av Runar Filper (SD)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Okänt för många svenskar i dag är gångna tiders finländska arv och dess påverkan på vårt kultur- och odlingslandskap. I ett flertal av våra svenska landskap finns sammanhängande skogsbygder som starkt präglats av den gamla finska kulturen, vilket gårdsnamn, byggnadsstil och lägesnamn vittnar om, och inte minst de få kvarvarande odlingsmarker som bröts på 1600-talet genom att skog höggs ned och svedjebruk förvandlade markerna till odlings- och betesmark.
Dessa miljöer är unika, och inte ens i Finland finns bevarade rökstugor på ursprunglig byggplats, likt det finns på båda sidor gränsen av Sverige i Värmlands län och Norge i Innlandet fylke.
Ett flertal områden är redan naturreservat som förvaltas för att bevara byggnadsbestånd, slåtterängar och växt- och djurliv samt för att bruka deras inägomark med årlig hävd, men endast en enda finngård har blivit upptagen som kulturreservat, vilket ju är den i egentlig mening rätta skyddsformen när kulturmiljön är det huvudsakliga skälet för skyddet.
Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är därför:
Avser ministern och regeringen att uppmuntra länsstyrelser och kommuner att bilda fler kulturreservat för att skydda de sammanhängande skogsfinska bosättnings- och odlingsmiljöerna ute i landet som har svagt eller inget skydd?