av Olle Thorell (S)
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Sveriges Radios Ekot har i en granskning rapporterat att regeringen i hemlighet slutit en uppgörelse med Somalias regering. Avtalet ska enligt uppgifterna ha inneburit att Sverige lovat att styra 100 miljoner kronor av biståndsmedel till projekt nära Somalias premiärministers kansli. I gengäld ska Somalia ha lovat att ta emot personer som utvisas från Sverige.
Ekot har vidare uppgett att Sida i sina bedömningar varnat för att detta upplägg är ett högriskprojekt. Bland annat ska indikatorer för uppföljning ha saknats, och myndigheten ska ha bedömt att det finns stor risk för ineffektivitet och missbruk av medlen. Trots detta ska regeringen enligt uppgifterna ha valt att driva igenom överenskommelsen.
Somalia rankas näst sist i världen på Transparency Internationals globala korruptionsindex. Det innebär att risken för att biståndsmedel används på fel sätt redan från början är mycket hög. När Sverige ändå väljer att styra betydande belopp till premiärministerns kansli skapas en uppenbar risk att medlen bidrar till att stärka enskilda maktbaser snarare än att nå befolkningen.
Regeringen har samtidigt sagt att man lägger om biståndet för att öka effektiviteten och bekämpa korruption. Om Ekots uppgifter stämmer innebär agerandet det rakt motsatta: Biståndets trovärdighet urholkas, korruptionsrisken ökar och Sveriges anseende som biståndsgivare skadas. Det sänder dessutom en signal till mottagarländer om att Sverige är berett att kompromissa om grundläggande principer för kortsiktiga politiska vinster.
Socialdemokraterna menar att biståndet ska bidra till att bekämpa korruption, bygga starka institutioner och skapa långsiktigt hållbara lösningar. Att använda biståndet på ett sätt som riskerar att förstärka korrupta strukturer är ett allvarligt avsteg från detta.
Med anledning av detta vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta inom ramen för sitt ämbete för att säkerställa att svenska biståndsmedel inte bidrar till korruption utan används på ett sätt som stärker transparens, demokrati och ansvarstagande?