av Andreas Lennkvist Manriquez (V)
till Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
I fjol uppgick de ekonomiska förlusterna till följd av bankbedrägerier i Sverige till cirka 1,7 miljarder kronor. Dessa bedrägerier utgör en viktig inkomstkälla för den organiserade brottsligheten.
Med dagens lagstiftning bär bankkunden i stort sett alltid själv ansvaret vid bedrägerier. Det spelar ingen roll om offret blivit vilselett genom avancerade sociala manipulationer. I praktiken saknas samtidigt möjligheten för konsumenter att välja en bank med bättre säkerhet, då information om vilka banker som är mest sårbara och minst benägna att ersätta sina kunder är sekretessbelagd.
Nu behandlas ett nytt lagförslag inom EU – den så kallade betaltjänstförordningen – som kommer att gälla direkt i samtliga medlemsländer, inklusive Sverige. Ministerrådets senaste förslag är mycket oroande ur ett konsumentperspektiv. Det föreslås att endast de fall där bedragaren utger sig för att ringa från banken eventuellt ska kunna berättiga till ersättning. Om bedragaren säger sig ringa från något annat än banken, vilket är vanligt i Sverige, är bedrägeriet kundens ansvar och ger därmed inte någon rätt till ersättning. Även i de fall då bedragaren påstår sig vara från banken riskerar kunden att stå utan ersättning, om det anses att kunden agerat ”grovt vårdslöst”, exempelvis genom att signera med mobilt bank-id.
Detta innebär att bankkunderna fortsatt får stå för nästan hela den ekonomiska förlusten vid bedrägerier, medan bankerna saknar incitament att förbättra sina säkerhetssystem eftersom de inte hålls ansvariga för deras brister.
Med anledning av detta vill jag fråga finansmarknadsminister Niklas Wykman:
Avser regeringen att ställa sig bakom ministerrådets nuvarande förslag till ny EU-förordning om betaltjänster, trots att det i praktiken innebär fortsatt ansvar för konsumenten vid bankbedrägerier?