av Niklas Karlsson (S)
till Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Samma dag som remisstiden för slutbetänkandet SOU 2025:25, Arbetslivskriminalitet – upplägg; verktyg och åtgärder; fortsatt arbete, löpte ut föreslog regeringen i sin budgetproposition för 2026 att statsbidraget till arbetsmarknadens parter för att bekämpa arbetslivskriminalitet minskas med motiveringen att det ”nyttjas i låg grad”. Neddragningen av stödet uppgår till minus 2,5 miljoner kronor för 2026. Det är mer än en halvering av anslaget på 4,5 miljoner kronor.
Delegationen mot arbetslivskriminalitet (SOU 2024:14) betonade vikten av stärkt samråd och ökat nyttjande av statsbidraget för att bland annat bekämpa organiserad brottslighet, förbättra konkurrensen och stärka välfärdens finansiering. Arbetslivskriminella upplägg hänger ofta ihop med annan ekonomisk brottslighet som till exempel penningtvätt, bidragsbrott med mera. Ett starkt, samordnat arbete är därför också kriminalpolitik: det skär av intäktsflöden till nätverk.
Arbetslivskriminalitet innebär även utnyttjande, farliga arbetsmiljöer och i värsta fall människohandel. Delegationen visar att de mänskliga och samhällsekonomiska kostnaderna är stora och att mörkertalet är betydande. Seriösa företag trängs ut när fusket lönar sig, vilket hämmar investeringar och effektivitet.
LO har pekat på att det låga nyttjandet av statsbidraget snarare beror på brister i stödets utformning såsom oförutsägbar ansökningsprocess och snäva kriterier än på bristande behov.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Johan Britz:
På vilka sakliga grunder bedömer ministern och regeringen att ett lågt nyttjande motiverar en neddragning av statsbidraget, i stället för att först åtgärda utformningen så att stödet kan användas enligt syftet, och hur avser ministern och regeringen att säkerställa parternas delaktighet i arbetet mot arbetslivskriminalitet när medlen minskas i den omfattning som föreslås?