av Sara Gille (SD)
till Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Jämställdhetspolitiken i Sverige har under lång tid kidnappats av en radikalfeministisk rörelse. Den myndighet som skulle vara en kraft i arbetet för kvinnors frihet, Jämställdhetsmyndigheten, har i stället blivit ett redskap för genusideologiska experiment. Postmoderna teorier och intersektionalitet har tillåtits dominera, medan kvinnors faktiska utsatthet hamnat i skymundan.
När resurser läggs på teoridrivna projekt försvagas kvinnors trygghet. Mäns våld mot kvinnor fortsätter på oförändrad nivå, flickor lever fortfarande under hedersförtryck och kvinnor på landsbygden lämnas utan skydd när polis och kvinnojourer saknas. Samtidigt undergrävs arbetsgivares rätt att upprätthålla neutralitet av en diskrimineringslagstiftning som drivs av aktivism snarare än balans mellan rättigheter och ansvar.
Regeringen har nu lagt huvudansvaret för det nationella arbetet mot hedersförtryck på Jämställdhetsmyndigheten. Detta väcker frågor om huruvida radikal feminism cementeras som norm inom jämställdhetspolitiken och huruvida kampen mot hedersförtryck riskerar att reduceras till ännu ett projekt i ideologins namn.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jämställdhetsminister Nina Larsson: