av Carita Boulwén (SD)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
SJ:s styrelse har beslutat att entlediga bolagets vd. I samband med detta uttalade styrelseordföranden att bolaget behöver en vd med ett längre framtidsperspektiv och att det "räcker att titta på födelsebeviset" för att inse att hon inte uppfyller detta.
SJ:s före detta vd är 62 år. Samtidigt är riktåldern för pension i dag 67 år, anställningsskyddet gäller till 69 år och regeringen har betonat att fler svenskar behöver arbeta upp till 70 år. Att i ett statligt bolag använda ålder som ett formellt argument för att avsätta en vd är därför anmärkningsvärt och riskerar att förstärka åldersdiskrimineringen på svensk arbetsmarknad.
Frågan om åldersdiskriminering på arbetsmarknaden har därmed åter aktualiserats. Även om styrelseordföranden senare backat från sitt uttalande kvarstår faktum: signalen som getts väcker oro, inte minst när det gäller hur statliga bolag förväntas agera som föredömen. I direkt anslutning till detta har en nationalekonom nyligen i en intervju varnat för att ålderism kan få stora samhällsekonomiska konsekvenser då värdefull kompetens riskerar att gå förlorad om äldre systematiskt sorteras bort.
Jag kan inte uttala mig om eventuella andra skäl som kan ha legat bakom styrelsens beslut. Men de offentliga uttalanden som gjorts om ålder är i sig problematiska, särskilt i ett statligt bolag som förväntas vara ett föredöme.
Samtidigt får SJ:s före detta vd ett avgångsvederlag motsvarande tolv månadslöner, cirka 6,6 miljoner kronor. Detta väcker frågor om hur statliga bolag hanterar resurser, särskilt när regeringen samtidigt betonar behovet av att hushålla med offentliga medel och stärka arbetslinjen. Statliga bolag bör vara föredömen både i fråga om arbetsgivaransvar och när det gäller att undvika orimligt höga fallskärmar.
Min fråga till finansminister Elisabeth Svantesson är därför:
Hur avser ministern att säkerställa att statliga bolag inte bidrar till ålderism genom att använda ålder som argument för avsättningar?