av Malte Tängmark Roos (MP)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
I en intervju med Svenska Dagbladet den 5 oktober uttryckte finansminister Elisabeth Svantesson åsikten att kritik mot regeringens föreslagna fattigdomsreform är “de låga förväntningarnas rasism”, eftersom att påpeka de negativa konsekvenserna av liknande reformer som genomförts i Danmark enligt henne skulle antyda att de påverkade människorna endast antingen kan hamna i kriminalitet eller bli långtidsbidragsberoende.
I riksdagens frågestund den 18 september svarade arbetsmarknadsminister Johan Britz på en fråga om reformen att ju mer det lönar sig att leva på bidrag än att jobba, desto fler kommer att leva på bidrag. I frågestunden den 25 september svarade äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje att genom att man gör det mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag kommer fler att lämna bidrag och gå till arbete. Liknande resonemang har förts fram av flera olika företrädare för regeringen och Tidöpartierna vid flera olika tillfällen.
Regeringens argumentation bygger på förväntningen att människor hellre väljer att vara arbetslösa än att arbeta, om de har den ekonomiska möjligheten. Miljöpartiet å andra sidan vet att människor vill arbeta och känna sig behövda och känna att de bidrar och gör nytta, och kommer att göra det om de får en ärlig chans.
Mina frågor till finansminister Elisabeth Svantesson blir därför: