sådan. Preliminära värderingar ska innehålla en buffert för ytterligare förluster och en lämplig moti- vering till denna buffert (artikel 25.1).

Resolutionsmyndigheter som vidtar resolutionsåtgärder på grund- val av en preliminär värdering ska säkerställa att en slutlig värdering görs så snart som möjligt (artikel 25.2 första stycket).

En preliminär värdering i brådskande fall

Om det på grund av brådska inte är möjligt att uppfylla kraven på att en oberoende person ska utföra värderingen eller till exempel att den information som ska framgå av värderingen inte är kom- plett, bör en preliminär värdering kunna utföras av Riksgäldskon- toret (se även skäl 43). En sådan värdering ska innehålla en buffert för ytterligare förluster och en lämplig motivering till denna buffert.

En preliminär värdering kan ligga till grund både för beslut om resolution och resolutionsåtgärder, fram till dess att en slutlig vär- dering har lämnats. Om Riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder på grundval av en preliminär värdering bör myndigheten så snart som möjligt se till att den preliminära värderingen kompletteras och uppfyller kraven i en slutlig värdering.

634

SOU 2025:97

Värdering

En slutlig värdering som kompletterar en preliminär sådan syftar dels till att säkerställa att eventuella förluster redovisas till fullo, dels till att fungera som underlag för ett beslut om att återföra borgenärers fordringar eller öka värdet av den ersättning som betalas om den slut- liga värderingen visar ett högre nettotillgångsvärde än den preliminära.

Kommissionen kommer att komplettera bestämmelserna i arti- kel 25.1 andra stycket genom att anta tekniska standarder i syfte att fastställa metoden för beräkning av bufferten för ytterligare förluster som ska ingå i de preliminära bedömningarna.

Nu beskrivna krav i krishanteringsdirektivet på en preliminär vär- dering bör införas i lag.

8.2.5Skillnaden i utfall mellan en preliminär och en slutlig värdering

Utredningens förslag: Om den slutliga värderingens uppskatt- ning av nettotillgångsvärdet för ett försäkringsföretag, ett moder- företag eller ett holdingföretag som omfattas av tillämpnings- området för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, är högre än den preliminära värderingens uppskattning av det värdet, ska Riksgäldskontoret få

1.öka värdet på fordringar från drabbade borgenärer vars ford- ringar har skrivits ned eller omstrukturerats, och

2.begära att ett broföretag gör ytterligare en ersättningsbetal- ning med avseende på tillgångar och förpliktelser till företaget i resolution eller, i tillämpliga fall, till ägarna till äganderätts- instrumenten.

Riksgäldskontoret ska säkerställa att den slutliga värderingen

1.möjliggör ett fullständigt erkännande av eventuella förluster för försäkringsföretaget, ett moderföretag eller ett holding- företag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, i dess bokföring, och

635

Värdering

SOU 2025:97

2.fungerar som underlag för ett beslut om att återföra borgenä- rers fordringar eller öka värdet av den ersättning som betalas när den slutliga värderingens uppskattning av nettotillgångs- värdet är högre än den preliminära värderingens uppskattning av värdet.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 25.2 andra stycket anges att resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att den slutliga värdering som följer på en preliminär vär- dering ska möjliggöra ett fullständigt erkännande av eventuella för- luster för försäkringsföretaget, ett moderföretag eller ett holding- företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, i dess bokföring och fungera som underlag för ett beslut att återföra bor- genärers fordringar eller öka värdet av den ersättning som betalas i enlighet med artikel 25.3.

Om den slutliga värderingens uppskattning av nettotillgångs- värdet för försäkringsföretaget, ett moderföretag eller ett holding- företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet är högre än den preliminära värderingens uppskattning av nettotillgångsvärdet för företaget, får resolutionsmyndigheten öka värdet på fordringar som har skrivits ned eller omstrukturerats samt begära att ett bro- företag gör ytterligare en ersättningsbetalning med avseende på till- gångar, skulder, rättigheter och skyldigheter till företaget i resolution eller, i tillämpliga fall, till ägarna av äganderättsinstrument (artikel 25.3).

Skillnaden i utfall mellan en preliminär och en slutlig värdering

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretags bestämmelser om möjligheten att vidta åtgärder när det föreligger en skillnad mellan den preliminära och den slutliga värderingen blir tillämpliga när reso- lutionsåtgärder har vidtagits med tillämpning av den preliminära vär- deringen, men när den slutliga värderingen utvisar ett annat värde än den preliminära värderingen.

För det fall den slutliga värderingen utvisar ett lägre värde, trots den extra förlustbufferten i den preliminära värderingen, är nästa

636

SOU 2025:97

Värdering

steg att ta ställning till om ytterligare resolutionsåtgärder är nödvän- diga, till exempel i form av nedskrivningar av borgenärernas ford- ringar. Ytterligare bestämmelser behövs inte för detta fall utan en prövning av behovet av åtgärder kan göras inom ramen för gällande regelverk. Det finns inte heller någon uttrycklig bestämmelse i kris- hanteringsdirektivet om att företagets fordringar i detta fall ska, eller får, skrivas ned ytterligare.

I sammanhanget bör dock nämnas att i artikel 38 andra stycket anges – beträffande verktyget för nedskrivning och konvertering – att en uppvärderingsmekanism får tillämpas för att ersätta borge- närer och därefter aktieägare om den preliminära värderingen har visat på större nedskrivningsbehov än vad den slutliga värderingen visar. Genom att resolutionsmyndigheten i den preliminära värder- ingen har underskattat företagets värde och baserat på den vidtagit vissa resolutionsåtgärder, måste resolutionsmyndigheten korrigera resolutionsåtgärderna baserat på den slutliga värderingen.

Om den slutliga värderingen däremot utvisar ett högre värde anges i artikel 25.3 i direktivet att resolutionsmyndigheten får öka värdet på fordringar från drabbade borgenärer vars fordringar har skrivits ned eller omstrukturerats eller begära att ett broföretag gör ytter- ligare en ersättningsbetalning med avseende på tillgångar, skulder, rättigheter och skyldigheter till företaget i resolution eller, i tillämp- liga fall, till ägarna av äganderättsinstrumenten.

Sammanfattningsvis bör bestämmelserna i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag om skillnaden i utfall mellan en preli- minär och en slutlig värdering genomföras på ett direktivnära sätt.

8.3Värdering när resolutionsåtgärder har vidtagits

Utredningens förslag: I syfte att bedöma om det ekonomiska ut- fallet för aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att för- sättas i resolution hade försatts i konkurs eller gått i likvidation, ska Riksgäldskontoret så snart som möjligt efter det att resolu- tionsåtgärder har vidtagits, uppdra åt en person som har en obero- ende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas, att göra en värdering som fastställer

637

Värdering

SOU 2025:97

1.vilket ekonomiskt utfall aktieägare, försäkringstagare, förmåns- tagare och andra borgenärer skulle ha fått om företaget i stället hade försatts i konkurs eller gått i likvidation vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fattades,

2.vilket ekonomiskt utfall aktieägare, försäkringstagare, förmåns- tagare och andra borgenärer faktiskt har fått vid resolutionen av företaget, och

3.vilken skillnaden är mellan det ekonomiska utfallet enligt 1 och 2.

Vid värderingen ska den oberoende värderaren

1.utgå från att försäkringsföretaget ett moderföretag eller ett holdingföretag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag är försatt i reso- lution, i stället hade försatts i konkurs eller gått i likvidation, vid den tidpunkt då beslutet att försätta försäkringsföretaget eller företaget i resolution fattades,

2.beakta en kommersiellt rimlig uppskattning av ersättnings- kostnaderna för redan återköpta försäkringar för lämpliga grup- per av försäkringstagare, vid den tidpunkt då beslutet att för- sätta försäkringsföretaget eller företaget i resolution fattades, och

3.inte beakta statligt stöd till försäkringsföretaget eller företaget i resolution.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att det ska göras en bedömning av om aktieägare, försäkringstagare, förmåns- tagare, fordringsägare och andra borgenärer skulle ha behandlats bättre om företaget i resolution hade blivit föremål för ett normalt insolvensförfarande. Till stöd för bedömningen ska, så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, en oberoende person genomföra en värdering (artikel 56.1).

638

SOU 2025:97

Värdering

Värderingen ska enligt artikel 56.2 fastställa

a)den behandling som aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare, andra borgenärer eller relevanta försäkringsgaranti- system, skulle ha fått om det företag i resolution avseende vilket resolutionsåtgärden eller resolutionsåtgärderna vidtogs skulle ha blivit föremål för ett normalt insolvensförfarande vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fattades,

b)den faktiska behandlingen som aktieägare, försäkringstagare, för- månstagare, fordringsägare, andra borgenärer har fått vid reso- lutionen av företaget i resolution,

c)om det finns skillnad mellan den behandling som avses i punkt a och punkt b.

Värderingen ska enligt artikel 56.3

a)utgå från att det företag i resolution avseende vilket resolutions- åtgärden eller resolutionsåtgärderna vidtogs skulle ha blivit före- mål för ett normalt insolvensförfarande vid den tidpunkt då be- slutet att försätta företaget i resolution fattades,

b)utgå från att resolutionsåtgärden eller resolutionsåtgärderna inte hade vidtagits,

c)beakta en kommersiellt rimlig uppskattning av ersättningskost- naderna, inklusive mäklar- och avslutningsavgifter, för redan in- köpta försäkringar för lämpliga grupper av försäkringstagare vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fattades,

d)bortse från eventuellt extraordinärt offentligt finansiellt stöd till företaget i resolution.

Värdering i efterhand för att avgöra skillnad i ekonomiskt utfall

En grundläggande princip i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag är att ingen ägare eller borgenär som en följd av resolution eller resolutionsåtgärder ska få ett sämre ekonomiskt utfall än om företaget i stället hade försatts i konkurs eller gått i likvidation. Prin- cipen syftar ytterst till att upprätthålla egendomsskyddet. Om någon ägare eller borgenär får ett sämre ekonomiskt utfall än om resolution

639

Värdering

SOU 2025:97

inte hade inletts och företaget i stället hade avvecklats genom kon- kurs eller likvidation, är denne berättigad till ersättning från finan- sieringsarrangemanget.

För att kunna bedöma om någon har drabbats hårdare än vid en konkurs eller likvidation krävs en värdering med detta ändamål. De krav som ska ställas på en sådan värdering framgår av artikel 56 i direktivet. En sådan värdering ska alltid göras så snart som möjligt efter det att en eller flera resolutionsåtgärder har genomförts. Det är således inte nödvändigt att göra en värdering efter varje enskild resolutionsåtgärd. Detta gör det möjligt att göra en värdering som avser samtliga resolutionsåtgärder som har vidtagits under ett och samma resolutionsärende.

Kommissionen kommer att komplettera bestämmelserna i arti- kel 56 genom att anta tekniska standarder för tillsyn som närmare anger metoden för värderingen, särskilt metoden för att bedöma vilken behandling aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare och andra borgenärer skulle ha fått om företaget i resolution hade blivit föremål för ett normalt insolvensförfarande vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fat- tades och metoden för uppskattning av ersättningskostnaderna.

Värderingen ska så långt möjligt utföras under antagandet att företaget i stället för att bli försatt i resolution hade försatts i kon- kurs eller gått i likvidation. Ett företags tillgångar kommer sanno- likt att värderas snarlikt om konkurs eller likvidation är det alter- nativa scenariot. Däremot kan kostnaderna i en konkurs vara högre än kostnaderna vid likvidation. Uppskattningen av utfallet vid kon- kurs eller likvidation ska göras som om företaget hade försatts i kon- kurs eller gått i likvidation vid tidpunkten för beslutet om resolu- tion och värderingen ska också bortse från eventuellt statligt stöd som kan ha utgått som ett led i resolutionen. Vid värderingen ska dessutom beaktas en kommersiellt rimlig uppskattning av ersätt- ningskostnaderna för återköpta försäkringar för lämpliga grupper av försäkringstagare, vid den tidpunkt då beslutet att försätta före- taget i resolution fattades.

Enligt artikel 56 i direktivet ska en värdering enligt den bestäm- melsen göras av en oberoende person och den ska utföras separat från den värdering som ska ske före beslut om resolution eller reso- lutionsåtgärder.

640

9Resolution av gränsöverskridande grupper

9.1Allmänna principer vid beslutsfattande

Utredningen förslag: Riksgäldskontoret ska beakta och följa de resolutionsplaner som upprättats. Myndigheten får dock avvika från en upprättad plan om den anser att resolutionsändamålen uppnås mer effektivt med hjälp av andra åtgärder än de som anges i planen.

Regeringen kan meddela föreskrifter om vad som ska gälla för Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Regeringskansliet för det fall ett beslut eller åtgärder enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag kan få effekter i ett annat land inom EES.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det en sär- skild bestämmelse om allmänna principer vid beslutsfattande som omfattar mer än en medlemsstat (artikel 69).

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras myndigheter, när de fattar beslut eller vidtar åtgärder enligt direktivet som kan få effek- ter i en eller flera andra medlemsstater, tar hänsyn till:

a)När resolutionsåtgärder vidtas är beslutsfattandet effektivt och resolutionskostnaderna hålls så låga som möjligt.

b)Beslut fattas och åtgärder vidtas i god tid och, om nödvändigt, med vederbörlig skyndsamhet.

641

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

c)Resolutionsmyndigheter, tillsynsmyndigheter och andra myn- digheter samarbetar med varandra för att säkerställa att beslut fattas och åtgärder vidtas på ett samordnat och effektivt sätt.

d)Relevanta myndigheters roller och ansvar inom varje medlems- stat är tydligt definierade.

e)Vederbörlig hänsyn tas till intressen hos och potentiella konse- kvenser av beslut, åtgärder eller underlåtenhet att vidta åtgärder samt negativa effekter på försäkringstagare, den finansiella sta- biliteten, offentliga finanser, försäkringsgarantisystem, finan- sieringsarrangemang, liksom negativa ekonomiska och sociala effekter i alla medlemsstater där moderföretaget som har det yttersta ägarintresset och dess dotterföretag är verksamma eller där de bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet.

f)Vederbörlig hänsyn tas till målet om en avvägning mellan olika berörda medlemsstaters intressen och målet om att undvika att vissa medlemsstaters intressen äventyras eller skyddas på ett orätt- vist sätt.

g)Resolutionsmyndigheter beaktar och följer, när de vidtar resolu- tionsåtgärder, gruppresolutionsplanerna, såvida inte resolutions- myndigheterna med beaktande av omständigheterna i fallet gör bedömningen att resolutionsmålen uppnås på ett mer ändamåls- enligt sätt genom att vidta åtgärder som inte anges i resolutions- planerna.

h)Ett förslag till ett beslut eller en åtgärd är transparent om beslutet eller åtgärden sannolikt kommer att få konsekvenser för försäk- ringstagare, realekonomin, den finansiella stabiliteten, offentliga finanser och, i förekommande fall, försäkringsgarantisystem och finansieringsarrangemang i en berörd medlemsstat.

Beslut som omfattar mer än en medlemsstat

Ett beslut enligt det nya regelverket om resolution för försäkrings- företag kan få effekter i mer än ett land inom EES. Detta kan t.ex. bero på att det aktuella försäkringsföretaget är verksamt i mer än ett land inom EES eller ingår i en grupp med en eller flera EES-för- säkringsgivare. Mot denna bakgrund finns det i krishanteringsdirek-

642

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

tivet för försäkringsföretag en särskild bestämmelse för beslutsfat- tande som omfattar mer än en medlemsstat (artikel 69).

Liksom angavs vid genomförandet av motsvarade bestämmelse för kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 87 i krishanter- ingsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag) kan dessa principer till stor del utläsas av övriga bestämmelser i direktivet (prop. 2015/16:5 674–676). Så är exempelvis fallet för principen om att resolutionskostnaderna ska hållas nere (artikel 69.a jämförd med artikel 18.2 fjärde stycket). Det bör likväl, för att fullt ut uppfylla kraven i direktivet, införas bestämmelser i svensk rätt om vad svenska myndigheter ska beakta vid beslut som kan få effekter i andra länder inom EES. I de allra flesta fallen (artikel 69.a–69.f och 69.h) bör sådana bestämmelser införas på lägre nivå än lag (jfr 17 § förord- ningen [2015:1034] om resolution). Regeringen bör kunna meddela föreskrifter om vad svenska myndigheter ska beakta vid denna typ av beslut.

I artikel 69.g finns det ett särskilt krav om skyldigheten att följa en gruppresolutionsplan. Detta krav är förhållandevis konkret och har betydelse för förutsebarheten, såväl för de andra medlemmarna i resolutionskollegiet, som de berörda företagen. Detta krav bör där- för regleras i lag tillsammans med de andra bestämmelserna om grupp- resolutionsplaner. Riksgäldskontoret bör i och med det beakta och följa de gruppresolutionsplaner som upprättats. Dock bör Riksgälds- kontoret få avvika från en upprättad plan om myndigheten anser att resolutionsändamålen uppnås mer effektivt med hjälp av andra åt- gärder än de som anges i planen.

Bestämmelsen i artikel 69.g rör enbart gruppresolutionsplaner. Ett allmänt och grundläggande krav om att följa en upprättad plan bör dock gälla även för en plan som rör ett enskilt försäkringsföretag. Riksgäldskontoret bör således även när det gäller resolutionsplaner beakta och följa de planer som upprättats och få avvika från en upp- rättad plan om myndigheten anser att resolutionsändamålen uppnås mer effektivt med hjälp av andra åtgärder än de som anges i planen.

643

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

9.2Resolutionskollegier

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, inrätta ett resolutions- kollegium för varje enskild grupp som omfattas av krav på reso- lutionsplanering.

Riksgäldskontoret ska, om myndigheten är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå, vara ordförande i ett resolutionskollegium.

Ett resolutionskollegium behöver inte inrättas om andra grup- per eller kollegier utför motsvarande funktioner och uppgifter som ett resolutionskollegium och de uppfyller alla villkor och förfaranden som gäller för resolutionskollegier enligt krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag.

Bestämmelsen i lagen om resolution om samarbete och infor- mationsutbyte ska kompletteras så att den även omfattar de fall när Finansinspektionen, som berörd myndighet enligt krishan- teringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, har bjudits in som observatör i ett resolutionskollegium enligt kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Regeringen kan meddela föreskrifter om de uppgifter som Riks- gäldskontoret ska utföra när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå och ordförande i ett resolutionskollegium.

Utredningens bedömning: Bestämmelserna i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag om uppgifter för resolutionskollegier kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Detsamma gäller bestäm- melserna om medlemmar och observatörer.

Skyldigheten att delta i verksamheten i resolutionskollegier följer delvis av den allmänna samarbets- och informationsskyldig- heten som föreslås i den nya lagen om resolution för försäkrings- företag och bör i övrigt framgå av föreskrifter meddelade av re- geringen.

644

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Resolutionsmyndigheter på gruppnivå ska enligt artikel 70.1 inrätta resolutionskollegier som ska utföra vissa uppgifter enligt direktivet (artiklarna 10, 11, 14, 16, 73 och 74) och, när så är lämpligt, säkerställa samarbete och samordning med resolutionsmyndigheter i tredje- länder. Resolutionskollegierna ska i synnerhet tillhandahålla en ram för resolutionsmyndigheten på gruppnivå, övriga resolutionsmyndig- heter och, när så är lämpligt, berörda tillsynsmyndigheter och grupp- tillsynsmyndigheter för utförandet av:

a)Utbyta information som är relevant för utarbetandet av gruppreso- lutionsplaner och för utövandet av resolutionsbefogenheter med avseende på grupper.

b)Utarbeta gruppresolutionsplaner.

c)Bedöma möjligheten till resolution av grupper.

d)Utöva befogenheter att åtgärda eller avlägsna hinder för möjlig- heten till resolution av grupper.

e)Besluta om behovet av att fastställa en gruppresolutionsordning.

f)Uppnå enighet om en gruppresolutionsordning som har före- slagits.

g)Samordna information till allmänheten om gruppresolutions- strategier och gruppresolutionsordningar.

h)Samordna användningen av eventuella försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang.

Resolutionskollegier kan dessutom användas som forum för diskus- sioner om frågor som rör resolution av gränsöverskridande grupper.

I artikel 70.2 anges vilka myndigheter som ska ingå i ett resolu- tionskollegium. Dessa benämns medlemmar. Följande myndigheter ska vara medlemmar i ett resolutionskollegium:

a)Resolutionsmyndigheten på gruppnivå.

b)Resolutionsmyndigheterna i varje medlemsstat där ett dotter- företag som omfattas av grupptillsyn är etablerat.

645

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

c)Resolutionsmyndigheterna i medlemsstater där moderföretaget för ett eller flera företag i den grupp som är en sådan enhet som avses i artikel 1.1 b, d eller e i direktivet, är etablerat.

d)Grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheterna i de med- lemsstater vars resolutionsmyndighet är medlem i resolutions- kollegiet.

e)Behöriga ministerier, om de resolutionsmyndigheter som är med- lemmar i resolutionskollegiet inte är de behöriga ministerierna.

f)Den myndighet som är ansvarig för en medlemsstats försäkrings- garantisystem, i relevanta fall och om den medlemsstatens reso- lutionsmyndighet är medlem i resolutionskollegiet.

g)Eiopa.

h)Resolutionsmyndigheterna i medlemsstater där gruppens för- säkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver betydande gräns- överskridande verksamhet.

Eiopa ska bidra till att främja och övervaka att resolutionskollegierna fungerar effektivt, ändamålsenligt och konsekvent, samt konvergen- sen mellan resolutionskollegier. Eiopa ska för detta ändamål inbjudas att delta i resolutionskollegiets möten. Eiopa ska dock inte ha rösträtt i de frågor som ska beslutas inom ett resolutionskollegium. När det gäller resolutionsmyndigheter i medlemsstater där gruppens försäk- rings- eller återförsäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskri- dande verksamhet ska resolutionsmyndigheternas deltagande begränsas till vad som krävs för att uppnå målet om ett effektivt informations- utbyte.

Enligt artikel 70.3 ska resolutionsmyndigheterna i tredjeländer där ett moderföretag eller ett företag som är etablerat inom unionen har ett dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag eller en filial som skulle betraktas som betydande om de var belägna i unionen får bjudas in att delta som observatörer i resolutionskollegiet, förutsatt att dessa myndigheter omfattas av konfidentialitetskrav som enligt bedömningen från resolutionsmyndigheten på gruppnivå motsvarar kraven i artikel 80.

Om gruppen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat ska de berörda myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 3 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014

646

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kredit- institut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 bjudas in till resolutionskollegiet som observatörer (artikel 70.4).

Vidare ska resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska vara ord- förande i resolutionskollegiet (artikel 70.5). Den ska i denna egenskap

a)skriftligen fastställa arrangemang och förfaranden för resolutions- kollegiets arbete, efter samråd med övriga medlemmar i resolu- tionskollegiet,

b)samordna resolutionskollegiets alla aktiviteter,

c)sammankalla och leda alla möten i resolutionskollegiet och hålla alla medlemmar i resolutionskollegiet fullt informerade i förväg om anordnandet av möten i resolutionskollegiet, om de huvud- frågor som ska diskuteras och om de diskussionspunkter som ska beaktas,

d)underrätta medlemmarna i resolutionskollegiet om planerade möten så att de kan begära att få delta,

e)besluta vilka medlemmar och observatörer som ska bjudas in att delta i resolutionskollegiets möten, på grundval av särskilda behov och med hänsyn till hur relevant den fråga som ska diskuteras är för dessa medlemmar och observatörer,

f)i rimlig tid ge alla kollegiemedlemmar information om de beslut som har fattats vid dessa möten samt om resultaten av mötena.

Resolutionsmyndigheter ska dock alltid ha rätt att delta i resolutions- kollegiets möten när frågor som måste beslutas gemensamt eller som berör en gruppenhet som är belägen i deras medlemsstat står på dag- ordningen.

Resolutionsmyndigheter på gruppnivå ska enligt artikel 70.6 inte vara skyldiga att inrätta ett resolutionskollegium om andra grupper eller kollegier utför samma funktioner och uppgifter som ska utföras av resolutionskollegiet och uppfyller alla villkor och förfaranden, inbegripet de om medlemskap och deltagande i resolutionskollegier

647

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

som fastställs i denna artikel och i artikel 72. I sådana fall ska alla hänvisningar till resolutionskollegier i direktivet tolkas som hän- visningar till de andra grupperna eller kollegierna.

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska utarbeta förslag till tekniska standarder om resolutionskollegier och kommissionen har befogenhet att, utifrån förslagen, anta tek- niska standarder (artikel 70.7).

Inrättande och ordförande

De frågor som uppkommer vid resolution av grupper, både under det förberedande arbetet och när åtgärder ska vidtas berör ofta myn- digheter i mer än ett land inom EES. Detta kräver ett omfattande och väl fungerande samarbete mellan de olika myndigheterna (se skäl 6 och 11). För detta samarbete ska det inrättas ett särskilt forum, ett s.k. resolutionskollegium (artikel 70). Ett resolutionskollegium mot- svarar i huvudsak det tillsynskollegium som ska inrättas för tillsynen över försäkringsföretag (se artikel 248 i Solvens II-direktivet). Lik- som för motsvarande resolutionskollegier för kreditinstitut och värde- pappersföretag är resolutionskollegierna i sig inte något beslutsfat- tande organ, utan är enbart ett verktyg för att underlätta de nationella myndigheternas beslutsfattande oavsett om det ska ske gemensamt med andra myndigheter eller ensamt (se prop. 2015/16:5 s. 676–677). Det ska finnas ett resolutionskollegium för varje enskild grupp. Även om det inte uttryckligen anges bör detta bara gälla för de grupper som omfattas av krav på resolutionsplanering (jfr artikel 10.1). Beroende på de företag som ingår i gruppen och var företagen hör hemma kom- mer medlemmarna, dvs. de nationella myndigheterna, att variera i de olika resolutionskollegierna.

I överensstämmelse med det som gäller för tillsynskollegier, men till skillnad från det som gäller för resolutionskollegier för kredit- institut och värdepappersföretag, bör det tas in grundläggande be- stämmelser om resolutionskollegier i lag (se 19 kap. 10 a–10 c §§ FRL och prop. 2015/16:5 s. 676–679). Bestämmelser som rör sam- arbete mellan olika myndigheter regleras helst på lägre nivå än lag. Resolutionskollegiet är dock av central betydelse för flera delar av resolutionsregelverket och bör därför, i vart fall övergripande, reg- leras i lag. Därmed bör det i den nya lagen anges att Riksgäldskon-

648

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

toret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ska inrätta ett resolutionskollegium för varje enskild grupp. Det bör också anges i lag att Riksgäldskontoret i dessa fall ska vara ordförande i ett resolutionskollegium. För ordförandens uppgifter, se nedan.

I vissa fall saknas det anledning till att inrätta ett resolutionskolle- gium för en enskild grupp. Så är fallet om andra grupper eller kolle- gier utför motsvarande funktioner och uppgifter som ett resolutions- kollegium och de uppfyller alla villkor och förfaranden som gäller för resolutionskollegier (artikel 70.6). En motsvarande bestämmelse bör tas in i den nya lagen.

Uppgifter

Som anges ovan är ett resolutionskollegium i första hand ett forum, dvs. en särskilt inrättad struktur, för ett mer ordnat och regelbundet samarbete mellan olika myndigheter från olika länder inom EES. Det bör inte vara vare sig möjligt eller lämplig att i Sverige reglera vilka uppgifter som ska utföras av ett resolutionskollegium (artikel 70.1 andra stycket). I stället bör detta avse vad de svenska myndigheterna, i första hand Riksgäldskontoret och Finansinspektionen, ska göra och verka för i de olika situationer, t.ex. vid framtagande av en grupp- resolutionsplan eller gruppresolutionsordning. Detta bör dock mer eller mindre uttryckligen följa av de enskilda bestämmelserna och därmed inte kräva någon ytterligare reglering. Detta gäller t.ex. krav om samråd inför vissa beslut.

Det finns dock även bestämmelser med uppgifter som ska utföras av ordföranden i ett resolutionskollegium. I första hand gäller det mer organisatoriska uppgifter för arbetet i resolutionskollegiet, t.ex. att sammankalla och leda möten (artikel 70.5) och att säkerställa sam- arbete och samordning med resolutionsmyndigheter i tredjeländer (artikel 70.1 första stycket). Det bör också, om en resolutionsmyndig- het i tredjeland bjuds in till resolutionskollegiet som observatör, gälla konfidentialitetsbedömningen (artikel 70.3). Dessa bestämmelser riktar sig mot en viss myndighet, resolutionsmyndigheten på grupp- nivå. För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet bör det införas mot- svarande bestämmelser. Detta bör lämpligen ske på lägre nivå än lag. Regeringen bör kunna meddela föreskrifter om de uppgifter som Riksgäldskontoret enligt direktivet ska utföra när myndigheten är

649

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

resolutionsmyndighet på gruppnivå och ordförande i ett resolu- tionskollegium.

När det gäller informationsutbyte, se avsnitt 13.5.

Medlemmar och observatörer

I enlighet med vad som ovan anförs om bestämmelsen om upp- gifter för resolutionskollegier (artikel 70.1 andra stycket), torde inte heller bestämmelsen om medlemmar i resolutionskollegiet kräva några uttryckliga svenska lagstiftningsåtgärder (artikel 70.2). Detta gäller även i huvudsak bestämmelserna om att en resolutionsmyn- dighet i tredjeland (artikel 70.3) eller en berörd myndighet enligt krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 70.4) får respektive ska bjudas in till resolutionskollegiet som observatörer.

När det gäller skyldigheter för svenska myndigheter, i första hand Riksgäldskontoret och Finansinspektionen, angavs det vid genomförandet av krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag bl.a. att de svenska myndigheter som ska vara medlemmar i resolutionskollegier ska delta i kollegiesamarbetet i den omfattning som krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag kräver (prop. 2015/16:5 s. 678). Även när det gäller resolutionskollegier enligt krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör denna skyldighet framgå av svensk rätt. Såvitt avser Riksgäldskontoret och Finansinspektionen följer en skyldighet att delta i resolutionskollegier och att samarbeta med motsvarande ut- ländska medlemmar i ett resolutionskollegium av den allmänna be- stämmelse om samarbetsskyldighet och informationsutbyte som föreslås i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag (se av- snitt 13.5.1). Samarbetsskyldigheten i resolutionskollegierna gäller också i detta fall också i förhållande till övriga medlemmar i kollegiet. Även när det gäller resolutionskollegier enligt krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag bör detta inte regleras i lag, utan i stället framgå av föreskrifter meddelade av regeringen.

När det gäller artikel 70.4 i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag är Finansinspektionen berörd myndighet i Sverige enligt artikel 3 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepap- persföretag (2 kap. 1 § lagen [2015:1016] om resolution). Detta

650

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

torde innebära en skyldighet för Finansinspektionen att delta i reso- lutionskollegier enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag även när Finansinspektionen bara har uppgifter enligt krishanterings- direktivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, t.ex. i en grupp där det bara finns EES-försäkringsgivare samtidigt som gruppen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat och det i konglomeratet finns ett svenskt kreditinstitut. I enlighet med detta bör den allmänna be- stämmelsen om samarbetsskyldighet och informationsutbyte i lagen om resolution (28 kap. 5 §) kompletteras så att den omfattar även dessa fall, dvs. ett samarbete och informationsutbyte för Finans- inspektionen också med medlemmar i ett resolutionskollegium enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

9.3Europeiskt resolutionskollegium

Utredningens förslag: Om en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland har dotterföretag som är eta- blerade i två eller flera länder inom EES, eller har två eller flera unionsfilialer till ett tredjelandsföretag vilka betraktas som bety- dande av två eller flera länder inom EES, ska Riksgäldskontoret tillsammans med resolutionsmyndigheter i länderna inom EES där dotterföretagen är etablerade eller där unionsfilialerna till ett tredjelandsföretag är belägna få inrätta ett europeiskt resolutions- kollegium för företagen.

Riksgäldskontoret ska vara ordförande i ett europeiskt reso- lutionskollegium om det i gruppen bara finns ett moderföretag som har sitt huvudkontor inom EES och moderföretaget har sitt huvudkontor i Sverige och innehar alla dotterföretag inom EES till en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland. Om det i gruppen inte i något land inom EES finns ett sådant moderföretag, ska Riksgäldskontoret vara ordförande om dotterföretaget som har det högsta värdet av totala tillgångar i balansräkningen har sitt huvudkontor i Sverige.

Regeringen kan meddela föreskrifter om de uppgifter som Riks- gäldskontoret ska utföra när myndigheten ska vara ordförande i ett europeiskt resolutionskollegium.

651

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

Utredningens bedömning: Det bör inte införas några bestäm- melser om uppgifter för europeiska resolutionskollegier eller om medlemmar och observatörer i sådana kollegier.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland har dotterföretag inom unionen som är etablerade i två eller flera medlemsstater, eller har två eller flera unionsfilialer till ett tredjelandsföretag vilka betraktas som betydande av två eller flera medlemsstater, får resolutionsmyndigheterna i de medlemsstater där de dotterföretagen inom unionen är etablerade eller där de unionsfilialerna till ett tredjelandsföretag är belägna upp- rätta ett europeiskt resolutionskollegium (artikel 71.1).

Enligt artikel 71.2 ska ett europeiskt resolutionskollegium utföra de funktioner och uppgifter som ska utföras av ett resolutionskolle- gium (se artikel 70) med avseende på dotterföretagen inom unionen och, i den mån dessa uppgifter är relevanta, för unionsfilialer till ett tredjelandsföretag och ska i övrigt fungera i enlighet med de regler som gäller för resolutionskollegier (artikel 70).

Om endast ett moderföretag som är etablerat i en medlemsstat innehar alla dotterföretag inom unionen till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från tredjeland eller ett moderföretag i tredje- land, ska det europeiska resolutionskollegiets ordförande vara reso- lutionsmyndigheten i den medlemsstat där det moderföretaget är etablerat. Om detta inte är tillämpligt ska resolutionsmyndigheten för den medlemsstat där det dotterföretag inom unionen är etablerat som har det högsta värdet av totala tillgångar i balansräkningen vara ordförande i det europeiska resolutionskollegiet (artikel 71.3).

Inrättande och uppgifter

Bestämmelserna i direktivet om europeiska resolutionskollegier (artikel 71) överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna om vanliga resolutionskollegier (artikel 70). Även i detta fall bör det införas en grundläggande bestämmelse i lag om inrättande av ett

652

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

europeiskt resolutionskollegium. I dessa fall rör det sig dock inte om en skyldighet, utan något som flera resolutionsmyndigheter i länder inom EES tillsammans får inrätta (artikel 71.1 jämförd med artikel 70.1). Riksgäldskontoret ska därmed, tillsammans med reso- lutionsmyndigheter i andra länder inom EES, i vissa fall få inrätta ett europeiskt resolutionskollegium. Det gäller dock bara om en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland har dotterföretag som är etablerade i två eller flera länder inom EES, eller har två eller flera unionsfilialer till ett tredjelandsföretag vilka betraktas som betydande av två eller flera länder inom EES.

I direktivet anges att europeiska resolutionskollegiet ska utföra de funktioner och uppgifter som anges för vanliga resolutionskol- legier med avseende på dotterföretagen inom unionen och, i den mån dessa uppgifter är relevanta, för unionsfilialer till ett tredjelands- företag och i övrigt fungera i enlighet med de regler som fastställs för resolutionskollegier (artikel 71.2). Det som ovan anförs för van- liga resolutionskollegier om uppgifter och medlemmar bör gälla även för europeiska resolutionskollegier (se avsnitt 9.2). Därmed bör det bara införas bestämmelser om de uppgifter som Riksgälds- kontoret ska utföra, när myndigheten är ordförande i ett europeiskt resolutionskollegium. Även i detta fall bör regeringen kunna med- dela föreskrifter om de uppgifter som Riksgäldskontoret ska utföra.

När det gäller informationsutbyte mellan resolutionsmyndig- heter och tillsynsmyndigheter (artikel 72), se avsnitt 13.5.

Ordförande

I krishanteringsdirektivet finns det en särskild bestämmelse om vilken myndighet som ska vara ordförande i ett europeiskt resolutionskol- legium (artikel 70.3). Liksom gäller för vilken myndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 7 och 8 §§) och det som föreslås ovan för resolutionskollegier, bör det in- föras bestämmelser i den nya lagen om när Riksgäldskontoret ska vara ordförande i ett europeiskt resolutionskollegium.

I enlighet med direktivet bör Riksgäldskontoret vara ordförande om det i gruppen bara finns ett moderföretag som har sitt huvud- kontor inom EES och det moderföretaget har sitt huvudkontor i Sverige samtidigt som det innehar alla dotterföretag inom EES till

653

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland. Om det i gruppen inte finns något sådant moderföretag i något land inom EES, ska Riksgäldskontoret vara ordförande om dotterföretaget som har det högsta värdet av totala tillgångar i balansräkningen har sitt huvudkontor i Sverige.

9.4Överenskommelser med andra myndigheter

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska bemyndigas att ingå sådana internationella överenskommelser som ska ingås enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet finns det flera bestämmelser om att om grupptillsynsmyndigheter, tillsynsmyndigheter, resolutionsmyn- digheter på gruppnivå och resolutionsmyndigheter ska fatta gemen- samma beslut (se t.ex. artikel 17). Det gäller bl.a. ett beslut om att anta en gruppresolutionsplan (artikel 11.4). Även en gruppresolu- tionsordning ska utformas som ett gemensamt beslut (artikel 73.8 och 74.3).

Bemyndigande om att ingå internationella överenskommelser

Bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag om gemensamma beslut överensstämmer i huvudsak med motsva- rande bestämmelser i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (se t.ex. artikel 73.8 och 74.3 i IRRD jämförda med artikel 91.7 och 92.3 i BRRD).

Vid genomförandet av bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag angavs följande. Överens- kommelser mellan resolutionsmyndigheterna utgör internationella överenskommelser i regeringsformens mening. Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingås sådana överenskommelser av regeringen. Regeringen kan dock med stöd av 10 kap. 2 § regeringsformen upp-

654

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

dra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överens- kommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Av 10 kap. 3 § regeringsformen framgår vidare att riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse som för- utsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om. Detsamma gäller andra internationella överenskommelser som är av större vikt (prop. 2015/16:5 s. 374).

På motsvarande sätt som vid resolution av kreditinstitut och värde- pappersföretag föreslås att Riksgäldskontorets att ska försöka ingå internationella överenskommelser med andra resolutionsmyndig- heter (se t.ex. 9 kap. 3 § lagen [2015:1016] om resolution jämförd med förslagen i avsnitt). Motsvarande gäller för Finansinspektionen när det gäller en plan för förebyggande gruppåterhämtning (se 6 a kap.

8§ lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelseavsnitt jäm- förd med förslagen i avsnitt 7.3.2). I enlighet med 10 kap. 2 § reger- ingsformen bör dessa skyldigheter kompletteras med bemyndigande om att Riksgäldskontoret och Finansinspektionen får ingå sådana internationella överenskommelser som avses i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, om inte överenskommelsen kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Detta innefattar även internatio- nella överenskommelser om en finansieringsplan, eftersom en sådan plan ska upprättas inom ramen för en gruppresolutionsordning (se artikel 73.7 och 74.1 andra stycket).

9.5Resolution av gränsöverskridande grupper

9.5.1Resolution av ett dotterföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska utan dröjsmål underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå, grupptillsyns- myndigheten och de andra medlemmarna i resolutionskollegiet om Riksgäldskontoret

1.har fastställt att ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

655

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

2.har fått information från Finansinspektionen om att ett beslut har fattats om att ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp fallerar eller sannolikt kommer att fallera, eller

3.har fastställt att ett företag som Riksgäldskontoret ansvarar för som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp upp- fyller förutsättningarna för resolution.

En underrättelse ska innehålla information om

1.beslutet där det fastställs att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

2.beslutet om att ett företag uppfyller villkoren för resolution, eller

3.resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som Riksgälds- kontoret anser lämpliga att vidta mot företaget.

Riksgäldskontoret ska få vidta åtgärder som anges i en under- rättelse om resolutionsmyndigheten på gruppnivå bedömer att de åtgärder som anges i underrättelsen sannolikt inte skulle leda till att villkor för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES. Riksgäldskontoret ska också få vidta åtgärder om resolutionsmyndigheten på gruppnivå inte gör en bedömning inom fem dagar efter att ha tagit emot en underrät- telse eller den längre tid som Riksgäldskontoret godkänt.

Riksgäldskontoret ska när myndigheten är resolutionsmyndig- het på gruppnivå och har fått del av en sådan underrättelse som avses i artikel 73.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag från en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige, bedöma

1.de sannolika effekterna av de åtgärder som anges i underrät- telsen för gruppen och för företag i gruppen i andra länder inom EES än företaget som avses i underrättelsen, och

2.huruvida de åtgärder som anges i underrättelsen sannolikt skulle leda till att förutsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen.

656

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

Riksgäldskontoret ska ge de andra medlemmarna i resolutions- kollegiet tillfälle att yttra sig.

Om Riksgäldskontoret bedömer att de åtgärder som föreslås i en underrättelse skulle göra det sannolikt att förutsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen, ska myndig- heten ta fram ett förslag till gruppresolutionsordning. Ett förslag till gruppresolutionsordning ska tas fram och överlämnas till de andra medlemmarna i resolutionskollegiet inom fem dagar efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse eller den längre tid som har godkänts av resolutionsmyndigheten som läm- nade underrättelsen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 73 finns det bestämmelser om gruppresolution som berör ett dotterföretag som ingår i en grupp. Bestämmelser om gruppreso- lution som berör ett moderföretag som har det yttersta ägarintresset i en grupp finns i artikel 74 (se avsnitt 9.5.2).

En resolutionsmyndighet ska enligt artikel 73.1 utan dröjsmål lämna en underrättelse till resolutionsmyndigheten på gruppnivå, om det är en annan myndighet, till grupptillsynsmyndigheten och till medlemmarna i det berörda resolutionskollegiet om

a)resolutionsmyndigheten fastställer att ett försäkrings- eller åter- försäkringsföretag, som är ett dotterföretag i en grupp, fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

b)resolutionsmyndigheten har informerats av tillsynsmyndigheten om att ett beslut har fattats om att ett försäkrings- eller återför- säkringsföretag, som är ett dotterföretag i en grupp, fallerar eller sannolikt kommer att fallera, eller

c)en resolutionsmyndighet fastställer att en enhet som avses i arti- kel 1.1 a–e, som är ett dotterföretag i en grupp, uppfyller villkoren för resolution.

657

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

Enligt artikel 73.2 ska en underrättelse innehålla information om:

a)Det beslut där det fastställs att försäkrings- eller återförsäkrings- företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera.

b)Beslutet om att den enhet som avses i artikel 1.1 a–e uppfyller villkoren för resolution.

c)De resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som resolutions- myndigheten anser vara lämpliga för den enhet som avses i arti- kel 1.1 a–e.

Vid mottagandet av en underrättelse ska resolutionsmyndigheten på gruppnivå, efter samråd med övriga medlemmar i det berörda resolutionskollegiet, bedöma de sannolika effekterna av de resolu- tionsåtgärder eller andra åtgärder som meddelats, för gruppen och för gruppenheter i andra medlemsstater, och huruvida resolutions- åtgärderna eller de andra åtgärderna sannolikt skulle leda till att vill- koren för resolution uppfylls för en gruppenhet i en annan medlems- stat (artikel 73.3).

Om resolutionsmyndigheten på gruppnivå bedömer att resolu- tionsåtgärder eller andra åtgärder som det har lämnats underrättelse om sannolikt inte skulle leda till att villkoren för resolution uppfylls för en gruppenhet i en annan medlemsstat, får den resolutionsmyn- dighet som ansvarar för den enhet som avses i artikel 1.1 a–e vidta de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som den har lämnat under- rättelse om (artikel 73.4). Om resolutionsmyndigheten på gruppnivå i stället bedömer att de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som det har lämnats underrättelse om skulle göra det sannolikt att villkor för resolution uppfylls för en gruppenhet i en annan medlemsstat, ska resolutionsmyndigheten på gruppnivå inom fem dagar efter att ha tagit emot underrättelsen föreslå en gruppresolutionsordning och överlämna denna till resolutionskollegiet. Denna femdagars- period får förlängas efter godkännande av den resolutionsmyndighet som lämnade underrättelsen (artikel 73.5).

Om resolutionsmyndigheten på gruppnivå inte gör en bedömning inom fem dagar efter att ha tagit emot en underrättelse, eller en längre period enligt överenskommelse, får den resolutionsmyndighet som lämnade underrättelsen vidta de resolutionsåtgärder eller andra åt- gärder som den har lämnat underrättelse om (artikel 73.6).

658

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

Ett särskilt förfarande

Om det blir aktuellt med resolutions- eller insolvensåtgärder mot ett försäkringsföretag som ingår i en grupp med företag i andra länder inom EES, en s.k. gränsöverskridande grupp, kan det finnas behov av åtgärder också mot företag i andra länder. I direktivet anges ett särskilt förfarande för hur detta ska ske.

Först och främst ska en enskild resolutionsmyndighet underrätta de andra medlemmarna i ett resolutionskollegium om att åtgärder kan komma i fråga för ett företag som myndigheten ansvarar för. Det gäller t.ex. om myndigheten fastställer att ett försäkringsföretag som är ett dotterföretag i en grupp, fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska därefter bedöma hur åtgärder mot det enskilda företaget påverkar gruppen och grupp- enheter, dvs. företag i gruppen, i andra medlemsstater och huruvida åtgärderna skulle leda till att villkor för resolution uppfylls för ett företag i ett annat land. Detta kan leda till att åtgärder ska vidtas mot hela gruppen i enlighet med en gruppresolutionsordning, dvs. mot företag i mer än ett land inom EES, eller bara mot det företag som underrättelsen avser.

Om Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå

I enlighet med direktivet bör det tas in bestämmelser i den nya lagen om resolutions av försäkringsföretag om hur Riksgäldskontoret ska förfara om myndigheten inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå och det blir aktuellt att vidta åtgärder mot ett företag som ingår i en gränsöverskridande grupp som myndigheten ansvarar för.

Om företaget är ett dotterföretag och Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå ska myndigheten underrätta re- solutionsmyndigheten på gruppnivå, grupptillsynsmyndigheten och de andra medlemmarna i resolutionskollegiet om att Riksgäldskon- toret har fastställt att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera eller om myndigheten har fått information från Finansinspek- tionen om att det har fattats ett beslut om att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Riksgäldskontoret ska också underrätta resolutionskollegiet om myndigheten har fastställt att ett företag som den ansvarar för, t.ex. ett försäkringsföretag, som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp uppfyller villkoren för resolution.

659

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

En underrättelse ska lämnas utan dröjsmål och innehålla beslutet där det fastställs att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kom- mer att fallera eller beslutet om att ett företag uppfyller villkoren för resolution och de resolutions- eller insolvensåtgärder som Riks- gäldskontoret anser vara lämpliga att vidta mot företaget.

Vidare ska gälla att Riksgäldskontoret får vidta de åtgärder som anges i en underrättelse, om resolutionsmyndigheten på gruppnivå har bedömt att åtgärderna sannolikt inte skulle leda till att villkoren för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES. Riksgäldskontoret ska också få vidta åtgärder om resolutions- myndigheten på gruppnivå inte gör en bedömning inom fem dagar efter att ha tagit emot en underrättelse eller den längre tid som Riks- gäldskontoret godkänt.

Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå

Liksom för när Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå (se ovan), bör det i enlighet med direktivet införas be- stämmelser om hur Riksgäldskontoret ska förfara om myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå och tar emot en underrättelse från en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES.

I ett sådant fall är det Riksgäldskontoret som ska bedöma de sannolika effekterna av de åtgärder som föreslås i underrättelsen. Detta ska gälla för gruppen och för företag i gruppen i andra länder inom EES och huruvida de åtgärder som föreslås sannolikt skulle leda till att villkoren för resolution uppfylls för ett företag i ett annat land inom EES, dvs. i ett annat land inom EES än det land där före- taget som underrättelsen gäller har hemvist. De andra medlemmarna i resolutionskollegiet ska ges tillfälle att yttra sig.

Om åtgärderna som föreslås skulle göra det sannolikt att villkoren för resolution uppfylls för ett företag i ett annat land inom EES ska Riskgäldskontortet ta fram ett förslag till gruppresolutionsordning. Ett förslag till gruppresolutionsordning ska tas fram och överlämnas till de andra medlemmarna i resolutionskollegiet inom fem dagar efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse eller den längre tid som den resolutionsmyndighet som lämnat underrättelsen god- känt. För vad en gruppresolutionsordning ska innehålla och hur den ska beslutas, se avsnitt 9.5.3.

660

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

9.5.2Resolution av ett moderföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och de andra medlemmarna i resolu- tionskollegiet om Riksgäldskontoret beslutar om att ett moder- företag med det yttersta ägarintresset i en gränsöverskridande grupp som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för upp- fyller förutsättningarna för resolution.

En underrättelse ska innehålla information om

1.beslutet om att moderföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, eller

2.resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som Riksgälds- kontoret anser lämpliga att vidta mot moderföretaget.

Resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder får omfatta genom- förande av en gruppresolutionsordning om

1.de resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som föreslås i underrättelsen gör det sannolikt att förutsättningarna för reso- lution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen,

2.resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder enbart mot moder- företaget inte är tillräckliga för att stabilisera situationen eller sannolikt inte kommer att leda till ett optimalt resultat,

3.en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige har fastställt att ett dotterföretag som den ansvarar för upp- fyller förutsättningarna för resolution, eller

4.resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder på gruppnivå kom- mer att gynna dotterföretag i gruppen på ett sätt som gör att en gruppresolutionsordning lämplig.

Om Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, föreslår andra åtgärder än en gruppresolutionsord- ning ska Riksgäldskontoret ge de andra medlemmarna i resolu- tionskollegiet tillfälle att yttra sig innan beslut om sådana andra åtgärder.

661

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 74 finns det bestämmelser om gruppresolution som berör ett moderföretag som har det yttersta ägarintresset i en grupp. Bestäm- melser om gruppresolution som berör ett dotterföretag som ingår i en grupp finns i artikel 73 (se avsnitt 9.5.1).

Om en resolutionsmyndighet på gruppnivå beslutar att ett moder- företag som har det yttersta ägarintresset och som ingår i dess ansvars- område uppfyller villkoren för resolution, ska myndigheten utan dröjsmål lämna viss information till grupptillsynsmyndigheten och till de övriga medlemmarna i resolutionskollegiet (artikel 74.1). Reso- lutionsåtgärder eller insolvensåtgärder får omfatta genomförandet av en gruppresolutionsordning som om:

a)De resolutionsåtgärder eller andra åtgärder på moderföretagsnivå om vilka en underrättelse lämnats gör det sannolikt att villkoren för resolution uppfylls för en gruppenhet i en annan medlemsstat.

b)Resolutionsåtgärder eller andra åtgärder på enbart moderföretags- nivå är inte tillräckliga för att stabilisera situationen eller kommer sannolikt inte att leda till ett optimalt resultat.

c)Resolutionsmyndigheterna har fastställt att ett eller flera dotter- företag som de är ansvariga för uppfyller villkoren för resolution.

d)Resolutionsåtgärder eller andra åtgärder på gruppnivå kommer att gynna dotterföretag i gruppen på ett sätt som gör en grupp- resolutionsordning lämplig.

Om de åtgärder som föreslås av resolutionsmyndigheten på grupp- nivå inte innefattar en gruppresolutionsordning ska resolutionsmyn- digheten på gruppnivå fatta sitt beslut efter samråd med medlemmarna i resolutionskollegiet (artikel 74.2).

Uppgifter för Riksgäldskontoret

För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet om resolution av ett moderföretag i en gränsöverskridande grupp (artikel 74) bör det införas bestämmelser om detta i den nya lagen om resolution av

662

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

försäkringsföretag. På motsvarande sätt som för dotterföretag (se avsnitt 9.5.1) ska detta gälla uppgifter för Riksgäldskontoret. Detta gäller dock bara uppgifter som Riksgäldskontoret ska utföra när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå.

Riksgäldskontoret ska således underrätta grupptillsynsmyndig- heten (Finansinspektionen) och de andra medlemmarna i resolu- tionskollegiet om Riksgäldskontoret beslutar att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en gränsöverskridande grupp upp- fyller villkoren för resolution. Detta ska ske utan dröjsmål. En under- rättelse ska innehålla information om beslutet om att moderföretaget uppfyller villkoren för resolution och de resolutions- eller insol- vensåtgärder som Riksgäldskontoret anser vara lämpliga att vidta mot företaget.

När det gäller resolutions- eller insolvensåtgärder har Riksgälds- kontoret möjlighet att föreslå att det ska omfatta genomförande av en gruppresolutionsordning. Detta gäller om

1.de åtgärder som föreslås i underrättelsen gör det sannolikt att för- utsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen,

2.åtgärder enbart mot moderföretaget inte är tillräckliga för att stabilisera situationen eller sannolikt inte kommer att leda till ett optimalt resultat,

3.resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES än Sverige fast- ställer att ett eller flera dotterföretag som de myndigheterna är ansvariga för uppfyller villkoren för resolution, eller

4.åtgärder på gruppnivå kommer att gynna dotterföretag i gruppen på ett sätt som gör en gruppresolutionsordning lämplig.

Det finns inte något krav om att en gruppresolutionsordning alltid ska tas fram och genomföras vid någon av dessa omständigheter. Detta bör dock vara huvudregeln. Om Riksgäldskontoret beslutar om andra åtgärder än en gruppresolutionsordning ska myndigheten ge de andra medlemmarna i resolutionskollegiet tillfälle att yttra sig. För vad en gruppresolutionsordning ska innehålla och hur den ska beslutas, se avsnitt 9.5.3.

663

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

9.5.3Gruppresolutionsordning

Utredningens förslag: En gruppresolutionsordning ska

1.beskriva resolutionsåtgärder som berörda resolutionsmyndig- heter bör vidta mot moderföretaget med det yttersta ägar- intresset i gruppen eller andra företag i gruppen för att uppnå resolutionsändamålen och följa de allmänna tillämpnings- principerna för resolution,

2.ange hur resolutionsåtgärder bör samordnas, och

3.innehålla en finansieringsplan som tar hänsyn till gruppreso- lutionsplanen och de principer om ansvarsdelning som anges i gruppresolutionsplanen.

Riksgäldskontoret ska, om möjligt, komma överens med berörda resolutionsmyndigheter om en gruppresolutionsordning. Riks- gäldskontoret ska få begära att Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten bistår med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

Om Riksgäldskontoret har invändningar mot ett förslag till gruppresolutionsordning eller anser att myndigheten, för att skydda det kollektiva intresset för försäkringstagarna, realeko- nomin och den finansiella stabiliteten, behöver vidta särskilda resolutionsåtgärder eller andra åtgärder än de som föreslås i en gruppresolutionsordning mot ett sådan företag som Riksgälds- kontoret ansvara för, ska myndigheten

1.utförligt ange skälen för sina invändningar eller för att avvika från förslaget till gruppresolutionsordning,

2.underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå och berörda resolutionsmyndigheter om skälen, och

3.underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå och berörda resolutionsmyndigheter om resolutionsåtgärder eller insol- vensåtgärder som Riksgäldskontoret har för avsikt att vidta.

Om gruppresolutionsordningen rör ett dotterföretag ska Riks- gäldskontoret beakta gruppresolutionsplanen, de potentiella effek- terna av de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som myndig-

664

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

heten kommer att vidta för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i de berörda länderna inom EES, och de potentiella effekterna av dessa resolutionsåtgärder eller andra åtgärder för andra delar av gruppen.

Om gruppresolutionsordningen rör ett moderföretag ska Riks- gäldskontoret beakta gruppresolutionsplanen, potentiella effekter av separata resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som myndig- heten kommer att vidta för finansiell stabilitet, offentliga finanser, försäkringsgarantisystem och finansieringsarrangemang i de be- rörda länderna inom EES, och de potentiella effekterna av resolu- tionsåtgärderna eller de andra åtgärderna för andra delar av gruppen.

Om de berörda resolutionsmyndigheterna inte har kommit överens om en gruppresolutionsordning och Riksgäldskontoret inte har några invändningar mot ett förslag till gruppresolutions- ordning, ska Riksgäldskontoret få komma överens med andra resolutionsmyndigheter som inte heller har haft invändningar om en gruppresolutionsordning som omfattar företag i gruppen som Riksgäldskontoret och de andra resolutionsmyndigheterna är resolutionsmyndigheter för.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyn- dighet på gruppnivå, fatta ett beslut i enlighet med en överens- kommelse om gruppresolutionsordning. Ett beslut om en grupp- resolutionsordning som har fattats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES ska gälla i Sverige om det har fattats efter en överenskommelse i ett resolutionskollegium. Detsamma ska gälla för vissa beslut om resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som beslutas när resolutionsmyndigheterna inte har kommit över- ens om en gruppresolutionsordning.

Riksgäldskontoret ska vidta resolutionsåtgärder och andra åt- gärder så snart som möjligt.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet förförsäkringsföretag finns det särskilda bestämmelser om dels beslutande av en gruppresolutionsordning, dels vad en gruppresolutionsordning ska innehålla. Detta gäller både för om det rör gruppresolution som berör ett dotterföretag

665

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

som ingår i gruppen (artikel 73) eller ett moderföretag som har det yttersta ägarintresset i en grupp (artikel 74).

En gruppresolutionsordning ska enligt artikel 73.7 (och arti- kel 74.1)

a)beskriva de resolutionsåtgärder som de berörda resolutions- myndigheterna bör vidta avseende moderföretaget som har det yttersta ägarintresset eller särskilda gruppenheter för att uppnå resolutionsmålen och följa de allmänna principerna för resolution,

b)närmare ange hur resolutionsåtgärder som bör samordnas,

c)upprätta en finansieringsplan som tar hänsyn till gruppresolutions- planen och de principer om ansvarsdelning som anges i gruppreso- lutionsplanen.

En gruppresolutionsordning ska som utgångspunkt utformas som ett gemensamt beslut av resolutionsmyndigheten på gruppnivå och de resolutionsmyndigheter som ansvarar för dotterföretag som om- fattas av gruppresolutionsordningen. Eiopa får på begäran av en reso- lutionsmyndighet bistå resolutionsmyndigheterna när det gäller att uppnå ett gemensamt beslut (för dotterföretag artikel 73.8 och för moderföretag artikel 74.3).

Om en gruppresolution berör ett dotterföretag gäller enligt arti- kel 73.9 att en resolutionsmyndighet som har invändningar mot den gruppresolutionsordning som föreslås av resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska

a)utförligt ange skälen till sina invändningar eller till avvikelsen från gruppresolutionsordningen,

b)underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå och övriga re- solutionsmyndigheter som omfattas av gruppresolutionsordningen om skälen till sina invändningar eller till avvikelsen från grupp- resolutionsordningen,

c)underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå och övriga re- solutionsmyndigheter som berörs av gruppresolutionsordningen om de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som den kommer att vidta.

666

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

Detta gäller också om resolutionsmyndigheten anser att den, för att skydda det kollektiva intresset för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten, behöver vidta separata resolutions- åtgärder eller andra åtgärder än de som föreslås i gruppresolutions- ordningen avseende en sådan enhet som avses i artikel 1.1 a–e. När en resolutionsmyndighet anger skälen till sina invändningar ska myn- digheten beakta de gruppresolutionsplaner, de potentiella effekterna av de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som den kommer att vidta för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella sta- biliteten i de berörda medlemsstaterna, samt de potentiella effekterna av dessa resolutionsåtgärder eller andra åtgärder för andra delar av gruppen. I huvudsak gäller detsamma om en gruppresolution berör ett moderföretag och en resolutionsmyndighet har invändningar mot den gruppresolutionsordning som föreslås av resolutionsmyndig- heten på gruppnivå (artikel 74.4).

Vidare gäller enligt artikel 73.10 (för dotterföretag) respektive artikel 74.5 (för moderföretag) att resolutionsmyndigheter som inte har några invändningar mot den gruppresolutionsordning som före- slås av resolutionsmyndigheten på gruppnivå får fatta ett gemensamt beslut om en gruppresolutionsordning som omfattar gruppenheter i resolutionsmyndigheternas medlemsstater utan deltagande av de resolutionsmyndigheter som har invändningar.

Gemensamma beslut och resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som vidtas av en resolutionsmyndighet efter invändningar mot en gruppresolutionsordning ska erkännas som slutgiltiga och tillämpas av resolutionsmyndigheterna i berörda medlemsstater (artikel 73.11 och 74.6).

Resolutionsmyndigheterna ska vidta alla resolutionsåtgärder och andra åtgärder som avses i denna artikel utan dröjsmål och med veder- börlig hänsyn till hur brådskande situationen är (artikel 73.12 och 74.7).

Om en gruppresolutionsordning inte genomförs ska resolutions- myndigheter, när de vidtar resolutionsåtgärder som avser en grupp- enhet, ha ett nära samarbete inom resolutionskollegiet för att uppnå en samordnad resolutionsstrategi för alla gruppenheter som fallerar eller sannolikt kommer att fallera (artikel 73.13 och 74.8).

Resolutionsmyndigheter som vidtar resolutionsåtgärder som avser gruppenheter ska regelbundet ge fullständig information till medlem-

667

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

marna i resolutionskollegiet om dessa resolutionsåtgärder eller andra åtgärder och hur de utvecklas (73.14 och 74.9).

Innehåll i en gruppresolutionsordning

I direktivet anges vad en gruppresolutionsordning ska innehålla. Det gäller bl.a. en beskrivning av de resolutionsåtgärder som berörda resolutionsmyndigheter bör vidta och hur åtgärderna bör samordnas. För att fullt ut genomföra bestämmelserna i direktivet bör motsva- rande bestämmelser tas in den nya lagen om resolution av försäkrings- företag. En sådan bestämmelse om vad en gruppresolutionsordning ska innehålla bör gälla vid gruppresolution av såväl ett dotterföretag som ingår i gruppen (artikel 73.7), som ett moderföretag med det yttersta intresset i en grupp (74.1 andra stycket).

En gruppresolutionsordning ska, i enlighet med direktivet, be- skriva resolutionsåtgärder som berörda resolutionsmyndigheter bör vidta mot moderföretaget som har det yttersta ägarintresset i grup- pen eller andra företag i gruppen för att uppnå resolutionsändamålen och följa de allmänna tillämpningsprinciperna för resolution, t.ex. att aktieägarna i företaget i resolution ska bära de första förlusterna (se artikel 22).

En gruppresolutionsordning är i sig ett verktyg för att underlätta en samordnad resolution av flera företag inom en grupp, vilket mer sannolikt bör leda till det bästa resultatet för gruppens alla företag (skäl 82). En gruppresolutionsordning ska i och med det också ange hur resolutionsåtgärder bör samordnas, dvs. vilka åtgärder som reso- lutionsmyndigheterna i ett resolutionskollegium bör vidta mot de olika företagen i gruppen i de länder där de hör hemma.

Vidare ska en gruppresolutionsordning innehålla en finansierings- plan som tar hänsyn till gruppresolutionsplanen och de principer om ansvarsdelning som anges i gruppresolutionsplanen. För innehållet i en gruppresolutionsplan, se avsnitt 7.3.11.

Överenskommelse om en gruppresolutionsordning

Som utvecklas i avsnitt 9.5.1 ska resolutionsmyndigheten på grupp- nivå i vissa fall ta fram ett förslag till gruppresolutionsordning och överlämna det till de andra medlemmarna i resolutionskollegiet.

668

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

I direktivet anges att en gruppresolutionsordning ska utformas som ett gemensamt beslut av resolutionsmyndigheten på gruppnivå och de resolutionsmyndigheter som ansvarar för dotterföretag som omfattas av gruppresolutionsordningen. Resolutionsmyndigheterna ska ha möjlighet att begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för att nå en överenskommelse (arti- kel 73.8 och 74.3). Detta överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för framtagande av en gruppresolutionsplan (se avsnitt 7.3.2).

Även när det gäller framtagande av en gruppresolutionsordning bör det i den nya lagen införas bestämmelser om hur Riksgäldskon- toret ska förfara. Riksgäldskontoret ska därmed, om möjligt, komma överens med berörda resolutionsmyndigheter om en gruppresolu- tionsordning. Också när det gäller en guppresolutionsordning ska Riksgäldskontoret få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för att nå en överenskommelse.

Vid invändningar mot ett förslag till gruppresolutionsordning

Om det inte är möjligt att nå en överenskommelse om en grupp- resolutionsordning ska följande gälla. De resolutionsmyndigheter som har invändningar mot en gruppresolutionsordning eller anser att de behöver vidta enskilda åtgärder ska ange skälen för det. Reso- lutionsmyndigheten på gruppnivå och de andra resolutionsmyndig- heterna som omfattas av förslaget till grupresolutionsordning ska underrättas om skälen och de resolutionsåtgärder eller andra åt- gärder som den enskilda resolutionsmyndigheten avser att vidta. (artikel 73.9 och 74.4).

En resolutionsmyndighet får således, även när det gäller företag som ingår en grupp, försätta ett företag som den ansvarar för i reso- lution och vidta resolutions- och insolvensåtgärder mot det. Dock krävs att myndigheten först har försökt att nå en överenskommelse om en gruppresolutionsordning (jfr prop. 2015/16:5 s. 375). Om det har träffats en överenskommelse om gruppresolutionsordning är myndigheterna bundna av gruppresolutionsordningen och de åt- gärder som anges i den.

För att fullt ut genomföra denna del av direktivet bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om vad Riksgäldskontoret ska göra om myndigheten har invändningar mot ett förslag till gruppresolu-

669

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

tionsordning eller anser att den behöver vidta särskilda resolutions- eller insolvensåtgärder än de som föreslås i gruppresolutionsord- ningen. I ett sådant fall ska Riksgäldskontoret utförligt ange skälen för myndighetens invändningar och underrätta resolutionsmyndig- heten på gruppnivå och berörda resolutionsmyndigheter om dessa. Riksgäldskontoret ska underrätta samma myndigheter om de reso- lutionsåtgärder eller andra åtgärder som myndigheten kommer att vidta. I enlighet med direktivet ska Riksgäldskontoret särskilt beakta vissa omständigheter, bl.a. de potentiella effekterna av en sådan av- vikelse på försäkringstagarna, den reala ekonomin och den finansiella stabiliteten i de medlemsstater där övriga resolutionsmyndigheter är belägna och de potentiella effekterna av en sådan avvikelse på andra

delar av gruppen.

Gruppresolutionsordning för delar av en grupp

Liksom gäller för framtagande av en gruppresolutionsplan (se av- snitt 7.3.3), får resolutionsmyndigheter i ett resolutionskollegium komma överens om en partiell gruppresolutionsordning (artikel 73.10 och 74.5). En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen.

Riksgäldskontoret bör därmed, om någon resolutionsmyndighet i ett resolutionskollegium har motsatt sig en gruppresolutionsord- ning för hela gruppen, få komma överens med andra resolutions- myndigheter om en gruppresolutionsordning för delar av gruppen. Detta bör bara gälla om Riksgäldskontoret och de andra resolutions- myndigheterna inte har haft något att invända mot förslaget till grupp- resolutionsordning. En sådan partiell gruppresolutionsordning kom- mer då att omfatta de företag som Riksgäldskontoret och de andra resolutionsmyndigheterna är resolutionsmyndigheter för.

Bindande beslut

Gemensamma beslut om en gruppresolutionsordning, dvs. de överens- kommelser om detta som träffas av medlemmarna i ett tillsynskolle- gium, erkännas som slutgiltiga och tillämpas av resolutionsmyndighe- terna i berörda medlemsstater. Detta gäller gruppresolutionsordningar för såväl hela som delar av gruppen. Även de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som vidtas när det inte har beslutats om en gruppreso-

670

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

lutionsordning ska erkännas som slutgiltiga och tillämpas av reso- lutionsmyndigheterna i berörda medlemsstater (artikel 73.11 och 74.6). En gruppresolutionsordning är bindande för de myndigheter som omfattas av den, dvs. de myndigheter som har kommit överens om gruppresolutionsordningen. Det är i och med det inte möjligt för en enskild resolutionsmyndighet att vidta andra åtgärder än de som anges i en beslutad gruppresolutionsordning eller åtgärder som strider mot åtgärder som en annan resolutionsmyndighet har fattat i enlighet med en gruppresolutionsordning (se prop. 2015/16:5 s. 376–378).

För att genomföra denna del av direktivet bör det, i enlighet med motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värdepappers- företag (9 kap. 7 och 14 §§ lagen [2015:1016] om resolution) in- föras bestämmelser i den nya lagen om gemensamma beslut och vissa beslut av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES. Riksgäldskontoret ska därmed, när myndigheten är resolutions- myndighet på gruppnivå, fatta ett eget beslut i enlighet en överens- kommelse om en gruppresolutionsordning. Vidare ska ett beslut om gruppresolutionsordning, som har fattats av en resolutionsmyn- dighet i ett annat land inom EES gälla även i Sverige. Detsamma ska gälla för ett beslut av en sådan resolutionsmyndighet som rör reso- lutions- eller andra åtgärder som har fattats när myndigheterna inte lyckas nå en överenskommelse om en gruppresolutionsordning.

Skyndsamhet

I direktivet anges såväl när det gäller åtgärder mot ett dotterföretag, som ett moderföretag att åtgärderna ska vidtas utan dröjsmål och med vederbörlig hänsyn till hur brådskande situationen är (arti- kel 73.12 och 74.7). Motsvarande gäller för åtgärder som ska vidtas mot ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag (se 9 kap. 15 § lagen om resolution, se även prop. 2015/16:5 s. 378–379).

Också för försäkringsföretag bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om att Riksgäldskontoret ska vidta resolutionsåtgärder och andra åtgärder som rör resolution av gränsöverskridande grup- per, så snart som det är möjligt.

671

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

Samarbete och informationsutbyte inom resolutionskollegiet

I direktivet finns det även när det gäller resolution av gränsöverskri- dande grupper bestämmelser om samarbets- och informationsskyl- dighet (artikel 73.13 och 14 och artikel 74.8 och 9). Bestämmelsen om samarbetsskyldighet gäller dock bara om en gruppresolutions- ordning inte genomförs (se artikel 73.13 och 74.8).

Dessa särskilda krav om samarbete och informationsutbyte bör tillgodoses genom de generella krav på samarbete och informations- utbyte som föreslås för bl.a. Riksgäldskontoret (se avsnitt 13.5.1).

9.6Beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES

Utredningens förslag: En överföring som har beslutats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES ska ha verkan och genomföras i Sverige om överföringen avser aktier eller andra äganderättsinstrument, tillgångar, eller förpliktelser som finns i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på. En talan som avser det utländska beslutet ska inte få föras i Sverige.

Om en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige utövar nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter avseende instrument eller förpliktelser som svensk lag är tillämp- lig på eller skulder till borgenärer som är hemmahörande i Sverige, ska beslutet ha verkan och genomföras i Sverige. En talan som avser det utländska beslutet ska inte få föras i Sverige.

Utredningens bedömning: Kraven i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag om att svenska myndigheter ska bistå resolutions- myndigheter i andra länder inom EES tillgodoses av gällande rätt.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

När det gäller en resolutionsmyndighets beslut anges i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag att medlemsstaterna ska säkerställa att om en överföring av aktier eller andra äganderättsinstrument, till-

672

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

gångar, rättigheter eller skulder omfattar tillgångar som är belägna i en annan medlemsstat än resolutionsmyndighetens medlemsstat, eller omfattar rättigheter eller skulder enligt rätten i en annan medlems- stat än resolutionsmyndighetens medlemsstat, ska överföringen ha verkan i eller i enlighet med rätten i denna andra medlemsstat (arti- kel 46.1).

Medlemsstaterna ska ge den resolutionsmyndighet som gjort eller avser att göra överföringen allt rimligt bistånd för att säkerställa att aktierna eller de andra äganderättsinstrumenten, tillgångarna, rättig- heterna eller skulderna överförs till den mottagande enheten i enlig- het med tillämpliga krav i nationell rätt (artikel 46.2).

Vidare ska medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare, borge- närer och tredje parter som berörs av en sådan överföring av de aktier, andra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder som avses i artikel 46.1 inte har rätt att förhindra, bestrida eller bortse från denna överföring enligt en bestämmelse i rätten i den medlems- stat där tillgångarna är belägna eller i den rätt som reglerar aktierna, de andra äganderättsinstrumenten, rättigheterna eller skulderna (artikel 46.3).

Enligt artikel 46.4 ska medlemsstaterna säkerställa att kapital- beloppet för kapitalinstrument, skuldinstrument eller andra kvali- ficerade skulder minskas, eller att sådana skulder eller instrument konverteras, i enlighet med utövandet av nedskrivnings- eller konver- teringsbefogenheter av en resolutionsmyndighet i en annan medlems- stat avseende ett företag i resolution, om de relevanta skulderna eller instrumenten

a)regleras av lagen i en annan medlemsstat än den medlemsstat vars resolutionsmyndighet utövade nedskrivnings- eller konverterings- befogenheterna,

b)avser borgenärer i en annan medlemsstat än den medlemsstat vars resolutionsmyndighet utövade nedskrivnings- eller konverterings- befogenheterna.

Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare och borgenärer som drabbas av utövandet av sådana nedskrivnings- eller konverterings- befogenheter som avses i artikel 46.4 inte har rätt att bestrida minsk- ningen av kapitalbeloppet för instrumentet eller skulden eller dess konvertering, allt efter omständigheterna, enligt en bestämmelse i

673

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

rätten i en annan medlemsstat än den medlemsstat vars resolutions- myndighet utövade nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna (artikel 46.5).

I artikel 46.6 anges att varje medlemsstat ska säkerställa att följande fastställs i enlighet med rätten i resolutionsmyndighetens medlems- stat:

a)Rätten för aktieägare, borgenärer och tredje parter att enligt arti- kel 67 överklaga en överföring av de aktier, andra äganderätts- instrument, tillgångar, rättigheter eller skulder som avses i arti- kel 46.1.

b)Rätten för borgenärer att enligt artikel 67 överklaga minskningen av kapitalbeloppet eller konverteringen av ett instrument eller en skuld som omfattas av artikel 46.4 a eller b.

c)Skyddsåtgärder för delvis överföring som avses i kapitel V i direk- tivet avseende tillgångar, rättigheter eller skulder som avses i arti- kel 46.1.

En utländsk resolutionsmyndighets beslut

För att fullt ut uppfylla kraven i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag tas in bestämmelser om vad som ska gälla för krishanteringsåtgärder som vidtas i andra medlemsstater, dvs. beslut av resolutionsmyndig- heter i andra länder inom EES än Sverige.

Artikel 46 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag över- ensstämmer i huvudsak med artikel 66 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag. När det gäller behovet av svenska bestämmelser bör detsamma nu gälla som vid genomförandet av krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (se prop. 2015/16:5 s. 684–686). Det bör därmed införas bestäm- melser i den nya lagen om att vissa åtgärder av en resolutionsmyn- dighet i ett annat land inom EES har verkan och får genomföras här.

Liksom angavs vid genomförandet av krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag bör kraven i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag om överföringar av bl.a. aktier gälla överföringar inom ramen för resolution av ett försäkringsföretag (se prop. 2015/16:5 s. 684–685). Inom resolution torde det även för

674

SOU 2025:97

Resolution av gränsöverskridande grupper

förförsäkringsföretag kunna bli aktuellt vid tillämpning av försäljnings- verktyget. När det gäller krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag finns det särskilda bestämmelser om tidiga ingripanden (se artikel 27–30) Därutöver kan skuldnedskrivning eller konvertering ske även utanför resolution (se prop. 2015/16:5 s. 327–333). Några sådana bestämmelser finns dock inte i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag. Likväl benämns detta i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 46), som i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 66), som krisförebyggande åtgärder. Också för försäkrings- företag torde det kunna bli aktuellt med en överföring utanför reso- lution t.ex. som en åtgärd för att avlägsna hinder för möjligheten till resolution (artikel 15 och 16). När det gäller utövande av ned- skrivnings- eller konverteringsbefogenheter torde det enligt kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag bara kunna röra sig om åtgärder inom ramen för ett resolutionsförfarande (se ovan, jfr prop. 2015/16:5 s. 685–686).

Att en åtgärd har verkan och får genomföras avseende egendom i Sverige är dock, också när det gäller försäkringsföretag, inte samma sak som att den faktiskt utan vidare går att genomföra i Sverige. Detta gäller i vart fall inte utan svenska myndigheters medverkan. Det kan t.ex. gälla registrering av egendom hos svenska myndigheter eller tvister som innebär att den utländska myndigheten inte kan genom- föra överföringen som planerat (prop. 2015/16:5 s. 685). För en för- valtningsmyndighet under regeringen gäller bl.a. att myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att myndig- heten hushållar väl med statens medel (3 § myndighetsförordningen [2007:515]). Detta bör tillgodose kraven i artikel 46.2 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag om att Sverige, inom rimliga gränser, ska ge den utländska myndigheten det stöd den behöver för att säkerställa att överföringen sker i enlighet med de krav som gäller i nationell rätt. Dessutom föreslås att Riksgäldskontoret och Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges med- lemskap i Europeiska unionen, ska samarbeta och utbyta informa- tion med motsvarande myndigheter inom EES (se avsnitt 13.5.1).

675

Resolution av gränsöverskridande grupper

SOU 2025:97

Enligt direktivet ska aktieägare, borgenärer och tredje parter som berörs av en överföring av aktier, andra äganderättsinstrument, till- gångar, rättigheter eller skulder inte ha rätt att förhindra, bestrida eller bortse från en överföring (artikel 46.3). Inte heller ska aktie- ägare och borgenärer som drabbas av utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter ha rätt att bestrida minskningen av kapitalbeloppet för instrumentet eller skulden eller dess konverter- ing (artikel 46.5). Liksom angavs vid genomförandet av krishanter- ingsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag bör detta gälla redan av en bestämmelse om att en utländsk resolutionsmyndig- hets beslut ska ha verkan och genomföras i Sverige (se prop. 2015/16:5 s. 685–686). För tydlighets skull bör det, efter förebild av lagen om resolution (se 25 kap. 1 och 2 §§), också i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag införas bestämmelser om att det i Sverige inte får föras en talan som avser det utländska beslutet.

Vidare gäller enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att medlemsstaterna ska säkerställa att rätten att överklaga en över- föring av aktier, andra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder (artikel 46.6 a) eller en minskning av kapitalbeloppet eller konvertering av ett instrument eller en skuld (artikel 46.6 b), fastställs i enlighet med rätten i resolutionsmyndighetens medlems- stat. Detta gäller även skyddsåtgärder för delvis överföring avseende tillgångar, rättigheter eller skulder (artikel 46.6 c). De skyddsåtgärder som här avses riktar sig till aktieägare, försäkringstagare, förmåns- tagare, fordringsägare och andra borgenärer (artikel 55–57), motparter (artikel 58) och handels-, clearing- och avvecklingssystem (artikel 62). De aktuella bestämmelserna om överklaganden och skyddsåtgärder i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör tillgodoses genom förslagen ovan om att ett beslut av resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES ska ha verkan och ska genomföras i Sverige, tillsam- mans med att det inte ska vara möjligt att föra talan mot ett sådant beslut i Sverige. Därmed behövs det inte några ytterligare bestämmel- ser för att uppfylla kraven i artikel 46.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (jfr prop. 2015/16:5 s. 686). När det gäller den svenska resolutionsmyndighetens beslut, se förslagen i avsnitt 20.2.2.

676

10 Kontroll och styrning

10.1Inledning

Det finns många skäl till att resolutionsmyndigheten bör kunna ut- öva kontroll över ett företag i resolution. Om den möjligheten saknas kan företagets befintliga ägare driva företaget vidare på ett samhälls- ekonomiskt icke önskvärt sätt eller vidta åtgärder som gynnar dem på borgenärernas bekostnad. Det måste därför vara möjligt för reso- lutionsmyndigheten att inom ramen för kontrolltagandet förhindra att företaget vidtar åtgärder som motverkar syftet med resolutionen. Utgångspunkten bör därför vara att resolutionsmyndigheten ges de befogenheter som myndigheten kan behöva för att kunna vidta erfor- derliga resolutionsåtgärder och på det sättet uppnå resolutionsända- målen. Det framgår tydligt av krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag att resolutionsmyndigheten ska ges möjlighet att ta kontroll över företaget i resolution (artiklarna 42.1 b och 54.1).

Att utöva kontroll över ett företag innebär att ensam ha beslutande- rätt över företaget. Kontrollbegreppet i relation till en juridisk person relaterar vanligtvis till företagets beslutsorgan, exempelvis bolags- stämman och styrelsen. Som en del i kontrolltagandet bör därför så- väl aktieägarna som styrelsen och verkställande direktören kunna av- skärmas från inflytande över ett företag i resolution.

677

Kontroll och styrning

SOU 2025:97

10.2Kontrolltagandet

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret har beslutat att ett företag ska försättas i resolution, övertar myndigheten ägarnas rätt att rösta för aktierna vid stämman.

Myndigheten övertar även delägarnas rösträtt vid bolagsstäm- man i ett ömsesidigt försäkringsbolag och medlemmarnas röst- rätt vid föreningsstämman i en försäkringsförening.

I syfte att uppnå resolutionsändamålen ska Riksgäldskontoret få utöva kontroll över företaget genom att ta över ägarnas, styrel- sens och den verkställande direktörens rättigheter och befogen- heter i den utsträckning som myndigheten anser nödvändigt.

Riksgäldskontoret ska få förelägga företaget i resolution att vidta en eller flera resolutionsåtgärder.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 54.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna kan utöva kontroll över företaget i reso- lution i syfte att

a)bedriva verksamheten och tillhandahålla tjänsterna i företaget i resolution med alla de befogenheter som dess aktieägare och för- valtnings-, lednings eller tillsynsorgan har,

b)förvalta och förfoga över tillgångar och egendom som innehas av företaget i resolution.

Kontrollen får utövas direkt av resolutionsmyndigheten eller indirekt av en eller flera personer som utsetts av resolutionsmyndigheten. Rösträtter som är kopplade till aktier eller andra äganderättsinstru- ment som innehas i företaget i resolution ska inte kunna utövas under resolutionsperioden.

I artikel 54.2 framgår att resolutionsmyndigheter, med förbehåll för den rätt att överklaga som avses i artikel 67, kan vidta en resolu- tionsåtgärd genom föreläggande i enlighet med nationella administra- tiva befogenheter och förfaranden, utan att utöva kontroll över före- taget i resolution.

678

SOU 2025:97

Kontroll och styrning

I artikel 54.3 anges att resolutionsmyndigheterna i varje enskilt fall ska besluta om det är lämpligt att genomföra resolutionsåtgärden genom de metoder som anges i punkt 1 eller 2 med hänsyn till reso- lutionsmålen och de allmänna principer för resolution som fastställs i artikel 22, de särskilda omständigheter som det berörda företaget i resolution befinner sig i och behovet av att underlätta en effektiv reso- lution av gränsöverskridande grupper.

Slutligen anges i artikel 54.4 att resolutionsmyndigheter inte ska anses vara en shadow director eller den person som faktiskt styr före- taget enligt nationell rätt.

Övertagande av befogenheter och föreläggande att vidta resolutionsåtgärder

Rösträtter som är förenade med aktier eller andra äganderättsinstru- ment i företaget i resolution ska inte kunna utövas under resolutions- perioden (artikel 54.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). I lag bör således föreskrivas att aktieägarna, i samband med resolutionsbeslutet, avskärs från möjligheten att rösta för sina aktier på stämman och att denna rätt i stället överförs på resolutionsmyndigheten. På motsvarande sätt bör delägares rösträtt på bolagsstämma för ömsesidiga försäkringsbolag och medlemmar- nas rösträtt på föreningsstämman för försäkringsföreningar avskäras (se 12 kap. 32 § och 13 kap. 14 § FRL). Att aktieägarnas eller andra röstberättigades rättigheter avskärs på detta sätt inom ramen för kon- trolltagandet framstår även i övrigt som ändamålsenligt. Resolutions- myndigheten ska ha rätt att utöva alla de rättigheter och befogen- heter som tilldelats aktieägare, andra ägare och ledningsorganet för företaget (artikel 42.1 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag). Bestämmelsen, som när det gäller aktieägarnas befogenheter överlappar artikel 54.1, bör genomföras i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag genom en möjlighet för resolutionsmyndigheten att ta kontroll över företagets beslutsorgan i den utsträckning myn- digheten finner det nödvändigt för att uppnå resolutionsändamålen.

Eftersom resolutionsmyndigheten övertar aktieägarnas rätt att rösta för aktierna finns det, när ett företag är försatt i resolution, ingen bolagsstämma i vanlig bemärkelse. Det blir därmed resolutions- myndigheten som får fatta beslut i den utsträckning stämmobeslut

679

Kontroll och styrning

SOU 2025:97

krävs enligt aktiebolagslagen och frågan inte regleras i den nya lagen om resolution, till exempel vid fastställande av årsredovisningen.

För att säkerställa att resolutionsmyndigheten kan utöva kontroll över företaget i resolution bör myndighetens befogenheter omfatta såväl styrelsens som verkställande direktörens befogenheter. Utred- ningens bedömning av begreppet ledningsorgan i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag framgår i avsnitt 5.9.

Eftersom hela eller delar av ett företag i resolution parallellt med resolutionsförfarandet ska drivas vidare, och det helst utan avbrott, är det centralt att företagets interna beslutsstruktur och kontroll- system i mesta möjliga mån behålls intakt. Att så sker har även en viktig praktisk funktion, eftersom verksamheten i de aktuella före- tagen är omfattande och av komplicerad natur och resolutionsmyn- digheten annars skulle få fatta ett stort antal beslut dagligen. Det är därmed inte möjligt att lägga hela det operativa och förvaltande an- svaret på resolutionsmyndigheten. Det är också rimligt att utgå från att resolution av större företag kommer att ta tid. Eftersom intentio- nen är att företaget helt eller delvis ska fortleva kommer en besluts- struktur som är intakt också att underlätta utträdet ur resolution. Mot denna bakgrund bör resolutionsmyndigheten endast använda sig av styrelsens och den verkställande direktörens befogenheter i den mån det är nödvändigt för att kunna vidta resolutionsåtgärder. En sådan utgångspunkt överensstämmer även med det krav på propor- tionalitet som följer av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Riksgäldskontoret bör således, i stället för att genomföra en reso- lutionsåtgärd genom utövande av stämmans, styrelsens eller den verkställande direktörens befogenheter, kunna kräva att företaget i resolution ska genomföra åtgärden eller åtgärderna. Enligt artik- larna 54.2 och 54.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten ha möjlighet att förelägga företaget i reso- lution att vidta resolutionsåtgärder utan att ta kontroll över företaget. I den nya lagen om resolution av försäkringsföretag bör det därför finnas en möjlighet för resolutionsmyndigheten att utfärda ett före- läggande gentemot företaget i resolution att vidta en eller flera reso- lutionsåtgärder.

Av artikel 54.4 framgår att resolutionsmyndigheten inte ska anses vara en ”shadow director” eller den som faktiskt styr företaget enligt nationell rätt (eng. ”de facto director”). Begreppet är definierat i den brittiska bolagsrätten som en person vars instruktioner företagets

680

SOU 2025:97

Kontroll och styrning

ledning vanemässigt följer (Section 251 i UK Companies Act 2006 och Section 27 i Irish Companies Act 1990). Personen i fråga har ingen formell organställning men kan i ansvarsfrågor enligt exempelvis brit- tisk rätt alltjämt komma att behandlas som om det vore så. I svensk lagstiftning finns ingen motsvarande förvaltarperson, och det synes inte heller finnas någon sådan i vedertagen praxis (jfr prop. 2015/ 16:5 s. 307). Mot den bakgrunden bör bestämmelsen inte påverka genomförandet i svensk rätt av krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag.

Frågor i samband med kontrolltagandet om ny styrelse och verk- ställande direktör respektive styrelsens och verkställande direktörens skyldigheter att bistå resolutionsmyndigheten behandlas i avsnitt 5.9 och 5.10.

10.3Särskild förvaltning

10.3.1Förordnande av särskild förvaltare

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få utse en särskild förvaltare i ett företag som är försatt i resolution. När en särskild förvaltare har utsetts, ska Riksgäldskontoret anmäla detta för regi- strering hos Bolagsverket.

En särskild förvaltare får utses för en period om högst ett år. Riksgäldskontoret ska få förlänga uppdraget, om det finns skäl för det.

Riksgäldskontoret ska, med omedelbar verkan, få skilja den särskilda förvaltaren från sitt uppdrag.

Om förvaltaren begär att få bli entledigad och visar skäl till det, ska Riksgäldskontoret entlediga förvaltaren.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

681

Kontroll och styrning

SOU 2025:97

hetens kontroll. Resolutionsmyndigheten får begränsa den särskilda förvaltarens åtgärder eller kräva förhandsgodkännande för vissa handlingar. Resolutionsmyndigheten ska offentliggöra det beslut om utseende som avses i punkt 1 och de villkor som gäller för det beslutet (andra stycket).

I artikel 44.3 anges att den särskilda förvaltaren ska ha en lagstad- gad skyldighet att vidta de åtgärder som krävs för att nå resolutions- målen och genomföra resolutionsåtgärder i enlighet med resolutions- myndighetens beslut. Denna lagstadgade uppgift ska i händelse av inkonsekvens eller konflikt vara överordnad alla andra ledningsupp- gifter i enlighet med företagets bolagsordning eller nationell rätt.

I artikel 44.5 anges att en särskilda förvaltaren inte får utses för mer än ett år. Den perioden får förnyas om resolutionsmyndigheten beslutar att villkoren för att utse en särskild förvaltare fortsatt är upp- fyllda.

Slutligen läggs i artikel 44.6 fast att resolutionsmyndigheten när som helst får avsätta den särskilda förvaltaren.

Förordnande av särskild förvaltare

Artikel 44 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller bestämmelser om särskild förvaltare för företag i resolution. Resolu- tionsmyndigheten ska enligt artikel 44.2 andra stycket i direktivet offentliggöra tillsättningen av en särskild förvaltare och de villkor som gäller för beslutet. Av bestämmelsen framgår det inte närmare vad kravet på offentliggörande innebär. Utredningen anser att det mest ändamålsenliga sättet är att låta registrera beslutet om tillsätt- ning av en sådan förvaltare. Det bör således framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att Riksgäldskontoret ska an- mäla uppgiften om tillsättning av den särskilda förvaltaren för regi- strering hos Bolagsverket. Det främsta skälet för det är att den sär- skilda förvaltarens behörighet ska kunna verifieras av berörda parter på ett enkelt och tillförlitligt sätt.

En särskild förvaltare ska inte utses för längre tid än ett år (arti- kel 44.5). Den perioden kan förlängas om resolutionsmyndigheten anser att villkoren för att utse en särskild förvaltare fortfarande före- ligger när året har gått. Den nya lagen om resolution av försäkrings- företag bör innehålla en bestämmelse med motsvarande innebörd.

682

SOU 2025:97

Kontroll och styrning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller inga bestämmelser om resolutionsmyndighetens möjligheter att entle- diga en särskild förvaltare i förtid. Mot bakgrund av utformningen av bestämmelserna bör en särskild förvaltare kunna entledigas med omedelbar verkan och utan krav på saklig grund. Med hänsyn till be- tydelsen av den särskilda förvaltarens uppdrag och behovet av kon- tinuitet, bör en särskild förvaltares begäran om entledigande i för- tid godtas endast om förvaltaren kan visa skäl för sin begäran.

10.3.2Uppgifter, mandat och befogenheter

Utredningens förslag: Den särskilda förvaltaren ska inom sitt uppdrag vidta alla de åtgärder som främjar de relevanta resolu- tionsändamålen och genomföra resolutionsåtgärder i enlighet med de instruktioner som Riksgäldskontoret har gett.

Om styrelsen eller den verkställande direktören i ett företag som är försatt i resolution fattar ett beslut eller vidtar en åtgärd utan samtycke från förvaltaren, ska detta inte påverka rättshand- lingens giltighet.

Den särskilda förvaltaren ska upprätta och till Riksgäldskontoret lämna in en skriftlig rapport i samband med att förvaltarskapet in- leds och avslutas. Riksgäldskontoret ska få ange när förvaltaren ska lämna in skriftliga rapporter under pågående uppdrag.

Utredningens bedömning: Den särskilda förvaltarens behörig- het att överta bolagsorganens befogenheter följer av att förvaltaren är underställd och agerar på instruktion av Riksgäldskontoret.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Av artikel 44.2 första stycket framgår att en särskilda förvaltaren ska ha alla befogenheter som tillkommer aktieägarna och förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i företaget i resolution. Den särskilda förvaltaren ska utöva dessa befogenheter under resolutionsmyndig- hetens kontroll. Resolutionsmyndigheten får begränsa den särskilda förvaltarens åtgärder eller kräva förhandsgodkännande för vissa hand-

683

Kontroll och styrning

SOU 2025:97

lingar. Resolutionsmyndigheten ska offentliggöra det beslut om ut- seende som avses i punkt 1 och de villkor som gäller för det beslutet (andra stycket).

Av artikel 44.4 framgår att den särskilda förvaltaren ska regelbun- det upprättar rapporter åt den resolutionsmyndighet som har utsett den särskilda förvaltaren, med regelbundna intervaller som fastställs av resolutionsmyndigheten och i början och slutet av den särskilda förvaltarens uppdrag. Dessa rapporter ska i detalj beskriva den finan- siella ställningen för företaget i resolution och ange skälen till de vid- tagna åtgärderna.

Uppgifter, mandat och befogenheter

Utgångspunkten i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag är att resolutionsmyndigheten fattar beslut om vilka resolutionsåtgär- der som ska vidtas och att dessa sedan genomförs av den särskilda förvaltaren, om en sådan har förordnats. Att resolutionsmyndigheten tillsätter en särskild förvaltare förändrar inte resolutionsmyndighetens ansvar för beslut om sådana åtgärder.

Av artikel 44.2 i direktivet följer att en särskild förvaltare ska ha alla befogenheter som företagets aktieägare och ledningsorgan har. Enligt vad som föreslagits kan resolutionsmyndigheten överta ägarnas, styrelsens och den verkställande direktörens befogenheter i den ut- sträckning myndigheten finner nödvändigt. Eftersom den särskilda förvaltaren agerar på uppdrag och instruktion av resolutionsmyndig- heten bör förvaltarens formella behörighet motsvara myndighetens och det är upp till resolutionsmyndigheten att i varje enskilt fall be- sluta om och i vilken utsträckning myndigheten vill begränsa den sär- skilda förvaltarens befogenheter. Av artikel 44.2 i direktivet följer också att förvaltaren endast får utöva sina befogenheter under reso- lutionsmyndighetens kontroll. Det bör därför framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att den särskilda förvaltaren är underställd Riksgäldskontoret och att förvaltaren ska följa myndig- hetens instruktioner.

Riksgäldskontoret bör ges möjlighet att utforma den särskilda förvaltarens mandat och uppgifter efter vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Begränsningar av den särskilda förvaltarens befogen- heter och instruktioner till den särskilda förvaltaren kan till exem-

684

SOU 2025:97

Kontroll och styrning

pel regleras i ett uppdragsavtal mellan Riksgäldskontoret och den sär- skilda förvaltaren.

Sammanfattningsvis bör det framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att den särskilda förvaltaren är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att nå resolutionsändamålen och genom- föra resolutionsåtgärder i enlighet med de instruktioner som Riks- gäldskontoret har gett. Av den skyldigheten följer att sådana uppgifter ska ha en överordnad roll i förhållande till andra ledningsuppgifter.

Som framhållits ovan bör utgångspunkten vara att företagets in- terna besluts- och kontrollsystem i mesta möjliga mån behålls intakt, inte minst för att underlätta ett utträde ur resolution. En situation då det kan vara tänkbart att utse en särskild förvaltare i stället för en ny styrelse kan vara när endast en mindre del av företagets verksamhet ska leva vidare och resterande del ska avvecklas. Sannolikt blir det aktuellt att utse en särskild förvaltare i mindre företag där en fort- satt drift av verksamheten inte har en lika central betydelse för att uppnå resolutionsändamålen.

Det bör anges i den nya lagen om resolution av försäkringsföre- tag att rättshandlingar som den verkställande direktören eller styrel- sen vidtar utan den särskilde förvaltarens samtycke inte av detta skäl blir ogiltiga.

En särskild förvaltare ska regelbundet och i början och slutet av uppdraget upprätta skriftliga rapporter till resolutionsmyndigheten om företagets ekonomiska och finansiella ställning och om de åtgär- der som förvaltaren vidtagit (artikel 44.4 i direktivet). Skyldigheten att lämna sådana rapporter bör framgå av den nya lagen om resolution.

685

Kontroll och styrning

SOU 2025:97

10.3.3Kompetenskrav och jäv

Utredningens förslag: Den särskilda förvaltaren ska ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämp- lig för uppdraget.

Förvaltaren får inte stå i sådant förhållande till någon ägare, borgenär eller någon annan som kan rubba förtroendet för för- valtarens opartiskhet vid utförandet av uppdraget. Det får inte heller i övrigt finnas någon omständighet som medför att förtro- endet kan rubbas.

Förvaltaren ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om omständigheter som kan medföra jäv.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 44.1 att resolutionsmyndigheterna får utse en särskild förvaltare som er- sätter förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i företaget i resolu- tion. Den särskilda förvaltaren ska ha de kvalifikationer, den förmåga och den kunskap som krävs för att fullgöra sina funktioner. Resolu- tionsmyndighet får utse flera särskilda förvaltare.

Kompetenskrav och jäv

De kompetenskrav som ställs på en särskild förvaltare i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 44.1) bör framgå av den nya lagen om resolution för försäkringsföretag. Direktivet innehåller inga bestämmelser om jäv avseende särskilda förvaltare. Det är dock lämpligt att i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag in- föra en jävsbestämmelse för särskilda förvaltare. Ett uppdrag som särskild förvaltare påminner i vissa avseenden om ett uppdrag som konkursförvaltare eller rekonstruktör vid en företagsrekonstruktion. Det är därför lämpligt att utgå från kompetens- och jävsbestämmel- serna avseende sådana uppdrag vid utformningen av motsvarande be- stämmelser för särskilda förvaltare i den nya lagen (jfr 7 kap. 1 § kon-

686

11 Rådrum och kontinuitet

11.1Inledning

Att stoppa betalningar i ett företag som bedriver finansiell verk- samhet är förenat med stora problem. Frysning av tillgångar och be- talningsstopp kan få allvarliga konsekvenser, eftersom skulder i ex-

689

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

empelvis banker används som betalningsmedel av hushåll, företag och andra finansiella aktörer. De finansiella kopplingarna, dvs. att långivarna i stor utsträckning är andra finansiella företag, gör också att ett betalningsstopp i ett företag snabbt kan leda till likviditets- problem för andra företag. Ett betalningsstopp kan vidare vara för- ödande för förtroendet för företaget, vilket kan förvärra likviditets- problemen. Det är alltså mer komplicerat att innehålla betalningar i finansiella företag generellt sett, än i andra former av företag.

I detta avsnitt behandlas olika bestämmelser som syftar till att säkerställa att resolutionsmyndigheten har tillräcklig betänketid innan beslut om avgörande åtgärder fattas.

690

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

11.2Hinder mot exekutiva åtgärder

Utredningens förslag: Under den tid som resolution pågår får ut- mätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot företaget. Handräckning får inte ske mot ett företag i resolution.

Under den tid som resolution pågår får inte heller beslut om kvarstad eller betalningssäkring meddelas mot företaget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Direktivet saknar bestämmelser om hinder mot exekutiva åtgärder.

Hinder mot exekutiva åtgärder

Mot bakgrund av att resolutionsmyndigheten har möjlighet att ta kontroll över ett företag i resolution och för att ge resolutionsmyn- digheten betänketid innan beslut om resolutionsåtgärder fattas, bör ett förbud mot exekutiva åtgärder mot ett företag i resolution införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Ett motsvarande förbud finns vid en företagsrekonstruktion. Av motsvarande skäl bör inte heller handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. ske eller beslut om betalningssäkring eller kvarstad meddelas (jfr 2 kap. 23 och 24 §§ lagen [2022:964] om före- tagsrekonstruktion). Förbudet bör omfatta även sådana förpliktelser som uppkommit efter beslutet om att försätta företaget i resolution.

691

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

11.3Vilandeförklaring av rättsprocesser

Utredningens förslag: När ett företag har försatts i resolution, ska Riksgäldskontoret få ansöka om att en domstol eller motsva- rande organ vilandeförklarar en rättsprocess som företaget i reso- lution är part i.

Domstolen, eller det motsvarande organet, ska få vilandeför- klara rättsprocessen om det krävs för att uppnå resolutionsända- målen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 68.3 att resolutionsmyndigheten ska kunna begära att domstolen under en lämplig period och i enlighet med de mål som eftersträvas vilandeför- klarar alla rättsliga åtgärder eller förfaranden som företaget i resolution är eller blir part i. Åtgärden ska vara nödvändig för en ändamålsenlig tillämpning av resolutionsverktygen och ett ändamålsenligt utövande av resolutionsbefogenheterna.

Vilandeförklaring av rättsprocesser

Det är lämpligt att bestämmelsen om vilandeförklaring begränsas till rättsprocesser i domstol eller motsvarande organ. Med motsva- rande organ avses till exempel skiljenämnd. Bestämmelsen bör in- föras i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Syftet med bestämmelsen är att en rättsprocess ska kunna av- stanna för att möjliggöra att resolutionsändamålen uppnås. Utifrån den svenska rättsprocessen torde inte en ordning där domstolen endast kan meddela anstånd vara lämplig ur ett praktiskt perspektiv. Det är i stället att föredra att hela rättsprocessen i så fall får anstå tills den kan fortgå utan att inverka på möjligheten att uppnå resolu- tionsändamålen. En förutsättning för vilandeförklaring bör därför vara att resolutionsmyndigheten kan visa att ett sådant beslut krävs för att resolutionsåtgärderna ska kunna genomföras och att resolu- tionsändamålen därigenom ska kunna uppnås. Det betyder att dom-

692

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

stolen behöver göra en självständig prövning av ansökan om vilande- förklaring.

Rätten till rättegång inom skälig tid skyddas i artikel 6.1 i Europa- konventionen, artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättig- heterna och 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen. Denna rätt får inte begränsas. Det är domstolen som, på yrkande av Riksgälds- kontoret, beslutar hur länge vilandeförklaringen ska gälla utifrån om- ständigheterna i det enskilda fallet och vad som krävs för att uppnå resolutionsändamålen. Troligtvis kommer inte en vilandeförklaring att behöva gälla under hela resolutionsförfarandet och i många fall kommer resolutionsförfarandet sannolikt endast att pågå under en kort tid. Det är inte möjligt att på förhand sätta någon maximal tids- gräns för ett beslut om vilandeförklaring, eftersom en sådan tidsgräns riskerar att förhindra att syftet med bestämmelsen uppnås. Domsto- lens beslut om vilandeförklaring, efter ansökan från Riksgäldskon- toret, får dock inte avse en så pass lång tidsperiod att det kan leda till en inskränkning av rätten till rättegång inom skälig tid.

11.4Hinder mot att utöva vissa rättshandlingar

Utredningens förslag: Ett beslut om en krisförebyggande åtgärd, resolution eller en resolutionsåtgärd beträffande ett företag ska inte i sig ge en motpart till det företaget rätt att utöva vissa rättig- heter enligt avtal eller göra ändringar i det avtalsförhållande som råder mellan parterna, under förutsättning att företaget i resolu- tion fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet eller inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret. Motsvarande ska gälla för händelser som har direkt koppling till ett sådant beslut. Ett avtalsvillkor i strid med dessa bestämmelser är ogiltigt. Detta ska under vissa förutsätt- ningar även gälla andra företag inom en grupp.

Ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut, ska inte utgöra ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.

Om Riksgäldskontoret har erkänt ett resolutionsförfarande i ett land utanför EES, ska ett sådant förfarande betraktas som

693

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

resolution eller resolutionsåtgärder vid tillämpning av dessa be- stämmelser.

Bestämmelserna ska anses vara internationellt tvingande regler i den mening som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I).

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 48.1 första stycket att en krisförebyggande åtgärd eller krishanteringsåt- gärd som vidtas avseende en enhet, inbegripet händelser med direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd, ska inte i sig, enligt ett avtal som ingåtts av den berörda enheten, anses utgöra en utlösande händelse i den mening som avses i direktiv 2002/47/EG eller ett in- solvensförfarande i den mening som avses i direktiv 98/26/EG, för- utsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalet, däribland betal- nings- och leveransskyldigheter, och tillhandahållandet av säkerhet, även fortsättningsvis fullgörs.

En krisförebyggande åtgärd eller krishanteringsåtgärd ska vidare inte i sig anses utgöra en utlösande händelse i den mening som avses i direktiv 2002/47/EG eller ett insolvensförfarande i den mening som avses i direktiv 98/26/EG, enligt ett avtal som ingåtts av

a)ett dotterföretag, om avtalsskyldigheterna garanteras eller på annat sätt stöds av moderföretaget eller en gruppenhet, eller

b)en enhet i samma grupp, om avtalet innehåller korsvisa fallisse- mangsklausuler (andra stycket).

Av artikel 48.2 framgår att vid tillämpning av denna artikel ska reso- lutionsförfaranden i tredjeland anses utgöra en krishanteringsåtgärd om de erkänts enligt artikel 76 eller, i avsaknad av ett sådant erkän- nande, om en resolutionsmyndighet så beslutar.

I artikel 48.3 anges att under förutsättning att de väsentliga skyl- digheterna enligt avtalet, inbegripet betalnings- och leveransskyldig- heter, och tillhandahållande av säkerhet, även fortsättningsvis fullgörs ska en krisförebyggande åtgärd eller krishanteringsåtgärd, inbegripet

694

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

händelser med direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd, inte i sig göra det möjligt för någon att

a)utöva eventuella uppsägnings-, uppskjutande-, ändrings-, nett- nings- eller kvittningsrättigheter, inbegripet när det gäller avtal som ingåtts av

i)ett dotterföretag, om avtalsskyldigheterna garanteras eller på annat sätt stöds av en gruppenhet, EUT L, 8.1,

ii)en gruppenhet, om avtalet innehåller korsvisa fallissemangs- klausuler,

b)komma i besittning av, utöva kontroll över eller göra gällande säkerhetsrätter avseende egendom som tillhör någon av de en- heter som avses i artikel 1.1 a–e eller en gruppenhet när det gäller avtal som inbegriper korsvisa fallissemangsklausuler,

c)påverka någon avtalsenlig rättighet som någon av de enheter som avses i artikel 1.1 a–e eller en gruppenhet har när det gäller avtal som inbegriper korsvisa fallissemangsklausuler.

Av artikel 48.4 framgår att punkterna 1, 2 och 3 inte ska påverka en persons rättighet att vidta en åtgärd som avses i punkt 3 a, b eller c om denna rättighet uppstår till följd av någon annan händelse än den krisförebyggande åtgärden, krishanteringsåtgärden eller en händelse med direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd.

I artikel 48.5 anges att ett tillfälligt upphävande eller en begräns- ning enligt artikel 49 eller 50 inte ska utgöra underlåtenhet att full- göra en avtalsförpliktelse vid tillämpning av punkterna 1 och 3 i den här artikeln och artikel 51.1.

Av artikel 48.6 framgår att bestämmelserna i den här artikeln ska an- ses vara internationellt tvingande regler i den mening som avses i arti- kel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008.

Inskränkning av vissa avtalsrättigheter

Av artikel 48.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föl- jer att en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd, in- begripet händelser som har direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd, inte ska utgöra grund för en motpart till ett företag i

695

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

resolution att utöva vissa rättigheter enligt avtalet, såsom till exem- pel uppsägnings- eller kvittningsrätt. Även om det inte sägs uttryck- ligen får det anses följa av bestämmelsen att ogiltighet utgör den avsedda rättsföljden, dvs. om motparten ändå åberopar ett sådant avtalsvillkor gäller avtalsvillkoret inte i förhållande till företaget i resolution. En bestämmelse med sådant innehåll bör införas i lagen om resolution av försäkringsföretag. Av tydlighetsskäl bör det fram- gå av lagen att, utöver beslut om krisförebyggande åtgärder och reso- lutionsåtgärder, inte heller beslut om resolution ska utgöra grund för utövande av vissa rättigheter i avtalet eller ändring av avtalet.

Krisförebyggande åtgärder definieras i artikel 2.79 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag. Med krisförebyggande åtgärder avses bland annat tillämpning av alla eventuella åtgärder enligt artik- larna 137, 138.3, 139.3 och 140 i Solvens II-direktivet samt tillämp- ningen av en förebyggande åtgärd enligt 141 i samma direktiv. Dessa bestämmelser har införts i 18 kap. FRL. Det är tydligt att bestämmel- serna i artikel 48 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag är tillämpliga på alla ingripanden enligt 18 kap. FRL, som genomför nyss nämnda artiklar i Solvens II-direktivet (jfr prop. 2015/16:5 s. 446).

I artikel 48.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag an- ges att artikel 48.1–48.3 inte ska påverka en motparts rätt att vidta en sådan åtgärd som avses i artikel 48.3 a–48.3 c – t.ex. att säga upp avtalet – om rätten att vidta åtgärden hänför sig till någon annan hän- delse än ett beslut om en krisförebyggande åtgärd, en krishanterings- åtgärd eller en händelse med direkt koppling till ett sådant beslut.

Artikel 48.4 i krishanteringsdirektivet kan anses utgöra en begräns- ning av vad som kan anses omfattas av begreppet ”händelse som har direkt koppling till” ett beslut om resolution eller en resolutions- åtgärd och vad medlemsstaterna kan föreskriva avseende förbudet mot att vidta åtgärder enligt artikel 48.3 i krishanteringsdirektivet. Mot den bakgrunden, och eftersom det framgår av artikel 48.3 i direk- tivet att en händelse ska ha direkt koppling till tillämpningen av en krisförebyggande åtgärd eller krishanteringsåtgärd, får det anses före- ligga ett krav på kausalitet mellan en sådan åtgärd och den händelse som innebär ett förbud för motparten att till exempel säga upp avtalet. Ett faktum eller tillstånd som kan konstateras oberoende av tillämp- ningen av en krisförebyggande åtgärd eller krishanteringsåtgärd, till exempel att ett företag i resolution är insolvent, kan därmed inte an- ses uppfylla kravet på kausalitet.

696

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

I svensk rätt gäller som huvudregel avtalsfrihet varför det står par- terna fritt att avtala om till exempel när ett avtal får sägas upp eller vad som ska kunna föranleda ett ianspråktagande av en ställd säker- het. Det finns därför inget behov av att ta in en bestämmelse med det innehåll som anges i artikel 48.4 i krishanteringsdirektivet i lag (jfr prop. 2015/16:5 s. 446 och 447).

Av artikel 48.1 första stycket i krishanteringsdirektivet framgår bland annat att ett beslut om en krisförebyggande åtgärd eller kris- hanteringsåtgärd i sig inte ska betraktas som en utlösande händelse i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet. En sådan utlösande händelse definieras som en försummelse att be- tala eller annan sådan likartad händelse som anges i ett avtal och inne- bär att en säkerhetstagare får realisera eller att någon får tillägna sig en finansiell säkerhet, eller vilken medför att en slutavräkningsklausul tillämpas, enligt de villkor som följer av avtalet eller av lag (artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG). Någon sär- skild bestämmelse som genomför denna del av artikel 48.1 första stycket behövs således inte.

Av artikel 48.1 första stycket i krishanteringsdirektivet framgår vidare att enbart en krisförebyggande åtgärd eller en krishanterings- åtgärd, eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut, inte ska anses som ett insolvensförfarande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutlig avveck- ling i system för överföring av betalningar och värdepapper (finality- direktivet), under förutsättning att företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser gentemot motparten.

Finalitydirektivet har i svensk rätt genomförts i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Med kollektivt obeståndsförfarande avses enligt den lagen konkurs, före- tagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande (2 §). 13 § första stycket lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden innehåller en skyddsbestämmelse för överför- ingsuppdrag som införts i ett avvecklingssystem innan ett beslut om ett kollektivt obeståndsförfarande inletts mot en deltagare i systemet.

Inledningsvis kan det konstateras att en bestämmelse som ge- nomför artikel 48.1 första stycket i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag bör införas i den nya lagen om resolution av försäk- ringsföretag. Det följer av artikel 48.1 i krishanteringsdirektivet för

697

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

försäkringsföretag att resolution inte ska jämställas med insolvens- förfarande enligt finalitydirektivet. Det innebär att ett överförings- uppdrag ska utföras även om uppdraget har förts in i avvecklings- systemet efter det att resolutionsmyndigheten har fattat beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd. Det bör tydligt framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att ett resolutionsför- farande inte utgör ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Avtals- villkor som anger att ett resolutionsförfarande är att jämställa med ett kollektivt obeståndsförfarande blir således utan verkan.

Av artikel 48.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att ett uppskjutande eller en begränsning enligt artiklarna 49 eller 50 i direktivet inte utgör underlåtenhet att fullgöra en av- talsförpliktelse enligt artiklarna 48.1 och 48.3 och artikel 51.1. Det bör därför framgå av den nya lagen om resolution av försäkrings- företag att om företaget i resolution inte fullgör en avtalsförpliktelse till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret, ska företaget ändå anses fullgöra väsentliga förpliktelser enligt avtalet.

Grupp- och dotterföretag

Under vissa förutsättningar gäller de bestämmelser som behandlas ovan även för motparter till andra företag inom samma grupp som ett företag mot vilket ett beslut om krisförebyggande åtgärder, reso- lution eller resolutionsåtgärder riktas. Så är fallet om avtalet med en enhet i samma grupp innehåller s.k. korsvisa fallissemangsklausuler (se artikel 48.1 andra stycket i direktivet). Ett sådant villkor skulle till exempel kunna ge en motpart rätt att säga upp ett avtal med en enhet i samma grupp enbart på grund av att myndigheten beslutar att försätta ett annat företag inom gruppen i resolution. Sådana vill- kor ska, enligt artikel 48.1, inte kunna göras gällande.

När det gäller dotterföretag gäller bestämmelserna i fråga i vissa fall även om avtalet med dotterföretaget inte innehåller korsvisa fallissemangsklausuler, nämligen om dotterföretagets förpliktelser ”garanteras eller på annat sätt stöds” av en annan enhet i gruppen. Det framgår av artikel 48.3 a att vissa av de åtgärder som anges i den bestämmelsen – utövande av uppsägnings-, uppskjutande-, ändrings-, nettnings- eller kvittningsrätt – inte får vidtas med åberopande av

698

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

ett avtalsvillkor som anger resolution som grund för åtgärden, vare sig mot en gruppenhet som omfattas av en korsvis fallissemangs- klausul eller ett understött dotterföretag.

Därutöver följer av artikel 48.3 b att det inte heller ska vara möj- ligt att, gentemot en gruppenhet som omfattas av korsvisa fallisse- mangsklausuler, åberopa ett sådant villkor för att göra gällande säkerhetsrätter avseende egendom som tillhör företaget i resolution eller en annan gruppenhet. Av artikel 48.3 c följer att inte heller ”avtalsenliga rättigheter” som företaget i resolution eller en annan gruppenhet har ska kunna ändras med åberopande av sådana villkor gentemot en gruppenhet som omfattas av korsvisa fallissemangs- klausuler. Motsvarande bestämmelser bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. I lagen bör dock gruppenhet benäm- nas som företag inom företag inom gruppen.

Gränsöverskridande förhållanden

Av artikel 48.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag följer att de ovan föreslagna bestämmelserna också ska tillämpas på svenska dotterföretag och filialer till ett företag i resolution, som är etablerat i ett land utanför EES, om Riksgäldskontoret har erkänt ett sådant resolutionsförfarande i enlighet med artikel 76 i direktivet eller om resolutionsmyndigheten annars beslutar om ett sådant erkännande. Det sistnämnda öppnar för att Riksgäldskontoret får erkänna ett re- solutionsförfarande i ett land utanför EES (tredjeland) även på någon annan grund än den som anges i direktivet.

Någon sådan ytterligare grund finns inte i svensk rätt och bör inte heller införas. Det får däremot anses skäligt att Riksgäldskontoret kan erkänna ett resolutionsförfarande i enlighet med artikel 76 i kris- hanteringsdirektivet.

I artikel 48.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att bestämmelserna i artikel 48 ska anses vara internationellt tvingande regler i den mening som avses i artikel 9 i Rom I-förord- ningen. Enligt Rom I-förordningen är detta sådana regler som ett land anser vara så avgörande för att skydda allmänintressen att landet kräver att de tillämpas vid alla situationer inom dess tillämpnings- område, oavsett vilken lag som annars ska tillämpas på avtalet enligt förordningen. Med allmänintressen avses enligt förordningen till ex-

699

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

empel ett lands politiska, sociala och ekonomiska struktur. Sådana internationellt tvingande regler kan tillerkännas verkan om reglerna innebär att ett avtals innehåll strider mot lag. Genom att en sådan tvingande bestämmelse har förts in i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag måste medlemsstaterna säkerställa att de regler som införs på nationell nivå görs internationellt tvingande i Rom I-för- ordningens mening. För att säkerställa detta är det nödvändigt att en bestämmelse motsvarande artikel 48.6 i krishanteringsdirektivet tas in i den nya lagen om resolution.

11.5Förändringar av vissa avtalsvillkor

Utredningens förslag: I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som har emitterats av ett företag i re- solution ska Riksgäldskontoret få besluta att ändra

1.löptid för skulden,

2.den ränta som ska betalas för skulden, eller

3.dagen då räntan förfaller till betalning.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 42.1 l i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna ska ha alla befogenheter som är nöd- vändiga för att tillämpa resolutionsverktyg på de enheter som avses i artikel 1.1 a–e som uppfyller de villkor för resolution som anges i artikel 19.1 eller 20.3, enligt vad som är tillämpligt. Resolutionsmyn- digheterna ska särskilt ha befogenhet att ändra eller anpassa löptiden för skuldinstrument och andra kvalificerade skulder utgivna av ett företag i resolution eller att ändra den ränta som ska betalas för så- dana instrument och andra kvalificerade skulder, eller det datum då räntan förfaller till betalning, bland annat genom att tillfälligt skjuta upp betalningen (punkt l).

700

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Förändring av vissa avtalsvillkor

Artikel 42.1 l i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anger att resolutionsmyndigheten ska ha befogenhet att ändra eller anpassa löptider för skuldinstrument som har getts ut av företaget i resolu- tion eller att ändra den ränta som ska betalas för sådana instrument och andra kvalificerade skulder, eller det datum då räntan förfaller till betalning, bland annat genom att tillfälligt skjuta upp betalningen. Med skuldinstrument avses obligationer eller andra former av överlåtbara skuldförbindelser, instrument som skapar eller bekräftar en skuld samt instrument som ger rätt att förvärva skuldinstrument (artikel 2.39 i direktivet). Kvalificerade skulder definieras i artikel 2.61 i direktivet). Det bör införas en bestämmelse i den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag som ger Riksgäldskontoret rätt att vidta de åtgärder som anges i artikel 42.1 l i krishanteringsdirektivet för

försäkringsföretag.

11.6Befogenhet att tillfälligt förbjuda fullgörelse av vissa förpliktelser

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att ett företag i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som ingåtts av före- taget. Ett sådant förbud får endast gälla under en begränsad tid. Under den tid förbudet gäller ska berörda motparter inte vara skyl- diga att fullgöra förpliktelser mot företaget i resolution. Förplik- telsen ska fullgöras så snart den period som Riksgäldskontoret beslutat har gått ut.

Riksgäldskontoret ska beakta effekten av ett beslut.

Vissa typer av betalnings- och leveransförpliktelser ska undantas från Riksgäldskontorets befogenhet.

Om ett företag i resolution fullgör förpliktelser i strid med Riksgäldskontorets beslut, ska betalningen eller leveransen ändå gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att motparten kände till beslutet eller att det förelåg omständigheter som gav motparten skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.

701

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 49.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna ska ha befogenhet att tillfälligt upphäva en betalnings- eller leveransskyldighet enligt ett avtal som ingåtts av företaget i resolution från och med offentliggörandet av en under- rättelse om tillfälligt upphävande i enlighet med artikel 65.3 till och med midnatt i slutet av den bankdag som, i den medlemsstat vars re- solutionsmyndighet är behörig för företaget i resolution, följer efter det offentliggörandet.

Av artikel 49.2 framgår att om en betalnings- eller leveransskyldig- het skulle ha fullgjorts under perioden för det tillfälliga upphävande som avses i punkt 1, ska den fullgöras omedelbart efter utgången av perioden för det tillfälliga upphävandet.

I artikel 49.3 anges att om betalnings- eller leveransskyldigheterna för ett företag i resolution enligt ett avtal tillfälligt upphävs enligt punkt 1 ska betalnings- eller leveransskyldigheterna för motparterna till företaget i resolution i samma avtal tillfälligt upphävas under samma period.

Av artikel 49.4 framgår att ett tillfälligt upphävande enligt punkt 1 inte ska tillämpas på betalnings- och leveransskyldigheter gentemot

a)system och operatörer av system som har betecknats i enlighet med direktiv 98/26/EG,

b)centrala motparter som har auktoriserats inom unionen enligt arti- kel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 och centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma enligt artikel 25 i den förord- ningen.

Slutligen anges i artikel 49.5 första stycket att resolutionsmyndig- heterna ska, när de utövar en befogenhet enligt denna artikel, ta hän- syn till vilken effekt utövandet av befogenheten kan ha. Resolutions- myndigheterna ska fastställa omfattningen av befogenheten med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet (andra stycket).

702

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Förbud mot fullgörelse av vissa förpliktelser

I artikel 49 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag regleras resolutionsmyndighetens befogenheter att tillfälligt upphäva vissa avtalsförpliktelser för företaget i resolution. Om en betalnings- eller leveransförpliktelse skulle ha fullgjorts under den tid förbudet gäller, ska förpliktelsen fullgöras omedelbart efter utgången av den perio- den (artikel 49.2 i direktivet). Den nya lagen om resolution av försäk- ringsföretag bör innehålla bestämmelser som i sak motsvarar nämnda bestämmelser i direktivet.

Den nya lagen om resolution bör även innehålla en bestämmelse som motsvarar artikel 49.3 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag för att undvika att resolutionsmyndighetens befogenheter blir alltför ingripande för motparten. Det innebär att Riksgäldskon- torets beslut ska omfatta även motpartens förpliktelser enligt avtalet. En sådan bestämmelse innebär dock inte ett förbud för motparten att fullgöra förpliktelser under den tid som Riksgäldskontorets be- slut gäller, utan bara att motparten inte är skyldig att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet under den tiden. Bedömningen huruvida en motparts förpliktelse bör fullgöras i en sådan situation görs således av den berörda motparten. En av motparten fullgjord förpliktelse bör ha befriande verkan.

I artikel 49.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att uppskjutandet av en betalnings- eller leveransskyldighet ska gälla fr.o.m. offentliggörandet av en underrättelse om uppskju- tande av en förpliktelse t.o.m. midnatt i slutet på den bankdag som följer efter det offentliggörandet. Begreppet bankdag definieras i artikel 2.67.

Riksgäldskontoret bör ges utrymme att, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, utforma ett beslut om uppskjutande av en betal- ning eller leveransskyldighet. Befogenheten att tillfälligt förbjuda fullgörelse av vissa förpliktelser bör däremot inte tillämpas med auto- matik och inte heller nödvändigtvis avse ett företags samtliga avtals- förpliktelser eller ens alla förpliktelser enligt ett visst avtal eller en viss typ av avtal (artikel 49.5 andra stycket).

Riksgäldskontoret bör också ta ställning till de tänkbara effekterna av ett tillfälligt fullgörelseförbud innan myndigheten fattar ett sådant beslut. Myndigheten bör därvid särskilt beakta vilken effekt utövandet av befogenheten kan ha (se artikel 49.5 första stycket).

703

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

Den nya lagen om resolution av försäkringsföretag bör inne- hålla bestämmelser som i sak motsvarar nu nämnda bestämmelser i direktivet.

Undantag

Av artikel 49.4 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att betalnings- och leveransförpliktelser som är hänförliga till system eller operatörer av system som har betecknats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, ska undantas. Ett tillfälligt fullgörelseförbud bör där- för inte kunna avse förpliktelser som är hänförliga till ett överförings- uppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instru- ment som har lagts in i ett sådant anmält avvecklingssystem.

I artikel 49.4 b i direktivet anges vidare att även betalnings- och leve- ransskyldigheter gentemot centrala motparter som har auktoriserats inom unionen enligt artikel 14 i förordningen (EU) nr 648/2012 och centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma enligt arti- kel 25 i den förordningen, ska undantas.

Dessa undantag bör införas i den nya lagen om resolution av för- säkringsföretag.

Fullgörelse i strid med resolutionsmyndighetens beslut

Riksgäldskontorets beslut att tillfälligt förbjuda fullgörelse av vissa betalnings- eller leveransförpliktelser är ett offentligrättsligt beslut som företaget i resolution är skyldigt att följa. Krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag innehåller emellertid inga bestämmelser om vad som händer om ett företag i resolution fullgör förpliktelser i strid med resolutionsmyndighetens beslut. För att inte myndig- hetens befogenhet ska bli verkningslös bör bestämmelser om rätts- verkningarna av sådan fullgörelse tas in i lag. En tänkbar rättsverkan är ogiltighet. De betalningar eller leveranser som företaget har gjort i strid med resolutionsmyndighetens beslut ska då gå åter. En sådan lösning är effektiv i teknisk bemärkelse. Syftet med ett beslut om till- fälligt förbud är ju att förhindra fullgörelse. En annan tänkbar rätts- verkan är att betalningen eller leveransen är giltig, trots att den genom-

704

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

förts i strid med myndighetens beslut. En sådan lösning riskerar att urvattna Riksgäldskontorets befogenhet, eftersom en fullgörelse i strid med myndighetens beslut i så fall inte får några konsekvenser.

Ytterligare en tänkbar rättsverkan är att giltigheten av fullgörelsen är beroende av vad motparten har insett, eller borde ha insett, om myndighetens beslut. En motpart till ett företag i resolution bör kunna utgå från att den får behålla en betalning eller leverans från företaget, under förutsättning att motparten är i god tro. Däremot bör en motpart som vet, eller som borde veta, att en betalning eller leverans från företaget sker i strid med ett beslut om tillfälligt full- görelseförbud inte få behålla det den mottagit.

I detta sammanhang är det av betydelse att ett beslut om tillfälligt fullgörelseförbud ska offentliggöras på särskilt sätt, bland annat genom att publiceras på företagets och resolutionsmyndighetens hem- sida. Efter offentliggörandet torde det därför vara svårt för en mot- part att vara i god tro. En rättsverkan där giltigheten av en fullgörelse är beroende av vad motparten har insett, eller borde ha insett, om resolutionsmyndighetens beslut, framstår som en lämplig avväg- ning mellan myndighetens intresse av att tillfälligt förbjuda ett företag i resolution att fullgöra vissa förpliktelser och motpartens intresse av att en fullgjord prestation inte återgår. En bestämmelse av den innebörden bör därför tas in i den nya lagen om resolution.

I 3 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) finns en bestämmelse som tar sikte på rättshandlingar som företas av ett företag i konkurs och någon annan, efter att beslutet om konkurs har kungjorts. Denna bestämmelse i konkurslagen bör tjäna som förebild vid utformningen av den nu aktuella bestämmelsen (jfr prop. 2015/16:5 s. 453–455).

705

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

11.7Befogenhet att tillfälligt förbjuda en borgenär att ta i anspråk säkerheter

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att en borgenär till ett företag i resolution inte får ta i anspråk säker- heter som ställts ut i tillgångar som tillhör företaget. Om Riks- gäldskontoret har beslutat att vidta vissa åtgärder mot ett annat företag inom gruppen, ska ett särskilt beslut om förbud mot att ta i anspråk säkerheter fattas med avseende på det företaget. Det sakliga innehållet i beslutet ska motsvara det sakliga innehållet be- slutet avseende företaget i resolution.

Ett beslut får endast gälla under en begränsad tid.

Vissa typer av säkerheter ska undantas från Riksgäldskontorets befogenhet.

Om en borgenär till ett företag i resolution eller till ett företag i samma grupp som företaget i resolution tar i anspråk en säker- het i strid med Riksgäldskontorets beslut ska rättshandlingen gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att borgenären kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav borgenären skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 50.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna ska ha befogenhet att begränsa möjlig- heterna för borgenärer med säkerhetsrätt i ett företag i resolution att göra säkerhetsrätter gällande avseende tillgångar i detta företag i resolution från och med offentliggörandet av en underrättelse om begränsningen i enlighet med artikel 65.3 till och med midnatt i slutet av den bankdag som, i den medlemsstat vars resolutionsmyndighet är behörig för företaget i resolution, följer efter det offentliggörandet.

Av artikel 50.2 framgår att en begränsning enligt punkt 1 inte ska tillämpas på

a)säkerhetsrätter för system eller operatörer av system som har be- tecknats enligt direktiv 98/26/EG,

706

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

I artikel 50.3 anges att om artikel 62 är tillämplig ska resolutions- myndigheterna säkerställa att alla begränsningar som införts inom ramen för den befogenhet som avses i punkt 1 i den här artikeln tillämpas konsekvent på alla gruppenheter avseende vilka en resolu- tionsåtgärd vidtas.

Förbud mot att ta i anspråk säkerheter

En befogenhet att tillfälligt förbjuda en borgenär att ta i anspråk säkerheter kan, precis som befogenheten att tillfälligt förbjuda full- görelse av avtalsförpliktelser, vara av värde under den inledande reso- lutionsfasen. En sådan befogenhet för resolutionsmyndigheten föl- jer av artikel 50 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Befogenheten bör, liksom framhålls beträffande befogenheten att besluta om tillfälligt fullgörelseförbud, inte tillämpas med automatik. Den bör inte heller med nödvändighet avse samtliga de säkerheter som ställts ut av ett företag i resolution. Beslutet kan begränsas till att avse endast en viss typ av säkerhet eller en viss bestämd utställd säkerhet. Riksgäldskontoret bör därför ges utrymme för lämplighetsbedöm- ningar när det gäller den närmare utformningen av ett sådant beslut.

Mot bakgrund härav bör bestämmelsen genomföras i svensk rätt på ett direktivnära sätt och inte gå utöver vad krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föreskriver.

Borgenärer med säkerhetsrätt i tillgångar som tillhör ett företag inom gruppen

Av bestämmelserna i artikel 50.3 i krishanteringsdirektivet framgår att resolutionsmyndighetens befogenhet att tillfälligt förbjuda en borge- när att ta i anspråk säkerheter ska tillämpas konsekvent på alla grupp- enheter mot vilka en resolutionsåtgärd har vidtagits, om artikel 62 är tillämplig. I artikel 62 anges att resolutionsmyndigheters åtgärder för att ändra eller upphäva avtalsvillkor inte får påverka användningen

707

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

av system eller regler för system som är anmälda enligt Europapar- lamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slut- giltig avveckling i system för överföring av betalningar och värde- papper, dvs. anmälda avvecklingssystem.

Det kan konstateras att artikel 50.3 i direktivet medför att samma begränsningar i fråga om ianspråktagande av säkerheter ska gälla för samtliga företag inom en grupp som är föremål för resolutionsåtgär- der. Det innebär att om Riksgäldskontoret förbjuder ianspråktagande av säkerheter i tillgångar som tillhör ett företag i resolution, och ett annat företag i samma grupp är föremål för resolutionsåtgärder, ska myndigheten fatta ett separat beslut avseende det andra företaget med ett sakinnehåll motsvarande det beslut som fattats rörande företaget i resolution.

Den hänvisning som görs till artikel 62 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får uppfattas som ett klargörande. Artikel 62 innehåller bestämmelser om att resolutionsmyndigheten inte får vidta vissa åtgärder om de kan påverka anmälda avvecklingssystem.

Det krävs mot denna bakgrund inte någon ytterligare uttrycklig bestämmelse i lagen för att genomföra artikel 62 i direktivet. Där- emot bör uttryckliga bestämmelser motsvarande artikel 50.3 i direk- tivet tas in i den nya lagen om resolution.

Undantag

Ett tillfälligt förbud för en borgenär att ta i anspråk säkerheter kan få negativa konsekvenser. Vissa undantag bör därför göras där ris- kerna för negativa effekter kan anses förhöjda. Av artikel 50.2 i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att säkerheter som kan göras gällande gentemot sådana system som anges i Europa- parlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värde- papper, ska undantas. Med detta torde avses säkerheter som ställts i samband med deltagande i sådana system (se artikel 1 c i Europa- parlamentets och rådets direktiv 98/26/EG). Ett förbud mot att ta i anspråk sådana säkerheter kan nämligen, även om det endast är till- fälligt, få spridningseffekter och kan därmed påverka den finansiella stabiliteten negativt. Detsamma gäller säkerheter som ställts ut till centrala motparter.

708

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Enligt artikel 50.1 i direktivet ska resolutionsmyndigheten kunna förbjuda en borgenär med säkerhet i ett institut att ta i anspråk en säkerhet avseende tillgångar ”i detta företag”. För att genomföra artikeln på ett korrekt sätt bör det därför framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag att säkerheten ska ha ställts ut i tillgångar som ”tillhör företaget”. Säkerhetsöverlåtelser faller där- för utanför bestämmelsens tillämpningsområde eftersom en sådan överlåtelse innebär att äganderätten övergår till borgenären. Resolu- tionsmyndigheten kan därmed inte förbjuda en borgenär att ta i an- språk en säkerhet som ställts genom säkerhetsöverlåtelse. Inte heller säkerheter som ställts av tredjeman bör omfattas av bestämmelsen.

I artikel 70.2 i krishanteringsdirektivet begränsas undantagen till att endast avse vissa typer av säkerheter. Med marginalsäkerhet avses i allmänhet säkerhet uttryckt i en andel av värdet på ett finansiellt in- strument, till exempel ett derivatkontrakt, som måste finnas på ett visst konto för att positionen (kontraktet) ska kunna vidmakthållas. Det krävs regelmässigt att säkerhet ställs vid avtalets ingående i form av initial marginalsäkerhet och löpande under kontraktets giltig- hetstid i takt med att marknadsvärdet på kontraktet ändras i form av tilläggsmarginalsäkerhet. Behovet av tilläggsmarginalsäkerhet för- ändras, i allmänhet fortlöpande. Motparten gör löpande bedömningen av om det ska krävas ytterligare säkerhet i förhållande till kontraktet. Om så är fallet, underrättas investeraren i fråga (se Ds 2013:68 s. 46 och 47).

Med panträtt avses att viss egendom har ställts till en panthavares förfogande som säkerhet för en viss förpliktelse. Panträtten ger pant- havaren rätt att själv tillgodogöra sig prestationens värde ur den pant- satta egendomen, om den prestation som säkerställs inte fullgörs på rätt sätt.

Sammanfattningsvis finns det anledning att göra följande bedöm- ning när det gäller de former av säkerheter som bör omfattas av be- stämmelsen. Marginalsäkerheter kan ställas i olika former, dvs. både i form av en pant och en säkerhetsöverlåtelse. Det bör framgå av den svenska bestämmelsen att undantaget omfattar marginalsäkerheter eftersom en sådan säkerhet inte motsvarar tillgångens fulla värde utan endast en andel av värdet på ett finansiellt instrument. Att även säker- heter som uppgår till det fulla värdet omfattas av bestämmelsen be- höver därmed inte framgå av bestämmelsen. Som har konstaterats ovan omfattar resolutionsmyndighetens befogenhet att förbjuda en

709

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

borgenär att ta i anspråk en säkerhet inte säkerhetsöverlåter. Med anledning därav, och med hänsyn till utformningen av artikel 50.2 i direktivet, bör det framgå av bestämmelsen att det är panträtter som omfattas av undantaget, även om de ställs i form av en marginalsäker- het. Undantaget bör även omfatta säkerheter som ställts av en indi- rekt deltagare i ett avvecklingssystem.

Fullgörelse i strid med resolutionsmyndighetens beslut

Riksgäldskontorets beslut att tillfälligt förbjuda en borgenär att ta i anspråk säkerheter i tillgångar som tillhör ett företag i resolution eller ett företag i samma grupp som företaget i resolution är ett offent- ligrättsligt beslut som borgenärerna är skyldiga att följa. Inte heller när det gäller denna befogenhet innehåller direktivet några bestäm- melser om vad som händer om en borgenär tar i anspråk en säker- het trots att resolutionsmyndigheten förbjudit detta. För att inte Riksgäldskontorets befogenhet ska bli verkningslös bör en bestäm- melse om rättsverkningarna av en rättshandling i strid med ett sådant beslut tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Denna rättsverkan bör vara densamma som föreslås vid fullgörelse

i strid med ett beslut om tillfälligt fullgörelseförbud.

11.8Befogenhet att tillfälligt förbjuda utövandet av vissa avtalsrättigheter

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med företaget. Ett sådant för- bud får endast gälla under en begränsad tid. Under vissa omstän- digheter ska Riksgäldskontoret även få besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med dotterföretaget.

Vissa typer av avtal ska undantas från Riksgäldskontorets be- fogenhet.

Om en motpart till ett företag i resolution eller dess dotter- företag utövar vissa rättigheter som följer av ett avtal, i strid med Riksgäldskontorets beslut, ska den åtgärd som vidtagits gälla om

710

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Riksgäldskontoret inte visar att motparten kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav motparten skälig anled- ning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 51.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna ska ha befogenhet att tillfälligt upphäva uppsägningsrätten för en part i ett avtal med ett företag i resolution från och med offentliggörandet av en underrättelse i enlighet med artikel 65.3 till och med midnatt i slutet av den bankdag som, i den medlemsstat vars resolutionsmyndighet är behörig för företaget i resolution, följer efter det offentliggörandet, förutsatt att betalnings- och leveransskyldigheterna och tillhandahållandet av säkerhet även fortsättningsvis fullgörs.

Av artikel 51.2 framgår att resolutionsmyndigheterna ska ha be- fogenhet att tillfälligt upphäva uppsägningsrätten för varje part i ett avtal med ett dotterföretag till ett företag i resolution om något av det följande föreligger:

a)De avtalsskyldigheterna garanteras eller stöds på annat sätt av företaget i resolution.

b)Uppsägningsrätten enligt det avtalet grundas uteslutande på in- solvensen eller de finansiella förhållandena i företaget i resolution.

c)I fall där en överföringsbefogenhet har utövats eller får utövas i förhållande till företaget i resolution, om antingen

i)alla tillgångar och skulder i dotterföretaget vilka avser det av- talet har överförts till och övertagits av, eller får överföras till och övertas av, den mottagande enheten, eller

ii)resolutionsmyndigheten på något annat sätt tillhandahåller ett adekvat skydd för sådana skyldigheter.

Det tillfälliga upphävandet av uppsägningsrätten ska få verkan från och med offentliggörandet av en underrättelse i enlighet med arti- kel 65.3 till och med midnatt i slutet av den bankdag som, i den med-

711

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

lemsstat där dotterföretaget till företaget i resolution är etablerat, föl- jer efter det offentliggörandet.

I artikel 51.3 anges att ett tillfälligt upphävande enligt punkt 1 eller 2 inte ska tillämpas på

a)system eller operatörer av system som har betecknats som ett system enligt direktiv 98/26/EG, eller

Av artikel 51.4 framgår att en person får utöva en uppsägningsrätt enligt ett avtal före utgången av den period som avses i punkt 1 eller 2 om den personen underrättas av resolutionsmyndigheten om att de rättigheter och skulder som omfattas av avtalet inte ska

a)överföras till en annan enhet, eller

b)bli föremål för nedskrivning eller konvertering i enlighet med artikel 35.1 a.

I artikel 51.5 anges att om en resolutionsmyndighet utövar den befo- genhet att tillfälligt upphäva uppsägningsrätten som anges i punkt 1 eller 2 i denna artikel utan att lämna någon underrättelse enligt punkt 4 i denna artikel får denna uppsägningsrätt utövas efter utgången av perioden för det tillfälliga upphävandet, om inte annat följer av arti- kel 48, enligt följande:

a)Om de rättigheter och skulder som omfattas av avtalet har över- förts till en annan enhet får en motpart utöva uppsägningsrätt i enlighet med villkoren i det avtalet endast om den mottagande en- heten är orsaken till att den utlösande händelsen inträffar eller fortsätter.

b)Om de rättigheter och skulder som omfattas av avtalet ligger kvar hos företaget i resolution och resolutionsmyndigheten inte har använt nedskrivnings- eller konverteringsverktyget avseende av- talet i enlighet med artikel 35.1 a får en motpart utöva uppsägnings- rätt i enlighet med villkoren i avtalet efter utgången av perioden för det tillfälliga upphävande som avses i punkt 1 i den här artikeln.

712

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Förbud mot utövande av vissa avtalsrättigheter

I likhet med artiklarna 49 och 50 i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag anger artikel 51 i samma direktiv att resolutionsmyn- digheten ska ha befogenhet att begränsa eller skjuta upp civilrätts- liga förpliktelser för företaget i resolution. Artikel 51.1 i direktivet reglerar resolutionsmyndighetens befogenhet att, inom vissa givna tidsramar, skjuta upp uppsägningsrätten för en motpart till företaget

iresolution, förutsatt att betalnings- och leveransskyldigheter full- görs och säkerheter tillhandahålls. Av samma skäl som när det gäller förbudet mot att utöva vissa rättshandlingar enbart på grund av ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut, bör bestämmelsen genomföras så att den omfattar fler typer av avtalsrättigheter än uppsägningsrätt. Befogenheten att tillfälligt förbjuda en motpart till ett företag i reso- lution att utöva avtalsrättigheter bör, liksom tidigare behandlade be- fogenheter inte tillämpas med automatik. Den bör inte heller med nödvändighet avse samtliga de avtal som har ingåtts av ett företag i resolution. Beslutet kan begränsas till att avse endast en viss typ av avtal eller ett visst bestämt avtal. Riksgäldskontoret bör därför ges utrymme för lämplighetsbedömningar när det gäller den närmare ut- formningen av ett beslut om tillfälligt förbud att utöva avtalsrättig- heter.

I likhet med vad som föreslås beträffande övriga befogenheter bör Riksgäldskontoret överväga de tänkbara effekterna av ett sådant till- fälligt förbud. Myndigheten bör därvid särskilt beakta vilken effekt beslutet kan få på de finansiella marknadernas funktionssätt, något som följer av det generella kravet på resolutionsmyndigheten att välja de resolutionsåtgärder som bäst uppfyller relevanta resolutions- ändamål.

Avtal som ingåtts av dotterföretag

I artikel 51.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ges reso- lutionsmyndigheten befogenhet att, under en begränsad tid, förbjuda även en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution att säga upp avtal som ingåtts med dotterföretaget. För att ett sådant förbud ska vara proportionerligt begränsas det till fall där företaget i resolution garanterar dotterföretagets fullgörelse av förpliktelser

713

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

enligt avtalet och uppsägningsrätten enbart grundar sig på obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt. Om resolutionsmyndigheten genom användning av ett överföringsverk- tyg (försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverk- tyget) har beslutat att göra en överföring från företaget i resolution, ska resolutionsmyndighetens befogenhet att tillfälligt förbjuda ut- övande av uppsägningsrätten endast gälla om samtliga de tillgångar och skulder som är hänförliga till avtalet med dotterföretaget har förts över till mottagaren eller resolutionsmyndigheten på annat sätt ställt säkerhet för sådana förpliktelser (artikel 51.2 c). Det föreligger så- ledes inte någon rätt att skjuta upp uppsägningsrätten om någon del av de berörda tillgångarna eller skulderna finns kvar i företaget i reso- lution efter det att en överföring skett, eller förutses ske. Det följer dock av artikel 51.2 c ii att även om alla eller delar av tillgångarna finns kvar i företaget i resolution, föreligger rätt att skjuta upp upp- sägningsrätten, om resolutionsmyndigheten ”på något annat sätt till- handahåller ett adekvat skydd för sådana skyldigheter”.

När det gäller kravet på resolutionsmyndighetens säkerställande ligger det närmast till hands att anta att myndighetens tillhandahål- lande av sådant skydd bara blir relevant om endast vissa av de rättig- heter och förpliktelser som är hänförliga till avtalet med dotterföre- taget har förts över till mottagaren, och myndigheten har bedömt att företaget i resolution inte kan drivas vidare. Under dessa omstän- digheter är nämligen det företagets garantier värdelösa och myndig- heten bör i denna situation kunna ställa ut motsvarande garantier till motparten. Sådana garantier bör då uppfylla kravet på att resolutions- myndigheten ska tillhandahålla tillräckligt skydd för företagets för- pliktelser. Om dessa förutsättningar är uppfyllda, kan myndigheten besluta om tillfälligt förbud för en motpart till ett dotterföretag att utöva avtalsrättigheter även om inte samtliga tillgångar och förplik- telser som är hänförliga till avtalet med dotterföretaget har förts över till mottagaren.

Undantag

På motsvarande sätt som gäller för tillfälligt fullgörelseförbud och tillfälligt förbud för en borgenär att ta i anspråk säkerheter ska vissa undantag göras från den nu föreslagna befogenheten (artikel 51.3 i

714

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Ett tillfälligt förbud att utöva uppsägningsrätt eller avtalsrättigheter ska därmed inte avse avtal som har ingåtts med centrala motparter eller som är hänförliga till sådana system som anges i Europaparlamentets och rådets direk- tiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar eller värdepapper. Detta bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Utövande av uppsägningsrätt eller avtalsrättigheter som omfattas av resolutionsmyndighetens beslut

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller bestäm- melser som innebär att rättigheter som följer av ett avtal som omfattas av myndighetens beslut om tillfälligt förbud att utöva dem under vissa omständigheter ändå får utövas under den tid förbudet gäller (artikel 51.4). Uppsägningsrätten får utövas om den berörda mot- parten får underrättelse av resolutionsmyndigheten om att de rättig- heter och skyldigheter som omfattas av avtalet inte kommer att bli föremål för överföring eller nedskrivning. För att genomföra krishan- teringsdirektivet i denna del bör en bestämmelse med motsvarande innehåll tas in i den nya lagen om resolution.

Av artikel 51.5 i krishanteringsdirektivet framgår vad som gäller för en motpart när ett beslut om tillfälligt förbud att utöva vissa av- talsrättigheter upphör att gälla. I och med att artikeln i fråga även innehåller en hänvisning till artikel 48 i krishanteringsdirektivet bör avsikten vara att rättigheter som följer av ett sådant avtal endast får utövas om mottagaren väsentligen brister i fullgörandet av sina för- pliktelser enligt avtalet. En bestämmelse som genomför artikel 51.5 a i krishanteringsdirektivet bör tas in i lagen. Av lagtexten bör framgå att det ska vara fråga om brister i fullgörandet från mottagarens sida som är pågående eller som inträffat efter övertagandet och som inte är begränsade till tiden före övertagandet.

Artikel 51.5 b i direktivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd, eftersom den naturliga följden av att resolutionsmyndighetens (till- fälliga) förbud upphör att gälla är att avtalet fortsätter att gälla mellan parterna.

715

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

Utövande av avtalsrättigheter i strid med resolutionsmyndighetens beslut

Ett beslut att tillfälligt förbjuda en motpart att utöva rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med ett företag i resolution, eller med dess dotterföretag, är ett offentligrättsligt beslut som motparten är skyldig att följa liksom ett beslut om tillfälligt fullgörelseförbud eller ett beslut om tillfälligt förbud för en borgenär att ta i anspråk säker- heter. Inte heller när det gäller denna befogenhet innehåller direktivet några bestämmelser om vad som händer om en motpart utövar en av- talsrättighet trots att resolutionsmyndigheten förbjudit detta. För att inte myndighetens befogenhet ska bli verkningslös bör en bestäm- melse om rättsverkningarna av ett avtalsvillkor i strid med ett sådant beslut tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Rätts- verkan bör vara samma som föreslås om en rättshandling företas i strid med ett beslut om tillfälligt fullgörelseförbud eller ett beslut om för- bud att ta i anspråk säkerheter, dvs. ogiltighet.

11.9Avtalsenligt erkännande av befogenheter vad gäller tillfälligt upphävande i samband med resolution

Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag, ett moderföretag eller ett holdingföretag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, ska i finan- siella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att parterna erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för Riksgäldskontorets utövande av sina befogenheter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser om förtida uppsägning, tillfälligt upphävande, ändring, nettning, utövande av kvittningsrätter eller hävande av säkerhetsrätter, om avtalet

1.medför en ny skyldighet eller en väsentlig ändring av en be- fintlig skyldighet,

2.föreskriver uppsägningsrätt eller rätt att ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut, som om befogenheter enligt ovan skulle vara tillämplig på om det finansiella avtalet reglerades av svensk rätt.

716

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp ska säkerställa att ett dotterföretag i tredjeland, som är ett försäk- ringsföretag, ett moderföretag eller ett holdingföretag som om- fattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, i finansiella avtal enligt ovan, tar in villkor som innebär att avtalet kan komma att bli föremål för Riksgäldskon- torets utövande av befogenheter att tillfälligt upphäva eller be- gränsa rättigheter och förpliktelser enligt ovan.

Att ett försäkringsföretag, ett moderföretag eller ett holding- företag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, i finansiella avtal, inte tar in villkor som innebär att parterna erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för Riksgäldskontorets utövande av sina befogen- heter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förplik- telser enligt ovan, hindrar inte Riksgäldskontoret från att tillämpa befogenheterna.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 52.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att sådana enheter som avses i artikel 1.1 a–e, i alla finansiella avtal som de ingår och som regleras av lagen i tredjeland inför villkor en- ligt vilka parterna erkänner att det finansiella avtalet kan komma att bli föremål för resolutionsmyndighetens utövande av sina befogen- heter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och skyldig- heter enligt artiklarna 49, 50 och 51 och erkänner att de är bundna av kraven i artikel 48.

Av artikel 52.2 framgår att moderföretag som har det yttersta ägar- intresset ska säkerställa att deras dotterföretag i tredjeland som är sådana enheter som avses i artikel 1.1 a–e, i de finansiella avtal som avses i punkt 1 inför villkor för att utesluta att en resolutionsmyn- dighets utövande av befogenheten att tillfälligt upphäva eller begränsa de rättigheter och skyldigheter som innehas av moderföretaget som har det yttersta ägarintresset, i enlighet med punkt 1, utgör ett giltigt skäl för förtida uppsägning, tillfälligt upphävande, ändring, nettning, utövande av kvittningsrätter eller hävdande av säkerhetsrätter med avseende på dessa avtal.

717

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

I artikel 52.3 anges att punkt 1 ska vara tillämplig på finansiella avtal som

a)medför en ny skyldighet eller en väsentlig ändring av en befintlig skyldighet efter ikraftträdandet av de bestämmelser som antagits på nationell nivå för att införliva denna artikel,

b)föreskriver en eller flera uppsägningsrätter eller rättigheter att göra säkerhetsrätt gällande som artikel 48, 49, 50 eller 51 skulle vara tillämplig på om det finansiella avtalet reglerades av rätten i en medlemsstat.

Av artikel 52.4 framgår att det förhållandet att en sådan enhet som avses i artikel 1.1 a–e inte i sina finansiella avtal inför de avtalsvillkor som avses i punkt 1 i den här artikeln inte ska hindra resolutions- myndigheten från att tillämpa de befogenheter som avses i artik- larna 48, 49, 50 och 51 med avseende på de finansiella avtalen.

I artikel 52.5 anges att Eiopa ska utarbeta förslag till tekniska stan- darder för tillsyn för att närmare ange innehållet i de avtalsvillkor som avses i punkt 1 med beaktande av de olika affärsmodellerna för de enheter som avses däri.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för till- syn till kommissionen senast den 29 juli 2027 (andra stycket).

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 (tredje stycket).

Avtalsenligt erkännande av befogenheter vad gäller tillfälligt upphävande i samband med resolution

I avtal om finansiering som företag ingår, regleras typiskt sett under vilket lands lag avtalet ska lyda. Om ett företag vill söka finansiering på en viss marknad utanför EES, är det inte ovanligt att avtalsvillko- ren anger att samma lands lag också gäller för skulden. Det kan bli svårt att verkställa ett beslut om det andra landet inte erkänner att beslutet får verkställas även beträffande egendom i det landet. Efter- som stater hemmahörande inom EES har åtagit sig att erkänna och verkställa varandras beslut, är detta ett potentiellt problem framför allt i förhållande till tredjeland.

718

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

För effektivitetens skull finns i artikel 52 i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag bestämmelser som syftar till att de inom EES hemmahörande företagen ska se till att behandla frågan om av- talsenligt erkännande av befogenheter vad gäller tillfälligt upphävande i samband med resolution.

Av artikel 52.1 och 52.3 framgår att ett företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, ska i finansiella avtal som om- fattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att par- terna erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för resolutions- myndighetens utövande av sina befogenheter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser av viss art, om avtalet med- för en ny skyldighet eller en väsentlig ändring av en befintlig skyldig- het, föreskriver uppsägningsrätt eller rätt att ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut, som om befogenheter skulle vara tillämplig på om det finansiella avtalet reglerades av rätten i en medlemsstat.

Av artikel 52.2 framgår att ett moderföretag med det yttersta ägar- intresset i en grupp ska säkerställa att ett dotterföretag i tredjeland, som är ett företag som omfattas av tillämpningsområdet för direk- tivet, i finansiella avtal enligt artikel 52.1 och 52.3, tar in villkor som innebär att avtalet kan komma att bli föremål för resolutionsmyndig- hetens utövande av befogenheter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser enligt ovan.

Av artikel 52.4 framgår att ett företag som omfattas av tillämp- ningsområdet för direktivet, i finansiella avtal enligt ovan, inte tar in villkor som innebär att parterna erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för resolutionsmyndighetens utövande av sina befogen- heter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser enligt ovan, hindrar inte resolutionsmyndigheten från att tillämpa befogenheterna.

Det kan också noteras att Eiopa ska utarbeta förslag på tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange innehållet i de avtalsvill- kor som avses i artikel 52.1, med beaktande av de olika affärsmodel- lerna för de enheter som den artikeln omfattar.

Den nya lagen om resolution av försäkringsföretag bör innehålla be- stämmelser som i sak motsvarar nu nämnda bestämmelser i direktivet.

719

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

11.10 Kontinuitet

Utredningens förslag: Om verksamhet har överförts genom an- vändning av försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller av- skiljandeverktyget, ska Riksgäldskontoret få besluta att företaget i resolution eller något annat företag som ingår i samma grupp ska tillhandahålla de mottagaren de tjänster eller resurser som är nöd- vändiga för att mottagaren ska kunna driva den överförda verk- samheten effektivt. Tjänster och resurser ska tillhandahållas i en- lighet med avtalsvillkoren eller, om det inte finns något avtal, på skäliga villkor.

Riksgäldskontoret ska få fatta beslut om tillhandahållande av tjänster eller resurser även om det företag som ska tillhandahålla tjänsterna eller resurserna har försatts i konkurs eller gått i likvi- dation.

Resolutionsmyndigheten ska få besluta att de varor och tjäns- ter som en leverantör av väsentliga tjänster direkt eller indirekt tillhandahåller ett företag i resolution ska fortsätta att tillhanda- hållas av en sådan leverantör efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits om

1.tillgångarna för leverantören av väsentliga tjänster underskrider dess skulder, eller det föreligger objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att tillgångarna för leverantören inom den när- maste framtiden kommer att underskrida dess skulder, eller

2.leverantören av väsentliga tjänster inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden i takt med att de förfaller till betalning, eller det föreligger objektiva faktorer till stöd för fastställan- det av att leverantören inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en sådan situation.

Riksgäldskontoret ska, efter ansökan av en resolutionsmyndighet etablerad i ett annat land inom EES, få förklara att ett beslut enligt nationell lagstiftning som genomför artikel 45 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag ska gälla i Sverige.

720

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Av artikel 45.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att resolutionsmyndigheterna ska ha befogenhet att kräva att ett företag i resolution, eller någon av dess gruppenheter, tillhandahåller alla tjänster och faciliteter som är nödvändiga för att en mottagande enhet ska kunna bedriva den verksamhet som överförts till den, in- begripet om företaget i resolution eller den relevanta gruppenheten är föremål för ett normalt insolvensförfarande.

I artikel 45.2 anges att resolutionsmyndigheterna ska ha de befo- genheter som krävs för att säkerställa att de varor och tjänster som en leverantör av väsentliga tjänster direkt eller indirekt tillhanda- håller ett företag i resolution kan fortsätta att tillhandahållas av den efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits om

a)tillgångarna för leverantören av väsentliga tjänster underskrider dess skulder, eller det föreligger objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att tillgångarna för leverantören av väsentliga tjänster inom den närmaste framtiden kommer att underskrida dess skulder, eller

b)leverantören av väsentliga tjänster är oförmögen att betala sina skulder eller andra åtaganden i takt med att de förfaller till betal- ning, eller det föreligger objektiva faktorer till stöd för faststäl- landet av att leverantören av väsentliga tjänster inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en sådan situation.

Av artikel 45.3 framgår att resolutionsmyndigheter ska ha befogenhet att genomdriva skyldigheter som enligt punkt 1 ålagts av resolutions- myndigheter i andra medlemsstater med avseende på gruppenheter som är etablerade på deras territorium.

I artikel 45.4 anges att de tjänster och faciliteter som tillhanda- hålls i enlighet med punkterna 1 och 3 ska tillhandahållas på följande villkor:

a)Om tjänsterna och faciliteterna tillhandahållits företaget i resolu- tion enligt ett avtal före det att resolutionsåtgärden vidtogs, på samma villkor som det avtalet under hela avtalsperioden.

721

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

b)På rimliga villkor om det inte finns något avtal eller om avtalet har löpt ut.

Kontinuitet

Att resolutionsmyndigheten har befogenhet att kräva att vissa tjäns- ter tillhandahålls mottagaren av verksamheten vid användning av för- säljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget framgår av artikel 45 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag. En bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag.

Av artikel 45.1 i krishanteringsdirektivet följer att resolutions- myndigheten kan besluta att tjänster och resurser (faciliteter) ska tillhandahållas av företaget i resolution eller en annan gruppenhet. När det gäller stora företagsgrupper kan det således bli fråga om relativt många företag som potentiellt sett kan träffas av befogen- heten. Det torde inte vara ovanligt att flera centrala tjänster tillhanda- hålls gruppinternt. Den gränsdragning som görs i direktivet när det gäller vilka företag som kan bli föremål för ett beslut om tillhanda- hållande av tjänster eller resurser framstår som väl avvägd. Det saknas därför skäl att i den nya lagen om resolution ytterligare utsträcka denna befogenhet till att omfatta fler företag än vad krishanterings- direktivet anger.

Enligt artikel 45.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag följer att resolutionsmyndigheten kan besluta om att varor och tjänster som en leverantör av väsentliga tjänster direkt eller indirekt tillhandahåller ett företag i resolution, kan fortsätta att tillhanda- hållas av leverantören efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, om leverantören är insufficient eller insolvent, eller det föreligger objektiva faktorer för att leverantören i den närmaste framtiden kom- mer att befinna sig i en sådan situation.

I artikel 2.86 definieras leverantör av väsentliga tjänster som en enhet som tillhandahåller varor eller tjänster, såsom it-tjänster, för- sörjningstjänster och uthyrning, förvaltning och underhåll av lokaler, som behövs för att fortlöpande upprätthålla ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, eller som behövs för att säker- ställa ett upprätthållande av försäkringsskyddet, och som ingår i samma

722

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

grupp som det företaget. Motsvarande bestämmelse bör införas i den nya lagen om krishantering av försäkringsföretag.

Beträffande företag som ingår i gränsöverskridande grupper krävs viss särskild reglering. Av artikel 45.3 i direktivet framgår att medlems- staterna ska se till att deras resolutionsmyndigheter har befogenhet att genomdriva skyldigheter som resolutionsmyndigheter i andra medlemsstater har ålagt gruppenheter som är etablerade på deras territorier i enlighet med artikel 45.1. Detta innebär att en utländsk resolutionsmyndighets beslut enligt den nationella lagstiftning som genomför artikel 45.1 i direktivet ska kunna göras gällande mot ett svenskt företag i samma grupp. Om ett företag som har försatts i reso- lution i ett annat land inom EES har ett svenskt dotterföretag, kan den nationella resolutionsmyndigheten besluta att det svenska dotter- företaget ska tillhandahålla vissa tjänster till ett företag som har tagit över verksamhet från företaget i resolution. Ett sådant beslut gäller inte i Sverige då det inte omfattas av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkän- nande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I- förordningen) eller Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den

29 maj 2000 om insolvensförfaranden (insolvensförordningen). Det är därför nödvändigt att införa ny reglering på detta område.

Artikel 45.3 i krishanteringsdirektivet ger medlemsstaterna stort ut- rymme att själva avgöra hur en sådan reglering ska se ut. Mot denna bakgrund föreslås en reglering som motsvarar det förfarande som gäller vid verkställighet och erkännande av utländska domar i Sverige. Detta innebär att Riksgäldskontoret ges möjlighet att verkställa ett beslut av en motsvarande myndighet i ett annat EES-land. Ett sådant beslut av Riksgäldskontoret måste givetvis föregås av en prövning av om beslutet om tillhandahållande av tjänster är formellt riktigt. Någon materiell prövning bör däremot inte ske. I annat fall tillkom- mer en inte avsedd överprövning av det fattade beslutet om tillhanda- hållande av tjänster, vilket kan äventyra effektiviteten i ett gränsöver- skridande resolutionsförfarande.

Det möter enligt utredningens bedömning inga hinder att ge Riks- gäldskontoret, i stället för till exempel en domstol, denna befogen- het. Riksgäldskontoret har expertkompetens på detta område och kan genomföra den begränsade prövning som ska göras på ett rätts- säkert sätt.

723

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

Av artikel 65.4 i direktivet framgår vidare vilka villkor som ska gälla för tillhandahållandet av de tjänster och resurser som avses i artikel 45.1 och 45.3. Tjänsterna eller resurserna ska tillhandahållas i enlighet med villkoren i ett gällande avtal som företaget i resolu- tion ingått innan det försattes i resolution eller, i avsaknad av ett sådant avtal, på skäliga villkor. Motsvarande bestämmelse bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

11.11 Kompletterande befogenheter

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret beslutar om resolu- tion eller vidtar en resolutionsåtgärd, ska myndigheten få besluta att

1.en innehavare av aktier i ett företag i resolution eller av andra äganderättsinstrument som har getts ut av företaget inte får förvärva ytterligare sådana aktier eller äganderättsinstrument,

2.förelägga företaget i resolution och en förvärvare att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understöds- åtgärder,

3.ett avtal som ett företag i resolution är part i ska sägas upp med omedelbar verkan eller att villkoren i avtalet ska ändras, eller

4.överföra återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- och återförsäkringsfordringar utan återförsäk- ringsföretagets medgivande, om myndigheten helt eller delvis överför tillgångar och skulder kopplade till dessa återförsäk- ringsrättigheter i företaget i resolution till ett annat företag.

När Riksgäldskontoret beslutar om resolution eller vidtar en reso- lutionsåtgärd ska myndigheten dessutom få begära att

1.en börs ska avslå en begäran om upptagande till handel på en reglerad marknad av ett finansiellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution eller besluta att ett sådant finan- siellt instrument inte längre ska vara upptaget till handel,

2.en börs eller ett värdepappersinstitut med tillstånd att driva en handelsplattform, ska avslå en ansökan om att ett finan- siellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution

724

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

ska handlas på en handelsplattform eller besluta att ett sådant finansiellt instrument inte längre ska handlas på en handels- plattform, eller

3.Finansinspektionen ska pröva om förutsättningarna för han- delsstopp avseende ett finansiellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution är uppfyllda om begäran om det har framställts av Riksgäldskontoret eller en utländsk resolutions- myndighet.

Riksgäldskontoret får endast vidta åtgärder om myndigheten anser att det är nödvändigt för att säkerställa verkställigheten av ett be- slut om resolution eller en resolutionsåtgärd eller för att uppnå ett eller flera resolutionsändamål.

Riksgäldskontoret ska även få begära att en behörig myndig- het i ett annat land inom EES fattar motsvarande beslut.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 43.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheterna, när de utövar en resolutionsbefogenhet, ha befogenhet att göra följande:

a)Med förbehåll för artikel 60, att föreskriva att en överföring ska få verkan utan att det uppstår några skyldigheter eller ansvarsför- bindelser som påverkar de överförda finansiella instrumenten, rättigheterna, tillgångarna eller skulderna.

b)Upphäva rätten att förvärva ytterligare aktier eller andra ägande- rättsinstrument.

c)Kräva att den relevanta myndigheten avbryter eller tillfälligt upp- häver godkännandet för upptagande till handel på en reglerad mark- nad eller upptagandet till officiell notering av finansiella instru- ment enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG.

d)Föreskriva att den mottagande enheten behandlas som om denna var företaget i resolution när det gäller alla rättigheter eller skyl- digheter som företaget i resolution har, eller åtgärder som det

725

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

har vidtagit, inbegripet alla rättigheter eller skyldigheter beträf- fande deltagande i en marknadsinfrastruktur, med förbehåll för tillämpningen av det verktyg för försäljning av verksamhet eller det broföretagsverktyg som avses i artiklarna 31 och 32 tillämpas.

e)Begära att företaget i resolution eller den mottagande enheten informerar och bistår den andra parten.

f)Upphäva eller ändra villkoren i ett avtal som företaget i resolu- tion är part i eller sätta en mottagande enhet som part i dess ställe.

g)Överföra eventuella återförsäkringsrättigheter som omfattar över- förda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återförsäk- ringsföretagets medgivande, om resolutionsmyndigheten helt eller delvis överför tillgångar och skulder kopplade till dessa åter- försäkringsrättigheter i företaget i resolution till en annan enhet.

Eventuell rätt till ersättning som föreskrivs i enlighet med detta direk- tiv ska inte betraktas som en skyldighet eller ansvarsförbindelse en- ligt första stycket a (andra stycket).

Av artikel 43.2 framgår att resolutionsmyndigheterna ska utöva de befogenheter som anges i punkt 1 om de anser att detta är lämp- ligt för att säkerställa att en resolutionsåtgärd är ändamålsenlig eller för att uppnå ett eller flera resolutionsmål.

I artikel 43.3 anges att resolutionsmyndigheter som utövar en re- solutionsbefogenhet ska ha befogenhet att föreskriva kontinuitets- arrangemang som krävs för att säkerställa att resolutionsåtgärden är ändamålsenlig och, i tillämpliga fall, att den verksamhet som överförts kan bedrivas av den mottagande enheten. Dessa kontinuitetsarrange- mang ska särskilt inbegripa följande:

a)Att avtal som ingåtts av företaget i resolution fortsätter att vara gällande, så att den mottagande enheten påtar sig de rättigheter och skulder som företaget i resolution har i fråga om finansiella instrument, rättigheter, tillgångar eller skulder som har överförts och ersätter företaget i resolution, uttryckligen eller underför- stått, i alla relevanta avtalshandlingar.

b)Att företaget i resolution ersätts av den mottagande enheten i alla rättsliga förfaranden som avser alla finansiella instrument, rättigheter, tillgångar eller skulder som har överförts.

726

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Av artikel 43.4 framgår att de befogenheter som avses i punkt 1 första stycket d och punkt 3 b ska inte påverka följande:

a)Rätten för en anställd i företaget i resolution att säga upp ett an- ställningsavtal.

b)Med förbehåll för artiklarna 49, 50 och 51, rätten för en avtalspart att utöva de rättigheter som följer av avtalet, inbegripet rätten att säga upp avtalet, om denna rätt följer av avtalsvillkoren, till följd av en handling eller underlåtenhet som begåtts av företaget i re- solution före den relevanta överföringen eller den mottagande en- heten efter den relevanta överföringen.

Allmänna utgångspunkter

De befogenheter som resolutionsmyndigheten har att tillgripa när ett företag försatts i resolution finns utspridda på en rad olika ställen i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. I artikel 43 regleras s.k. kompletterande befogenheter, vilket betyder att dessa endast ska kunna utövas av resolutionsmyndigheten om myndigheten samtidigt utövar någon annan resolutionsbefogenhet, dvs. någon av de befo- genheter som framgår av artiklarna 42 och 44–54 i direktivet.

I artikel 43.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår det att en kompletterande befogenhet får utövas av resolu- tionsmyndigheten om den anser att det är nödvändigt för att bidra till att säkerställa att en resolutionsåtgärd är ändamålsenlig eller för att uppnå ett eller flera resolutionsändamål.

Utredningen anser att en bestämmelse om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att Riksgäldskontoret ska få vidta en kom- pletterande befogenhet, bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Befogenhet att upphäva rätt att förvärva aktier

Enligt artikel 43.1 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten, i form av en kompletterande befogenhet, kunna upphäva rätten att förvärva ytterligare aktier eller andra ägande- rättsinstrument. Någon bestämmelse som motsvarar artikel 43.1 b i direktivet finns inte i på försäkringsområdet utan en motsvarande be-

727

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

stämmelse bör införas i den nya lagen om resolution av försäkrings- företag. Vad som avses med äganderättsinstrument behandlats i av- snitt 14.4.1 om försäljningsverktyget. Eftersom de befogenheter som följer av artikel 43 inte får utövas självständigt bör det framgå av lagen.

Befogenhet att avslå begäran om upptagande till handel och att avbryta eller stoppa handel

Det får anses att artikel 43.1 c i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag innebära att resolutionsmyndigheten ska kunna kräva att 1) finansiella instrument som har getts ut av ett företag i resolu- tion inte tas upp till handel, 2) handeln med sådana finansiella instru- ment avbryts permanent, dvs. att de finansiella instrumenten avnoteras samt 3) handel med sådana finansiella instrument tillfälligt stoppas. Mot bakgrund av vad som anförts ovan beträffande artikel 43.1 c i

direktivet, bör det införas en bestämmelse i lagen om resolution av försäkringsföretag som slår fast att Riksgäldskontoret får begära att en börs ska avslå en begäran om upptagande till handel på en reglerad marknad av ett finansiellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution eller besluta att ett sådant finansiellt instrument inte längre ska vara upptaget till handel enligt 15 kap. 11 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Av artikel 43.1 c framgår vidare att resolutionsmyndigheterna ska kunna kräva handelsstopp, men det uppställs inga bestämmelser av- seende hur den behöriga myndigheten (i Sverige Finansinspektionen) ska förfara när en sådan begäran har framställts. För att genomföra artikel 43.1 c i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör det i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag därför införas bestämmelser som ger Riksgäldskontoret rätt att kräva att en börs eller ett värdepappersinstitut avslår en ansökan om att ett finansiellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution ska handlas på en handelsplattform eller beslutar att ett sådant finansiellt instrument inte längre ska handlas på en handelsplattform.

Riksgäldskontoret bör även få begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES fattar motsvarande beslut.

Finansinspektionen bör i sammanhanget utföra en prövning om förutsättningarna för handelsstopp är uppfyllda om Riksgäldskon- toret begär det enligt 22 kap. 2 a § lagen om värdepappersmarknaden. Detsamma bör gälla om en utländsk resolutionsmyndighet begär det

728

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

enligt nationell lagstiftning som genomför artikel 43.1 c i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag.

Befogenhet att begära att företaget i resolution och en förvärvare bistår varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder

Enligt artikel 43.1 e i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten ha befogenhet att begära att företaget i resolution eller den mottagande enheten informerar och bistår den andra parten. En sådan samarbetsskyldighet för dessa parter bör in- föras genom bestämmelser som reglerar överföringsverktygen i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Befogenhet att ändra eller säga upp avtal med omedelbar verkan

Den befogenhet som följer av artikel 43.1 f i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag utgör enligt ordalydelsen en av de mest ingri- pande resolutionsbefogenheterna gentemot avtalsparter till före- taget i resolution. Enligt bestämmelsen ska resolutionsmyndigheten kunna ”upphäva eller ändra villkoren i ett avtal som företaget i reso- lution är part i eller sätta en mottagande enhet som part i dess ställe”. Någon motsvarande bestämmelse finns inte på försäkringsområdet och en bestämmelse som motsvarar artikeln bör därför tas in den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Mot bakgrund av bestämmelsens utformning blir kravet på pro- portionalitet och nödvändighet särskilt viktigt i förhållande till denna befogenhet. Dessutom bör det beaktas att bestämmelsens tillämp- ningsområde begränsas genom att krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag innehåller ett antal specifika bestämmelser om reso- lutionsmyndighetens befogenhet att ändra innehållet i ingångna avtal (se närmare om detta i prop. 2015/16:5 s. 469 och 470 beträffande motsvarande bestämmelser i krishanteringsdirektivet).

729

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

Befogenhet att överföra återförsäkringsrättigheter

Enligt 43.1 g i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten ha befogenhet att överföra återförsäkrings- rättigheter som omfattar överförda försäkrings- och återförsäkrings- fodringar utan återförsäkringsföretagets medgivande, om resolutions- myndigheten helt eller delvis överför tillgångar och skulder kopplade till dessa återförsäkringsrättigheter i företaget i resolution till en annan enhet. En sådan befogenhet bör införas genom bestämmelser som reglerar överföringsverktygen i den nya lagen om resolution av för- säkringsföretag.

11.12 Befogenhet att tillfälligt upphäva återköpsrätt

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att till- fälligt begränsa eller upphäva försäkringstagares återköpsrätt av- seende livförsäkringsavtal som har ingåtts av försäkringsföretaget i resolution, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalen fullgörs, även fortsatt.

Ett beslut får endast gälla under en begränsad tid.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 53.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna ska ha befogenhet att tillfälligt begränsa eller tillfälligt upphäva försäkringstagarnas inlösenrätt avseende liv- försäkringsavtal som ingåtts av företaget i resolution, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalen, särskilt betalningsskyldig- heter till förmån för försäkringstagare, förmånstagare eller skade- lidande parter, även fortsättningsvis fullgörs.

Av artikel 53.2 framgår att den befogenhet som avses i punkt 1 får användas endast så länge det är nödvändigt för att underlätta tillämpningen av ett eller flera resolutionsverktyg. Denna befogen- het ska gälla under den period som anges i den underrättelse om till- fälligt upphävande som offentliggörs i enlighet med artikel 65.3.

730

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Befogenhet att tillfälligt upphäva eller begränsa återköpsrätt

I artikel 53.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att resolutionsmyndigheterna ska ha befogenhet att tillfälligt be- gränsa eller upphäva försäkringstagarnas inlösenrätt (återköpsrätt) avseende livförsäkringsavtal som ingåtts av företaget i resolution, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalen, särskilt be- talningsskyldigheter till förmån för försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande parter, även fortsättningsvis fullgörs.

I artikel 53.2 i direktivet anges att befogenheten enligt artikel 53.1 får användas endast så länge det är nödvändigt för att underlätta till- lämpningen av ett eller flera resolutionsverktyg. Denna befogenhet ska gälla under den period som anges i den underrättelse om tillfälligt upphävande som offentliggörs i enlighet med artikel 65.3. Således från offentliggörandet och som längst till klockan 24 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

I skäl 77 anges följande. För att stabilisera försäkring- eller åter- försäkringsföretagets finansiella ställning bör ett moratorium införas för försäkringstagarnas återköpsrätter. Ett sådant moratorium som stabiliserar den finansiella ställningen för det berörda företaget bör ge resolutionsmyndigheterna tillräckligt med tid för att värdera dessa företag och bedöma vilka resolutionsverktyg som bör användas. Ett sådant moratorium bör också säkerställa likabehandling av alla försäk- ringstagare så att eventuella negativa ekonomiska konsekvenser för de försäkringstagare som inte är först med att utnyttja sin återköpsrätt undviks. Eftersom ett av syftena med resolution är att försäkrings- skyddet upprätthålls, bör försäkringstagarna fortsätta att göra alla obligatoriska betalningar enligt de aktuella försäkrings- eller återför- säkringsavtalen, inbegripet när det gäller livräntor.

Den nya lagen om resolution av försäkringsföretag bör innehålla bestämmelser som i sak motsvarar nu nämnda bestämmelser om att tillfälligt upphäva eller begränsa återköpsrätten i direktivet.

731

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

11.13Befogenhet avseende egendom m.m. i ett tredjeland

Utredningens förslag: Om tillgångarna finns i tredjeland eller aktier eller andra äganderättsinstrument, rättigheter eller skyldig- heter som omfattas av lagstiftningen i tredjeland överförs till en mottagare, ska Riksgäldskontoret få begära att mottagaren vidtar åtgärder för att se till att överföringen eller någon annan resolu- tionsåtgärd som har beslutats får verkan. Riksgäldskontoret ska få förelägga den som inte vidtar de begärda åtgärderna att göra det. Om Riksgäldskontoret har beslutat att vidta en resolutions-

åtgärd som avser tillgångar i tredjeland eller aktier eller andra äganderättsinstrument, rättigheter eller förpliktelser som styrs av lagstiftningen i ett sådant land, ska myndigheten antingen

1.förvalta aktierna, de andra äganderättsinstrumenten, tillgång- arna eller rättigheterna och uppfylla skyldigheterna för mot- tagarens räkning, till dess beslutet får verkan, eller

2.upphäva sitt beslut om det visar sig högst osannolikt att åtgär- den kommer att få avsedd verkan.

Om ett beslut upphävs, ska transaktioner eller andra åtgärder som vidtagits för att verkställa det upphävda beslutet återgå eller åter- ställas.

För att underlätta åtgärder ska ett försäkringsföretag, ett moder- företag eller ett holdingföretag som omfattas av tillämpningsområ- det för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, i avtal genom vilken aktieägare, borgenärer eller parter i det avtal som ger upphov till skulden, ta in villkor som innebär att parterna god- känner att skulden kan komma att omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter och att de är bundna av alla minsk- ningar av kapitalbeloppet eller det utstående beloppet, konver- teringar eller upphävanden som är en följd av Riksgäldskonto- rets utövande av sådana befogenheter.

Riksgäldskontoret ska få kräva att vissa företag ska lämna ett rättsligt utlåtande till myndigheten som bekräftar rättslig verkställ- barhet och verkan för sådana avtalsbestämmelser.

732

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 47.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag behand- lar den situationen att resolutionsåtgärder vidtas avseende tillgångar som finns i tredjeland eller aktier, andra äganderättsinstrument, rät- tigheter eller skyldigheter som styrs av rätten i tredjeland. I sådana fall får resolutionsmyndigheten kräva att förvaltaren, konkursförval- taren eller en annan person som utövar kontroll över företaget i re- solution samt den mottagande enheten vidtar alla nödvändiga åtgär- der för att se till att överföringen, nedskrivningen, konverteringen eller åtgärden får verkan. Resolutionsmyndigheten får även kräva att förvaltaren, konkursförvaltaren eller en annan person som utövar kontroll över företaget i resolution förvaltar aktierna, de andra ägande- rättsinstrumenten, tillgångarna eller rättigheterna eller uppfyller skyl- digheterna för den mottagande enhetens räkning till dess att över- föringen, nedskrivningen, konverteringen eller åtgärden fått verkan. Vidare får resolutionsmyndigheten kräva att rimliga, regelrätta kost- nader som den mottagande enheten ådrar sig för att utföra någon av dessa åtgärder betalas på något av de sätt som avses i artikel 26.5.

I artikel 47.2 anges att, för att underlätta potentiella åtgärder en- ligt artikel 47.1, ska medlemsstaterna kräva att de enheter som avses i artikel 1.1 a–e säkerställer införandet av en bestämmelse i sina av- tal genom vilken aktieägare, borgenärer eller parter i det avtal som ger upphov till skulden godkänner att skulden kan komma att om- fattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter och att de är bundna av alla minskningar av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, konverteringar eller upphävanden som är en följd av att en resolutionsmyndighet utövar sådana befogenheter. Medlemssta- terna ska vidare säkerställa att resolutionsmyndigheter får kräva att de enheter som avses i artikel 1.1 a–e förser dem med ett motiverat rättsligt utlåtande från en oberoende juridisk expert som bekräftar sådana avtalsbestämmelsers rättsliga verkställbarhet och verkan.

Om det trots de åtgärder som vidtas av förvaltaren, konkursför- valtaren eller en annan person, är högst osannolikt att överföringen, konverteringen eller åtgärden kommer att få verkan avseende till- gångar som finns i tredjeland eller aktier, andra äganderättsinstru- ment, rättigheter eller skulder som styrs av tredjelandets rätt, ska resolutionsmyndigheten enligt artikel 47.3 i krishanteringsdirek-

733

Rådrum och kontinuitet

SOU 2025:97

tivet inte gå vidare med överföringen, nedskrivningen, konverter- ingen eller åtgärden. Om den redan har fattat beslut om överföringen, nedskrivningen, konverteringen eller åtgärden ska detta beslut vara ogiltig avseende de tillgångar, de aktier, de äganderättsinstrument, de rättigheter eller de skulder som berörs.

Befogenhet avseende egendom m.m. i ett tredjeland

Utgångspunkten i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag är att Riksgäldskontoret har kontroll över företaget i resolution. Det ligger i sakens natur att Riksgäldskontoret ska göra det som står i dess makt för att de åtgärder som myndigheten har beslutat ska få avsedd effekt. Det behövs inte någon uttrycklig lagbestäm- melse om detta. När det gäller egendom med mera som finns i tredje- land har Riksgäldskontoret begränsade möjligheter att se till att dess beslut om resolutionsåtgärder blir verkställda. Riksgäldskontoret ska dock ha de befogenheter som artikel 47.1 i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag föreskriver.

Om Riksgäldskontoret tillsätter en särskild förvaltare eller ger någon annan person i uppdrag att utföra vissa uppgifter, kan myn- digheten i uppdragsbeskrivningen precisera vilka skyldigheter upp- dragstagaren har, till exempel beträffande egendom i tredjeland. En konkursförvaltare kommer aldrig ha kontroll över ett företag i reso- lution. Det behövs därför inte någon uttrycklig bestämmelse för att genomföra artikel 47.1 såvitt avser Riksgäldskontorets befogenheter gentemot dessa personer. Eftersom Riksgäldskontoret, som kommer att ha kontroll över företaget i resolution, ska förvalta egendomen om den inte ger någon annan i uppdrag att göra det, bör dock den uppgiften anges uttryckligen i den nya lagen om resolution. Detsamma gäller för uppgiften att uppfylla skyldigheterna för mottagarens räk- ning. I sammanhanget kan påpekas att Riksgäldskontoret har rätt till skälig ersättning för kostnader för arbete och utlägg som har upp- kommit i samband med åtgärder för att se till att dess beslut får verkan eller för att förvalta egendom.

Enligt artikel 47.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag får resolutionsmyndigheten också kräva att mottagaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att den av resolutionsmyndigheten beslu- tade åtgärden ska få verkan. Resolutionsmyndigheten har inte kontroll

734

SOU 2025:97

Rådrum och kontinuitet

över mottagaren. Mottagarens skyldigheter när det gäller överförd egendom skulle dock kunna regleras i avtalet mellan resolutionsmyn- digheten och mottagaren. För att underlätta sådana avtal och för att klarlägga vad som gäller om det inte finns något sådant avtal, bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution som anger att om en resolutionsåtgärd innebär att hela eller delar av verksamheten överförs till en mottagare och verksamheten finns i tredjeland, får Riks- gäldskontoret begära att mottagaren vidtar åtgärder för att se till att överföringen får effekt. I enlighet med artikel 47.1 bör mottagaren ha samma rätt till ersättning som Riksgäldskontoret för de åtgärder som vidtas.

För att underlätta dessa åtgärder ska ett försäkringsföretag ett moderföretag eller ett holdingföretag som omfattas av tillämpnings- området för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, i avtal genom vilken aktieägare, borgenärer eller parter i det avtal som ger upphov till skulden, ta in villkor som innebär att parterna god- känner att skulden kan komma att omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter och att de är bundna av alla minskningar av kapitalbeloppet eller det utstående beloppet, konverteringar eller upphävanden som är en följd av resolutionsmyndighetens utövande av sådana befogenheter (artikel 47.2 första stycket). Riksgäldskon- toret får vidare kräva att ett företag som omfattas av nyss nämnda bestämmelser lämnar ett rättsligt utlåtande till myndigheten som bekräftar rättslig verkställbarhet och verkan för sådana avtalsbestäm- melser (artikel 47.2 andra stycket). Bestämmelser med motsvarande innehåll bör införas i den nya lagen om resolution av försäkrings- företag.

Att Riksgäldskontoret, såsom föreskrivs i artikel 47.3 i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag, inte ska gå vidare med en åtgärd som högst osannolikt kommer att få verkan i tredjeland be- höver inte anges uttryckligen i lag. Det ligger i sakens natur att Riks- gäldskontoret endast fullföljer åtgärder som sannolikt kommer att få effekt och på så sätt tjänar resolutionsändamålen. I konsekvens härmed bör beslut som högst sannolikt inte kommer att få verkan i tredjeland inte längre gälla. Ogiltigförklaring framstår dock som ett främmande begrepp vid förvaltningsmyndigheters omprövning av sina egna beslut. Utredningen anser därför att sådana beslut som det nu är fråga om ska upphävas i stället för att ogiltigförklaras. Mot den bakgrunden finns det anledning att föreslå att det införs en bestäm-

735

Uppgiftsskyldighet, samarbete och informationsutbyte

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag finns det flera be- stämmelser om att ett företag ska samarbeta med och lämna upp- gifter till resolutionsmyndigheten i den utsträckning som krävs för att ta fram, uppdatera och genomföra resolutionsplaner eller grupp- resolutionsplaner (artikel 12.1). Vidare gäller att tillsynsmyndig- heterna ska samarbeta med resolutionsmyndigheterna. Om informa- tion finns tillgänglig hos en tillsynsmyndighet ska den lämnas över till resolutionsmyndigheten. En resolutionsmyndighet ska inhämta tillgänglig information från tillsynsmyndigheterna innan den begär information från företagen (artikel 12.2).

En resolutionsmyndighet får begära nödvändig information för att bedöma möjligheten till resolution (artikel 13.4). Detta gäller även för bedömningen av möjligheten till resolution av en grupp (artikel 14.5).

Skyldighet att lämna information till Riksgäldskontoret

För att fullt ut uppfylla kraven i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det införas bestämmelser om att försäkringsföre- tag ska samarbeta med och lämna uppgifter till Riksgäldskontoret. Detta ska, i enlighet med direktivet, gälla det som behövs för att Riksgäldskontoret ska kunna utföra sina uppgifter enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag (artikel 4.1 c och d).

När det gäller grupper ska skyldigheten enligt direktivet gälla för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen (se artikel 12.1). Detta moderföretag kan vara ett försäkringsföretag, till exempel om en grupp består av ett försäkringsföretag som är moderföretag till ett annat försäkringsföretag. En grupp kan dock även bestå av ett försäkringsföretag vars moderföretag en viss typ av holdingföretag (se 19 kap. 2 § andra stycket försäkringsrörelse- lagen [2010:2043]). Också sådana moderföretag bör, i enlighet med direktivet, vara skyldiga att samarbeta med Riksgäldskontoret och till myndigheten lämna de uppgifter som den behöver för att utföra uppgifter enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

738

SOU 2025:97

Uppgiftsskyldighet, samarbete och informationsutbyte

I de flesta fallen bör de uppgifter som Riksgäldskontoret behöver frågor som rör en gruppresolutionsplan finnas tillgängliga hos det yttersta moderföretaget i en grupp eller ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp. Likväl torde det uppkomma fall då de uppgifter som behövs finns hos något annat företag i gruppen, till exempel uppgifter som behövs för att bedöma möjligheten till reso- lution av en grupp och uppgifterna finns hos ett kreditinstitut (se artikel 14.5). Även sådana företag som ingår i en grupp bör vara skyldiga att samarbeta med Riksgäldskontoret och till myndigheten lämna de uppgifter som den behöver för att utföra uppgifter enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Vissa uppgifter bör vara av sådan art att de alltid behöver lämnas både vid framtagande och uppdatering av en plan. Det bör även finnas andra typer av uppgifter som regelmässigt bör lämnas till Riksgälds- kontoret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer bör därmed få meddela föreskrifter om uppgifter som ett före- tag ska lämna till Riksgäldskontoret.

Förfarande för inhämtande av uppgifter

Riksgäldskontoret har vanligtvis inte alla de uppgifter som behövs för att bedöma om en resolutionsplan ska upprättas för ett företag eller de uppgifter som behövs för den faktiska planen. Dessa upp- gifter behöver inhämtas från såväl försäkringsföretag som Finans- inspektionen. I enlighet med krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag bör det införas bestämmelser för hur detta ska ske (artikel 12.2).

Om möjligt bör rapporteringsbördan för de enskilda företagen begränsas. I första hand bör Riksgäldskontoret få del av uppgifter som redan finns tillgängliga hos Finansinspektionen. Detta bör ske dels genom att Finansinspektionen på eget initiativ ska kontrollera vilka uppgifter finns tillgängliga, dels genom att Riksgäldskontoret efterfrågar viss information. Om uppgifter finns tillgängliga hos Finansinspektionen ska inspektionen lämna över uppgifterna till Riksgäldskontoret. När det gäller uppgifter som Finansinspektio- nen ska lämna på eget initiativ bör det vara uppgifter som mer eller mindre alltid behövs för att upprätta en resolutionsplan oavsett vilket företag det rör sig om. Om det rör sig om uppgifter med en

739

Uppgiftsskyldighet, samarbete och informationsutbyte

SOU 2025:97

stark koppling till det enskilda försäkringsföretaget bör uppgifterna vanligtvis lämnas efter en särskild begäran från Riksgäldskontoret.

Om de uppgifter som Riksgäldskontoret behöver inte finns till- gängliga hos Finansinspektionen, får Riksgäldskontoret vända sig direkt till de enskilda försäkringsföretagen, se ovan.

I vissa fall kan det mest lämpliga vara att uppgifter lämnas till Finansinspektionen även om det är Riksgäldskontoret som behöver uppgifterna (se artikel 12.1). Detta kan gälla för uppgifter som kan lämnas inom de vanliga rapporteringssystemen som Finansinspek- tionen använder för tillsynen. För att ytterligare minska bördan för de enskilda företagen bör regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer få meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas in till Finansinspektionen.

12.2Information som behövs för att förbereda eller fatta beslut om resolutionsåtgärder

Utredningens förslag: För att kunna förbereda och fatta beslut om resolutionsåtgärder ska Riksgäldskontoret få begära att

1.företaget i resolution eller någon annan tillhandahåller uppgif- ter, handlingar eller annat, och

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken läm- nar sådana upplysningar på tid och plats som myndigheten bestämmer.

Detta gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Riksgäldskontoret ska få förelägga den som inte följer en be- gäran att fullgöra sin skyldighet.

740

SOU 2025:97

Uppgiftsskyldighet, samarbete och informationsutbyte

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 42.1 a krishanteringsdirektivet för anges att resolutionsmyn- digheterna ska ha alla befogenheter som är nödvändiga för att tillämpa resolutionsverktyg på de enheter som avses i artikel 1.1 a–e som upp- fyller de villkor för resolution som anges i artikel 19.1 eller 20.3, enligt vad som är tillämpligt. Resolutionsmyndigheterna ska särskilt ha be- fogenhet att kräva av vilken person som helst att lämna den informa- tion som krävs för att resolutionsmyndigheten ska kunna besluta om och förbereda en resolutionsåtgärd, inbegripet uppdateringar och kom- pletteringar av information som lämnats i resolutionsplanerna och inbegripen information som ska lämnas vid inspektioner på plats.

Befogenhet att kräva information

I artikel 42.1 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag före- skrivs att resolutionsmyndigheten ska ges möjlighet att kräva infor- mation av vem som helst i syfte att besluta om och förbereda resolu- tionsåtgärder. Direktivet innehåller även andra bestämmelser som ger resolutionsmyndigheten rätt att inhämta information. I arti- kel 12.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår exempelvis att resolutionsmyndigheten – antingen på egen hand eller via tillsynsmyndigheten – ska kunna inhämta den information som krävs för att förbereda resolutionsplaner eller gruppresolutions- planer. Artikel 12.1 är dock begränsad till möjligheten att inhämta information från berörda företag, och avser informationsinhämt- ning i ett krisförebyggande skede, dvs. i samband med upprättande av resolutionsplaner.

Finansinspektionen har, inom ramen för sin tillsynsverksamhet, vissa möjligheter att inhämta information (se 17 kap. 5 § FRL). Någon motsvarande möjlighet för Riksgäldskontoret att begära in informa- tion föreligger inte i svensk rätt. I syfte att genomföra artikel 42.1 a i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag bör därför en sådan möjlighet införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföre- tag. Som förebild bör väljas 28 kap. 2 § lagen om resolution (se även prop. 2015/16:5 s. 471 och 472).

741

13 Sekretess och informationsutbyte

13.1Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och krav på sekretess

I skäl 66 till krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att information som har samlats in av resolutionsmyndigheter och deras sakkunniga rådgivare under resolutionsprocessen kan vara känslig och därför bör omfattas av ett effektivt system för sekretess innan reso- lutionsbeslutet offentliggörs. All information som tillhandahålls om ett beslut innan det fattas måste antas få effekter på offentliga och privata intressen som berörs av åtgärden, oavsett om det gäller huru- vida villkoren för resolution är uppfyllda eller tillämpningen av ett specifikt verktyg eller någon åtgärd under förfarandena. Det är där- för nödvändigt att säkerställa att det finns lämpliga mekanismer för att upprätthålla sekretessen kring sådana uppgifter, däribland inne- håll och detaljer i återhämtnings- och resolutionsplaner och resul- tatet av eventuella bedömningar som har genomförts i det samman- hanget.

Enligt artikel 66.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag ska kravet på konfidentialitet vara bindande för bland annat reso- lutionsmyndigheter, tillsynsmyndigheter, behöriga ministerier, centralbanker och andra myndigheter som medverkar i resolutions- processen. Vidare ska kravet vara bindande för särskilda förvaltare, potentiella förvärvare, revisorer, rådgivare, värderare och andra exper- ter som direkt eller indirekt anlitats av myndigheterna. Även organ som handhar försäkringsgarantisystem eller som ansvarar för finan- sieringsarrangemanget för resolution träffas av konfidentialitetskravet. Detta krav gäller vidare för ett broföretag eller en tillgångs- och skuld- förvaltningsenhet liksom för övriga personer som tillhandahåller eller har tillhandahållit tjänster till de myndigheter och personer som nu har nämnts. Konfidentialitetskravet gäller även för den verkställande

743

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

ledningen, medlemmar av ledningsorganet och anställda inom dessa myndigheter och personer före, under och efter deras tillsättning.

Enligt artikel 66.2 i direktivet ska, utan att det påverkar allmän- giltigheten i kraven i artikel 66.1, de personer som avses i sistnämnd punkt förbjudas att röja konfidentiella uppgifter som erhålls i tjäns- ten, eller från en behörig myndighet eller resolutionsmyndighet i samband med tjänsteutövning enligt direktivet, till personer eller myndigheter, såvida det inte sker inom ramen för utövandet av deras funktioner enligt direktivet, i sammandrag eller sammanställ- ning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkringsföretag eller andra företag som omfattas av direktivets tillämpningsområde eller med uttryckligt samtycke på förhand från myndigheten eller företag som omfattas av direktivets tillämpningsområde och som tillhandahöll uppgifterna.

Vidare ska medlemsstaterna se till att ingen konfidentiell infor- mation röjs av de personer som avses i artikel 66.1 och att en utvär- dering görs av de effekter som röjandet av information skulle kunna få för allmänintresset när det gäller den finansiella, monetära eller ekonomiska politiken, för fysiska och juridiska personers affärs- intressen samt för syftet med inspektioner, utredningar och revi- sioner (artikel 66.2 andra stycket). Förfarandet för att kontrollera effekterna av ett röjande av information ska inbegripa en specifik bedömning av effekterna av ett röjande av uppgifterna i återhämt- nings- och resolutionsplaner och resultatet av bedömningar av åter- hämtningsplaner och möjligheterna till resolution (artikel 66.2 tredje stycket).

13.2Utgångspunkter för genomförande i svensk rätt

I det allmännas verksamhet gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, samt enligt offentlighets- och sekre- tessförordningen (2009:641), OSF. Med sekretess avses enligt 3 kap. 1 § OSL förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt. Beroende på vilken typ av skaderekvisit som används har den som gör bedömningen om en uppgift omfattas av sekretess eller inte att pröva antingen om ett röjande av uppgiften kan antas leda till viss skada (rakt skaderekvisit – presumtion för offentlighet) eller om det

744

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

står klart att uppgiften kan röjas utan att viss skada uppkommer (om- vänt skaderekvisit – presumtion för sekretess). Sekretessen kan också vara absolut. I sådana fall används inget skaderekvisit, utan uppgifterna som är föremål för sekretess ska hemlighållas utan att någon skade- prövning sker. Genom användningen av skaderekvisit säkerställs att uppgifter inte beläggs med mer sekretess än vad som är nödvändigt för att skydda det intresse som föranlett bestämmelsen.

Sekretessen gäller enligt 2 kap. 1 § OSL inte bara för myndigheter utan även för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller på annan liknande grund. När det gäller personer som inte räk- nas till det allmännas verksamhet får sekretessen säkerställas på annat sätt, genom antingen bestämmelser i en lag vid sidan av den allmänna sekretesslagstiftningen, sekretessavtal eller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter med förbehåll (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 128).

Enligt utredningens bedömning innebär krav på sekretess i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag att vissa myndigheter och andra personer ska förbjudas att röja konfidentiella uppgifter som de fått kännedom om i sin tjänst eller tjänsteutövning enligt direk- tivet. Vad som utgör konfidentiella uppgifter är inte närmare defi- nierat i direktivet. Det föreskrivs dock att effekterna som ett röjande av information skulle kunna få för vissa allmänna och enskilda intres- sen ska utvärderas (artikel 64.2). I det allmännas verksamhet åstad- koms en sådan prövning genom användning av de skaderekvisit som har berörts ovan. Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ställer alltså inget krav på absolut sekretess. Det finns emellertid inget som hindrar att medlemsstaterna ställer högre krav på sekretessens styrka än vad som framgår av direktivet (jfr artikel 1.2).

745

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

13.3Sekretess till skydd för allmänna intressen

Utredningens bedömning: Det behövs ingen ny sekretessbestäm- melse i svensk rätt till skydd för allmänna intressen.

Skälen för utredningens bedömning

Statsfinanssekretess

Enligt artikel 66.2 andra stycket i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag ska medlemsstaterna se till att en utvärdering görs av de effekter som röjandet av information skulle kunna få för bland annat allmänintresset när det gäller den finansiella, monetära eller ekonomiska politiken. Enligt utredningens bedömning motsvaras detta i svensk rätt av den sekretessprövning som ska ske enligt 16 kap. 1 § OSL, den s.k. statsfinanssekretessen. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess hos regeringen, Riksbanken och Riksgäldskontoret för uppgift som rör rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik, om det kan antas att syftet med beslutade eller förut- sedda åtgärder motverkas om uppgiften röjs. Bestämmelsen är visser- ligen inte tillämplig hos alla myndigheter och personer som uppräk- nas i artikel 66.1 i direktivet. Det ligger dock i sakens natur att det i första hand är hos myndigheterna som ansvarar för dessa politik- områden som en prövning av sekretessen blir aktuell.

Om en uppgift som omfattas av statsfinanssekretessen lämnas ut från regeringen, Riksbanken eller Riksgäldskontoret till en annan myndighet, till exempel Finansinspektionen, överförs enligt 16 kap. 2 § OSL sekretessen dit. Till andra personer som kan komma att involveras i ett resolutionsförfarande eller annan verksamhet enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, men som inte om- fattas av offentlighets- och sekretesslagen eller offentlighets- och sekretessförordningen, får uppgifter som omfattas av sekretess en- ligt bestämmelsen lämnas ut med förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL. Med detta följer också tystnadsplikt för mottagaren. I detta samman- hang bör noteras att en bedömning av om en uppgift kan lämnas ut med förbehåll får göras i varje enskilt fall och att förbehållets omfatt- ning kan prövas i domstol.

746

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

Sammanfattningsvis finns det anledning att bedöma att den nu gällande statsfinanssekretessen i tillräcklig utsträckning tillgodoser de krav på sekretess som krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag ställer när det gäller den finansiella, monetära eller ekono- miska politiken. Det behövs därför ingen ny sekretessbestämmelse med hänsyn till skyddet för dessa allmänna intressen (jfr prop. 2015/ 16:5 s. 704).

Inspektion, revision eller annan granskning

Artikel 66.2 andra stycket i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag föreskriver vidare att medlemsstaterna ska se till att en utvär- dering görs av de effekter som röjandet av information skulle kunna få för ändamålen med inspektioner, utredningar och revisioner.

I svensk rätt motsvaras detta av den sekretessprövning som ska göras enligt 17 kap. 1 § OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspek- tion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motver- kas om uppgiften röjs. Bestämmelsen får därmed anses tillämplig på uppgifter om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspek- tion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Även i dessa fall finns möjlighet att till enskilda lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess enligt bestämmelsen med förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL. Enligt utredningens bedömning tillgodoser där- med gällande rätt de krav som direktivet ställer när det gäller utvär- dering av de effekter som röjande av uppgifter skulle kunna få för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner (jfr prop. 2015/ 16:5 s. 704 och 705).

Fredstida kriser

Artikel 66 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föreskri- ver visserligen inte att medlemsstaterna ska se till att en utvärdering görs av de effekter som ett röjande av uppgifter skulle kunna få för några andra allmänna intressen än de som nu har berörts. Det är emellertid självklart att även andra allmänna intressen som direk-

747

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

tivet syftar till att säkerställa ska beaktas vid ett eventuellt röjande av uppgifter. Ytterst handlar det om det allmänna intresset av att förebygga och hantera finansiella kriser genom återhämtning eller resolution av de företag som träffas av direktivets tillämpningsområde. Vid ett röjande av uppgifter i sådan verksamhet måste alltså effekterna som ett röjande kan få bedömas, oavsett om uppgifterna hänför sig till den planerande, krisförebyggande eller krishanterande fasen i verksamheten.

Sekretess gäller enligt 18 kap. 13 § OSL för uppgift som hänför sig till en myndighets verksamhet som består i risk- och sårbarhets- analyser avseende fredstida krissituationer, planering och förberedel- ser inför sådana situationer eller hantering av sådana situationer, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera fredstida kriser motverkas om uppgiften röjs. Vid införande av be- stämmelsens motsvarighet i den dåvarande sekretesslagen (1980:100) var avsikten att den skulle användas på uppgifter som är av betydelse för den fredstida delen av krishanteringssystemet. Det förutsattes att tillämpningsområdet skulle vara begränsat till myndigheternas analys-, planerings- eller förberedelseverksamhet avseende fredstida kriser. Det var endast mycket allvarliga kriser som avsågs, alltså inte olyckor och andra händelser av mer vardaglig karaktär. Bestämmelsen infördes mot bakgrund av de skyldigheter och ansvar som ålagts vissa myndigheter enligt förordningen (2002:472) om åtgärder för freds- tida krishantering och höjd beredskap och det förhållandet att något heltäckande skydd för känsliga uppgifter som framkommer i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser samt planering och förberedelser för hantering av fredstida krissituationer inte fanns. Allmänhetens insyn i myndigheternas normala verksamhet skulle dock inte hindras av bestämmelsen (jfr prop. 2004/05:5 s. 259–266). Vid upphävandet av sekretesslagen överfördes bestämmelsen i oförändrat skick till 18 kap. 13 § OSL, som sedan den 1 juli 2009 även är tillämplig på uppgifter som uppkommer vid myndigheternas hantering av en freds- tida krissituation (jfr prop. 2008/09:150 och prop. 2008/09:152 s. 16–22).

Ovan nämnda förordning har ersatts av förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, som i sin tur har ersatts av förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansva- riga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap. Sistnämnd förordning

748

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

har sedan ersatts av den nu gällande förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

Huvuddragen är fortfarande, i huvudsak desamma. Syftet med förordningen är att statliga myndigheter under regeringen genom sin verksamhet ska minska sårbarheten i samhället och utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter vid fredstida krissituationer och höjd beredskap (1 § andra stycket). Myndigheterna ska göra en risk- och sårbarhetsanalys, minst vartannat år. Analysen ska omfatta en identifiering av samhällsviktig verksamhet inom myndighetens ansvarsområde, en analys om det, inför eller vid fredstida krissitua- tioner och höjd beredskap, finns sårbarhet och hot eller risker som allvarligt kan hota, skada eller försämra förmågan till den samhälls- viktiga verksamheten inom ansvarsområdet (7 §). Varje myndighet vars ansvarsområde berörs av en fredstida krissituation ska vidta de åtgärder som behövs för att hantera den uppkomna situationen och konsekvenserna av den. Myndigheterna ska samverka och stödja varandra vid en sådan krissituation (9 §).

Vissa statliga myndigheter med ansvar inom en eller flera viktiga samhällsfunktioner och vars verksamhet har särskild betydelse för samhällets krisberedskap och totalförsvaret ska vara beredskapsmyn- digheter (18 §). Av bilaga 1 till förordningen framgår att både Riks- gäldskontoret och Finansinspektionen är beredskapsmyndigheter. Riksgäldskontoret är beredskapsmyndighet i såväl beredskapssektorn Ekonomisk säkerhet som sektorn Finansiella tjänster. Finansinspek- tionen är sektorsansvarig myndighet i sistnämnd sektor (bilaga 2).

Vad som är nytt i nu gällande förordning om statliga myndigheters beredskap är att det finns en definition av fredstida krissituationer (6 § 1). Där anges att det är situationer som

–avviker från det normala,

–drabbar många människor, stora delar av samhället eller hotar grundläggande värden,

–innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en all- varlig störning av viktiga samhällsfunktioner, och

–kräver samordnade och skyndsamma åtgärder från flera aktörer.

749

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

Samhällsviktig verksamhet definieras som verksamhet, tjänst eller infrastruktur som upprätthåller eller säkerställer samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov värden eller säkerhet (6 § 2).

Det kan konstateras att 18 kap. 13 § OSL är tillämplig på uppgifter i den planerande, krisförebyggande eller krishanterande verksamheten som myndigheterna utför enligt förordningen om statliga myndig- heters beredskap. Den verksamheten sammanfaller delvis med den nya verksamhet som föreslås för myndigheterna i detta betänkande. Enligt utredningens bedömning är tillämpningsområdet för 18 kap. 13 § OSL inte heller begränsat till att enbart avse uppgifter i verk- samheten som myndigheterna är skyldiga att utföra enligt förord- ningen om statliga myndigheters beredskap (jfr prop. 2015/16:5 s. 706). Bestämmelsen bör även omfatta uppgifter som insamlats eller producerats i motsvarande planerande, krisförebyggande eller krishanterande verksamhet som myndigheterna har att bedriva enligt andra bestämmelser, såsom de som nu föreslås för att genomföra krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. En sådan tillämp- ning av bestämmelsen strider varken mot dess ordalydelse eller bakomliggande syfte. Det innebär att bestämmelsen bör tillämpas på uppgifter i verksamheten som avser såväl planering för återhämt- ning och resolution som konkreta åtgärder som syftar till att av- värja eller hantera en kris. Däremot bör den inte tillämpas på upp- gifter i myndigheternas övriga verksamhet, såsom administration eller myndighetens andra förvaltningsuppgifter.

Eftersom sekretessen enligt 18 kap. 13 § OSL gäller för uppgift som hänför sig till ovan angiven verksamhet följer sekretess med en uppgift som lämnas till en annan myndighet. Då sekretessen kom- mer att gälla även hos den mottagande myndigheten, kan det inte antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera freds- tida kriser motverkas om uppgiften lämnas till en mottagande myn- dighet. Någon särskild sekretessbrytande regel för utlämnande av uppgifter myndigheterna emellan finns därför inte. Uppgifter som omfattas av sekretess enligt bestämmelsen kan lämnas ut till enskilda med förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL eller – om förbehåll inte kan uppställas och ett utlämnande anses nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra förberedelse-, planerings- eller krishanterings- arbetet – med stöd av 10 kap. 2 § OSL (jfr prop. 2004/05:5 s. 266).

750

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

Sammanfattningsvis finns det anledning att göra bedömningen att befintliga bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen får anses tillräckliga för att tillgodose kraven på sekretess till skydd för allmänna intressen i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

13.4Sekretess till skydd för enskilda intressen

Utredningens förslag: Det ska införas bestämmelser om sekre- tess för ärenden om resolution av försäkringsföretag och andra ärenden enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Sekretess ska, till dess ärendet har slutförts, gälla i ett ärende om resolution enligt den nya lagen om resolution av försäkrings-

företag för uppgift om

–affärs- eller driftförhållande hos den som ärendet avser, och

–ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser.

I ett avslutat ärende om resolution enligt den nya lagen ska sekre- tess gälla

–för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som ärendet avser, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och

–för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbin- delse med den som ärendet avser.

Sekretess ska inte gälla beslut i ärende.

För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst tjugo år.

Sekretess ska gälla i andra ärenden än resolution enligt den nya lagen

–för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som ärendet avser, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och

751

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

–för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbin- delse med den som ärendet avser.

För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst tjugo år.

De nya sekretessbestämmelserna för uppgift i ärenden enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, ska tillämpas på uppgiften även av en myndighet som uppgiften lämnas till (överföring av sekretess).

Tystnadsplikten ska i pågående ärenden om resolution ha före- träde framför meddelarfriheten. I avslutade sådana ärenden, lik- som i andra ärenden enligt den nya lagen om resolution, ska tyst- nadsplikten ha företräde framför meddelarfriheten för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser.

Skälen för utredningens förslag

Gällande rätt beträffande sekretess till skydd för enskild verksamhet, främst vad gäller resolution i kreditinstitut och värdepappersbolag samt resolution av centrala motparter

I tillståndsgivning och tillsyn på finansiella marknader gäller sekre- tess enligt 30 kap. 4 § första stycket OSL för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller vidare för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållan- den för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbin- delse med den som myndighetens verksamhet avser. Dessutom för uppgift om transaktioner med eller innehav av finansiella instru- ment, om en börs, ett fondbolag en förvaltare av alternativa inve- steringsfonder (AIF-förvaltare) eller ett värdepappersinstitut har inhämtat uppgiften på grund av bestämmelser om anmälningsskyl- dighet. Begreppet ”tillsyn” ska inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion (prop. 1979/80:2 Del A s. 233).

752

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

Bestämmelsen är tillämplig både på Finansinspektionens löpande tillsyn och på den del av inspektionens verksamhet som syftar till att förebygga en finansiell kris. Även verksamheten som syftar till att förhindra problem i bank- och kreditväsendet, värdepappersmarkna- den och försäkringsväsendet kan klassas som tillsyn. Bestämmelsen är också tillämplig på Riksbankens verksamhet som består i övervak- ning av bank- och kreditväsendet. Den är däremot inte enligt gäl- lande rätt tillämplig på Riksgäldskontorets verksamhet, eftersom den myndigheten inte uttryckligen i lag eller annan författning har till- delats någon roll i övervakningen av finansmarknaden (prop. 2015/ 16:5 s. 708).

I 30 kap. 8 b § första stycket OSL finns en sekretessbrytande be- stämmelse. Där anges att sekretess enligt 30 kap. 4 § första stycket inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild som deltar i ett reso- lutionsförfarande enligt lagen om resolution eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, nedan benämnd EU:s förordning om åter- hämtning och resolution av centrala motparter, om uppgiften behövs för att planera eller utföra en resolutionsåtgärd. Enligt 30 kap. 8 b § andra stycket finns en motsvarande sekretessbrytande bestämmelse beträffande ärenden enligt 4 kap. lagen (2022:739) med komplette- rande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och reso- lution av centrala motparter.

I 30 kap. 9 § finns en dispensmöjlighet för regeringen. Den kan i ett särskilt fall besluta om undantag från sekretessen enligt 30 kap. 4 § första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm- nas. Ett sådant beslut får förenas med villkor som inskränker en en- skild mottagares rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den.

Enligt 30 kap. 12 a § första stycket gäller sekretess, till dess ären- det har slutförts, i ärende om resolution enligt lagen om resolution eller EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som ärendet avser, och för uppgift om ekonomiska eller personliga för- hållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser.

753

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

Enligt 30 kap. 12 a § andra stycket gäller sekretess i ett avslutat ärende som avses i första stycket, för uppgift om affärs- eller drift- förhållanden hos den som ärendet avser, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och för uppgift om ekono- miska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärs- förbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser.

Enligt 30 kap. 12 a § tredje stycket gäller sekretessen inte beslut i ärende.

Om det, enligt 30 kap. 12 b §, föreligger ett annat fall än som av- ses i bland annat 30 kap. 12 a §, i ärenden enligt lagen om resolution eller EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, ska motsvarande gälla som i 30 kap. 12 a § andra stycket.

I 30 kap. 12 c § finns en bestämmelse om sekretess i ärende enligt 4 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ning om återhämtning och resolution av centrala motparter, som gäller till dess ärendet har slutförts respektive i ett avslutat ärende. Bestämmelsen motsvarar helt bestämmelserna i 30 kap. 12 a §.

I 30 kap. 12 e § finns en sekretessbrytande bestämmelse. Där stadgas att sekretess enligt 12 a–12 c §§ inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild som deltar i ett resolutionsförfarande enligt lagen om resolution eller EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter eller i ett ärende om statligt stöd enligt 4 kap. lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, om uppgiften behövs för att planera eller utföra en resolutions- åtgärd eller för att planera eller utföra en stödåtgärd enligt 4 kap. lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

I 30 kap. 12 f § finns ytterligare en sekretessbrytande bestämmelse. Där stadgas att sekretess enligt 12 a § andra stycket och 12 c § andra stycket inte hindrar att en uppgift lämnas ut till en konkursförval- tare eller en likvidator enligt vad som föreskrivs i 28 kap. 6 § lagen om resolution och 5 kap. 6 § lagen med kompletterande bestämmel- ser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

Om Riksgäldskontoret med stöd av första stycket lämnar en upp- gift till en konkursförvaltare eller en likvidator, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförval- tarens eller likvidatorns rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja

754

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

den. Ett sådant förbehåll får dock inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften, om den behövs för att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller likvidationen.

Den tystnadsplikt som följer av 30 kap. 4 § första stycket 2, 12 a § första och andra stycket, 12 b § första stycket 2, 12 c § första stycket och andra stycket 2 inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryck- frihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

Behov av sekretess – föremål och räckvidd

Enligt artikel 66.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlemsstaterna se till att ingen konfidentiell information röjs av de personer som avses i artikel 66.1 och att en utvärdering görs av de effekter som röjandet av information skulle kunna få för fysiska och juridiska personers affärsintressen. Artikel 66 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag överensstämmer med artikel 88 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag och artikel 73 i EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

Som framgått gäller sekretess i olika omfattning för uppgifter som förekommer i ärenden och verksamhet hos de myndigheter som kommer att involveras i det förebyggande arbetet och i resolution enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Dessa bestäm- melser gäller dock inte till skydd för enskilda intressen.

I ett ärende om resolution gäller för banker och kreditinstitut och för centrala motparter att sekretess ska gälla i ett sådant ärende enligt lagen om resolution respektive i ärende enligt 4 kap. 5 § lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter – till dess ärendet har slutförts – för uppgift om dels affärs- eller driftförhållande hos den som ärendet avser, dels ekonomiska eller personliga förhål- landen för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande för- bindelse med den som ärendet avser. Även för ett avslutat ärende gäller sekretess för denna typ av uppgifter (30 kap. 12 a och 12 c §§ OSL). I ett ärende om resolution av ett försäkringsföretag förekommer samma typ av uppgifter om ett enskilt försäkringsföretag som i ett

755

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

ärende om resolution av ett kreditinstitut eller en central motpart. Motsvarande sekretess bör därför gälla i ett ärende om resolution enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Detta gäller såväl i ett pågående som avslutat ärende om resolution. Bestämmelsen om sekretess i 30 kap. 12 a § OSL bör justeras så att den även omfattar ett ärende om resolution enligt den nya lagen om resolution av ett försäkringsföretag.

Med resolutionsärende bör, även när det gäller försäkringsföre- tag, avses ett ärende som inleds hos Riksgäldskontoret för att fast- ställa om förutsättningarna för resolution är uppfyllda för ett företag. Ett sådant ärende kan bland annat inledas genom Finansinspektio- nens underrättelse till Riksgäldskontoret att ett företag fallerar i den mening som avses i lagen om resolution av försäkringsföretag. Ärendet kan också inledas genom Riksgäldskontorets begäran att Finansinspektionen ska pröva om ett företag fallerar. Dessutom kan ett resolutionsärende inledas inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet genom en utländsk resolutionsmyndighets underrättelse att ett företag som den ansvarar för uppfyller förutsättningarna för resolution enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (jfr prop. 2015/16:5 s. 712–713).

30 kap. 12 a § OSL är emellertid inte tillämplig i den förebyggande fasen i krishanteringen, dvs. innan ett ärende om resolution inleds. Denna fas består bland annat i upprättande av återhämtnings och resolutionsplaner, liksom Finansinspektionens respektive Riksgälds- kontorets bedömningar av de planerna. Till den förebyggande fasen räknas, utöver arbetet med återhämtnings- och resolutionsplaner, även myndigheternas preventiva åtgärder såsom undanröjande av hinder för resolution och tidiga ingripanden. För uppgifter i dessa delar gäller för kreditinstitut, värdepappersföretag och centrala mot- parter, i stället sekretess hos Finansinspektionen enligt 30 kap. 4 § OSL och hos Riksgäldskontoret enligt 12 b § samma kapitel. Även för försäkringsföretag finns det ett behov av sekretess i denna in- ledande fas. Motsvarande bör gälla för försäkringsföretag som för kreditinstitut, värdepappersföretag och centrala motparter. Bestäm- melsen om sekretess i 30 kap. 12 b § OSL bör justeras så att den även omfattar ett ärende enligt den nya lagen om resolution av ett försäk- ringsföretag.

Sammantaget bör, för att full ut uppfylla kraven i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag (artikel 66), sekretess motsvarande

756

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

den som i dag gäller enligt 30 kap. 12 a–12 c §§ OSL införas även beträffande ärenden om resolution enligt lagen om resolution av försäkringsföretag eller direktivet om krishantering för försäkrings- företag.

Sekretessens styrka

I enlighet med artikel 66.4 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag bör sekretess inte gälla beslut i ärenden om resolution. Kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag föreskriver dock inte offentlighet för de beslut som myndigheterna kan komma att fatta i krisförebyggande ärenden enligt den nya lagen om resolution av för- säkringsföretag. Beslut i sådana ärenden, exempelvis om upprättande av resolutionsplan, kan innehålla uppgifter vars offentliggörande skulle kunna leda till skada för såväl det aktuella institutet som dess affärs- kontrahenter och, i något fall, även för den finansiella stabiliteten. När det gäller ett ärende om resolution bör, i likhet med mot- svarande regler för banker, kreditinstitut och centrala motparter, styrkan i sekretessen i ett pågående ärende om resolution i vara abso- lut (30 kap. 12 a § första stycket OSL). I avslutade ärenden bör sekre- tessens styrka vara absolut med avseende på uppgifter om ekonomiska eller personliga förhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som åtgärden avser. För uppgift om affärs- eller driftförhållande hos den som ärendet avser, bör det dock vara tillräckligt att sekretessen ska gälla endast om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Också detta överens- stämmer med det som gäller för kreditinstitut, värdepappersföretag

och centrala motparter (30 kap. 12 a § andra stycket OSL).

Andra ärenden hos resolutionsmyndigheten än resolutionsären- den, dvs. ärenden i den krisförebyggande eller krisavvärjande fasen, uppvisar likheter med den tillsyn och utredning som Finansinspek- tionen ska bedriva. Resolutionsmyndighetens krisförebyggande verk- samhet skiljer sig emellertid från Finansinspektionens tillsynsarbete såtillvida att det arbetet främst syftar till att säkerställa att företagen ska kunna hanteras, genom till exempel försättande i resolution och användning av resolutionsverktyg, om en krissituation skulle uppstå. Samtidigt finns likheter mellan Finansinspektionens tillsyn och reso- lutionsmyndighetens krisförebyggande arbete eftersom de båda myn-

757

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

digheternas verksamhet avser övervakning av tillståndet i de finansiella företagen i syfte att värna den finansiella stabiliteten. För uppgifter i verksamhet av det senare slaget gäller i dag sekretess enligt 30 kap. 4 § OSL. Sekretessens styrka i andra statliga myndigheters tillsyn och utredning på finansmarknadsområdet, exempelvis i 30 kap. 23 § OSL och 9 § OSF, är i huvudsak densamma. Det finns inte skäl att göra någon annan avvägning mellan intressena av sekretess och allmän- hetens insyn än den som gjorts för dessa bestämmelser. Till uppgifter om affärs- eller driftförhållanden hos den som ärendet avser ska således kopplas ett rakt skaderekvisit (jfr 30 kap. 12 b § första stycket 1 OSL), medan sekretessen ska vara absolut för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser (jfr 30 kap. 12 b § första stycket 2 OSL).

Detta innebär alltså att sekretessens styrka för uppgift om affärs- eller driftförhållande hos den som ärendet avser kommer att vara olika i pågående resolutionsärenden och andra ärenden hos resolu- tionsmyndigheten. I det sammanhanget finns skäl att påpeka att uppgifter som inhämtats eller producerats i den förebyggande fasen och som tillförs resolutionsärendet, kommer att omfattas av den starkare sekretess som ska gälla i pågående sådana ärenden. Mot- svarande gäller på bank- och kreditinstitutsområdet och i tillämp- liga delar för centrala motparter.

Sekretesstid

Alla de nuvarande sekretessbestämmelser i 30 kap. OSL, som har be- handlats ovan, begränsar, sekretessen till att gälla i högst tjugo år. Sekretesstiden bör vara densamma i de bestämmelser som nu föreslås.

Överföring av sekretess

Räckvidden av sekretessbestämmelserna i 30 kap. 12 a och 12 b §§ är begränsad till att avse de ärenden som anges i bestämmelserna. Uppgifter som skyddas av sekretess i ett ärende enligt de bestämmel- serna och som överlämnas till en annan myndighet, kommer således inte att skyddas av sekretess, såvida inte uppgifterna omfattas av en bestämmelse om överföring av sekretess eller någon primär sekre-

758

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

tessbestämmelse hos den mottagande myndigheten. Även andra myndigheter än resolutionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten, dvs. Riksgäldskontoret och Finansinspektionen, kan komma att involveras i resolutionsförfarandet utan att det för den skull uppstår ett ärende hos myndigheten eller att uppgifterna omfattas av mot- svarande sekretess enligt någon primär sekretessbestämmelse. Vilka myndigheter som närmast kan komma att involveras framgår indirekt av uppräkningen i artikel 66.4 b i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag. Som exempel kan Regeringskansliet (genom Finans- departementet) nämnas. För att sekretessen för uppgifter i de ärenden som här avses ska fortsätta gälla vid myndigheternas uppgiftsutbyte, har därför införts en bestämmelse, 30 kap. 13 a § OSL, som innebär att sekretessbestämmelserna i 30 kap. 12 a och 12 b §§ ska tillämpas på uppgiften även av en myndighet som uppgiften lämnas till.

Motsvarande bör gälla för uppgift i ärenden enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, dvs. att dessa ska tillämpas på uppgiften även av en myndighet som uppgiften lämnas till.

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Den tystnadsplikt som följer av 30 kap. 12 a och 12 b §§ OSL har företräde framför meddelarfriheten, förutom i det fallet att uppgif- terna rör affärseller driftförhållanden hos den som ärendet avser och det är fråga om ett avslutat resolutionsärende eller om ett annat ärende enligt lagen om resolution (30 kap. 30 § OSL).

Som skäl för detta anges i tidigare lagstiftningsärenden i huvud- sak följande. En enskild som står i affärsförbindelse med ett berört företag är inte själv föremål för någon stödåtgärd och uppgift som rör den enskildes ekonomiska och personliga förhållanden bör skyd- das av absolut sekretess. Meddelarfrihet bör inte gälla för sådana uppgifter. Meddelarfrihet bör heller inte gälla för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden hos det berörda företaget så länge uppgifterna omfattas av absolut sekretess, dvs. under ett pågående ärende. När ärendet har avslutats omfattas sådana uppgifter av ett rakt skade- rekvisit, dvs. presumtion för offentlighet. I ett sådant skede talar övervägande skäl för att meddelarfriheten bör ha företräde framför tystnadsplikten. I fråga om övriga ärenden enligt lagen om resolu- tion bör undantag från meddelarfriheten göras i samma utsträckning

759

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

som när sekretess gäller enligt 30 kap. 4 § OSL, eftersom sekretes- sen i den bestämmelsen har samma föremål och styrka som den som föreslås gälla i dessa ärenden. I sådana fall ska tystnadsplikten för uppgifter som hänför sig till den som trätt i affärsförbindelse eller motsvarande förbindelse med den som åtgärden avser ha företräde framför meddelarfriheten, medan meddelarfriheten ska ha företräde framför tystnadsplikten för uppgift om den som åtgärden avser.

Som angetts i tidigare lagstiftningsärenden är utgångspunkten för svensk offentlighets- och sekretesslagstiftning att stor återhåll- samhet ska iakttas vid prövningen av om undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör göras i ett specifikt fall (se till exempel prop. 2021/22:169 s. 109–110). Den enskilda sekre- tessbestämmelsens konstruktion kan ge viss vägledning. När det är fråga om bestämmelser om absolut sekretess kan det finnas större anledning att överväga undantag från rätten att meddela och offent- liggöra uppgifter än i andra fall (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 111 f.). De skäl som anförs i ovan nämnda förarbeten för att låta tystnads- plikten ha företräde framför meddelarfriheten i ärende enligt lagen om resolution gör sig på motsvarande sätt gällande vid avvägningen mellan sekretessbehovet och insynsintresset i ärende enligt den nya lagen om resolution för försäkringsföretag eftersom det är fråga om samma typ av uppgifter i motsvarande ärende.

Tystnadsplikten bör i dessa sammanhang ha företräde framför meddelarfriheten i ett pågående ärende om resolution. Detta bör också gälla uppgifter som hänför sig till den som trätt i affärsförbin- delse eller motsvarande förbindelse med den som åtgärden avser i ett avslutat ärende om resolution och ett annat ärende enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Meddelarfriheten bör dock ha företräde framför tystnadsplikten för uppgift om den som åtgärden avser i ett avslutat resolutions- ärende och ett annat ärende den nya lagen. Detta motsvarar det som i dag gäller för motsvarande ärenden för kreditinstitut, värdepappers- företag och centrala motparter (30 kap. 30 § OSL).

760

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

13.5Undantag från sekretess

Utredningens bedömning: Gällande rätt tillgodoser möjligheterna att göra undantag från sekretess i enlighet med krishanterings- direktivet för försäkringsföretag.

Några genomförandeåtgärder i denna del är inte nödvändiga.

Skälen för utredningens bedömning

Av artikel 66.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att personerna som omfattas av konfidentialitetskravet, trots detta får röja konfidentiella uppgifter för personer eller myndig- heter under vissa förutsättningar. De fall som tas upp i artikel 66.2 är röjande som sker inom ramen för utövandet av uppgifter enligt direktivet, i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör iden- tifikation av enskilda enheter som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, eller efter uttryckligt samtycke från myndigheten eller företaget som tillhandahöll uppgifterna. Vidare framgår av artikel 66.6 i krishanteringsdirektivet att konfidentialitetskravet inte påverkar tillämpningen av nationell rätt om röjande av uppgifter i samband med straffrättsliga eller civilrättsliga förfaranden.

Möjligheten att röja uppgifter i samband med utövandet av uppgif- terna enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag motsva- ras i svensk rätt av vissa sekretessbrytande bestämmelser i 10 kap. OSL, däribland bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i 10 kap. 2 § OSL. Ett utlämnande av uppgifterna på ett sätt som omöjliggör identifier- ing av den som uppgiften avser kan i viss mån sägas motsvara den möjlighet som i svensk rätt finns att lämna sekretessbelagda uppgifter i avidentifierat skick (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 84). Utlämnande med den enskildes samtycke har sin motsvarighet i 10 kap. 1 § OSL.

Någon motsvarande möjlighet för myndigheter att efterge sekre- tessen finns dock inte enligt offentlighets- och sekretesslagen och bör inte heller införas i svensk rätt. En sådan möjlighet står i strid med den grundläggande principen att myndigheten som förvarar en hand- ling ska, utifrån tillämpliga sekretessbestämmelser och förutsätt- ningarna i det enskilda fallet, pröva om uppgifterna i den kan röjas. I detta sammanhang kan emellertid konstateras att det i vissa andra EU-länders sekretesslagstiftning förekommer en möjlighet för den

761

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

myndighet som tillhandahåller andra myndigheter sekretessbelagda uppgifter att kontrollera till vem handlingen lämnas vidare. Med hän- syn till den potentiella skada som skulle kunna uppkomma om sekre- tessbelagda uppgifter blev offentliga genom överlämnandet kan dock förutsättas att den kontrollerande myndigheten noggrant bedömer vilket sekretesskydd som uppgifterna skulle ha hos mottagaren och, särskilt om sådant skydd skulle saknas, intresset av att uppgifterna lämnas vidare. För svenska myndigheter finns det möjlighet att göra motsvarande överväganden vid tillämpning av 10 kap. 27 § OSL. I sam- manhanget kan vidare konstateras att 15 kap. 1 a § OSL ger viss möj- lighet att tillgodose en utländsk myndighets önskemål att uppgift som den tillhandahållit en svensk myndighet inom ramen för kris- hanteringsdirektivet inte lämnas vidare (jfr prop. 2012/13:192 s. 11 och 29 ff.).

I 10 kap. OSL finns vidare bestämmelser som bryter sekretessen i samband med civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden.

Mot denna bakgrund anser utredningen att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillgodoser möjligheterna att göra undantag från sekretessen i enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Några genomförandeåtgärder i denna del är därför inte nödvändiga (jfr prop. 2015/16:5 s. 718 och 719).

13.6Sekretess för andra än de som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen och offentlighets- och sekretessförordningen

Utredningens förslag: Den som deltar eller har deltagit i reso- lutionsförfarandet och som inte omfattas av sekretessen i det allmännas verksamhet ska inte obehörigen få röja eller utnyttja uppgifter som den genom sitt deltagande fått veta om enskilds affärs- eller driftförhållanden eller andra ekonomiska eller per- sonliga förhållanden, eller planering eller förberedelser för eller hantering av fredstida krissituationer.

762

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föreskriver konfiden- tialitet även för vissa andra personer än de som omfattas av offent- lighets- och sekretesslagen och som kan komma att medverka i reso- lutionsprocessen enligt direktivet. För dessa personer får sekretessen för känsliga uppgifter säkerställas på annat sätt, genom antingen be- stämmelser i en lag vid sidan av den allmänna sekretesslagstiftningen, sekretessavtal eller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter med förbehåll (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 128).

Det får förutsättas att myndigheterna som har informationen i varje enskilt fall prövar om uppgifter kan lämnas ut till någon av de personer som nu avses. I det fallet uppgifterna som behöver lämnas ut inte omfattas av någon bestämmelse om tystnadsplikt borde det i flera fall vara möjligt för myndigheten att lämna ut uppgifterna med förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL. Genom förbehållet uppkommer en tystnadsplikt för mottagaren som inskränker både yttrande- och meddelarfriheten. Det finns dock fall då utlämnande med förbehåll inte är möjligt eller lämpligt. Som anförts i det föregående är frågan om uppgiften kan lämnas ut med förbehåll beroende av en prövning i det enskilda fallet som kan bli föremål för överprövning i domstol. Vidare kan uppgifter som omfattas av absolut sekretess inte lämnas ut med förbehåll, eftersom 10 kap. 14 § OSL förutsätter att sekretess- bestämmelsen som reglerar uppgifterna i handlingen har ett skade- rekvisit. Med hänsyn till förslagen till sekretessbestämmelser i det föregående kan resolutionsmyndigheten inte använda sig av möjlig- heten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter med förbehåll i pågå- ende resolutionsärenden. Vidare kan ett förbehåll inte meddelas generellt utan att ange vilken person, inom exempelvis ett broinsti- tut, det riktar sig till och det kan inte heller meddelas i förväg för viss typ av information.

Flera av de personer som nämns i artikel 66.1 f i krishanterings- direktivet har tystnadsplikt i fråga om vissa uppgifter och under vissa förutsättningar enligt speciallagstiftning. Som exempel kan nämnas tystnadsplikten för advokater (8 kap. 4 § rättegångsbalken), godkända och auktoriserade revisorer (26 § revisorslagen [2001:883]) och andra revisorer (35 § revisionslagen [1999:1079]). Personerna som räknas upp i denna bestämmelse i direktivet torde dessutom i de flesta fall då de anlitats av resolutionsmyndigheten eller Finans-

763

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

inspektionen vara sådana konsulter som omfattas av myndigheter- nas sekretess i den utsträckning som de deltar i myndigheters verk- samhet enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Det omvända kan dock antas vara fallet om de anlitats av en poten- tiell förvärvare, eftersom det i ett sådant fall saknas anknytning till myndigheternas verksamhet.

Detsamma får förmodas gälla för övriga personer som tillhanda- håller eller har tillhandahållit tjänster till potentiella förvärvare eller tillfälliga eller särskilda förvaltare, broinstitut eller tillgångsförvalt- ningsenheter som intar en i förhållande till myndigheten självstän- dig ställning. Särskilda förvaltares rättsliga ställning har berörts ovan (avsnitt 10.3.2). Eftersom förvaltarna ska utöva sina befogenheter under myndighetens kontroll, i enlighet med den uppdragsbeskriv- ning och de villkor som myndigheten anger för uppdraget, bör en särskild förvaltare inte anses som en självständig uppdragstagare. Enligt utredningens mening bör särskilda förvaltare omfattas av de sekretessbestämmelser som i detta lagstiftningsärende föreslås gälla i resolutionsmyndighetens ärenden. Skäl saknas därför för att införa några särskilda bestämmelser om tystnadsplikt för förvaltare.

Det finns dock andra personer som deltar i resolutionsförfaran- det och som inte omfattas av samma sekretessbestämmelser som myndigheterna. Som exempel kan anställda i broföretag och tillgångs- förvaltningsbolag nämnas. Det finns således behov av en bestämmelse om tystnadsplikt för enskilda personer som deltar eller deltagit i resolutionsförfarandet och som inte omfattas av bestämmelserna i OSL och OSF. Det kan exempelvis röra sig om experter som an- litats av annan än myndigheterna i samband med upprättande av resolutionsplaner eller förvärvare av ett företag i resolution. I juri- diska personer bör tystnadsplikten gälla för den verkställande led- ningen, medlemmar av ledningsorganet och anställda.

Tystnadsplikten bör gälla både under fullgörande av uppdrag, anställning eller motsvarande och efter att detta avslutats. Den bör, liksom för det allmänna, omfatta uppgifter om planering och för- beredelser för resolution samt resolutionsförfarandet i övrigt. Även uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, eller enskilds andra ekonomiska eller personliga förhållanden bör omfattas.

Det finns dock inte skäl att i bestämmelsen ange att myndigheter- nas risk- och sårbarhetsanalyser ska omfattas av tystnadsplikten. Som framgår i det föregående upprättar myndigheterna inte några

764

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

sådana analyser inom ramen för resolutionsförfarandet. Så länge analyserna inte tillförs resolutionsförfarandet finns det därför inte heller anledning att delge dem till enskilda personer som deltar i förfarandet. I det fallet de tillförs resolutionsförfarandet täcks de av bestämmelsens lydelse i övrigt.

I detta fall bör inte ett skaderekvisit, utan i stället ett obehörig- hetsrekvisit användas för att avgränsa sekretessen. Vid bedömningen av vad som är obehörigt är det naturligt att söka ledning i det skade- rekvisit som finns i offentlighets- och sekretesslagens motsvarande bestämmelser, dvs. vad som typiskt sett skulle vara obehörigt respek- tive behörigt inom det allmännas verksamhet (jfr prop. 1979/80:80 s. 48 och prop. 1980/81:28 s. 22 f.). I det sammanhanget måste också de begränsningar som krishanteringsdirektivet uppställer beaktas. Som obehörigt röjande avses således inte att uppgifterna lämnas med stöd av de bestämmelser som genomför krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag eller som är nödvändigt för att den enskilde per- sonen ska kunna fullgöra sina uppgifter i resolutionsförfarandet. Uppgiftslämnande som krävs för att myndigheterna med flera som involveras i resolutionsprocessen ska kunna planera eller utföra en resolutionsåtgärd anses inte heller som obehörigt röjande.

13.7Internt informationsutbyte

Utredningens förslag: Den del av Riksgäldskontoret som inte bedriver verksamhet enligt den nya lagen om resolution av för- säkringsföretag, ska vara uppgiftsskyldig gentemot den del av myndigheten som bedriver den verksamheten. Uppgiftsskyldig- heten ska vara sekretessbrytande.

Utredningens bedömning: I övrigt ger gällande rätt tillräckliga förutsättningar för att garantera sekretessen och informations- utbytet inom myndigheter och andra organ som deltar i resolu- tionsprocessen.

765

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet förförsäkringsföretag innehåller en del be- stämmelser om interna regler för sekretess och informationsutbyte. I syfte att säkerställa att konfidentialitetskraven i artikel 66.1 och 66.3 i direktivet respekteras anges således att de myndigheter, behöriga ministerier och offentliga organ samt broinstitut och tillgångsför- valtningsenheter som träffas av kraven ska försäkra sig om att det finns interna bestämmelser för att säkra konfidentialiteten för infor- mation som utbyts mellan personer som direkt medverkar i resolu- tionsprocessen (artikel 66.3). Anställda vid och experter från dessa myndigheter, ministerier och organ ska dock inte vara förhindrade från att utbyta uppgifter med varandra inom varje organ eller enhet. Detsamma gäller för tillfälliga och särskilda förvaltare, potentiella förvärvare, revisorer, rådgivare, värderare och andra experter som anlitats av myndigheterna, ministerierna eller en potentiell förvär- vare (artikel 66.4 a).

Vad särskilt gäller resolutionsmyndigheten anges vidare att med- lemsstaten eller resolutionsmyndigheten ska anta och offentliggöra relevanta interna regler om tystnadsplikten och informationsutbyten mellan olika funktioner inom den myndigheten. Detta ska ske för att säkerställa att resolutionsfunktionen är operativt oberoende från resolutionsmyndighetens andra funktioner och att personalen som utför resolutionsfunktionen är strukturellt separerad från och följer andra rapporteringsvägar än den personal som utförmyndighetens andra funktioner (artikel 3.3).

Svensk rätt ger ingen möjlighet för myndigheter att anta egna regler om tystnadsplikt, eftersom sekretessregleringen i det allmän- nas verksamhet är förbehållen riksdagens och regeringens normgiv- ning. Sekretessen i det allmännas verksamhet gäller enligt 8 kap. 1 § OSL mot enskilda och andra myndigheter, varför det normalt sett inte finns hinder för anställda med flera inom samma myndighet att utbyta sekretessbelagda uppgifter med varandra. Om det inom en myndighet finns olika verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra gäller emellertid sekretessen enligt 8 kap. 2 § OSL även mellan de olika verksamhetsgrenarna. Av förarbetena framgår att det är fråga om olika verksamhetsgrenar, om det finns olika delar av en myndighets verksamhet som har att tillämpa sinsemellan helt olika set av sekretessbestämmelser. Om

766

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

verksamheterna bedöms utgöra olika verksamhetsgrenar, måste det därefter göras en bedömning av om de också har organiserats på ett sådant sätt att de förhåller sig självständiga till varandra. Det är bara om båda dessa kriterier är uppfyllda som det uppstår en sekretess- gräns inom en myndighet (jfr prop. 2008/09:150 s. 360).

Vad särskilt gäller verksamhetsgrenarna hos Riksgäldskontoret kan konstateras att Riksgäldskontoret även bedriver annan verksam- het än att vara resolutionsmyndighet för banker, kreditinstitut och centrala motparter, däribland statens upplåningsverksamhet. Med hänsyn till krishanteringsdirektivets krav på strukturell och organi- satorisk separation finns det behov av en sekretessgräns inom Riks- gäldskontoret mellan resolutionsfunktionen och myndighetens övriga verksamhetsgrenar. I lagen om resolution har därför införts en be- stämmelse som anger att den del av Riksgäldskontoret som inte be- driver verksamhet enligt lagen om resolution, ska vara uppgiftsskyldig gentemot den del av myndigheten som bedriver den verksamheten (28 kap. 4 § lagen om resolution).

En motsvarande bestämmelse bör införas i lagen om resolution för försäkringsföretag.

I övrigt finns det anledning att anse att gällande rätt ger tillräckliga förutsättningar för att garantera sekretessen och informationsutbytet inom myndigheter och andra personer som deltar i resolutionspro- cessen.

13.8Externt informationsutbyte

13.8.1Informationsutbyte med myndigheter inom EES

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret och Finansinspektio- nen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, samarbeta och utbyta information med var- andra, motsvarande myndigheter inom EES och Europeiska för- säkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Riksgäldskontoret ska också lämna regeringen de uppgifter som regeringen behöver i sin verksamhet enligt den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag.

767

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

Finansinspektionen ska på Riksgäldskontorets begäran lämna de uppgifter som myndigheten behöver i sin verksamhet enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag

Samarbete och informationsutbyte mellan svenska myndigheter

Det nya ramverket för återhämtning och krishantering av försäk- ringsföretag och andra företag som träffas av direktivets tillämp- ningsområde förutsätter samarbete och informationsutbyte mellan inblandade myndigheter. Det gäller främst myndigheter som utövar tillsyns- och resolutionsfunktioner och personer som utövar de funktionerna på myndigheternas vägnar. Dessa ska samarbeta nära vid förberedandet, planeringen och tillämpningen av resolutions- beslut (artikel 3.4 i direktivet). Samarbete och informationsutbyte är till exempel nödvändigt för de samråd som i enlighet med kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska ske mellan resolu- tionsmyndigheten och Finansinspektionen i det förberedande stadiet, såsom vid återhämtnings- och resolutionsplaneringen, och inför fast- ställande av ett företags fallissemang.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller be- stämmelser som avser att tillgodose sådant informationsutbyte, liksom informationsutbyte med andra nationella myndigheter och personer som kan komma att involveras i resolutionsprocessen. Som exempel kan nämnas att resolutionsmyndigheten ska informera det behöriga ministeriet, dvs. Finansdepartementet, om besluten enligt direktivet (artikel 3.8). Således ska konfidentialitetskravet i artikel 66 inte förhindra att resolutionsmyndigheter och behöriga myndig- heter, inklusive deras anställda och experter, utbyter uppgifter med varandra och det behöriga ministeriet samt med vissa andra i arti- kel 64.4 b uppräknade myndigheter och personer. Där nämns bland andra centralbanker, försäkringsgarantisystem, myndigheter med ansvar för normala insolvensförfaranden, makrotillsynsmyndigheter, personer som har till uppgift att utföra obligatorisk revision av räken- skaper och, i enlighet med strikta sekretessregler, en potentiell för- värvare i syfte att planera eller verkställa en resolutionsåtgärd.

Därutöver får medlemsstaterna tillåta utbyte av information med andra personer som omfattas av strikta sekretessregler när det är

768

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

nödvändigt i syfte att planera eller utföra en resolutionsåtgärd (arti- kel 66.5 a i krishanteringsdirektivet). Även informationsutbyte med nationella parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrät- ter och andra enheter som är ansvariga för undersökningar i det egna landet enligt lämpliga villkor får tillåtas (artikel 66.5 b). Informations- utbyte får vidare tillåtas med nationella myndigheter som ansvarar för betalningssystem, normala insolvensförfaranden, viss annan tillsyn på det finansiella området, makrotillsyn eller stabiliteten i det finansiella systemet och med personer som ansvarar för obligatorisk revision (artikel 66.5 c).

Samarbete och informationsutbyte med utländska myndigheter inom EES

Informationsutbyte inom ramen för det nya krishanteringsramverket ska inte bara ske mellan nationella myndigheter utan även med ut- ländska myndigheter inom EES. Det gäller bland annat för upprät- tande av resolutionsplaner i gränsöverskridande koncerner och arbe- tet i resolutionskollegierna i övrigt. Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska dessa kollegier tjäna som forum för infor- mationsutbyte och medlemmarna som deltar däri ska ha ett nära samarbete.

Konfidentialitetskravet i artikel 66 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska inte förhindra att Riksgäldskontoret och Finansinspektion, inklusive deras anställda och experter, ut- byter uppgifter med motsvarande myndigheter inom unionen (arti- kel 66.4 b). Vidare föreskrivs särskilda regler för informationsutbyte inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet. Således ska resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter, om inte annat följer av artikel 66, på begäran lämna all information till varandra som är relevant för dem när de ska fullgöra sina uppgifter enligt krishanteringsdirektivet (artikel 72.1). Resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska samordna flödet av informationen mellan resolutions- myndigheterna (artikel 72.2). När information som erhållits från ett tredjelands resolutionsmyndighet begärs ut ska resolutionsmyn- digheten, om tredjelandets resolutionsmyndighet inte redan gett sitt samtycke till vidarebefordring av informationen, söka sådant samtycke. Om sådant samtycke inte ges ska resolutionsmyndig- heten inte vara skyldig att vidarebefordra informationen (artikel 72.3).

769

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

Närmare om förslaget till genomförande

Sekretessen i det allmännas verksamhet gäller enligt 8 kap. 1 § OSL även för uppgiftslämnande mellan myndigheter, om det inte finns någon undantagsbestämmelse eller sekretessbrytande bestämmelse i OSL eller i lag eller förordning som OSL hänvisar till. I 10 kap. OSL finns generella bestämmelser som under vissa förutsättningar möjliggör överlämnande av uppgifter som är sekretessbelagda hos en myndighet till en annan myndighet. Exempelvis hindrar inte sekretessen att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna full- göra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Ett annat exempel är den s.k. generalklausulen, enligt vilken en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretes- sen ska skydda (10 kap. 27 § OSL). Den bestämmelsen möjliggör rutinmässigt uppgiftsutbyte myndigheter emellan, utan särskilt stöd i annan författning. I sådana fall måste dock den intresseavväg- ning som ska göras enligt generalklausulen ske på förhand och den behöver inte avse prövning av individuella fall. Vid prövningen av utlämnandefrågan enligt generalklausulen ska den mottagande myndighetens behov av uppgifterna vägas mot det intresse som sekretesskyddet typiskt sett tillgodoser. Bestämmelserna bygger emellertid på att rutinmässigt uppgiftsutbyte i regel ska vara sär- skilt författningsreglerat (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 327).

Av 8 kap. 3 § OSL framgår förutsättningarna för informations- utbyte med utländska myndigheter när det gäller uppgifter som är sekretessbelagda enligt den lagen. Enligt bestämmelsen får sådana uppgifter inte röjas för en utländsk myndighet, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myn- dighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten.

Det finns visserligen en lagfäst samarbets- och informationsskyl- dighet i 17 kap. 3 § FRL. Det finns emellertid ingen heltäckande författningsreglering av samarbets- och informationsskyldighet på finansmarknadsområdet. Möjligheten att lämna ut sekretessbelagda

770

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

uppgifter enligt 8 kap. 3 § OSL innebär inte heller någon förplik- telse att lämna ut uppgifter till en utländsk myndighet.

I lagen om resolution har därför förutsättningarna för informa- tionsutbytet inom ramen för den verksamhet som ska bedrivas enligt krishanteringsdirektivet formaliserats. I lagen om resolution har införts en sekretessbrytande bestämmelse som klargör i vilka fall och till vilka myndigheter som även sekretessreglerade uppgifter ska lämnas ut. Bestämmelsen anger att resolutionsmyndigheten och Finansinspektionen har samarbets- och uppgiftsskyldighet gente- mot varandra, motsvarande utländska myndigheter inom EES och Eba i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet (28 kap.

5 § lagen om resolution). I det gränsöverskridande samarbetet inne- bär bestämmelsen bland annat att myndigheterna har att rätta sig efter krishanteringsdirektivets regler när det gäller upprättande och deltagande i resolutionskollegier. I bestämmelsen finns även en upp- giftsskyldighet motsvarande den som i krishanteringsdirektivet före- skriver för resolutionsmyndigheten i förhållande till det behöriga ministeriet. Eftersom det behöriga ministeriets uppgifter enligt krishanteringsdirektivet i huvudsak föreslås ankomma på regeringen att besluta om, bör dock uppgiftsskyldigheten gälla i förhållande till regeringen och omfatta sådana uppgifter som regeringen behö- ver för sin verksamhet enligt den nya lagen om resolution. I prakti- ken kommer dock uppgiftsskyldigheten att fullgöras genom att uppgifterna lämnas till Regeringskansliet (Finansdepartementet), som sedan bereder ärendet för regeringen. Den ordningen följer redan av gällande rätt och föranleder inga lagstiftningsåtgärder.

Motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution för försäkringsföretag.

13.8.2Informationsutbyte med enskilda inom EES

Utredningens förslag: Utan hinder av sekretess ska Finansinspek- tionen få lämna sekretessbelagda uppgifter i ett tillsynsärende till en enskild person som deltar i resolutionsförfarandet, om denne behöver uppgifterna i syfte att planera eller utföra en resolutions- åtgärd. Riksgäldskontoret ska ha motsvarande möjlighet att bryta sekretessen i sina ärenden enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

771

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

Sekretess i ett avslutat ärende om resolution utgör inte heller hinder för Riksgäldskontoret att lämna uppgifter till en konkurs- förvaltare eller till en likvidator enligt vad som föreskrivs i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag

I såväl Finansinspektionens tillstånds- och tillsynsverksamhet som i resolutionsmyndighetens ärenden kan det förekomma uppgifter som enskilda personer som deltar i resolutionsförfarandet kan behöva för att fullgöra sina uppgifter enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Informationsutbyte som är nödvändigt för pla- nering eller utförande av resolutionsåtgärder som de är involverade i bör därför vara möjligt, vilket också förutsätts i artikel 66.5 a i direk- tivet. Som nämnts i det föregående är det inte i alla fall möjligt eller lämpligt för myndigheterna att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till dessa personer med stöd av sekretessbrytande bestämmelser i

10 kap. OSL eller sekretessavtal. För att möjliggöra utlämnande av uppgifter som omfattas av sekretess enligt 30 kap. 4 § OSL och de nya bestämmelser som föreslås gälla i resolutionsmyndighetens ären- den behövs särskilda bestämmelser som bryter sekretessen. En förut- sättning för att införa sådana bestämmelser är i princip att behovet av offentlighet uppväger det intrång i den enskildes integritet som bestämmelserna kan komma att innebära. Förhållandet att praktiska skäl och inte offentlighetsintressen varit motivet till sekretessgenom- brottet, har inte ansetts stå i något avgörande motsatsförhållande till detta principiella synsätt när det rört sig om genombrott av sekre- tessen i begränsad omfattning (jfr prop. 1993/64:165 s. 52).

De uppgifter som myndigheterna skulle kunna lämna ut med stöd av sekretessbrytande bestämmelser kan visserligen vara av känslig art, såväl för företaget som ärendet avser som för dess affärskontra- henter. Det allmänna intresset av att skapa goda förutsättningar för resolutionsplanering och hanteringen av fallerande företag väger dock tungt. Dessutom skulle lättnaden i sekretessen i praktiken få en begränsad omfattning eftersom de enskilda personer som sekre- tessbelagda uppgifter skulle kunna lämnas ut till ska, enligt vad som föreslås i det föregående, ha tystnadsplikt för uppgifter som de tagit del av inom ramen för sitt deltagande i resolutionsprocessen.

772

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

Vid sådana förhållanden bör därför Finansinspektionen få möjlig- het att lämna ut uppgifter som är sekretessbelagda enligt 30 kap.

4 § OSL till en enskild person som deltar i resolutionsförfarandet, förutsatt att det behövs för att planera eller utföra en resolutions- åtgärd. Riksgäldskontoret bör ha motsvarande möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter i sina ärenden enligt den nya lagen om resolution. Det bör emellertid inte föreligga någon skyldighet för dessa myndigheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till enskilda personer, och inte heller någon motsvarande rättighet för sådana personer att få ta del av uppgifterna. Myndigheterna bör så- ledes kunna diskretionärt pröva om uppgifter ska lämnas ut eller inte, en prövning som kan ske på eget initiativ eller efter förfrågan från en sådan enskild som det nu är fråga om. Vid denna prövning har myndigheterna också att beakta om uppgifterna får lämnas ut enligt andra sekretessbestämmelser som är tillämpliga för uppgif- terna, däribland bestämmelserna till skydd för det allmänna intres- set nämnts ovan.

Bestämmelserna som nu föreslås bryter inte sekretessen i de be- stämmelserna. Uppgiftslämnande enligt de bestämmelser som här föreslås torde dock normalt sett inte kunna antas leda till skada för de allmänna intressena i 16 kap. 1 §, 17 kap. 1 § eller 18 kap. 13 § OSL. De föreslagna bestämmelserna omfattar nämligen endast upp- gifter som är nödvändiga för resolutionsplanering eller utförande av resolutionsåtgärder, dvs. uppgifter som det torde ligga i det all- männa intresset att lämna ut. Till detta kommer att uppgiftslämnan- det endast ska kunna ske till personer som deltar i resolutionsförfaran- det och som varken får obehörigen röja eller utnyttja sekretessbelagda uppgifter som de fått kännedom om i förfarandet. Ett obehörigt röjande av uppgifterna är dessutom straffbelagt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Av artikel 66.4 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag framgår att sekretessen enligt artikel 66 inte ska förhindra att resolutionsmyndigheten lämnar uppgifter till bland andra myndig- heter med ansvar för normala insolvensförfaranden. För svenskt vidkommande ansvarar bland annat konkursförvaltare respektive likvidator för sådana förfaranden. I avsnitt 16.1 föreslås att det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag förs in en upp- giftsskyldighet för Riksgäldskontoret gentemot en konkursförval- tare respektive en likvidator avseende uppgifter som de behöver för

773

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

att fullgöra sina uppdrag. För att uppgifter som omfattas av sekre- tess enligt 30 kap. 12 a § andra stycket OSL ska kunna lämnas ut bör en hänvisning till bestämmelsen i den nya lagen om resolution tas in i OSL.

13.8.3Informationsutbyte med myndighet i tredjeland

Utredningens bedömning: Det behövs inga genomförandeåtgär- der för att möjliggöra utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till myndigheter i tredjeland.

Skälen för utredningens bedömning

Av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att reso- lutionsmyndigheten och Finansinspektionen i regel inte ska vara för- hindrade att utbyta information med myndigheter i tredjeland som fyller samma funktion som resolutionsmyndigheten. Konfidentiella uppgifter får emellertid endast lämnas ut till berörda myndigheter i tredjeland under de förutsättningar som anges i artikel 80 (arti- kel 66.4 b).

För att resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter och be- höriga ministerier ska kunna utbyta konfidentiella uppgifter med tredjelands myndigheter krävs att de myndigheterna omfattas av krav och standarder för sekretess som är minst likvärdiga med dem som föreskrivs i artikel 66. I den mån utbytet av information gäller personuppgifter ska hanteringen och överföringen av dessa person- uppgifter till myndigheter i tredjeland regleras av tillämplig data- skyddsrätt i unionen och nationell dataskyddsrätt (artikel 80.1 andra stycket). Vidare krävs att uppgifterna är nödvändiga för att myndigheterna i tredjeland ska kunna fullgöra resolutionsuppgifter som är likvärdiga med dem som fastställs i krishanteringsdirektivet och, om inte annat följer av 80.1 a, inte används för andra ändamål (artikel 80.1 b).

Om de konfidentiella uppgifterna erhållits från en annan med- lemsstat ska resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter och behöriga ministerier inte lämna ut uppgifterna till myndigheter i tredjeland, såvida inte den behöriga myndigheten i den medlems-

774

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

stat varifrån uppgifterna kommer samtycker till att de lämnas ut och uppgifterna lämnas ut för de ändamål som den uppgiftsläm- nande myndigheten har godkänt (artikel 80.2). Uppgiftslämnandet begränsas således inte endast av vad som anses konfidentiellt enligt krishanteringsdirektivet, utan även uppgifter som anses konfiden- tiella på andra rättsområden i EU omfattas.

Den svenska sekretesslagstiftningen innehåller inga uttryckliga bestämmelser med motsvarande innehåll. Samtidigt finns det ingen skyldighet i OSL för svenska myndigheter att lämna ut sekretess- belagda uppgifter till utländska myndigheter. Svenska myndigheter har emellertid rätt att, under de förutsättningar som anges i 8 kap.

3 § OSL, röja sekretessbelagda uppgifter för utländska myndigheter. För ett sådant uppgiftslämnande krävs antingen stöd i lag eller för- ordning eller att uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas ut.

Uppgiftsskyldighet bör, såsom anförts i det föregående, vara för- behållen de situationer där det finns rutinmässigt behov av informa- tionsutbyte. Myndighet i tredjeland kan visserligen få delta som observatör i resolutionskollegier som svenska myndigheter är med- lemmar i. Sådant deltagande kommer dock beslutas av ordföranden i kollegiet från fall till fall, varför svenska myndigheters möjligheter att påverka vilka myndigheter i tredjeland som ska få delta och där- med också få ta del av information är begränsad (jfr artikel 70.3 och

70.5e i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Vidare torde samarbetet och informationsutbytet med myndigheter i tredjeland i regel komma att hanteras genom internationella avtal (jfr artiklarna 75 och 79 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

Vid sådana förhållanden framstår inte en författningsreglerad skyldighet för svenska myndigheter att tillmötesgå en begäran om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter som lämplig, även om den begränsas på sätt som krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag föreskriver till de fall då samverkan med tredjeland ska ske. Informationsutbyte med myndigheter i tredjeland blir därmed, såvida det inte finns någon annan författningsreglerad uppgiftsskyldighet, att bedöma utifrån 8 kap. 3 § 2 OSL. Inom ramen för den bedöm- ning som görs enligt denna bestämmelse finns möjlighet att till- godose de krav som direktivet ställer för uppgiftslämnande till myn- digheter i tredjeland.

775

Sekretess och informationsutbyte

SOU 2025:97

En bestämmelse som kan utgöra grund för ett sådant uppgifts- lämnande är generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL som nämnts ovan. Förhållandet att uppgiften är sekretesskyddad hos den mottagande myndigheten ska beaktas särskilt vid bedömningen. Om en uppgift inte skyddas av sekretess hos den mottagande myndigheten, kan risken för att skada ska uppkomma vara så stor att uppgiften inte bör lämnas ut (se prop. 1979/80: 2 Del A s. 91).

Den allmänna bestämmelsen om sekretess i det internationella samarbetet i 15 kap. 1 a § OSL ger också viss möjlighet att tillgodose direktivets krav att uppgiften inte får lämnas ut om den erhållits från en myndighet i annan medlemsstat och denna inte samtycker till utlämnande till myndighet i tredjeland. Av bestämmelsen fram- går att uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellan- folklig organisation, inte lämnas ut om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rätts- akten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Motsvarande sekre- tess gäller också för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal.

Till detta kommer att det enligt 8 kap. 3 § 2 OSL ska ligga i svenskt intresse att lämna ut uppgiften. Så kan självklart endast vara fallet om de villkor som krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag uppställer för uppgiftslämnande till myndighet i tredjeland är upp- fyllda. Vad särskilt gäller uppgiftslämnande till myndigheter i tredje- land, som omfattas av ett sådant avtal som avses i artikel 75 eller 79 i krishanteringsdirektivet och uppfyller villkoren i artikel 80, får i regel förutsättas att det ligger i svenskt intresse att lämna ut för samarbetet relevanta uppgifter (jfr prop. 1981/82:186 s. 58 f.).

Sammanfattningsvis bör gällande bestämmelser i OSL vara till- räckliga för att säkerställa att uppgifter lämnas ut till myndigheter i tredjeland endast om villkoren i artikel 80 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag är uppfyllda.

Det behövs således inga genomförandeåtgärder i denna del (jfr prop. 2015/16:5 s. 733–735).

776

SOU 2025:97

Sekretess och informationsutbyte

13.9Överträdelse av tystnadsplikt

Utredningens bedömning: Kravet i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag om att en person eller en enhet som omfattas av konfidentialitetskravet i direktivet ska bli föremål för skade- ståndsskyldighet i enlighet med nationell rätt om tystnadsplik- ten överträds, kräver inga genomförandeåtgärder.

Skälen för utredningens bedömning

En person eller myndighet eller organ som avses i artikel 66.1 kris- hanteringsdirektivet ska bli föremål för skadeståndsskyldighet om denna artikel överträds, i enlighet med nationell rätt (artikel 66.2 sista stycket). Det finns dock inget hinder mot att behålla striktare eller kompletterande regler i nationell rätt (artikel1.2).

I svensk rätt är överträdelse av bestämmelser om tystnadsplikt som huvudregel straffbara enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Det gäller emellertid inte för överträdelser av tystnadsplikt som uppkommer genom avtal, exempelvis sekretessavtal. En sådan överträdelse kan dock, liksom straffbara överträdelser, leda till skadeståndsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207). Enligt utredningens bedömning är detta tillräckligt för att tillgodose kravet i artikel 66.2 sista stycket i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Den artikeln kräver därför inga genomförandeåtgärder (jfr prop. 2015/16:5 s. 735).

777

14 Resolutionsverktygen

14.1Allmänna principer för resolutionsverktygen

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ger resolutionsmyn- digheten tillgång till flera resolutionsverktyg för att kunna hantera olika, ofta oförutsägbara, krisscenarier. Det kan röra sig om både en kris i ett enskilt försäkringsföretag och systempåverkande hän- delser som drabbar flera företag samtidigt (skäl 45). Krishanteringen måste också kunna anpassas till olika typer av företagsstrukturer och verksamhet. Olika associationsformer och typer av försäkrings- rörelse kan också kräva skilda lösningar för att uppnå resolutions- ändamålen på ett effektivt och rättssäkert sätt. Artikel 26 i direktivet anger ett antal övergripande principer som ska beaktas vid tillämp- ningen av resolutionsverktygen, och som vägleder resolutionsmyn- digheten i bedömningen av vilka åtgärder som är lämpliga i det en- skilda fallet och i det praktiska genomförandet av dessa.

14.1.1De fem resolutionsverktygen

Utredningens förslag: Resolutionsverktygen ska vara:

–verktyget för solvent avveckling,

–försäljningsverktyget,

–broföretagsverktyget,

–avskiljandeverktyget, och

–skuldnedskrivningsverktyget.

Riksgäldskontoret ska få tillämpa verktygen var för sig eller i kom- bination med varandra, med undantag för avskiljandeverktyget som bara får tillämpas i kombination med ett annat verktyg.

779

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 26.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag är resolutionsverktygen följande:

a)Verktyget för solvent avveckling.

b)Verktyget för försäljning av affärsverksamhet.

c)Broföretagsverktyget.

d)Verktyget för avskiljande av tillgångar och skulder.

e)Verktyget för nedskrivning eller konvertering.

Resolutionsmyndigheterna får tillämpa resolutionsverktygen var för sig eller i kombination, med undantag för verktyget för avskiljande av tillgångar och skulder, som endast får tillämpas i kombination med ett annat resolutionsverktyg.

Vissa verktyg är särskilt anpassade för resolution av försäkringsföretag

De verktyg som anges i artikel 26.3 i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag uppvisar stora likheter med de resolutionsverktyg som används för att hantera banker i kris. Det första av dessa, verktyget för solvent avveckling, är dock särskilt utformat för att tillämpas på försäkringsföretag i resolution. Verktyget möjliggör, i kombination med verktyget för nedskrivning eller konvertering – hädanefter – skuld- nedskrivningsverktyget att ett försäkringsföretag kapitaliseras upp i resolution så att det fortsatt kan fullgöra sina försäkringsåtaganden. Därefter kan företaget avvecklas successivt i takt med att försäkrings- avtalen löper ut.

Med undantag för verktyget för avskiljande av tillgångar och skul- der – hädanefter avskiljandeverktyget – kan samtliga resolutionsverktyg användas enskilt eller i kombination med varandra. Avskiljandeverk- tyget får däremot endast tillämpas tillsammans med andra resolutions- verktyg, till exempel verktyget för försäljning av verksamhet – hädan- efter försäljningsverktyget – i syfte att möjliggöra för att en köpare tar över och driva vidare den lönsamma delen av verksamheten. Att an- vända avskiljandeverktyget isolerat skulle däremot riskera att ge före-

780

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

taget i resolution en otillbörlig konkurrensfördel genom att det befrias från problemtyngda tillgångar, rättigheter och skulder (skäl 53).

Det bör noteras att begreppet förpliktelser används i det följande som en samlande benämning för både rättigheter och skulder. I den svenska översättningen av krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag har det engelska uttrycket rights and liabilities översatts till rättigheter och skulder. För att resolutionsverktygen ska kunna omfatta samtliga tillgångar och åtaganden i ett försäkringsföretag är dock den bredare termen förpliktelser mer rättvisande. Ett försäkringsföretag har exempelvis olika typer av avsättningar som också bör omfattas av resolutionsverktygen.

14.1.2Att behålla prioritetsordningen och skydda försäkringstagare

Utredningens förslag: Om Riksgäldskontoret beslutar att tillämpa ett resolutionsverktyg som innebär att borgenärer påförs förlus- ter eller får sina fordringar konverterade till kapitalinstrument ska myndigheten, innan eller i samband med resolutionsåtgärden, skriva ned eller konvertera kvalificerade skulder och kapitalinstrument.

Försäkringsfordringar ska få konverteras till kapitalinstrument endast om Riksgäldskontoret bedömer att resolutionsändamålen inte kan uppnås med hjälp av andra resolutionsverktyg, eller att det leder till ett bättre skydd för försäkringstagarna jämfört med användning av ett annat resolutionsverktyg.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 26.2 första stycket ska resolutionsmyndigheten, om den beslutar att tillämpa ett resolutionsverktyg och åtgärden skulle resultera i att förluster bärs av borgenärer, särskilt försäkringstagare, eller leda till att deras fordringar omstruktureras eller konverteras, utöva befogenheten att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument och kvalificerade skulder omedelbart innan eller samtidigt som reso- lutionsverktyget tillämpas.

781

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Vidare anges i tredje stycket av artikel 26.2 att konverteringen av kvalificerade skulder till kapitalinstrument bara får tillämpas på försäkringsfordringar i de fall där resolutionsmyndigheten moti- verar att resolutionsändamålen inte kan uppnås med hjälp av andra resolutionsverktyg, eller att konvertering av försäkringsfordringar skulle leda till ett bättre skydd för försäkringstagarna jämfört med användning av något annat resolutionsverktyg och nedskrivning av deras fordringar.

Grundläggande att ägare påförs förluster först

Artikel 26.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag slår fast den grundläggande principen att innehavare av kapitalinstru- ment och kvalificerade skulder ska bära förluster eller få sina ford- ringar konverterade till aktier innan några andra borgenärer påverkas. Bestämmelsen tydliggör att aktieägarna inte bara ingår i prioritets- ordningen, utan även utgör den första förlustbärande gruppen.

Om resolutionsmyndigheten avser att tillämpa ett resolutions- verktyg som leder till att försäkringstagare eller andra prioriterade fordringsägare drabbas av förluster eller får sina fordringar omvand- lade till aktier, måste myndigheten först skriva ned eller konvertera kapitalinstrument och kvalificerade skulder.

Artikel 26.2 anger därtill en princip som gäller särskilt om resolu- tionsmyndigheten planerar att använda ett resolutionsverktyg som innebär att försäkringsfordringar konverteras till kapitalinstrument. Resolutionsmyndigheten måste då kunna motivera att det inte finns några andra tillgängliga verktyg som kan uppnå resolutionsändamålen eller att konverteringen leder till ett bättre skydd för försäkrings- tagarna jämfört med ett annat resolutionsverktyg och nedskrivning av deras fordringar. Trots att skydd av försäkringstagare är ett av resolutionsändamålen tillåter alltså krishanteringsdirektivet att för- säkringsfordringar skrivs ned eller konverteras om det krävs för att fördela förlusterna inom företaget. Men artikel 26.2 anger att så bara kan ske under strikta förutsättningar.

Artikel 26.2 klargör också att eventuella intäkter som genereras i samband med resolutionsåtgärderna, såsom en eventuell ersättning som en förvärvare betalar, ska gå till att kompensera borgenärer, i första hand försäkringstagarna och andra borgenärer som fått sina

782

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

fordringar nedskrivna utan att ha blivit fullt kompenserade. Se vidare avsnitt 14.1.3.

Ovan nämnda principer bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Att aktieägare ska påföras förluster första av alla följer egentligen av artikel 22.1 a och 22.1 b som slår fast att prio- ritetsordningen ska gälla i resolution, men artikel 26.2 kan ses som en precisering av dessa artiklar.

14.1.3Riksgäldskontorets rätt till ersättning

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska ha rätt till skälig ersättning för kostnader som har uppkommit i samband med reso- lutionens genomförande. Ersättning ska betalas:

a)i form av avdrag från en eventuell ersättning som en motpart betalar till företaget i resolution,

b)från företaget i resolution, såsom prioriterad borgenär,

c)från eventuella inkomster som uppkommer när verksamheten

iett broföretag, tillgångsförvaltningsbolag eller försäkringsföre- tag i solvent avveckling avslutas, såsom prioriterad borgenär.

Intäkter som uppkommer i samband med vidtagna resolutionsåt- gärder ska, efter avräkning för Riksgäldskontorets och finansier- ingsarrangemangets kostnader, i första hand gå till borgenärer som har fått sina fordringar nedskrivna utan att ha fått full ersättning.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 26.5 har resolutionsmyndigheten, och eventuella finans- ieringsarrangemang, rätt att återvinna eventuella rimliga och regel- rätta utgifter som uppkommit i samband med tillämpningen av reso- lutionsverktygen eller utövandet av resolutionsbefogenheterna på något eller några av följande sätt:

783

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

a)i form av avdrag från en eventuell ersättning som en mottagande part betalar till företaget i resolution eller, i förekommande fall, till aktieägarna eller innehavarna av andra äganderättsinstrument,

b)från företaget i resolution, såsom prioriterad borgenär,

c)från eventuella inkomster som uppkommer till följd av att verk- samheten i ett broföretag, tillgångsförvaltningsföretag eller för- säkrings- eller återförsäkringsföretaget i solvent avveckling avslu- tas, såsom prioriterad borgenär.

Enligt andra stycket i artikel 26.2 ska eventuella intäkter, som gene- reras efter återvinning av eventuella rimliga och regelrätt ådragna ut- gifter i samband med användningen av resolutionsverktygen eller utövandet av eventuella resolutionsbefogenheter till följd av tillämp- ningen av något resolutionsverktyg, först användas för att ersätta företagets försäkringstagare och andra borgenärer i den mån deras fordringar har skrivits ned utan att ha fått full ersättning.

Riksgäldskontorets kostnader för krishanteringen bör betalas av företaget i resolution

Artikel 26.2 andra stycket speglar den grundläggande principen att kostnader för resolution i första hand ska bäras av företaget i resolution och dess ägare, inte av staten. Det innebär också att Riksgäldskon- torets rätt till ersättning för kostnader, för egen och finansierings- arrangemangets räkning, har företräde framför eventuella återbetal- ningar till försäkringstagare och andra borgenärer, men att eventuella intäkter i nästa steg ska tillfalla dessa i proportion till deras förluster.

Av artikel 26.5 framgår att resolutionsmyndigheten och finansier- ingsarrangemanget har rätt att kräva ersättning för skäliga och legi- tima kostnader som uppstår vid tillämpningen av resolutionsverktygen. Med rimliga, regelrätta kostnader bör enligt utredningens bedöm- ning avses kostnader som uppstår i direkt samband med resolutions- förfarandet, såsom exempelvis kostnader för en oberoende värder- ing, kostnader för externa rådgivare eller direkta interna kostnader i samband med resolutionsåtgärderna

Ersättningen kan utgå genom avdrag från en ersättning som till- faller företaget i resolution, exempelvis vid en avyttring av tillgångar. Kostnaderna kan även täckas genom intäkter som tillförs företaget

784

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

i resolution eller i samband med att verksamheten i ett broföretag, ett tillgångsförvaltningsbolag eller ett försäkringsföretag under sol- vent avveckling avslutas.

När Riksgäldskontoret och finansieringsarrangemanget har fått täckning för sina kostnader, ska eventuella överskjutande intäkter som uppstår vid tillämpningen av resolutionsverktygen användas för att kompensera borgenärer som har åsamkats förluster under resolutions- förfarandet.

Ovan nämnda principer om kostnadsersättning för Riksgälds- kontoret och förlusttäckning för borgenärer bör framgå av svenska bestämmelser.

14.1.4Avveckling av tillgångar och förpliktelser som lämnas utanför resolution

Utredningens förslag: När försäljningsverktyget och broföre- tagsverktyget används för att föra över endast delar av inkråmet i ett försäkringsföretag i resolution, ska resterande del av företaget avvecklas enligt ett normalt insolvensförfarande.

Avvecklingen ska ske inom rimlig tid. Hänsyn måste dock tas till behov av tjänster och stöd som det mottagande företaget kan ha för att kunna utöva de verksamheter eller tjänster som förvär- vats, och andra skäl till att företaget i resolution behöver fortleva en tid för att resolutionsändamålen ska uppfyllas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

När försäljningsverktyget och broföretagsverktyget används, och när de verktygen används för att överföra endast delar av tillgångar eller rättigheter eller skulder i företaget i resolution, ska, enligt arti- kel 26.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, den reste- rande delen av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller den resterande delen av ett företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, varifrån tillgångarna eller förpliktelserna har överförts, avvecklas enligt ett normalt insolvensförfarande.

785

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Denna avveckling ska, enligt samma artikel, ske inom rimlig tid, med hänsyn till eventuella behov för den resterande delen av före- taget eller den resterande delen av ett företag som omfattas av tillämp- ningsområdet för direktivet att tillhandahålla tjänster eller stöd för att göra det möjligt för den mottagande enheten att utöva de verk- samheter eller tjänster som förvärvats genom överföringen, och even- tuella andra skäl som innebär att den resterande delen av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller den resterande delen av en enhet som avses i artikel 1.1 b–e måste fortsätta att fungera för att resolu- tionsändamålen ska kunna uppnås eller för att de allmänna principer för resolution som fastställs i artikel 22 ska kunna följas.

Tillgångar och förpliktelser som inte överförs vid resolution ska avvecklas genom konkurs eller likvidation

En ytterligare princip vid tillämpningen av resolutionsverktygen avser hanteringen av de tillgångar och förpliktelser som inte omfattas av resolutionsförförandet.

Om Riksgäldskontoret beslutar att endast vissa tillgångar och skul- der ska föras över till ett livskraftigt företag (en privat aktör eller ett broföretag) ska, enligt artikel 26.4, de delar av företaget som inte förs över avvecklas genom konkurs eller likvidation. En sådan avveck- ling bör ske så skyndsamt som möjligt. Samtidigt måste hänsyn tas till om det finns särskilda skäl att avvakta med avvecklingen, exem- pelvis att tillfälligt upprätthålla viss verksamhet för att stödja delar som tagits över i resolution.

Denna reglering bör införas i den nya lagen om resolution av för- säkringsföretag för att säkerställa en rättslig grund för hur resterande tillgångar och skulder ska hanteras efter en partiell resolution.

786

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

14.1.5Återvinning av rättshandlingar

Utredningens förslag: Bestämmelserna om återvinning i konkurs- lagen ska inte tillämpas på tillgångar eller förpliktelser som genom en resolutionsåtgärd har överförts från ett företag till ett annat.

Utredningens bedömning: Bestämmelser om återvinning av rätts- handlingar som motsvarar bestämmelserna i konkurslagen bör inte införas avseende resolution av försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 26.6 ska medlemsstaterna säkerställa att regler i natio- nell insolvensrätt om möjligheten att förklara rättshandlingar som är till skada för borgenärer ogiltiga eller icke verkställbara inte är till- lämpliga på överföring av tillgångar, rättigheter eller skulder från ett företag i resolution till en annan enhet genom användning av ett re- solutionsverktyg eller utövande av en resolutionsbefogenhet.

Återvinning i förhållande till resolutionsåtgärder

Artikel 26.6 i direktivet bör genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen om krishantering av försäkringsföretag som innebär att bestämmelserna om återvinning i 4 kap. konkurslagen inte är tillämpliga på tillgångar, rättigheter eller förpliktelser som genom en resolutionsåtgärd överförts från ett företag i resolution eller ett broinstitut till någon annan.

Återvinning vid resolution

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller inga be- stämmelser om återvinning av rättshandlingar som ett företag i reso- lution har vidtagit. Artikel 26.6 i direktivet är begränsad till att om- fatta resolutionsåtgärder, det vill säga vissa särskilda rättshandlingar som vidtagits av resolutionsmyndigheten. Det bör således vara möjligt

787

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

för medlemsstaterna, att utifrån direktivet, i nationell rätt införa bestämmelser om återgång av rättshandlingar som vidtagits av före- taget i resolution före eller under tiden företaget är försatt i resolution.

Principen om att en borgenär inte ska få ett sämre utfall vid resolu- tion än om företaget hade försatts i konkurs (se närmare avsnitt 5.6) måste anses ta sikte på att det slutliga resultatet för en borgenär, dvs. hur mycket av fordran som har blivit ersatt efter att samtliga åtgär- der i resolution respektive konkurs har vidtagits. Principen kan så- ledes inte anses innebära att regelverken måste återspegla varandra. Om det visar sig att borgenären har fått ett sämre utfall vid resolu- tionen än om bestämmelserna om konkurs (inklusive återvinnings- reglerna) hade tillämpats, är borgenären berättigad till ersättning för mellanskillnaden.

Övervägande skäl talar därför för att inte införa bestämmelser om återvinning av rättshandlingar som motsvarar bestämmelserna i 4 kap. konkurslagen avseende resolution (se även prop. 2015/16:5 s. 622 och 623).

Fristdag vid resolution

Fristdagen utgör utgångspunkt vid bedömningen av huruvida en rätts- handling har vidtagits i tillräcklig närtid för att kunna återvinnas. Tidsgränsen varierar dock beroende på typen av rättshandling och till vem rättshandlingen har riktats. I 4 kap. 2 § första stycket kon- kurslagen framgår att med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten. I 4 kap.

2 § andra stycket konkurslagen framgår att om beslut om företags- rekonstruktion har fattats ska fristdagen i stället vara dagen för an- sökan om företagsrekonstruktion, såvida konkursansökan har gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från att beslu- tet om rekonstruktionens upphörande fattades.

788

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

fyllda. En sådan ordning kan inte anses tillfredsställande, varför en bestämmelse motsvarande 4 kap. 2 § andra stycket konkurslagen har införts även avseende resolution (se 4 kap. 2 § femte stycket). Frist- dagen är i detta sammanhang dagen för beslut om försättande i reso- lution.

Sistnämnd bestämmelse gälla även för resolution av försäkrings- företag.

14.1.6Om rätten att ge Riksgäldskontoret ytterligare resolutionsverktyg eller anpassa befintliga verktyg

Utredningens förslag: För att kunna använda skuldnedskrivnings- verktyget i syfte att kapitalisera ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening som är försatt i resolution ska Riks- gäldskontoret få besluta att ett sådant företag ska ombildas till ett försäkringsaktiebolag.

Utredningens bedömning: De resolutionsverktyg som föreslås i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag är tillräckliga för att Riksgäldskontoret ska kunna hantera ett fallerat försäkrings- företag i resolution på ett effektivt sätt i linje med resolutions- ändamålen och de allmänna principerna för resolution. Några ytter- ligare resolutionsverktyg bör inte införas.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 26.7 och 26.8 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag öppnar upp för medlemsländer att konstruera ytterligare reso- lutionsverktyg. Enligt 26.7 får ett medlemsland ge resolutionsmyn- digheten ytterligare verktyg under förutsättning att

a)de ytterligare verktygen och befogenheterna, om de tillämpas på en gränsöverskridande grupp, inte utgör hinder för en effektiv gruppresolution, och

789

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

b)de verktygen och befogenheterna är förenliga med resolutions- ändamålen och de allmänna principer för resolution som fast- ställs i artikel 22.

I den mån något resolutionsverktyg inte är tillämpligt på ett företag som omfattas av direktivets tillämpningsområde till följd av dess särskilda juridiska form som ömsesidigt företag eller kooperativ sam- manslutning, ska medlemsländerna, enligt artikel 26.8, säkerställa att resolutionsmyndigheten ändå har de befogenheter som är nödvän- diga för att tillämpa verktyg som i så stor utsträckning som möjligt liknar de som anges i direktivet (artikel 26.3), inbegripet vad gäller deras verkan.

Ömsesidiga försäkringbolag – ett särdrag på den svenska försäkringsmarknaden som måste beaktas

De försäkringsföretag som för svensk del omfattas av tillämpnings- området för krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag kan ut- göras av försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag eller för- säkringsföreningar.

Den svenska försäkringsmarknaden kännetecknas av en relativt hög andel ömsesidiga försäkringsbolag, både inom sak- och livför- säkringsområdet. Ett ömsesidigt försäkringsbolag kan i allmänna termer beskrivas som en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer som går samman för att gemensamt tillgodose sina försäk- ringsbehov. I denna associationsform drivs verksamheten utan vinst- syfte och för försäkringstagarnas räkning. Försäkringstagarna är del- ägare i bolaget, men utan att delägarskapet är kopplat till överlåtbara äganderättsinstrument. Antalet delägare kan förändras över tid utan att bolagsordningen behöver ändras; nya försäkringstagare blir del- ägare och när ett försäkringsavtal upphör, upphör också delägarskapet. Förutsättningen för att bli delägare är att man uppfyller eventuella villkor som anges i bolagsordningen.

Om kapitalet i ett ömsesidigt försäkringsbolag förbrukas upphör delägarskapet att ha något ekonomiskt värde. Däremot påverkas inte försäkringstagarnas rättigheter enligt försäkringsavtalet – det vill säga deras ställning som borgenärer består.

790

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Även om ömsesidiga försäkringsbolag kan hanteras inom ramen för resolution medför deras ägarmodell betydande begräsningar för hur resolutionen kan genomföras. Flera av resolutionsverktygen bygger på att bolaget kvarstår som juridisk person under resolutionen, vilket förutsätter att det kan kapitaliseras. Eftersom ömsesidiga bolag saknar mekanismer för att tilldela nya äganderättsinstrument, kan inte skulder konverteras till kapital i dessa företag. Det innebär att skuldnedskrivningsverktyget endast kan tillämpas i form av nedskriv- ning av skulder. Därmed begränsas även möjligheten att använda flera av de andra resolutionsverktygen. Verktyget för solvent avveck- ling kan bara tillämpas i det osannolika fallet att försäkringsbolaget uppfyller minimikapitalkravet när det försätts i resolution. Vidare kan broföretagsverktyget inte tillämpas genom överföring av hela bolaget eftersom det förutsätter att äganderättsinstrument förs över till broföretaget. Denna begränsning i tillämpningen av broföretags- verktyget kan vara särskilt besvärlig om det rör sig om ett större och mer komplext ömsesidigt försäkringsbolag, där det från ett stabilitets- och kontinuitetsperspektiv hade varit önskvärt att överföra hela bo- laget till broföretaget i ett sammanhållet steg. Att i stället behöva separera och föra över tillgångar och skulder var för sig kan inne- bära rättsliga och operativa utmaningar. Avsaknaden av överlåtelse- bara äganderättsinstrument i ett ömsesidigt försäkringsbolag med- för att det inte heller kommer vara möjligt att sälja ett ömsesidigt försäkringsbolag genom försäljningsverktyget.

Vissa tillämpningar av resolutionsverktygen är dock möjliga även på ömsesidiga försäkringsbolag. Även om delägarskapet är knutet till försäkringstagarrollen kan kapitalet skrivas ned i syfte att absorbera förluster i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Broföretagsverktyget kan därmed tillämpas genom att tillgångar och skulder förs över till ett broföretag, efter att kapital och skulder skrivits ned i tillräcklig om- fattning. Försäljningsverktyget kan också användas genom att hela eller delar av försäkringsbeståndet överlåts till en extern aktör, sam- tidigt som det ursprungliga bolaget avvecklas. Även avskiljandeverk- tyget kan tillämpas, genom att vissa tillgångar och skulder förs över till ett tillgångsförvaltningsbolag.

791

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Svårigheter att anpassa verktyget för solvent avveckling

Enligt artikel 26.7 och 26.8 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag får medlemsstaterna besluta om ytterligare resolutionsverk- tyg eller anpassa befintliga verktyg för att dessa ska kunna tillämpas på särskilda associationsformer, såsom ömsesidiga företag eller koope- rativa sammanslutningar. Inom ramen för detta har utredningen över- vägt möjliga anpassningar av verktyget för solvent avveckling – det resolutionsverktyg som är särskilt utformat för resolution av försäk- ringsföretag (se vidare avsnitt 14.2).

Ett alternativ som utredningen övervägt är att i svensk rätt in- föra ett alternativt kriterium till solvens för att möjliggöra tillämp- ning av detta verktyg. Ett sådant kriterium skulle kunna baseras på företagets faktiska betalningsförmåga gentemot försäkringstagare och andra borgenärer, snarare än det formella minimikapitalkrav som direktivet föreskriver. Detta skulle underlätta för att försätta ett för- säkringsföretag i solvent avveckling inom ramen för resolution, även i de fall där det inte är möjligt att återställa kapitalbasen genom kon- vertering av skulder.

En sådan lösning skulle dock medföra flera problem. Dels skulle risken öka för att företagets nettotillgångar blir negativa under av- vecklingsfasen, eftersom det inte längre finns något kapital som kan absorbera oväntade nedskrivningar av tillgångar. Dels skulle det inne- bära en särskild reglering som i praktiken enbart gynnar ömsesidiga försäkringsbolag, vilket är svårt att motivera ur ett likabehandlings- perspektiv.

En annan anpassning som övervägts är att möjliggöra för det ex- terna finansieringsarrangemanget att tillföra medel i form av skuld- eller hybridinstrument, exempelvis förlagslån, som ömsesidiga för- säkringsbolag kan räkna in i sitt minimikapitalkrav. Även detta skulle dock innebära en särbehandling, samtidigt som de potentiella kapital- förstärkningarna sannolikt är för små för att ha praktisk betydelse i en resolutionssituation.

792

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Riksgäldskontoret bör ges rätt att besluta om ombildning till aktiebolag

Utredningen anser sammantaget att det inte är aktuellt att införa något ytterligare verktyg eller modifiera de befintliga inom ramen för den föreslagna svenska lagen om resolution av försäkringsföre- tag. Utredningen föreslår i stället att Riksgäldskontoret ges möjlig- het att besluta om ombildning av ett ömsesidigt försäkringsbolag till ett försäkringsaktiebolag i samband med resolution.

I detta sammanhang bör artikel 35.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag uppmärksammas. Enligt denna ska skuldnedskriv- ningsverktyget kunna tillämpas på alla skulder i företag som omfattas av direktivet och företagets rättsliga form ska kunna bibehållas eller ändras om det bedöms nödvändigt. Det bör också noteras att den föreslagna svenska regleringen är jämförbar med 21 kap. 4 § lagen (2015:1016) om resolution, som ger Riksgäldskontoret rätt att om- bilda en sparbank till bankaktiebolag i resolution.

Utredningens bedömning är att det bör finnas förutsättningar att genomföra en ombildning i resolution relativt snabbt, särskilt efter- som vissa förberedelser torde kunna ske i förväg, i normaltid. När ett företag väl har försatts i resolution har Riksgäldskontoret långt- gående befogenheter att kontrollera och styra verksamheten, vilket bör underlätta en effektiv ombildning, utan inflytande från tidigare ägarstruktur. Det kan dock inte uteslutas att ombildning i vissa fall inte är möjlig av tidsskäl – exempelvis om ett mycket snabbt förfa- rande bedöms som nödvändigt för att inte spä på en redan pågående oro på de finansiella marknaderna. I sådana situationer kvarstår möj- ligheten att genomföra resolution genom att föra över försäkrings- beståndet eller hela inkråmet till ett broföretag eller en extern för- värvare.

Samma möjlighet till ombildning bör finnas för försäkringsför- eningar och livförsäkringsaktiebolag som drivs enligt ömsesidiga principer (så kallade hybridbolag).

Försäkringsföreningar är ekonomiska föreningar som bedriver försäkringsverksamhet utan vinstintresse. I likhet med ömsesidiga försäkringsbolag är försäkringstagarna medlemmar i föreningen, som inte heller är vinstutdelande Eftersom det saknas överlåtbara äganderättsinstrument även i denna associationsform, finns det

793

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

heller några sådana instrument som kan bli föremål för överföring vid tillämpning av försäljningsverktyget.

Även om hybridbolagen formellt är aktiebolag, drivs verksamheten för försäkringstagarnas räkning och inte med syfte att generera vinst till aktieägarna. I livförsäkringsaktiebolag som inte är vinstdrivande får försäkringstagarna i regel del av överskottet genom tilldelning av försäkringskapitalet, vilket tillfaller dem när försäkringsfall inträffar och försäkringen börjar betalas ut.

Dessa bolag kan vid resolution kapitaliseras upp genom konverter- ing av skulder till aktier, eftersom deras juridiska form bygger på aktier. Detta gör det möjligt att tillämpa verktyget för solvent avveck- ling även om kapitalet är helt förbrukat vid tidpunkten för fallisse- manget. Det bör också vara möjligt att sälja ett hybridbolag (tillämpa försäljningsverktyget) på samma sätt som ett vinstutdelande försäk- ringsaktiebolag. Om företaget fortlever i sin ursprungliga form kom- mer dock försäkringstagarna och eventuella andra nya ägare ha aktier av det säregna slaget som beskrevs ovan, det vill säga utan rätt till ut- delning eller annan avkastning. Det riskerar att resultera i ett företag utan tydlig ägarstyrning eller fungerande ekonomiska incitament, vilket kan motverka försäkringstagarnas intressen och försvåra en effektiv resolution.

För att underlätta fortsatt drift, försäljning eller kapitalanskaffning av livförsäkringsaktiebolag som drivs enligt ömsesidiga principer an- ser utredningen därför att Riksgäldskontoret bör kunna besluta att ombilda även dessa försäkringsaktiebolag till vinstutdelande aktie- bolag. Vid genomförande av en ombildning bör reglerna i försäkrings- rörelselagens om sådan ombildning (11 kap. 20–21 §§) tillämpas.

14.2Verktyget för solvent avveckling

Verktyget för solvent avveckling möjliggör för resolutionsmyndig- heten att låta ett försäkringsföretag i resolution fullgöra sina befint- liga försäkringsåtaganden i takt med att dessa löper ut. Till skillnad från de andra resolutionsverktygen, som huvudsakligen siktar på att säkerställa fortsatt drift av företaget eller dess livskraftiga och kritiska verksamheter, är målsättningen med verktyget för solvent avveckling alltså, vilket framgår redan av benämningen, att företaget gradvis ska avvecklas (skäl 45).

794

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Ett försäkringsföretag kan avvecklas genom gradvis utfasning av försäkringsverksamheten utan att sättas i resolution. Det förutsätter dock att det är solvent vid tidpunkten för fallissemanget. Resolution ger en möjlighet att låta försäkringsavtal löpa ut även i situationer där företaget är insolvent när det fallerar. Detta sker genom att kom- binera verktyget för solvent avveckling med skuldnedskrivningsverk- tyget och därigenom förstärka företagets solvens (skäl 55). Det bör samtidigt noteras att eftersom försäkringsåtaganden utgör en väsent- lig del av försäkringsföretags skuldsida, kan tillämpningen av skuld- nedskrivningsverktyget innebära att dessa åtaganden behöver skrivs ned innan företaget övergår i solvent avveckling. Enligt krishanterings- direktivet för försäkringsföretag får sådana nedskrivningar genom- föras, förutsatt att de är nödvändig för att en väsentlig del av försäk- ringsskyddet ska kunna upprätthållas och att åtgärden sammantaget är till försäkringstagarnas bästa (skäl 55).

14.2.1Definition av verktyget och tillämpningsområde

Utredningens förslag: Med verktyget för solvent avveckling ska avses

1.en begränsning av verksamheten i ett försäkringsföretag till förvaltning av den befintliga portföljen av försäkringsåtaganden till dess att alla åtaganden är fullgjorda och det som återstår av företaget avvecklas enligt normala insolvensförfaranden, och

2.ett förbud för företaget att ingå nya avtal.

Riksgäldskontoret ska få använda verktyget för solvent avveck- ling för att avsluta ett försäkringsföretags verksamhet och förbjuda företaget i resolution att bedriva ny verksamhet.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 2.50 definieras verktyget för solvent avveckling som en mekanism för att förbjuda ett företag i resolution att ingå nya för- säkrings- eller återförsäkringsavtal, och för att begränsa dess verk-

795

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

samhet till att enbart förvalta sin befintliga portfölj fram till dess att dess verksamhet avslutas och avveckling sker enligt normala insol- vensförfaranden.

Artikel 27.1 anger att resolutionsmyndigheten ska ha befogen- het att placera företaget i resolution i ett förfarande för solvent av- veckling för att avsluta det företagets verksamhet och att förbjuda företaget i resolution att bedriva ny försäkrings- och återförsäkrings- verksamhet.

Ett verktyg specifikt för resolution av försäkringsföretag

Verktyget för solvent avveckling är särskilt utformat för att skydda försäkringstagare i situationer där ett försäkringsföretag fallerar och Riksgäldskontoret bedömer att det saknas skäl eller förutsättningar att rekonstruera företaget eller överföra dess verksamhet, helt eller delvis, till en annan aktör.

Det kommer att vara Riksgäldskontoret, såsom resolutionsmyn- dighet som, efter, eller i samband med, att ett beslut att sätta ett för- säkringsföretag i resolution är taget, beslutar om att begränsa före- tagets verksamhet till att enbart omfatta förvaltning av befintliga försäkringsåtaganden. Definitionen av verktyget bör införas på ett direktivnära sätt i den nya lagen om resolution för försäkringsföre- tag. Det bör också framgå av den nya lagen att Riksgäldskontoret har rätt att använda verktyget för solvent avveckling för att avsluta ett försäkringsföretags verksamhet och förbjuda företaget i resolu- tion att bedriva ny verksamhet.

14.2.2Krav på kapital och att omfattas av allmänna regler för försäkringstillsyn

Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag som har fått sitt tillstånd återkallat och försätts i resolution genom verktyget för solvent avveckling ska, i samband med att detta verktyg tillämpas, uppfylla minimikapitalkravet enligt försäkringsrörelselagen.

Om Finansinspektionen har återkallat tillståndet för ett för- säkringsföretag på vilket verktyget för solvent avveckling tillämpas, ska företaget fortsatt omfattas av bestämmelserna om tillsyn i

796

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

försäkringsrörelselagen, fram till dess att företagets verksamhet av- slutas.

Om ett försäkringsföretags nettotillgångar blir negativa under den tid som avvecklingen pågår ska Riksgäldskontoret bedöma huruvida företaget ska avvecklas enligt ett normalt insolvensför- farande eller om ett annat resolutionsverktyg ska användas. Om försäkringsföretaget inte längre uppfyller minimikapitalkravet ska liknande bedömning göras av Riksgäldskontoret, men i detta fall i nära samarbete med Finansinspektionen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I enlighet med artikel 27.2 ska medlemsländerna säkerställa att, om tillsynsmyndigheten har återkallat auktorisationen, det försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket verktyget för solvent avveckling har tillämpats uppfyller minimikapitalkravet i avdelning I kapitel VI avsnitt 5 i Solvens II-direktivet omedelbart efter tillämpningen av det verktyget.

Enligt artikel 27.3 ska medlemsländerna i ett sådant fall också säkerställa att det försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket verktyget för solvent avveckling tillämpas fortsätter att omfattas av de allmänna regler och mål för försäkringstillsyn som anges i avdel- ning I kapitel III i Solvens II-direktivet fram till dess att dess verk- samhet avslutas i enlighet med punkt 8 i denna artikel.

Om verktyget för solvent avveckling används och nettotillgångs- värdet i företaget i resolution har blivit negativt, ska resolutionsmyn- digheten enligt artikel 27.9 bedöma om företaget ska avvecklas enligt ett normalt insolvensförfarande eller om ett annat resolutionsverktyg ska användas.

Om det minimikapitalkrav som fastställs i avdelning I kapitel VI avsnitt 5 i Solvens II-direktivet inte uppfylls ska resolutionsmyndig- heten, enligt samma artikel, i nära samarbete med tillsynsmyndig- heten, bedöma om företaget bör avvecklas enligt ett normalt insol- vensförfarande eller om ett annat resolutionsverktyg bör användas.

797

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Ett försäkringsföretag i solvent avveckling måste uppfylla minimikapitalkravet och andra gällande regler

Om ett försäkringsföretag i resolution fortfarande har kvar sin auk- torisation innebär det att företaget även uppfyller det minimikapital- krav som fastställs i Solvens II-direktivet, eftersom det är en förut- sättning för att tillståndet ska gälla. Om företaget däremot inte har kvar sin auktorisation, föreskrivs i artikel 27.2, att det ändå ska upp- fylla minimikapitalkravet – och det ska ske omedelbart efter att verk- tyget för solvent har tillämpats.

En strikt tolkning av artikelns ordalydelse skulle innebära att skuldnedskrivning eller konvertering måste genomföras samtidigt med beslutet om att tillämpa verktyget. Av praktiska och operatio- nella skäl kan det dock vara svårt att åstadkomma det exakt samtidigt. Utredningen föreslår därför att den svenska bestämmelsen i stället utformas så att minimikapitalkravet ska vara uppfyllt i samband med beslutet om att tillämpa verktyget för solvent avveckling. Denna for- mulering ger en skälig men begränsad flexibilitet utan att syftet med direktivbestämmelsen åsidosätts.

Under den tid ett försäkringsföretag befinner sig i solvent avveck- ling inom ramen för resolution har det fortsatt ansvar för sina försäk- ringsåtaganden. Det är därför nödvändigt att centrala funktioner så- som riskhantering och regelefterlevnad upprätthålls samt att företaget även fortsättningsvis följer tillämpliga tillsynsregler. Det bör därför anges i lagen om resolution av försäkringsföretag att ett företag i sol- vent avveckling i resolution omfattas av bestämmelserna om tillsyn i försäkringsrörelselagen (2010:2043) till dess att verksamheten har avslutats.

Det sägs inte uttryckligen i artikel 27 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretaget att företaget måste vara solvent för att verk- tyget för solvent avveckling ska få tillämpas. Det följer dock av att företaget, enligt artikel 27.2, måste uppfylla minimikapitalkravet så- som det definieras i Solvens II-direktivet. Om tillgångsvärdet försäm- ras under avvecklingsprocessen och försäkringsföretaget inte längre uppfyller minimikapitalkravet ska Riksgäldskontoret, i nära samarbete med Finansinspektionen, bedöma om företaget bör avvecklas genom ett normalt insolvensförfarande eller om ett annat resolutionsverktyg bör användas. Bestämmelsen innebär att användningen av verktyget för solvent avveckling inte automatiskt måste upphöra i det här läget,

798

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

utan att Riksgäldskontoret måste pröva om det finns skäl att avsluta förfarandet eller tillämpa ett annat verktyg. Det står därmed öppet för myndigheten att fortsätta med avvecklingsförfarandet i resolu- tion, under förutsättning att det genom ytterligare åtgärder – såsom ny skuldnedskrivning – åter är möjligt att uppfylla kraven för solvent avveckling.

Syftet med bestämmelsen torde vara att säkerställa att solvent avveckling inte drivs vidare om det saknas realistiska förutsättningar att upprätthålla minimikapitalkravet. Dessa bestämmelser bör in- föras på ett direktivnära sätt i den nya lagen för resolution av för- säkringsföretag.

14.2.3Behålla nyckelkompetens samt övervaka och granska försäkringsföretagets finansiella utveckling

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska säkerställa att ett försäkringsföretag i solvent avveckling i resolution kan behålla den kompetens som behövs under avvecklingsprocessen.

Riksgäldskontoret ska, i nära samarbete med Finansinspektio- nen, för ett försäkringsföretag i resolution

1.övervaka kassaflödet, kostnaderna och utgifterna samt återför- säkringsarrangemang,

2.utvärdera planerade förändringar i tillgångarnas sammansätt- ning, samt

3.kräva oberoende granskningar av försäkringstekniska avsätt- ningar och reserver.

Riksgäldskontoret ska ha rätt att begränsa eller förbjuda all aktie- utdelning och annan ersättning som är relaterad till aktier och andra äganderättsinstrument. Riksgäldskontoret ska också ha rätt att begränsa eller förbjuda utbetalningar av rörliga ersättningar och diskretionära pensionsförmåner.

799

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag under solvent avveckling i resolution kan behålla personal med tillräcklig utbildning och kompetens för att säkerställa att försäkringsverksamheten kan fortsätta på ett ordnat sätt under avvecklingen fram till dess att det likvideras (artikel 27.4). Resolutionsmyndigheten ska vidare, i nära samarbete med till- synsmyndigheten, övervaka kassaflödet samt kostnaderna och ut- gifterna i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i resolution. Detta i syfte att bevara företagets värde och möjligheten att bjuda

ut tillgångar till försäljning (artikel 27.5).

Resolutionsmyndigheten ska också, i nära samarbete med tillsyns- myndigheten, utvärdera planerade förändringar av tillgångarnas sam- mansättning, noga övervaka återförsäkringsarrangemang och åtmin- stone kvartalsvis kräva en oberoende försäkringsteknisk granskning av försäkringstekniska avsättningar och reserver (artikel 27.6).

Vid tillämpning av verktyget för solvent avveckling får resolutions- myndigheten begränsa eller förbjuda all ersättning relaterad till aktier och instrument som behandlas som aktier, inklusive utdelningar, och begränsa eller förbjuda alla utbetalningar av rörlig ersättning och dis- kretionära pensionsförmåner (artikel 27.7).

En effektiv och ordnad resolutionsprocess förutsätter att nödvändig kompetens finns kvar i företaget

För att säkerställa en effektiv och ordnad resolutionsprocess är det avgörande att behålla personal med nödvändig kompetens i företaget i resolution. Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag betonar särskilt detta behov i samband med användningen av verktyget för solvent avveckling. Anledningen torde vara att försäkringsverksam- heten i sådana fall kan behöva drivas vidare under en längre tid på ett kontrollerat och professionellt sätt. För övriga resolutionsverktyg som Riksgäldskontoret disponerar över finns inte någon direkt mot- svarande bestämmelse, även om det får anses vara en generell förut- sättning för att kunna genomföra resolutionen på ett ordnat och effektivt sätt.

800

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Enligt artikel 27.4 ska det vara Riksgäldskontorets ansvar att säker- ställa att företaget under solvent avveckling kan behålla erforderlig kompetens. Det framgår inte vilka strategier resolutionsmyndigheten kan använda sig av för att uppnå detta. I bilagan till krishanterings- direktivet för försäkringsföretaget om resolutionsbarhetsdimensioner anges de olika dimensioner av resolutionsbarhet som resolutionsmyn- digheten ska beakta när den bedömer hur väl förberett ett försäkrings- företag är för resolution. En av dimensionerna är operativ kontinui- tet, vari bibehållandet av nyckelpersoner och nödvändig know-how ingår. Motsvarande bestämmelser finns inom bankresolution och har i riktlinjer från den europeiska bankmyndigheten, Eba, preciserats till att banken måsta ha arrangemang på plats för att bibehålla nyckel- personer. Den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- heten, Eiopa, har i uppgift att utforma liknande riktlinjer, vilka kan komma att ha motsvarande innehåll. Det kan då på motsvarande sätt bli möjligt för Riksgäldskontoret att ålägga försäkringsföretagen att ha arrangemang på plats för att kunna behålla nyckelpersoner.

Övervakning av företagets finansiella utveckling och regelbundna granskningar av försäkringstekniska avsättningar

Artiklarna 27.5–27.7 syftar till att så långt som möjligt bevara före- tagets värde i resolution och därigenom skydda kvarvarande försäk- ringstagare.

Enligt artikel 27.5 ska resolutionsmyndigheten, i nära samarbete med tillsynsmyndigheten, övervaka kassaflödet samt kostnaderna och utgifterna i försäkringsföretaget i resolution. I ett svenskt samman- hang innebär det att Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska ges till uppgift att tillsammans övervaka centrala ekonomiska variabler för företagets fortsatta förmåga att klara sina försäkringsåtaganden.

I en solvent avveckling kan de tidigare aktieägarna fortfarande ha ägarintressen i företaget (ifall företaget ännu var solvent vid resolu- tionstidpunkten). Deras rättigheter kvarstår då tills företaget är helt avvecklat. Artikel 27.7 ger dock resolutionsmyndigheten befogenhet att begränsa dessa rättigheter genom att ge resolutionsmyndigheten möjlighet att stoppa aktieutdelningar, och annan ersättning relaterad till aktier och andra äganderättsinstrument. Detsamma gäller even- tuella rörliga ersättningar och diskretionära pensionsförmåner. För- utom att sådana åtgärder förbättrar kassaflödet i försäkringsföretaget

801

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

kan de vara lämpliga så länge det finns en risk för att det behövs ytter- ligare resolutionsåtgärder under avvecklingsprocessen.

Enligt artikel 27.6 ska Riksgäldskontoret och Finansinspektionen också gemensamt utvärdera planerade förändringar i tillgångarnas sammansättning, noga övervaka återförsäkringsarrangemang och åtminstone kvartalsvis kräva en oberoende granskning av försäkrings- tekniska avsättningar och reserver (artikel 27.6).

Planerade förändringar på tillgångssidan torde i huvudsak avse av- yttring av tillgångar i takt med att försäkringsavtalen löper ut. Genom att utvärdera dessa förändringar i förväg kan myndigheterna övervaka att företaget inte genomför transaktioner som minskar dess värde eller stabilitet under resolutionen. Återförsäkringsarrangemang är kritiska för ett försäkringsföretags riskhantering. Noggrann övervakning av dessa är viktig för att säkerställa att de förblir intakta och fungerar effektivt under hela resolutionsprocessen. Regelbundna, oberoende granskningar av försäkringstekniska avsättningar och reserver syftar till att kontrollera att företaget har tillräckliga medel för att uppfylla sina åtaganden gentemot försäkringstagare. Om så inte är fallet ska Riksgäldskontoret, och i samråd med Finansinspektionen i tillämp- liga fall, ta ställning till om ytterligare resolutionsåtgärder bör vidtas i enlighet med artikel 27.9.

Utredningen föreslår att artiklarna 27.5–27.9 införs på ett direktiv- nära sätt i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag.

14.2.4Avslut av avvecklingsprocessen

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska avveckla verksam- heten i ett företag i resolution när

1.alla tillgångar i företaget har avvecklats och dess förpliktelser har fullgjorts, eller

2.om alla, eller i princip alla, tillgångar eller förpliktelser dessför- innan säljs till en förvärvarande tredje part.

802

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 27.8 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten fatta beslut om att ett företag i solvent avveckling ska avvecklas i något av följande fall, beroende på vilket som inträffar först:

a)Alla eller i princip alla tillgångar eller förpliktelser i företaget i solvent avveckling säljs till en förvärvande tredje part.

b)Tillgångarna i företaget solvent avveckling har avvecklats helt och dess skyldigheter har fullt ut fullgjorts.

Avveckling av verksamheten

När alla försäkringsavtal hos försäkringsföretaget i solvent avveck- ling har löpt ut ska företaget avvecklas (artikel 27.8).

Avvecklingsförfarandet kan också, enligt samma artikel, avslutas i förtid genom att Riksgäldskontoret säljer alla tillgångar eller förplik- telser till en tredje part. Även om syftet med verktyget är att avveckla verksamheten kan det inte uteslutas att det dyker upp en köpare som visar intresse för kvarvarande tillgångar och skulder. En försäljning av det återstående inkråmet bör i ett sådant fall betraktas som att Riks- gäldskontoret tillämpar försäljningsverktyget. Bestämmelserna för detta verktyg blir med andra ord då gällande i tillämpliga delar. Den kvarvarande juridisk enheten upplöses därefter genom likvidation.

14.3Principer vid tillämpningen av avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretagsverktyget

Avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretagsverk- tyget – nedan benämnda överföringsverktygen – har gemensamt att deras tillämpning innebär att tillgångar och skulder eller äganderätts- instrument i företaget i resolution förs över till ett annat företag. Det mottagande företaget kan vara ett tillgångsförvaltningsbolag, en förvärvare eller ett broföretag som särskilt har inrättats av resolu- tionsmyndigheten. Eftersom verktygen liknar varandra i den här be-

803

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

märkelsen anger krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag i artik- larna 28 och 29 vissa principer som gäller särskilt för dessa verktyg.

14.3.1Allmänt om rätten att föra över tillgångar, skulder och äganderättsinstrument och om rätten till ersättning

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska ha rätt att tillämpa avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretagsverk- tyget utan att inhämta samtycke från aktieägare, delägare, med- lemmar eller annan tredje part, med undantag för köparen eller broföretaget. Inga andra förfarandekrav än de som anges i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag behöver iakttas.

Om ersättning betalas av köparen eller broföretaget i samband med en överföring av tillgångar, skulder eller aktier, ska denna – efter avdrag för Riksgäldskontorets kostnader, både för egen del och för finansieringsarrangemangets räkning, samt efter eventuell kompensation till borgenärer vars fordringar skrivits ned – tillfalla:

1.ägarna av aktier och andra äganderättsinstrument om det rör sig om en aktieöverföring,

2.företaget i resolution om det rör sig om en inkråmsöverlåtelse.

På motsvarande vis ska ersättning som lämnas av ett tillgångsför- valtningsbolag vid överföring av tillgångar eller skulder tillfalla företaget i resolution, efter avdrag för kostnader och eventuell kompensation till borgenärer. Ersättning får lämnas i form av skuldförbindelser som tillgångsförvaltningsbolaget utfärdar.

Överföringar som görs när avskiljande-, broföretags- eller för- säljningsverktyget tillämpas ska vara föremål för de skyddsåtgärder som framgår av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Aktieägare, delägare, medlemmar eller borgenärer i ett företag i resolution, vars tillgångar och förpliktelser inte har överförts, ska inte ha rätt att rikta krav mot det som har överförts. De ska inte heller ha någon möjlighet att framställa krav mot styrelsen eller den verkställande ledningen i broföretaget eller tillgångsförvalt- ningsbolaget.

804

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 28.1 i krishanteringsdirektivet anges följande. Medlemsstaterna ska se till att resolutionsmyndigheten har befo-

genhet att använda avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretagsverktyget utan att medgivande erhålls från aktieägarna till företaget i resolution eller någon tredje part annat än köparen eller broföretaget. Inga andra förfarandekrav enligt bolags- eller värde- papperslagstiftningen, än de som gäller för överföringsverktygen i enlighet med artikel 29, behöver iakttas.

Enligt artikel 28.2 ska all eventuell ersättning som betalas av köpa- ren eller broföretaget, om inte annat följer av artikel 26.2 och 26.5, tillfalla

a)ägarna till aktierna eller andra äganderättsinstrument, om sådana aktier eller sådana andra ägarinstrument som emitterats av före- taget i resolution har överförts från innehavarna av dessa aktier eller instrument till köparen eller broföretaget,

b)företaget i resolution, om vissa eller alla tillgångar eller skulder

i företaget i resolution har överförts till köparen eller broföretaget.

Vidare anger artikel 28.3 att all eventuell ersättning som betalas av tillgångs- och skuldförvaltningsenheten (hädanefter tillgångsförvalt- ningsbolaget) med avseende på de tillgångar och förpliktelser som förvärvas direkt från företaget i resolution, ska, om inte annat före- skrivs i artikel 26.2 och 26.5, tillfalla företaget i resolution. Ersätt- ningen får betalas i form av skuld som utfärdas av tillgångsförvalt- ningsföretaget.

Överföringar som görs med användning av något av överförings- verktygen ska vidare, enligt artikel 28.4, omfattas av de skyddsåtgärder som anges i artikel 55 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

I artikel 28.7 anges att varken aktieägarna, borgenärerna eller någon tredje part till företaget i resolution vars tillgångar eller skulder inte överförts, har några rättigheter till eller fordringar på de det som över- förts, inte heller på broföretagets eller tillgångsförvaltningsbolagets lednings- eller tillsynsorgan eller verkställande ledning. Vidare anges att denna bestämmelse inte ska påverka direktivets skyddsåtgärder.

805

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

I artikel 28.5 anges att resolutionsmyndigheten ska ha rätt att an- vända avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretags- verktyget mer än en gång under ett resolutionsförfarande för att kunna göra kompletterande överföringar.

Rätt att överföra äganderättsinstrument, tillgångar och förpliktelser utan ägarnas medgivande

Artikel 28.1 slår fast en viktig förutsättning för att resolution ska kunna genomföras snabbt och effektivt – nämligen att Riksgälds- kontoret får tillämpa överföringsverktygen utan att först inhämta godkännande från aktieägare. För att motsvarande ordning även ska omfatta ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar bör det i de svenska bestämmelserna anges att detsamma gäller i förhål- lande till delägare och medlemmar.

Bestämmelsen innebär även att myndigheten inte behöver följa sedvanliga bolagsrättsliga eller civilrättsliga förfaranderegler, vilket möjliggör snabba och beslutsamma åtgärder i en krissituation.

Enligt artikel 28.2 ska ersättning som betalas av en köpare eller ett broföretag vid överföring av tillgångar, skulder eller aktier från ett företag i resolution tillfalla aktieägarna eller andra innehavare av äganderättsinstrument vid en aktieöverföring, och företaget i reso- lution vid en inkråmsöverlåtelse. Denna rätt till ersättning gäller dock, i enlighet med artikel 26.2 och 26.5, endast i den mån medel återstår efter att Riksgäldskontoret har gjort avdrag för sina egna kostnader och för kostnader hänförliga till finansieringsarrangemanget och even- tuell kompensation lämnats till borgenärer vars fordringar skrivits ned.

Artikel 28.3 reglerar motsvarande situation vid överföring av till- gångar eller skulder till ett tillgångsförvaltningsbolag. Som huvudregel ska den ersättning som lämnas för övertagna tillgångar eller skulder tillfalla företaget i resolution. Även i detta fall gäller dock att ersätt- ningen i första hand kan behöva användas för att täcka resolutions- kostnader eller andra prioriterade krav i enlighet med artiklarna 26.2 och 26.5. Ersättningen får enligt artikel 28.3 lämnas i form av skuld som tillgångsförvaltningsbolaget utfärdar, till exempel i form av ett skuldinstrument. Det innebär att ersättningen inte behöver betalas omedelbart vid tidpunkten för överföringen.

806

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

En ägare till ett företag i resolution kan som huvudregel inte göra anspråk på tillgångar eller förpliktelser som överförts från företaget. Inte heller en borgenär vars fordran inte omfattas av en inkråmsöver- föring har någon sådan rättighet. Om anspråket skulle hänföra sig till en viss tillgång som en borgenär har som säkerhet skulle saken dock kunna te sig annorlunda. Av krishanteringsdirektivets skydds- regler följer nämligen att myndigheten inte ska separera säkerhet och fordran. Ägare till ett företag i resolution och dess borgenärer har således, enligt direktivets regler, inte rätt till tillgångar eller för- pliktelser som har överförts, med undantag för fall där borgenärer har säkerhet i en viss tillgång och separationsrätt föreligger.

Artikel 28.7 tydliggör att aktieägare, borgenärer eller andra tredje parter vars tillgångar eller skulder inte har överförts genom tillämp- ning av resolutionsverktyg saknar rätt till de tillgångar och förplik- telser som har överförts. Deras rättsförhållanden förblir knutna till det ursprungliga företaget i resolution och kan inte göras gällande gentemot den mottagande enheten. Regeln syftar till att möjliggöra en klar och rättsligt stabil separation av överförda tillgångar och verk- samheter från det företag som befinner sig i kris. Det är en förut- sättning för att exempelvis ett broföretag ska kunna bedriva verksam- het utan risk för efterföljande anspråk från borgenärer eller ägare i det ursprungliga företaget. För att denna ordning även ska omfatta ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar bör det i de svenska bestämmelserna anges att även delägare och medlemmar sak- nar denna rättighet.

För att genomföra krishanteringsdirektivet bör bestämmelser som motsvarar artiklarna 28.2–28.4 och 28.7 införas i lagen om resolu- tion av försäkringsföretag.

Resolutionsmyndigheten har, enligt artikel 28.5, rätt att använda överföringsverktygen mer än en gång under ett resolutionsförfarande för att kunna göra kompletterande överföringar. Enligt utredningens uppfattning är det självklart att verktygen kan användas mer än en gång under ett resolutionsförfarande. Utredningen ser därför inte behov av någon svensk bestämmelse motsvarande 28.5 i krishanterings- direktivet.

807

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.3.2Förvärvarens rättsliga ställning efter överföringen

Utredningens förslag: Medlemskap eller rätt att delta i betalnings-, clearing- och avvecklingssystem, handelsplattformar eller regle- rade marknader ska få överföras till köparen eller broföretaget om förvärvaren uppfyller kraven för medlemskap eller deltagande i sådana system.

Om förvärvaren inte har ett tillräckligt kreditbetyg, ska det dock inte utgöra hinder för överföring av medlemskap eller en rätt att delta i sådana system.

Riksgäldskontoret ska få besluta att förvärvaren får utöva rättig- heterna i högst 24 månader från det att rättigheten överförts, även om förvärvaren inte uppfyller kraven för medlemskap eller del- tagande. På begäran av förvärvaren ska Riksgäldskontoret få för- länga tiden.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 28.6 i krishanteringsdirektivet ska en köpare av ett företag i resolution eller ett broföretag överta rätten till medlem- skap i, och tillgång till de finansiella marknadsinfrastrukturer som företaget i resolution deltagit i, exempelvis betalnings- och avveck- lingssystem. Vidare anges att, om köparen eller broföretaget inte upp- fyller kriterierna för medlemskap eller deltagande i sådana system, ska denne ändå kunna delta i dem under en tidsperiod som bestäms av resolutionsmyndigheten. Perioden får vara längst 24 månader, men kan förlängas av resolutionsmyndigheten på begäran av köparen. Arti- keln säger också att en köpare eller ett broföretag inte får nekas till- gång till finansiella marknadsinfrastrukturer för att denne saknar, eller har ett alltför lågt, kreditbetyg.

808

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Rätten till medlemskap i finansiella marknadsinfrastrukturer måste följa med överföringen

Att en köpare av ett företag i resolution eller ett broföretag övertar rätten till medlemskap i, och tillgång till de finansiella marknads- infrastrukturer som företaget i resolution deltagit i, exempelvis be- talnings- och avvecklingssystem är en förutsättning för att kritisk verksamhet ska kunna upprätthållas. Det bör införas uttryckliga be- stämmelser som motsvarar artikel 28.6 i lagen om resolution av för- säkringsföretag.

14.3.3Krav vid försäljning

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret använder försälj- nings- eller broföretagsverktyget för att sälja ett företags ägande- rättsinstrument eller dess inkråm ska äganderättsinstrumenten eller tillgångarna och förpliktelserna bjudas ut till försäljning i en- lighet med vissa krav.

Grupper av tillgångar och förpliktelser ska få bjudas ut till för- säljning separat.

En överföring ska ske på affärsmässiga villkor. Vid bedöm- ningen av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som gjorts beaktas.

Ett erbjudande om försäljning:

1.ska vara öppet för insyn,

2.ge en rättvisande bild av företaget och dess tillgångar och för- pliktelser, liksom av äganderättsinstrument som getts ut av företaget,

3.får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna potentiella köpare,

4.får inte ge upphov till intressekonflikter,

5.ska beakta behovet av att uppnå en snabb resolutionsprocess, och

6.ska syfta till att få högsta möjliga pris.

809

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 29.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anger att, om inte annat följer av artikel 29.3, ska resolutionsmyndigheten när den avser att använda försäljningsverktyget eller att sälja ett bro- företag eller dess tillgångar, rättigheter eller skulder, se till att före- taget i resolution, broföretaget eller de berörda tillgångarna, rättig- heterna, skulderna, aktierna eller andra äganderättsinstrumenten bjudas ut till försäljning i enlighet med de krav som anges i artikel 29.2. Grupper av rättigheter, tillgångar och skulder får bjudas ut till för- säljning separat.

Artikel 29.2 räknar upp de krav som ett utbjudande till försälj- ning måste uppfylla, förutsatt att inte annat föreskrivs i unionens regler om statligt stöd:

a)Det ska vara så transparent som möjligt och får inte ge en i sak missvisande bild av tillgångarna, förpliktelserna, aktierna eller de andra äganderättsinstrumenten i det företag eller broföretag som resolutionsmyndigheten avser att överföra.

b)Det får inte på ett otillbörligt sätt favorisera eller diskriminera potentiella köpare.

c)Det ska vara fritt från intressekonflikter.

d)Det får inte ge en potentiell köpare otillbörliga fördelar.

e)Det ska beakta behovet av att vidta en snabb resolutionsåtgärd.

f)Det ska sträva efter att i största möjliga utsträckning maximera försäljningspriset för berörda aktier eller andra äganderättsinstru- ment, tillgångar, rättigheter eller skulder.

Dessa krav ska inte hindra resolutionsmyndigheter från att värva sär- skilda potentiella köpare.

Försäljningsprocessen ska vara marknadsmässig

Artikel 29 i direktivet fastställer specifika principer som ska säker- ställa en marknadsmässig försäljningsprocess. När resolutionsmyn- digheten avser att tillämpa försäljningsverktyget – oavsett om det

810

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

gäller ett företag i resolution, ett broföretag, eller deras tillgångar och förpliktelser – ska försäljningen enligt artikeln genomföras på ett öppet och icke-diskriminerande sätt. Samtidigt ska myndigheten sträva efter att uppnå det högsta möjliga försäljningspriset. De ex- akta villkoren för försäljningsprocessen anges i den andra paragra- fen av artikel 29.2.

Nedan följer en redogörelse för utredningens förslag till hur arti- kel 29.1 och 29.2 bör genomföras i svensk rätt.

Villkor som ska gälla vid utbjudande till försäljning

Av artikel 29.1 framgår att det är när resolutionsmyndigheten siktar på att tillämpa försäljnings- eller broföretagsverktyget som den ska se till att försäljningen uppfyller de fastställda kriterierna, det vill säga det sägs inte uttryckligen att det ska gälla när överföringen faktiskt genomförs. Utredningens tolkning är att artikel 29.1 bör läsas tillsam- mans med artikel 29.3 (se nedan), som anger att resolutionsmyndig- heten får besluta att inte iaktta kraven på marknadsföring om den bedömer att det kan underminera något av resolutionsändamålen. Eftersom denna artikel anger de omständigheter då myndigheten kan bortse från kraven på marknadsföring, torde direktivets syfte vara att de i 29.2 angivna villkoren för försäljningsprocessen ska gälla i alla andra fall. Utredningen anser därför att den svenska bestämmelsen kan uttryckas som att resolutionsmyndigheten ska beakta de angivna vill- koren för en affärsmässig försäljningsprocess. Liknande resonemang återfinns i förarbetena till lagen om resolution.

Förhållandet till EU:s statsstödsregler

Av artikel 29.2 framgår att efterlevnad av kraven på försäljningsför- farandet inte får innebära att EU:s statsstödsregler åsidosätts. Annor- lunda uttryckt, om statsstödsreglerna ställer ytterligare krav på för- säljningsprocessen ska dessa tillämpas. Utredningen anser att det inte särskilt behöver anges att EU:s regler som statsstöd ska tillämpas även i det här sammanhanget.

811

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.3.4Undantag från kravet på utbjudande till försäljning

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få använda försälj- ningsverktyget utan att bjuda ut företaget till försäljning om ett sådant utbjudande bedöms förhindra eller försvåra att uppnå något av resolutionsändamålen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 29.3 ger resolutionsmyndigheten rätt att fatta ett motiverat beslut om att inte iaktta kravet på utbjudande till försäljning, om de finner att iakttagande av de krav som fastställs i artikel 29.2 sanno- likt skulle undergräva ett eller flera av resolutionsändamålen.

Rätt att inte bjuda ut till försäljning

Utredningen anser att möjligheten för Riksgälden att i vissa fall låta bli att gå ut med erbjudande om försäljning bör framgå av lagen om resolution av försäkringsföretag. En bestämmelse som motsvarar arti- kel 29.3 bör med andra ord tas in i den nya lagen.

14.3.5Undantag från kravet på att offentliggöra ett erbjudande om försäljning

Utredningens bedömning: Det krävs inga lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelsen om undantag från krav på offent- liggörande i artikel 29.2 tredje stycket i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

812

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Av sista stycket i artikel 29.2 framgår att varje offentliggörande av utbjudande till försäljning av ett sådant företag som avses i arti- kel 1.1 a–e, eller av broföretaget, som annars skulle krävas enligt artikel 17.1 i förordning (EU) nr 596/2014 får skjutas upp i enlig- het med artikel 17.4 eller 17.5 i den förordningen.

Rätt att under vissa fall avvakta med offentliggörande av ett utbjudande följer av marknadsmissbruksförordningen

Enligt marknadsmissbruksförordningen, EU 596/2014, artikel 17.1, omfattas ett företag vars finansiella instrument är upptagna till han- del på en reglerad marknad av informationsplikt. Emittenten ska så snart som möjligt informera allmänheten om insiderinformation som direkt berör emittenten i fråga.

I artikel 29.2 sista stycket i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag anges att resolutionsmyndigheten i vissa fall får avvakta med att offentliggöra ett utbjudande till försäljning av ett företag i resolution som annars skulle ha krävts enligt artikel 17.1 i marknads- missbruksförordningen. Detta med hänvisning till artikel 17.4 eller

17.5i samma förordning. Enligt 17.4 får en emittent skjuta upp att offentliggöra insiderinformation när ett antal villkor är uppfyllda, bland annat att ett offentliggörande bedöms skada legitima intressen för emittenten, det är inte sannolikt att ett uppskjutande vilseleder allmänheten och emittenten kan säkerställa att informationen för- blir konfidentiell.

Ett erbjudande om försäljning av ett företag under resolution inom ramen för försäljnings- eller broföretagsverktyget torde typiskt sett ha karaktären av insiderinformation och omfattas i så fall av kravet på offentliggörande (förutsatt att dess instrument handlas på en reglerad marknad). Det är samtidigt också fullt möjligt att ett offent- liggörande av en försäljningsprocess skulle kunna försvåra för myn- digheten att uppnå resolutionsändamålen, vilket i så fall skulle vara ett legitimt skäl att avvakta med att offentliggöra ett försäljnings- erbjudande. Om så skulle det rimligen vara ett legitimt intresse att skjuta upp ett offentliggörande av ett utbjudande till försäljning.

813

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Utredningen konstaterar dock att eftersom marknadsmissbruks- förordningen är direkt tillämplig i svensk rätt krävs inga lagstiftnings- åtgärder med anledning av artikel 29.2 sista stycket

14.4Försäljningsverktyget

Försäljning kan vara ett effektivt sätt att säkerställa fortsatt drift av de kritiska verksamheter som det fallerade företaget bedrivit.

14.4.1Definition av försäljningsverktyget och vad som får föras över

Utredningens förslag: Med försäljningsverktyget ska avses en överföring från ett företag i resolution eller från någon annan än företaget till en förvärvare, som inte är ett broföretag eller ett till- gångsförvaltningsbolag.

Riksgäldskontoret ska få använda försäljningsverktyget för att:

1.från företaget föra över tillgångar eller förpliktelser, eller

2.från någon annan än företaget överföra aktier och andra ägander- ättsinstrument som företaget har gett ut.

Om Riksgäldskontoret överför tillgångar och förpliktelser till en köpare, får myndigheten även överföra återförsäkringsrättigheter som är kopplade till de försäkrings- eller återförsäkringsfordringar som omfattas av överföringen, utan återförsäkringsföretagets med- givande.

814

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 2.47 i krishanteringsdirektivet definieras försäljnings- verktyget som en mekanism för resolutionsmyndigheten att föra över aktier eller andra äganderättsinstrument som har getts ut av ett före- tag i resolution, eller tillgångar eller förpliktelser i ett företag i reso- lution till en köpare som inte är ett broföretag.

Enligt artikel 31.1 ska resolutionsmyndigheten ha befogenhet att överföra följande till en köpare som inte är ett broföretag:

a)Aktier eller andra äganderättsinstrument som emitterats av ett företag i resolution.

b)Alla eller vissa tillgångar, rättigheter eller skulder i ett företag i resolution.

Enligt artikel 43.1 g ska resolutionsmyndigheten också ha befogen- het att överföra eventuella återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återför- säkringsföretagets medgivande, om resolutionsmyndigheten helt eller delvis överför tillgångar och skulder kopplade till dessa återförsäk- ringsrättigheter i företaget i resolution till en annan enhet.

Överföring av tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument till en förvärvare

Försäljningsverktyget ger Riksgäldskontoret rätt att antingen sälja hela företaget som är försatt i resolution (genom en aktieöverlåtelse) eller dess tillgångar och förpliktelser (inkråmsöverföring).

Riksgäldskontoret har rätt att föra över tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument inte bara till en extern förvärvare eller ett broföretag, utan även till ett tillgångsförvaltningsbolag. Det finns där- för anledning att, som ett tillägg till krishanteringsdirektivets arti- kel 31.1, även undanta tillgångsförvaltningsbolag från kretsen av mot- tagare vid tillämpning av försäljningsverktyget.

815

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Aktier och andra äganderättsinstrument får föras över

Av artikel 1.51 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att ”äganderättsinstrument” avser andra instrument än aktier som ger äganderätt, instrument som kan konverteras till eller ge rätt att förvärva aktier eller äganderättsinstrument, samt instrument som utgör intressen i aktier eller andra äganderättsinstrument. Riksgälds- kontorets överföringsbefogenheter omfattar således alla dessa typer av instrument.

I ömsesidiga försäkringsbolag saknas överlåtbara äganderättsinstru- ment som kan bli föremål för en överföring vid tillämpning av försälj- ningsverktyget. Det innebär att om ett ömsesidigt försäkringsbolag försätts i resolution kan försäljningsverktyget i praktiken endast an- vändas för att överlåta inkråmet. Se vidare diskussionen i avsnitt 14.1.6.

Överföring av återförsäkringsrättigheter

Om resolutionsmyndigheten för över ett företags tillgångar och för- pliktelser till en köpare kan det vara nödvändigt att även överföra de återförsäkringsrättigheter som är kopplade till de försäkrings- eller återförsäkringsfordringar som följer med överföringen. Enligt arti- kel 43.1 g i direktivet får resolutionsmyndigheten genomföra en sådan överföring utan att inhämta samtycke från det återförsäkringsföre- tag som ursprungligen ingått återförsäkringsavtalet. Det innebär att återförsäkringsrättigheterna automatiskt följer med de försäkrings- åtagandena de hör ihop med.

Bestämmelsen syftar till att säkerställa ett effektivt resolutions- förfarande och bör införas i den nya svenska lagen.

14.4.2Villkoren för överföringen

Utredningens förslag: En överföring ska ske på affärsmässiga villkor. Vid en bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som gjordes när resolutionen inleddes beaktas.

816

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 31.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska en överföring till en förvärvare göras på affärsmässiga villkor, med beaktande av omständigheterna, och i överensstämmelse med unionens regler om statligt stöd.

Resolutionsmyndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att erhålla affärsmässiga villkor för överföringen som med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet är förenliga med den värder- ing som utförts enligt artikel 23.

Överföring på affärsmässiga villkor

Av direktivet, artikel 31.2, framgår att en överföring genom försälj- ningsverktyget ska ske på affärsmässiga villkor. Det framgår sam- tidigt av andra stycket i samma artikel att den värdering som gjorts enligt artikel 23 i direktivet ska beaktas. Detta andra stycke kan sägas innebära ett mer långtgående åtagande att uppnå affärsmässiga vill- kor än det första stycket av artikeln. Det framstår därför som mest ändamålsenligt att i den nya lagen om resolution ange att tillämp- ningen av försäljningsverktyget ska ske på affärsmässiga villkor med beaktande av den värdering som har gjorts i enlighet med kapitel 4 i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag.

Rådande omständigheter ska enligt direktivet beaktas vid en be- dömning av vad som utgör affärsmässiga villkor. Det ligger dock i sakens natur att vad som utgör affärsmässiga villkor kan variera be- roende på exempelvis marknadsförhållandena. Det framstår därför som överflödigt att ange detta i den nya lagen.

I artikel 31.2 görs även en hänvisning till att överföringar genom försäljningsverktyget ska ske i enlighet med unionsrättens regler om statligt stöd. Eftersom dessa regler gäller oberoende av den nu aktu- ella regleringen, finns det inte skäl att i den nu aktuella bestämmel- sen i den nya lagen om resolution särskilt ange att de ska tillämpas i detta sammanhang.

817

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.4.3Rätt att återföra tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, med köparens med- givande, få föra tillbaka överförda tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument när omständigheterna i fallet motiverar detta.

Företaget i resolution eller de ursprungliga ägarna ska vara skyl- diga att ta tillbaka överförda aktier, andra äganderättsinstrument, tillgångar och förpliktelser.

Den som fått ersättning vid en överföring ska betala tillbaka ersättningen om en återföring sker.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 31.3 ger resolutionsmyndigheterna rätt att, med köparens medgivande, annullera de genomförda överföringarna om omstän- digheterna i fallet motiverar detta. Företaget i resolution eller de ur- sprungliga ägarna ska vara skyldiga att återta överförda aktier eller andra äganderättsinstrument, eller tillgångar eller förpliktelser.

Rätt att föra tillbaka tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument kan underlätta ett försäljningsförfarande

Möjligheten att föra tillbaka överförda tillgångar som ges av artikel 31.3 i direktivet kan ge en köpare viss tid att utvärdera den förvärvade verk- samheten i de fall det inte varit möjligt att göra det fullt ut före över- föringen. På så vis kan återföringsmöjligheten underlätta en snabb försäljningsprocess.

I direktivet anges inte att den ersättning som betalats till, eller erhållits från, den tidigare ägaren i samband med den initiala överför- ingen ska återgå när det sker en återföring. För att inte ett oskäligt resultat ska uppstå bör en sådan bestämmelse tas med i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Normalt sett innebär en återföring att det är de tillgångar, för- pliktelser eller äganderättsinstrument som har överförts som förs

818

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

tillbaka. Det utesluter emellertid inte att ersättning motsvarande värdet på de överförda tillgångarna, förpliktelserna eller äganderättsinstru- menten erläggs i stället.

14.4.4Tillstånd att bedriva den verksamhet som förvärvas

Utredningens förslag: En förvärvare ska ha tillstånd att bedriva den verksamhet som förvärvas i samband med en överföring.

Finansinspektionen ska säkerställa att en ansökan om ett sådant tillstånd behandlas skyndsamt.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om överlåtelse av för- säkringsbestånd ska inte gälla för en sådan överlåtelse som sker genom användning av försäljningsverktyget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Av artikel 31.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att en förvärvare av en verksamhet som överförs genom försälj- ningsverktyget måste ha de tillstånd som krävs för att bedriva den överförda verksamheten. Artikeln ställer också krav på tillståndsmyn- digheten att handlägga ett sådant tillståndsärende skyndsamt.

Krav på tillstånd att bedriva försäkringsrörelse

En överföring av aktier påverkar inte de tillstånd som innehas av det fallerande företaget. Annat är fallet vid en s.k. inkråmsöverlåtelse. För försäkringsföretag gäller detta i första hand vid en överlåtelse av försäkringsbeståndet.

De företag som berörs av krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag är i första hand försäkringsföretag och återförsäkringsföre- tag. Båda dessa verksamheter kräver särskilt tillstånd för att få bedrivas i Sverige. Ett förvärvande företag kommer alltså behöva tillstånd för att kunna fortsätta bedriva den verksamhet som tidigare bedrevs av företaget i resolution.

819

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

I direktivet anges inte närmare vad som avses med erforderligt tillstånd att bedriva den verksamhet som förvärvas (artikel 31.4). Dock bör samma gälla som annars gäller (se 14 kap. 1 § FRL). Där- med bör det, om förvärvararen är ett svenskt företag, krävas tillstånd enligt försäkringsrörelselagen. Om förvärvaren i stället har hemvist i ett annat land inom EES bör det krävas auktorisation i det landet. För företag från tredjeland bör det krävas koncession enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige (LUFT).

För tillstånd att bedriva försäkringsrörelse gäller enligt 2 kap. 4 § FRL bland annat att Finansinspektionen ska bedöma att det är sannolikt att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt tillämpliga regler. Motsvarande gäller för försäkringsgivare från tredje- land (se 4 kap. 5 § LUFT).

Som utgångspunkt bör, liksom angavs vid genomförande av mot- svarande regelverk för kreditinstitut och värdepappersföretag, samma regler gälla för en förvärvare av ett företag i resolution som när för- värvet sker i andra fall (prop. 2015/16:5 s. 509). Det innebär bland annat att det bör ställas krav på särskilt rörelsetillstånd, under förut- sättning att den överförda verksamheten är tillståndspliktig och att förvärvaren inte redan har erforderliga tillstånd. Detta bör särskilt anges i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Vid sidan av att de grundläggande kraven för att få bedriva för- säkringsrörelse upprätthålls, finns det också ett behov av att kunna vidta vissa resolutionsåtgärder snabbt. För att tillämpningen av för- säljningsverktyget inte ska försenas bör det i den nya lagen om resolu- tion för försäkringsföretag också framgå att en ansökan om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse ska hanteras skyndsamt av Finans- inspektionen.

Försäkringsrörelselagens bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd

I försäkringsrörelselagen finns det särskilda bestämmelser om över- låtelse av försäkringsbestånd. Bestämmelserna gäller i första hand s.k. frivilliga beståndsöverlåtelser (14 kap. 1–15 §§). Det finns även be- stämmelser som ska tillämpas när ett livförsäkringsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs (14 kap. 16 och 17 §§).

820

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att ett försäkringsföretag helt eller delvis får överlåta sitt försäkringsbestånd till en annan försäk- ringsgivare. Detta kan vara ett svenskt försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES eller ett tjänstepensions- företag (14 kap. 1 §). Vidare krävs ett godkännande av stämman (14 kap. 2 §) och ett särskilt tillstånd av Finansinspektionen (14 kap. 5 §). För tillstånd från Finansinspektionen krävs bland annat att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberät- tigade på grund av försäkringar inte försämras och att den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (14 kap. 7 §).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om överlåtelse av för- säkringsbestånd överensstämmer i grunden med bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Detta gäller såväl de särskilda bestämmelserna i direktivet, till exempel om krav på särskilt tillstånd att bedriva försäkringsrörelse (artikel 31.4 jämförd med 14 kap. 1 § FRL) som grundläggande krav om att skydda försäkrings- tagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen (arti- kel 18.2 jämförd med 14 kap. 7 § FRL). En prövning av en överlåtelse, utöver den som görs av Riksgäldskontoret inom ramen för resolu- tionen, riskerar att fördröja en försäljning utan egentlig nytta för försäkringstagarna. Till detta kommer att en förvärvare alltid ska ha ett grundläggande rörelsetillstånd om en tillämpning av försäljnings- verktyget innebär att förvärvaren efter överlåtelsen kommer att be- driva tillståndspliktig verksamhet (se artikel 31.4 och avsnitt ovan). Det är även svårt att se att vissa bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen, till exempel om godkännande av stämman, har någon funktion efter ett beslut om att försätta ett företag i resolution. Till detta kom- mer att det likväl ska ske en särskild ägarprövning (se avsnitt 14.4.6). Sammantaget bör det vara tillräckligt med de bestämmelser som före- slås i den nya lagen om resolution för att skydda försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade. Bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen om en överlåtelse av försäkringsbestånd bör därmed inte gälla för en sådan överlåtelse som sker genom användning av försälj- ningsverktyget.

821

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.4.5Förvärvarens rättsliga ställning efter en överföring

Utredningens förslag: Vid en överföring ska förvärvaren överta de rättigheter och förpliktelser som följer med det som har över- förts. Förvärvaren ska gå in som part i stället för företaget i resolu- tion i de avtal som överförs. Detta gäller även vid gränsöverskri- dande verksamhet och etablering inom EES

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 31.7 anges att, när det gäller att utöva rättigheter att tillhanda- hålla tjänster eller etablera sig i en annan medlemsstat i enlighet med Solvens II-direktivet, ska köparen betraktas som en fortsättning på företaget i resolution och därmed få fortsätta att utöva alla sådana rättigheter som utövades av företaget i resolution avseende de över- förda tillgångarna, rättigheterna eller skulderna.

Följer redan av svensk rätt

Rättigheter, såsom rätten att gränsöverskrida, påverkas inte vid en aktieöverlåtelse då sådana rättigheter enligt svensk rätt tillkommer företaget som sådant. Genom att införa artikel 31.7 i lagen om reso- lution av försäkringsföretag tydliggörs att detta gäller även vid aktie- överlåtelser i samband med resolution.

14.4.6Prövning av ägares lämplighet

Utredningens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om lämplighetsprövning av ägare ska gälla för en sådan överlåtelse som sker genom användning av försäljningsverktyget.

Om försäljningsverktyget används för att föra över aktier i en sådan omfattning att förvärvet kräver tillstånd enligt reglerna om ägarprövning ska Finansinspektionen handlägga ett sådant ärende skyndsamt.

822

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Om en ägarprövning inte har kunnat slutföras innan en över- föring görs ska överföringen ändå få genomföras. I ett sådant fall ska rösträtten för aktierna utövas av Riksgäldskontoret.

Finansinspektionen ska skriftligen meddela Riksgäldskontoret och förvärvaren så snart som möjligt efter det att inspektionen har fattat beslut avseende tillstånd för förvärvet.

Om Finansinspektionen beslutar att ge tillstånd till förvärvaren ska förvärvaren utöva rösträtten från det att han eller hon och Riksgäldskontoret fått det skriftliga meddelandet från inspek- tionen.

Om Finansinspektionen beslutar att inte ge tillstånd till för- värvaren ska Riksgäldskontoret få kräva att förvärvaren avyttrar aktierna inom en tidsfrist som bestäms av myndigheten.

Inga av de sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av krav för förvärv får tillämpas så länge tillsynsmyndigheten inte har godkänt överföringen.

Utredningens bedömning: Regelverket för granskning av ut- ländska direktinvesteringar bör gälla för en sådan överlåtelse som sker genom användning av försäljningsverktyget.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 31.5 anges att om en överföring av aktier eller andra ägande- rättsinstrument med användning av försäljningsverketyget skulle leda till ett förvärv eller en ökning av ett kvalificerat innehav i för- säkringsföretaget ska tillsynsmyndigheten – genom undantag från artiklarna 57–62 om kvalificerat innehav i Solvens II-direktivet – ut- föra den bedömning som krävs enligt dessa artiklar i så god tid att det inte försenar tillämpningen av försäljningsverktyget eller hind- rar att resolutionsåtgärden uppnår resolutionsändamålen.

Om ägarprövningen inte har slutförts innan dagen för överför- ingen av aktier eller andra äganderättsinstrument ska överföringen ändå få rättslig verkan (31.6 a). Rösträtten avseende aktierna eller äganderättsinstrumenten får dock endast utövas av resolutionsmyn- digheten framtill dess att tillsynsmyndigheten godkänt den nya för- värvaren (31.6 b). Inga av de sanktioner och andra åtgärder vid över-

823

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

trädelser av krav för förvärv eller avyttring av kvalificerade innehav som anges i artikel 62 i Solvens II-direktivet får tillämpas så länge tillsynsmyndigheten inte har godkänt överföringen (31.6 c).

När tillsynsmyndigheten har slutfört bedömningen ska den utan dröjsmål skriftligt meddela resolutionsmyndigheten och förvärvaren huruvida den godkänner eller, i enlighet med artikel 58.4 i Solvens II-direktivet, motsätter sig en överföring av aktier eller andra ägande- rättsinstrument till förvärvaren (31.6 d). Om tillsynsmyndigheten godkänner överföringen, ska förvärvaren anses inneha den rösträtt som är knuten till sådana aktier eller andra äganderättsinstrument omedelbart efter att resolutionsmyndigheten och förvärvaren mot- tagit meddelandet om godkännande från tillsynsmyndigheten (31.6 e).

Om den nya förvärvaren inte godkänns som ägare av tillsynsmyn- digheten får resolutionsmyndigheten kräva att förvärvaren avyttrar aktierna inom en tidsperiod som bestäms av resolutionsmyndigheten och med hänsyn tagen till rådande marknadsförhållanden (31.6 f ii).

Fram till dess att den perioden har löpt ut ska den rösträtt som är knuten till dessa aktier och äganderättsinstrument fortsätt att ha full kraft och verkan (31.6 f i). Om aktierna eller äganderättsinstrumenten inte avyttrats inom den angivna tidsperioden, får tillsynsmyndigheten, med resolutionsmyndighetens medgivande dock ingripa och ålägga förvärvaren sanktioner och andra åtgärder av krav för förvärv eller avyttring av kvalificerade innehav i enlighet med Solvens II-direk- tivet (31.6. f iii).

Försäkringsrörelselagens bestämmelser om ägarprövning

Det övergripande syfte med reglerna om ägarprövning i samband med resolution är att påskynda beslutsprocessen. Det framgår av artikel 31.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, där det anges att tillsynsmyndigheten ska göra bedömningen i såg god tid att det inte försenar användningen av försäljningsverktyget och hind- rar att resolutionsåtgärderna uppnår resolutionsändamålen.

Enligt försäkringsrörelselag (2010:2043) krävs tillstånd från Finans- inspektionen innan ett förvärv görs av aktier eller andelar som inne- bär att ett kvalificerat innehav uppnås. Med kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande som representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller rösterna i företaget eller som annars möjliggör

824

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget. Tillstånd krävs även om ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till eller över- stiger 20, 30 eller 50 procent av kapitalet eller rösterna eller så att före- taget blir dotterföretag (15 kap. 1 §). Finansinspektionen ska fatta ett beslut i frågan inom 60 arbetsdagar (15 kap. 8 §). För att erhålla tillstånd krävs bland annat att förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i företaget och att det till- tänkta förvärvet är ekonomiskt sunt (15 kap. 4 och 5 §§). Om en för- värvare underlåter att ansöka om tillstånd, kan Finansinspektionen besluta att denne vid stämman inte får företräda aktierna eller an- delarna till den del de omfattas av krav på tillstånd (15 kap. 14 §). Finansinspektionen får även förelägga förvärvaren att avyttra aktier eller andelar (15 kap. 15 §).

Allmänt sett ställs stora krav på snabbhet vid vidtagande av reso- lutionsåtgärder för att dessa ska kunna uppnå sitt syfte. Samtidigt är det viktigt att de krav som under normala omständigheter ställs på ett företag som avser att bedriva aktuell verksamhet även gäller för en förvärvare inom ramen för resolution och att verksamheten tryggas långsiktigt. Liksom angavs vid genomförandet av krishan- teringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag finns det i princip två sätt att hantera kravet på att en resolutionsåtgärd måste kunna vidtas snabbt samtidigt som kraven på ägarprövning inte kringgås (se prop. 2015/16:5 s. 503–506). Det ena är att kräva att Finansinspektionen fattar beslut innan överföringen genomförs. Det andra är att tillåta förvärvet även utan tillstånd och ge resolu- tionsmyndigheten befogenhet att i efterhand – om prövningen leder fram till att förvärvet inte godkänns – kräva av förvärvaren att denne avyttrar sina aktier. En nackdel med den senare lösningen kan vara att en tilltänkt förvärvare kan dra sig för att förvärva aktierna utan att först ha blivit godkänd som ägare. Detta, gäller särskilt i tider då marknadsvärdet på de förvärvade aktierna är osäkert eftersom det då finns en större risk för förlust vid en framtvingad avyttring. Mot denna bakgrund är en lösning där ägarprövningen görs snabbt att föredra, under förutsättning att det ändå går att göra en tillräckligt god be- dömning.

Reglerna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag inne- bär en kombination av de två modellerna. Först och främst bör det i lagen om resolution av försäkringsföretag införas en bestämmelse om att Finansinspektionen ska handlägga ett ärende om ägarpröv-

825

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

ning skyndsamt (artikel 31.5). Det bör likväl vara möjligt att över- föra aktier innan Finansinspektionen prövat frågan (artikel 31.6, jfr även 17 kap. 15 § lagen [2015:1016] om resolution). I dessa sär- skilda fall bör rösträtten för aktierna utövas av Riksgäldskontoret. Om Finansinspektionen beslutar att ge tillstånd till förvärvaren bör förvärvaren utöva rösträtten från det att han eller hon och Riksgälds- kontoret fått det skriftliga meddelandet från inspektionen. Om Finansinspektionen beslutar att inte ge tillstånd till förvärvaren bör Riksgäldskontoret få kräva att förvärvaren avyttrar aktierna inom en tidsfrist som bestäms av myndigheten. Fram till dess att den perio- den har löpt ut bör Finansinspektionen inte få ingripa mot den nya förvärvaren (15 kap. 14–16 §§ FRL). Om aktierna eller äganderätts- instrumenten inte avyttrats inom den angivna tidsperioden, får till- synsmyndigheten dock ingripa (jfr prop. 2015/16:5 s. 504).

Regelverket för granskning av utländska direktinvesteringar

Utöver bestämmelserna i försäkringsrörelselagen finns det även andra bestämmelser som kan bli aktuella vid användning av försäljnings- verktyget. Det gäller i första hand lagen (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar. Enligt den lagen ska den som har för avsikt att direkt eller indirekt investera i skyddsvärd verksamhet, i vissa fall göra en anmälan till granskningsmyndigheten. Detta ska ske innan investeringen genomförs. En anmälan ska göras bland annat om investeraren efter investeringen, direkt eller indirekt, skulle komma att förfoga över röster som motsvarar eller överskrider något av gräns- värdena 10, 20, 30, 50, 65 eller 90 procent av rösterna i ett sådant aktiebolag som bedriver skyddsvärd verksamhet (7 §). Med skydds- värd verksamhet avses bland annat samhällsviktig verksamhet (3 §).

Vid införandet av lagen om granskning av utländska direktinvester- ingar konstaterades att det är möjligt att viss finansiell verksamhet, som omfattas av bestämmelserna om rörelsetillstånd enligt regelverk på finansmarknadsområdet, kan komma att räknas som samhällsviktig verksamhet (se prop. 2022/23:116 s. 163). Detta bör fortsatt gälla och även för den verksamhet som bedrivs av företag som omfattas av det nya regelverket om resolution av försäkringsföretag.

Vid införandet konstaterades även att syftet med de berörda regel- verken och de perspektiv ur vilka prövning ska ske skiljer sig åt (se

826

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

prop. 2022/23:116 s. 163). Syftet med lagen om granskning av ut- ländska direktinvesteringar är att förhindra utländska direktinvester- ingar i svensk verksamhet som kan inverka skadligt på Sveriges säker- het eller på allmän ordning eller allmän säkerhet i Sverige (se 1 §). Syftet med bestämmelserna i försäkringsrörelselagen är å sin sida att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkringsföre- taget och i och med det bidra till en ökad trygghet för försäkrings- tagarna och andra ersättningsberättigade (se 15 kap. 4 och 5 §§).

Ovan föreslås att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om lämplighetsprövning av ägare ska gälla för en överlåtelse som sker genom användning av försäljningsverktyget. I enlighet med tidigare ställningstagande bör även bestämmelserna i lagen om granskning av utländska direktinvesteringar gälla för en överlåtelse som sker genom användning av försäljningsverktyget. Det innebär i och för sig två prövningar, oberoende av varandra, som kan leda till olika utfall. När det gäller försäkringsföretag torde det dock bara i enstaka, om ens något fall, röra sig om en sådan verksamhet som omfattas av lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Mot bak- grund av de särskilda skäl som ligger till grund för prövningen enligt den lagen bör det, till skillnad från vad som föreslås i fråga om bestäm- melserna om ägarprövning i försäkringsrörelselagen, inte införas några bestämmelser om att andelar ska kunna överlåtas innan ägar- prövningsprocessen har slutförts.

14.5Broföretagsverktyget

Genom broföretagsverktyget kan hela företaget som försatts i resolu- tion, eller dess inkråm såsom försäkringsportföljen, föras över till ett broföretag som kontrolleras av staten. Huvudsyftet med att inrätta ett broföretag är att säkerställa att kritiska funktioner fortsatt kan tillhandahållas för att skydda försäkringstagarnas intressen (skäl 52). Jämfört med verktyget för solvent avveckling innebär broföretags- verktyget alltså fortsatt aktiv drift av verksamheten. Målsättningen är att företaget eller dess delar ska säljas så snart förutsättningarna är lämpliga (skäl 52).

Jämfört med försäljningsverktyget kan broföretagsverktyget vara ett sätt att skapa tid att hitta en lämplig köpare och till bättre villkor än om försäljningen behöver ske direkt vid, eller i nära anslutning

827

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

till, resolutionstidpunkten. Om det skulle visa sig att verksamheten som broföretaget omhändertagit inte är bärkraftig ska den dock på sikt avvecklas.

Broföretagsverktyget för försäkringsföretag har stora likheter med broinstitutsverktyget för kreditinstitut. Men till skillnad från vad som gäller för kreditinstitut kräver inte krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag uttryckligen att kritisk verksamhet har identi- fierats i det fallerade företaget för att broföretagsverktyget ska få till- lämpas. I stället uttrycks, i artikel 32.2, i mer generella ordalag att syftet med ett broföretag ska vara att nå resolutionsändamålen. Huvudupp- giften för broföretaget ska dock likväl vara att säkerställa att kritisk verksamhet upprätthålls för att skydda försäkringstagarna i det falle- rade företaget (skäl 47).

14.5.1Definition av broföretagsverktyget

Utredningens förslag: Med broföretagsverktyget ska avses att Riksgäldskontoret, till ett broföretag, för över

1.från företaget i resolution: tillgångar eller förpliktelser eller,

2.från någon annan än företaget i resolution: aktier och andra äganderättsinstrument som företaget har gett ut.

Om Riksgäldskontoret överför tillgångar och förpliktelser till ett broföretag, får myndigheten utan återförsäkringsföretagets med- givande även överföra återförsäkringsrättigheter som är kopplade till de försäkrings- eller återförsäkringsfordringar som omfattas av överföringen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, artikel 2.49, definie- rar broföretagsverktyget som en mekanism för överföring av aktier eller andra äganderättsinstrument som emitterats av ett företag i reso- lution, eller tillgångar, rättigheter eller skulder i ett företag i resolu-

828

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

tion, till ett broföretag, i enlighet med artikel 32 (broföretagsverk- tyget).

Enligt artikel 43.1. g har resolutionsmyndigheten rätt att över- föra eventuella återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återförsäkringsföre- tagets medgivande, om resolutionsmyndigheten helt eller delvis över- för tillgångar och skulder kopplade till dessa återförsäkringsrättig- heter i företaget i resolution till en annan enhet.

Överföring av hela eller delar av försäkringsföretaget till ett broföretag

Av artikel 2.49 framgår att broföretagsverktyget kan användas för att föra över antingen aktierna i ett företag i resolution eller hela eller delar av dess tillgångar och skulder till ett broföretag. Det kan finnas avtalsmässiga fördelar med att genom överföring av aktierna låta den juridiska personen fortleva. Att i stället föra över enbart vissa tillgångar och förpliktelser till broföretaget möjliggör en viss om- strukturering redan vid tidpunkten för överföringen. De delar av före- taget som inte förs över ska då avvecklas genom normalt insolvens- förfarande, det vill säga konkurs eller likvidation.

Överföring av återförsäkringsrättigheter

Om Riksgäldskontoret överför ett företags tillgångar och förpliktel- ser till ett broföretag, bör myndigheten även ha rätt att överföra de återförsäkringsrättigheter som är knutna till de försäkrings- eller återförsäkringsfordringar som omfattas av överföringen. Detta bör gälla på samma sätt som vid tillämpning av de andra överföringsverk- tygen och är i enlighet med artikel 43.1 g i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

829

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.5.2Definition av broföretaget

Utredningens förslag: Med ett broföretag ska avses ett aktie- bolag som

1.ägs helt eller delvis av staten, kontrolleras av Riksgäldskon- toret,

2.har bildats för att ta emot tillgångar eller förpliktelser från före- tag i resolution och aktier eller andra äganderättsinstrument som har getts ut av företag i resolution, och

3.har till syfte att nå resolutionsändamålen och att sälja företaget i resolution eller tillgångar eller förpliktelser.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Broföretaget ska, enligt artikel 32.2, vara en juridisk person som upp- fyller samtliga följande kriterier:

a)Det ägs helt eller delvis av en eller flera offentliga myndigheter, vilka kan omfatta resolutionsmyndigheten eller, i tillämpliga fall, ett försäkringsgarantisystem, och som kontrolleras av resolutions- myndigheten.

b)Det har bildats för att ta emot och inneha vissa av eller samtliga de aktier eller andra äganderättsinstrument som emitterats av före- taget i resolution eller vissa av eller samtliga tillgångar och förplik- telser i ett eller flera företag i resolution i syfte att uppnå resolu- tionsmålen och sälja företaget i resolution.

Broföretaget – ett aktiebolag som ägs helt eller delvis av staten

Broföretaget måste enligt direktivet (artikel 32.2) vara en egen juri- disk person. I svensk rätt omfattar begreppet juridisk person bland annat aktiebolag, ekonomiska föreningar och ömsesidigt ägda före- tag. Utredningen bedömer att broföretaget i den nya lagen om reso- lution för försäkringsföretag bör definieras som ett aktiebolag – i lik-

830

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

het med vad som gäller för ett broinstitut enligt lagen (2015:1016) om resolution. Detta av följande skäl.

Styrning: Staten måste kunna kontrollera broföretaget fullt ut. Bolagsordningen kan därför inte till exempel ge samtliga ägare rätt att delta i styrningen av företaget.

Överlåtbarhet: En framtida försäljning kan kräva att företaget har aktier som kan överlåtas till en ny ägare.

Kapitalisering: Ett broföretag behöver kunna ta emot kapitaltill- skott från finansieringsarrangemanget för att kapitalisera upp ett företag i resolution.

Ovanstående förutsätter även vissa egenskaper hos ett företag som förs över till ett broföretag. Företaget måste ha utgivna ägarin- strument som broföretaget kan ta över. Det innebär att företaget inte kan vara ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening, eftersom dessa associationsformer saknar överlåtbara ägarinstrument. Om ett sådant företag försätts i resolution kan Riksgäldskontoret där- för behöva ombilda det till ett aktiebolag innan en överföring till bro- företaget kan ske (se vidare avsnitt 14.1.6).

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föreskrivs att broföretaget ska ägas helt eller delvis av en eller flera myndigheter. Eftersom en myndighet enligt svensk rätt inte är en egen juridisk person kan dock en myndighet i formell mening inte äga egendom. I det svenska genomförandet av artikel 32.2 bör det därför i stället anges att broföretaget ska ägas helt eller delvis av staten.

Broföretagets syfte: uppnå resolutionsändamålen och möjliggöra försäljning

Av artikel 32.2 framgår att broföretaget ska ha bildats för att ta emot tillgångar, förpliktelser eller äganderättsinstrument från ett företag i resolution – i syfte att uppnå resolutionsändamålen och förbereda försäljning. Av andra artiklar (bland annat. artiklarna 29.1 och 33.2) framgår resolutionsmyndighetens rätt att även sälja tillgångar och för- pliktelser som överförts till broföretaget från företaget i resolution. För tydlighetens skull bör detta uttryckligen anges i den svenska defi- nitionen av broföretag i den nya lagen om resolution för försäkrings- företag.

831

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.5.3Tillämpningsområde

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret tillämpar broföre- tagsverktyget ska myndigheten se till att det totala värdet av de skulder som överförs till broföretaget från företaget i resolution, inte överstiger det totala värdet av de tillgångar som överförs från företaget i resolution.

Riksgäldskontoret ska få överföra tillgångar, förpliktelser eller äganderättsinstrument som överförts till ett broföretag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 32.2. i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten, när den tillämpar broföretagsverktyget, säkerställa att det totala värdet av de skulder som överförts till bro- företaget inte överstiger det totala värdet av de rättigheter och till- gångar som överförts från företaget i resolution.

Efter tillämpning av broföretagsverktyget får resolutionsmyndig- heten, enligt artikel 33.5, överföra aktier eller andra äganderättsinstru- ment, eller tillgångar, rättigheter eller skulder från broföretaget till en förvärvande tredje part.

Förluster ska påföras försäkringsföretagets ägare och borgenärer innan någon överföring till broföretaget görs

Artikel 32.3 syftar till att säkerställa att staten inte bär kostnaden för förluster som i stället bör bäras av ägare och borgenärer till det falle- rade företaget. Om skulderna överstiger tillgångarna kan skuldned- skrivningsverktyget användas tillsammans med broföretagsverktyget för att skriva ned skulderna. Ett alternativ är att genomföra en in- kråmsöverföring, där valda tillgångar och skulder förs över till bro- företaget, och kvarlämnade skulder i stället avvecklas genom ett konkursförfarande.

832

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Försäljning av broföretagets tillgångar, förpliktelser eller äganderättsinstrument

I enlighet med artikel 32.5 får Riksgäldskontoret besluta att överföra tillgångar, förpliktelser eller äganderättsinstrument som överförts till ett broföretaget. En sådan åtgärd är en naturlig följd av tillämp- ning av broföretagsverktyget och bör framgå av den nya lagen.

14.5.4Rätt att återföra tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, när omständig- heterna motiverar det, få föra tillbaka överförda tillgångar eller förpliktelser till företaget i resolution eller den förra ägaren eller innehavaren, om

1.möjligheten att de specifika tillgångarna eller förpliktelserna kan komma att återföras anges uttryckligen i det instrument genom vilket överföringen gjordes, och

2.de specifika tillgångarna eller förpliktelserna inte omfattas av de klasser av tillgångar eller förpliktelser som anges i relevant instrument och inte heller uppfyller villkoren i instrumentet för överföring av dessa.

En återföring får ske när som helst och ska uppfylla de villkor som anges i relevant instrument.

Den som har fått ersättning vid en överföring ska betala till- baka ersättningen om en återföring sker.

Den som är mottagare vid en återföring ska vara skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka, om omstän- digheterna motiverar det.

833

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Efter tillämpning av broföretagsverktyget får resolutionsmyndig- heten, enligt artikel 32.4 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag, när omständigheterna motiverar detta, annullera de genom- förda överföringarna. Företaget i resolution eller de ursprungliga ägarna ska, enligt samma artikel, vara skyldiga att återta överförda tillgångar, rättigheter eller skulder, eller aktier eller andra ägande- rättsinstrument, om omständigheterna i fallet motiverar detta, i alla följande situationer:

a)Möjligheten att de specifika aktierna eller andra äganderättsinstru- menten, tillgångarna, rättigheterna eller skulderna kan komma att återföras anges uttryckligen i det instrument genom vilket över- föringen gjordes.

b)De specifika aktierna eller andra äganderättsinstrumenten, till- gångarna, rättigheterna eller skulderna omfattas inte av de klasser av, eller uppfyller inte de villkor för överföring av, aktier eller andra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder som anges i det instrument genom vilket överföringen gjordes.

Ett återförande enligt första stycket får ske inom en tidsperiod som anges i beslutet om överföring och ska uppfylla alla andra villkor som anges i beslutet enligt vilket överföringen gjordes.

Rätt att föra tillbaka tillgångar och förpliktelser

När resolutionsmyndigheten använder broföretagsverktyget för att föra över tillgångar, förpliktelser eller aktier från ett krisdrabbat före- tag kan det i efterhand visa sig att vissa överföringar var olämpliga eller ogiltiga. På liknande sätt som vid användning av försäljnings- verktyget får därför resolutionsmyndigheten, under vissa förutsätt- ningar, föra tillbaka tillgångar och skulder till företaget i resolution.

Till skillnad från försäljningsverktyget, som förutsätter köparens medgivande för att en återföring ska kunna ske, kräver broföretags- verktyget att det antingen framgår av överföringsbeslutet att åter- föring är tillåten, eller att det i efterhand konstateras att de överförda

834

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

tillgångarna eller skulderna inte uppfyller de villkor som angavs i be- slutet.

Artikel 32.4 bör införas på ett direktivnära sätt i den nya lagen. Det bör i likhet med bestämmelserna för försäljningsverktyget läggas till att en eventuell ersättning, som betalats till eller erhållits från en tidigare ägare eller innehavare i samband med den initiala överför- ingen, ska återgå när det sker en återföring.

14.5.5Broföretagets rättsliga ställning

Utredningens förslag: Vid en överföring ska broföretaget överta de rättigheter och förpliktelser som följer med det som förts över. Broföretaget ska gå in som part i stället för företaget i de avtal som överförs.

Särskilda bestämmelser ska gälla avseende överföring av med- lemskap eller rätt att delta i finansiella marknadsinfrastrukturer.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 32.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska ett broföretag betraktas som en fortsättning på företaget i reso- lution och ska få fortsätta att utöva alla de rättigheter som utövades av företaget i resolution avseende de överförda tillgångarna, rättig- heterna eller skulderna.

Viktigt att säkerställa en sömlös övergång till broföretaget och att verksamheten entydigt siktar på att nå resolutionsändamålen

Artikel 32.6 tar sikte på att säkerställa en smidig överföring till bro- företaget genom att slå fast att broföretaget är att betrakta som en fortsättning på företaget i resolution. Om Riksgäldskontoret har valt att göra en överföring av aktierna till broföretaget kommer verksam- heten att fortsätta att drivas i företaget i resolution, som dotterföre- tag till broföretaget. Även i ett sådant fall ska broföretaget ses som

835

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

en fortsättning på företaget i resolution. Broföretaget får då de rättig- heter som följer med ägandet av aktierna.

Artikel 32.6 kan läsas tillsammans med artikel 28.6 som innehåller liknande bestämmelser för alla de tre överföringsverktygen men i detta fall med särskilda bestämmelser för att säkerställa fortsatt till- gång de finansiella marknadsinfrastrukturerna för ett företag eller dess verksamhet i resolution.

14.5.6Verksamheten i ett broföretag

Utredningens förslag: Ledningen i ett broföretag ska se till att verksamheten bedrivs i syfte att uppnå resolutionsändamålen. Led- ningen ska sträva efter att sälja företaget i resolution eller de över- förda tillgångarna eller förpliktelserna. En försäljning ska ske vid lämplig tidpunkt.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 33.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska broföretagets ledning driva broföretaget för att uppnå resolutions- ändamålen och, så snart marknadsvillkoren är lämpliga, sälja före- taget i resolution eller de överförda tillgångarna, rättigheterna eller skulderna till en eller flera köpare inom den privata sektorn. Detta gäller med förbehåll för de begränsningar som gäller enligt unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler.

Verksamheten ska drivas med sikte på försäljning

Artikel 33.2 slår fast att syftet med driften av verksamheten i broföre- taget är att sälja företaget eller de överförda tillgångarna och förplik- telserna så snart det finns en eller flera lämpliga privata köpare och priset är det rätta. Eftersom syftet avviker från vad som normalt gäller för aktiebolag (se 3 kap. 1 § första stycket 3 och 3 § aktiebolagslagen [2005:551]), bör detta framgå av bolagsordningen. Det kan noteras att krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, till skillnad från

836

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

vad som gäller för krishanteringsdirektivet för kreditinstitut, inte anger någon tidsperiod inom vilket broföretaget måste avvecklas.

I artikel 33.2 anges även att kraven på hur verksamheten ska drivas är villkorat av de krav som följer av unionsrättsliga och nationella kon- kurrensregelverk. Utredningen anser dock att det inte behövs uttryck- liga hänvisningar till tillämpliga konkurrensregler i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag. I likhet med de unionsrättsliga reglerna om statligt stöd, är det konkurrensrättsliga regelverket ett parallellt regelverk till krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag. Det är således tillämpligt oavsett om detta uttryckligen anges i den nya lagen eller inte.

14.5.7Styrning och kontroll av ett broföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska godkänna:

1.broföretages bolagsordning,

2.styrelsen i broföretaget,

3.ersättningen till styrelseledamöterna och ledamöternas ansvars- områden, och

4.broföretagets strategiska mål och riskstrategi.

Broföretaget ska ha tillstånd att bedriva försäkringsrörelse. Finansinspektionen ska, på begäran av Riksgäldskontoret, få

medge att broföretaget under en begränsad tid bedriver försäk- ringsrörelse trots att det inte fullt ut uppfyller samtliga tillstånds- krav, förutsatt att Riksgäldskontoret har bedömt att ett sådant tillstånd är nödvändigt för att uppnå resolutionsändamålen.

Riksgäldskontoret ska kunna kontrollera broföretaget genom att företräda aktierna vid bolagsstämman i broföretaget.

Utredningens bedömning: Det bör inte införas särskilda begräns- ningar i broföretagets, dess ledningsorgans eller verkställande led- ningens ansvar.

837

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Broföretags verksamhet ska, enligt första paragrafen i artikel 33.1, uppfylla följande krav:

a)Resolutionsmyndigheten ska godkänna broföretagets bolags- ordning.

b)Resolutionsmyndigheten ska, beroende på broföretagets ägar- struktur, antingen utse eller godkänna broföretagets förvalt- nings-, lednings- eller tillsynsorgan.

c)Resolutionsmyndigheten godkänner ersättningen till medlem- marna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och fast- ställer deras ansvarsområden.

d)Resolutionsmyndigheten godkänner broföretagets strategi och riskprofil.

e)Broföretaget auktoriseras i enlighet med Solvens II-direktivet och har den auktorisation som krävs enligt tillämplig nationell rätt för att utöva de verksamheter eller erbjuda de tjänster som det förvärvar genom en överföring som görs enligt artikel 42 i det här direktivet.

f)Broföretaget uppfyller kraven i, och är föremål för tillsyn, i enlig- het med Solvens II-direktivet.

g)Broföretagets verksamhet är förenlig med unionens regler om statligt stöd och resolutionsmyndigheten får specificera motsva- rande begränsningar av dess verksamhet.

Utan hinder av de bestämmelser som avses i första stycket e och f, och när detta krävs för att uppnå resolutionsmålen, får ett broföre- tag etableras och auktoriseras utan att kraven i Solvens II-direktivet är uppfyllda under en kort period i början av dess verksamhet. Reso- lutionsmyndigheten ska lämna in en begäran med den innebörden till tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten beslutar att bevilja en sådan auktorisation ska den ange under vilken period broföretaget är undantaget från kraven i Solvens II-direktivet. Perioden får inte överstiga 24 månader.

838

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Målen för ett broföretag får, enligt artikel 32.7, inte innebära några skyldigheter eller något ansvar för aktieägare eller borgenärer i före- taget i resolution. Medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller till- synsorganet eller den verkställande ledningen i broföretaget ska inte ha någon ansvarsskyldighet gentemot sådana aktieägare eller borge- närer när det gäller åtgärder som de vidtagit eller underlåtit att vidta i samband med fullgörandet av sina uppgifter, såvida inte åtgärden eller underlåtenheten innebar grov oaktsamhet eller allvarlig försum- melse enligt nationell rätt som direkt påverkat sådana aktieägares eller borgenärers rättigheter.

Ett broföretag ska ha tillstånd att bedriva försäkringsrörelse

Ett broföretag ska som huvudregel omfattas av samma krav på till- stånd och stå under samma form av tillsyn som andra företag som bedriver motsvarande verksamhet (artikel 33.1 e och 33.1 f i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Direktivet möjliggör dock, enligt andra stycket i artikel 33.1, vissa avsteg från denna huvud- regel. På begäran av Riksgäldskontoret får Finansinspektionen medge att broföretaget under en begränsad tid bedriver verksamhet utan att samtliga tillståndskrav är uppfyllda. Denna möjlighet ska ses i ljuset av vikten av att undvika avbrott i den verksamhet som över- förs till broföretaget. Samtidigt innebär regleringen en särbehand- ling av broföretaget i förhållande till andra finansiella företag. Det är därför viktigt att möjligheten till undantag endast utnyttjas i den utsträckning som är nödvändig för att uppnå resolutionsändamålen, i enlighet med det sista stycket i artikel 33.1.

Mot denna bakgrund föreslås att Finansinspektionen endast får bevilja ett sådant tillfälligt tillstånd om Riksgäldskontoret har gjort bedömningen att det krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

Riksgäldskontoret kontrollerar broföretaget genom att företräda samtliga aktier vid bolagsstämman

Av artikel 33.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag fram- går att broföretaget ska kontrolleras av resolutionsmyndigheten. Direktivet anger dock inte några närmare riktlinjer för hur resolu- tionsmyndigheten ska utöva kontroll över broföretaget, eller kon-

839

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

trollens omfattning. Utredningen anser att kontroll i det här avse- endet bör avse en rätt för Riksgäldskontoret att vid bolagsstämman utöva den rösträtt som är förenad med aktierna i broföretaget, oav- sett om dessa ägs av staten eller inte.

Bolagsstämman fastställer bolagsordningen och utser broföretagets styrelse

Av aktiebolagslagen följer att det är bolagsstämman som fastställer bolagsordningen och utser företagets styrelse. Eftersom Riksgälds- kontoret föreslås företräda aktierna vid bolagsstämman blir det också myndighetens uppgift att godkänna bolagsordningen i broföretaget. Det kan i sammanhanget erinras om den lämplighetsprövning som Finansinspektionen ska göra av en person som ska ingå i ledningen i ett företag som driver försäkringsrörelse (se 2 kap. 4 § FRL). Riks- gäldskontoret kommer således bara kunna utse sådana styrelseleda- möter som Finansinspektionen anser är lämpliga.

Riksgäldskontoret beslutar genom bolagsstämman om styrelseledamöternas ersättning och genom styrelsen om ansvarsområden inom styrelsen

I fråga om beslut om ledningens ansvarsområden och ersättning kan noteras att styrelsen, enligt aktiebolagslagen, ansvarar för att fast- ställa sin egen arbetsordning i vilken det bland annat ska framgå hur arbetet ska fördelas mellan de olika styrelseledamöterna. Som huvud- regel väljer styrelsen sin egen ordförande, om inte annat anges i bo- lagsordningen eller har beslutats av bolagsstämman. Reglerna i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag i denna del behöver alltså genomföras i den nya lagen om resolution genom en uttrycklig be- stämmelse som ger Riksgäldskontoret befogenhet att bestämma styrelsens arbetsordning i enlighet med det som sägs i aktiebolags- lagen. Av Riksgäldskontorets rätt att företräda samtliga aktier vid bolagsstämman följer också att det är Riksgäldskontoret som beslu- tar om styrelseledamöternas ersättning, eftersom detta enligt aktie- bolagslagen omfattas av bolagsstämmans beslutskompetens.

840

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Riksgäldskontoret ska godkänna broföretagets strategi och riskprofil

Beslut om ett företags strategi och riskprofil anses typiskt sett vara en förvaltningsåtgärd som inte omfattas av bolagsstämmans besluts- kompetens. Direktivets krav på att resolutionsmyndigheten ska god- känna ett broföretags strategi och riskprofil behöver därför genom- föras genom en särskild bestämmelse i den nya lagen om resolution.

Utredningen föreslår att begreppen ”strategi” och ”riskprofil” ut- trycks som ”strategiska mål” och ”riskstrategi” i den bestämmelse som genomför krishanteringsdirektivet i denna del, eftersom det är dessa begrepp som används i Lagen om resolution.

Ansvarsförhållandet mellan broföretaget och aktieägarna och borgenärerna i företaget i resolution

Artikel 32.7 reglerar ansvarsförhållandet mellan broföretaget och aktieägarna och borgenärerna i företaget i resolution. Enligt utred- ningens bedömning finns det emellertid inte anledning att införa begränsningar i broföretagets, dess ledningsorgans eller verkställande lednings ansvar. Detta innebär att vanliga skadeståndsrättsliga regler blir tillämpliga, närmast 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Det bör således inte införas några särskilda bestämmelser för att genom- föra artikel 32.7 i svenska bestämmelser.

14.5.8Upphörande av verksamheten i ett broföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska avveckla verksam- heten i ett broföretag om

1.broföretaget slås samman med ett annat företag,

2.broföretaget inte längre uppfyller kraven för att vara ett bro- företag,

3.samtliga, eller i stort sett samtliga, broföretagets tillgångar eller förpliktelser säljs till en förvärvande tredje part, eller

841

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

4.broföretagets tillgångar avvecklas helt och dess förpliktelser fullgörs fullt ut.

Inkomster som uppkommer i samband med avvecklingen av verk- samheten ska, efter avdrag för de kostnader som Riksgäldskon- toret haft, för sin egen eller för finansieringsarrangemangets räk- ning, och eventuell kompensation till borgenärer som fått sina fordringar nedskrivna, tillfalla aktieägarna i broföretaget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 33.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheterna besluta att en enhet inte längre är ett broföretag i någon av följande situationer, beroende på vilket som inträffar först:

a)Broföretaget slås samman med en annan enhet.

b)Broföretaget uppfyller inte längre kraven i artikel 32.2.

c)Alla eller praktiskt taget alla broföretagets tillgångar, rättigheter eller skulder säljs till en förvärvande tredje part.

d)Broföretagets tillgångar avvecklas helt och dess skulder fullgörs fullt ut.

Eventuella inkomster som uppkommer till följd av att broföretagets verksamhet avslutas ska, enligt artikel 33.4 i direktivet, om inte annat föreskrivs i artikel 26.2 och 26.5, tillfalla aktieägarna i broföretaget.

Avveckling av tillgångar och skulder

Artikel 33.3 anger under vilka omständigheter verksamheten i ett broföretag ska avslutas. Av artikeln framgår att verksamheten i ett broföretag ska upphöra om dess tillgångar helt eller i väsentliga delar avvecklats och dess skulder fullgjorts helt eller i väsentliga delar. Av- veckling av tillgångar kan ske i takt med att försäkringsfordringar

842

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

löper ut och inte förnyas. Broföretagsverktyget får vid den här tillämp- ningen stora likheter med verktyget för solvent avveckling.

Sammanslagning med en annan enhet

Ett annat sätt att avsluta verksamheten i ett broföretag är genom sammanslagning med ett annat försäkringsföretag. Sammanslag- ningen sker normalt i form av en fusion enligt 23 kap. aktiebolags- lagen, vilket innebär att det övertagande företaget tar över samtliga tillgångar och förpliktelser från broföretaget, som därmed upphör att existera utan att likvidation behöver genomföras.

Eventuell ersättning som betalas i samband med att verksamheten avvecklas tillfaller aktieägarna i broföretaget. Detta sker dock först efter att Riksgäldskontorets kostnader – både för egen del och för finansieringsarrangemangets räkning – har täckts, samt efter att even- tuell kompensation lämnats till borgenärer vars fordringar skrivits ned under resolutionsförfarandet.

14.6Avskiljandeverktyget

14.6.1Definition av avskiljandeverktyget

Utredningens förslag: Med avskiljandeverktyget ska avses att Riksgäldskontoret till ett tillgångsförvaltningsbolag för över till- gångar eller förpliktelser från ett företag i resolution eller ett eller flera broföretag.

Om Riksgäldskontoret överför tillgångar och förpliktelser till ett tillgångsförvaltningsbolag, får myndigheten utan återförsäk- ringsföretagets medgivande även överföra återförsäkringsrättig- heter som är kopplade till de försäkrings- eller återförsäkrings- fordringar som omfattas av överföringen.

843

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 2.44 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag definie- ras avskiljandeverktyget som en mekanism för en resolutionsmyn- dighets överföring av tillgångar eller förpliktelser i ett företag i reso- lution till ett tillgångsförvaltningsbolag i enlighet med artikel 30 i direktivet.

Enligt artikel 43.1. g har resolutionsmyndigheten rätt att över- föra eventuella återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återförsäkrings- företagets medgivande, om resolutionsmyndigheten helt eller delvis överför tillgångar och skulder kopplade till dessa återförsäkrings- rättigheter i företaget i resolution till en annan enhet.

Överföring av tillgångar som inte bör säljas omgående

De ovan beskrivna resolutionsverktygen – verktyget för solvent avveckling, broföretagsverktyget och försäljningsverktyget – kan användas för fortsatt drift av kritisk verksamhet. Verksamhet som inte bedöms som kritisk eller som inte av andra skäl omfattas av re- solutionsåtgärderna bör som huvudregel avvecklas genom konkurs eller likvidation. Men om det finns särskilda skäl att inte omedelbart sälja vissa tillgångar genom ett normalt insolvensförfarande, kan dessa i stället överföras till ett tillgångsförvaltningsbolag med stöd av avskiljandeverktyget. Syftet med avskiljandeverktyget är att sepa- rera icke presterande tillgångar från sådana som fortfarande gene- rerar värde och som kan överföras till ett sunt företag, exempelvis ett broföretag (skäl 36).

Med ett tillgångsförvaltningsbolag avses ett företag som bildats särskilt för att förvalta de överförda tillgångarna och förpliktelserna tills det bedömts lämpligt att avveckla dem. Flera tillgångsförvaltnings- bolag, så kallade ”bad banks”, upprättades i Sverige i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet, då för att hantera pro- blematiska tillgångar inom framför allt fastighetssektorn. Om en kris skulle påverka de svenska försäkringsföretagen på ett systematiskt vis kan ett tillgångsförvaltningsbolag på liknande vis användas för att under en övergångsperiod förvalta vissa problematiska tillgångar.

844

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Överföring av återförsäkringsrättigheter

Om Riksgäldskontoret överför ett företags tillgångar och förplik- telser till ett tillgångsförvaltningsbolag, bör myndigheten även ha rätt att överföra de återförsäkringsrättigheter som är knutna till de försäkrings- eller återförsäkringsfordringar som omfattas av över- föringen. Detta bör gälla på samma sätt som vid tillämpning av de andra överföringsverktygen och är i enlighet med artikel 43.1 g i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

14.6.2Tillämpningsområde

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få använda avskil- jandeverktyget om:

1.marknaden för tillgångarna i fråga är sådan att ett omedelbart avyttrande av dem inom ramen för ett normalt insolvensför- farande skulle kunna få negativa effekter på någon finansiell marknad,

2.en överföring är nödvändig för att verktyget för solvent avveck- ling ska kunna användas eller för att företaget i resolution eller ett broföretag ska kunna fungera väl, eller

3.överföringen är nödvändig för att maximera intäkterna från avvecklingen av företaget.

Avskiljandeverktyget får endast användas i förening med ett annat resolutionsverktyg.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Resolutionsmyndigheten får, enligt artikel 30.5 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag, överföra tillgångar, eller förplik- telser endast i kombination med andra resolutionsverktyg och om någon av följande situationer uppstår:

845

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

a)Förhållandena på den specifika marknaden för tillgångarna och förpliktelserna är sådana att en likvidation av dessa enligt ett nor- malt insolvensförfarande kan få negativa effekter på en eller flera finansiella marknader.

b)En sådan överföring är nödvändig för att underlätta användningen av verktyget för solvent avveckling eller för att säkerställa att före- taget i resolution eller ett broföretag fungerar väl.

c)En sådan överföring är nödvändig för att maximera behållningen efter likvidation.

Särskilda omständigheter när avskiljandeverktyget tillämpas

Avskiljandeverktyget skiljer sig från de andra överföringsverktygen genom att det endast får användas i kombination med ett annat reso- lutionsverktyg och under särskilda omständigheter.

Villkoren liknar de som gäller för avskiljandeverktyget vid krishan- tering av banker. I likhet med vid bankkriser kan en snabb avveck- ling av ett försäkringsföretags tillgångar i konkurs leda till kraftiga prisfall på vissa tillgångar. Det kan i sin tur påverka den finansiella ställningen för andra försäkringsföretag eller aktörer med stora inne- hav av samma tillgångsslag och därigenom skapa spridningseffekter på marknaden. Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ger resolutionsmyndigheten möjlighet att använda avskiljandeverktyget även i kombination med verktyget för solvent avveckling. Genom att föra över vissa tillgångar och skulder till ett tillgångsförvaltnings- bolag kan den verksamhet som ska genomgå solvent avveckling ren- odlas, vilken kan underlätta en kontrollerad och stabil avveckling.

Det bör vara upp till Riksgäldskontoret att bedöma om villkoren för att använda avskiljandeverktyget är uppfyllda. Om Riksgälds- kontoret bedömer att värdet blir högre om vissa tillgångar förs över till ett tillgångsförvaltningsbolag än om dessa omedelbart avvecklas, ska myndigheten alltså göra detta.

846

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

14.6.3Definition av ett tillgångsförvaltningsbolag

Utredningens förslag: Med ett tillgångsförvaltningsbolag ska av- ses ett aktiebolag som:

1.helt eller delvis ägs av staten och som kontrolleras av Riksgälds- kontoret,

2.har bildats för att ta över tillgångar eller förpliktelser från före- tag i resolution eller broföretag, och

3.har som uppgift att förvalta de överförda tillgångarna och för- pliktelserna med målet att uppnå högsta möjliga värde vid en framtida försäljning eller avveckling.

När broföretagsverktyget har använts ska tillgångsförvaltnings- bolaget få förvärva tillgångar eller förpliktelser från broföretaget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 30.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett företag ska anses vara ett tillgångsförvaltningsbolag. Av artikeln framgår att ett till- gångsförvaltningsbolag ska vara en juridisk person som

a)ägs helt eller delvis av en eller flera myndigheter och kontrolleras av resolutionsmyndigheten, och

b)har bildats i syfte att ta emot vissa eller samtliga tillgångar och förpliktelser i ett eller flera företag under resolution eller ett bro- företag.

Av artikel 30.3 framgår att tillgångsförvaltningsbolaget ska förvalta de tillgångar som överförts till det i syfte att maximera värdet på till- gångarna genom en slutlig försäljning eller ordnad avveckling.

Om resolutionsmyndigheten har använt broföretagsverktyget får tillgångsförvaltningsbolaget, i enlighet med artikel 30.7, förvärva till- gångar eller förpliktelser från broföretaget.

847

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Tillgångsförvaltningsbolaget kontrolleras av Riksgäldskontoret

Av artikel 30.2 framgår att ett tillgångsförvaltningsbolag, i likhet med ett broföretag, ska stå under Riksgäldskontorets kontroll oavsett hur ägandet ser ut.

Artikeln föreskriver också att tillgångsförvaltningsbolaget kan ägas av en eller flera myndigheter. Som konstaterades beträffande bro- företagsverktyget ovan, kan dock en myndighet enligt svensk rätt inte i formell mening äga egendom. I det svenska genomförandet av artikel 30.2 bör det därför i stället anges att tillgångsförvaltnings- bolaget ska ägas helt eller delvis av staten.

Det kan synas finnas en motsättning mellan målet att förvalta de överförda tillgångarna i syfte att nå högsta möjliga värde och ett av skälen för att föra över tillgångar till ett förvaltningsbolag – att för- hindra negativa effekter på de finansiella marknaderna. Syftet med att använda ett tillgångsförvaltningsbolag torde dock ofta kunna upp- nås redan genom överföringen, eftersom poängen då är att lyfta bort vissa tillgångar från omedelbar försäljning. Att regelverket därefter kräver att tillgångarna förvaltas på ett värdemaximerade sätt är i linje med det generella krav som direktivet ställer på resolutionsmyndig- heten att sträva efter att undvika onödig värdeförstöring.

14.6.4Vad får föras över?

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få använda avskil- jandeverktyget för att, från företaget i resolution eller från ett bro- företag, föra över tillgångar eller förpliktelser till ett eller flera till- gångsförvaltningsbolag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 30.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att medlemsstaterna ska se till att resolutionsmyndigheten har befo- genhet att föra över tillgångar och förpliktelser från ett företag i reso- lution eller från ett broföretag till ett eller flera tillgångsförvaltnings- bolag.

848

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Både tillgångar och förpliktelser får föras över

Det torde primärt vara aktuellt att föra över tillgångar till ett tillgångs- förvaltningsbolag, i likhet med vad som skedde under den svenska bankkrisen i början av 1990-talet. Men det kan finnas omständigheter då även skulder behöver föras över. Till exempel skulle tillgångsför- valtningsbolaget kunna betala för de överförda tillgångarna genom att samtidigt ta över vissa skulder.

Till skillnad från försäljningsverktyget och broföretagsverktyget får resolutionsmyndigheten inte föra över äganderättsinstrument vid användning av avskiljandeverktyget. Det följer av att syftet med till- gångsförvaltningsbolaget är att förvalta svårhanterliga eller icke-likvida tillgångar – inte att överta ägandet i det företag som är föremål för reso- lution. Äganderättsinstrumenten kan i stället antingen lämnas i kon- kursboet (exempelvis om inkråmet förs över till ett broföretag eller säljs) eller övertas av nya ägare eller ett broföretag (genom skuldned- skrivningsverktyget eller broföretagsverktyget). En bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

14.6.5Rätt att återföra tillgångar eller förpliktelser

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få föra tillbaka överförda tillgångar eller förpliktelser från tillgångsförvaltnings- bolag till företaget i resolution eller till ett broföretag, om

1.möjligheten att de specifika tillgångarna eller förpliktelserna kan komma att återföras anges uttryckligen i relevant instru- ment, och

En återföring får ske när som helst och ska uppfylla de villkor som anges i relevant instrument.

Den som har fått ersättning vid en överföring ska betala till- baka ersättningen om en återföring sker.

Den som är mottagare vid en återföring ska vara skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka.

849

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 30.8 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får resolutionsmyndigheten överföra tillgångar eller förpliktelser från ett företag i resolution till ett tillgångsförvaltningsbolag vid mer än ett tillfälle och återföra tillgångar eller förpliktelser från ett tillgångs- förvaltningsbolag till företaget i resolution, i någon av följande situa- tioner:

a)Möjligheten att tillgångarna, rättigheterna eller skulderna kan komma att återföras anges uttryckligen i det instrument genom vilket överföringen gjordes.

b)Tillgångarna, rättigheterna eller skulderna omfattas inte av de klasser av, eller uppfyller inte de villkor för överföring av, tillgångar, rättigheter eller skulder som anges i det instrument genom vilket överföringen gjordes.

I båda de fall som avses i första stycket a och b får återföringen göras inom en i instrumentet angiven period, varvid även eventuella andra villkor som anges i instrumentet för det relevanta ändamålet ska iakttas.

Företaget i resolution ska vara skyldigt att återta alla tillgångar, rättigheter eller skulder som överförts i enlighet med första stycket a och b.

Rätt att återföra tillgångar eller förpliktelser i likhet med broföretagsverktyget

Bestämmelserna i artikel 30.8 är i princip identiska med motsvarande bestämmelser för broföretagsverktyget. Utredningen föreslår att be- stämmelserna genomförs på samma sätt som för broföretagsverktyget. (se avsnitt 14.5.4) för en närmare redogörelse för utredningens förslag i denna del.

850

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

14.6.6Ersättningen för överförda tillgångar och förpliktelser

Utredningens förslag: En överföring av tillgångar eller förplik- telser genom användning av avskiljandeverktyget ska ske på affärs- mässiga villkor. Vid bedömningen av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som gjordes när resolutionen inleddes beaktas.

Den ersättning som betalas av ett tillgångsförvaltningsbolag vid en överföring ska tillfalla företaget i resolution eller broföre- taget från vilket överföringen skedde.

Från ersättningen ska Riksgäldskontoret, för sin egen eller för finansieringsarrangemangets räkning, få göra avdrag för de kostna- der som uppstått i samband med överföringen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 30.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten, när den använder avskiljandeverktyget, i enlighet med artikel 23 och i enlighet med unionens regler om stat- ligt stöd, fastställa ersättningen för de tillgångar och förpliktelser som ska överföras till tillgångsförvaltningsbolaget. Ersättningen får ha ett nominellt eller negativt värde.

Överföring på affärsmässiga villkor

Det anges inte uttryckligen i artikel 30.6 att överföringar till ett till- gångsförvaltningsbolag ska ske på affärsmässiga villkor. Enligt utred- ningens bedömning bör dock i möjligaste mån samma principer gälla för alla resolutionsverktyg. Den bestämmelse som genomför de ovan nämnda artiklarna bör därför utformas på motsvarande sätt som reg- lerna för försäljningsverktyget, det vill säga det bör anges att över- föringen ska ske på affärsmässiga villkor och med beaktande av den värdering som gjordes när resolutionen inleddes.

I artikel 30.6 hänvisas till de unionsrättsliga reglerna om statsstöd. Eftersom dessa regler gäller oberoende av den nu aktuella regleringen, finns det inte skäl, i likhet med vad som anfördes beträffande försälj-

851

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

ningsverktyget, att i den nu aktuella bestämmelsen särskilt ange att de ska tillämpas i detta sammanhang

Det anges vidare i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att ersättningen vid en överföring ska tillfalla företaget i resolution. Eftersom det även är möjligt att göra överföringar från ett broföre- tag, bör detta återspeglas i bestämmelserna om ersättning. Det bör också tydliggöras att avdrag från ersättningen får göras för att täcka kostnader som har uppstått för Riksgäldskontoret eller finansierings- arrangemanget när avskiljandeverktyget har använts.

14.6.7Styrningen av tillgångsförvaltningsbolaget

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska godkänna

1.tillgångsförvaltningsbolagets bolagsordning,

2.styrelsen i tillgångsförvaltningsbolaget,

3.ersättningen till styrelseledamöterna och ledamöternas ansvars- områden, och

4.tillgångsförvaltningsbolagets strategiska mål och riskstrategi.

Riksgäldskontoret ska kunna kontrollera tillgångsförvaltnings- bolaget genom att företräda aktierna vid bolagsstämman.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt 30.4 i krishanteringsdirektivet ska medlemsstaterna säker- ställa att ett tillgångsförvaltningsbolag uppfyller följande krav:

a)Den berörda resolutionsmyndigheten har godkänt tillgångsför- valtningsbolagets bolagsordning.

b)Med förbehåll för tillgångs- och skuldförvaltningsenhetens ägar- struktur ska den berörda resolutionsmyndigheten utse eller god- känna enhetens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

852

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

c)Den berörda resolutionsmyndigheten ska godkänna ersättningen till medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och fastställa deras ansvarsområden.

d)Den berörda resolutionsmyndigheten ska godkänna tillgångs- och skuldförvaltningsenhetens strategi och riskprofil.

Artikel 30.9 slår fast att målen för ett tillgångsförvaltningsbolag inte får medföra någon skyldighet eller något ansvar för aktieägare eller borgenärer i företaget i resolution. Medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller den verkställande ledningen i till- gångsförvaltningsbolaget ska inte ha någon ansvarsskyldighet gente- mot sådana aktieägare eller borgenärer när det gäller åtgärder som de vidtagit eller underlåtit att vidta i samband med fullgörandet av sina uppgifter, såvida inte åtgärden eller underlåtenheten innebar grov oaktsamhet eller allvarlig försummelse enligt nationell rätt som direkt påverkat sådana aktieägares eller borgenärers rättigheter. Med- lemsstaterna får vidare enligt denna artikel ytterligare begränsa an- svaret för tillgångsförvaltningsbolaget och för medlemmarna i dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller i dess verkställande ledning för åtgärder och underlåtenhet att vidta åtgärder vid fullgöran- det av deras uppgifter.

Tillgångsförvaltningsbolaget ska kontrolleras av Riksgäldskontoret

Direktivets bestämmelser om styrning av ett tillgångsförvaltnings- bolag överensstämmer i princip med de bestämmelser som gäller för styrning av ett broföretag. Den enda skillnaden är att det beträf- fande avskiljandeverktyget inte uttryckligen anges att resolutions- myndigheten ska ges befogenhet att sälja tillgångar eller förpliktelser som förvaltas av tillgångsförvaltningsbolaget. Det framgår dock av artikel 30.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att till- gångsförvaltningsbolaget står under resolutionsmyndighetens kon- troll, och av artikel 30.3 att tillgångsförvaltningen syftar till att sälja eller avveckla tillgångarna. Resolutionsmyndigheten kan således sälja tillgångar, rättigheter eller förpliktelser när detta bedöms uppfylla de i krishanteringsdirektivet uppställda syftena med förvaltningen.

Bestämmelserna bör genomföras på samma sätt som motsvarande bestämmelser avseende broföretagsverktyget (se avsnitt 14.5.7).

853

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.7Skuldnedskrivningsverktyget

Skuldnedskrivningsverktyget ger resolutionsmyndigheten befogen- het att skriva ned värdet på aktier och skulder i ett försäkringsföre- tag i resolution samt att konvertera skulder till aktier. Syftet med verktyget är att, i enlighet med grundprincipen för resolution, säker- ställa att förluster i första hand bärs av företagets ägare och borge- närer enligt prioritetsordningen och att kapitalbasen kan återställas utan att använda statliga medel (skäl 54).

Skuldnedskrivningsverktyget kan användas i kombination med de andra resolutionsverktygen i olika syften. I samband med verk- tyget för solvent avveckling kan det användas för att säkerställa att företaget i resolution har tillräcklig kapitalbas för att kunna fullgöra sina åtaganden under avvecklingsförfarandet. Verktyget kan även användas när kritiska försäkringstjänster överförs till ett broföretag eller till en köpare, i enlighet med broföretagsverktyget respektive försäljningsverktyget. I dessa fall kan en omstrukturering av försäk- ringsskulderna vara motiverad för att säkerställa att centrala delar av försäkringsskyddet bevaras, förutsatt att detta bedöms ligga i för- säkringstagarnas intresse (skäl 55).

Om det finns realistiska förutsättningar för att återställa före- tagets bärkraft, och under förutsättning att försäkringstagare inte drabbas av förluster i resolutionsprocessen, kan skuldnedskrivnings- verktyget även användas för att möjliggöra fortsatt drift av företaget. I sådana fall bör det som huvudregel ske ett byte av företagets led- ning (skäl 56).

För att vara verkningsfullt måste skuldnedskrivningsverktyget kunna tillämpas på ett brett spektrum av ett försäkringsföretags icke-säkerställda skulder. Vissa typer av skulder är dock undantagna från nedskrivning, bland annat sådana som är nödvändiga för att säkerställa fortsatt drift av kritiska funktioner eller där en nedskriv- ning skulle kunna medföra smittorisker i det finansiella systemet.

854

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

14.7.1Definition av skuldnedskrivningsverktyget

Utredningens förslag: Med skuldnedskrivningsverktyget ska avses

1.nedskrivning av det i resolution försatta försäkringsföretagets skulder, eller

2.konvertering av det i resolution försatta företagets skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument i det företaget eller dess moder- eller holdingföretag, ett broföretag eller ett till- gångsförvaltningsbolag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 2.46 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag definie- ras skuldnedskrivningsverktyget som en mekanism för resolutions- myndigheten att utöva nedskrivnings- eller konverteringsbefogen- heter med avseende på skulder i ett företag i resolution i enlighet med artikel 35. Av artikel 35.1 a framgår att verktyget får tillämpas på alla enheter som omfattas av artikel 1.1 a–e förutsatt att dessa är försatta i resolution. Det innefattar försäkringsföretag, dess moderföretag och holdingföretag som omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Skulder måste kunna skrivas ned och konverteras till aktier

Artikel 2.46 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag definie- rar skuldnedskrivningsverktyget som en mekanism genom vilken resolutionsmyndigheten kan utöva nedskrivnings- och konverterings- befogenheter i enlighet med artikel 35 – skuldnedskrivningsverktyget.

Det kan noteras att krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag, till skillnad från det för kreditinstitut, inte ställer några krav på att försäkringsföretag ska inneha en viss mängd efterställda skulder som kan bära förluster i resolution och som står näst i tur att skrivas ned efter aktier och andra äganderättsinstrument. Eftersom försäk- ringsföretag generellt har en låg andel skuldinstrument i sin balans- räkning kan tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget därför i prak- tiken komma att leda till att försäkringsfordringar skrivs ned.

855

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

14.7.2Verktygets tillämpningsområde

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få använda skuld- nedskrivningsverktyget för att

1.kapitalisera ett företag i resolution så mycket som behövs för att tillämpa verktyget för solvent avveckling och för att bibe- hålla dess tillstånd,

2.konvertera skulder som överförs till ett broföretag till aktier eller andra äganderättsinstrument eller minska skuldernas kapitalbelopp i syfte att tillhandahålla kapital till broföretaget, eller

3.inom ramen för försäljningsverktyget eller avskiljandeverk- tyget konverterera skulder till aktier eller andra äganderätts- instrument eller minska skuldernas kapitalbelopp.

När Riksgäldskontoret tillämpar skuldnedskrivningsverktyget på försäkringsfordringar ska myndigheten ha rätt att ändra vill- koren i försäkringsavtalen, om det krävs för att uppnå resolutions- ändamålen på ett mer effektivt sätt. Innan ett sådant beslut fattas ska Riksgäldskontoret beakta försäkringstagarnas intressen som kollektiv.

För att ha möjligheten att använda skuldnedskrivningsverk- tyget på alla kategorier av försäkringsföretag ska Riksgäldskon- toret få besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en för- säkringsförening först ska ombildas till ett försäkringsaktiebolag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I enlighet med artikel 35.1. i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag får resolutionsmyndigheten använda skuldnedskrivnings- verktyget för att uppnå resolutionsändamålen för något av följande ändamål:

a)Rekapitalisera en sådan enhet som avses i artikel 1.1 a–e och som uppfyller de villkor för resolution som avses i artiklarna 19.1 och 20.3 i den utsträckning som är tillräcklig för att använda verktyget

856

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

för solvent avveckling och för att bibehålla dess auktorisation en- ligt direktiv 2009/138/EG.

b)Konvertera till eget kapital eller minska kapitalbeloppet av ford- ringar, inbegripet försäkringsfordringar, eller skuldinstrument som överförs

i)till ett broföretag, eller

ii)inom ramen för verktyget för avskiljande av tillgångar och skul- der eller verktyget för försäljning av affärsverksamhet.

När resolutionsmyndigheten tillämpar skuldnedskrivningsverktyget på försäkringsfordringar får den också omstrukturera villkoren i de relaterade försäkringsavtalen för att uppnå resolutionsändamålen på ett mer effektivt sätt. När resolutionsmyndigheten gör detta ska den ta hänsyn till dess inverkan på försäkringstagarnas kollektiva intres- sen. Enligt artikel 25.9 måste resolutionsmyndigheten också beakta att avtalen efter omstrukturering uppfyller de obligatoriska lägsta täckningsnivåerna enligt tillämplig rätt.

Artikel 35.3 ger resolutionsmyndigheten rätt att tillämpa skuld- nedskrivningsverktyget på alla skulder i de enheter som anges i arti- kel 1.1 a–e. När den gör det kan den antingen behålla enhetens legala status eller ändra den om det bedöms som nödvändigt.

Skuldnedskrivningsverktyget får tillämpas tillsammans med något av de andra verktygen eller enskilt

Av artikel 35.1 direktivet framgår att skuldnedskrivningsverktyget kan användas i kombination med något av de andra resolutionsverk- tygen. Utredningens bedömning är att direktivet ska läsas som att skuldnedskrivningsverktyget också får tillämpas enskilt. En sådan tolkning stöds bland annat av artikel 26.3, som anger att alla verktyg utom avskiljandeverktyget får tillämpas enskilt. Inom ramen för kris- hanteringsdirektivet för banker är enskild tillämpning av skuldned- skrivningsverktyget – så kallad open bank bail-in – ofta den primära strategin för krishantering. För försäkringsföretag är det rimligt att anta att resolutionsförfaranden inte präglas av samma tidskritiska förutsättningar som för banker. Dessa företag är i lägre grad samman- länkade med det finansiella systemet genom utlåning, deras skuld-

857

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

sida består huvudsakligen av långfristiga försäkringsåtaganden, och de är inte involverade i betalningssystemet på samma sätt som banker. Samtidigt kan omständigheterna i en kris variera, och det finns där- för skäl att hålla möjligheten öppen för att skuldnedskrivningsverk- tyget även ska kunna användas som ett fristående verktyg för försäk- ringsföretag. Av skäl 56 följer att om skuldnedskrivningsverktyget på detta vis används i syfte att återställa försäkringsföretagets bärkraft och driva det vidare, bör det ske utan att försäkringstagare drabbas av förluster i resolutionsprocessen.

Rätt att ändra villkoren i försäkringsavtalen

Förutom att skriva ned och konvertera försäkringsfordringar har reso- lutionsmyndigheten också rätt att ändra villkoren i försäkringsavtalen om det behövs för att nå resolutionsändamålen på bästa sätt (andra stycket i artikel 35.1). Det skulle exempelvis kunna röra sig om änd- ringar som förbättrar företagets likviditetssituation genom att skjuta fram vissa utbetalningar i tiden. Det skulle också kunna röra sig om ändringar som minskar värdet på försäkringsfordringarna genom att till exempel sänka de garanterade räntorna i livförsäkringar.

Det bör noteras att medan skuldnedskrivning och konvertering i enlighet med 35.1 första stycket ska göras med utgångspunkt i den andra resolutionsvärderingen som beskrivs i artikel 23, görs ingen likande koppling till värderingen vid en eventuell omstrukturering av avtalen. Direktivet kräver alltså inte att en omstrukturering av av- talen görs i syfte att skriva ned värdet av försäkringsfordringar för att absorbera förluster i företaget i resolution, utan försäkringsavtalen kan skrivas ned på grundval av en mer kvalitativ bedömning av Riks- gäldskontoret, om det behövs för att nå resolutionsändamålen mer effektivt.

Innan Riksgäldskontoret beslutar att ändra villkoren i försäkrings- avtalen måste den dock beakta hur en sådan ändring påverkar för- säkringstagarna som kollektiv. Om försäkringsavtal ändras för att minska företagets framtida åtaganden är det en åtgärd som isolerat innebär en försämring för drabbade försäkringstagare, men som kol- lektivt ändå måste anses vara försäkringstagarna till gagn. Det skulle till exempel kunna vara fallet om alternativet är ett konkursförfarande med fullständigt upphörande av avtal.

858

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Om resolutionsförfarandet innebär att villkoren för försäkrings- avtalen ändras, måste avtalen, i enlighet med artikel 35.9, även efter omstruktureringen fortsatt uppfylla lagstadgade krav på minimi- skydd. I svensk rätt finns inga obligatoriska ansvarsförsäkringar med föreskrivna lägsta täckningsnivåer. Bestämmelsen i artikeln 35.9 är därför inte relevant i ett svenskt sammanhang och behöver således inte genomföras i nationella bestämmelser.

Rätt att ombilda ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening till ett försäkringsaktiebolag

Enligt artikel 35.3 ska Riksgäldskontoret ha rätt att använda skuld- nedskrivningsverktyget på alla företag som kan bli föremål för reso- lution, samtidigt som man i varje enskilt fall respekterar det berörda företagets juridiska form eller ändrar den.

Frågan behandlas i avsnitt 14.1.6.

14.7.3Omfattningen av nedskrivning och konvertering

Utredningens förslag: Innan Riksgäldskontoret använder skuld- nedskrivningsverktyget ska myndigheten, med beaktande av resul- tatet av den andra värderingen som görs i samband med beslutet om resolution, fastställa det belopp med vilket kapitalinstrument och kvalificerade skulder måste skrivas ned eller konverteras för att uppnå något av ändamålen med verktyget.

Om det är ett broföretag som ska kapitaliseras får hänsyn tas till eventuella bidrag från finansieringsarrangemanget vid bedöm- ningen av erforderlig kapitalrelation.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 35.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsbolag ska resolutionsmyndigheten fastställa det belopp med vilket kapitalinstru- ment, skuldinstrument och andra kvalificerade skulder ska skrivas

859

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

ned eller konverteras för de ändamål som anges i 35.1 på grundval av den värdering som utförs i enlighet med artikel 23.

Med kapitalinstrument avses, enligt artikel 2.63 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag, nivå 1-, nivå 2- eller nivå 3-instrument. Av artikel 2.58–2.60 framgår att nivå 1-instrument är primärkapital- poster, nivå 2-instrument primärkapitalposter och tilläggskapitalposter och nivå 3-instrument primärkapitalposter och tilläggskapitalposter, där alla poster uppfyller villkoren i artikel 94.3 i Solvens II-direktivet.

Med kvalificerade skulder avses, enligt artikel 2.61, skulder och kapitalinstrument som inte räknas som nivå 1-instrument, nivå 2- instrument eller nivå 3-instrument och som inte är undantagna från tillämpningsområdet för nedskrivnings- eller konverteringsverktyget i enlighet med artikel 35.5–35.8.

Riksgäldskontoret ska fastställa nedskrivnings- och konverteringsbeloppet

Det belopp som avses i artikel 35.2 motsvarar summan av nedskriv- nings- och konverteringsbehovet. Nedskrivningsbehovet avser det belopp som behöver skrivas ned på kapitalinstrument och skulder för att substansvärdet ska uppgå till noll. Det innebär att aktieägare, innehavare av andra äganderättsinstrument och borgenärer bär hela kostnaden för företagets förluster i enlighet med gällande prioritets- ordning.

Storleken på det belopp som ska konverteras fastställs av Riks- gäldskontoret och baseras på det kapitalbehov som företaget bedöms ha efter att resolutionsåtgärderna har genomförts. Kapitalbehovet på- verkas bland annat av vilket övrigt resolutionsverktyg som tillämpas. Om företaget ska avvecklas genom verktyget för solvent avveckling krävs att det, efter konverteringen, uppfyller åtminstone minimikapi- talkravet enligt Solvens II-direktivet (se avsnitt 14.2.2). Vid tillämp- ning av broföretagsverktyget eller försäljningsverktyget anges ingen exakt kapitalrelation i direktivet. Det är i sådana fall upp till Riks- gäldskontoret att utifrån omständigheterna bedöma vad som utgör en lämplig kapitalnivå.

Ett broföretag måste dock (i enlighet med artikel 33.1) ha tillstånd att bedriva försäkringsrörelse. Det innebär att det ska uppfylla minimi- och solvenskapitalkravet enligt Solvens II-direktivet. Som framgår av avsnitt 14.5.7 får ett broföretaget under en inledande övergångs-

860

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

period bedriva försäkringsrörelse även om det inte ännu uppfyller samtliga auktorisationskrav. Det ankommer på tillsynsmyndigheten, det vill säga Finansinspektionen, att fastställa hur lång denna över- gångsperiod får vara. Denna möjlighet till undantag innebär dock inte att Riksgäldskontoret kan avstå från att besluta om skuldnedskriv- ning eller konvertering i den omfattning som krävs för att kapitalisera broföretaget. Däremot kan viss tid förflyta innan ett sådant beslut verkställs.

För ett tillgångsförvaltningsbolag finns däremot inga formella solvenskrav att uppfylla. Det behöver dock ha ett tillräckligt kapital för att kunna finansiera sig på marknaden och kunna genomföra av- vecklingen av tillgångarna över tid.

Bedömningen av nedskrivningsbehovet ska grundas på den andra värdering som görs i samband med beslutet om resolution (se kapi- tel 8). Utredningen anser att kapitalbehovet därefter bör fastställas med utgångspunkt i de kapitalkrav som följer av försäkringsrörelse- lagen. Riksgäldskontoret bör därför eftersträva ett nära samarbete med Finansinspektionen för att erhålla dess bedömning av kapital- behovet.

14.7.4Skulder som inte får skrivas ned eller konverteras

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska undanta följande skulder från nedskrivning eller konvertering:

1.Skulder som är säkerställda, till den del skulden täcks av säkerhet.

2.Skulder till kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkrings- företag som inte ingår i samma grupp och som har en ursprung- lig löptid på mindre än sju dagar.

3.Skulder med en kortare återstående löptid på mindre än sju dagar som hänför sig till antingen

a)system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, eller

b)centrala motparter.

861

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

4.En skuld till anställda avseende intjänad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen som inte regleras av kollektivavtal.

5.En skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att företaget i resolution har till- handahållits varor eller tjänster som är nödvändiga för att upp- rätthålla dess verksamhet, eller som behövs för att försäkrings- skyddet ska upprätthållas.

6.En skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att skulden har förmånsrätt enligt det lands lag som är tillämplig på skulden.

7.Skulder till följd av en obligatorisk ansvarsförsäkring för motor- fordon i enlighet med motorfordonsförsäkringsdirektivet.

Utredningens bedömning: Skulder från nuvarande och fram- tida försäkringskrav som täcks av tillgångar i enlighet med arti- kel 275.1 a i Solvens II-direktivet bör inte vara undantagna från skuldnedskrivning och konvertering.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artiklarna 35.3 till 35.7 preciserar vilka skulder som får skrivas ned eller konverteras till kapitalinstrument.

Enligt artikel 35.3 får resolutionsmyndigheten tillämpa verktyget för nedskrivning eller konvertering på alla skulder i de försäkrings- företag som är föremål för resolution i enlighet med artikel 1.1 a–e.

Artikel 35.4 slår fast att verktyget får tillämpas på alla kapital- instrument och alla skulder i en enhet som avses i artikel 1.1 a–e som inte undantas från tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget en- ligt punkterna 35.5–35.8.

Enligt artikel 35.5 är följande skulder undantagna, oavsett om de regleras i en medlemsstats eller ett tredjelands rätt:

862

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

a)Säkerställda skulder.

b)Skulder gentemot kreditinstitut, värdepappersföretag och försäk- rings- och återförsäkringsföretag, med undantag för enheter inom en och samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.

c)Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till an- tingen ett system eller en systemoperatör som har utsetts i enlig- het med direktiv 98/26/EG eller till deras deltagare och som upp- står till följd av deltagandet i ett sådant system, eller till centrala motparter som har auktoriserats inom unionen enligt artikel 14

iförordning (EU) nr 648/2012 och centrala motparter från tredje- land som godkänts av Europeiska värdepappers- och marknads- myndigheten, Esma.

d)En skuld till någon av följande:

i) En anställd, vad avser intjänad lön, intjänade pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag av den rörliga delen av en ersättning som inte är reglerad i kollektivavtal.

ii) En borgenär inom affärs- eller handelssektor, där skulden hän- för sig till att företaget i resolution tillhandahållits varor eller tjäns- ter, såsom it-tjänster, försörjningstjänster och uthyrning, förvalt- ning och underhåll av lokaler, som behövs för att upprätthålla denne enhets fortsatta verksamhet, eller som behövs för att säker- ställa att försäkringsskyddet upprätthålls.

iii) Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skul- derna är prioriterade enligt tillämplig rätt.

iv) Försäkringsgarantisystem till följd av bidrag som ska betalas

ienlighet med tillämplig nationell rätt.

e)Skulder till följd av en obligatorisk ansvarsförsäkring för motor- fordon i enlighet med Solvens II-direktivet.

863

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Artikel 35.6 ger medlemsländerna möjlighet att föreskriva att reso- lutionsmyndigheten inte ska tillämpa nedskrivnings- eller konver- teringsverktyget på

a)skulder till följd av aktuella och framtida försäkringsfordringar som täcks av tillgångar i enlighet med artikel 275.1 a i Solvens II- direktivet,

b)skulder till följd av privata sjukförsäkringsavtal eller privata för- säkringsavtal för långtidsvård som tillhandahålls som ett alternativ till det obligatoriska försäkringsskyddet för sjuk- eller långtids- vård som tillhandahålls genom det lagstadgade socialförsäkrings- systemet; undantaget ska endast gälla den del av den berörda skulden som ersätter den obligatoriska delen av det lagstadgade socialförsäkringssystemet.

Punkterna 5 a (om undantag för säkerställda skulder) och 6 a ovan får dock inte, enligt artikel 35.7, hindra resolutionsmyndigheten från att, när så är lämpligt, tillämpa verktyget för nedskrivning eller konver- tering på en del av en skuld med säkerhet eller en skuld för vilken säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den pant- rätt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för ford- ran, eller på en del av sådana skulder som avses i punkt 6 a, som över- stiger värdet av de tillgångar som förts in i det särskilda register som avses i artikel 276.1 i Solvens II-direktivet.

Vissa kategorier av skulder är undantagna från nedskrivning eller konvertering

Huvudprincipen för skuldnedskrivningsverktyget är att alla företagets skulder som har uppkommit före resolutionsbeslutet ska kunna skri- vas ned eller konverteras. Krishanteringsdirektivet anger dock ett fler- tal undantag från denna princip, varav de flesta motiveras av något av resolutionsändamålen. Det finns med andra ord goda skäl att undanta vissa skulder i enlighet med vad direktivet föreskriver.

Skulder som är säkerställda bör, enligt direktivet (skäl 57) undan- tas på basis av att en nedskrivning eller konvertering av dessa kan vara ineffektiv eller ha negativa effekter på den finansiella stabiliteten. En säkerställd skuld definieras (artikel 2.57) som en skuld där borgenä- rens rätt till betalning eller annan form av fullgörande är säkrad genom

864

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

inteckning, pantsättning eller panträtt i egendom, eller avtal om säkerheter inklusive skuldförpliktelser till följd av återköpstrans- aktioner eller andra avtal om säkerheter för överförande av ägande- rätt. Att en nedskrivning av säkerställda skulder kan vara ineffektiv torde syfta på att nedskrivning av dessa skulder kan leda till rätts- liga tvister eftersom ett säkerställt lån innebär att långivaren har en juridisk rätt till den pantsatta tillgången. Som framgår av artikel 35.7 ska resolutionsmyndigheten dock vid behov kunna skriva ned eller konvertera den del av en skuld som överstiger värdet på den säker- het som ställs för den.

Det är också motiverat, framför allt för att minska spridnings- risker, att undanta vissa kortfristiga skulder utan säkerhet. Det gäller dels kortfristiga skulder (kortare än sju dagar) till banker och andra försäkringsföretag. Även om denna kategori av skulder är betydligt mindre förekommande hos försäkringsföretag än hos banker kan det inte uteslutas att en nedskrivning av dessa skulder som finansi- ella företag använder sig av i sin likviditetshantering kan sprida oro i det finansiella systemet. Kortfristiga skulder till system- och system- operatörer syftar på skulder till betalnings- och avvecklingssystem som omfattas av Direktiv 98/26/EG (finalitydirektivet). Undantag för dessa skulder, liksom skulder till centrala motparter motiveras av att det rör sig om skulder till aktörer som är centrala för det finan- siella systemet och att nedskrivning av skulder inom dessa system kan få systemkritiska följder. I detta fall innebär löptidsbegränsningen till som mest sju dagar att i princip samtliga skulder som uppkommer vid deltagande i dessa finansiella marknadsinfrastrukturer undantas.

Undantaget avseende skulder som är kopplade till tjänster som är avgörande för företagets löpande verksamhet eller som behövs föra att upprätthålla försäkringsskyddet kan ses i ljuset av resolutions- ändamålen att upprätthålla kritisk verksamhet och att skydda försäk- ringstagarnas kollektiva intresse. Utan ett undantag för dessa skulder finns risk att företaget inte får tillgång till de tjänster som krävs för kontinuerlig drift av företagets verksamhet, inklusive de operativa och tekniska funktioner som krävs för att försäkringsbolaget ska kunna fortsätta administrera och tillhandahålla försäkringar.

För att öka möjligheterna att behålla den personal som behövs för att upprätthålla kritiska funktioner får nedskrivnings- eller kon- verteringsverktyget enligt direktivet inte heller tillämpas på löne- skulder – med undantag för rörliga ersättningar som inte omfattas

865

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

av kollektivavtal (skäl 57). Utöver detta finns även sociala skäl att inte låta anställda få sina löneutbetalningar reducerade i samband med att företaget fallerar. För att säkerställa att pensionsrättigheter kan fullgöras enligt avtal och regler bör skuldnedskrivningsverktyget inte heller tillämpas på skulder tillhörande ett pensionssystem.

Härutöver finns även vissa undantag som inte är lika tydligt kopp- lade till resolutionsändamålen men som har ansetts skyddsvärda av andra skäl, såsom skulder till skatte- och socialförsäkringsmyndigheter i den utsträckning som dessa skyddas enligt nationell förmånsrätt.

Slutligen undantar direktivet även skulder som härrör från den, enligt direktiv 2009/103 EG, obligatoriska trafikförsäkringen (arti- kel 35.5 e). Eftersom dessa försäkringar är utformade för att skydda tredje part som kan drabbas av skada orsakade av motorfordon skulle nedskrivningen av dessa fordringar kunna äventyra ersättningen till oskyldiga skadelidande, vilket strider mot syftet med den här typen av försäkringar.

Det finns sammanfattningsvis goda skäl att införa samtliga undan- tag från skuldnedskrivning och konvertering i artikel 35.5 i svensk rätt, med undantag för artikel 35.5 d iv om undantag för försäkrings- garantisystem som inte är relevant för Sverige.

Undantag för försärkringsfordringar som täcks av tillgångar bör inte införas i svensk lag

Artikel 35.6 a ger medlemsstater rätt att ytterligare begränsa skuld- nedskrivningsverktygets tillämpningsområde till att inte omfatta försäkringsfordringar som, i enlighet med artikel 275.1 i Solvens II- direktivet, ska vara täckta av skuldtäckningstillgångarna, det vill säga fordringar som omfattas av särskild förmånsrätt.

Enligt Solvens II-direktivet kan försäkringsfordringar ges antingen allmän eller särskild förmånsrätt. I svensk rätt råder särskild förmåns- rätt i enlighet med artikel 275.1 i Solvens II-direktivet. Därmed är möjligheten till undantaget i artikel 35.6 a av relevans för utredningen att ta ställning till.

Att försäkringstagare har särskild förmånsrätt i skuldtäcknings- tillgångarna innebär att ingen annan fordringsägare får ta del av dessa tillgångar förrän alla försäkringsfordringar har reglerats. För att säker- ställa att försäkringstagarna har rätt till skuldtäckningstillgångarna ska dessa tillgångar hållas väl separerade från företagets övriga till-

866

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

gångar och vid alla tillfällen vara identifierbara i ett förmånsrätts- register. Om skuldtäckningstillgångarna underskrider storleken på fordringarna, det vill säga om tillgångarna inte räcker för att betala fordringarna, behandlas återstoden av fordringarna utan sådan för- månsrätt (18 § andra stycket förmånsrättslagen [1970:979]).

Den nationella möjligheten i artikel 35.6 a gäller inte ett fullstän- digt undantag för försäkringsfordringar från skuldnedskrivning och konvertering, så som är fallet med obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon enligt artikel 35.5 e. Undantaget i 35.6 a gäller endast försäkringsfordringar som enligt artikel 275.1 i Solvens II-direktivet ska vara täckta av särskilda tillgångar. Däremot innebär den en be- gränsning i när skuldnedskrivning och konvertering kan tillämpas. Om undantaget inte införs kan nedskrivning eller konvertering

av fordringar bli aktuellt i det fall det visar sig att skuldtäcknings- tillgångarna inte räcker till. Om undantaget däremot införs, finns inte denna möjlighet. Däremot kan de fodringar som inte omfattas av den särskilda förmånsrätten fortfarande bli föremål för skuldned- skrivning och konvertering.

Om undantaget införs skulle det således begränsa Riksgäldskon- toret möjligheter att tillämpa skuldnedskrivning och konvertering i resolution. Försäkringstekniska avsättningar, det vill säga fordringar, utgör uppskattningsvis 95 procent av de svenska försäkringsföre- tagens skulder.1 Efter att kapitalet skrivits av skulle det, om undan- taget införs, innebära att i genomsnitt cirka fem procent av skulderna kommer att återstå för förlustabsorbering och kapitalisering. I prak- tiken skulle ett undantag av den här omfattningen öka sannolikheten för att det behövs tillskott från det externa finansieringsarrange- manget för att täcka upp för förlusterna. En sådan användning av externa medel, som del av ett standardförförfarande i resolution, skulle dock strida mot en av de bärande idéerna med resolution, det vill säga att förluster i första hand ska bäras av ägare och borgenärer enligt prioritetsordningen.

Ett skäl för att ändå införa undantaget är att det skulle öka skyddet för försäkringstagarna eftersom de då inte skulle riskera att få sina fodringar nedskrivna eller konverterade i samband med resolution. Nedskrivning eller konverteringar av försäkringsfodringar är en in- gripande åtgärd som kan få allvarliga konsekvenser för försäkrings-

1Baserat på statistik från Finansinspektionen. (Aggregerade statistiska uppgifter om försäkringsföretag under tillsyn).

867

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

tagare. Genom att införa undantaget skulle förutsägbarheten för för- säkringstagarna öka.

Det finns dock inget motsvarande undantag i försäkringsrörelse- lagen vid normalt insolvensförfarande. Ett undantag från skuldned- skrivning i resolution skulle därmed kunna leda till att försäkrings- tagare i resolution gynnas i förhållande till försäkringstagare vars företag försätts i konkurs. En sådan skillnad i behandling skulle vara svår att motivera rättsligt. Det bör också noteras att krishanterings- direktivet för försäkringsföretag (artikel 35.8) redan ger möjlighet att undanta vissa fordringar vid resolution från skuldnedskrivning och konvertering, exempelvis sådana som avser personskador och sakskador.

Om undantaget införs i svensk rätt kan kostnaderna för krishan- teringen komma att omfördelas. Eftersom skuldnedskrivningsverk- tyget då inte får tillämpas på försäkringsfordringar som omfattas av särskild förmånsrätt, begränsas Riksgäldskontorets möjlighet att an- vända interna resurser för förlustabsorbering och kapitalisering. Det kan då krävas ett större kapitaltillskott från finansieringsarrange- manget.

Om undantaget däremot inte införs, finns det en – om än begrän- sad – risk att enskilda försäkringstagare får ett sämre utfall i resolu- tion än vad de skulle ha fått i ett ordinärt insolvensförfarande. Detta kan exempelvis inträffa om skuldnedskrivning tillämpas trots att det senare visar sig att skuldtäckningstillgångarna hade räckt för full betalning vid konkurs. I sådana fall har dock borgenärerna rätt till kompensation från finansieringsarrangemanget enligt principen om att ingen borgenär ska få ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs (NCWO-principen).

Sammantaget anser utredningen att det inte finns tillräckliga skäl för att införa undantaget i artikel 35.6 a. Möjligheten att undanta ford- ringar som omfattas av särskild förmånsrätt från skuldnedskrivning och konvertering bör därför inte genomföras i svensk rätt.

Enligt artikel 35.6 b kan ett medlemsland även besluta att undanta skulder till följd av privata sjukförsäkringsavtal eller privata försäk- ringsavtal för långtidsvård som tillhandahålls som ett alternativ till det obligatoriska försäkringsskyddet för sjuk- eller långtidsvård som tillhandahålls genom socialförsäkringssystemet. Undantaget ska, om det införs, bara gälla den del av den berörda skulden som ersätter den obligatoriska delen av det lagstadgade socialförsäkringssystemet.

868

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

I Sverige fungerar privata sjukvårdsförsäkringar som komplement och supplement till den offentliga vården och ger genom snabbare tillgång till specialistvård och behandlingar hos privata vårdgivare.

Dessa försäkringar ersätter dock inte den obligatoriska delen av det lagstadgade socialförsäkringssystemet, varför det saknas behov att införa artikel 35.6 b i svensk rätt.

14.7.5Rätt att undanta skulder under särskilda omständigheter

Utredningens förslag: Resolutionsmyndigheten ska helt eller del- vis få undanta en skuld från nedskrivning eller konvertering om

1.det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den inom rimlig tid,

2.undantaget är nödvändigt och proportionellt för att företaget i resolution ska kunna upprätthålla verksamhet som är kritisk eller nödvändig för driften av ett kärnaffärsområde,

3.undantaget är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en all- varlig störning i det finansiella systemet,

4.det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att för- lusterna för andra fordringsägare blir högre än om skulderna undantas, eller

5.det är nödvändigt och proportionellt för att säkerställa att tredje part får ersättning för personskador och sakskador som täcks av försäkringsavtal som rör skadeståndsansvar som är obliga- toriska enligt svensk rätt.

869

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 35.8 ger resolutionsmyndigheten rätt att, under exceptionella omständigheter, helt eller delvis undanta vissa skulder från tillämp- ningen av verktyget för nedskrivning eller konvertering. Omständig- heterna ska vara något av följande.

a)Det är trots resolutionsmyndighetens uppriktiga ansträngningar inte möjligt att skriva ned eller konvertera den skulden inom rim- lig tid.

b)Undantaget är absolut nödvändigt för och står i proportion till uppnåendet av kontinuitet i kritiska funktioner och kärnaffärs- områden på ett sätt som gör att företaget i resolution kan fort- sätta med centrala verksamheter, tjänster och transaktioner.

c)Undantaget är absolut nödvändigt och står i proportion till in- satserna för att undvika omfattande spridningseffekter, på ett sätt som allvarligt skulle störa ekonomin i en medlemsstat eller unionen.

d)Tillämpningen av verktyget för nedskrivning eller konvertering på de skulderna skulle leda till en sådan värdeförstörelse att för- lusterna för andra borgenärer skulle bli högre än om de skulderna undantogs från tillämpningen av verktyget för nedskrivning eller konvertering.

e)Undantaget är strikt nödvändigt och står i proportion till insat- serna för att säkerställa att tredje parter får ersättning för sina personskador och sakskador som täcks av försäkringsavtal som rör skadeståndsansvar, om sådana avtal är obligatoriska enligt tillämplig rätt.

Viktigt med handlingsutrymme för Riksgäldskontoret

Utöver de undantag från skuldnedskrivning för vissa kategorier av skulder (artikel 35.5) ger direktivet resolutionsmyndighet rätt att också undanta skulder under särskilda omständigheter. Omständig- heterna kan vara praktiska eller juridiska hinder – det går inte att skriva ned eller konvertera skulderna inom rimlig tid – eller opera-

870

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

tionella – nedskrivning av skulder riskerar att leda till avbrott i verk- samheter som är nödvändiga för fortsatt drift av centrala funktioner i företaget. Det kan även handla om risker för att negativa effekter av ett försäkringsföretags kris sprider sig till andra delar av det finan- siella systemet, eller att en nedskrivning av vissa fordringar skulle orsaka en sådan värdeförstörelse att övriga fordringsägare åsamkas större förluster än vad som varit fallet om inget undantag görs.

Dessa hinder och risker motiverar att Riksgäldskontoret ges möj- lighet att besluta i vilken utsträckning borgenärer ska bära förluster, eftersom sådana beslut måste fattas med vederbörlig hänsyn till om- ständigheterna i det enskilda fallet.

Om resolutionsmyndigheten fattar beslut om att undanta vissa skulder innebär det dock att prioritetsordningen frångås eftersom borgenärer med samma eller bättre prioritet än den undantagna

i stället kan drabbas av förluster. En avvägning måste då göras mellan skälen för undantaget och effekterna för övriga berörda, såsom bor- genärer som inte undantas.

Mot denna bakgrund är utredningens utgångspunkt att de undan- tagsmöjligheter som direktivet innehåller är motiverade och bör tas in i den nya lagen genom en bestämmelse motsvarande den i direk- tivet. Detsamma gäller artikel 35.8 e, som rör skulder härrörande till obligatoriska ansvarsförsäkringar, såsom trafikförsäkringar och an- svarsförsäkringar för vårdskador, där den ersättningsberättigade är en tredje part (såsom en skadad trafikant eller patient). Denna typ av skulder bör kunna undantas för att säkerställa att skadelidande tredje part får sin ersättning.

14.7.6Åtgärder mot ägare

Utredningens förslag: Om ett företag i resolution är ett aktie- bolag, ska Riksgäldskontoret – innan eller i samband med att en resolutionsåtgärd vidtas som kan medföra att en borgenär drabbas av förluster eller får sin fordran helt eller delvis konverterad – be- sluta att bolagets aktiekapital ska minskas i proportion till de för- luster som identifierats i värderingen.

I samband med ett beslut om att minska aktiekapitalet ska Riks- gäldskontoret även besluta att:

871

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

a)dra in existerande aktier eller andra äganderättsinstrument eller överföra dem till borgenärer vars fordringar helt eller delvis har skrivits ned,

b)om företaget i resolution har ett positivt nettovärde, späda ut existerande aktieinnehav och innehav av andra äganderätts- instrument genom att konvertera relevanta kapitalinstrument eller skuldinstrument som emitterats av företaget i resolution, eller andra kvalificerade skulder i företaget i resolution, till aktier eller andra äganderättsinstrument.

En konvertering ska göras till en omräkningskurs som väsentligt spär ut existerande aktieinnehav eller innehav av andra ägande- rättsinstrument. När Riksgäldskontoret överväger vilken åtgärd som myndigheten ska vidta, ska den beakta värderingen av före- taget och behovet av att skriva ned primärkapitalposter (nivå 1- instrument) liksom behovet av att skriva ned eller konvertera be- rörda kapitalinstrument.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Flera artiklar i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag han- terar de åtgärder mot ägare som kan tas i samband med att ett för- säkringsföretag försätts i resolution.

Artikel 26, som anger allmänna principer för tillämpning av resolu- tionsverktygen, slår i den andra punkten fast att en resolutionsmyn- dighet, om den beslutar att tillämpa ett resolutionsverktyg gentemot ett företag i resolution och denna resolutionsåtgärd skulle resultera i att förluster bärs av borgenärer, särskilt försäkringstagare, eller till att deras fordringar omstruktureras eller konverteras, ska utöva befogen- heten att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument och kvalifi- cerade skulder omedelbart innan eller samtidigt som resolutions- verktyget tillämpas.

Enligt artikel 36.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag ska resolutionsmyndigheten, när den tillämpar skuldnedskrivning- sverktyget, vidta en av eller båda följande åtgärder gentemot aktie- ägarna:

872

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

a)Dra in existerande aktier eller andra äganderättsinstrument eller överföra dem till borgenärer vars fordringar har konverterats.

b)Under förutsättning att den värdering som utförs i enlighet med artikel 23 visar att företaget i resolution har ett positivt nettovärde, späda ut existerande aktieinnehav eller innehav av andra ägande- rättsinstrument genom att konvertera tillämpliga kapitalinstru- ment eller skuldinstrument som emitterats av företaget i resolu- tion, eller andra kvalificerade skulder i företaget i resolution, till aktier eller andra äganderättsinstrument i enlighet med tillämp- ningen av skuldnedskrivningsverktyget.

Avseende b) ska konverteringen göras till en omräkningskurs som väsentligt spär ut existerande aktieinnehav eller innehav av andra äganderättsinstrument.

När resolutionsmyndigheten överväger vilken av åtgärderna i arti- kel 36.1 punkt 1 den ska vidta ska den beakta

a)den värdering som gjorts i enlighet med artikel 23,

b)det belopp med vilket resolutionsmyndigheten har bedömt att nivå 1-poster ska minskas och berörda kapitalinstrument skrivas ned eller konverteras enligt artikel 38.1.

Av artikel 42, om allmänna befogenheter i resolution, framgår vidare att medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheten har alla befogenheter som är nödvändiga för att tillämpa resolutionsverk- tyg på ett företag i resolution. Resolutionsmyndigheten ska bland annat ha:

Befogenhet att omstrukturera försäkringsfordringar eller sänka, och även sänka till noll, kapitalbeloppet eller det utestående belopp som ska betalas för skuldinstrument och kvalificerade skulder, in- begripet försäkringsfordringar, i ett företag i resolution (42.1 g).

Befogenhet att dra in skuldinstrument som getts ut av ett före- tag i resolution, med undantag för skulder med säkerhet som om- fattas av artikel 35.5 (42.1 j).

873

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Ägarna bär förluster först

Artikel 36.1 ger Riksgäldskontoret rätt att dra in befintliga aktier och andra äganderättsinstrument eller föra över aktierna till borge- närer vars fordringar skrivits ned (konvertering). Förfarandet säker- ställer att förluster först bärs av ägarna och därefter av borgenärer, som också kan bli nya ägare.

Om företaget i resolution visar sig ha ett positivt nettovärde kan alternativ 36.1 b bli aktuellt. I det här fallet visar värderingen att de befintliga ägarnas aktier fortfarande har kvar visst värde. Om det är aktuellt att kapitalisera upp företaget kommer då de befintliga ägarnas innehav att spädas ut genom att kapitalinstrument och kvalificerade skulder konverteras till aktier. Om detta sker ska, i enlighet med sista stycket i artikel 36.1, sådana konverteringskurser användas som gör att resultatet blir ett kraftigt reducerat ägande för de befintliga ägarna. Denna bestämmelse kan tolkas som att resolutionsmyndigheten vid behov bör frångå värderingsresultatet för att se till att de befintliga ägarna inte får mer än ett obetydligt ägande i det rekonstruerade företaget.

Bestämmelserna om hur värderingen ska vägleda resolutionsmyn- digheten kan samtidigt tolkas som att den inte ger sådana frihetsgrader för resolutionsmyndigheten. Enligt artikel 23.3 ska resolutionsmyn- digheten, när den överväger vilken åtgärd den ska vidta – indragning eller överföring av aktier eller en minskning av befintligt aktieinne- hav genom konvertering – utgå från den värdering som gjorts i sam- band med resolutionsförfarandet.

Utredningen anser att kravet på att omräkningskursen ska leda till en väsentlig minskning av ägandet bör framgå av den nya lagen. Det blir Riksgäldskontorets uppgift att, om det skulle bli aktuellt, bedöma hur bestämmelsen om en utspädning av befintligt innehav bör tillämpas i förhållande till bestämmelsen om att utgå från värder- ingen vid beslut om nedskrivning- och konverteringsbehovet.

Dessa principer aktualiserar även behovet av att tydliggöra hur ägarrollen ska hanteras i situationer där företaget är ett ömsesidigt försäkringsbolag och där en ombildning till aktiebolag kan bli nöd- vändig för att möjliggöra resolution. Som framgår av avsnitt 14.1.6 föreslår utredningen att Riksgäldskontoret ska ges uttrycklig befo- genhet att ombilda ett ömsesidigt försäkringsbolag till ett aktiebolag. Om ett ömsesidigt försäkringsbolag har ett positivt substansvärde

874

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

vid tidpunkten för resolutionsbeslutet – det vill säga före ombild- ningen – bör försäkringstagarna, i egenskap av de faktiska ursprung- liga ägarna, ha rätt till viss ersättning. Detta motsvarar den rätt till kompensation som aktieägare har enligt artikel 36.1 b i krishanter- ingsdirektivet. Hur en sådan ersättning lämpligen bör utformas och genomföras får närmare övervägas av Riksgäldskontoret.

14.7.7Konverteringskursen

Utredningens förslag: De konverteringskurser som används när skulder konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument ska ge borgenärerna kompensation för den minskning av deras fordringar som konverteringen innebär. Konverteringskursen ska om det är möjligt bestämmas så att den motsvarar det fulla värdet av borgenärens fordran enligt värderingen och den ska minst mot- svara det fulla värdet av det belopp som borgenären skulle erhållit vid en konkurs eller likvidation.

Om det behövs för att uppnå resolutionsändamålen och prin- cipen om att ingen borgenär ska få ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation, ska Riksgäldskontoret få besluta att olika konverteringskurser ska gälla för borgenärer med olika prioritet enligt förmånsrättsordningen.

Om Riksgäldskontoret beslutar att olika konverteringskurser ska gälla, ska efterställda skulder ges en lägre konverteringskurs än övriga skulder.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 37 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får resolutionsmyndigheten, när den tillämpar skuldnedskrivnings- verktyget tillämpa olika konverteringskurser för olika kapitalinstru- ments- och skuldklasser i enlighet med en av eller båda följande principer:

875

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

a)Konverteringskursen utgör en skälig kompensation till den drab- bade borgenären för eventuell förlust som denne åsamkats på grund av att nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna utövats.

b)Den konverteringskurs som tillämpas på skulder som är priori- terade enligt tillämplig insolvensrätt är högre än konverterings- kursen för efterställda skulder.

Konverteringskursen

Med konverteringskurs menas den faktor som fastställer det antal aktier eller andra äganderättsinstrument som en skuld i en särskild skuldklass ska konverteras till (artikel 2.64). Till grund för beräk- ning av konverteringskurser ligger den andra värderingen som ska göras i samband med resolutionsbeslutet.

Artikel 37 tillåter olika konverteringskurser för olika skuldklasser för att spegla antingen kompensation för den ekonomiska förlust som nedskrivningen av skulder inneburit a), eller prioritetsordningen enlig nationell insolvensrätt b), eller båda. Konverteringen ska alltså ge en skälig ersättning både utifrån vad man som borgenär förlorat och utifrån vilken prioritet man hade. Vad som närmare menas med en skälig konverteringskurs framgår inte uttryckligen, men kan sägas följa av att konverteringskurserna ska utgå från resultatet av värder- ingen. Det kan noteras att, genom att skulder tas i anspråk i priori- tetsordning och vid konverteringen tilldelas ett värde som motsvarar den fordran som de har på företaget, behöver ingen borgenär få ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs (förutsatt att inte vissa skul- der undantas när skuldnedskrivningsverktyget tillämpas eller att kon- kursvärderingen ger ett bättre utfall än den fortlevandevärdering som ligger till grund för resolutionsåtgärderna.).

Även om konverteringskurserna kan vara olika för olika skuld- klasser bör borgenärer som har samma prioritet enligt förmånsrätts- ordningen behandlas lika vid en konvertering. Detta bör tydliggöras i den lagbestämmelse som genomför direktivet i denna del.

876

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

14.7.8Ordningsföljden vid nedskrivning och konvertering

Utredningens förslag: Efter att Riksgäldskontoret vidtagit någon av åtgärderna mot befintliga ägare i enlighet med artikel 36.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, ska myndigheten skriva ned eller konvertera relevanta kapitalinstrument i följande ordning

a)övriga nivå 1-instrument,

b)nivå 2-instrument,

c)nivå 3-instrument,

d)resterande del av kvalificerade skulder i enlighet med förmåns- rättslagen (i omvänd ordning).

Nedskrivningen eller konverteringen ska ge följande resultat:

1.Nivå 1-instrument minskas först så långt möjligt i propor- tion till förlusterna och Riksgäldskontoret drar in eller överför dem, eller om instrumenten fortfarande har visst värde, späder ut dem.

2.Kapitalbeloppet för nivå 2-instrument skrivs ned eller konver- teras till nivå 1-instrument i den utsträckning som krävs för att uppfylla resolutionsändamålen eller upp till relevanta kapi- talinstrumentens kapacitet, beroende på vilket som är lägst.

3.Kapitalbeloppet för nivå 3-instrument skrivs ned eller konver- teras till nivå 1-instrument i den utsträckning som krävs för att uppfylla resolutionsändamålen eller upp till relevanta kapi- talinstrumentens kapacitet, beroende på vilket som är lägst.

4.Resterande del av kapitalbeloppet för kvalificerade skulder skrivs ned eller konverteras till nivå 1-instrument i enlighet med för- månsrättsordningen, i den utsträckning som krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

Om den slutliga värderingen visar att det föreligger ett mindre nedskrivnings- eller konverteringsbehov än vad den preliminära värderingen visade får en uppvärderingsmekanism tillämpas för

877

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

att ersätta borgenärerna och därefter aktieägarna i den utsträck- ning som det är nödvändigt.

Riksgäldskontoret får inte konvertera eller skriva ned en viss klass av skulder förrän klasser av skulder som är efterställda denna klass har skrivits ned eller konverterats.

Det ska i förmånsrättslagen tydliggöras att alla fordringar som härrör från kapitalbasposter har lägre prioritet än fordringar som inte härrör från kapitalbasposter.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 38.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska resolutionsmyndigheten tillämpa verktyget för nedskrivning eller konvertering i enlighet med den prioritetsordning för fordringar som gäller vid normala insolvensförfaranden på ett sätt som ger följande resultat:

a)Nivå 1-poster minskas först i proportion till förlusterna och upp till deras kapacitet, och resolutionsmyndigheten vidtar en eller båda av de åtgärder som avses i artikel 36.1 gentemot innehavarna av nivå 1-instrument (det vill säga indragning eller överföring av aktier eller utspädning av ägandet).

b)Kapitalbeloppet för nivå 2-instrument skrivs ned eller konverteras till nivå 1-instrument, eller bådadera, i den utsträckning som krävs för att uppfylla resolutionsändamålen eller upp till de tillämpliga kapitalinstrumentens kapacitet, beroende på vilket som är lägst.

c)Kapitalbeloppet för nivå 3-instrument skrivs ned eller konverte- ras till nivå 1-instrument, eller bådadera, i den utsträckning som krävs för att uppfylla resolutionsmålen eller upp till de tillämpliga kapitalinstrumentens kapacitet, beroende på vilket som är lägst.

d)I den utsträckning som krävs för att uppnå resolutionsmålen, och i enlighet med rangordningen av fordringar vid normala insolvens- förfaranden inklusive den rangordning av försäkringsfordringar som föreskrivs i artikel 275.1 i Solvens II-direktivet, skrivs kapi- talbeloppet för, eller det utestående beloppet avseende, resten av

878

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

de kvalificerade skulderna ned eller konverteras till nivå 1-instru- ment eller bådadera.

Om nedskrivningsnivån grundad på den preliminära värderingen en- ligt artikel 25 visar sig överstiga kraven när den jämförs med den slut- giltiga värderingen enligt artikel 24.2, får en uppvärderingsmekanism tillämpas för att ersätta borgenärerna och därefter aktieägarna i den utsträckning det är nödvändigt.

Vid beslut om huruvida skulder ska skrivas ned eller konverteras till aktiekapital ska resolutionsmyndigheten inte konvertera en viss klass av skulder samtidigt som en klass av skulder som är efterställd klassen förblir okonverterad till aktiekapital eller inte nedskriven.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla fordringar som härrör från kapitalbasposter, i deras nationella rätt som reglerar normala insol- vensförfaranden, ges lägre prioritet än fordringar som inte härrör från kapitalbasposter. Hela instrumentet ska, i den utsträckning som de endast delvis erkänns som en kapitalbasposter, behandlas som ford- ringar som härrör från en kapitalbasposter och ska ges lägre prioritet än fordringar som inte härrör från kapitalbasposter.

Ordningsföljden ska följa den svenska förmånsrättsordningen

Artikel 38.1 i direktivet ger en detaljerad beskrivning av hur nedskriv- ningen och konverteringen av de olika instrumenten ska gå till. Efter att det egna kapitalet – nivå 1-posterna – skrivits ned är det kapital- beloppet på nivå 2-instrumenten (i huvudsak efterställda skulder) som skrivs ned eller konverteras till nivå 1-kapital. Detsamma gäller därefter för nivå 3-posterna. När samtliga kapitalinstrument är ned- skrivna eller konverterade kan Riksgäldskontoret gå vidare och skriva ned eller konvertera de kvalificerade skulderna i den ordning de skulle ha blivit behandlade vid konkurs.

Det andra stycket i artikel 38.1. hanterar situationen då den pre- liminära värderingen (i enlighet med artikel 25) visat på ett för stort nedskrivnings- och konveteringsbehov. Eftersom den preliminära värderingen ska inkludera en buffert för oväntade förluster och osä- kerheter, är det inte osannolikt att det i den slutliga värderingen visar sig att de faktiska förlusterna är mindre än vad som först antagits.

I sådana fall kan en uppvärderingsmekanism tillämpas för att kompen-

879

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

sera borgenärerna och därefter aktieägarna, i den mån detta är nöd- vändigt för att återställa deras ekonomiska ställning i enlighet med vad som skulle ha gällt utifrån den slutliga värderingen. Mekanismen säkerställer därmed att borgenärerna och aktieägarna inte lider en större förlust än vad som är motiverat av de faktiska förlusterna, i linje med principen om att ingen borgenär eller aktieägare ska be- handlas sämre än i en konkurs eller likvidation.

Det tredje stycket i artikel 38.1 förstärker förbudet mot att inte följa prioritetsordningen genom att slå fast att resolutionsmyndig- heten inte får konvertera eller skriva ned en högre rang av fordringar utan att först ha konverterat eller skrivit ned skulder av lägre rang. Riksgäldskontoret får alltså inte till exempel börja konvertera skul- der i nivå 3, om den inte redan har hanterat alla efterställda skulder i nivå 2.

Nu beskrivna bestämmelser i artikel 38.1 bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Utredningens anser att det också bör framgå av dessa bestämmelser hur de ska tillämpas för att uppnå vissa resultat.

Det sista stycket i artikel 38.1 ålägger medlemsländerna att se till att kapitalinstrument – oavsett om de erkänns fullt ut eller bara del- vis som kapitalinstrument – har lägre prioritet i konkurs än alla andra skulder som inte är kapitalinstrument. Detta kräver ett förtydligande i förmånsrättslagen.

14.7.9Principer vid nedskrivning och särskilda villkor vid konvertering

Utredningens förslag: Det ska anges i den nya lagen att nedskriv- ning av skulder ska vara permanent efter att en eventuell juster- ing gjorts med hänvisning till resultatet av den slutliga resolutions- värderingen (värdering två).

Riksgäldskontoret ska ha rätt att kräva att försäkringsföretag som omfattas av resolutionsplanering upprätthåller de förhandstill- stånd som krävs för att emittera det relevanta antalet nivå 1-instru- ment.

För att genomföra en konvertering ska Riksgäldskontoret få kräva att ett försäkringsföretag emitterar nivå 1-instrument till innehavarna av instrumenten eller skulderna.

880

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

En konvertering ska endast få ske om följande villkor är upp- fyllda:

1.nivå 1-instrumenten emitteras av försäkringsföretaget av ett moderföretag med Riksgäldskontorets samtycke,

2.nivå 1-instrumenten emitteras innan försäkringsföretaget emit- terar aktier eller äganderättsinstrument i syfte att anskaffa kapi- tal från staten eller ett offentligt organ,

3.nivå 1-instrumenten tilldelas och överförs utan dröjsmål efter konverteringen, och

4.den konverteringskurs som avgör antalet nivå 1-instrument som ska tillhandahållas för varje relevant instrument eller skuld överensstämmer med regleringen vad gäller konverterings- kursen.

Riksgäldskontoret ska få kräva att företag som emitterar nivå 1-in- strument har ett förhandsgodkännande för emissionerna.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Artikel 38.2 och 38.3 preciserar ytterligare vissa principer som gäller vid skuldnedskrivning respektive konvertering.

Om kapitalbeloppet för ett tillämpligt kapitalinstrument eller kapi- talbeloppet för ett skuldinstrument eller annan kvalificerad skuld skrivs ned, ska följande, i enlighet med artikel 38.2, gälla:

a)Nedskrivningen till följd av tillämpningen av verktyget för ned- skrivning eller konvertering ska vara permanent, med förbehåll för eventuella uppvärderingar i enlighet med den ersättnings- mekanism som avses i punkt 1.

b)Inga skulder till innehavaren av det tillämpliga kapitalinstrumentet, skuldinstrumentet eller annan kvalificerad skuld ska kvarstå en- ligt eller i samband med det belopp för instrumentet som har skrivits ned, med undantag för upplupna skulder och skadestånds- skulder som kan uppkomma till följd av ett överklagande av lag- enligheten av utövandet av nedskrivningsbefogenheten.

881

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

c)Ingen ersättning ska betalas till innehavaren av det tillämpliga kapitalinstrumentet, skuldinstrumentet eller annan kvalificerad skuld, annat än i enlighet med punkt 3 nedan.

För att genomföra en konvertering får resolutionsmyndigheten, i en- lighet med artikel 38.3, kräva att försäkringsföretaget i fråga emit- terar nivå 1-instrument till innehavarna av de berörda kapitalinstru- menten, skuldinstrumenten eller de andra kvalificerade skulderna. De berörda kapitalinstrumenten, skuldinstrumenten eller andra kvalificerade skulderna får konverteras under förutsättning att samt-

liga följande villkor är uppfyllda:

a)Nivå 1-instrumenten emitteras av försäkrings- eller återförsäkrings- företaget, av en enhet som avses i artikel 1.1 b–e, eller av moder- företaget med den relevanta resolutionsmyndighetens samtycke.

b)Nivå 1-instrumenten emitteras innan den enhet som avses i arti- kel 1.1 a–e emitterar aktier eller äganderättsinstrument i syfte att erhålla kapital från staten eller ett offentligt organ.

c)Nivå 1-instrumenten tilldelas och överförs utan dröjsmål efter utövandet av konverteringsbefogenheten.

d)Den konverteringskurs som avgör antalet nivå 1-instrument som ska tillhandahållas för varje tillämpligt kapitalinstrument, skuld- instrument eller annan kvalificerad skuld är förenlig med artikel 37.

Enligt artikel 38.4 får resolutionsmyndigheten kräva att företaget i fråga har det förhandsgodkännande som krävs för att emittera det relevanta antalet nivå 1-instrument.

Nedskrivningen av skulder är permanent

Principerna som anges i artikel 38.2 och 38.3 följer i huvudsak från andra artiklar i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, men genom artiklarna tydliggörs vad som rättsligen gäller vid nedskriv- ning (artikel 38.2) respektive konvertering (artikel 38.3). Bestämmel- serna säkerställer att skuldnedskrivningsverktyget fungerar som ett effektivt förlustbärande verktyg, utan att lämna kvar oklara eller otill- börliga rättigheter för innehavarna av nedskrivna instrument Ned- skrivning av kapitalinstrument och kvalificerade skulder måste där-

882

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

för vara permanent, med undantag för en eventuell justering i enlig- het med 14 §. Det får inte finnas någon kvarstående fordran från innehavaren av det nedskrivna instrumentet, med undantag för ränte- kostnader eller andra skulder som uppstått före nedskrivningen eller eventuella skadeståndsanspråk Ingen ersättning ska betalas ut till innehavarna av de nedskrivna instrumenten, med undantag av instru- ment erhållna efter konvertering i enlighet med artikel 38.3. Mot- svarande bestämmelser bör införas i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Att det inte får finnas några kvarstående skulder på den nedsatta delen och att ingen ersättning ska betalas till borgenärerna följer där- emot av bestämmelserna om hur nedskrivningen och konverteringen genomförs. Utredningens bedömning är därför att detta inte behöver uttryckas i en särskild bestämmelse i den nya lagen.

Artikel 38.3 ger Riksgäldskontoret möjlighet att i samband med konvertering kräva att företaget i resolution ger ut kärnprimärkapi- talinstrument till innehavarna av de relevanta kapitalinstrumenten.

Att Riksgäldskontoret har denna rättighet följer av att myndigheten har möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att konvertering ska kunna genomföras. Utredningens bedömning är dock att arti- keln 38.2, för rättslig tydlighet kring dessa grundläggande befogen- heter, bör införas i den nya lagen.

Artikel 38.4 ger slutligen Riksgäldskontoret rätt att kräva att de berörda företagen upprätthåller giltiga tillstånd att emittera det antal primärkapitalinstrument som kan behövas emitteras i resolution. Eftersom konverteringen kan behöva ske snabbt är det motiverat att Riksgäldskontoret har denna möjlighet och att det uttryckligen fram- går av en bestämmelse i den nya lagen.

14.7.10Nedskrivning eller konvertering av skulder som hänför sig till derivat

Utredningens förslag: Innan Riksgäldskontoret får skriva ned eller konvertera en skuld som hänför sig till ett derivat ska myn- digheten avsluta derivatavtalet.

Efter ett derivatavtal har avslutats ska Riksgäldskontoret fast- ställa storleken på den skuld som derivatkontraktet gett upphov till. Om det finns ett nettningsavtal mellan företaget i resolution

883

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

och motparten i derivatkontrakten ska Riksgäldskontoret, eller en oberoende värderare, tillämpa avtalet för att fastställa skuldens nettobelopp.

Utredningens bedömning: Det bör inte införas ytterligare be- stämmelser om hur derivatskulder ska beräknas.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 40.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlemsstaterna säkerställa att resolutionsmyndigheten inte utövar nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna avseende en skuld som hänför sig till ett derivat förrän de har avslutat derivaten. När resolutionen inleds ska resolutionsmyndigheten ha befogenhet att avsluta och säga upp eventuella derivatkontrakt för det ändamålet. I de fall en derivatskuld har undantagits från tillämpningen av ned- skrivnings- eller konverteringsverktyget (enligt artikel 35.8) ska re- solutionsmyndigheten inte vara förpliktad att avsluta eller säga upp derivatkontraktet.

Om derivattransaktionen omfattas av ett nettningsavtal ska, en- ligt artikel 40.2, resolutionsmyndigheten, eller en oberoende värde- rare, som en del av värderingen enligt artikel 23, fastställa de skulder som hänför sig till de transaktionerna på nettobasis i enlighet med villkoren i nettningsavtalet.

Artikel 40.3 ger resolutionsmyndigheten i uppgift att fastställa värdet av skulder som hänför sig till derivat i enlighet med allt det följande:

a)Lämpliga metoder för att fastställa värdet på klasser av derivat, inbegripet transaktioner som omfattas av nettningsavtal.

b)Principer för att bestämma den relevanta tidpunkt då värdet på en derivatposition bör fastställas.

c)Lämpliga metoder för att jämföra den värdeförstörelse som skulle bli följden av avslutandet och nedskrivningen eller konverter- ingen av derivat med det belopp för förluster som derivat skulle behöva stå för vid en nedskrivning eller konvertering.

884

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Riksgäldskontorets rätt att säga upp derivatkontrakt

En derivattransaktion innebär att två parter ingår ett avtal vars värde beror på förändringar i ett underliggande instrument, exempelvis en aktie eller en obligation. När värdet på det underliggande instrumentet rör sig uppstår en tillgång för den ena parten och en skuld för den andra. Derivatavtal kan löpa under flera månader eller år. Om ett för- säkringsföretag som sätts i resolution har dragit på sig skulder till följd av ingångna derivatavtal kan dessa komma att skrivas ned i enlighet med artikel 40.1. För att kunna skriva ned derivatskulder måste resolu- tionsmyndigheten först stänga positionerna genom att avsluta avtalen i förtid. När positionerna är stängda kan beräkningar göras av hur stor fordran motparten i kontraktet har på försäkringsföretaget.

Ofta omfattas derivattransaktioner av så kallade nettningsavtal innebärandes att två parter kvittar sina bruttoskulder mot varandra så att betalningar endast avser nettobeloppen. I sådana fall ska resolu- tionsmyndigheten, eller en oberoende värderare, beräkna hur stor nettoskuld försäkringsföretaget har till motparten i fråga.

Utredningen föreslår att det anges i den nya lagen om resolution att Riksgäldskontoret har rätt att avsluta derivatkontrakt. Det bör också framgå av i lagtexten att derivatskuldens nettobelopp ska be- räknas om derivatkontraktet omfattas av ett nettningsavtal. Det be- höver däremot inte framgå av lag att beräkningen av nettobeloppet ska ske som en del av den resolutionsvärdering som en oberoende värderare ska göra. Det faller sig självklart att den värdering som ska ligga till grund för beslut om resolutionsåtgärder ska omfatta beräk- ning av samtliga skulder.

Det behöver inte heller anges i lag att, om en derivatskuld har undantagits från användningen av skuldnedskrivningsverktyget, i en- lighet med undantagsreglerna i artikel 35.8 i direktivet, är Riksgälds- kontoret inte förpliktigad att ändå avsluta eller säga upp derivatkon- traktet. Det motsatta vore anmärkningsvärt.

Artikel 40 anger slutligen också några allmänna utgångspunkter för hur resolutionsmyndigheten ska fastställa värdet av skulder som hänför sig till derivat. Dessa inbegriper att använda lämpliga metoder för att fastställa värdet på olika klasser av derivat och att använda prin- ciper för att bestämma den tidpunkt då värdet ska fastställas. Artikeln kräver också att resolutionsmyndigheten, med lämpliga metoder, jämför den värdeförstörelse som skulle bli följden av att avsluta och

885

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

skriva ned derivatkontraktet med de förluster som derivatkontraktet skulle behöva stå för vid en skuldnedskrivning. Denna sistnämnda bestämmelse gör det möjligt för myndigheten att väga konsekvenserna av att stänga derivatkontrakt med eventuellt åtföljande värdeför- störelse mot att undanta dessa skulder och undvika risken för värde- förstörelse.

Utredningen konstaterar att Eiopa, i samråd med Esma, ska ta fram förslag på tekniska standarder för hur beräkningen av skulder från ingångna derivatkontrakt ska genomföras. Utredningen anser därför inte att det bör införas närmare reglering om hur derivatskulder ska beräknas.

14.7.11Genomförande av beslut om nedskrivning och konvertering

Utredningens förslag: De beslut som Riksgäldskontoret fattar om minskning av kapitalbelopp eller utestående belopp, konver- tering eller indragning av kapitalinstrument och kvalificerade skul- der ska vara omedelbart bindande för företaget, liksom för be- rörda borgenärer och ägare.

En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalökning ska antecknas i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller försäkringsregistret För att genomföra en nedskrivning eller konvertering ska Riks-

gäldskontoret få kräva att ändringar görs i alla relevanta register och att aktier, andra äganderättsinstrument och skuldinstrument avnoteras. Riksgäldskontoret ska få förelägga ett företag i reso- lution att det ska ansöka om att uppta aktier, andra äganderätts- instrument eller skuldinstrument till handel på en reglerad marknad.

För skuldinstrument som före en nedskrivning har varit upp- tagna till handel på en reglerad marknad gäller inte kravet på ut- färdande av prospekt vid en ansökan om upptagande till handel.

Utredningens bedömning: Artiklarna 39.3 och 39.4 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag behöver inte genomföras sär- skilt i svensk rätt.

886

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om en resolutionsmyndighet tillämpar verktyget för nedskrivning eller konvertering och utövar nedskrivnings- eller konverterings- befogenheterna i enlighet med artiklarna 35.1 och 42.1 g–k, ska minskningen av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, kon- verteringen eller indragningen, enligt artikel 39.1, få verkan och vara omedelbart bindande för företaget i resolution och för drabbade bor- genärer och aktieägare.

Resolutionsmyndigheten ska vidare, enligt artikel 39.2, har rätt att slutföra eller kräva slutförande av alla administrativa och förfarande- mässiga uppgifter som är nödvändiga för att ge verkan åt tillämp- ningen av verktyget för nedskrivning eller konvertering, inbegripet följande:

a)Ändring av alla berörda register.

b)Avnotering av aktier eller andra äganderättsinstrument eller skuld- instrument.

c)Notering av nya aktier eller andra äganderättsinstrument.

d)Åternotering av eventuella nedskrivna skuldinstrument utan krav på utfärdande av ett prospekt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning.

Vidare anger direktivet (artikel 39.3) att, om en resolutionsmyndig- het nyttjar sin befogenhet att skriva ned till noll kapitalbeloppet för, eller det utestående beloppet avseende, en skuld, ska den skulden och eventuella skyldigheter eller fordringar som hänför sig till den skulden, som inte har uppstått vid den tidpunkt då befogenheten ut- övades, i alla hänseenden betraktas som fullgjord och ska inte kunna göras gällande i senare förfaranden gentemot företaget i resolution eller en efterföljande enhet vid en eventuell senare avveckling.

Om en resolutionsmyndighet delvis men inte helt sänker kapital- beloppet för, eller det utestående beloppet avseende, en skuld ska, i enlighet med artikel 39.4, följande gälla:

a)Skulden ska vara infriad med ett belopp motsvarande sänkningen av beloppet.

887

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

b)Det berörda instrumentet eller det avtal som gav upphov till den ursprungliga skulden ska fortsätta att gälla för det återstående kapi- talbeloppet för, eller det utestående beloppet avseende, skulden, med förbehåll för eventuella ändringar av den ränta som hänför sig till sänkningen av kapitalbeloppet och eventuella ytterligare ändringar av villkoren som resolutionsmyndigheten kan komma att göra.

Omedelbar rättsverkan i det finansiella systemet

När Riksgäldskontoret har fattat beslut om att skriva ned värdet på aktier och andra äganderättsinstrument, dra in aktier och konvertera kapital- och skuldinstrument till aktiekapital måste dessa beslut kunna få omedelbar verkan och vara bindande för att resolutionen ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Bestämmelser om detta bör därmed föras in i den nya lagen om resolution av försäkrings- företag i enlighet med artikel 39.1.

Det är av samma skäl viktigt att de följdåtgärder som behöver vid- tas för att besluten om nedskrivning och konvertering ska får rätts- verkan i det finansiella systemet. Åtgärderna inbegriper ändring i relevanta register, avnotering av aktier eller andra äganderätts- eller skuldinstrument, notering av nya aktier och åternotering, utan krav på att prospekt utfärdas, av skuldinstrument som skrivits ned.

Även om det är Euroclear som för register över värdepapper som handlas på svenska finansiella marknader finns det anledning att i den nya lagen tilldela Riksgäldskontoret en allmän befogenhet att kräva ändring av alla relevanta register.

Om försäkringsföretaget i resolution har noterade aktier, kapital- instrument eller skulder är det sannolikt att det skett ett handels- stopp av dessa inför, eller i samband med, resolutionsbeslutet. Det kan också vara aktuellt för Riksgäldskontoret att begära att dessa värdepapper avnoteras.

Om nya eller gamla och avnoterade aktier senare ska tas upp till handel igen är det, enligt utredningens bedömning något som företaget ska ansöka om. Företagets ansökan ska behandlas av marknadsplatsen på sedvanligt sätt, det vill säga, börsen ska bedöma om företaget upp- fyller kraven för notering. Att införa en ordning där gällande krav för notering inte tillämpas skulle, enligt utredningen, kunna vara skad-

888

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

ligt för förtroendet för de finansiella marknaderna, liksom för före- taget. Motsvarande argument kan anföras för notering av företagets utgivna skuldinstrument.

För skuldinstrument som före en nedskrivning har varit upptagna till handel på en reglerad marknad gäller inte kravet på utfärdande av prospekt vid en ansökan om upptagande till handel.

Riksgäldskontoret bör mot denna bakgrund, i enlighet med arti- kel 39.2 i direktivet, ges rätt att kräva ändringar i alla relevanta register, att berörda värdepapper avnoteras liksom att företaget ansöker om notering av aktier, andra äganderättsinstrument eller skuldinstrument.

Unionsrättsliga regler om krav på prospekt finns i EU:s prospekt- förordning (2017/1129). Det bör därför framgå av den nya lagen om resolution för försäkringsföretag att prospektskyldigheten, i enlighet med artikel 39.2 4, inte är tillämplig på skuldinstrument som blivit nedskrivna i resolution.

Syftet med artiklarna 39.3 och 39.4 torde vara att ge rättslig tyd- lighet till Riksgäldskontorets beslut om skuldnedskrivning. Utred- ningens bedömning är dock att dessa artiklar inte behöver genom- föras i svensk rätt. Att en skuld helt upphör att existera om den skrivs ned till noll (artikel 39.3) och delvis upphör att existera om den delvis skrivs ned (artikel 39.4) är en självklar följd av Riksgäldskontorets rätt att skriva ned skuldens kapitalbelopp i enlighet med artikel 35.1 (genomförd i 20 kap. 2 och 3 §§ i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag).

14.7.12 Ägarprövning

Utredningens förslag: Om skuldnedskrivningsverktyget används för att konvertera skulder i sådan omfattning att det leder till ett förvärv som kräver tillstånd enligt reglerna om ägarprövning i för- säkringsrörelselagen, ska Finansinspektionen handlägga ett sådant tillståndsärende skyndsamt.

Om en ägarprövning inte har kunnat slutföras före det att en konvertering görs, ska konverteringen ändå få ske. I ett sådant fall ska rösträtten för aktierna utövas av Riksgäldskontoret.

Finansinspektionen ska skriftligen meddela Riksgäldskontoret och förvärvaren så snart som möjligt efter det att inspektionen har fattat beslut avseende tillstånd för förvärvet.

889

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Om Finansinspektionen beslutar att ge tillstånd till förvärvaren, ska förvärvaren utöva rösträtten från det att han eller hon och Riksgäldskontoret fått det skriftliga meddelandet från inspek- tionen.

Om Finansinspektionen beslutar att inte ge tillstånd till för- värvaren, ska Riksgäldskontoret få kräva att förvärvaren avyttrar aktierna inom en tidsfrist som bestäms av myndigheten.

Inga av de sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av krav för förvärv får tillämpas så länge tillsynsmyndigheten inte har godkänt överföringen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Om det visar sig att konvertering av kapitalinstrument, skuldinstru- ment, eller andra kvalificerade skulder i företaget i resolution skulle leda till ett förvärv eller en ökning av ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag såsom anges i artikel 57.1 i Solvens II-direktivet, ska tillsynsmyndigheterna, genom undantag från artiklarna 57–62 i det direktivet, utföra den ägarprövning som krävs enligt dessa artiklar i så god tid att det inte försenar konver- teringen av kapitalinstrument eller hindrar att resolutionsåtgärden uppnår de relevanta resolutionsmålen (artikel 36.3).

Om tillsynsmyndigheten inte senast dagen för konverteringen av kapitalinstrumenten har slutfört den bedömning som krävs en- ligt punkt 3, ska artikel 31.6 vara tillämplig på en förvärvares alla even- tuella förvärv av eller ökningar av ett kvalificerat innehav till följd av konverteringen av kapitalinstrument.

Behov av undantag från försäkringsrörelselagens krav på ägarprövning

Konvertering av kvalificerade skulder till nya aktier kommer – oavsett på vilket sätt resolutionsmyndigheten behandlar de befintliga ägarna

–att innebära att det berörda företaget får nya ägare. Om någon ägare efter konverteringen får ett så stort innehav att innehavet är kva- lificerat måste den nya ägarens lämplighet bedömas. En sådan pröv-

890

SOU 2025:97

Resolutionsverktygen

ning ska normalt, enligt försäkringsrörelselagen, göras enligt en viss process före förvärvet. Artikel 36.4 i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag innehåller emellertid undantag från ägarprövnings- reglerna. I stället följer av direktivet att Finansinspektionen i ett sådant fall ska utföra ägarprövningen utan dröjsmål så att det inte försenar konverteringen av kapitalinstrument eller hindrar att resolutionsåt- gärden uppnår de relevanta resolutionsändamålen. Om Finansinspek- tionen ändå inte senast vid dagen för användning av skuldnedskriv- ningsverktyget har slutfört ägarprövningen får dock överföring till nya ägare ändå genomföras. I ett sådant fall gäller samma regler som när försäljningsverktyget tillämpas och köparen kan komma att få ett kvalificerat innehav (se avsnitt 14.4.6).

14.7.13 Förberedande åtgärder

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, när myndigheten tar fram en resolutionsplan, granska att företaget har tillräckligt emissionsutrymme för aktier eller andra nivå 1-instrument så att konverteringen av skulder till aktier eller andra äganderättsinstru- ment kan genomföras på ett effektivt sätt.

Om det behövs för att underlätta konvertering av skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument får Riksgäldskontoret förelägga försäkringsföretaget att ändra bolagsordningen eller stadgarna.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget ska medlemssta- terna, enligt artikel 41.1 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag, i tillämpliga fall, kräva att försäkringsföretag som omfattas av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag alltid har tillräck- ligt emissionsutrymme för aktiekapital eller andra nivå 1-instrument så att de inte är förhindrade att emittera tillräckligt med nya aktier eller andra äganderättsinstrument för att säkerställa att konverter- ingen av skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument kan genomföras på ett effektivt sätt.

891

Resolutionsverktygen

SOU 2025:97

Resolutionsmyndigheten ska bedöma uppfyllandet av det krav som fastställs i första stycket i samband med utvecklingen och upp- rätthållandet av resolutionsplanerna i enlighet med artiklarna 9 och 10. Medlemsstaterna ska vidare, enligt artikel 42.2, säkerställa att det

inte finns några förfarandemässiga hinder för att konvertera skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument i företagens stadgar eller bolagsordning, inbegripen företrädesrätt för aktieägare eller krav på aktieägarnas medgivande för att öka kapitalet.

Resolutionsplanerna ska innehålla en granskning av emissionsutrymmet

Resolutionsåtgärder i form av konvertering från skulder till aktier måste kunna ske utan tidsödande hinder, såsom aktieägarnas god- kännande av en nyemission. Som ett led i att undanröja sådana hinder ska medlemsländerna, enligt artikel 40 i direktivet, kunna kräva att berörda försäkringsföretag har tillräckligt med auktoriserat aktie- kapital eller nivå 1-instrument för att kunna emittera de nya aktier som krävs för konverteringen från skulder till aktiekapital.

Den högsta mängd aktiekapital som ett företag har rätt att ge ut, utan att först få godkännande från aktieägarna eller ändra bolagsord- ningen anges vanligen i bolagsordningen. Kravet på att ha tillräckligt med emissionsutrymme i resolution kan alltså uppfyllas genom att det finns ett tillräckligt högt satt tak i bolagsordningen. Det kan också uppfyllas genom att styrelsen har ett bemyndigande från bolagsstäm- man att fatta beslut om nyemission inom vissa ramar.

Direktivet anger att det är resolutionsmyndighetens ansvar att granska att försäkringsföretaget efterlever detta krav och att en så- dan granskning ska ske inom ramen för arbetet med företagets reso- lutionsplan. Eftersom en viktig del av resolutionsplanerna är att iden- tifiera eventuellt hinder mot resolution är det en naturlig ordning att detta ska vara Riksgäldskontorets uppgift. Utredningen föreslår därför att en sådan bestämmelse förs in i lagen om resolution av för- säkringsföretag.

Mot bakgrund av liknande krav på snabbhet ska medlemsstaterna också se till att det inte finns några andra formella hinder för att om- vandla skulder till aktier eller andra former av ägande. Sådana hinder kan till exempel finnas i företagets bolagsordning i form av att aktie- ägare har företrädesrätt vid nyemission. Riksgäldskontoret bör i så-

892

15 Skyddsåtgärder

15.1Bestämmelser om skydd för motparter

15.1.1Tillämpningsområde

Utredningens förslag: Bestämmelser till skydd för motparter såvitt avser vissa arrangemang (arrangemang om säkerheter, arran- gemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och åter- försäkring eller arrangemang om strukturerad finansiering) som ska tillämpas när Riksgäldskontoret beslutar om

1.en partiell överföring genom användning av försäljningsverk- tyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget,

2.att säga upp eller ändra villkor i ett avtal som företaget i reso- lution är part i, eller

3.att överföra tillgångar eller förpliktelser från ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag till en annan mottagare, om överföringen är partiell och sker genom användning av resolutionsverktyg.

Definitioner av relevanta arrangemang ska tas in i lagen om reso- lution av försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 58.2 att skydd för motparter såvitt avser vissa arrangemang (se även arti- kel 58.3) ska tillämpas när resolutionsmyndigheten beslutar om par-

895

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

tiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, bro- företagsverktyget eller avskiljandeverktyget eller att säga upp eller ändra villkor i ett avtal som företaget i resolution är part i, eller att överföra tillgångar eller förpliktelser från ett broföretag eller ett till- gångsförvaltningsbolag till en annan mottagare, om överföringen är partiell och sker genom användning av resolutionsverktyg.

Skyddsregler för vissa särskilda arrangemang i samband

med partiella överföringar och hävning eller ändring av avtal

Försäljningsverktyget, broföretagsverktyget och avskiljandeverk- tyget ger resolutionsmyndigheten möjlighet att överföra samtliga, eller endast vissa, tillgångar eller förpliktelser i ett företag i resolu- tion till en förvärvare, ett broföretag eller ett tillgångsförvaltnings- bolag. En partiell överföring, dvs. att endast vissa tillgångar eller förpliktelser överförs, kan ibland vara det bästa sättet att uppnå resolutionsändamålen. En partiell överföring kan till exempel ske genom att den livskraftiga delen av verksamheten i ett företag i resolution förs över till en privat förvärvare eller ett broföretag, medan företaget försätts i konkurs. En annan situation där det kan bli aktuellt med en partiell överföring är när vissa tillgångar över- förs till ett broföretag. En tredje variant av partiell överföring är när företaget i resolution ska omstruktureras och drivas vidare. Den problemfyllda delen av verksamheten kan då överföras till ett till- gångsförvaltningsbolag.

Partiella överföringar av de slag som anges ovan kan ha negativ påverkan på motparter till företaget i resolution, om tillgångar och förpliktelser som har koppling till varandra separeras vid en sådan överföring. Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag inne- håller därför regler som syftar till att förhindra att tillgångar och förpliktelser som omfattas av samma avtal eller arrangemang sepa- reras vid en partiell överföring.

Artikel 58.2 och 58.3 i krishanteringsdirektivet innehåller bestäm- melser om skydd för vissa särskilda arrangemang i samband med partiell överföring av tillgångar, rättigheter eller förpliktelser i ett företag i resolution till en mottagare eller från ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag till en mottagare, om det sker genom användning av ett resolutionsverktyg. Detsamma ska gälla när reso- lutionsmyndigheten häver eller ändrar villkor i ett avtal som före-

896

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

taget i resolution är part i eller när resolutionsmyndigheten ersätter företaget med en mottagare som avtalspart. Bestämmelserna inne- bär att de motparter som ingått vissa särskilda arrangemang med företaget i resolution skyddas. Detta sker genom att resolutions- myndighetens möjlighet att vidta vissa åtgärder avseende tillgångar och förpliktelser, som är hänförliga till sådana särskilda arrangemang, begränsas.

De olika typer av särskilda arrangemang som omfattas av skydds- reglerna räknas upp i direktivets artikel 58.1 a–g. Det rör sig om arrangemang om säkerheter (artikel 58.1 a), säkerhetsöverlåtelser (artikel 58.1 b), arrangemang om kvittning eller nettning (arti- kel 58.1 c och 58.1 d), fondförsäkringsavtal eller andra separata port- följer (artikel 58.1 e), återförsäkringsavtal (artikel 58.1 f) och arrange- mang om strukturerad finansiering (artikel 58.1 g). Hur dessa olika former av arrangemang är uppbyggda och fungerar behandlas mer i detalj nedan, i de avsnitt som rör genomförandet av de bestämmelser (artiklarna 59–61) som särskilt gäller för ett eller flera specifika in- strument. Skyddsreglerna ska tillämpas oavsett hur många parter som omfattas av arrangemangen och oavsett om arrangemangen har upp- stått genom avtal, lag eller på annat sätt. Detta inkluderar även arrange- mang som har uppstått till följd av lagstiftningen i ett annat land, eller som helt eller delvis regleras av den (artikel 58.3 i krishanter- ingsdirektivet).

Det bör av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag framgå att skyddsreglerna är tillämpliga vid partiella överföringar av tillgångar eller förpliktelser, och vid hävning eller ändring av avtals- villkor. Det bör också framgå av lagen att skyddsreglerna ska tillämpas oavsett om arrangemangen har uppstått genom avtal eller på annat sätt, och även i fall då arrangemangen uppstått eller regleras av ut- ländsk rätt. Även om det torde vara vanligast att dessa former av arrangemang uppstår genom avtal, kan det inte uteslutas att sådana arrangemang kan uppstå på annat sätt i åtminstone vissa utländska rättsordningar. Däremot torde det inte vara nödvändigt att i lagen ange att skyddsreglerna gäller oavsett hur många parter som om- fattas av arrangemangen. I avsaknad av en uttrycklig inskränkning av vilka parter som ska omfattas, kommer skyddsreglerna att gälla i för- hållande till alla de parter som omfattas av arrangemangen.

I artikel 58.2 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föreskrivs också att samma skyddsregler ska gälla när resolutions-

897

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

myndigheten beslutar om partsbyte enligt artikel 43.1 f i direktivet. Frågan om genomförande av direktivets bestämmelser om partsbyte behandlas i samband med resolutionsverktygen, se kapitel 14. Där framgår bland annat att de rättigheter och förpliktelser som omfat- tas av en överföring som sker genom användning av försäljnings- verktyget, broföretagsverktyget och avskiljandeverktyget övertas av mottagaren och att mottagaren ska ersätta företaget under resolu- tion som part i de avtal som berörs.

Ett partsbyte blir den rättsliga följden av en överföring. Således kommer de skyddsregler som gäller vid en överföring alltid att vara tillämpliga om ett partsbyte sker. Mot denna bakgrund framstår det inte som nödvändigt att särskilt ange i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag att de nu aktuella skyddsreglerna gäller vid partsbyte.

De bestämmelser i den nya lagen om resolution av försäkrings- företag som specifikt behandlar de olika formerna av skyddsvärda särskilda arrangemang och som genomför artiklarna 59–61 i direk- tivet, behandlas nedan.

15.1.2Skydd för arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata portföljer

Utredningens förslag: Vid partiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskiljande- verktyget ska samtliga tillgångar och förpliktelser som omfattas av ett arrangemang om strukturerad finansiering eller andra sepa- rata portföljer överföras samtidigt.

Riksgäldskontoret ska inte få upphäva eller ändra villkor i ett finansiellt instrument som ger innehavaren säkerhet i en viss av- skild underliggande säkerhetsmassa eller som används för att mini- mera ränte- eller valutarisker i arrangemanget. Arrangemanget om strukturerad finansiering får inte ändras eller upphävas om säker- heten för de finansiella instrumenten försämras.

898

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 61.1 att vid partiell överföring, genom användning av försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget, ska det finnas skydd mot att samtliga tillgångar och förpliktelser som omfattas av ett arran- gemang om strukturerad finansiering eller andra separata portföljer inte överförs samtidigt.

Det ska även införas skydd mot att upphäva eller ändra villkor i ett finansiellt instrument som ger innehavaren säkerhet i en viss av- skild underliggande säkerhetsmassa eller som används för att mini- mera ränte- eller valutarisker i arrangemanget. Arrangemanget om strukturerad finansiering får inte heller ändras eller upphävas om säkerheten för de finansiella instrumenten försämras.

Skydd för arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata portföljer

Allmänna bestämmelser om skydd för säkerheter (arrangemang om säkerheter där en person genom en säkerhet har ett faktiskt eller villkorat intresse i de tillgångar eller de rättigheter som omfattas av överföringen, oavsett om detta intresse är säkrat genom särskilda tillgångar eller särskilda rättigheter eller genom en företagsinteckning eller liknande arrangemang) finns i artikel 58.1 i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag.

Artikel 58.1 e och g samt artikel 58.1 andra stycket i direktivet uppställer krav på lämpligt skydd för arrangemang om strukturerad finansiering och av motparterna vid sådana arrangemang.

Artikel 61 uppställer krav på att det finns tillräckligt skydd för arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata port- följer (inklusive fondförsäkringsavtal). Syftet är att förhindra dels överföring av vissa, men inte alla, tillgångar, rättigheter eller skulder som utgör eller ingår i ett arrangemang om strukturerad finansier- ing i vilket försäkringsföretaget i resolution är part, dels upphävande eller ändring av tillgångar, rättigheter eller förpliktelser som utgör eller ingår i ett arrangemang om strukturerad finansiering i vilket

899

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

försäkringsföretaget i resolution är part, om resolutionsmyndigheten utövar kompletterande befogenheter.

Arrangemang om strukturerad finansiering torde i svensk rätt endast kunna uppstå genom avtal. För att inte utesluta sådana arran- gemang som skulle kunna uppstå på annat sätt än genom avtal – i andra rättsordningar – bör vid genomförandet av artikel 61 begreppet arrangemang användas. Därigenom genomförs även artikel 58.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Skyddsreglerna avseende avtal eller andra arrangemang om struk- turerad finansiering innebär att resolutionsmyndigheten vid en par- tiell överföring är förhindrad att överföra endast vissa tillgångar, rättigheter eller förpliktelser som omfattas av ett sådant avtal eller arrangemang. Tillgångar som ingår i en säkerhetsmassa bör därför inte kunna överföras om inte också förpliktelsen (skulden) för vil- ken säkerheten har ställts ut överförs. Resolutionsmyndigheten får inte heller upphäva eller ändra villkoren i ett avtal eller annat arran- gemang om strukturerad finansiering, om det får till följd att de tillgångar och förpliktelser som omfattas av avtalet eller arrange- manget påverkas.

Bestämmelser med det innehållet, motsvarande artikel 61.1 i

direktivet, bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkrings- företag. Av bestämmelsen bör även framgå att Riksgäldskontoret inte får upphäva eller ändra villkor för finansiella instrument som ger innehavaren säkerhet i en viss säkerhetsmassa. Vidare bör det framgå att Riksgäldskontoret inte får utöva befogenheten att säga upp eller ändra villkoren i ett avtal eller annat arrangemang om strukturerad finansiering, om det får till följd att säkerheter som ingår i säkerhetsmassan försämras.

15.1.3Skydd för arrangemang om säkerheter

Utredningens förslag: Vid en partiell överföring genom använd- ning av försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskil- jandeverktyget får inte, beträffande ett arrangemang om säkerheter,

1.en tillgång som utgör säkerhet för en viss förpliktelse över- föras om inte förpliktelsen och säkerhetsrätten också överförs,

900

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

2.en förpliktelse för vilken säkerhet har ställts överföras om inte säkerhetsrätten också överförs, eller

3.säkerhetsrätten överföras om inte förpliktelsen för vilken säker- het har ställts också överförs.

Riksgäldskontoret ska inte få besluta att upphäva eller ändra vill- kor i ett arrangemang om säkerheter, om det får till följd att säker- heten upphör.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 60.1 att, vid en partiell överföring genom användning av försäljningsverk- tyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget, beträffande ett arrangemang om säkerheter, ska det finnas lämpligt skydd mot att

1.en tillgång som utgör säkerhet för en viss förpliktelse överförs om inte förpliktelsen och säkerhetsrätten också överförs,

2.en förpliktelse för vilken säkerhet har ställts överförs om inte säkerhetsrätten också överförs, eller

3.säkerhetsrätten överförs om inte förpliktelsen för vilken säkerhet har ställts också överförs.

Resolutionsmyndigheten får inte besluta att upphäva eller ändra vill- kor i ett arrangemang om säkerheter, om det får till följd att säker- heten upphör.

Skydd för arrangemang om säkerheter

Bestämmelser om skydd för säkerheter finns i artikel 60 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag. Enligt artikel 60.1 ska det fin- nas lämpligt skydd för skulder som är skyddade enligt ett arrange- mang om säkerheter, för att säkerställa att en skuld inte överförs utan att den tillgång som utgör säkerhet för skulden också överförs och vice versa. På motsvarande sätt anges också att rätten att hålla

901

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

den tillgång som utgör säkerhet enbart får överföras om även den skuld för vilken tillgången utgör säkerhet också överförs. Det fram- går också av artikel 60.1 i direktivet att resolutionsmyndigheten inte får upphäva eller ändra villkor i ett avtal eller annat arrangemang om säkerheter, om det får till följd att skulden inte längre täcks av en säkerhet.

Utifrån direktivets definition av arrangemang om säkerheter torde för svensk del sådana arrangemang omfatta dels sedvanliga avtal om säkerhet där den som ställer säkerheten behåller äganderätten (dvs. det som i svensk rätt brukar kallas pantavtal), dels avtal genom vilka äganderätten övergår till den som tar emot säkerheten. Även andra säkerhetsrätter bör omfattas av definitionen.

Giltigheten av en säkerhetsrätt varierar med vilken typ av egen- dom som säkerhet har ställts för. I obligationsrättsligt hänseende krävs i regel ett avtal mellan parterna. Det går dock inte att utesluta att säkerhetsrätter också kan uppstå på annat sätt än genom avtal. Arrangemang om säkerheter torde i svensk rätt endast kunna upp- stå genom avtal. För att inte utesluta sådana arrangemang som skulle kunna uppstå på annat sätt än genom avtal – i andra rättsordningar

–bör dock vid genomförandet av artikel 60 begreppet arrangemang användas. Därigenom genomförs även artikel 58.3 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag.

För att uppnå sakrättsligt skydd krävs i regel ytterligare ett moment utöver avtalet om säkerhet, nämligen att egendomen traderas. Det innebär som huvudregel att egendomen överlämnats så att den som ställt säkerheten inte längre kan förfoga över den.

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges bland annat att tillgångar som har ställts som säkerhet för en viss förplik- telse inte får överföras om inte också förpliktelsen för vilken säker- heten är utställd överförs. Med anledning av kravet på att den egen- dom som har ställts som säkerhet måste traderas för att sakrättsligt skydd ska uppnås torde tillgångarna i fråga sällan finnas hos det före- tag som har ställt ut säkerheten, i det här fallet företaget i resolution. En överföring bör dock inte hindras av att tillgångarna de facto finns hos någon annan. Bestämmelser motsvarande artikel 60.1 a–c i direk- tivet bör tas in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår vidare att resolutionsmyndigheten inte får upphäva eller ändra villkor be- träffande ett avtal eller annat arrangemang om säkerheter om det får

902

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

till följd att säkerheten upphör (artikel 60.1 d). Bestämmelser med motsvarande innebörd, som riktar sig till Riksgäldskontoret, bör in- föras i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

15.1.4Skydd för arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och återförsäkring

Utredningens förslag: Vid en partiell överföring genom använd- ning av försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskil- jandeverktyget får inte tillgångar eller förpliktelser som följer av ett arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning eller återförsäkring överföras, om det innebär att en motpart till företaget i resolution inte får

1.kvitta en fordran som företaget i resolution har på motparten, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget i resolution, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget i resolution,

2.omvandla en fordran som motparten har på företaget i resolu- tion, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska full- göra mot motparten till en nettofordran eller en nettoförplik- telse, eller

3.tillämpa en slutavräkningsklausul.

Riksgäldskontoret ska inte få fatta beslut om att upphäva eller ändra villkor i ett arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvitt- ning, nettning eller återförsäkring om det innebär att rättigheter eller förpliktelser som skyddas av arrangemanget upphävs eller ändras.

903

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 59.1 att, vid en partiell överföring genom användning av försäljningsverk- tyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget, det ska det finnas lämpligt skydd mot att tillgångar eller förpliktelser som följer av ett arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning eller återförsäkring överförs, om det innebär att en motpart till före- taget i resolution inte får

1.kvitta en fordran som företaget i resolution har på motparten, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget i reso- lution, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot före- taget i resolution,

2.omvandla en fordran som motparten har på företaget i resolution, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller

3.tillämpa en slutavräkningsklausul.

Resolutionsmyndigheten får inte fatta beslut om att upphäva eller ändra villkor i ett arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning eller återförsäkring om det innebär att rättigheter eller för- pliktelser som skyddas av arrangemanget upphävs eller ändras.

Skydd för arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och återförsäkring

Det framgår av artikel 58.1 b–d och f samt andra stycket i artikel 58.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att skyddsreglerna ska omfatta arrangemang om finansiell äganderättsöverföring (där säkerhet som ställs för att säkerställa eller täcka fullgörandet av vissa förpliktelser tillhandahålls genom att hela äganderätten till vissa till- gångar överförs från säkerhetsställaren till säkerhetstagaren, på vill- kor att säkerhetstagaren för tillbaka tillgångarna om förpliktelserna fullgörs), kvittningsarrangemang, nettningsarrangemang och åter- försäkringsarrangemang. Av artikel 2.77 i direktivet framgår att

904

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

kvittningsarrangemang är avtal där två eller flera ömsesidiga ford- ringar eller förpliktelser som företaget i resolution och en motpart har kan kvittas mot varandra. Nettningsarrangemang definieras i artikel 2.76 i direktivet som ett avtal genom vilket ett antal ford- ringar eller skyldigheter kan omvandlas till en enda nettofordran, inklusive avtal om slutavräkning vid en utlösande händelse. Nett- ningsarrangemang innefattar såväl s.k. slutavräkningsklausuler (dvs. en klausul i vilken det föreskrivs att en utlösande händelse ska få till följd att den tidpunkt vid vilken parterna ska uppfylla sina förpliktel- ser tidigareläggs, eller att parternas inbördes förpliktelser ska beräk- nas och en summa motsvarande nettofordran betalas av den part som har störst skuld) enligt artikel 2.1 n i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (säkerhetsdirektivet) som nettning i enlighet med defini- tionen i artikel 2 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, kallat finality-direktivet. Av den definitionen följer att nettning innebär att fordringar och förpliktel- ser som följer av ett överföringsuppdrag omvandlas till en nettoford- ran eller nettoförpliktelse.

Artikel 59 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag inne- håller mer detaljerade bestämmelser om skydd för arrangemang om finansiell äganderättsöverföring, kvittningsarrangemang, nettnings- arrangemang och återförsäkringsarrangemang. Syftet är att förhindra att vissa, men inte alla, rättigheter och skulder som skyddas av ett sådant arrangemang överförs från företaget i resolution till någon annan. Det ska också finnas lämpligt skydd för att förhindra att rättigheter och förpliktelser som skyddas av ett sådant arrangemang ändras eller upphävs genom att resolutionsmyndigheten använder kompletterande befogenheter. För svensk del torde inte säkerhets- överlåtelser, återförsäkringsarrangemang eller rätt till nettning kunna uppstå utan att parterna avtalar om det. Rätt till kvittning kan där- emot föreligga utan att parterna särskilt avtalat om det. För att inte utesluta sådana arrangemang som skulle kunna uppstå på annat sätt än genom avtal bör, vid genomförandet av artikel 59, begreppet arran- gemang användas. Därigenom genomförs även artikel 58.3 i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag.

905

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

Av artikel 59.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag följer att de rättigheter och förpliktelser som skyd- das av nämnda avtal och arrangemang ska anses skyddade, om avtals- parterna har rätt att kvitta eller netta dessa. I och med uttrycket ”parterna i arrangemanget eller avtalet” jämställs företaget i resolu- tion med motparten. Skyddsreglerna syftar dock främst till att skydda motparterna till ett företag i resolution. I artikel 58, i vilken det bland annat anges när de specifika skyddsreglerna ska tillämpas, talas det huvudsakligen om skydd av motparterna. Vid genomförandet av artikel 59 bör därför skyddsreglerna i fråga uttryckas som ett för- bud för resolutionsmyndigheten att besluta om en partiell överföring, om det får till följd att en motpart inte kan göra gällande sina rättig- heter enligt avtalet eller arrangemanget.

Artikel 59.1 i direktivet innebär vidare att resolutionsmyndig- heten inte får fatta beslut om att upphäva eller ändra villkoren i ett arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning eller åter- försäkring om det innebär att de rättigheter eller förpliktelser som skyddas av arrangemanget upphävs eller ändras. Motsvarande be- stämmelser, som riktar sig till Riksgäldskontoret, bör föras in i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

I artikel 59.1 i direktivet anges att skyddsregler ska finnas såvitt avser partiella överföringar av rättigheter och skulder. Den allmänna bestämmelsen om skyddsregler för särskilda arrangemang (arti- kel 58.2) liksom undantagsbestämmelsen avseende kvittning, nett- ning, återförsäkring och säkerhetsöverlåtelser (artikel 59.2) anger dock att skyddsreglerna ska omfatta inte bara rättigheter och skul- der utan även tillgångar. Mot denna bakgrund bör även tillgångar anges i den nu aktuella bestämmelsen i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

906

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

15.1.5Skyddsregler för avvecklingssystem

Utredningens förslag: Ett anmält avvecklingssystem eller de be- stämmelser som gäller för ett sådant system får inte påverkas av

1.en partiell överföring genom användning av försäljningsverk- tyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget, eller

2.en uppsägning eller ändring av villkoren i ett avtal som ett före- tag i resolution är part i.

En definition av anmälda avvecklingssystem ska tas in i lagen om resolution av försäkringsföretag.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 62.1 att resolutionsmyndighetens användning av ett anmält avvecklings- system enligt finalitydirektivet inte får påverkas av en partiell över- föring genom användning av försäljningsverktyget, broföretagsverk- tyget eller avskiljandeverktyget, eller en uppsägning eller ändring av villkoren i ett avtal som ett företag i resolution är part i.

Skyddsregler för avvecklingssystem

För att förhindra spridningseffekter och negativ påverkan på den finansiella stabiliteten är det viktigt att resolutionsmyndighetens beslut om partiell överföring, eller myndighetens utövande av befo- genheten att säga upp eller ändra villkor i ett avtal som företaget under resolution är part i, eller att ersätta företaget under resolution med en förvärvare, ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag som part i ett avtal, inte påverkar sådana system som omfattas av finalitydirektivet.

Av artikel 62.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att tillämpningen av ett resolutionsverktyg inte ska påverka användningen av system, eller regler i system, som omfattas av finality- direktivet när resolutionsmyndigheten överför vissa, men inte alla

907

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

tillgångar, rättigheter eller skulder i ett institut under resolution till en mottagare, eller när myndigheten utövar befogenheten att häva eller ändra villkoren i ett avtal där företaget i resolution är part, eller att ersätta företaget i resolution med en mottagare som part i ett av- tal. Bestämmelsen omfattar även underliggande transaktioner av in- direkta clearingmedlemmar.

I artikel 62.2 i direktivet anges vidare att en sådan överföring, en sådan hävning eller en sådan ändring inte ska återkalla ett överförings- uppdrag, och inte heller ändra eller upphäva vare sig möjligheten att verkställa ett överföringsuppdrag eller en nettning, användningen av medel, värdepapper eller kreditfacilititer, eller skyddet av en säkerhet.

Direktivets bestämmelser om skyddsregler för avvecklingssystem bör genomföras genom att bestämmelser med samma materiella innebörd införs i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Finalitydirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Som exempel på system som är anmälda enligt den lagen kan nämnas Riks- bankens betalningssystem (RIX), Bankgirocentralens betalnings- system, Euroclear Sweden AB:s (tidigare VPC:s) värdepappersavveck- lingssystem samt NASDAQ OMX Clearing AB:s system för clearing och avveckling av derivataffärer.

Som framgått torde det inte behövas några särskilda skyddsregler vid partsbyte, eftersom ett partsbyte blir den rättsliga följden av en överföring. De skyddsregler som gäller med avseende på avvecklings- system vid en överföring kommer således alltid att vara tillämpliga om ett partsbyte sker.

Vidare bedöms artikel 60.2 i krishanteringsdirektivet enbart utgöra en exemplifiering av fall då en av resolutionsmyndigheten beslutad åtgärd skulle strida mot – och inte enbart påverka använd- ningen av – de regler som i enlighet med finalitydirektivet gäller för avvecklingssystem. De åtgärder som anges i artikel 60.2 skulle på- verka användningen av system, och regler i system, och faller där- med inom ramen för bestämmelsen i artikel 60.1. Bestämmelser som motsvarar artikel 62.2 i krishanteringsdirektivet behöver enligt utredningens bedömning därför inte införas (jfr prop. 2015/16:5 s. 612 och 613).

908

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

15.1.6Undantag från skyddsreglerna

Utredningens förslag: Om det är nödvändigt för att bättre skydda försäkringstagarna genom att säkerställa att försäkringar som överförs fortsätter att uppfylla relevanta rättsliga krav med avse- ende på obligatoriska lägsta täckningsnivåer, ska Riksgäldskon- toret, trots skyddsreglerna avseende arrangemang om säkerheter, säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och återförsäkring få

1.överföra de avtalsportföljer som omfattas av ett arrangemang om säkerheter, säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och återförsäkring, utan att samtidigt överföra andra tillgångar eller förpliktelser som omfattas av samma arrangemang, och

2.överföra, ändra eller säga upp dessa tillgångar, rättigheter och andra skulder utan att överföra avtalsportföljerna.

Om det är nödvändigt för att bättre uppnå resolutionsändamålen och i synnerhet för att säkerställa ett bättre skydd för försäkrings- tagarna, ska Riksgäldskontoret, trots skyddsreglerna avseende strukturerad finansiering och andra separata portföljer, få över- föra, ändra eller säga upp tillgångar eller förpliktelser som omfattas av samma arrangemang.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artiklarna 59.2 och 60.2 att om det är nödvändigt för att bättre skydda försäkrings- tagarna genom att säkerställa att försäkringar som överförs fortsätter att uppfylla relevanta rättsliga krav med avseende på obligatoriska lägsta täckningsnivåer, får Riksgäldskontoret, trots skyddsreglerna avseende arrangemang om säkerheter, säkerhetsöverlåtelser, kvitt- ning, nettning och återförsäkring,

1.överföra de avtalsportföljer som omfattas av ett arrangemang om säkerheter, säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och återför- säkring, utan att samtidigt överföra andra tillgångar eller förplik- telser som omfattas av samma arrangemang, och

909

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

2.överföra, ändra eller säga upp dessa tillgångar, rättigheter och andra skulder utan att överföra avtalsportföljerna.

I direktivet anges vidare i artikel 61.2 att om det är nödvändigt för att bättre uppnå resolutionsändamålen och i synnerhet för att säker- ställa ett bättre skydd för försäkringstagarna, får Riksgäldskontoret, trots skyddsreglerna avseende strukturerad finansiering och andra separata portföljer, överföra, ändra eller säga upp tillgångar eller för- pliktelser som omfattas av samma arrangemang.

Undantag från skyddsreglerna

Av bestämmelser i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artiklarna 59.2 och 60.2) framgår att resolutionsmyndigheten får göra avsteg från skyddsreglerna om det krävs för att bättre skydda försäkringstagarna genom att säkerställa att försäkringar som över- förs fortsätter att uppfylla relevanta rättsliga krav med avseende på obligatoriska lägsta täckningsnivåer. Resolutionsmyndigheten kan då överföra de avtalsportföljer som omfattas av arrangemang om säkerheter, arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittnings- och nettningsarangemang, samt arrangemang för återförsäkring, utan att samtidigt överföra andra tillgångar, rättigheter eller skulder som omfattas av samma arrangemang, och får överföra, ändra eller säga upp de tillgångarna, rättigheterna eller skulderna utan att överföra avtalsportföljerna.

Av bestämmelsen i direktivets artikel 61.2 framgår att resolutions- myndigheten får göra avsteg från skyddsreglerna om det är nödvän- digt för att bättre uppnå resolutionsändamålen som avses i artikel 18 och i synnerhet för att säkerställa ett bättre skydd för försäkrings- tagarna. Resolutionsmyndigheten får då överföra, ändra eller säga upp tillgångar och förpliktelser som omfattas av samma arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata portföljer.

Eftersom samma materiella regler uppställs i artikel 59.2 och i artikel 60.2 bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföre- tag införas en undantagsbestämmelse som omfattar dessa typer av arrangemang. Dessutom bör det införas en något annorlunda ut- formad undantagsbestämmelse som omfattar genomförande av

910

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

artikel 61.2, dvs. arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata portföljer.

15.2Skyddsregler för ägare och borgenärer

Utredningens förslag: Rätt till ersättning ur finansieringsarran- gemangen ska föreligga om det av den värdering som ska ske för att fastställa det ekonomiska utfallet framgår att utfallet för någon aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare eller andra borge- närer hade blivit sämre än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation.

Ersättningen ska motsvara skillnaden mellan det faktiska ut- fallet och utfallet i den situationen att företaget hade försatts i konkurs eller gått i likvidation.

Om Riksgäldskontoret har använt skuldnedskrivningsverktyget tillsammans med något annat resolutionsverktyg, ska aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare och andra borge- närer endast ha rätt till ersättning till följd av myndighetens använd- ning av skuldnedskrivningsverktyget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 57 att rätt till ersättning ur finansieringsarrangemangen föreligger om det av den värdering som ska ske för att fastställa det ekonomiska utfallet (enligt artikel 56) framgår att utfallet för någon aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare eller andra borgenärer, som avses i artikel 55, hade blivit sämre än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation. Ersättningen ska motsvara skillnaden mellan det faktiska utfallet och utfallet i den situationen att företaget hade försatts i konkurs eller gått i likvi- dation.

I direktivet anges i artikel 55 att om Riksgäldskontoret har använt skuldnedskrivningsverktyget tillsammans med något annat resolu- tionsverktyg, har aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, ford-

911

Skyddsåtgärder

SOU 2025:97

ringsägare och andra borgenärer endast rätt till ersättning till följd av myndighetens användning av skuldnedskrivningsverktyget.

Principen om att en ägare eller borgenär inte ska få ett sämre utfall vid resolution än i konkurs eller likvidation

Resolution innebär ett ingrepp i ägarnas och borgenärernas rättig- heter. Detta ingrepp är befogat med tanke på det övergripande beho- vet av att skydda försäkringstagarnas kollektiva intressen, upprätt- hålla den finansiella stabiliteten, säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls och att skydda offentliga medel. Krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag innehåller emellertid också skyddsregler som ska förhindra att de negativa effekterna för ägarna och borge- närerna blir alltför långtgående i relation till bland annat allmänna regler om egendomsskydd. En utgångspunkt är att ägarna och bor- genärerna till ett företag under resolution inte ska drabbas av större förluster än vad som skulle ha varit fallet om företaget under resolu- tion hade avvecklats enligt normala insolvensförfaranden. Denna princip kommer till uttryck i bl.a. artikel 22.1 g i direktivet. Den artikeln behandlas i avsnitt 5.6.

I artiklarna 55 och 57 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag regleras vissa specifika situationer som, om de uppstår, kan ge ägare och borgenärer rätt till ersättning ur finansieringsarrange- mang enligt artikel 81. Det gäller om det ekonomiska utfallet i reso- lution blivit sämre för dem än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation, om resolutionsmyndigheten använt något av överföringsverktygen för att genomföra en partiell över- föring, eller skuldnedskrivningsverktyget. Genom hänvisningen i artikel 22.1 g i direktivet till de angivna artiklarna gäller dock samma rätt till ersättning och samma förfarande för fastställande av ersätt- ningen som föreskrivs i de angivna artiklarna även i andra situatio- ner som täcks av artikel 22.1 g.

De som kan få ersättning är, om resolutionsmyndigheten har använt skuldnedskrivningsverktyget, ägarna och de borgenärer vars fordringar har skrivits ned eller konverterats till aktier (artiklarna 55.2 och 57). Om resolutionsmyndigheten har beslutat om en partiell överföring, är det ägarna och de borgenärer vars fordringar inte över- förs som kan få ersättning (artiklarna 55.1 och 57).

912

SOU 2025:97

Skyddsåtgärder

För att genomföra direktivets bestämmelser i denna del bör det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag införas bestäm- melser om skydd för ägare och borgenärer när försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget används för att över- föra vissa tillgångar eller förpliktelser från ett företag i resolution. Det bör också införas bestämmelser som ger ägare och borgenärer motsvarande skydd när skuldnedskrivningsverktyget används.

Undvikande av dubbelkompensation till ersättningsberättigade

Det följer av artikel 55 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag att om rätt till ersättning har uppkommit för att resolu- tionsmyndigheten har använt skuldnedskrivningsverktyget, kan en ersättningsberättigad inte också få rätt till ersättning för att resolutionsmyndigheten har beslutat om partiell överföring.

Syftet med denna direktivbestämmelse torde vara att förhindra dubbelkompensation, dvs. att en ersättningsberättigad ersätts två gånger. Detta kan bli aktuellt när resolutionsmyndigheten först använder skuldnedskrivningsverktyget och därefter ett annat reso- lutionsverktyg som innebär att myndigheten beslutar om partiell överföring. Effekten skulle alltså kunna uppstå i situationer där en fordran först blir föremål för nedskrivning och därefter för partiell överföring till exempelvis ett broföretag.

Mot den bakgrunden bör det framgå av den nya lagen om kris- hantering av försäkringsföret att om Riksgäldskontoret har använt skuldnedskrivningsverktyget tillsammans med något annat resolu- tionsverktyg, har aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, ford- ringsägare och andra borgenärer endast rätt till ersättning till följd av myndighetens användning av skuldnedskrivningsverktyget.

913

16Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

16.1Konkurs och likvidation

Utredningens förslag: Om en ansökan om konkurs inkommer till tingsrätten avseende ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, ska rätten underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om ansökan. Om Riksgäldskontoret inom sju dagar från det att myndigheten tog emot underrättelsen meddelar rätten att företaget är försatt eller ska försättas i resolution, ska konkursansökan avvisas.

Om Riksgäldskontoret inkommer med en konkursansökan till tingsrätten behöver inte Riksgäldskontoret och Finansinspek- tionen underrättas om ansökan och ärendet ska tas upp till pröv- ning i vanlig ordning.

Om ett företag som har varit föremål för resolution försätts i konkurs, ska Riksgäldskontoret på begäran av konkursförvaltaren för företaget lämna de upplysningar som konkursförvaltaren be- höver för att upprätta en konkursbouppteckning och konkurs- berättelse.

Om ett företag som har varit föremål för resolution går i lik- vidation, ska Riksgäldskontoret på begäran av likvidatorn för företaget lämna de upplysningar som likvidatorn behöver för att genomföra likvidationen.

Om styrelsen i ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag bedömer att frågan om likvida- tion bör läggas fram för stämmans prövning (frivillig likvidation), ska den underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om detta.

915

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

SOU 2025:97

Om företaget är försatt i resolution eller om Riksgäldskon- toret inom sju dagar från det att myndigheten tog emot en sådan underrättelse meddelar styrelsen att företaget ska försättas i resolution, får någon kallelse till stämman inte utfärdas.

Om ett ärende om tvångslikvidation avser ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag, ska Bolagsverket eller domstolen underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om att ärendet har inletts. Bolagsverket eller domstolen ska inte få besluta om likvidation om Riksgälds- kontoret inom sju dagar från det att myndigheten tog emot en sådan underrättelse har meddelat att företaget är försatt eller ska försättas i resolution.

Utredningens bedömning: Regeringen får meddela närmare före- skrifter om den förteckning över företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag som Finansinspek- tionen ska upprätta och som Bolagsverket och allmänna dom- stolar ska ha tillgång till.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 68.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att ett beslut om att inleda ett insolvensförfarande mot ett företag som omfattas av direktivet ska underställas resolutionsmyndigheten för godkännande. Av artikel 68.2 i direktivet följer vidare en skyl- dighet att underrätta behöriga myndigheter och resolutionsmyndig- heter om ansökningar om att få inleda insolvensförfaranden mot ett sådant företag som kan försättas i resolution samt om de förutsätt- ningar som ska vara uppfyllda för att en ansökan om att inleda ett insolvensförfarande ska få beviljas.

Konkurs och likvidation

Bestämmelser som genomför artikel 68.1 och 68.2 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag bör införas i lag. Konkurs eller likvidation ska inte kunna inledas innan resolutionsmyndigheten

916

SOU 2025:97

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

har getts möjlighet att bedöma om en sådan avveckling kan hota något resolutionsändamål och därmed motivera ett ingripande. Riksgäldskontoret bör därför underrättas om och ha en möjlighet att förhindra att ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag försätts i konkurs eller likvidation (både frivillig och tvångslikvidation).

Försäkringsföretag kan enligt gällande rätt inte bli föremål för företagsrekonstruktion (jfr 1 kap. 2 § lagen [2022:964] om företags- rekonstruktion). Det finns därför inte anledning att föreslå några bestämmelser om Riksgäldskontorets möjligheter att förhindra företagsrekonstruktion.

Riksgäldskontoret bör däremot alltid underrättas när en ansökan om konkurs beträffande ett företag som kan bli föremål för resolu- tion har getts in till en tingsrätt. Under den tid Riksgäldskontoret överväger om företaget bör försättas i resolution bör tingsrätten av- vakta vidare handläggning av konkursansökan. Tingsrätten bör av- vakta till dess Riksgäldskontoret meddelat om företaget är försatt eller ska försättas i resolution eller sjudagarsfristen har löpt ut (se artikel 68.2 b ii). Ett meddelande från Riksgäldskontoret att företaget är försatt eller ska försättas i resolution innebär att konkursansökan ska avvisas. I annat fall kan handläggningen av konkursansökan återupptas.

Riksgäldskontoret bör även alltid underrättas om en förestående likvidation. Likvidation bestäms dock på annat sätt än konkurs. För ett aktiebolag gäller att företaget kan gå i likvidation både efter beslut av bolagsstämman, s.k. frivillig likvidation, och efter beslut av en myndighet, s.k. tvångslikvidation. En liknande uppdelning kan göras avseende ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. Av den anledningen träffar underrättelseskyldigheten avseende en an- sökan eller anmälan om likvidation olika subjekt i utredningens förslag.

Även om företaget inte är försatt i resolution eller Riksgäldskon- toret inte avser att besluta om att försätta företaget i resolution, bör myndigheten underrätta det relevanta subjektet om den bedömning som myndigheten har gjort. Det bör i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag införas en skyldighet för Riksgäldskontoret att, om ett företag i resolution försätts i konkurs, lämna de upplysningar som konkursförvaltaren begär för att han eller hon ska kunna upp- rätta en konkursbouppteckning och en förvaltarberättelse enligt konkurslagen (1987:672).

917

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

SOU 2025:97

Att konkursförvaltaren har rätt att ta del av myndighetens upp- gifter är viktigt för att konkursbouppteckningen och berättelsen ska kunna upprättas. Även likvidatorn för ett företag som tidigare har varit försatt i resolution kan behöva ta del av myndighetens uppgifter. Uppgiftsskyldighet för Riksgäldskontoret i förhållande till likvidatorn bör således gälla om ett företag som har varit försatt i resolution därefter går i likvidation. Uppgiftsskyldigheten bör bryta sekretessen som föreslås gälla i ett avslutat ärende om resolution. Det innebär att Riksgäldskontoret är skyldig att lämna de av kon- kursförvaltaren eller likvidatorn efterfrågade uppgifterna även om de är föremål för sekretess hos myndigheten i sådant ärende.

Det är olika företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Domstolen eller registreringsmyndigheten (Bolagsverket) bör därför på ett enkelt och praktiskt sätt kunna ta reda på om ett visst företag omfattas av den nya lagen och därmed ska handläggas i särskild ordning. Det framstår därför som lämpligt att Finansinspektionen ska upprätta en förteckning över de företag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag som allmänna domstolar och Bolagsverket ska ha tillgång till. Reger- ingen bör få meddela närmare föreskrifter om upprättandet och den närmare utformningen av en sådan förteckning.

16.2Företagsrekonstruktion

Utredningens förslag: Lagen om företagsrekonstruktion ska inte tillämpas på ett holdingföretag som omfattas av tillämpnings- området för den nya lagen om resolution av försäkringsföretag och som är försatt i resolution enligt den lagen.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Direktivet saknar bestämmelser om hur resolution av försäkrings- företag förhåller sig till företagsrekonstruktion.

918

SOU 2025:97

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

Företagsrekonstruktion

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller inga be- stämmelser om hur resolution förhåller sig till företagsrekonstruktion. Enligt 1 kap. 2 § första stycket lagen (2022:964) om företagsrekon- struktion är bland annat försäkringsföretag, kreditinstitut och värde- pappersbolag undantagna från lagens tillämpningsområde.

Det bör även nämnas i sammanhanget att lagen inte heller är tillämplig på finansiella institut eller holdingföretag som är försatta i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution. Med holding- företag avses sådana andra företag som omfattas av lagen om reso- lution, till exempel ett finansiellt holdingföretag (se 1 kap. 1 § första stycket 2 b–d, se även prop. 2015/16:5 s. 621).

På motsvarande sätt som enligt lagen om resolution, omfattas även andra företag än försäkringsföretag av den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag. Det gäller till exempel försäkrings- holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Av samma skäl som gäller avseende konkurs och resolution får det anses olämpligt att företagsrekonstruktion och resolution pågår samtidigt avseende ett företag. En bestämmelse bör därmed införas i lagen om företags- rekonstruktion om att lagen inte ska tillämpas på vissa holdingföre- tag som omfattas av den nya lagen om resolution av försäkringsföre- tag, när ett sådant företag är försatt i resolution.

16.3Återvinning av rättshandlingar

Utredningens förslag: Bestämmelser om återvinning i konkurs- lagen ska inte tillämpas på tillgångar eller förpliktelser som genom en resolutionsåtgärd överförts från ett företag till ett annat.

Regeringens bedömning: Bestämmelser om återvinning av rätts- handlingar som motsvarar bestämmelserna i konkurslagen bör inte införas avseende resolution av försäkringsföretag.

919

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 26.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att bestämmelser i nationell insolvensrätt avseende möjligheten att förklara rättshandlingar som är till skada för borgenärer ogiltiga eller icke verkställbara, inte är tillämplig på överföring av tillgångar, rät- tigheter eller skulder från ett företag i resolution till en annan enhet genom användning av ett resolutionsverktyg eller utövande av en resolutionsbefogenhet.

Återvinning i förhållande till resolutionsåtgärder

Återvinning vid resolution

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag innehåller inga bestämmelser om återvinning av rättshandlingar som ett företag i resolution har vidtagit. Artikel 26.6 i direktivet är begränsad till att omfatta resolutionsåtgärder, dvs. vissa särskilda rättshandlingar som vidtagits av resolutionsmyndigheten. Det bör således vara möjligt för medlemsstaterna, att utifrån direktivet, i nationell rätt införa bestämmelser om återgång av rättshandlingar som vidtagits av företaget i resolution före eller under tiden företaget är försatt i resolution.

Principen om att en borgenär inte ska få ett sämre utfall vid reso- lution än om företaget hade försatts i konkurs (se närmare avsnitt 5.6) måste anses ta sikte på att det slutliga resultatet för en borgenär, dvs. hur mycket av fordran som har blivit ersatt efter att samtliga åtgärder i resolution respektive konkurs har vidtagits. Principen kan således inte anses innebära att regelverken måste återspegla var- andra. Om det visar sig att borgenären har fått ett sämre utfall vid

920

SOU 2025:97

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

resolutionen än om bestämmelserna om konkurs (inklusive återvin- ningsreglerna) hade tillämpats, är borgenären berättigad till ersättning för mellanskillnaden.

Fristdag vid resolution

Fristdagen utgör utgångspunkt vid bedömningen av huruvida en rättshandling har vidtagits i tillräcklig närtid för att kunna återvinnas. Tidsgränsen varierar dock beroende på typen av rättshandling och till vem rättshandlingen har riktats. I 4 kap. 2 § första stycket kon- kurslagen framgår att med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten. I 4 kap. 2 § andra stycket konkurslagen framgår att om beslut om företags- rekonstruktion har fattats ska fristdagen i stället vara dagen för an- sökan om företagsrekonstruktion, såvida konkursansökan har gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från att beslutet om rekonstruktionens upphörande fattades.

Resolution av ett företag kan följas av ett konkursförfarande. Eftersom det inte finns någon maximal tidsgräns för hur länge ett resolutionsförfarande kan pågå, kan en avsevärd tid förflyta från det att företaget har vidtagit en otillbörlig rättshandling till dess att konkursförfarandet påbörjas. Det skulle kunna innebära att möjlig- heten att återvinna sådana rättshandlingar i en på resolution efter- följande konkurs har upphört även om övriga rekvisit för återvinning är uppfyllda. En sådan ordning kan inte anses tillfredsställande, var- för en bestämmelse motsvarande 4 kap. 2 § andra stycket konkurs- lagen har införts även avseende resolution (se 4 kap. 2 § femte stycket). Fristdagen är i detta sammanhang dagen för beslut om försättande i resolution.

Sistnämnd bestämmelse bör gälla även för resolution av försäk- ringsföretag.

921

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

SOU 2025:97

16.4Avslutande av resolution

Utredningens förslag: När det inte längre finns behov av resolu- tionsåtgärder, ska Riksgäldskontoret avsluta resolutionen.

Riksgäldskontoret ska inom rimlig tid efter att resolutionen har avslutats ansöka om att företaget ska försättas i konkurs eller gå i likvidation. Detta gäller dock inte om syftet med resolutions- åtgärderna är att företaget ska drivas vidare.

En konkursansökan av Riksgäldskontoret ska vid prövningen behandlas som en ansökan av gäldenären.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Direktivet saknar bestämmelser om resolutionens avslutande.

Avslutande av resolution

Det ligger i sakens natur att resolution inte bör pågå längre än nöd- vändigt. Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag om att Riksgäldskontoret ska av- sluta resolutionen när det inte längre finns behov av några resolu- tionsåtgärder. Genom ett sådant beslut upphör resolutionsmyndig- hetens kontroll över företaget och resolutionens rättsverkningar i övrigt.

Att fler resolutionsåtgärder inte behövs kan till exempel bero på att företaget ska avvecklas genom konkurs eller likvidation, på att en privat förvärvare övertar ansvaret för företagets omstrukturering eller på att de resolutionsåtgärder som krävs är vidtagna. I det senare fallet kan det fortfarande finnas behov av att vidta omstrukturerings- åtgärder enligt företagets omstruktureringsplan. Eftersom planen bygger på reguljära bolagsrättsliga befogenheter och fler resolutions- åtgärder inte behövs, kan resolutionen avslutas.

Enligt artikel 68.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag får insolvensförfaranden avseende ett företag som är försatt i reso- lution endast inledas på initiativ av resolutionsmyndigheten. Med hänsyn till att resolutionsmyndigheten inom ramen för förfarandet

922

SOU 2025:97

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

tilldelats flera olika typer av befogenheter, och i vissa fall extraordi- nära sådana, och för att undvika eventuella avgränsningsproblem, bör inte något förfarande som administreras av en annan myndighet, till exempel ett konkursförfarande, kunna pågå samtidigt som en resolu- tion. Av detta följer att resolutionsförfarandet bör avslutas före det att ett företag försätts i konkurs eller går i likvidation. Under tiden ett företag är försatt i resolution bör företaget inte försättas i konkurs eller gå i likvidation.

Även om det inte uttryckligen framgår av krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag hur de olika förfarandena bör förhålla sig till varandra, kan inte direktivet anses förhindra en sådan ord- ning. Det väsentliga bör vara att Riksgäldskontoret, och ingen annan, råder över företaget under den period när det är försatt i resolution. En ansökan om likvidation bör göras av Riksgäldskontoret först efter att resolutionen avslutats och en sådan ansökan ska då prövas enligt det ordinarie förfarandet.

Av artikel 26.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag följer att när försäljningsverktyget eller broföretagsverktyget används för att överföra endast delar av tillgångar, rättigheter eller skulder från företaget i resolution ska företaget avvecklas enligt normala insolvensförfaranden inom rimlig tid efter att överföringen skett.

Syftet med att försätta ett företag i resolution är att verksam- heten ska fortleva av de skäl som uttrycks i resolutionsändamålen. Det är dock inte av avgörande betydelse om den juridiska personen kvarstår efter resolutionsförfarandet. Det torde emellertid finnas andra fall än de som framgår av artikel 26.4 i direktivet när företaget i resolution kan behöva upphöra som juridisk person. Exempelvis bör en avveckling av företaget i resolution ske när allt och inte bara visst inkråm överförs till ett broinstitut. Det framstår därmed som rimligt att ett företag i resolution avvecklas när resolutionsmyndig- heten har gjort de överföringar och vidtagit de övriga åtgärder som behövs för att uppnå resolutionsändamålen, om inte syftet med dessa åtgärder är att företaget ska omstruktureras och drivas vidare. En sådan avveckling kan ske genom konkurs eller likvidation. Denna lösning liknar den som gäller om tillståndet för ett försäkringsföretag återkallas på grund av regelöverträdelser, eftersom företaget då ska gå i likvidation.

Det kan dock vara förknippat med problem att försätta företaget i konkurs, eftersom vissa tjänster eller resurser även fortsättningsvis

923

17 Förbindelser med tredjeland

17.1Unionens överenskommelser

Utredningens förslag: Bestämmelser om erkännande och verk- ställighet av resolutionsförfaranden i ett tredjeland ska endast tillämpas om inte annat följer av ett avtal som EU har ingått med det landet.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 216.1 i EUF-fördraget får unionen under vissa förutsätt- ningar ingå avtal med tredjeland. Sådana avtal är bindande för unio- nens institutioner och medlemsstaterna. Förfarandet för att ingå av- tal framgår av artikel 218 i EUF-fördraget. I artikel 75.1 i krishan- teringsdirektivet för försäkringsföretag anges att kommissionen, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, får lägga fram förslag till rådet om förhandling om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för samarbete mellan resolutionsmyndigheterna och be- rörda myndigheter i tredjeland, bland annat för ändamålet att sprida information i samband med återhämtnings- och resolutionsplaner- ing som rör försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag från tredjeland och grupper.

Enligt artikel 75.2 ska avtalen syfta till att säkerställa inrättandet av förfaranden och arrangemang för samarbete mellan resolutions- myndigheterna och behöriga myndigheter i tredjeland i utförande av vissa eller alla uppgifter och vid utövandet av vissa eller alla be- fogenheter som anges i artikel 79. Medlemsstater får enligt artikel 75.3 ingå bilaterala avtal med tredjeland om de frågor som avses i punk-

925

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

terna 1 och 2, fram till dess att ett avtal som avses i punkten 1 med det relevanta tredjelandet träder i kraft. Förutsatt dock att sådana bilaterala avtal inte är oförenliga med direktivets avdelning om för- bindelser med tredjeland.

Unionens överenskommelser

Eftersom unionens avtal liksom förfarandet för att ingå dem är för- dragsstyrda behövs det inte någon bestämmelse i svensk rätt för att genomföra artikel 75 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag. Med hänsyn till att reglering av erkännande och verkställighet av resolutionsförfaranden i tredjeland i ett sådant avtal ska gälla fram- för artikel 75 i direktivet bör det dock av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag framgå att bestämmelserna som genomför den artikeln inte ska tillämpas om det finns avvikande bestämmelser i ett sådant gällande internationellt avtal som avses i artikel 75.1.

17.2Myndigheternas icke bindande samarbetsavtal med tredjeland

Utredningens bedömning: Det behövs inga genomförandeåtgär- der för att säkerställa att Finansinspektionen och Riksgäldskon- toret ska kunna ingå icke-bindande samarbetsavtal med relevanta myndigheter i tredjeland i enlighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 79 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att den ska tillämpas på samarbete med ett tredjeland, såvida inte ett inter- nationellt avtal som avses i artikel 75.1 har träffats och fram till dess att ett sådant avtal träder i kraft med det berörda tredjelandet. Den ska även tillämpas efter ikraftträdandet av ett internationellt avtal enligt artikel 75.1 med det berörda tredjelandet i den omfattning som innehållet i artikel 79 inte omfattas av det avtalet (artikel 79.1).

926

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

I artikel 79.2 i direktivet anges att Eiopa får ingå icke bindande ramavtal för samarbete med behöriga myndigheter i tredjeland. Ram- arrangemangen för samarbete ska fastställa förfaranden och arrange- mang mellan de deltagande myndigheterna för nödvändigt inform- ationsutbyte och samarbete vid genomförande av vissa eller alla av nedan nämnda uppgifter eller befogenheter när det gäller försäkrings- företag eller grupper.

De uppgifter och befogenheter som nämns i artikel 79.2 är ut- arbetande av resolutionsplaner, bedömningen av möjligheterna till resolution, tillämpning av befogenheter att åtgärda eller avlägsna hinder för möjligheten till resolution, tillämpning av förebyggande åtgärder enligt artikel 141 i Solvens II-direktivet samt tillämpning av resolutionsverktyg och utövande av resolutionsbefogenheter.

Tillsyns- eller resolutionsmyndigheter får, när så är lämpligt, ingå samarbetsarrangemang med relevanta myndigheterna i tredjeland, om de ligger i linje med Eiopas ramarrangemang med dessa myndig- heter (artikel 79.3).

Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om samarbetsarrangemang som resolutions och tillsynsmyndigheter har ingått i enlighet med denna artikel (artikel 79.4).

Myndigheternas icke-bindande samarbetsavtal med tredjeland

Enligt utredningens mening behöver artikel 79 i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag inte genomföras i svensk rätt genom någon uttrycklig bestämmelse. Grunden för den bedömningen är att eftersom myndigheternas överenskommelser med tredjeland inte ska vara juridiskt bindande är de inte att anse som internatio- nella överenskommelser enligt regeringsformen. Myndigheterna behöver då inte något bemyndigande för att ingå överenskommel- serna. Skyldigheten att underrätta Eiopa om de samarbetsavtal som Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret kan komma att ingå i enlighet med Eiopas ramavtal bör framgå av försäkringsrörelseför- ordningen (2011:257).

927

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

17.3Bilaterala avtal med tredjeland

Utredningens bedömning: Medlemsstaternas möjlighet att i en- lighet med krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ingå bi- laterala avtal om samarbete med tredjeland föranleder inga genom- förandeåtgärder.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 75.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att medlemsstaterna får, till dess att ett av unionen ingått avtal med tredjeland har trätt i kraft, ingå bilaterala avtal med tredjeland om samarbete och utbyte av information mellan resolutionsmyndighet och relevanta myndigheter i tredjeland, i den mån sådana avtal inte är oförenliga med krishanteringsdirektivets avdelning om förbindel- ser med tredjeland.

Bilaterala avtal med tredjeland

Direktivet innehåller inga närmare bestämmelser om de bilaterala avtal som avses i artikel 75.3. Om avtalen inte är bindande är det upp till myndigheterna att bestämma om de vill ingå dem eller inte. I den mån ett avtal är juridiskt bindande utgör det emellertid en interna- tionell överenskommelse enligt 10 kap. regeringsformen. Sådana överenskommelser ingås som huvudregel av regeringen, men reger- ingen får ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå dem, om överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse som förut- sätter att en lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om (till exempel anslag). Riksdagens godkännande krävs också innan regeringen in- går en överenskommelse som är av större vikt, men regeringen kan i ett sådant fall avstå från att inhämta riksdagens godkännande, om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överlägga med

928

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås (10 kap. 1–3 §§ regeringsformen).

Enligt utredningens mening är det inte nödvändigt att nu, gene- rellt bemyndiga resolutionsmyndigheten att ingå bilaterala överens- kommelser om samarbete och informationsutbyte med myndigheter i tredjeland. Ett sådant bemyndigande kan i stället ges för varje öve- renskommelse när den blir aktuell eller tas in i föreskrifter medde- lade av regeringen. En överenskommelse som ingås med stöd av ett sådant bemyndigande får dock inte innehålla någon bestämmelse som förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller som är av större vikt.

17.4Processen för erkännande av resolutionsförfaranden i tredjeland

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få erkänna ett reso- lutionsförfarande i tredjeland för ett företag eller moderföretag i tredjeland som har ett dotterföretag eller en filial i Sverige.

Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta intressen i varje land inom EES där ett försäkringsföretag eller moderföre- tag i tredjeland verkar. I det sammanhanget ska särskilt beaktas de potentiella effekterna av erkännandet och verkställigheten av resolutionsförfarandet i tredjeland på övriga delar av gruppen och på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabili- teten i dessa medlemsstater.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 76.2 första stycket i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag anges att den berörda resolutionsmyndigheten ska besluta om huruvida den ska erkänna och verkställa resolutionsförfaranden i tredje land som avser ett dotterföretag inom unionen eller en unions- filial till ett företag eller moderföretag i tredjeland, med undantag för vad som föreskrivs i artikel 77. I sistnämnd artikel behandlas rätten

929

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

att vägra erkännande eller verkställighet av resolutionsförfarande i tredjeland.

I artikel 76.2 andra stycket i direktivet ska beslutet vederbörligen beakta intressen i varje medlemsstat där ett försäkrings- eller åter- försäkringsföretag eller moderföretag i tredjeland är verksamt, sär- skilt de potentiella effekterna av erkännandet och verkställigheten av resolutionsförfarandet i tredjeland på övriga delar av gruppen och på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i dessa medlemsstater.

Processen för erkännande av resolutionsförfarande i tredjeland

Med resolutionsförfarande i tredjeland avses enligt artikel 2.72 i kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag en åtgärd enligt rätten i ett tredjeland som syftar till att hantera ett fallissemang i ett försäk- rings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland som är jämförbar, i termer av mål och förväntade resultat, med resolutionsåtgärder enligt krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag. Som anförts tidigare framgår processen för erkännande av sådana förfaranden av artikel 76.1 i direktivet, såvida inte annat följer av ett internationellt avtal enligt artikel 75.1.

Den beskrivna processen för att erkänna tredjelandsförfaranden bör framgå av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Riksgäldskontoret får således erkänna ett resolutionsförfarande i tredjeland för ett företag eller moderföretag i tredjeland som har ett dotterföretag eller en filial i Sverige.

Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta intressen i varje land inom EES där ett försäkringsföretag eller moderföretag i tredjeland verkar. I det sammanhanget ska särskilt beaktas de poten- tiella effekterna av erkännandet och verkställigheten av resolutions- förfarandet i tredjeland på övriga delar av gruppen och på försäk- ringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i dessa medlemsstater.

På vilka grunder Riksgäldskontoret kan vägra att erkänna ett re- solutionsförfarande i tredjeland eller att verkställa det behandlas i avsnitt 17.6.

930

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

17.5Verkställighet av erkända resolutionsförfaranden

Utredningens förslag: När Riksgäldskontoret har erkänt ett re- solutionsförfarande i tredjeland, ska myndigheten få verkställa för- farandet genom att

1.vidta resolutionsåtgärder beträffande

a)tillgångar som ett försäkringsföretag eller ett moderföretag i tredjeland har i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på,

b)rättigheter eller förpliktelser som ett försäkringsföretag i tredjeland har bokfört i en filial i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på eller om fordringar på sådana rättigheter eller förpliktelser kan göras gällande i Sverige,

2.vidta eller förelägga någon annan att vidta åtgärder för att över- föra aktier eller äganderättsinstrument i ett dotterföretag i Sverige till försäkringsföretaget eller moderföretaget i tredje- land,

3.vidta en åtgärd gentemot en motpart till ett företag eller moder- företag i tredjeland som har ett dotterföretag eller en filial i Sverige, om det är nödvändigt för att verkställa resolutions- förfarandet, och

4.förbjuda att rättshandlingar som anges i vidtas såvitt avser av- tal och avtalsrättigheter som tillkommer dotterföretaget, filia- len eller andra gruppenheter, om rätten att vidta sådana rätts- handlingar är en följd av att resolutionsåtgärder har vidtagits mot ett försäkringsföretag i tredjeland, sådana enheters moder- företag eller andra gruppföretag och väsentliga avtalsförpliktel- ser i förhållande till motparten fortfarande fullgörs.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 76.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges vilka befogenheter resolutionsmyndigheten åtminstone ska ha om den har beslutat att erkänna ett resolutionsförfarande i tredjeland.

931

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

I sådana fall ska resolutionsmyndigheten kunna utöva resolutions- befogenheterna för tillgångar som innehas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller ett moderföretag i tredjeland och som är belägna i en medlemsstat eller regleras av rätten i denna. Den ska också kunna utöva resolutionsbefogenheterna för rättigheter eller skulder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och som bokförts av unionsfilialen i medlemsstaten eller regleras av rätten i denna, eller när fordringar som hänför sig till sådana rättig- heter och skulder är verkställbara i den medlemsstaten (artikel 76.3 a).

Vidare ska resolutionsmyndigheten få genomföra, inklusive att kräva att en annan person vidtar åtgärder för att genomföra, en över- föring av aktier eller andra äganderättsinstrument i ett dotterföretag inom unionen som är etablerat i den medlemsstaten (artikel 76.3 b).

Resolutionsmyndigheter ska även få utöva sina befogenheter en- ligt artikel 49, 50 eller 51 när det gäller rätten för en part att ingå av- tal med en enhet som avses i artikel 76.1, om sådana befogenheter krävs för att verkställa resolutionsförfarandena i tredjelandet (arti- kel 76.3 c).

Den ska också kunna förhindra uppsägning, avveckling eller på- skyndande av avtal eller påverka avtalsenliga rättigheter som företag enligt artikel 76.2 och andra gruppenheter har, om sådana rättigheter härrör från resolutionsåtgärder som har vidtagits avseende försäkrings- företaget eller återförsäkringsföretaget i tredjeland, sådana enheters moderföretag eller andra gruppenheter, antingen av resolutionsmyn- digheten i tredjeland självt eller enligt rättsliga eller tillsynsmässiga krav avseende resolutionsarrangemang i det landet, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalet, inbegripet betalnings- och leveransskyldigheter och tillhandahållande av säkerhet, även fortsätt- ningsvis fullgörs (artikel 76.3 d).

I artikel 76.5 i direktivet anges att erkännande och verkställighet av resolutionsförfarande i tredje land inte ska påverka normala in- solvensförfaranden enligt nationell rätt som, i förekommande fall, är tillämplig i enlighet med direktivet.

932

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

Verkställighet av erkända resolutionsförfaranden

Genom att erkänna ett resolutionsförfarande i tredjeland förklarar sig Riksgäldskontoret beredd att, efter en särskild prövning av hur åtgärden påverkar förhållandena i Sverige eller andra medlemsstater, verkställa det beslut som tredjelandsmyndigheten har fattat. Erkän- nandet av resolutionsförfarandet i tredjeland innebär alltså inte i sig att alla åtgärder som beslutats ska genomföras i Sverige eller i någon annan medlemsstat. Det är rimligt eftersom resolutionsförfaranden kan variera mycket mellan olika tredjeländer. Det kan inte heller ute- slutas att tredjelandsmyndigheten inte tar tillräcklig hänsyn till svenska förhållanden, till exempel den finansiella stabiliteten, och därför be- slutar om åtgärder som är olämpliga att genomföra. I sammanhanget bör även nämnas att det finns vissa typfall då Riksgäldskontoret får avstå från att erkänna eller verkställa ett resolutionsförfarande beslutat i tredjeland.

Det finns inte skäl att ge Riksgäldskontoret ytterligare befogen- heter än de som räknas upp i artikel 76.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. För att beslut som fattats inom ramen för det erkända resolutionsförfarandet i tredjeland ska kunna verkställas bör det därför införas en bestämmelse i den nya lagen om resolution som ger Riksgäldskontoret befogenhet att besluta om de åtgärder som räknas upp i den artikeln.

Med stöd av denna bestämmelse ska Riksgäldskontoret således kunna besluta om resolutionsåtgärder beträffande tillgångar som ett försäkringsföretag eller ett moderföretag i tredjeland har i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på samt rättigheter eller förplik- telser som ett försäkringsföretag i tredjeland har bokfört i en filial i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på eller om fordringar på sådana rättigheter eller förpliktelser kan göras gällande i Sverige. Vidare får Riksgäldskontoret vidta eller förelägga någon annan att vidta åtgärder för att överföra aktier eller äganderättsinstrument i ett dotterföretag i Sverige till försäkringsföretaget eller moderföre- taget i tredjeland. Enligt bestämmelsen får myndigheten verkställa förfarandet genom att vidta en åtgärd enligt 10 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 § gentemot en motpart till ett företag eller moderföretag i tredje- land som har ett dotterföretag eller en filial i Sverige, om det är nöd- vändigt för att verkställa resolutionsförfarandet. Bestämmelsen bör vidare ge Riksgäldskontoret rätt att förbjuda att rättshandlingar som

933

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

anges i 10 kap. 11 § vidtas, såvitt avser avtal som ingåtts av och avtals- rättigheter som tillkommer ett företag eller moderföretag i tredjeland som har ett dotterföretag eller en filial i Sverige eller andra grupp- enheter, om rätten att vidta sådana rättshandlingar är en följd av att resolutionsåtgärder har vidtagits mot ett försäkringsföretag i tredje- land, sådana enheters moderföretag eller andra gruppföretag och väsent- liga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten fortfarande fullgörs. Enligt artikel 76.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag ska erkännandet och verkställigheten av resolutionsförfaranden i tredjeland inte påverka normala insolvensförfaranden enligt natio- nell rätt, som i förekommande fall, är tillämplig i enlighet med direk- tivet. Varken erkännandet eller verkställigheten av ett sådant förfa- rande har alltså hindersverkan. Det behöver dock inte framgå av någon

uttrycklig bestämmelse i svensk rätt utan följer av att beslutet inte innebär konkurshinder.

17.6Skäl att inte erkänna eller verkställa ett resolutionsförfarande

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få vägra att erkänna eller att verkställa ett resolutionsförfarande i tredjeland, om

1.resolutionsförfarandet skulle ha negativ effekt på den finan- siella stabiliteten i Sverige eller i ett annat land inom EES,

2.det är nödvändigt att vidta separata åtgärder mot en EES- filial för att uppnå ett eller flera resolutionsändamål,

3.borgenärer inte skulle få samma behandling som borgenärer med liknande rättigheter i det tredjeland där resolutionsför- farandet beslutas,

4.erkännandet eller verkställigheten skulle få avsevärda budget- konsekvenser för Sverige, eller

5.effekterna av erkännandet eller verkställigheten skulle strida mot svensk rätt.

934

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 77 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i huvudsak att resolutionsmyndigheten får vägra att erkänna eller att verkställa ett resolutionsförfarande i tredjeland, om resolutionsför- farandet skulle ha negativ effekt på den finansiella stabiliteten inom hemmedlemsstaten, separata åtgärder mot en unionsfilial är nödvän- diga för att uppnå ett resolutionsändamål, borgenärer inte skulle få samma behandling som borgenärer med liknande rättigheter i det tredjeland där resolutionsförfarandet beslutas, erkännandet eller verk- ställigheten skulle få avsevärda budgetkonsekvenser eller effekter som strida mot nationell rätt.

Skäl att inte erkänna eller verkställa ett resolutionsförfarande

Det bör inledningsvis betonas att Riksgäldskontoret inte är skyldig att vägra erkännande eller verkställighet av sådana resolutionsför- faranden på någon av de grunder som framgår av artikel 77 i direk- tivet. Detta bör framgå av en bestämmelse i den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag. Bestämmelsen ger således myndigheten utrymme att erkänna och verkställa ett tredjelandsförfarande även om något av de angivna kriterierna är uppfyllda, exempelvis om myn- digheten anser att tredjelandsförfarandet erbjuder den bästa globala lösningen jämfört med alternativen.

17.7Åtgärder mot ett svenskt moderföretag

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att ett i Sverige hemmahörande moderföretag till ett försäkringsföretag i tredjeland ska försättas i resolution, om

1.relevant myndighet i det land där dotterförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor har beslutat att det försäkringsföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution enligt lagstiftningen i det landet, och

2.det är nödvändigt med hänsyn till det allmänna intresset.

935

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 76.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att resolutionsmyndigheterna får, om det är nödvändigt med hänsyn till allmänintresset, vidta resolutionsåtgärder avseende ett moderföre- tag om den relevanta myndigheten i tredjelandet avgör att ett försäk- rings- eller återförsäkringsföretag, som är dotterföretag till detta moderföretag och som är registrerat i det tredjelandet, uppfyller vill- koren för resolution enligt rätten i det tredjelandet. Medlemsstaterna ska för detta ändamål säkerställa att resolutionsmyndigheterna har befogenhet att använda alla resolutionsbefogenheter avseende det moderföretaget, och att artikel 48 ska vara tillämplig.

Åtgärder mot ett svenskt moderföretag

Enligt utredningens mening bör artikel 76.4 genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag som ger Riksgäldskontoret befogenhet att försätta ett moderföretag till ett försäkringsföretag i resolution och vidta resolutionsåtgärder gente- mot detta, förutsatt att relevant myndighet i det land där dotterför- säkringsföretaget har sitt huvudkontor har fastställt att dotterför- säkringsföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution enligt lagstiftningen i det landet och Riksgäldskontoret bedömer att reso- lutionsåtgärder gentemot moderföretaget är nödvändiga med hänsyn till det allmännas intresse.

936

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

17.8Åtgärder mot en filial i Sverige till företag i tredjeland

Utredningens förslag: Om ett försäkringsföretag från tredjeland, som bedriver verksamhet från en filial i Sverige, inte omfattas av ett resolutionsförfarande i tredjeland eller om Riksgäldskontoret inte har erkänt resolutionsförfarandet, ska Riksgäldskontoret få vidta åtgärder mot filialen, om det är nödvändigt med hänsyn till det allmänna intresset och

1.filialen inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla villkoren för filialtillståndet och det inte finns alternativa åt- gärder som inom rimlig tid skulle återställa filialens efterlev- nad av villkoren eller förhindra att den fallerar,

2.försäkringsföretaget från tredje land saknar vilja eller förmåga, eller sannolikt kommer att sakna förmåga, att på förfallo- dagen fullgöra sina förpliktelser mot borgenärer inom EES, och det är utrett att resolutions- eller annat insolvensförfa- rande mot försäkringsföretaget inte har inletts eller kommer att inledas inom rimlig tid i det land där det har sitt huvud- kontor, eller

3.relevant myndighet i det land där försäkringsföretaget har sitt huvudkontor har inlett ett resolutionsförfarande mot försäk- ringsföretaget eller underrättat Riksgäldskontoret att den av- ser att inleda ett sådant förfarande.

Under sådana omständigheter ska Riksgäldskontoret ha samma befogenheter som Finansinspektionen har gentemot en filial en- ligt sektorslagstiftningen.

Riksgäldskontoret ska underrätta den relevanta myndigheten i det land där försäkringsföretaget har sitt huvudkontor om åt- gärder som har vidtagits.

937

Förbindelser med tredjeland

SOU 2025:97

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 78.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheter har de nödvändiga befogenheterna för att agera i fråga om en unionsfilial som inte omfattas av några resolutionsförfaranden i tredjeland eller som omfattas av förfaranden i ett tredjeland och någon av de omstän- digheter som avses i artikel 77 föreligger. Medlemsstaterna ska säker- ställa att artikel 48 tillämpas på utövandet av sådana befogenheter. Enligt artikel 78.2 i direktivet ska det säkerställas att resolutions- myndigheten får utöva de befogenheter som krävs i artikel 78.1 om den anser att åtgärder är nödvändiga med hänsyn till allmänintresset och någon av följande grunder föreligger. En grund är att unionsfilia- len inte längre uppfyller, eller kommer sannolikt inte att uppfylla, de nationella villkoren för auktorisation och verksamhet och att alter- nativa åtgärder inte skulle återställa filialens efterlevnad eller förhindra fallissemang inom rimlig tid. En annan grund är att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland inte kan eller vill eller kommer sannolikt inte att kunna fullgöra sina förpliktelser gentemot borge-

närer i unionen eller förpliktelser som filialen ingått eller bokfört när de förfaller till betalning, och inga resolutions- eller insolvens- förfaranden i tredjeland har eller kommer att inledas avseende detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land inom rimlig tid. Ytterligare en grund är att den berörda myndigheten i tredjeland har inlett resolutionsförfaranden avseende försäkrings- eller återförsäk- ringsföretaget, eller har underrättat resolutionsmyndigheten om att den avser att inleda ett sådant förfarande.

I artikel 78.3 anges vidare att om en resolutionsmyndighet vidtar en separat åtgärd som avser en unionsfilial, ska den beakta resolutions- målen och vidta åtgärden i enlighet med principerna i artikel 22 och kraven gällande tillämpningen av resolutionsverktygen i avdelning III kapitel II, i den mån de är relevanta.

938

SOU 2025:97

Förbindelser med tredjeland

Åtgärder mot en filial i Sverige till ett försäkringsföretag i tredjeland

Av direktivet framgår inte vilka åtgärder som resolutionsmyndig- heten ska ha befogenhet att vidta mot en filial. Eftersom en filial inte är en juridisk person torde den varken kunna bli föremål för resolution eller konkurs (jfr NJA 1980 s. 164). Vid sådana förhål- landen framstår det inte heller som rimligt att Riksgäldskontoret ska kunna vidta resolutionsåtgärder mot filialen. Det är egentligen åt- gärder som drabbar försäkringsföretaget i tredjeland. Vid bedöm- ningen av vilka åtgärder som Riksgäldskontoret bör ha befogenhet att vidta kan dock lämpligen jämföras med Finansinspektionens skyl- digheter och befogenheter enligt sektorslagstiftningen.

Såvitt avser filialer till försäkringsgivare från tredjeland framgår av 6 kap. 8, 11, 13 och 14 §§ lagen (1998:293) om utländska försäk- ringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige att Finansinspektionen, under de förutsättningar som anges i dessa be- stämmelser, ska meddela erinringar, förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse, förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa förfoganderätten över tillgångarna samt förklara koncessionen förverkad. Finansinspektionen ska an- mäla beslut om förverkande av koncession för en försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder i EES där försäkringsgivaren bedriver verksamhet.

Enligt utredningens mening är det rimligt att befogenheterna, under de förutsättningar som anges i artikel 78 i direktivet, bör avse samma åtgärder som de nyss nämnda. Med hänsyn till att förutsätt- ningarna för att vidta åtgärderna är nära förbundna resolutionsför- faranden i tredjeland och de krav och principer som i övrigt gäller i direktivet är det lämpligt att Riksgäldskontoret, inte Finansinspek- tionen, tilldelas dessa befogenheter (jfr prop. 2015/16 s. 697–699). Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om resolu- tion av försäkringsföretag som ger Riksgäldskontoret befogenhet att, under de förutsättningar som anges i artikel 78 i direktivet, vidta sådana åtgärder mot en filial till ett försäkringsföretag från tredje- land.

Vid bedömningen av om ingripande ska ske, liksom vid valet av åtgärd, ska Riksgäldskontoret beakta resolutionsändamålen och de principer som i övrigt gäller vid vidtagande av resolutionsåtgärder. I den mån det inte inkräktar på de ändamålen och principerna får

939

18 Finansieringsarrangemang

18.1Bakgrund

18.1.1Ett insolvensgarantisystem för trafikförsäkringar

Sverige saknade till nyligen försäkringsgarantisystem. I slutet på 2023 infördes emellertid ett insolvensgarantisystem för trafikförsäkringar som säkerställer att en skadelidande får ersättning även om hans eller hennes trafikförsäkringsgivare blir föremål för tvångslikvidation eller går i konkurs. Det kollektiv av försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring ska vara insolvensorgan i Sverige och solidariskt ansvara för ersättningen enligt systemet. Insolvensorga- net ska företrädas av Trafikförsäkringsföreningen. Regleringen har sin grund i ett EU-direktiv.1

Beträffande frågor om finansiering av garantin, finansierings- skyldighetens fördelning och företrädare för insolvensorganet sägs i huvudsak följande (prop. 2022/23:142 s. 39–41).

Enligt direktivet ska medlemsstaterna bestämma hur insolvens- garantisystemet ska finansieras. Andra ersättningssystem som syftar till att skydda skadelidande vid trafikolyckor finansieras solidariskt av försäkringsgivarna, exempelvis vid skador orsakade av oförsäk- rade eller okända fordon. Det finns inte skäl att införa en annan ord- ning när det gäller insolvensgarantisystemet. Regeringen anser alltså att det även i detta fall bör vara försäkringsgivarna som ansvarar för finansieringen.

Direktivet tillåter att krav på att lämna bidrag för att finansiera insolvensgarantisystemet endast införs för försäkringsgivare som har auktoriserats av den medlemsstat som fastställer kraven. Det är alltså försäkringsgivare som har auktoriserats i Sverige som kan ges

1Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) 2021/2118 av den 24 november 2021 om änd- ring av direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att för- säkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet.

941

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

ansvar för att bidra till det svenska insolvensgarantisystemet. Det innebär att svenska försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, som har beviljats tillstånd att meddela trafikförsäkring i Sverige, kan åläggas att bidra till det svenska insolvensgarantisyste- met. Däremot ska inte EES-försäkringsgivare åläggas att bidra till det svenska insolvensgarantisystemet, trots att de under vissa för- utsättningar får meddela trafikförsäkring här med stöd av ett till- stånd beviljat i det andra EES-landet.

Det är rimligt att det kollektiv vars kostnader ska täckas av syste- met i Sverige bidrar till dess finansiering. Eftersom ersättning ska betalas till skadelidande bosatta här om en svensk försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land blir föremål för ett likvida- tionsförfarande, bör sådana försäkringsgivare bidra till det svenska insolvensgarantisystemet. Dessa försäkringsgivare ska visserligen också betala ersättning till skadelidande bosatta här om en EES-för- säkringsgivare, som inte kan åläggas att bidra till det svenska syste- met, blir föremål för ett likvidationsförfarande. I dessa fall kommer det emellertid att finnas möjlighet att kräva ersättning av insolvens- organet i det andra EES-landet för betalningen till skadelidande.

Reglerna om finansiering kan utformas på olika sätt. Ett alter- nativ är att försäkringsgivarna ges en skyldighet att göra avsättningar till en för ändamålet skapad säkerhetsfond. Ett annat alternativ är att försäkringsgivarna åläggs ett solidariskt ansvar i efterhand. Det finns vissa fördelar med en säkerhetsfond, såsom att exempelvis in- solvens hos en försäkringsgivare i princip inte skulle behöva beröra andra försäkringsgivare. Regeringen anser dock att övervägande skäl talar för att försäkringsgivarna i stället bör ha ett solidariskt ansvar i efterhand. Ett sådant ansvar ger nämligen ett omedelbart skydd för de skadelidande samtidigt som det inte medför samma kostna- der som en säkerhetsfond. Av betydelse är också att ingen svensk trafikförsäkringsgivare hittills har gått i konkurs och att den faktiska nyttan av en fond riskerar att bli liten.

Regeringen anser alltså att de svenska försäkringsgivare och de försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för ett beslut om ett likvidationsförfarande fick meddela trafikförsäkring solida- riskt bör ansvara för ersättningen till skadelidande bosatta i Sverige. Det innebär att det är dessa försäkringsgivare som tillsammans bör vara ersättningsskyldiga enligt insolvensgarantisystemet i Sverige och därmed utgöra det som i direktivet benämns insolvensorgan.

942

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

Försäkringsgivarna har i dag ett solidariskt ansvar för kostnader med anledning av olyckor orsakade av oförsäkrade och okända for- don. Försäkringsgivarnas ersättningsansvar fördelas då efter förhål- landet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikför- säkringar som härrör från verksamheten här i landet och som för var och en av dem belöper på närmast föregående kalenderår. Samma för- delningsmodell bör enligt regeringens mening användas för kostna- derna för insolvensgarantisystemet. Ansvaret bör alltså fördela sig i förhållande till försäkringsgivarnas premieintäkter. För att ansvaret ska stå i proportion till de kostnader som organet kan behöva täcka bör dock svenska försäkringsgivare vara skyldiga att bidra i förhål- lande till premieintäkten för motsvarande obligatorisk ansvarsförsäk- ring inom hela EES-området och inte bara i förhållande till premie- intäkterna i Sverige.

Trafikförsäkringsföreningen ska företräda det svenska insolvens- organet I de fall försäkringsgivarna har ett solidariskt ansvar enligt trafikskadelagen företräds de i dag av Trafikförsäkringsföreningen. Föreningen företräder också försäkringsgivarna i ärenden om åter- krav av utgiven ersättning. Trafikförsäkringsföreningen är en ideell förening som försäkringsgivarna enligt lag är skyldiga att vara med- lemmar i. Enligt regeringens mening bör Trafikförsäkringsföreningen även företräda de försäkringsgivare som föreslås att solidariskt an- svara för ersättningen enligt insolvensgarantisystemet. Föreningen bedöms kunna begära, ta emot och lämna information samt samarbeta med olika aktörer såsom exempelvis andra insolvensorgan och för- säkringsgivare i andra medlemsstater, vilket krävs enligt direktivet. Enligt föreningens stadgar kan den förskottera belopp från försäk- ringsgivarna i syfte att kunna utföra betalningarna i rätt tid. Föreningen kommer därför att ha tillräckliga medel när ersättning ska betalas till skadelidande. Regeringens förslag medför också att skadelidande kommer att kunna framställa ersättningsanspråk direkt till insolvens- organet genom Trafikförsäkringsföreningen.

18.1.2Finansieringsarrangemang på bankområdet respektive resolution av centrala motparter

För bankresolution utgör resolutionsreserven det huvudsakliga externa finansieringsarrangemanget, men även insättningsgarantifonden och stabilitetsfonden kan i vissa fall komma i bruk i vid resolution. För

943

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

resolution av centrala motparter är stabilitetsfonden det enda finan- sieringsarrangemanget i resolution, utöver resolutionsverktygen som syftar till att fördela förluster och återkapitalisera den centrala motparten. De olika finansieringsarrangemangen beskrivs kortfattat nedan. Det finns även anledning att i detta sammanhang kort beskriva investerarskyddet.

Resolutionsreserven tillkom genom lagen (2015:1016) om resolu- tion som bygger på krishanteringsdirektivet (EU-direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kredit- institut och värdepappersföretag). I krishanteringsdirektivet ställs krav på inrättandet av ett finansieringsarrangemang så att resolutions- myndigheten på ett effektivt sätt kan tillämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheterna. I Sverige har finansierings- arrangemanget utformats som en reserv. Reserven kan användas för att finansiera vissa åtgärder kopplade till bankresolution. I artikel

101.1i krishanteringsdirektivet finns en uttömmande lista med åt- gärder som kan finansieras via reserven. De åtgärder som ingår är garantier och lån, förvärv av tillgångar från ett institut i resolution, bidrag till ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet, NCWO- kompensation2 , kompensation för undantag från nedskrivning eller konvertering av skulder och utlåning till andra finansieringsarrange- mang inom EU. Reserven är förfinansierad genom att de institut som omfattas av avgiftsskyldighet enligt lagen om resolution betalar år- liga resolutionsavgifter. Avgifternas storlek beror på institutets storlek och risk och regleras genom en delegerad EU-förordning (2015/63). Finansieringsmodellen innehåller också ex-postinslag då tilläggsavgifter ska tas ut om reserven minskar eller får underskott. Kopplat till fonden finns beloppsbestämda garanti- och låneramar som ger fonden finansiell kapacitet utöver det belopp som finns bok- fört på reserven. Medel som behöver lånas, återbetalas i efterhand genom tilläggsavgifterna.

Stabilitetsfonden regleras genom lagen (2015:1017) om förebyg- gande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden. Bestäm- melserna rörande stabilitetsfonden baseras inte på EU-lagstiftning. Fonden är utformad som en reserv och kan användas vid bankreso- lution, resolution av centrala motparter och för förebyggande stat- ligt stöd. I bankresolution kan fonden användas för att finansiera de statliga stabiliseringsverktygen. Vid resolution av centrala mot-

2No Creditor Worse Off.

944

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

parter kan fonden användas för att i likviditetsstödjande syfte ge lån och utfärda garantier avseende en central motpart i resolution eller ett broinstitut. Den kan dessutom användas för att finansiera de statliga stabiliseringsverktygen, betala ut NCWO-kompensation, ingå avtal om finansiering av en resolutionsåtgärd i ett annat land och ge skälig ersättning för resolutionsmyndighetens kostnader och utlägg som har uppkommit i samband med resolutionsåtgärder eller att stöd har lämnats under resolution. Tidigare togs årliga avgifter ut till fonden men dessa upphörde i samband med att resolutions- regelverket för banker och resolutionsreserven infördes. Det finns ingen modell för avgiftsuttag för att fylla på fonden. Kopplat till fon- den finns en garantiram och en låneram.

Insättningsgarantifonden finansierar insättningsgarantisystemet (lagen [1995:1571] om insättningsgaranti och EU-direktiv 2014/49/EU om insättningsgarantisystem). Garantin skyddar kontohavare i de institut som omfattas av lagen om insättningsgaranti upp till

1 050 000 kronor i händelse av konkurs eller resolution. Fonden är förfinansierad och fylls på genom årliga avgifter från de anslutna instituten. Finansieringsmodellen innehåller också inslag av ex-post, då extra avgifter kan tas ut om fonden understiger målnivån. Kopp- lat till fonden finns en obegränsad låneram. Om medel lånas upp för att täcka behoven ska lånen återbetalas i efterhand genom extra avgifter tas ut från instituten.

Investerarskyddet regleras genom lagen (1999:158) om investerar- skydd och EU-direktiv 97/9/EG om system för ersättning till in- vesterare. Skyddet innebär att investerare kan ersättas med upp till 250 000 kronor om ett finansiellt institut går i konkurs. För investe- rarskyddet sker ingen förfinansiering utan systemet är helt finansierat ex-post, dvs. anslutna institut betalar in avgifter först efter att ett ersättningsfall inträffat. Administrationsavgifter betalas däremot in löpande. En obegränsad låneram finns kopplad till skyddet.

945

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

18.2Ett finansieringsarrangemang i statlig regi

Utredningens förslag: Ett nytt finansieringsarrangemang i stat- lig regi för försäkringsföretag i resolution ska upprättas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 81.1 första stycket i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag anges att varje medlemsstat ska inrätta ett eller flera finan- sieringsarrangemang för att säkerställa att resolutionsmyndigheten förfogar över tillräckliga medel genom förhandsbidrag eller efter- handsbidrag eller en kombination därav från försäkrings- och åter- försäkringsföretag som är auktoriserade i den medlemsstaten och från unionsfilialer till tredjelandsföretag som är belägna på den med- lemsstatens territorium, för att åtminstone täcka den utbetalning av mellanskillnaden till aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare och andra borgenärer som avses i artikel 57.

Av andra stycket framgår att medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet att använda de finansieringsarrangemang som avses i första stycket för att även täcka andra kostnader i samband med använd- ningen av resolutionsverktyg, i den mån användningen av finansier- ingsarrangemang är nödvändig för att uppnå resolutionsändamålen. I tredje stycket anges att medlemsstaterna får använda samma administrativa struktur för sina finansieringsarrangemang som för sina försäkringsgarantisystem, med beaktande av Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 883/2004.

Av artikel 81.2 framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att användningen av finansieringsarrangemang sker i enlighet med prin- ciperna i artikel 22.

I artikel 81.3 anges att om företaget i resolution är verksamt inom unionen med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhanda- hålla tjänster, ska det relevanta finansieringsarrangemanget i den med- lemsstat där företaget är auktoriserat användas för att ge ersättning till aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare eller andra borgenärer i enlighet med artikel 57.

946

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

Slutligen anges i artikel 81.4 att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om de fastställda finansieringsarrangemangen.

Finansieringsarrangemang i statlig regi

I skäl 48 till krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges följande. Finansieringsarrangemang bör inrättas i varje medlemsstat för att kompensera försäkringstagare, förmånstagare och fordrings- ägare i försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i den medlemsstaten. Finansieringsarrangemang bör finnas tillgäng- liga för att tillgodose aktieägares och andra borgenärers fordringar enligt principen ”inte sämre villkor för borgenär” om detta är nöd- vändigt för att undvika att man måste förlita sig på offentliga medel. Dessa fordringar bör beräknas i enlighet med borgenärshierarkin vid normala insolvensförfaranden i syfte att förhindra att aktieägare eller andra borgenärer får ersättning innan försäkringstagare, förmåns- tagare eller fordringsägare har fått full ersättning. Direkt absorber- ing av ett försäkringsföretags förluster bör undvikas, men det bör vara möjligt att använda sådana finansieringsarrangemang för att finansiera andra kostnader i samband med användningen av resolu- tionsverktyg som en sista utväg, i den mån det krävs för att uppnå resolutionsändamålen och förutsatt att resolutionsprinciperna re- spekteras fullt ut. Medlemsstaterna bör kunna besluta att finansier- ingsarrangemang kan användas för att absorbera förluster för försäk- ringstagare, förmånstagare och fordringsägare. I ett sådant fall skulle det fallerande företaget lämna marknaden och alla eller en del av port- följerna med försäkringsavtal skulle överföras som en del av verktyget för försäljning av verksamhet eller till ett broföretag, eller upprätt- hållas i företaget i resolution om det försatts i solvent avveckling.

I alla händelser bör aktieägarna ha skrivits ned innan finansierings- arrangemang för resolution kan användas för att absorbera förluster. Med tanke på mångfalden på försäkringsmarknaderna bör medlems- staterna ges viss flexibilitet när det gäller de exakta arrangemangen för extern finansiering så länge det finns tillräcklig likviditet att tillgå för att garantera ersättning inom en rimlig tidsram. En medlemsstat bör införa en bidragsskyldighet endast för försäkrings- och återför- säkringsföretag som är auktoriserade i den medlemsstaten och för

947

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

unionsfilialer till ett tredjelandsföretag som är etablerade på dess territorium.

Inledningsvis kan utredningen i detta sammanhang konstatera att direktivets bestämmelser beträffande finansieringsarrangemang är flexibla, även när det gäller frågan om arrangemangen ska hante- ras i statlig regi eller genom en privat lösning som administreras av försäkringsföretagen.

Som framgår av avsnitt 18.1 drivs insolvensgarantisystemet för trafikförsäkringar i privat regi, medan alla finansieringsarrangemang på bankområdet och för centrala motparter hanteras i statlig regi.

När det gäller insolvensgarantisystemet för trafikförsäkringar kan konstateras att Trafikförsäkringsföreningen, som ska företräda det svenska insolvensorganet, är en ideell förening som trafikför- säkringsbolagen i Sverige enligt lag är skyldiga att vara medlemmar i. Den grundades 1929. Föreningen har sedan länge en inarbetad organisation för att hantera trafikförsäkringsfrågor, både nationellt och internationellt. Som framgått av föregående avsnitt bedöms för- eningen även kunna företräda de försäkringsgivare som föreslås att solidariskt ansvara för ersättningen enligt insolvensgarantisystemet. Föreningen bedöms även kunna begära, ta emot och lämna informa- tion samt samarbeta med olika aktörer såsom exempelvis andra in- solvensorgan och försäkringsgivare i andra medlemsstater, vilket krävs enligt nu aktuellt direktiv på trafikförsäkringsområdet. Enligt för- eningens stadgar kan den förskottera belopp från försäkringsgivarna i syfte att kunna utföra betalningarna i rätt tid. Som angetts i före- gående avsnitt kommer föreningen därför att ha tillräckliga medel när ersättning ska betalas till skadelidande.

När det gäller insolvensgarantisystemet för trafikförsäkringar kan konstateras att det är ett relativt litet system som omfattar endast en begränsad del av försäkringsmarknaden. Trafikförsäkringsför- eningen har en sedan länge väl inarbetad organisation och det var därför naturligt i det sammanhanget att välja föreningen som före- trädare för insolvensorganet.

Nu är det i stället fråga om finansieringsarrangemang för resolu- tion av försäkringsföretag, tillämpligt oavsett vilket eller vilka för- säkringsområden företaget verkar inom. Enligt utredningens mening är det då naturligt att finansieringsarrangemanget – precis som på bankområdet och för centrala motparter – hanteras i statlig regi. Det huvudsakliga skälet för den ståndpunkten är att staten är den enda

948

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

trovärdiga garanten för att finansiering kan tillgängliggöras också under svåra marknadsförhållanden. Om resolution sker till följd av en generell kris på försäkringsmarknaden kan ett privat finansierings- arrangemang få svårt att täcka finansieringsbehoven, vilket kan för- värra krisen och riskera den finansiella stabiliteten. Eftersom staten har det yttersta ansvaret för att genomföra resolution är det dess- utom naturligt att finansieringsarrangemanget hanteras i statlig regi. Det är helt enkelt viktigt att ha en effektiv offentlig sektor backstop- finansieringsmekanism som en sista utväg för att ge stöd i resolu- tion, för att på så sätt hjälpa till att återställa förtroendet för mark- naden. Mot nu beskriven bakgrund bör ett statligt administrerat arrangemang anses vara mest ändamålsenligt.

Arrangemanget ska enligt artikel 81.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsbolag finansieras av försäkringsföretagen. De medel som i dag finns tillgängliga i stabilitetsfonden kommer inte från för- säkringsföretag utan har i huvudsak betalats in av banker eller har tillförts av staten. Relevant reglering saknar dessutom bestämmelser om finansiering ex-post. Mot den bakgrunden är det lämpligt att ett nytt finansieringsarrangemang upprättas.

18.3Utformningen av bidragen till finansieringsarrangemanget

Utredningens förslag: Finansieringsarrangemanget ska vara efter- handsfinansierat.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 81.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att varje medlemsstat ska inrätta ett eller flera finansieringsarrange- mang för att säkerställa att resolutionsmyndigheten förfogar över tillräckliga medel genom förhandsbidrag (ex-ante) eller efterhands- bidrag (ex-post) eller en kombination därav från försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i den medlemsstaten och från unionsfilialer till tredjelandsföretag som är belägna på den med-

949

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

lemsstatens territorium, för att åtminstone täcka den utbetalning av mellanskillnaden till aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare och andra borgenärer som avses i artikel 57.

Förhands- eller efterhandsbidrag?

En första fråga i sammanhanget kan vara om avgiftsuttaget ska ha en styrande effekt på försäkringsföretagen. Om ett av målen med avgiftsuttaget är att skapa incitament för företagen att hantera sina risker bör avgifterna tas ut ex-ante. Avgifterna bör då utformas på ett sådant sätt att lägre risktagande premieras.

Utredningen anser emellertid inte att avgiftssystemet behöver ut- formas för att ge företagen incitament till ett lägre risktagande. För försäkringssektorn finns inte samma moral hazard-problematik som inom banksektorn och som motiverar behovet av riskdifferentierade avgifter för insättningsgarantin och resolutionsreserven. Att välja ex-anteavgifter på försäkringsområdet får därför inte anses vara nöd- vändigt ur ett riskstyrningsperspektiv.

En andra fråga som uppkommer är om medel behöver finnas till- gängliga på förhand, dvs. fonderas, för att utbetalningar ska vara möj- liga vid resolution. Om den part som svarar för finansieringsarrange- manget har låg kreditvärdighet kan det vara svårt att mobilisera de medel (ta upp lån) som krävs för att finansiera beslutade resolutions- åtgärder. Medel behöver då finnas tillgängliga på förhand för att säkerställa att resolutionen kan genomföras som beslutat.

Utredningen anser, när det nu föreslås att finansieringssystemet arrangeras i statlig regi, att det inte finns skäl att med hjälp av ex- anteavgifter bygga upp en faktisk fond i syfte att säkerställa arrange- mangets omedelbara betalningsförmåga. Svenska statens kreditvär- dighet är god och det kan förutsattas att de medel som behövs, också större summor, kan lånas upp med kort varsel. Det finns således inte heller något behov av ex-antefinansiering för att säkerställa finan- sieringssystemets omedelbara betalningsförmåga.

En tredje fråga i sammanhanget är om det finns risk för att för höga eller för låga avgifter tas ut. Ex-antefinansiering innebär att av- gifter tas ut baserat på förväntade finansieringsbehov. Mot den bak- grunden är det inte säkert att avgiftsuttaget avspeglar de faktiska finan- sieringsbehoven, framför allt inte om behoven är osäkra. I vissa fall

950

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

kan det leda till ett för lågt avgiftsuttag som behöver kompenseras genom ex-postavgifter. I andra fall kan ex-anteavgifter leda till att för höga avgifter tas ut om marginal önskas för att hantera mer kost- samma resolutionsscenarion. Det senare kan leda till ett ineffektivt resursutnyttjande och samhällsekonomiska kostnader till följd av ett försämrat försäkringsskydd om företagen för över kostnaderna till försäkringstagarna genom höjda försäkringspremier. Om endast en del av försäkringsföretagen betalar resolutionsavgifter kan höga av- gifter dessutom snedvrida konkurrensen. Fördelarna med ex-post- finansiering är att avgiftsuttaget avspeglar de faktiska finansierings- behoven.

Utredningen kan konstatera att det är svårt att förutsäga hur stora de faktiska finansieringsbehoven vid resolution kan beräknas bli. Finansieringsbehovet beror till stor del på resolutionsscenariot och vilka verktyg som används. Att på förhand försöka uppskatta finan- sieringsbehoven är svårt och ett ex-antearrangemang riskerar att leda till ett för lågt avgiftsuttag, men även under andra omständigheter och överväganden till ett onödigt högt uttag. Det är därför mer ända- målsenligt och effektivt att finansieringen hanteras genom ex-post- avgifter.

Efter att ha konstaterat detta inställer sig frågan om avgifterna är möjliga att ta ut efter ett resolutionsfall. Om resolution av ett för- säkringsföretag leder till eller uppstår på grund av en generell kris på försäkringsmarknaden, kan det vara svårt för de överlevande försäk- ringsföretagen att betala in avgifter ex-post eftersom de också kan vara försvagade. Ex-anteavgifter bör vara mer lämpliga om det finns osäkerhet kring företagens förmåga att betala in avgifter ex-post.

Utredningen anser att det kan finnas scenarion där ex-postavgif- ter är svårare att ta ut. För att inte förvärra en pågående kris bör det därför finnas möjlighet att justera takten på avgiftsinbetalningarna beroende på läget i branschen och ekonomin. Om det går att anpassa inbetalningstakten bör det vara möjligt att driva in ex-postavgifter också under mer ansträngda marknadsförhållanden.

Till detta kommer att endast ett fåtal försäkringsföretag har fått större ekonomiska problem sedan 1990-talet och inget företag sedan Solvens II-regleringen trädde i kraft 2016. Problem för små försäk- ringsföretag – utan påverkan på den finansiella stabiliteten eller real- ekonomin – har hanterats genom beståndsöverlåtelser och likvida-

951

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

tion (run-off). Den faktiska nyttan av en administrativt kostsam ex-antefinansiering riskerar således att bli liten.

Mot bakgrund av ovanstående resonemang anser utredningen att övervägande skäl talar starkt för att välja en inriktning mot efter- handsbidrag (ex-postfinansiering).

18.4Finansieringsarrangemang och avgifter

Utredningens förslag: För att i efterhand täcka kostnader som får finansieras av finansieringsarrangemanget och Riksgäldskon- torets administrationskostnader, med avdrag för de ersättningar som har erhållits från företagen i resolution vid tillämpning av resolutionsverktygen, ska försäkringsföretag och tredjelandsfilialer som har tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige be- tala avgifter.

Avgifterna ska tas ut av Riksgäldskontoret. Finansieringsarrangemanget ska utgöras av ett räntebärande

konto i Riksgäldskontoret för förvaltade avgiftsmedel och av till- gångar, återbetalningar, ersättning, ränta eller annan kompensation som Riksgäldskontoret får avseende åtgärder som har vidtagits enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Avgiften för ett livförsäkringsföretag och tredjelandsfilialer som bedriver livförsäkringsrörelse får endast täcka kostnader som uppkommer vid resolution av livförsäkringsföretag och filialer som bedriver livförsäkringsrörelse. Avgiften för ett skadeförsäk- ringsföretag och tredjelandsfilialer som bedriver skadeförsäkrings- rörelse får endast täcka kostnader som uppkommer vid resolution av ett skadeförsäkringsföretag och filialer som bedriver skadeför- säkringsrörelse.

Avgifternas storlek ska baseras på totala försäkringstekniska avsättningar brutto för livförsäkringsföretaget eller tredjelands- filialen som bedriver livförsäkringsrörelse respektive bruttovärdet av totala inbetalda premier för skadeförsäkringsföretaget eller tredjelandsfilialen som bedriver skadeförsäkringsrörelse.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur avgiften ska beräknas.

Riksgäldskontoret ska bestämma hur stort belopp varje för- säkringsföretag ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en

952

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

månad från dagen för beslutet, eller den längre tid som Riksgälds- kontoret beslutar. Riksgäldskontoret ska bestämma tiden så att den finansiella ställningen för de försäkringsföretag och tredje- landsfilialer som betalar avgiften inte hotas.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Arrangemangets omfattning

När det gäller frågan om vilka försäkringsföretag som ska betala framgår endast av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att det ska vara fråga om försäkringsföretag som är auktoriserade i medlemsstaten och unionsfilialer till tredjelandsföretag som är be- lägna på den medlemsstatens territorium. Ingen ytterligare vägled- ning ges angående urvalet av företag som ska stå för avgifterna.

Inom bankresolution betalar institut och EES-filialer med till- stånd att bedriva verksamhet i Sverige avgift till resolutionsreserven enligt de fördelningsprinciper som beskrivs i den delegerad EU-för- ordning (2015/63). En liknande ansats skulle kunna användas för försäkringsresolution. En annan möjlighet är att endast de företag som omfattas av resolutionsplaner ska betala avgifter.

Det kan inledningsvis konstateras att det, i motsats till på bank- området, inte ges några detaljerade fördelningsprinciper i unions- rätten. Nackdelen med lösningen att endast de företag som omfattas av resolutionsplaner ska betala avgifter skapar konkurrensnackdelar för de företag som omfattas av sådana planer. Utredningen anser därför att alla försäkringsföretag som har tillstånd att bedriva verk-

953

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

samhet i Sverige och tredjelandsfilialer med tillstånd att bedriva verksamhet här i landet ska omfattas av arrangemanget och stå för avgifterna.

Det bör i sammanhanget betonas att de sammanlagda avgifterna bör motsvara vad som är nödvändigt för en finansiering av åtgärder vid resolution av ett försäkringsföretag och för att täcka Riksgälds- kontorets administrations- och finansieringskostnader.

Avgifterna bör tas ut av Riksgäldskontoret.

Mot denna bakgrund bör finansieringsarrangemanget utgöras av ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för förvaltade avgifts- medel och av tillgångar, återbetalningar, ersättning, ränta eller annan kompensation som Riksgäldskontoret får avseende åtgärder som har vidtagits enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Fördelningen av avgifter mellan försäkringsföretagen

För att avgöra hur stor avgift varje avgiftsskyldigt företag ska betala behöver principer för avgiftsfördelningen utarbetas. Inom bankreso- lution bidrar mindre institut med en schablon till resolutionsreser- ven och de större instituten med ett riskjusterat bidrag enligt den delegerad EU-förordningen (2015/63). Ingen liknande vägledning finns, som nämnts, för försäkringsresolution.

För de företag som ska vara avgiftsskyldiga bedömer utredningen att avgifterna rimligen bör stå i proportion till företagets storlek.

I ett första steg är det lämpligt att arrangemanget delas upp i en del för livförsäkring och i en annan del för skadeförsäkring. Utredningen anser vidare att avgiftsuttaget bör baseras på lättillgängliga data som är lämplig att använda för olika specifika försäkringsområden. Det inne- bär att avgifternas storlek bör baseras på totala försäkringstekniska avsättningar brutto för livförsäkringsföretag och tredjelandsfilialer som bedriver livförsäkringsrörelse respektive bruttovärdet av totala inbetalda premier för skadeförsäkringsföretag eller tredjelandsfilialen som bedriver skadeförsäkringsrörelse.

954

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

Hur ska avgiftsuttaget regleras?

När nu avgiftsuttaget kommer att bestå av ex-postavgifter är det vik- tigt att ha tydliga regler för detta, för att på så sätt möjliggöra ett effektivt avgiftsuttag från Riksgäldskontorets sida, samtidigt som det skapar en förutsägbarhet för försäkringsföretagen.

Hur avgifterna ska fördelas mellan företagen kan antingen regleras i lag eller genom föreskrifter på lägre nivå än lag. En grundläggande utgångspunkt bör vara att finansieringssystemet utformas så att kost- naderna blir så låga som möjligt utan att begränsa arrangemangets kapacitet.

Det finns skäl för att ange ramarna för avgiftsuttaget i lag. Detalj- regleringen av uttaget (beräkningen) bör sedan framgå av föreskrif- ter utarbetade av Riksgäldskontoret.

Hur snabbt ska avgifterna betalas in till finansieringsarrangemanget?

Hur snabbt ex-postavgifterna ska betalas in påverkar storleken på avgiftsuttaget. Behovet av skyndsam finansiering bör vägas mot effek- terna som avgiftsuttaget kan få på försäkringsföretagen och försäk- ringstagarnas försäkringstäckning. Det är dock viktigt att medel be- talas in till finansieringsarrangemanget i en takt som säkerställer ett trovärdigt arrangemang.

Utredningen anser, som framgått ovan, att det bör finnas viss flexibilitet gällande tidsramen för avgiftsinbetalningarna. Hur snabbt avgifterna kan tas ut, utan att påverka företagen och försäkrings- tagarna i alltför stor utsträckning, beror på resolutionsscenariot, hur stora finansieringsbehov som har uppstått och läget i ekonomin.

Mot den bakgrunden är det lämpligt att fastställa en huvudregel för tidsramen för avgiftsuttaget, kompletterat med en möjlighet för Riksgäldskontoret att besluta om en längre tid. Det bör även preci- seras att Riksgäldskontoret ska bestämma tiden så att den finansiella ställningen för de försäkringsföretag och tredjelandsfilialer som be- talar avgiften inte hotas.

955

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

18.5Säkerställande av utbetalningar

Utredningens förslag: Riksgäldskontoret ska, med högst det be- lopp som riksdagen har beslutat i ett särskilt bemyndigande, få ta upp lån för att täcka kostnader för åtgärder som omfattas av finansieringsarrangemanget och Riksgäldskontorets administra- tionskostnader vid tillämpningen av resolutionsverktygen. Lånen ska betalas tillbaka efter hand som avgifter betalas in till Riksgälds- kontoret.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag behandlas inte frågan om huruvida garanti- och låneramar bör kopplas till arrangemangen.

Hur stora låneramar bör kopplas till arrangemangen?

För att säkerställa att finansieringsarrangemanget har tillräcklig finan- siell kapacitet i ett krisläge behöver tillräckliga låneramar etableras. Låneramar bör knytas till arrangemanget för att säkerställa att staten kan täcka finansieringsbehoven fram till dess att avgifterna har be- talats in.

Det behöver också finnas en kontokredit hos Riksgäldskontoret, för att på så sätt säkerställa att finansieringsarrangemanget kan full- göra sina åtaganden. Kontokrediten bör åtminstone omfatta sum- man av det belopp som arrangemanget disponerar. Vanligen är dessa kontokrediter obegränsade (jfr insättningsgarantin och investerar- skyddet). Om kontokrediten utnyttjas ska de avgiftsskyldiga före- tagen stå för kostnaden för lånet.

När det gäller låneramar som ska kopplas till finansieringsarrange- manget, anser utredningen att det kan överlåtas till Riksgäldskon- toret att ta fram ett förslag på ramarnas storlek. Frågan bör sedan hanteras inom ramen för en kommande budgetprocess. Det är givet- vis lämpligt att storleken på låneramarna kopplas till finansierings- arrangemangets användningsområden.

956

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

18.6Åtgärder som får täckas av finansieringsarrangemanget

Utredningens förslag: I samband med resolution ska Riksgälds- kontoret få besluta att

1.ersätta ägare eller borgenärer som till följd av resolution har fått ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvida- tion,

2.skjuta till medel till ett broföretag eller ett tillgångsförvaltnings- bolag,

3.utfärda garantier avseende tillgångar och förpliktelser för ett företag i resolution eller dess dotterföretag, eller ett tillgångs- förvaltningsbolag,

4.förvärva tillgångar från ett företag i resolution vid tillämpning av broföretagsverktyget och avskiljandeverktyget,

5.lämna medel som kompensation till ett företag i resolution i syfte att gottgöra den förlust som skulle ha burits av de bor- genärer som Riksgäldskontoret beslutar att undanta från ned- skrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskriv- ningsverktyget och verktyget för solvent avveckling.

Dessa åtgärder ska även få beslutas i förhållande till en köpare vid tillämpning av försäljningsverktyget.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 81.1 första stycket i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag anges att varje medlemsstat ska inrätta ett eller flera finan- sieringsarrangemang för att säkerställa att resolutionsmyndigheten förfogar över tillräckliga medel genom förhandsbidrag eller efterhands- bidrag eller en kombination därav från försäkrings- och återförsäk- ringsföretag som är auktoriserade i den medlemsstaten och från unionsfilialer till tredjelandsföretag som är belägna på den medlems- statens territorium, för att åtminstone täcka den utbetalning av mellan-

957

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

skillnaden till aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordrings- ägare och andra borgenärer som avses i artikel 57.

Av artikel 81.2 framgår att användningen av finansieringsarrange- mang måste ske i enlighet med de allmänna principer för resolution som anges i artikel 22.

I sammanhanget kan även definitionen av finansieringsarrange- mang i artikel 2.27 i direktivet uppmärksammas. Där sägs att det är ett arrangemang som inrättas av en medlemsstat i enlighet med arti- kel 81 för att säkerställa att resolutionsmyndigheten tillämpar resolu- tionsverktygen på ett ändamålsenligt sätt och att resolutionsbefogen- heterna utövas på ett ändamålsenligt sätt.

Inledning

Enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska finansierings- arrangemanget åtminstone täcka kostnader kopplade till NCWO- principen. Finansieringsarrangemanget kan även täcka andra kost- nader i samband med användningen av resolutionsverktygen om det är nödvändigt för att uppnå resolutionsändamålen.3 Eftersom NCWO-kompensation i sig inte bidrar till att uppfylla resolutions- ändamålen och inte är avsedd att täcka alla de finansieringsbehov som kan uppstå vid resolution, är det motiverat att finansierings- arrangemanget kan finansiera vissa andra åtgärder kopplade till an- vändningen av resolutionsverktygen.

När verktygen tillämpas kan det uppstå vissa finansieringsbehov kopplat till användningen av ett specifikt resolutionsverktyg eller generella kostnader som uppstår oavsett vilket verktyg som används. Exempel på det förstnämnda är förlusttäckning för skulder som undantas när skuldnedskrivningsverktyget tillämpas. Exempel på det sistnämnda är kostnaden för att en oberoende värderare ska göra en värdering som ska ligga till grund för de resolutionsåtgärder som

3Resolutionsändamålen innefattar att skydda försäkringstagares, förmånstagares och ford- ringsägares kollektiva intressen, upprätthålla finansiell stabilitet, säkerställa att kritiska funk- tioner upprätthålls och skydda offentliga medel (artikel 18.2).

958

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

vidtas (artikel 23.1). Eftersom tillämpningen av verktygen förutsätter att värderingen genomförts bör kostnaden kunna täckas av finansier- ingsarrangemanget.

Eftersom bestämmelsen i artikel 81, till skillnad från motsvarande bestämmelse i krishanteringsdirektivet (artikel 101.1), inte anger vilka åtgärder som får finansieras med medel från finansieringsarrangemanget, får det anses ha överlåtits på medlems- staterna att själva avgöra detta. En förutsättning är givetvis att även direktivets övriga krav för att finansieringsarrangemanget ska få an- vändas uppfylls.

Finansieringsarrangemanget bör kunna användas för att finan- siera sådana åtgärder som resolutionsmyndigheten behöver kunna vidta för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig användning av resolutionsverktygen. En annan fråga är om arrangemanget även ska kunna användas för att finansiera åtgärder som inte direkt ger upphov till kostnader, till exempel garantier. En sådan tillämpning av reglerna ligger i linje med hur finansieringsarrangemanget för bankresolution (resolutionsreserven) får användas enligt krishan- teringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag.

Det finns dock vissa tydliga begränsningar för finansieringsarrange- mangets tillämpning, bland annat ska användningen av arrangemanget ske i enlighet med artikel 22, allmänna principer för resolution (se artikel 81.2). Principerna innebär bland annat att aktieägarna ska bära de första förlusterna (artikel 22.1 a) och därefter ska borgenärerna bära förluster i enlighet med deras fordringars prioritetsordning (artikel 22.1 b). Vidare ska statsstödsreglerna följas (artikel 22.3).

Förutom de restriktioner som redan har nämnts ska principen om att resolutionsmyndigheten ska försöka minimera resolutions- kostnaderna beaktas (artikel 18.2 fjärde stycket). Också artikel 26.5, som anger att resolutionsmyndigheten får återvinna eventuella rim- liga och regelrätta utgifter som uppkommit i samband med tillämp- ningen av resolutionsverktygen eller utövandet av resolutionsbefogen- heterna, bör beaktas. Utgifterna bör i den mån det är möjligt åter- vinnas.

Även i skälstexten ges viss vägledning om hur finansieringsarrange- manget kan tillämpas. Enligt skäl 48 bör direkt absorbering av ett försäkringsföretags förluster undvikas, men medlemsstaterna bör kunna besluta att finansieringsarrangemanget kan användas för att absorbera förluster för försäkringstagare, förmånstagare och ford-

959

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

ringsägare. I ett sådant fall ska det fallerande företaget lämna mark- naden. I skäl 39 tydliggörs att det bör finnas en intern mekanism för förlustabsorbering och att finansieringsarrangemanget endast bör användas i extrema fall.

Sammantaget gör utredningen bedömningen att finansierings- arrangemanget bör utformas så att principerna i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag respekteras samtidigt som det – i möj- ligaste mån – skapas tillräcklig flexibilitet för att på ett effektivt sätt kunna använda resolutionsverktygen för att uppnå resolutionsända- målen. I sammanhanget kan dock inte bortses från ett allmänt krav på lagstiftningens förutsebarhet. Lagstiftningen bör därför innehålla en uttömmande lista med åtgärder som omfattas av finansierings- arrangemanget.

Två kostnader som kan täckas av finansieringsarrangemanget

Det är fråga om följande två kategorier av kostnader som kan täckas av finansieringsarrangemanget.

NCWO-kompensation: Om aktieägare, försäkringstagare, för- månstagare, fordringsägare och andra borgenärer har drabbats av större förluster än vid ett normalt insolvensförfarande ska medlems- staterna säkerställa att de är berättigade till utbetalning av mellan- skillnaden. NCWO-problematik kan uppstå eftersom resolutions- åtgärder tillämpas baserat på en värdering som görs i samband med resolution (artikel 23). Denna värdering ska innehålla en uppskatt- ning av borgenärernas utfall vid ett normalt insolvensförfarande, men den fastställer inte det verkliga utfallet (artikel 24.5). Fastställandet av NCWO-utfallet görs i samband med en värdering efter resolution (artikel 56). Om den värderingen visar att resolution lett till ett sämre utfall för vissa borgenärer än vid ett normalt insolvensförfarande ska NCWO-kompensation aktualiseras.

Utredningen konstaterar att NCWO-kompensation ska omfattas i enlighet med artikel 81.1 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag.

Riksgäldskontorets kostnader och utlägg: När resolutionsverk- tygen används uppstår kostnader och utlägg för Riksgäldskontoret, till exempel kostnader för en oberoende värderare, konsulter, juri- diska tjänster och banktjänster.

960

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

Utredningens bedömning: Det bör finnas en möjlighet för Riks- gäldskontoret att få skälig ersättning för kostnader och utlägg som uppkommit i samband med användningen av resolutionsverktygen, för att säkerställa att resolutionsverktygen kan användas på ett effek- tivt sätt. Dessa kostnader bör som huvudregel bäras av företaget i resolution, men om det inte är möjligt bör de kunna täckas av finan- sieringsarrangemanget. Detta följer av artikel 26.5.

Allmänt om behovet av extern finansiering vid tillämpning av resolutionsverktygen

Finansieringsarrangemanget kan användas som ett stöd för att genom- föra en effektiv och ordnad resolution. Det kan i undantagsfall bidra till att absorbera förluster i ett företag i resolution eller till att kapi- talisera företaget, om Riksgäldskontoret bedömer att detta är nöd- vändigt för att uppnå resolutionsändamålen. Sådana insatser får dock endast ske som en sista utväg – när företagets interna resurser, det vill säga kapitalinstrument och skulder, inte bedöms lämpliga att skriva ned eller konvertera till nytt kapital. Se vidare nedan om de rättsliga förutsättningarna för sådan användning.

Kompensation för skulder som undantas från skuldnedskrivning och konvertering

I artikel 35.4, 35.5 och 35.8 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag listas olika skulder som ska eller kan undantas vid tillämp- ning av skuldnedskrivningsverktyget. Dessa bestämmelser genom- förs i 20 kap. 6 och 7 §§ i lagen om resolution av försäkringsföretag. Om vissa skulder undantas måste förlusterna bäras av någon annan part. Enligt skäl 59 kan undantagen kompenseras genom att nedskriv- nings- och konverteringsnivån avseende andra kvalificerade skulder höjs, under förutsättning att NCWO-principen respekteras.

Utredningens bedömning: Det bör finnas en möjlighet att använda finansieringsarrangemanget för att finansiera undantag vid tillämp- ning av skuldnedskrivningsverktyget. Om det av olika skäl – till ex- empel av stabilitetsskäl eller att det missgynnar försäkringstagarkol- lektivet – är olämpligt att påföra andra borgenärer den börda som undantagen ger upphov till, bör det finnas en möjlighet att finan-

961

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

siera undantagen genom finansieringsarrangemanget. Detsamma bör gälla för skulder som måste undantas från skuldnedskrivning och konvertering i enlighet med artikel 35.4 och 35.5. Medel från finansieringsarrangemanget bör således kunna tillföras till försäk- ringsföretaget i resolution för att kompensera för undantagen.

Om finansieringsarrangemanget används för att kompensera försäkringstagare bör företaget lämna marknaden

Om de undantagna skulderna avser försäkringstagare, förmåns- tagare eller andra fordringsägare med koppling till försäkringsavtal

–det vill säga om finansieringsarrangemanget används för att skydda dessa grupper – bör det fallerade företaget lämna marknaden, i en- lighet med skäl 48 i direktivet. Denna princip kan förstås utifrån att ett företag som inte längre kan fullgöra sina försäkringsåtaganden normalt saknar förutsättningar att fortleva. Därför kan det anses oför- enligt med syftet bakom resolutionsramverket att låta ett sådant företag fortsätta bedriva verksamhet. Även konkurrensneutralitet talar för att ett dylikt företag bör lämna marknaden. Det vore orim- ligt att låta övriga, livskraftiga försäkringsföretag – genom finansier- ingsarrangemanget – indirekt bidra till att rekonstruera ett företag som inte har kunnat uppfylla sina grundläggande förpliktelser gente- mot försäkringstagarna.

I sådana fall kan hela eller delar av portföljen med försäkrings- avtal i stället överföras till en köpare genom försäljningsverktyget, till ett broföretag eller, om företaget satts i solvent avveckling, fort- satt förvaltas inom ramen för företaget i resolution.

Det kan noteras att krishanteringsdirektivet för försäkringsföre- tag – till skillnad från motsvarande regelverk för banker – inte inne- håller något krav på hur mycket ägare och borgenärer ska ha fått sina fordringar nedskrivna eller konverterade innan det externa finansier- ingsarrangemanget får tillämpas. Det kommer således i detta avseende finnas större flexibilitet för Riksgäldskontoret att använda finansier- ingsarrangemanget vid försäkringsresolution. Det finns dock fort- farande andra begränsningar innan finansieringsarrangemanget kan användas för förlusttäckning – såsom att ägarna ska bära förluster först och att användningen av finansieringsarrangemanget ska vara en sista utväg som är nödvändig för att skydda försäkringstagare och uppnå de andra resolutionsändamålen.

962

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

Behovet av kapitaltillskott från finansieringsarrangemanget

Utöver möjligheten att använda finansieringsarrangemanget för att täcka förluster som uppstår till följd av att vissa skulder undantas från nedskrivning eller konvertering, bör arrangemanget även kunna utnyttjas för att kapitalisera ett broföretag eller ett tillgångsförvalt- ningsbolag. Eftersom båda dessa typer av företag ska vara helt eller delvis statligt ägda, är det lämpligt att kapitaliseringen sker genom ett kapitaltillskott från finansieringsarrangemanget.

Utredningens bedömning: Tillskott från finansieringsarrangemanget bör kunna ske vid tillämpningen av avskiljandeverktyget och bro- företagsverktyget för att kapitalisera ett tillgångsförvaltningsbolag eller ett broföretag.

Användning av finansieringsarrangemanget även för andra åtgärder – en jämförelse med bankregleringen

Som utgångspunkt för en analys av frågan om även andra åtgärder än de som nämns ovan bör kunna finansieras via finansieringsarrange- manget, är det lämpligt att jämföra med artikel 101.1 i krishanterings- direktivet för kreditinstitut och värdepappersföretag. I det följande återges för vilka ändamål finansieringsarrangemanget får används enligt denna artikel, med utredningens bedömning av motsvarande finansieringsbehov för försäkringsföretag.

Enligt artikeln får de finansieringsarrangemang som är inrättade i enlighet med artikel 100 endast användas av resolutionsmyndigheten i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa en ändamåls- enlig användning av resolutionsverktygen för följande ändamål:

–För att garantera de tillgångar eller skulder institutet under resolu- tion, dess dotterföretag, ett broinstitut eller en tillgångsförvalt- ningsenhet har.

Utredningens kommentar: Kan i vissa fall vara effektivt även vid reso- lution av försäkringsföretag. Exempelvis kan garantier behöva ställas ut gällande skulder och andra förpliktelser, företagets tillgångar eller immateriella rättigheter.

–För att lämna lån till institutet under resolution, dess dotterföretag, ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet.

963

Finansieringsarrangemang

SOU 2025:97

Utredningens kommentar: Syftar till likviditetsstöd i resolution. Behövs för att undvika onödig värdeförstörelse om finansiella skuld- kontrakt avslutas i snabb takt eller om försäkringsfodringar skulle återköpas i stor omfattning. Det föreligger dock ett betydligt mindre behov av likviditetsstöd vid resolution av försäkringsföretag än vid resolution av kreditinstitut.

–För att köpa tillgångar som institutet under resolution har.

Utredningens kommentar: Köparen torde vara ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag. Kan vara lämpligt även när dessa två verktyg används vid resolution av ett försäkringsföretag. Ett exem- pel är om det är svårt att separera ut skulder att föra över.

–För att lämna bidrag till ett broinstitut och en tillgångsförvalt- ningsenhet.

Utredningens kommentar: Denna åtgärd är angelägen även vid resolu- tion av ett försäkringsföretag. Se närmare ovan.

–För att betala ersättning till aktieägare eller borgenärer i enlighet med artikel 75.

Utredningens kommentar: Artikel 75 avser NCWO-kompensation och är en obligatorisk åtgärd enligt artikel 81.1 i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag (se ovan).

–För att bidra till institutet under resolution som en ersättning för nedskrivningen eller skuldkonverteringen av vissa borgenä- rers fordringar, när skuldnedskrivningsverktyget används och när resolutionsmyndigheten beslutar att utesluta vissa borgenä- rer från skuldnedskrivningen i enlighet med artikel 44.3–44.8.

Utredningens kommentar: Denna åtgärd är angelägen även vid resolu- tion av försäkringsföretag (se ovan).

–För att låna ut till andra finansieringsarrangemang på frivillig grund i enlighet med artikel 106.

Utredningens kommentar: Inte aktuellt vid resolution av försäkrings- företag.

964

SOU 2025:97

Finansieringsarrangemang

–I artikel 101.1 andra stycket anges att Finansieringsarrangemangen får användas för att vidta de åtgärder som avses i första stycket även när det gäller köparen i samband med försäljningsverktyget.

Utredningens kommentar: Denna möjlighet är rimlig även vid resolu- tion av försäkringsföretag. För att en försäljning ska kunna ske snabbt och ordnat kan det till exempel fordras att köparen erbjuds en garanti för vissa förluster.

Användning av finansieringsarrangemanget för ytterligare två åtgärder

Som en följd av resonemanget i ovanstående avsnitt bedömer ut- redningen att följande kompletterande åtgärder är aktuella.

Utfärdande av garantier

Utredningens bedömning: Det bör finnas en möjlighet att använda finansieringsarrangemanget för att ställa garantier som kan under- lätta en försäljning av verksamheten. Vilken typ av garantier som kan behöva ställas ut bör utredas närmare av Riksgäldskontoret.

Förvärv av tillgångar från ett försäkringsföretag i resolution

Utredningens bedömning: Vid användning av broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget, kan ersättning behöva betalas när tillgångar eller förpliktelser förs över till broföretaget eller tillgångsförvalt- ningsbolaget (artikel 23.3 e och 30.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). För att säkerställa att sådan ersättning kan be- talas ut bör finansieringsarrangemanget kunna användas för detta ändamål.

965

19 Ingripanden

19.1Straffrättsliga bestämmelser

Utredningens bedömning: Det bör inte införas några bestämmel- ser om straffansvar vid överträdelser av den nya lagen om reso- lution av försäkringsföretag eller andra bestämmelser som rör kris- hantering för försäkringsföretag.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 82.1 anges att medlemsstaterna ska fastställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som ska tillämpas när de nationella bestämmelser som har antagits för att införliva direktivet inte har följts, samt vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de genomförs. De medlemsstater som beslutar om att inte fastställa regler om administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder för överträdelser som omfattas av nationell straffrätt ska informera kommissionen om de berörda straffrättsliga bestämmelserna. De administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som föreskrivs ska vara effektiva, pro- portionella och avskräckande.

Överträdelser bör inte kriminaliseras

På samma sätt som enligt flera andra EU-rättsakter på finansmark- nadsområdet ges medlemsstaterna enligt artikel 82.1 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag möjlighet att, i stället för att införa administrativa sanktioner, föreskriva och besluta om straff-

967

Ingripanden

SOU 2025:97

rättsliga påföljder (se t.ex. artikel 110.1 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag och artikel 81.1 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 decem- ber 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, nedan EU:s förordning om åter- hämtning och resolution av centrala motparter).

I svensk rätt finns det i dag inte några straffrättsliga bestämmel- ser som tar sikte på överträdelser av de bestämmelser som nu för- slås för försäkringsföretag. Frågor om sanktioner har varit föremål för överväganden i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmark- nadsområdet (se t.ex. prop. 2015/16:5 s. 735–740, prop. 2021/22:169

s.55–56 och prop. 2024/25:44 s. 95–96). Inte heller när det gäller krishantering för försäkringsföretag bör det finnas skäl för att införa straffrättsliga sanktioner. Sanktioner för överträdelser av det nya regelverket för krishantering av försäkringsföretag bör i och med det uteslutande vara av administrativs slag.

19.2Ingripanden mot företag

Utredningens förslag: Endast Finansinspektionen ska få ingripa vid överträdelser av regelverket för krishantering för försäkrings- företag.

Finansinspektionen ska ges ytterligare möjligheter till att in- gripa mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Detta ska även kunna ske genom en anmärkning och en sanktionsavgift.

En sanktionsavgift vid en överträdelse av regelverket för krishan- tering för försäkringsföretag ska fastställas till högst det högsta av

1.10 procent av företagets omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår,

2.två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöver- trädelsen, om beloppet går att fastställa, eller

968

SOU 2025:97

Ingripanden

3.ett belopp som per den 28 januari 2025 i svenska kronor mot- svarade motsvarande 5 000 000 euro.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än

5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars sak- nas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. Avgiften får inte vara så stor att ett försäkringsföretag därefter inte upp- fyller kraven om stabilitet.

En sanktionsavgift ska tillfalla staten.

Utredningens bedömning: Finansinspektionen har enligt gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen möjlighet att ingripa mot ett försäkringsföretag vid överträdelser av regelverket för krishan- tering för försäkringsföretag. Det behöver inte införas några nya former för ingripanden mot försäkringsföretag för att uppfylla kraven på ingripanden i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag. Också kraven i direktivet om att ett beslut om ingripande ska kunna överklagas tillgodoses inom ramen för gällande rätt.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Som anges i avsnitt 19.1 ska medlemsstaterna enligt artikel 82.1 fast- ställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som ska tillämpas när de nationella bestämmelser som har antagits för att införliva direktivet inte har följts, samt vidta alla åt- gärder som krävs för att säkerställa att de genomförs. De admini- strativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Befogenheter att ålägga administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska enligt artikel 82.3 ges till resolutions- eller tillsynsmyndigheter, beroende på typen av överträdelse. Reso- lutions- och tillsynsmyndigheter ska ha alla de befogenheter att samla information och alla de utredningsbefogenheter som de behöver för att fullgöra sina respektive funktioner. När resolutions- och tillsyns- myndigheter utövar sina befogenheter att ålägga administrativa sank- tioner eller andra administrativa åtgärder ska myndigheterna bedriva

969

Ingripanden

SOU 2025:97

ett nära samarbete för att säkerställa att de administrativa sanktio- nerna eller de andra administrativa åtgärderna ger önskade resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskri- dande fall.

Vidare ska resolutions- och tillsynsmyndigheter utöva sina be- fogenheter att ålägga administrativa sanktioner och andra admini- strativa åtgärder direkt, i samarbete med andra myndigheter, genom delegering på eget ansvar till andra myndigheter eller genom hän- vändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna (artikel 82.4).

I artikel 83.1 anges att medlemsstaterna ska säkerställa att det i deras lagar och andra författningar föreskrivs administrativa sank- tioner och andra administrativa åtgärder för åtminstone:

a)En överträdelse av artikel 5 eller 7 genom underlåtenhet att ut- arbeta, upprätthålla och uppdatera planer för förebyggande åter- hämtning och planer för förebyggande gruppåterhämtning.

b)En överträdelse av artikel 12 genom underlåtenhet att tillhanda- hålla alla nödvändiga uppgifter för utarbetandet av resolutions- planer.

c)En överträdelse av artikel 63.1 genom underlåtenhet av förvalt- nings-, lednings- eller tillsynsorganet i en enhet som avses i arti- kel 1.1 a–e att underrätta tillsynsmyndigheten när enheten falle- rar eller sannolikt kommer att fallera.

När det gäller sanktionerna i sig anges i artikel 83.2 att medlems- staterna ska säkerställa att de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall som särskilt an- ges (artikel 83.1) åtminstone inbegriper:

a)Ett offentligt uttalande som anger den fysiska personen, den enhet som avses i artikel 1.1 a–e, moderföretaget som har det yttersta ägarintresset eller andra juridiska personer som är an- svariga för överträdelsen och överträdelsens karaktär.

b)Ett föreläggande innehållande krav på att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp- repar detta.

c)Ett tillfälligt förbud för medlemmar av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller av den verkställande ledningen i en en-

970

SOU 2025:97

Ingripanden

het som avses i artikel 1.1 a–e, eller för andra fysiska personer, som hålls ansvariga, att fullgöra funktioner i en enhet som avses

i artikel 1.1 a–e.

d)I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 10 procent av den juridiska personens totala årsomsätt- ning under det föregående räkenskapsåret.

e)I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 000 000 euro eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den 28 januari 2025.

f)Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i fall där denna fördel kan fastställas.

Vid bestämmande av administrativa sanktionsavgifter mot en juri- disk person (artikel 83.2 första stycket d) ska den relevanta omsätt- ningen, i fall där den juridiska personen är ett dotterföretag till ett moderföretag, vara den totala årsomsättning som följer av de konso- liderade räkenskaperna för moderföretaget som har det yttersta ägar- intresset under det föregående räkenskapsåret (artikel 83.2 andra stycket).

Vidare anges i direktivet att medlemsstaterna ska säkerställa att beslut som fattas av resolutions- och tillsynsmyndigheterna kan över- klagas (artikel 82.5).

Bara Finansinspektionen ska ha möjlighet att ingripa mot företag

Bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 110 och 111 i kris- hanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag) och för centrala motparter (artikel 81 och 82 i EU:s förordning om åter- hämtning och resolution av centrala motparter). Det finns således även för försäkringsföretag en möjlighet att fördela sanktionsbefogen- heterna, dvs. möjligheten att ingripa mot ett företag, mellan resolu- tionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten.

971

Ingripanden

SOU 2025:97

I tidigare lagstiftningsärenden har det ansetts att det inte finns anledning att frångå den gällande ordningen där Finansinspektionen, som den behöriga myndigheten i Sverige, fattar beslut om sanktioner vid åsidosättande av bestämmelser på finansmarknadsområdet (se prop. 2015/16:5 s. 740 och prop. 2021/22:169 s. 59–60). Detta bör fortsatt gälla. Därmed bör det bara Finansinspektionen ha möjlighet att ingripa om ett företag inte uppfyller kraven enligt det nya regel- verket om krishantering för försäkringsföretag.

Ingripanden mot försäkringsföretag och vissa typer av holdingföretag

Bestämmelser om ingripanden mot försäkringsföretag och vissa typer av holdingföretag finns i huvudsak i 18 kap. försäkringsrörelse- lagen. Finansinspektionen får bl.a. ingripa om ett försäkringsföre- tag har åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet (18 kap.

1 § § FRL). Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre- tag om det inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-för- ordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.

Genom krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag införs nya krav för försäkringsföretag. Enligt förslagen införs bestämmel- ser dels i försäkringsrörelselagen, dels i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag. När det gäller försäkringsföretag har Finans- inspektionen som anges ovan möjlighet att ingripa om ett försäkrings- företag har åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet (18 kap. 1 § 1 FRL). Detta omfattar när det gäller försäkringsföretag samtliga bestämmelser som föreslås för att genomföra krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag, dvs. såväl nya bestämmelser i försäkrings- rörelselagen, som bestämmelserna i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag.

Som anges ovan har Finansinspektionen möjlighet att ingripa även mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holding- företag. Det gäller dock bara om ett sådant företag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. försäkringsrörelselagen eller före-

972

SOU 2025:97

Ingripanden

skrifter som meddelats med stöd av bestämmelser i 19 kap. försäk- ringsrörelselagen. Genom krishanteringsdirektivet införs det nya krav för vissa typer av holdingföretag. Det gäller bl.a. upprättande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning (se avsnitt 6.2.1) och en skyldighet att lämna de uppgifter som Riksgäldskontoret behöver för att upprätta en gruppresolutionsplan (se avsnitt 12.1). För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet (artikel 82 och 83) bör Finans- inspektionen ges ytterligare möjligheter att ingripa mot ett försäk- ringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Finans- inspektionen bör således, liksom för försäkringsföretag, få ingripa om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag om det har åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkrings- rörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verk- samhet.

Former för ingripande

Finansinspektionen kan ingripa mot ett försäkringsföretag genom att utfärda ett föreläggande om att vidta rättelse inom viss tid, genom ett förbud om att verkställa beslut eller genom en anmärkning (18 kap. 2 § första stycket FRL). Finansinspektionen ha också möjlighet att ingripa genom att begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige (18 kap. 2 § första stycket FRL). Om en överträdelse är allvarlig ska försäk- ringsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, var- ning meddelas (18 kap. 2 § andra stycket). Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning, får inspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift (18 kap. 16 § FRL). När det gäller försäkringholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (18 kap. 24 § FRL).

I krishanteringsdirektivet anges vissa åtgärder som en tillsynsmyn- dighet ska kunna vidta vid en överträdelse av direktivet (artikel 83.2 första stycket). Kravet på ingripande i form av ett offentligt uttalande om vem som är ansvarig för en överträdelse och dess karaktär eller ett föreläggande innehållande krav på att den ansvariga personen upp- hör med sitt agerande och inte upprepar detta (artikel 83.2 första stycket a och b) tillgodoses i fråga om försäkringsföretag genom att

973

Ingripanden

SOU 2025:97

Finansinspektionen får utfärda ett föreläggande om att vidta rättelse inom viss tid, genom ett förbud om att verkställa beslut eller genom en anmärkning (18 kap. 2 § första stycket FRL). När det gäller för- säkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag till- godoses bara kravet om ett föreläggande innehållande krav på att den ansvariga personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta (artikel 83.2 första stycket b jämförd med 18 kap. 24 § FRL). För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet bör dock Finansinspektionen ges möjlighet att meddela en anmärkning också mot försäkrings- holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag (jfr artikel 83.2 första stycket a).

Finansinspektionen har i dag bara möjlighet att meddela sanktions- avgifter mot försäkringsföretag (18 kap. 16 § FRL). För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet (artikel 83.2 första stycket d och f), bör Finansinspektionen få meddela sanktionsavgifter också mot ett för- säkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För storleken på en sanktionsavgift, se nedan.

För ingripanden mot fysiska personer, se avsnitt 19.3).

Högsta sanktionsavgift

När det gäller storleken på sanktionsavgifter anges i direktivet att administrativa sanktionsavgifter för en juridisk person ska kunna uppgå till 10 procent av den juridiska personens totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret (artikel 83.2 första stycket d) och upp till två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i fall där denna fördel kan fastställas (artikel 83.2 första stycket f). Vid bestämmande av 10 procent av den juridiska perso- nens totala årsomsättning ska den relevanta omsättningen, i fall där den juridiska personen är ett dotterföretag till ett moderföretag, vara den totala årsomsättning som följer av de konsoliderade räkenskaperna för moderföretaget som har det yttersta ägarintresset under det före- gående räkenskapsåret (artikel 83.2 andra stycket).

I dag gäller enligt försäkringsrörelselagen att en sanktionsavgift för ett försäkringsföretag ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga 10 procent av försäkringsföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår (18 kap. 17 § FRL).

974

SOU 2025:97

Ingripanden

För att fullt ut uppfylla denna del av direktivet bör det införas bestämmelser om att en sanktionsavgift ska kunna uppgå till 10 pro- cent av årsomsättningen eller två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen. Detta bör i vart fall gälla överträdel- ser av bestämmelser som rör krishantering av försäkringsföretag, dvs. bestämmelser som har sin grund i direktivet, och såväl för försäkrings- företag, som försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

En ny bestämmelse om storleken på en sanktionsavgift bör ut- formas efter förebild av motsvarande bestämmelser för t.ex. kredit- institut (se 15 kap. 8 § lagen [2004:297] om bank- och finansierings- rörelse).

I enlighet med det som föreslås för företrädare bör det fasta be- loppet i euro avse ett motsvarade belopp i svenska kronor den dag då direktivet trädde i kraft (se avsnitt 19.3, jfr även 25 kap. 9 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden och prop. 2016/17:162

s. 563–565).

Sanktionsavgifter bör, som vanligtvis gäller, tillfalla staten (se till exempel 18 kap. 16 § andra stycket FRL).

Överklaganden

Finansinspektionen beslut enligt försäkringsrörelselagen får över- klagas om annat inte särskilt anges (21 kap. 1 och 3 §§). Det finns inte något undantag som gäller för de beslut om ingripanden som nu föreslås. Bestämmelsen i direktivet om möjlighet att överklaga kräver således inte några lagstiftningsåtgärder.

975

Ingripanden

SOU 2025:97

19.3Ingripanden mot företrädare

Utredningens förslag: Endast Finansinspektionen ska få ingripa vid överträdelser av regelverket för krishantering för försäkrings- företag.

Finansinspektionen ska få ingripa mot en företrädare för ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta ska bara gälla vid vissa typer av överträdelser av bestämmelser i regelverket för krishantering för försäkringsföretag. Dessa överträdelser ska anges i lag.

Ett ingripande ska ske genom ett beslut om

1.att företrädaren under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får ingå i företagets styrelse eller vara dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, eller

2.en sanktionsavgift.

Ett ingripande ska bara få ske om företagets överträdelse är all- varlig och företrädaren i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsam- het har orsakat överträdelsen.

En sanktionsavgift för en företrädare ska som högst fastställas till det högsta av

1.ett belopp som per den 28 januari 2025 i kronor motsvarade 5 000 000 euro,

2.två gånger den vinst som företrädaren har gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

En sanktionsavgift ska tillfalla staten.

Ett ingripande mot en företrädare ska ske genom ett sanktions- föreläggande.

Ett beslut om sanktionsföreläggande ska inte få överklagas. Andra beslut om ingripanden som Finansinspektionen fattar ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

976

SOU 2025:97

Ingripanden

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 82.2 ska medlemsstaterna säkerställa att administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder vid en överträdelse kan tillämpas, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt, på förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets medlemmar och på andra fysiska personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen. Vidare anges i artikel 83.2 olika administrativa sank- tioner och andra administrativa åtgärder (se avsnitt 19.2).

Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut som fattas av resolu- tions- och tillsynsmyndigheterna kan överklagas (artikel 82.5).

Bara Finansinspektionen ska få ingripa mot företrädare

I direktivet finns krav om ingripanden även mot vissa företrädare, dvs. förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets medlemmar och på andra fysiska personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen (artikel 82.2).

Liksom för ingripanden mot företag (se avsnitt 19.2) bör det för ingripanden mot företrädare bara vara Finansinspektionen som ska ha möjlighet att ingripa.

Nya bestämmelser om ingripanden

Finansinspektionen har i dag bara möjlighet att ingripa mot en före- trädare för ett försäkringsföretag om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penning- tvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har med- delats med stöd av den lagen (18 kap. 1 a § FRL) eller har åsidosatt sina skyldigheter enligt vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om änd- ring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 (18 kap. 1 b § FRL). Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ingripa mot en företrädare för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finan- siellt holdingföretag. För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet bör

977

Ingripanden

SOU 2025:97

Finansinspektionen ges möjligheter att ingripa mot företrädare vid ett företags överträdelse av regelverket för krishantering för försäk- ringsföretag. Ingripanden mot företag, dvs. försäkringsföretag, för- säkringsholdingföretag och blandade finansiella finansiellt holding- företag, kommer att regleras i försäkringsrörelselagen. Detta bör också gälla för ingripanden mot företrädare för sådana företag.

Beträffande de nuvarande formerna för ingripande får Finans- inspektionen besluta att beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får ingå i försäkringsföretagets sty- relse eller vara dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Finansinspektionen får också besluta om en sanktionsavgift. Dessa former för ingripande torde uppfylla kraven i direktivet såvitt gäller fysiska personer (artikel 83.2). Detta gäller även för person- kretsen som det ska vara möjligt att ingripa mot, dvs. styrelseleda- möter, verkställande direktör och ersättare för dem (se prop. 2014/ 15:57 s. 39–40). För högsta sanktionsavgift, se nedan.

I flera tidigare lagstiftningsärenden har det för ingripanden mot fysiska personer för ett företags överträdelser ansett att det med hän- syn till bl.a. rättssäkerhet och förutsebarhet för den enskilde, finns skäl att i lag uttryckligen ange de överträdelser som kan föranleda sanktion. Detta gäller inte minst eftersom bestämmelserna kan anses ha straffrättslig karaktär (se prop. 2016/17:162 s. 536–537 och de hän- visningar som görs där). Även för ingripanden mot fysiska personer vid överträdelser av regelverket för krishantering för försäkringsföre- tag. I direktivet anges vissa fall av överträdelser som det åtminstone ska föreskrivas administrativa sanktioner och andra administrativa åtgär- der (artikel 83.1). Annat har inte framkommit än att detta får anses tillräckligt såvitt gäller regelverket för krishantering för försäkrings- företag. Finansinspektionen ska därmed få ingripa mot någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör i ett försäkringsföre- tag, försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag, eller ersättare för någon av dem, om företaget

–låter bli att upprätta eller lämna in en plan för förebyggande åter- hämtning eller en plan för förebyggande gruppåterhämtning,

–låter bli att lämna sådana uppgifter som Riksgäldskontoret begärt och behöver för att upprätta eller uppdatera en resolutionsplan eller en gruppresolutionsplan, eller

978

SOU 2025:97

Ingripanden

–låter bli att underrätta Finansinspektionen om att försäkrings- företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera.

Enligt flera lagar på finansmarknadsområdet krävs det för ett ingripande mot en företrädare att företagets överträdelse är allvarlig och att den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen (se t.ex. 15 kap. 1 a § tredje stycket lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). I tidigare lagstiftningsärenden har det motiverats med att sanktionerna har straffrättslig karaktär (2016/17:162 s. 539–542 och de hänvisningar som görs där). Detta bör också gälla för de möjligheter att ingripa som nu föreslås.

Högsta sanktionsavgift

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att medlems- staterna, i fråga om en fysisk person, ska säkerställa att det finnas administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 miljoner euro eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den 28 januari 2025 (artikel 83.2 första stycket e). Det ska också finnas administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom över- trädelsen, i fall där denna fördel kan fastställas (artikel 83.2 första stycket f).

En sanktionsavgift för en fysisk person ska enligt försäkrings- rörelselagen som högst fastställas till det högsta av två gånger den vinst som den fysiska personen har gjort till följd av regelöverträ- delsen eller ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsva- rade fem miljoner euro (18 kap. 17 b § första stycket 2).

Iåtskilliga EU-rättsliga regelverk finns det bestämmelser om sanktioner med belopp som i nationell valuta ska motsvara ett visst belopp i euro. I tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknads- området har det hänvisats till den valutakurs som motsvarar den s.k. fixingkursen, i äldre lagstiftningsärenden benämnd mittkurs (se t.ex. prop. 2020/21:206 s. 85–86). Fixingkursen fastställs numera av Euro- peiska centralbanken och räknas om av Riksbanken till en kurs mot svenska kronor. Riksbanken publicerar kursen på sin webbplats. Enligt fixingkursen den 28 januari 2025, det datum när krishanterings- direktivet för försäkringsföretag trädde i kraft, motsvarade 1 euro

979

Ingripanden

SOU 2025:97

11,478 svenska kronor. Den 25 juni 2015, det datum som nu anges i försäkringsrörelselagen för sanktionsavgifter mot företrädare, mot- svarade 1 euro endas 9,2311 svenska kronor.

För att fullt ut uppfylla kraven i direktivet bör det införas en be- stämmelse om högsta sanktionsavgift för en företrädare vid över- trädelser av det nya regelverket för krishantering för försäkrings- företag. En sådan avgift ska som högst kunna uppgå till ett belopp som per den 28 januari 2025 motsvarade 5 miljoner euro. Detta gäller dock bara om det beloppet är högre än två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, dvs. det högsta av de två beloppen.

Sanktionsavgifter bör, som vanligtvis gäller, tillfalla staten (se t.ex. 18 kap. 17 b § andra stycket FRL).

Sanktionsföreläggande

Ingripanden mot företrädare sker enligt flera lagar på finansmark- nadsområdet genom ett sanktionsföreläggande (se t.ex. 15 kap.

9 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, se även prop. 2016/17:162 s. 536 och de hänvisningar som görs där).

Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen före- läggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. När ett sanktionsföreläggande har godkänts gäller det som ett domstolsavgörande som har fått laga kraft. Det innebär bl.a. att föreläggandet kan verkställas enligt utsökningsbalken om avgiften inte betalas i tid (jfr prop. 2014/15:57 s. 61). Ett god- kännande som görs efter den tid som anges i föreläggandet är utan verkan.

Vidare gäller bl.a. att ett sanktionsföreläggande ska innehålla vissa uppgifter, t.ex. den fysiska person som föreläggandet avser och över- trädelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den (se t.ex. 15 kap. 9 b § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot företaget för samma överträdelse (se t.ex. 15 kap. 9 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Ett sanktionsföreläggande är utan

980

SOU 2025:97

Ingripanden

verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum (15 kap. 9 d § lagen om bank- och finansieringsrörelse).

I försäkringsrörelselagen anges att frågor om ingripanden mot fysiska personer tas upp av Finansinspektionen genom sanktions- föreläggande. Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande i lagen om bank- och finansieringsrörelse (18 kap. 18 a §). Finansinspektionen föreslås nu få ytterligare möj- ligheter att ingripa mot företrädare för bl.a. försäkringsföretag med stöd av försäkringsrörelselagen. Som ett led av detta bör bestämmel- serna om sådana ingripanden samlas i försäkringsrörelselagen. Bestäm- melser om sanktionsföreläggande som motsvarar 5 kap. 9 a–9 d §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse bör därför tas in i försäk- ringsrörelselagen.

Överklagande

I artikel 82.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges att beslut som fattas av resolutions- och tillsynsmyndigheterna ska kunna överklagas.

Finansinspektionens beslut enligt försäkringsrörelselagen får över- klagas till allmän förvaltningsdomstol om annat inte särskilt anges. För överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd (21 kap. 1 och 3 §§). Detta bör i huvudsak gälla för ingripanden mot företrädare vid överträdelser av regelverket för krishantering för försäkrings- företag.

Ett ingripande mot en företrädare ska ske genom ett sanktions- föreläggande (se ovan). Ett sanktionsföreläggande innebär att före- trädaren, dvs. den fysiska personen, föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. När före- läggandet har godkänts gäller det som ett domstolsavgörande som har fått laga kraft. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas. Ett beslut om sanktionsföreläggande är således i sig ett förberedande beslut. Beslutet utgör inte hinder mot en senare och slutlig prövning i domstol av om det finns skäl för att med- dela sanktionen, t.ex. en sanktionsavgift. Det finns även risk för att ett överklagande av ett beslut om sanktionsföreläggande fördröjer

981

Ingripanden

SOU 2025:97

Finansinspektionens utredning i onödan. Ett beslut om sanktions- föreläggande får i de fall det i dag är möjligt att ingripa mot en före- trädare inte överklagas (se t.ex. 21 kap. 1 § 2 FRL). Motsvarande bör gälla för sanktionsförelägganden som meddelas vid överträdel- ser av regelverket för krishantering för försäkringsföretag. En fysisk person som har fått ett felaktigt sanktionsföreläggande meddelat mot sig, har möjlighet att ansöka om resning (se prop. 2016/17:162 s. 573–574).

19.4Omständigheter som ska beaktas vid ett ingripande

Utredningens bedömning: Bestämmelserna i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag om vad en myndighet ska beakta vid ett ingripande tillgodoses av gällande bestämmelser i försäk- ringsrörelselagen.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 86 anges att tillsyns- och resolutionsmyndigheter, när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra administra- tiva åtgärder och nivån på administrativa sanktionsavgifter, ska ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, inbegripet, när så är lämp- ligt, följande:

a)Överträdelsens allvar och varaktighet.

b)Den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av ansvar.

c)Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella ställning.

d)Beloppet för de vinster som gjorts eller de förluster som undvikits av den ansvariga fysiska eller juridiska personen, i den mån dessa vinster eller förluster kan fastställas.

e)De förluster som tredje parter, inbegripet försäkringstagare, har orsakats genom överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.

982

SOU 2025:97

Ingripanden

f)Den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med tillsyns- och resolutionsmyndigheten.

g)Tidigare överträdelser som den ansvariga fysiska eller juridiska personen har gjort sig skyldig till.

När det gäller en ansvarig fysisk eller juridisk persons finansiella ställning ska indikatorerna omfatta den ansvariga juridiska perso- nens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens års- inkomst.

Befintliga bestämmelser i försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om omständig- heter som Finansinspektionen ska beakta vid ett ingripande.

Inledningsvis ska Finansinspektionen vid valet av ingripande ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har på- gått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en över- trädelse är ringa eller ursäktlig, om försäkringsföretaget gör rättelse eller om den fysiska personen verkat för att företaget gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga (18 kap. 3 § FRL).

Därutöver gäller att Finansinspektionen i försvårande riktning ska beakta om försäkringsföretaget tidigare har begått en överträ- delse eller om den fysiska personen tidigare orsakat en sådan över- trädelse (18 kap. 3 a § första stycket FRL). I förmildrande riktning ska å andra sidan beaktas om företaget eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning och om företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen (18 kap. 3 a § andra stycket FRL).

Också vid fastställande av en sanktionsavgift ska särskild hänsyn tas till de omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande. Utöver detta ska Finansinspektionen ta särskild hänsyn till försäk- ringsföretagets eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöver-

983

Ingripanden

SOU 2025:97

trädelsen (18 kap. 18 § FRL). Dessutom gäller att en sanktionsavgift inte får vara så stor att ett försäkringsföretag därefter inte uppfyller kraven om att försäkringsrörelsen ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras (18 kap. 17 § tredje stycket FRL, se även 18 kap. 17 a § andra stycket FRL).

I avsnitt 19.2 och 19.3 föreslås att det ska tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen om ingripanden vid överträdelser av regel- verket för krishantering för försäkringsföretag. Det innebär att Finansinspektionen ges möjlighet att ingripa, med stöd av försäk- ringsrörelselagen, också vid sådana överträdelser. En följd blir att bestämmelserna om omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid valet av ingripande och fastställande av en sanktionsavgift ska gälla även vid överträdelser av regelverket för krishantering för försäkringsföretag. Dessa befintliga bestämmelser i försäkrings- rörelselagen (18 kap. 3, 3 a, 17 och 18 §§) bedöms fullt ut tillgodose kraven i direktivet (artikel 86). Därmed krävs det inte någon lag- stiftningsåtgärd för att uppfylla kraven i denna del av direktivet.

19.5Offentliggörande

Utredningens bedömning: Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen på sin webbplats ska tillhandahålla viss information om ett beslut om ingripande.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I artikel 84.1 anges att resolutions- och tillsynsmyndigheterna på sin officiella webbplats åtminstone ska offentliggöra alla administra- tiva sanktioner och andra administrativa åtgärder som ålagts av dem till följd av överträdelser av de nationella bestämmelser som införlivar direktivet när sådana administrativa sanktioner eller andra administra- tiva åtgärder inte har överklagats eller möjligheterna till överklagande har uttömts. Ett sådant offentliggörande ska ske utan onödigt dröjs-

984

SOU 2025:97

Ingripanden

mål, efter det att den fysiska eller juridiska personen har underrättats om den administrativa sanktionen eller den andra administrativa åt- gärden. Offentliggörandet ska inbegripa uppgifter om överträdelsens typ och karaktär samt om identiteten på den fysiska eller juridiska person som ålagts en administrativ sanktion eller en annan admini- strativ åtgärd. Om det i medlemsstaten är tillåtet med offentliggörande av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder som har överklagats, ska resolutions- och tillsynsmyndigheterna utan onö- digt dröjsmål på sina officiella webbplatser offentliggöra information om överklagandets status och om resultatet av detta.

Om resolutionsmyndigheten eller tillsynsmyndigheten anser att ett offentliggörande av de juridiska personernas identitet eller av de fysiska personernas identitet eller personuppgifter är oproportionellt mot bakgrund av en bedömning av proportionaliteten i offentlig- görandet av sådana uppgifter i det enskilda fallet, eller om ett sådant offentliggörande skulle äventyra en pågående utredning, ska resolu- tionsmyndigheten eller tillsynsmyndigheten enligt artikel 84.2 vidta någon av följande åtgärder:

a)Skjuta upp offentliggörandet av beslutet om åläggande av den administrativa sanktionen eller andra administrativa åtgärden tills skälen för uppskjutandet inte längre föreligger.

b)Offentliggöra beslutet om åläggande av den administrativa sank- tionen eller andra administrativa åtgärden på anonym grund i enlig- het med nationell rätt, om ett sådant anonymt offentliggörande skulle säkerställa ett effektivt skydd av de berörda personupp- gifterna.

c)Inte offentliggöra beslutet om åläggande av den administrativa sanktionen eller andra administrativa åtgärden om resolutions- eller tillsynsmyndigheten anser att ett senarelagt eller anonymi- serat offentliggörande skulle vara otillräckligt för att säkerställa något av följande:

i)Att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras.

ii)Att offentliggörandet av sådana uppgifter är proportionellt med avseende på åtgärder som bedöms vara av mindre bety- delse.

985

Ingripanden

SOU 2025:97

Resolutions- och tillsynsmyndigheter ska säkerställa att alla offent- liggöranden som görs finns kvar på deras officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter som ingår i den offentliggjorda informatio- nen ska ligga kvar på resolutions- eller tillsynsmyndighetens offici- ella webbplats endast under den period som är nödvändig enligt till- lämpliga dataskyddsregler (artikel 84.2).

Publicering på Finansinspektionens webbplats

Bestämmelserna om offentliggörande av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag (artikel 84) överensstämmer med motsvarande be- stämmelser i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värde- pappersföretag (artikel 112).

Vid genomförandet av krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag gjordes bedömningen att bestämmelser om sekretess (30 kap. 4 och 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]) inte utgjorde något hinder mot ett offentliggörande på det sätt som anges i direktivet (se prop. 2015/16:5 s. 740–741, se även prop. 2021/22:169 s. 68–71). Detta bör gälla även i förhållande till bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

De nu aktuella bestämmelserna riktar sig bara till den myndighet som har beslutat om en sanktion, i detta fall Finansinspektionen (se förslagen i avsnitt 19.2 och 19.3). Liksom gäller för motsvarande bestämmelser för kreditinstitut och värdepappersföretag bör detta regleras på lägre nivå än lag (se 1 kap. 10 § 1 förordningen [2004:329] om bank- och finansieringsrörelse och 5 a kap. 1 § förordningen [2007:572] om värdepappersmarknaden). Regeringen bör kunna meddela föreskrifter om detta.

När det gäller ingripanden mot företrädare, dvs. fysiska personer, kommer ett offentliggörande på Finansinspektionens webbplats att medföra en behandling av personuppgifter. I tidigare lagstiftnings- ärenden har det gjorts bedömningen att denna typ av offentliggöran- den är förenliga med gällande regelverk (se t.ex. prop. 2021/22:169 s. 70–71). Detta bör gälla också för ett offentliggörande enligt kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

986

SOU 2025:97

Ingripanden

19.6Underrättelser till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

Utredningens bedömning: Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ett beslut om ingripande.

Detta gäller även möjligheten för Finansinspektionen och Riks- gäldskontoret att utbyta information om sanktioner som har rap- porterats in till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn- digheten.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Enligt artikel 85.1 ska resolutions- och tillsynsmyndigheter informera Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om alla administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som åläggs av dem samt om statusen för eventuella överklaganden och resultatet av dessa. Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten ska upprätthålla och fortlöpande uppdatera en central databas över administrativa sanktioner och andra administrativa åt- gärder som inrapporterats av resolutionsmyndigheter, enbart för att göra det möjligt för dessa resolutionsmyndigheter att utbyta infor- mation som ska vara tillgänglig endast för dessa resolutionsmyndig- heter. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska upprätthålla och fortlöpande uppdatera en central databas över admi- nistrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som inrappor- terats av tillsynsmyndigheter, enbart för att göra det möjligt för dessa tillsynsmyndigheter att utbyta information som ska vara tillgänglig endast för dessa tillsynsmyndigheter.

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska en- ligt artikel 85.2 upprätthålla och fortlöpande uppdatera en webbsida med följande uppgifter eller länkar till dessa uppgifter:

d)Varje resolutionsmyndighets offentliggörande av sanktioner.

e)Varje tillsynsmyndighets offentliggörande av sanktioner.

f)Den period för vilken varje medlemsstat offentliggör sanktioner.

987

Ingripanden

SOU 2025:97

Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om ingripanden

Av artikel 85.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag föl- jer att den myndighet som har meddelat sanktioner ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om det. En motsvarande bestämmelse om underrättelser till Europeiska bank- myndigheten finns i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 113).

I avsnitt 19.2 föreslås att Finansinspektionen ska få ingripa vid vissa överträdelser av regelverket för krishantering för försäkrings- företag. Detta bör i enlighet med direktivet (artikel 85.1 första stycket) förenas med en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ett beslut om ingripande. En sådan skyldighet bör regleras på lägre nivå än lag. Detta gäller även för möjligheten för Finansinspektionen och Riksgäldskontoret att utbyta information om sanktioner som har rapporterats till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn- digheten (artikel 85.1 andra och tredje styckena). Regeringen bör kunna meddela föreskrifter om såväl skyldigheten att lämna infor- mation, som möjlighet att utbyta information (jfr 1 kap. 9 b § för- ordningen [2004:329] om bank- och finansieringsrörelse och 5 kap. 4 § förordningen [2007:572] om värdepappersmarknaden, se även prop. 2015/16:5 s. 742).

988

20 Prövning i domstol

20.1Förhandsprövning i domstol

Utredningens bedömning: Finansinspektionens och Riksgälds- kontorets beslut om krisförebyggande åtgärder bör inte föregås av godkännande på förhand av domstol. Detsamma bör gälla för Riksgäldskontorets beslut om resolution och resolutionsåtgärder.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.1 att medlemsstaterna får kräva att beslut att vidta en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd godkänns på förhand av en rätts- lig myndighet, förutsatt att den nationella rätten vid beslut om vid- tagande av en krishanteringsåtgärd föreskriver skyndsamt förfarande för ansökan om godkännande och domstolens behandling.

Ingen förhandsprövning i domstol

Enligt artikel 67.1 i direktivet får medlemsstaterna kräva förhands- prövning i domstol av beslut att vidta en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd, förutsatt att den nationella rätten vid sådana beslut föreskriver skyndsamt förfarande för ansökan om god- kännande och domstolens behandling. I skäl 73 till direktivet anges att eftersom krishanteringsåtgärder kan behöva vidtas skyndsamt på grund av allvarliga risker för den finansiella stabiliteten i medlems- staten och unionen, bör den nationella rätten föreskriva skyndsamma förfaranden avseende en ansökan till en rättslig myndighet om för-

989

Prövning i domstol

SOU 2025:97

handsgodkännande av en krishanteringsåtgärd och domstolens be- handling av en sådan ansökan. Det bör säkerställas att den berörda myndigheten kan fatta sitt beslut omedelbart efter det att en dom- stol har gett sitt godkännande. Detta påverkar inte den rätt som de berörda parterna kan ha att lämna en ansökan till domstolen om att upphäva en krishanteringsåtgärd. En sådan möjlighet bör dock endast beviljas för en begränsad period efter det att resolutionsmyndigheten har vidtagit krishanteringsåtgärden, för att inte onödigt försena till- lämpningen av resolutionsbeslutet.

Med krisförebyggande åtgärd avses enligt artikel 2.79 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag ett utövande av befogenheter att instruera ett företag att åtgärda brister eller hinder för möjligheten till återhämtning enligt artikel 6.5 i direktivet och utövande av be- fogenheter att åtgärda eller avlägsna hinder för möjligheten till resolu- tion enligt artikel 15 eller 16 i direktivet. Dessutom avses tillämpning av alla eventuella åtgärder vid bristande efterlevnad av kravet på för- säkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkravet och minimi- kapitalkravet samt åtgärder för att kunna införa förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är placerade inom medlemsstats terri- torium (artiklarna 137, 138.3, 138.5, 139.3 och 140 i Solvens II- direktivet). Till detta kommer tillämpningen av en förebyggande åtgärd enligt artikel 141 i Solvens II-direktivet.

Med krishanteringsåtgärd avses enligt artikel 2.80 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag en resolutionsåtgärd, tillsättning av en särskild förvaltare enligt artikel 44 eller tillsättning av en per- son för att i resolutionsmyndighetens ställe utöva kontroll över före- taget under resolution (artikel 54.1).

Med resolutionsåtgärd avses enligt artikel 2.29 ett beslut att för- sätta en enhet som omfattas av direktivets tillämpningsområde i re- solution enligt artikel 19 eller 20, tillämpning av resolutionsverktyg eller utövande av en eller flera resolutionsbefogenheter.

Vid bedömningen av nödvändigheten av föregående domstols- prövning i svensk rätt för dels vidtagande av krisförebyggande åt- gärder, dels resolutionsåtgärder kan en jämförelse göras med gällande beslutsordning på liknande rättsområden.

Vad först gäller de krisförebyggande åtgärderna kan konstateras att de till sin karaktär påminner om befintliga tillsynsåtgärder som Finansinspektionen har att besluta om och att de i flertalet fall ryms inom befintliga bemyndiganden och möjligheter till ingripanden

990

SOU 2025:97

Prövning i domstol

enligt försäkringsrörelselagen. De åtgärder som Finansinspektionen i dag kan besluta om enligt den lagen ställer inte något krav på för- handsgodkännande av domstol. Enligt utredningens mening finns det inte skäl att införa en annan beslutsordning för de krisförebyg- gande åtgärder som tillsynsmyndigheten och resolutionsmyndig- heten ska ha befogenhet att vidta enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Resosolutionsmyndigheten och Finansinspek- tionen bör därför kunna fatta beslut om sådana åtgärder utan krav på förhandsgodkännande av domstol.

När det sedan gäller de krishanterande åtgärderna, dvs. beslut om resolution och resolutionsåtgärder, kan konstateras att det rör sig om för den enskilde synnerligen ingripande åtgärder i grundläggande rättigheter. I svensk rätt är liknande beslut i princip förbehållna dom- stol. Resolutionsförfarandet uppvisar också stora likheter med in- solvensrättsliga förfaranden, såsom konkurs, tvångslikvidation och företagsrekonstruktion, där föregående domstolsprövning förutsätts.

När lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion infördes kon- staterades bland annat följande (se prop. 1995/96:5 s. 69). Det kan redan inledningsvis finnas anledning att beröra frågan om handlägg- ningen av ärenden om företagsrekonstruktion bör ske vid domstol eller, som ett par remissinstanser föreslagit, vid annan myndighet.

Det står i den frågan klart att ett beslut om företagsrekonstruktion har betydande rättsverkningar, framför allt vad gäller borgenärernas rättsställning. Ett beslut om företagsrekonstruktion medför bland annat att de under viss tid kommer att sakna rätt att göra sina ford- ringar gällande med hjälp av de exekutiva förfaranden som annars står till buds. Ett sådant beslut är därför av den karaktären att det bör fattas av en opartisk och oberoende domstol. En sådan ordning torde också följa av föreskrifterna i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I konventionens artikel 6 föreskrivs att var och en, när det gäller att pröva bland annat hans civila rättigheter och skyldigheter, har rätt till en opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig och opar- tisk domstol.

Utredningen kan konstatera att de skäl som fördes fram i nyss nämnt lagstiftningsärende även gör sig gällande för resolutionsför- farandet. Detta särskilt eftersom rättsverkningarna av resolution är mer betydande än de som följer av ett beslut om företagsrekon- struktion.

991

Prövning i domstol

SOU 2025:97

Mot detta måste emellertid vägas intresset av ett snabbt och effek- tivt ingripande. Som resolutionsregelverket är utformat kommer be- slut om resolution, om det blir aktuellt, att röra betydande värden och åtskilliga intressenters rättigheter. Dessutom kan konsekven- serna av ett beslut, eller av ett uteblivit sådant, i många fall inte vara begränsat till svenska förhållanden. Med hänsyn till intresset av ett skyndsamt förfarande anges, såvitt avser rättslig förhandsprövning, i skälen till krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att dom- stolens behandling bör vara snabb.

Mot bakgrund av de komplicerade bedömningar som ska göras enligt det regelverk som nu genomförs, kan det ifrågasättas i vilken utsträckning en förhandsprövning i domstol kan tillgodose kraven på skyndsamhet och rättssäkerhet. Det finns också andra frågor att ta ställning till för det fallet att en förhandsprövning i domstol bör införas. Det blir inte bara fråga om vilken domstol som i så fall bör handlägga ärendet, utan även frågor om rättens sammansättning och vilka processuella regler som bör gälla för förfarandet. Övervägande skäl talar därför emot att införa en förhandsprövning av domstol när det gäller beslut om resolution och resolutionsåtgärder. Riksgälds- kontoret bör därför få befogenhet att fatta sådana beslut utan före- gående domstolsprövning. Motsvarande gäller för kreditinstitut och värdepappersbolag (se prop. 2015/16:5 s. 742–746).

20.2Verkställighet och överklagande av beslut

20.2.1Verkställighet av beslut

Utredningens förslag: Riksgäldskontorets beslut om resolution och resolutionsåtgärder ska gälla omedelbart.

Riksgäldskontorets och Finansinspektionen ska få bestämma att beslut om krisförebyggande åtgärder, förbud, föreläggande eller återkallelse av tillstånd enligt lagen om resolution av försäk- ringsföretag ska gälla omedelbart.

992

SOU 2025:97

Prövning i domstol

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.4 b att resolutionsmyndighetens beslut att vidta en krishanteringsåtgärd ska träda i kraft omedelbart.

Verkställighet av beslut

Av artikel 67.4 b i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag framgår att resolutionsmyndighetens beslut att vidta en krishanter- ingsåtgärd ska träda i kraft omedelbart. Med krishanteringsåtgärd avses, som nämnts, beslut om att försätta ett företag i resolution och beslut om resolutionsåtgärd. Det bör därför införas en bestäm- melse i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag om att sådana beslut gäller omedelbart.

Frågan är vidare om det även direkt av lagen bör framgå i vilka fall myndigheterna ska ha möjlighet att bestämma att andra beslut än beslut om resolution och resolutionsåtgärd ska gälla omedelbart.

Artikel 67 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ställer visserligen inte krav på att andra beslut än beslut om krishanterings- åtgärder ska gälla omedelbart. Det bör dock vara möjligt för myndig- heterna att bestämma att åtminstone beslut om krisförebyggande åtgärder ska gälla omedelbart. Vidare bör myndigheterna ha samma möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet för andra före- lägganden, förbud eller återkallelse av tillstånd som beslutas med stöd av den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. I sammanhanget kan konstateras att Finansinspektionen redan har motsvarande möj- lighet enligt 21 kap. 4 § FRL att bestämma att förbud, föreläggande eller återkallelse enligt den lagen ska gälla omedelbart.

993

Prövning i domstol

SOU 2025:97

20.2.2Överklagande av beslut

Utredningens förslag: Riksgäldskontorets och Finansinspektio- nens beslut enligt lagen om resolution av försäkringsföretag ska få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller inte beslut om normgivning.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammar- rätten.

Utredningens bedömning: Finansinspektionens beslut om kris- förebyggande åtgärder rörande förebyggande återhämtningsplaner, tidiga ingripanden och tillfälliga förvaltare bör överklagas i samma ordning som andra beslut enligt sektorslagstiftningen. Det krävs inga genomförandeåtgärder om detta.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.2 att medlemsstaterna ska föreskriva en rätt att överklaga ett beslut att vidta en krisförebyggande åtgärd eller ett beslut att utöva någon annan befogenhet än avseende en krishanteringsåtgärd enligt direktivet.

Enligt artikel 67.3 första stycket i direktivet ska det säkerställas att alla personer som berörs av ett beslut att vidta en krishanterings- åtgärd har rätt att överklaga beslutet.

Överklagande av krisförebyggande åtgärder

Enligt artikel 67.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska medlemsstaterna föreskriva en rätt att överklaga ett beslut att vidta en krisförebyggande åtgärd eller ett beslut att utöva någon annan befogenhet än avseende en krishanteringsåtgärd enligt direktivet. De beslut som Finansinspektionen kommer att fatta inom ramen för den krisförebyggande verksamheten kommer i likhet med dagens ordning att kunna bli föremål för ingripanden av myndigheten i form av föreläggande att vidta rättelse, förbud att verkställa beslut eller anmärkning. Vid allvarliga överträdelser kan varning meddelas eller

994

SOU 2025:97

Prövning i domstol

institutets tillstånd återkallas. Möjligheten för Finansinspektionen att besluta om krisförebyggande åtgärder som hänför sig till återhämt- ningsplaner och tidiga ingripanden ryms inom ramen för befintliga bemyndiganden och ingripandemöjligheter enligt försäkringsrörelse- lagen. Det finns således redan en ordning för överklaganden av dessa beslut. Några genomförandeåtgärder i den delen är därför inte nöd- vändiga.

Resolutionsmyndighetens beslut om krisförebyggande åtgärder avser framför allt resolutionsplaneringen och åtgärder för att undan- röja hinder för resolution. I det föregående föreslås att grunderna för dessa beslut ska framgå av den nya lagen om resolution av försäk- ringsföretag. Det bör därför införas en bestämmelse om överklagande i den lagen. Det finns ingen anledning att frångå den instansordning som normalt gäller för överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. Överklagande bör därför ske till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.

Överklagande av beslut om resolution och resolutionsåtgärder

Enligt artikel 67.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska det säkerställas att alla personer som berörs av ett beslut att vidta en krishanteringsåtgärd har rätt att överklaga beslutet. Som nämnts knyter de åtgärder som beslutas inom ramen för den krisförebyg- gande verksamheten i mångt och mycket an till befintliga tillsyns- åtgärder. När det gäller beslut om resolution och resolutionsåtgär- der är det dock inte lika självklart att dra paralleller till liknande typer av beslut som fattas av förvaltningsmyndigheter i dag. Resolution innefattar ett brett spektrum av åtgärder, som förutsätter komplexa ekonomiska bedömningar, avvägningar mellan enskilda och allmänna intressen och bedömningar med statsfinansiella implikationer.

Ett alternativ som i sammanhanget bör belysas är om överpröv- ning av beslut om resolution och resolutionsåtgärder bör ligga i all- män domstol. Ett skäl som talar för en sådan ordning är att allmän domstol handlägger liknade insolvensrättsliga ärenden, såsom kon- kurs, tvångslikvidation och företagsrekonstruktion. Med hänsyn till detta och till att beslut om resolution och resolutionsåtgärder bland annat förutsätter att en avveckling av försäkringsföretaget enligt nor- mala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla resolutionsändamålen

995

Prövning i domstol

SOU 2025:97

i samma utsträckning, kan det ifrågasättas om inte allmän domstol är bäst lämpad att överpröva resolutionsmyndighetens beslut. Sam- tidigt ska det också beaktas att beslut om resolution och resolutions- åtgärder även förutsätter goda kunskaper om fallissemangsgrunderna och de tillsynsåtgärder som finns att tillgå på det aktuella området. De frågorna regleras i huvudsak i sektorslagstiftningen, där allmän förvaltningsdomstol ansvarar för överprövningen av Finansinspek- tionens beslut. Till detta kommer att allmän förvaltningsdomstol, enligt förslaget ovan, ska överpröva såväl Finansinspektionens som resolutionsmyndighetens beslut i den krisförebyggande fasen. Det kan konstateras att det finns ett värde i att hålla överprövningen av beslut i den krisförebyggande och den krishanterande fasen samlade i samma domstolsslag. Sammantaget ger det bäst förutsättningar för specialisering i de aktuella frågorna. Övervägande skäl talar således för att överklagande av Riksgäldskontorets beslut om resolution och resolutionsåtgärder ske till allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätt.

Med hänsyn till att överklagande av Finansinspektionens beslut om krisförebyggande åtgärder sker till Förvaltningsrätten i Stockholm, bör detsamma gälla för överklagande av Riksgäldskontorets beslut. En sådan ordning följer redan av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Detta behöver därför inte regle- ras särskilt (se även prop. 2015/16:5 s. 749 och 750).

Överklagbarhet

Som framgår av det föregående ska alla beslut om krisförebyggande eller krishanterande åtgärder enligt krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag kunna överklagas (jfr artikel 67.2 och 67.3). Det inne- bär att Finansinspektionens beslut att avlägsna brister eller hinder för återhämtning och vidta åtgärder för tidigt ingripande ska vara över- klagbara. Vidare innebär det att Riksgäldskontorets beslut att åtgärda eller avlägsna hinder för resolution, försätta ett företag i resolution, tillsätta en särskild förvaltare i resolution, tillsätta en person för att i myndighetens ställe utöva kontroll över företaget i resolution och vidta andra resolutionsåtgärder ska vara överklagbara. Samtliga åt- gärder som nu har uppräknats måste vara möjliga att överklaga sär- skilt. Utöver beslut om krisförebyggande eller krishanterande åtgärder

996

SOU 2025:97

Prövning i domstol

kan myndigheterna också fatta andra typer av beslut enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag.

Enligt utredningens mening bör dock vissa beslut enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag inte vara överklagbara. Det gäller en myndighets beslut om meddelande av föreskrifter som av- ses i 8 kap. regeringsformen.

I den nya förvaltningslagen (2017:900) finns, till skillnad från 1986 års lag, en bestämmelse (41 §) som reglerar vilka beslut som får överklagas. Bestämmelsen tar enbart sikte på förvaltningsbeslut, dvs. beslut i enskilda fall. Detta följer av att överklagbarheten när det gäller myndighetsbeslut normalt, om inget annat uttryckligen anges i en bestämmelse om överklagande, inte anses omfatta norm- beslut – exempelvis beslut om föreskrifter enligt 8 kap. regerings- formen – eftersom sådana beslut är generella till sin karaktär och därför inte kan anses angå någon på ett sådant sätt att han eller hon får överklaga beslutet (jfr prop. 2016/17:180 s. 258). Detta gäller oberoende av om normbeslutet fattas av en statlig myndighet under riksdagen eller regeringen eller av en kommunal myndighet. När det gäller beslut som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen fattar i ett ärende om meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen slås även i myndighetsförordningen (2007:515) fast att dessa, som huvudregel, inte får överklagas (1 och 30 §§ myndig- hetsförordningen). Undantag från huvudregeln förekommer dock i vissa specialförfattningar (jfr prop. 2016/17:180 s. 332–333). Det finns inte skäl att nu införa en annan ordning.

Vidare bör, i enlighet med förvaltningsrättsliga principer, de trans- aktioner och förvaltningsåtgärder som Riksgäldskontoret vidtar och som baserar sig på en beslutad resolutionsåtgärd inte vara överklag- bara. Om exempelvis försäljningsverktyget tillämpas, bör således inte den efterföljande transaktionen av aktier eller andra tillgångar till för- värvaren kunna överklagas. Detta följer av att myndigheters faktiska handlande och verkställighet av fattade beslut inte är överklagbara och behöver inte anges uttryckligen i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Att verkställighetsbeslut inte bör vara över- klagbara hänger samman med att rättsskyddsbehovet anses uppfyllt genom att resolutionsåtgärden är överklagbar och att effektiviteten i förfarandet inte ska kunna förhindras genom att i princip samma sak kan överklagas två gånger. Detta bör dock särskiljas från det fallet att resolutionsmyndigheten, med stöd av en beslutad resolutionsåtgärd,

997

Prövning i domstol

SOU 2025:97

förelägger företaget i resolution att utföra densamma, exempelvis att sälja aktier till tredje man. I sådana fall bör föreläggandet, i enlighet med förvaltningsrättsliga principer, vara överklagbart för den som föreläggandet riktar sig mot och även för annan vars rättsställning påverkas.

20.2.3Klagorätt

Utredningens bedömning: Frågor om klagorätt, partsställning, laga kraft och delgivning bör bedömas i det enskilda fallet utifrån gällande rätt.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.3 första stycket att alla personer som berörs av ett beslut att vidta en krishanteringsåtgärd ha rätt att överklaga beslutet.

Klagorätt

Enligt artikel 67.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska alla personer som berörs av ett beslut att vidta en krishanterings- åtgärd ha rätt att överklaga beslutet. I skäl 69 till direktivet framgår bakgrunden till att klagorätten uttrycks på detta sätt. Där anges att i enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna har de berörda parterna rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol. Därför bör beslut som fattas av resolu- tionsmyndigheterna kunna överklagas. I artikel 47 i stadgan anges bland annat att var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol. De fri- och rättigheter som i första hand kan bli föremål för kränkning vid återhämtning och resolution enligt krishanterings- direktivet är näringsfriheten och egendomsskyddet.

I svensk rätt framgår rätten att klaga på en förvaltningsmyndig- hets beslut i huvudsak av 42 § förvaltningslagen (2017:900). För

998

SOU 2025:97

Prövning i domstol

klagorätt förutsätts dels att beslutet ska angå den som klagar (sak- legitimation), dels att beslutet ska ha gått honom eller henne emot (kontraritet). Rätten att klaga på allmän förvaltningsdomstols och kammarrätts avgörande uttrycks på liknande sätt i 33 § förvaltnings- processlagen (1971:291).

Saklegitimationen i svensk allmän förvaltningsrätt uttrycks alltså på ett i allt väsentligt samma sätt som i artikel 67.3 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag. När det gäller kravet på kontraritet finner utredningen inte att det begränsar kretsen av klagoberättigade enligt direktivet. Som framgår av skälen till direktivet har artikel 67.3 införts för att erinra om att alla vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts, ska kunna få sin sak prövad i domstol. Krishanteringsåtgärder som innebär en kränkning av till exempel rätten till egendomsskydd får även anses ha gått vederbörande emot.

20.2.4Krav på handläggningen

Utredningens förslag: Mål om resolution eller resolutionsåtgärder ska handläggas skyndsamt.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.3 andra stycket att medlemsstaterna ska säkerställa en skyndsam pröv- ning av en krishanteringsåtgärd.

Krav på handläggning

Av artikel 67.3 andra stycket i krishanteringsdirektivet framgår att överklagade av beslut om resolution och resolutionsåtgärder ska prövas skyndsamt. Eftersom förvaltningsprocesslagen inte innehåller något krav på skyndsam handläggning, bör det i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag finnas en bestämmelse om att mål om resolution och resolutionsåtgärder ska handläggas skyndsamt. De åtgärder som resolutionsmyndigheten ska kunna vidta mot EES-filia-

999

Prövning i domstol

SOU 2025:97

ler enligt förslagen i detta betänkande utgör inte resolutionsåtgärder och omfattas därför inte av skyndsamhetskravet. I sammanhanget kan noteras att det inte heller föreligger något skyndsamhetskrav för domstolens handläggning av mål som gäller Finansinspektionens be- slut om motsvarande åtgärder mot filialer enligt sektorslagstiftningen.

20.2.5Riksgäldskontorets ekonomiska bedömning

Utredningens bedömning: Allmänna förvaltningsrättsliga be- stämmelser innebär att de ekonomiska bedömningar som har legat till grund för Riksgäldskontorets beslut om resolution och reso- lutionsåtgärder kommer att utgöra underlag för rättens prövning av det överklagade beslutet. Någon särskild genomförandeåtgärd om detta är inte nödvändig.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.3 andra stycket att medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella domstolarna använder resolutionsmyndighetens ekonomiska bedöm- ningar av sakförhållanden som grund för sin bedömning.

Riksgäldskontorets ekonomiska bedömning

Enligt artikel 67.3 andra stycket i krishanteringsdirektivet för för- säkringsföretag ska medlemsstaterna se till att resolutionsmyndig- hetens ekonomiska bedömning ska användas som grund för dom- stolens bedömning av överklagandet. Av skäl 70 till direktivet framgår dock att bedömningarnas komplexa karaktär inte bör hindra natio- nella domstolar från att pröva huruvida de bevis som resolutionsmyn- digheter åberopar är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, huruvida dessa bevis utgör alla relevanta uppgifter som bör beaktas för att bedöma en komplex situation och huruvida de styrker de slut- satser som dragits.

1000

SOU 2025:97

Prövning i domstol

Av 30 § förvaltningsprocesslagen framgår att rättens avgörande ska grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt före- kommit i målet. Enligt 8 § samma lag har rätten också en skyldig- het att se till att ett mål blir utrett som dess beskaffenhet kräver. Vidare framgår av 42 § förvaltningslagen att, om ett överklagande inte avvisas som för sent inkommet, ska beslutsmyndigheten skynd- samt överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till överinstansen.

Kravet i direktivet att domstolen vid sin överprövning ska beakta Riksgäldskontorets ekonomiska bedömningar innebär inte att dom- stolen också är bunden av desamma. Det framgår tydligt av skälen till den nu aktuella artikeln att domstolen är fri att göra sin egen be- dömning av Riksgäldskontorets ekonomiska bedömning, liksom av övrigt processmaterial i målet. Kravet som direktivet ställer i denna del kan därför endast uppfattas som att den ekonomiska bedömningen ska utgöra ett underlag för domstolens prövning. Detta ligger också inom artikelns ordalydelse. Mot den bakgrunden finns det ingen anledning att införa en särskild bestämmelse i lagen om resolution att den ekonomiska bedömningen ska tillföras handlingarna i målet. En sådan ordning följer redan av de allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser som berörts ovan.

20.2.6Inhibition av beslut

Utredningens förslag: Endast om det är förenligt med det all- männas intresse, ska den domstol som ska pröva ett överklagat beslut om resolution och resolutionsåtgärder få besluta att det över- klagade beslutet tills vidare inte ska gälla.

Skälen för utredningens förslag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.4 första stycket att de krav som ska gälla för rätten att överklaga enligt artikel 67.3 ska vara att inlämnandet av ett överklagande inte ska inne- bära automatiskt uppskjutande av det bestridda beslutet och att reso- lutionsmyndighetens beslut ska vara omedelbart verkställbart och

1001

Prövning i domstol

SOU 2025:97

skapa en motbevisbar presumtion att det skulle strida mot allmän- intresset att skjuta upp verkställandet av beslutet.

Inhibition av beslut

I artikel 67.4 första stycket i direktivet anges att resolutionsmyn- dighetens beslut om resolution och resolutionsåtgärder ska träda i kraft omedelbart och att inlämnande av ett överklagande inte ska innebära automatiskt uppskjutande av det bestridda beslutet. I arti- keln anges vidare att beslutet ska skapa en motbevisbar presumtion att det skulle strida mot allmänintresset att skjuta upp verkställan- det av beslutet. En sådan ordning har ansetts nödvändig av lagstif- tarna med hänsyn till att direktivet syftar till att täcka synnerligen brådskande situationer och att uppskjutande av resolutionsmyndig- heters beslut skulle kunna förhindra kontinuiteten för kritiska funk- tioner (skäl 71).

Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen får den domstol som ska pröva ett överklagande besluta att det överklagade beslutet, om det annars skulle gälla omedelbart, tills vidare inte ska gälla (inhibition). Eftersom ett beslut om resolution och resolutionsåtgärder ska gälla omedelbart skulle en överprövande domstol ha möjlighet att, enligt denna bestämmelse, skjuta upp verkställigheten av det överklagade beslutet. Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag förbjuder visserligen inte inhibition, men vid en sådan prövning måste presum- tionen vara att det skulle strida mot det allmännas intresse att med- dela inhibition. De allmänintressen som här avses är desamma som uttrycks i resolutionsändamålen.

En motsvarande presumtion föreligger emellertid inte enligt för- valtningsprocesslagen. Där är utgångspunkten i stället en bedömning av sannolikheten för ett slutligt bifall till överklagandet i målet. Efter- som inhibition enligt förvaltningsprocesslagen kan meddelas ex officio av domstolen förutsätts inte heller att klaganden för någon motbevis- ning i frågan om huruvida inhibition skulle strida mot det allmänna intresset. I princip är det möjligt för domstolen att besluta om inhibi- tion enbart utifrån den utredning som myndigheten ger in till dom- stolen i samband med den enskildes överklagande. Enligt utredningens mening är därför förutsättningarna för att meddela inhibition enligt förvaltningsprocesslagen inte förenliga med de krav som krishanter-

1002

SOU 2025:97

Prövning i domstol

ingsdirektivet ställer. Inhibition av beslut om resolution eller resolu- tionsåtgärder bör därför regleras särskilt i den nya lagen om resolu- tion av försäkringsföretag.

Mot denna bakgrund finns det därför anledning att nu föreslå att det i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag införs en be- stämmelse om att den domstol som ska pröva ett överklagat beslut om resolution eller resolutionsåtgärder får besluta att det överkla- gade beslutet tills vidare inte ska gälla, endast om inhibition är för- enligt med det allmännas intresse. Vid sin prövning av frågan om inhibition ska meddelas har domstolen därmed att utgå från att inhibi- tion strider mot det allmännas intresse. Endast om klaganden åberopar sådana omständigheter och bevis som motbevisar presumtionen får inhibition meddelas (jfr prop. 2015/16:5 s. 756 och 757).

20.2.7Upphävande av beslut och ersättning för förlust

Utredningens bedömning: Kravet i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att en domstols upphävande av beslut om reso- lution eller resolutionsåtgärder i vissa fall inte ska påverka resolu- tionsmyndighetens efterföljande administrativa åtgärder eller trans- aktioner som har baserat sig på det upphävda beslutet och att korrigerande åtgärder för det felaktiga beslutet i sådana fall ska vara begränsad till ersättning för förlust, föranleder inga genom- förandeåtgärder.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

I krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag anges i artikel 67.4 andra stycket att när det är nödvändigt att skydda tredje man som i god tro och genom vidtagna resolutionsåtgärder har förvärvat aktier, andra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder i ett företag i resolution, ska domstolens upphävande av en resolutions- myndighets beslut inte påverka några efterföljande administrativa åtgärder eller transaktioner som den berörda resolutionsmyndigheten beslutat om och som baserade sig på det upphävda beslutet. I ett så- dant fall ska de rättsmedel som är tillgängliga för att rätta till ett fel-

1003

Prövning i domstol

SOU 2025:97

aktigt beslut eller en felaktig åtgärd av resolutionsmyndigheten vara begränsade till ersättning för den förlust som den sökande lidit till följd av det upphävda beslutet eller den upphävda handlingen.

Upphävande av beslut och ersättning för förlust

Av artikel 67.4 andra stycket i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag framgår att, när det är nödvändigt att skydda tredje man som i god tro och genom vidtagna resolutionsåtgärder har förvärvat aktier, andra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder i ett företag i resolution, ska domstolens upphävande av en resolu- tionsmyndighets beslut inte påverka några efterföljande administra- tiva åtgärder eller transaktioner som den berörda resolutionsmyndig- heten beslutat om och som baserade sig på det upphävda beslutet.

I det fallet ska de rättsmedel som är tillgängliga för att rätta till ett felaktigt beslut eller en felaktig åtgärd av resolutionsmyndigheten vara begränsade till ersättning för den förlust som den sökande lidit till följd av beslutet eller åtgärden.

Den aktuella artikeln synes inte vara begränsad till det fallet att det inledande resolutionsbeslutet eller den resolutionsåtgärd var- igenom tredje man gör sitt förvärv upphävs. Det förutsätts visser- ligen att tredje man har gjort ett godtrosförvärv i resolutionsförfaran- det, exempelvis genom en tillämpning av försäljningsverktyget, men artikelns ordalydelse omfattar även det fallet att en annan resolu- tionsåtgärd som föregår den åtgärden upphävs. I det sammanhanget kan konstateras att innan resolutionsmyndigheten överlåter aktier eller andra tillgångar till tredje man ska flera andra, var för sig över- klagbara, resolutionsåtgärder ha vidtagits. Det förutsätts bland annat att resolutionsmyndigheten har beslutat om nedskrivning eller kon- vertering av kapitalinstrument och indragning eller överföring av existerande aktier eller, om företaget haft ett positivt substansvärde, utspädning av aktieägarnas äganderätt genom konvertering.

Vilken typ av administrativa åtgärder som avses i artikel 67.4 andra stycket i direktivet beror på vilken resolutionsåtgärd som upphävs. Om exempelvis beslutet att sälja tillgångar upphävs, ska den på be- slutet grundade transaktionen till tredje man inte påverkas. Om be- slutet att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument till aktier upphävs, borde vidare en på beslutet grundad registrering i exempel-

1004

21 Ändringar i andra direktiv

21.1Undantag från vissa bestämmelser i säkerhetsdirektivet

Utredningens bedömning: Bestämmelserna i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag om undantag från reglerna i säkerhets- direktivet kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för utredningens bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Genom krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag har det gjorts ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet, i det följande be- nämnt säkerhetsdirektivet.

I och med dessa ändringar ska artikel 4–7 i säkerhetsdirektivet inte tillämpas på restriktioner av verkställigheten av avtal om finan- siellt säkerställande eller av verkan av avtal om finansiell säkerhet eller en slutavräknings- eller kvittningsbestämmelse som har beslutats med stöd av bestämmelserna i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag om verktyget för nedskrivning eller konvertering eller resolutionsbefogenheter (artikel 1.6 i säkerhetsdirektivet, i lydelsen enligt artikel 87.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

Säkerhetsdirektivet ska inte heller påverka tillämpningen av kris- hanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 9a i säkerhets- direktivet, i lydelsen enligt artikel 87.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

1007

Ändringar i andra direktiv

SOU 2025:97

Säkerhetsdirektivet

Säkerhetsdirektivet syftar till att underlätta säkerhetsställande i form av panträtt och säkerhetsöverlåtelser av betalningsmedel och finan- siella instrument inom EU.

Säkerhetsdirektivet ger en panthavare rätt att på olika sätt själv realisera den ställda panten, förutsatt att detta medges i avtalet mellan parterna (artikel 4). Vidare ska parterna ha rätt att i princip fritt av- tala om full förfoganderätt över den ställda säkerheten utan att detta förhindras av medlemsstaterna (artikel 5). Det får alltså inte finnas några tvingande bestämmelser i nationell rätt som tar över vad som parterna har avtalat om. Vidare förutsätts att säkerhetsavtalet kan göras gällande mot tredje man även om det har avtalats om full för- foganderätt. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett säkerhetsavtal där äganderätten övergår ska få verkan i enlighet med villkoren i av- talet (artikel 6). Det är således inte tillåtet att omkaraktärisera ett säkerhetsavtal avtal till exempel ett pantavtal. Slutavräkningsklausu- ler ska få verkan i såväl obligationsrättsligt, som sakrättsligt hänse- ende (artikel 7).

Vid genomförandet av säkerhetsdirektivet gjordes bedömningen att artiklarna 4–7 i huvudsak överensstämmer med svensk obligations- och sakrätt i allmänhet. Dock gjordes det vissa ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (se prop. 2004/05:30

s.28–32, 41–59 och 71–73). Det gjordes även ändringar i konkurs- lagen (1987:672) och den nu upphävda lagen (1996:764) om före- tagsrekonstruktion för att tillgodose kravet i säkerhetsdirektivet om att parternas avtal ska få verkan, i enlighet med dess villkor, även i likvidations- eller rekonstruktionsförfaranden (samma prop. s. 60–70). Ytterligare ändringar har därefter gjorts i konkurslagen och nu den upphävda lagen om företagsrekonstruktion för att genomföra senare ändringar i säkerhetsdirektivet (se prop. 2010/11:95 s. 35–43).

Inget behov av ändringar i de svenska bestämmelserna

Bestämmelserna i säkerhetsdirektivet (artikel 1.6 och 9a) som nu ändras har ändrats genom såväl Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för åter- hämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparla-

1008

SOU 2025:97

Ändringar i andra direktiv

mentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/ 36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (artikel 118), som Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motpar- ter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 (artikel 89).

I enlighet med det som angavs i tidigare lagstiftningsärenden kan utövandet av resolutionsverktyget för nedskrivning eller konver- tering eller någon av de övriga resolutionsbefogenheterna som nu föreslås (se kapitel 14) komma att begränsa de rättigheter som ska gälla enligt säkerhetsdirektivet (se prop. 2015/16:5 s. 407–409 och prop. 2021/22:169 s. 136–138). Exempelvis kan resolutionsmyndig- heten begränsa möjligheterna att göra en säkerhetsrätt gällande (se artikel 50 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, se även avsnitt 11.7).

De bestämmelser som nu föreslås för att genomföra krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag, t.ex. de olika resolutionsbefo- genheterna, bör vara tvingande och således ha företräde framför vad parterna har avtalat om. Det torde därför inte uppstå någon lagkon- kurrens mellan de bestämmelser som genomför säkerhetsdirektivet och de bestämmelser som nu föreslås.

Bestämmelserna om gäldenär i lagen (2022:964) om företags- rekonstruktion gäller inte om gäldenären är ett försäkringsföretag (1 kap. 2 § första stycket 2). I avsnitt 16.2 föreslås att detta också ska gälla andra företag som omfattas av tillämpningsområdet för krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag om de är försatta i resolution. Inte heller ska konkurs kunna inledas om resolutions- myndigheten anser att resolution ska inledas (se avsnitt 16.1). Det bör alltså inte kunna uppkomma en situation där bestämmelserna för företagsrekonstruktion eller konkurs kommer i konflikt med resolutionsbefogenheterna enligt den nya lagen om resolution för försäkringsföretag.

Vidare ger bestämmelserna i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som infördes för att genomföra säkerhets- direktivet inte någon rätt att förfoga över finansiella instrument som

1009

Ändringar i andra direktiv

SOU 2025:97

tillhör någon annan i strid med de bestämmelser som nu föreslås för att genomföra krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Ändringarna i säkerhetsdirektivet (artikel 87 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag) kräver således inte några lagstift- ningsåtgärder.

21.2Ändringar i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag

Utredningens förslag: Det ska införas bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmark- naden om att Finansinspektionen, om en koncern som helhet är eller om något institut i koncernen ingår i ett finansiellt konglo- merat, ska överlämna en koncernåterhämtningsplan till berörda resolutions- och tillsynsmyndigheter för försäkringssektorn.

Bestämmelsen om samarbete och informationsutbyte som före- slås i den nya lagen om resolution av försäkringsföretag ska även omfatta de fall när Riksgäldskontoret, som resolutionsmyndighet för ett försäkringsföretag, har bjudits in som observatör i ett resolutionskollegium enligt krishanteringsdirektivet för kredit- institut och värdepappersföretag.

Utredningens bedömning: Regeringen kan meddela föreskrifter om

–att Riksgäldskontoret ska översända en resolutions- eller kon- cernresolutionsplan till de berörda resolutions- och tillsyns- myndigheterna för försäkringssektorn,

–att Riksgäldskontoret ska underrätta berörda resolutions- och tillsynsmyndigheterna för försäkringssektorn om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder, och

–att de berörda resolutionsmyndigheterna för försäkringssek- torn ska bjudas in att delta i ett resolutionskollegium som observatörer.

Kraven i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värde- pappersföretag om att den behöriga myndigheten eller resolu- tionsmyndigheten, om myndigheten bedömer att ett företag falle-

1010

SOU 2025:97

Ändringar i andra direktiv

rar eller sannolikt fallerar eller att det inte finns några alternativa åtgärder, ska underrätta de berörda tillsyns- och resolutionsmyn- digheterna för försäkringssektorn tillgodoses av gällande rätt.

Kraven på konfidentialitet för tillsyns- och resolutionsmyn- digheter för försäkringssektorn tillgodoses dels av gällande be- stämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, dels av de bestäm- melser om sekretess som nu föreslås för ärenden om resolution och andra ärenden enligt lagen om resolution av försäkrings- företag.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Genom krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag har det gjorts ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och reso- lution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i det följande benämnt krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag. I huvudsak rör det sig om ytterligare samarbete och informationsutbyte mellan olika myn- digheter på finansmarknadsområdet.

När det gäller återhämtningsplaner på koncernnivå ska den samord- nande tillsynsmyndigheten i vissa fall översända koncernåterhämtnings- planer även till den berörda resolutionsmyndigheten för försäkrings- sektorn och den berörda tillsynsmyndigheten för försäkringssektorn. Detta gäller om koncernen som helhet är, eller om något institut inom koncernen ingår i, ett finansiellt konglomerat (artikel 7.3 e i krishan- teringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.2 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

Med resolutionsmyndighet för försäkringssektorn avses resolu- tionsmyndighet enligt definitionen i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag (artikel 2.1 110 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag). Med tillsynsmyn-

1011

Ändringar i andra direktiv

SOU 2025:97

dighet för försäkringssektorn avses en tillsynsmyndighet enligt defi- nitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (artikel 2.1 111 i kris- hanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.1 i krishanteringsdirektivet för försäkrings- företag). På motsvarande sätt avses med finansiellt konglomerat ett finansiellt konglomerat enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföre- tag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/ 12/EG (artikel 2.1 112 i krishanteringsdirek- tivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

Om institutet, enheten eller koncernen är eller ingår i ett finan- siellt konglomerat ska resolutionsmyndigheten eller resolutionsmyn- digheten på koncernnivå översända en resolutions- eller koncern- resolutionsplan även till den berörda resolutionsmyndigheten för försäkringssektorn och den berörda tillsynsmyndigheten för för- säkringssektorn (artikel 14.3 i krishanteringsdirektivet för försäk- ringsföretag, i lydelsen enligt artikel 90.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

När en behörig myndighet eller resolutionsmyndighet bedömer att ett institut eller en enhet fallerar eller sannolikt kommer att fal- lera eller att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang ska de, om institutet eller enheten ingår i ett finansiellt konglomerat, överlämna bedömningen även till de berörda tillsynsmyndigheterna för försäkringssektorn och de berörda resolutionsmyndigheterna för försäkringssektorn (artikel 81.3 l i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värde- pappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.4 i krishanteringsdirek- tivet för försäkringsföretag).

När en resolutionsmyndighet har vidtagit en resolutionsåtgärd ska den, om institutet i resolution ingår i ett finansiellt konglome- rat, underrätta även de berörda tillsynsmyndigheterna för försäk- ringssektorn och de berörda resolutionsmyndigheterna för försäk- ringssektorn om åtgärden (artikel 83.2 l i krishanteringsdirektivet

1012

SOU 2025:97

Ändringar i andra direktiv

för försäkringsföretag, i lydelsen enligt artikel 90.5 i krishanterings- direktivet för försäkringsföretag).

Kravet på konfidentialitet enligt krishanteringsdirektivet för kredit- institut och värdepappersföretag ska vara bindande även för tillsyns- myndigheter för försäkringssektorn och resolutionsmyndigheter för försäkringssektorn som informerats eller underrättats på grundval av kapitel VIII i direktivet (artikel 84.1 n i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag).

För resolutionskollegier ska gälla att om institutet, enheten eller koncernen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat, ska de berörda resolutionsmyndigheterna för försäkringssektorn bjudas in att delta i resolutionskollegiet som observatörer, förutsatt att dessa myndig- heter omfattas av konfidentialitetskrav som enligt resolutionsmyn- digheten på koncernnivå motsvarar de som fastställs i artikel 90 i direktivet (artikel 88.3a i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, i lydelsen enligt artikel 90.7 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag).

Överlämnande av koncernåterhämtningsplaner

Bestämmelser om att Finansinspektionen, när inspektionen är sam- ordnande tillsynsmyndighet, ska överlämna en koncernåterhämtnings- plan till berörda behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter finns dels i 6 a kap. 2 § lagen om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, dels i 8 a kap. 3 § lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden.

De nuvarande kraven på överlämnande av en koncernåterhämt- ningsplan gäller bara till berörda behöriga myndigheter och resolu- tionsmyndigheter. Med behörig myndighet avses enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse en utländsk myndighet som har be- hörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut (1 kap. 5 § a §). Enligt lagen om värdepappersmarknaden avses med behörig myndig- het i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolags- verket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåt-

1013

Ändringar i andra direktiv

SOU 2025:97

bara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1 kap. 4 b §). Med resolutionsmyndighet torde såväl enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse som lagen om värdepappersmark- naden avses en resolutionsmyndighet enligt krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (se prop. 2015/16:5 s. 889). Det finns därmed inte något krav om att Finansinspektionen ska överlämna en koncernåterhämtningsplan till vare sig resolutions- eller tillsynsmyndigheter för försäkringssektorn.

För att uppfylla även de tillkommande kraven enligt krishanter- ingsdirektivet för kreditinstitut för värdepappersföretag (artikel 7.3 e

ikrishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföre- tag) bör bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden justeras. Finansinspektionen bör således, om en koncern som helhet är eller om något institut i koncernen ingår i ett finansiellt konglomerat, överlämna en koncern- återhämtningsplan även till berörda resolutions- och tillsynsmyndig- heter för försäkringssektorn.

Översändande av resolutions- och koncernresolutionsplaner

Bestämmelser om översändande av resolutions- och koncernresolu- tionsplaner finns i förordningen (2015:1034) om resolution.

I 8 § anges att Riksgäldskontoret ska skicka en kopia av en resolu- tions- eller koncernresolutionsplan och eventuella ändringar i planen till Finansinspektionen. Om Riksgäldskontoret är samordnande re- solutionsmyndighet, ska en kopia av en koncernresolutionsplan och eventuella ändringar i planen även skickas till andra behöriga myndig- heter som berörs av planen.

Även de tillkommande kraven om att en resolutionsplan eller kon- cernresolutionsplan, om institutet, enheten eller koncernen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat, ska översändas till den berörda resolutionsmyndigheten för försäkringssektorn och den berörda till- synsmyndigheten för försäkringssektorn (artikel 14.3 i krishanter- ingsdirektivet för försäkringsföretag) bör genomföras på lägre nivå än lag. Regeringen bör kunna meddela föreskrifter om detta.

1014

SOU 2025:97

Ändringar i andra direktiv

Underrättelser om att ett institut fallerar eller att det inte finns några alternativa åtgärder som kan förhindra ett fallissemang

Kraven i artikel 81.3 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag om att den behöriga myndigheten eller reso- lutionsmyndigheten ska överlämna en bedömning om att ett före- tag fallerar eller sannolikt fallerar eller att det inte finns några alter- nativa åtgärder som kan förhindra ett fallissemang inom rimlig tid till andra myndigheter, har genomförts genom bestämmelser i lagen (2015:1016) om resolution.

Enligt 8 kap. 1 § tredje stycket ska Finansinspektionen, om inspek- tionen finner att institutet eller företaget fallerar eller sannolikt kom- mer att fallera, omgående underrätta Riksgäldskontoret och andra relevanta myndigheter. På motsvarande sätt ska Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 4 § andra stycket, om myndigheten finner att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i institutet eller företaget, omgående under- rätta Finansinspektionen och andra relevanta myndigheter. Med andra relevanta myndigheter avses de myndigheter som, utöver Finans- inspektionen och Riksgäldskontoret, räknas upp i artikel 81.3 i kris- hanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag (prop. 2015/16:5 s. 381, 383, 792 och 795).

Begreppet andra relevanta myndigheter inrymmer således även de tillkommande myndigheterna berörda tillsynsmyndigheterna för försäkringssektorn och de berörda resolutionsmyndigheterna för för- säkringssektorn (artikel 81.3 l i krishanteringsdirektivet för kredit- institut och värdepappersföretag). Denna ändring i krishanterings- direktivet för kreditinstitut och värdepappersföretag kräver såldes inte någon lagstiftningsåtgärd.

Underrättelser om beslut om resolution och resolutionsåtgärder

Kraven i artikel 83.2 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag om underrättelser av beslut om resolution och resolutionsåtgärder har genomförts på längre nivå än lag (prop. 2015/ 16:5 s. 382–384).

Bestämmelser om underrättelser om ett beslut om resolution och om resolutionsåtgärder finns i 15 § förordningen om resolution. I be- stämmelsen anges att Riksgäldskontoret så snart som möjligt efter

1015

Ändringar i andra direktiv

SOU 2025:97

att ha beslutat att försätta ett företag i resolution eller att vidta reso- lutionsåtgärder ska underrätta bl.a. Finansinspektionen.

Även de tillkommande kraven om underrättelser till de berörda tillsyns- och resolutionsmyndigheterna för försäkringssektorn bör genomföras på lägre nivå än lag, vilket regeringen bör kunna meddela föreskrifter om.

Krav om konfidentialitet

Ikrishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföre- tag anges att kravet på konfidentialitet ska vara bindande för bl.a. re- solutionsmyndigheter och behöriga myndigheter (Enligt artikel 84.1). Detta innebär enligt direktivet att de aktuella personerna ska för- bjudas att röja konfidentiella uppgifter som erhålls i tjänsten, eller från en behörig myndighet eller resolutionsmyndighet i samband med tjänsteutövning enligt direktivet, till personer eller myndigheter, såvida det inte sker inom ramen för utövandet av deras uppgifter enligt direktivet, i sammandrag eller sammanställning som omöjlig- gör identifikation av enskilda institut eller koncernföretag eller med uttryckligt samtycke på förhand från myndigheten eller institutet eller koncernföretaget som tillhandahöll uppgifterna. När det gäller uppgifterna i sig anges att medlemsstaterna ska se till att ingen kon- fidentiell information röjs av dessa personer och att en utvärdering görs av de effekter som röjandet av information skulle kunna få för allmänintresset när det gäller den finansiella, monetära eller ekono- miska politiken, för fysiska och juridiska personers affärsintressen, för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner (artikel 84.3). För den närmare innebörden av artikel 84 och den svenska regler- ingen, se prop. 2015/16:5 s. 701–735.

Genom krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag utvidgas kravet på konfidentialitet till att även gälla för tillsyns- och resolu- tionsmyndigheter för försäkringssektorn som informerats eller under- rättats på grundval av artikel 81–84 i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag. Som följer av de andra änd- ringarna i direktivet bör detta ta sikte på de fall då ett institut eller en enhet ingår i ett finansiellt konglomerat, dvs. att det i en grupp finns även ett försäkringsföretag. Detta torde i första hand bli aktu- ellt i de fall som Finansinspektionen och Riksgäldskontoret är till-

1016

SOU 2025:97

Ändringar i andra direktiv

syns- och resolutionsmyndighet för ett svenskt försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat med t.ex. ett kreditinstitut som har hemvist i ett annat land inom EES än Sverige, dvs. då de svenska myndigheterna bara agerar i egenskap av ansvariga myndig- heter för försäkringsföretag.

Bestämmelser om skydd för uppgifter hos myndigheter finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det är svårt att på för- hand bedöma vilken typ av uppgifter som en utländsk myndighet skulle kunna lämna till Riksgäldskontoret eller Finansinspektionen inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet. Om uppgifterna rör allmänna intressen bör de, i enlighet med den bedömning som görs i avsnitt 13.3, kunna omfattas av gällande bestämmelser om stats- finanssekretess (16 kap. 1 §), om inspektions, revisions eller annan granskningssekretess (17 kap. 1 §) eller om fredstida krissekretess (18 kap. 13 §). I avsnitt 13.4 föreslås att sekretess ska gälla i ett ärende om resolution och andra ärenden enligt den nya lagen om resolution för försäkringsföretag. Liksom angavs vid genomförandet av kris- hanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag kan ett resolutionsärende, även för försäkringsföretag, inledas inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet genom en underrättelse från en utländsk myndighet (prop. 2015/16:5 s. 712–713 och 916).

Sammantaget bör de tillkommande kraven i krishanteringsdirek- tivet för kreditinstitut och värdepappersföretag om konfidentialitet tillgodoses dels av gällande bestämmelser i offentlighets- och sekre- tesslagen, dela av de bestämmelser om sekretess som föreslås med an- ledning av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Inbjudan till resolutionskollegier

I och med ändringarna i krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag införs en bestämmelse om att, om insti- tutet, enheten eller koncernen är eller ingår i ett finansiellt konglo- merat, ska de berörda resolutionsmyndigheterna för försäkrings- sektorn bjudas in att delta i resolutionskollegiet som observatörer (artikel 88.3a).

När det gäller skyldigheten för svenska myndigheter, Finans- inspektionen och Riksgäldskontoret, att delta i resolutionskollegier och samarbeta med motsvarande utländska kollegiemedlemmar an-

1017

Ändringar i andra direktiv

SOU 2025:97

gavs vid genomförandet av krishanteringsdirektivet för kreditinsti- tut och värdepappersföretag att detta följer av den allmänna bestäm- melsen i lagen om resolution om samarbetsskyldighet och informa- tionsutbyte (28 kap. 5 § lagen om resolution, se prop. 2015/16:5 s. 678). Vidare gäller att Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Regeringskansliet vid deltagande i ett resolutionskollegium ska sam- arbeta och utbyta information med samtliga medlemmar i kollegiet i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet (18 § förord- ningen om resolution).

Dessa bestämmelser gäller bara gentemot medlemmar i ett reso- lutionskollegium. För att fullt ut tillgodose det nya kravet i direktivet bör bestämmelserna justeras så att de även gäller en observatör.

Detta bör lämpligen regleras på lägre nivå än lag. Regeringen bör kunna meddela föreskrifter om detta.

De aktuella bestämmelserna gäller bara för Finansinspektionen och Riksgäldskontoret när myndigheterna agerar utifrån krishanter- ingsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag, t.ex. när myndigheterna är tillsyns- och resolutionsmyndighet för ett kredit- institut som är eller ingår i ett finansiellt konglomerat med en EES- försäkringsgivare. Om det i stället är Riksgäldskontoret som, i egen- skap av resolutionsmyndighet för ett försäkringsföretag, har bjudits in till ett resolutionskollegium enligt krishanteringsdirektivet för kreditinstitut och värdepappersföretag bör en skyldighet att delta

i ett sådant resolutionskollegium regleras i den allmänna bestämmel- sen om samarbetsskyldighet och informationsutbyte som föreslås i den nya lagen om resolution för försäkringsföretag (se avsnitt 13.5.1).

1018

Statens offentliga utredningar 2025

Kronologisk förteckning

1.Skärpta krav för svenskt medborgar- skap. Ju.

2.Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Ju.

3.Skatteincitament för forskning och utveckling. En översyn av FoU-avdraget och expertskatte- reglerna. Fi.

4.Moderna och enklare skatteregler för arbetslivet. Fi.

5.Avgift för områdessamverkan

– och andra åtgärder för trygghet

i byggd miljö. LI.

6.Plikten kallar! En modern personal- försörjning av det civila försvaret. Fö.

7.Ny kärnkraft i Sverige – effektivare tillståndsprövning och ändamålsenliga avgifter. KN.

8.Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. U.

9.På språklig grund. U.

10.En förändrad abortlag – för en god, säker och tillgänglig abortvård. S.

11.Straffbarhetsåldern. Ju.

12.AI-kommissionens Färdplan för Sverige. Fi.

13.En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag. Fi.

14.En skärpt miljöstraffrätt och

ett effektivt sanktionssystem. KN.

15.Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare. Volym 1 och 2. S.

16.Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. Ju.

17.Anpassning av svensk rätt till EU:s avskogningsförordning. LI.

18.Ett likvärdigt betygssystem. Volym 1 och 2. U.

19.Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande. U.

20.Kommunal anslutning till Utbetal- ningsmyndighetens verksamhet. Fi.

21.Miljömålsberedningens förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åtaganden inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändnings- sektorn (LULUCF). KN.

22.Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet. KN.

23.Ersättningsregler med brottsoffret i fokus. Ju.

24.Publiken i fokus

– reformer för ett starkare filmland. Ku.

25.Arbetslivskriminalitet – upplägg, verktyg och åtgärder, fortsatt arbete. A.

26.Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas attraktivitet. U.

27.En socionomutbildning i tiden. U.

28.Frihet från våld, förtryck och utnytt- jande. En jämställdhetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter. A.

29.Ökad kvalitet hos Samhall

och fler vägar till skyddat arbete. A.

30.Enklare mervärdesskatteregler vid försäljning av begagnade varor och donation av livsmedel. Fi.

31.Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt. Ju.

32.Vissa förändringar av jaktlagstiftningen. LI.

33.Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Ju.

34.Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal. Ju.

35.Etableringsboendelagen

– ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända. A.

36.Skydd för biologisk mångfald i havs- områden utanför nationell jurisdiktion. UD.

37.Skärpta villkor för friskolesektorn. U.

38.Att omhänderta barn och unga. S.

39.Digital teknik på lika villkor.

En reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS. S.

40.Säkrare tivoli. Ju.

41.Pensionsnivåer och pensionsavgiften

–analyser på hundra års sikt. S.

42.Säkerhetsskyddslagen – ytterligare kompletteringar. Ju.

43.Säkerställ tillgången till läkemedel

–förordnande och utlämnande

i bristsituationer. S.

44.Förbättrat stöd i skolan. U.

45.Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor. Ju.

46.Tryggare idrottsarrangemang. Ju.

47.Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? KN.

48.Stärkt pandemiberedskap. S.

49.Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Ju.

50.En ny nationell myndighet för viltförvaltning. LI.

51.Bättre förutsättningar för klimatanpassning. KN.

52.Ökad insyn i politiska processer. Ju.

53.Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd

för vissa grupper. S.

54.Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. Ju.

55.En reformerad samhällsorientering för bättre integration. A.

56.Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. Ju.

57.Polisiär beredskap i fred, kris och krig. Ju.

58.En stärkt hästnäring – för företagande, jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. LI.

59.Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ju.

60.En starkare fondmarknad. Fi.

61.Sveriges internationella adoptionsverk- samhet − lärdomar och vägen framåt.

Volym 1 och 2. S.

62.Ansvaret för hälso- och sjukvården. Volym 1 Bedömningar och förslag. Volym 2 Underlagsrapporter. S.

63.Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens − utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov. S.

64.En ny kontrollorganisation i livs- medelskedjan – för ökad effektivitet, likvärdighet och konkurrenskraft. LI.

65.En mer flexibel hyresmarknad. Ju.

66.En straffreform. Volym 1, 2, 3 och 4. Ju.

67.Arlanda – en viktig port för det svenska välståndet. Åtgärder som stärker konkurrenskraften för Arlanda flygplats. LI.

68.Nya samverkansformer, modern bygg- nads- och reparationsberedskap – för ökad försörjningsberedskap. KN.

69.Effektivare samverkan för djur- och folkhälsa. LI.

70.Längre liv, längre arbetsliv – förlängd rätt att kvarstå i anställningen. A.

71.Fortsatt utveckling av en nationell läkemedelslista – en del i en ny nationell infrastruktur för datadelning.

Del 1 och 2. S.

72.Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan. U.

73.En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv. A.

74.Ny reglering för den arbetsmarknads- politiska verksamheten. A.

75.Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning. Fi.

76.Det handlar om oss

– så bryter vi utanförskapet

och bygger en starkare gemenskap. A.

77.En översyn av den statliga löne- garantin. A.

78.En reformerad underrättelse verksamhet. Fö.

79.Samlade förmågor för ökad cybersäkerhet. Fö.

80.Koordinatbestämda fastighetsgränser. Ju.

81.En ny organisation av ekobrotts- bekämpningen. Ju.

82.Sysselsättning och boende på lands bygden – Juridiska personers förvärv av jordbruksmark och en effektiv tillämpning av glesbygdsbestämmel- serna. LI.

83.Ett nationellt förbud mot tiggeri. Ju.

84.Hem för barn och unga. För en trygg, säker och meningsfull vård. S.

85.Ökad tydlighet, stärkt samverkan

–förutsättningar för framtidens utveck- lingspolitik. LI.

86.Redo! En utredning om personalför- sörjningen av det militära försvaret. Fö.

87.Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel. Ju.

88.Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten. KN.

89.En moderniserad fiskelagstiftning. Volym 1 och 2. LI.

90.Förmedling av post till personer med skydd i folkbokföringen. Fi.

91.Nya regler om arv och testamente

–bland annat ett testamentsregister

i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor. Ju.

92.En kulturkanon för Sverige. Ku.

93.En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk. Del 1 och 2. LI.

94.En säkrare utrikesförvaltning. UD.

95.Skärpta villkor för anhöriginvandring. Ju.

96.Fler möjligheter till ökat välstånd. Fi.

97.Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag. Volym I, II, III & IV. Fi.

Statens offentliga utredningar 2025

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetslivskriminalitet – upplägg, verktyg och åtgärder, fortsatt arbete. [25]

Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. En jämställdhetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter. [28]

Ökad kvalitet hos Samhall och fler vägar till skyddat arbete. [29]

Etableringsboendelagen – ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända. [35]

En reformerad samhällsorientering för bättre integration. [55]

Längre liv, längre arbetsliv – förlängd rätt att kvarstå i anställningen. [70]

En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv. [73]

Ny reglering för den arbetsmarknads- politiska verksamheten. [74]

Det handlar om oss

– så bryter vi utanförskapet

och bygger en starkare gemenskap. [76]

En översyn av den statliga löne- garantin. [77]

Finansdepartementet

Skatteincitament för forskning och utveckling. En översyn av FoU-avdraget och expertskatte- reglerna. [3]

Moderna och enklare skatteregler för arbetslivet. [4]

AI-kommissionens Färdplan för Sverige. [12]

En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag. [13]

Kommunal anslutning till Utbetalnings- myndighetens verksamhet. [20]

Enklare mervärdesskatteregler vid försäljning av begagnade varor och donation av livsmedel. [30]

En starkare fondmarknad. [60]

Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning. [75]

Förmedling av post till personer med skydd i folkbokföringen. [90]

Fler möjligheter till ökat välstånd. [96]

Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag. Volym I, II, III & IV. [97]

Försvarsdepartementet

Plikten kallar! En modern personal- försörjning av det civila försvaret. [6]

En reformerad underrättelse- verksamhet. [78]

Samlade förmågor för ökad cybersäkerhet. [79]

Redo! En utredning om personalförsörj ningen av det militära försvaret. [86]

Justitiedepartementet

Skärpta krav för svenskt medborgarskap. [1]

Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter. [2]

Straffbarhetsåldern. [11]

Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. [16]

Ersättningsregler med brottsoffret i fokus. [23]

Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt. [31]

Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. [33]

Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal. [34]

Säkrare tivoli. [40]

Säkerhetsskyddslagen – ytterligare kompletteringar. [42]

Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor. [45]

Tryggare idrottsarrangemang. [46]

Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. [49]

Ökad insyn i politiska processer. [52]

Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. [54]

Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. [56]

Polisiär beredskap i fred, kris och krig. [57]

Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck. [59]

En mer flexibel hyresmarknad. [65]

En straffreform. Volym 1, 2, 3 och 4. [66] Koordinatbestämda fastighetsgränser. [80]

En ny organisation av ekobrotts- bekämpningen. [81]

Ett nationellt förbud mot tiggeri. [83]

Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel. [87]

Nya regler om arv och testamente

–bland annat ett testamentsregister i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor. [91]

Skärpta villkor för anhöriginvandring. [95]

Klimat- och näringslivsdepartementet

Ny kärnkraft i Sverige – effektivare tillståndsprövning och ändamålsenliga avgifter. [7]

En skärpt miljöstraffrätt och

ett effektivt sanktionssystem. [14]

Miljömålsberedningens förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åtaganden inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändnings- sektorn (LULUCF). [21]

Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet. [22]

Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? [47]

Bättre förutsättningar för klimatanpassning. [51]

Nya samverkansformer, modern bygg- nads- och reparationsberedskap – för ökad försörjningsberedskap. [68]

Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten. [88]

Kulturdepartementet

Publiken i fokus – reformer för ett star- kare filmland. [24]

En kulturkanon för Sverige. [92]

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet

Avgift för områdessamverkan

–och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö. [5]

Anpassning av svensk rätt till EU:s avskogningsförordning. [17]

Vissa förändringar av jaktlagstiftningen. [32]

En ny nationell myndighet för viltförvaltning. [50]

En stärkt hästnäring – för företagande, jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. [58]

En ny kontrollorganisation i livsmedels kedjan – för ökad effektivitet, lik värdighet och konkurrenskraft. [64]

Arlanda – en viktig port för det svenska välståndet. Åtgärder som stärker konkurrenskraften för Arlanda flygplats. [67]

Effektivare samverkan för djur- och folk- hälsa. [69]

Sysselsättning och boende på landsbygden

–Juridiska personers förvärv av jord- bruksmark och en effektiv tillämpning av glesbygdsbestämmelserna. [82]

Ökad tydlighet, stärkt samverkan

–förutsättningar för framtidens utvecklingspolitik. [85]

En moderniserad fiskelagstiftning. Volym 1 och 2. [89]

En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk. Del 1 och 2. [93]

Socialdepartementet

En förändrad abortlag

–för en god, säker och tillgänglig abortvård. [10]

Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare Volym 1 och 2. [15]

Att omhänderta barn och unga. [38]

Digital teknik på lika villkor.

En reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS. [39]

Pensionsnivåer och pensionsavgiften

– analyser på hundra års sikt. [41] Säkerställ tillgången till läkemedel

–förordnande och utlämnande i bristsituationer. [43]

Stärkt pandemiberedskap. [48]

Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för vissa grupper. [53]

Sveriges internationella adoptionsverk- samhet − lärdomar och vägen framåt. Volym 1 och 2. [61]

Ansvaret för hälso- och sjukvården. Volym 1 Bedömningar och förslag. Volym 2 Underlagsrapporter. [62]

Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens − utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov. [63]

Fortsatt utveckling av en nationell läke- medelslista – en del i en ny nationell infrastruktur för datadelning.

Del 1 och 2. [71]

Hem för barn och unga. För en trygg, säker och meningsfull vård. [84]

Utbildningsdepartementet

Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. [8]

På språklig grund. [9]

Ett likvärdigt betygssystem Volym 1 och 2. [18]

Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande. [19]

Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas attraktivitet. [26]

En socionomutbildning i tiden. [27] Skärpta villkor för friskolesektorn. [37] Förbättrat stöd i skolan. [44]

Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan. [72]

Utrikesdepartementet

Skydd för biologisk mångfald i havsområden utanför nationell jurisdiktion. [36]

En säkrare utrikesförvaltning. [94]