av Runar Filper (SD)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Vi skandinaver har genom historien fram till nu kunnat prata med varandra på våra respektive språk. Om det varit svårt att förstå har vi artikulerat tydligt, lagt om lite till mottagarens nivå och talat långsammare.
Detta har varit gängse över de svensk-norsk-danska gränserna och har tidigare aldrig ersatts av engelska, som dessutom har långtifrån samma språkuppbyggnad som de skandinaviska språken.
Dagens unga generation övergår till engelska vid samtal med danskar och i vissa fall även med norrmän.
Den skandinaviska språkförståelsen har varit ganska unik eftersom det är tre olika språk där vi ändå kunnat förstå varandra. Men den ömsesidiga nordiska språkförståelsen har tyvärr blivit allt sämre, och något grundläggande är på väg att gå förlorat - våra gemensamma band till historien och våra språkliga rötter.
Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand blir därför följande:
Ser ministern utifrån ovanstående att hon och regeringen bör verka för att stärka den skandinaviska språkförståelsen?