av Aylin Nouri (S)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Reaktionerna runt om i landet har inte låtit vänta på sig efter att Trafikverket överlämnade förslaget om den nationella planen för transportinfrastrukturen för åren 2026–2037. Många kommuner, regioner och företag uttrycker nu stor oro över att planerade objekt i viktiga järnvägsstråk och planerade statliga satsningar tas bort eller skjuts på framtiden. Ännu fler vanliga människor som pendlar till jobbet, lämnar barnen på förskolan eller ska kunna lita på tåget för att hinna hem i tid frågar sig nu varför staten backar från sina löften.
Sverige står inför ett växande behov av kapacitet. Våra vägar och järnvägar är redan i dag hårt ansträngda. För resenärer innebär det förseningar, inställda avgångar och längre restider. För familjer betyder det svårare att få ihop vardagen. Och för näringslivet innebär det ökade kostnader, minskad konkurrenskraft och svårigheter att planera för framtiden. Samtidigt måste investeringarna i infrastrukturen bidra till klimatomställningen.
Tillit mellan staten och kommuner, regioner och företag är avgörande för att samhället ska fungera. När staten presenterar en nationell plan bygger lokala och regionala aktörer sina investeringar och beslut på den. Om staten därefter drar undan projekt i efterhand får det konsekvenser – för människor som inte kan lita på tåget, för företag som inte kan leverera i tid och för kommuner som inte vågar bygga nya bostadsområden.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
Hur avser ministern att säkerställa att Sverige får den kapacitet i våra viktigaste stråk och järnvägar som krävs för både resenärer, vanliga familjer och näringsliv?
Avser ministern att inleda dialog med de kommuner och regioner som under lång tid planerat investeringar, bostadsbyggande och arbetsmarknadssatsningar i förväntan om att staten ska stå fast vid tidigare beslut, och vad avser ministern i så fall förmedla i sina dialoger?
Vilka åtgärder överväger ministern för att stärka förtroendet mellan staten och berörda kommuner, regioner, företag och invånare efter förändringar i planerade infrastrukturprojekt?