Regeringens proposition 2025/26:34
| Skärpta regler för villkorlig frigivning | Prop. |
| 2025/26:34 |
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 oktober 2025
Ulf Kristersson
Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det finns ett behov av att lägga om kriminalpolitiken. Fokus ska flyttas från gärningsman till brottsoffer och samhällsskydd. För att åstadkomma detta ses centrala delar av strafflagstiftningen över i syfte bland annat att skärpa innehållet i de befintliga påföljderna, framför allt fängelsestraffet. I propositionen föreslår regeringen bland annat
•att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar och att denna höjning genomförs stegvis med de längsta fängelsestraffen först,
•att tröskeln för att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den dömde missköter sig under anstaltsvistelsen sänks,
•att det ska vara möjligt att skjuta upp den villkorliga frigivningen om det finns en risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet,
•att allmänna fängelseminimum ska höjas till en månad och att alla fängelsestraff ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning,
•att prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara minst två år, i stället för dagens ett år, och att den villkorligt frigivne som huvudregel ska ställas under övervakning, och
•att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas vid återfall i brott under prövotiden samt att det inte ska ges någon ny villkorlig frigivning från den förverkade delen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026, utom vissa av lagändringarna om höjning av andelen av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske. De lagändringarna föreslås träda i kraft
den dag som regeringen bestämmer.
1
Prop. 2025/26:34 Innehållsförteckning
2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2006:45) om
| omvandling av fängelse på livstid .................................... | 15 |
2.6Förslag till lag om ändring i fängelselagen
| (2010:610) ........................................................................ | 16 |
2.7Förslag till lag om ändring i strafftidslagen
5.1Den som döms till fängelse ska avtjäna större andel
5.4Prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara minst
| två år................................................................................. | 45 |
5.5Det införs en presumtion för övervakning under
6.2Uppskjuten villkorlig frigivning vid risk för återfall i
2
| 7.1 | Hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas | Prop. 2025/26:34 |
| vid återfall i brott under prövotiden................................. | 79 |
7.2Villkorlig frigivning får inte ske från förverkad
11.5Förslaget till lag om ändring i lag (2006:45) om
| omvandling av fängelse på livstid ................................. | 113 |
11.6Förslaget till lag om ändring i fängelselagen
| (2010:610) ..................................................................... | 114 |
11.7Förslaget till lag om ändring i strafftidslagen
3
| Prop. 2025/26:34 | 1 | Förslag till riksdagsbeslut |
Regeringens förslag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251).
4
| 2 | Lagtext | Prop. 2025/26:34 |
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 8 §, 26 kap. 1, 2,
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
25kap. 8 §1
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.
26kap. 1 §2
Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet
| för brottet. | |
| Fängelse på viss tid får inte | Fängelse på viss tid får inte |
| understiga fjorton dagar och inte | understiga en månad och inte |
| överstiga tio år. Om fängelse på | överstiga tio år. Om fängelse på |
| längre tid än tio år och på livstid är | längre tid än tio år och på livstid är |
| föreskrivet för brottet eller om det | föreskrivet för brottet eller om det |
| följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock | följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock |
| fängelse på viss tid bestämmas till | fängelse på viss tid bestämmas till |
| högst arton år. När fängelse i | högst arton år. När fängelse i |
| förening med skyddstillsyn döms ut | förening med skyddstillsyn döms ut |
| enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om | enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om |
| tiden för fängelsestraffet vad som | tiden för fängelsestraffet vad som |
| föreskrivs i den paragrafen. | föreskrivs i den paragrafen. |
I fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns särskilda föreskrifter.
| 1 | Senaste lydelse 1991:240. | 5 |
| 2 | Senaste lydelse 2023:257. |
Prop. 2025/26:34
6
2 §3
Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.
Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än
1.ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
2.två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
3.fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.
| Vid | tillämpningen av | andra | Vid | tillämpningen av | andra |
| stycket | ska bötesstraff | anses | stycket | ska bötesstraff | anses |
| motsvara fängelse i fjorton dagar. | motsvara fängelse i en månad. | ||||
| Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas. | |||||
| 6 §4 | |||||
| När två tredjedelar av ett tids- | När tre fjärdedelar av ett tids- | ||||
| bestämt fängelsestraff, dock minst | bestämt fängelsestraff som uppgår | ||||
| trettio dagar, har avtjänats ska den | till sex år eller mer har avtjänats | ||||
| dömde friges villkorligt. | ska den dömde friges villkorligt. | ||||
| Den som avtjänar ett fängelsestraff | |||||
som är kortare än sex år ska friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske
| vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket. | ||||||
| Villkorlig frigivning får inte ske | Villkorlig frigivning får inte ske | |||||
| från fängelse som har dömts ut | från | |||||
| enligt 28 kap. 3 § eller | från | ett | 1. fängelse som har dömts ut | |||
| förvandlingsstraff för böter. | enligt 28 kap. 3 §, | |||||
| 2. ett förvandlingsstraff för böter, | ||||||
| eller | ||||||
| 3. fängelse | som | verkställs | på | |||
| grund av beslut om förverkande av | ||||||
| villkorligt medgiven | frihet enligt | |||||
| 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §. | ||||||
| 6 a §5 | ||||||
| Om det finns särskilda skäl mot | Om det finns skäl mot villkorlig | |||||
| villkorlig frigivning, | ska | den | frigivning, ska den skjutas upp | |||
| skjutas upp enligt vad som framgår | enligt vad som framgår av 7 §. Vid | |||||
| av 7 §. Vid bedömningen av om det | bedömningen av om det finns skäl | |||||
| finns särskilda skäl mot villkorlig | mot villkorlig | frigivning ska | det | |||
3Senaste lydelse 2009:396.
4Senaste lydelse 2018:1253.
5Senaste lydelse 2021:74.
| frigivning ska det särskilt beaktas | särskilt beaktas om den dömde |
| om den dömde under verkställig- | under verkställigheten i kriminal- |
| heten i kriminalvårdsanstalt | vårdsanstalt |
1.inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2.annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Om den dömde avtjänar fängelse i minst
1. fyra år och straffet åtminstone till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid, eller
2. två år och straffet åtminstone till någon del avser brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form
ska den villkorliga frigivningen skjutas upp om det finns en konkret och beaktansvärd risk för att han eller hon begår nya brott av allvarligt slag.
7 §6
Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i beslutet anges med hur många dagar det ska ske.
När antalet dagar som den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst etthundraåttio dagar åt gången.
6Senaste lydelse 2018:1253.
Prop. 2025/26:34
7
Prop. 2025/26:34
8
| 8 §7 | ||||
| Om flera fängelsestraff verkställs | Om flera fängelsestraff verkställs | |||
| samtidigt, ska vid tillämpning av | samtidigt, ska vid tillämpning av | |||
| 6 § första stycket hänsyn tas till den | 6 § första stycket hänsyn tas till den | |||
| sammanlagda fängelsetiden. Detta | sammanlagda fängelsetiden. Detta | |||
| gäller dock inte tid för fängelse som | gäller dock inte tid för fängelse som | |||
| verkställs med tillämpning av 6 § | verkställs | |||
| andra stycket eller som dömts ut | 1. med tillämpning av 6 § andra | |||
| enligt 28 kap. 3 § eller förvandlings- | stycket, | |||
| straff för böter. | 2. med | anledning av | en | dom |
| enligt 28 kap. 3 §, | ||||
| 3. på grund av ett beslut om för- | ||||
| verkande | av villkorligt | medgiven | ||
| frihet enligt 19 § andra stycket eller | ||||
| 34 kap. 5 §, eller | ||||
| 4. som | förvandlingsstraff | för | ||
| böter. | ||||
Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande
| av tid för frihetsberövande. | ||||
| 10 §8 | ||||
| Efter den villkorliga frigiv- | Efter den villkorliga frigivningen | |||
| ningen gäller en prövotid som | gäller en prövotid som motsvarar | |||
| motsvarar den strafftid som återstår | den strafftid som återstår vid | |||
| vid frigivningen, | dock minst | frigivningen, dock minst två år. | ||
| trehundrasextiofem dagar. | ||||
| Straffet är helt verkställt vid | Ett fängelsestraff är helt verk- | |||
| prövotidens | utgång | förutsatt | att | ställt vid prövotidens utgång om |
| villkorligt | medgiven frihet | inte | villkorligt medgiven frihet inte | |
| längre kan förklaras förverkad. | längre kan förklaras förverkad. | |||
12 §9
Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.
Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.
7Senaste lydelse 2018:1253.
8Senaste lydelse 2019:464.
9Senaste lydelse 2019:464.
Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid prövotidens utgång.
dig till fortsatt brottslighet eller om Prop. 2025/26:34 det finns särskilda skäl.
Övervakningen upphör vid prövotidens utgång eller vid den tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar.
21§10
Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap.
23§11
| Förklaras villkorligt medgiven | Om villkorligt medgiven frihet |
| frihet helt eller delvis förverkad, | har förklarats förverkad, ska det |
| ska med avseende på frågan om ny | som har förverkats anses som ett |
| villkorlig frigivning vad som för- | fängelsestraff enligt strafftidslagen |
| verkats anses som nytt fängelsestraff. | (2018:1251). |
| Detsamma ska gälla vid beräkning | |
| av strafftid enligt strafftidslagen | |
| (2018:1251). |
28 kap.
3§12
| Skyddstillsyn | får förenas med | Skyddstillsyn får förenas med |
| fängelse i lägst | fjorton dagar och | fängelse i lägst en och högst tre |
| högst tre månader. | månader. | |
Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte samtidigt döma till böter enligt 2 § eller meddela föreskrift om samhällstjänst.
| Om förhållandena kräver det, får | Om förhållandena kräver det, får |
| rätten förordna att domen på | rätten bestämma att domen på |
| fängelse skall gå i verkställighet | fängelse ska verkställas trots att |
| trots att den inte har vunnit laga | den inte har fått laga kraft. |
| kraft. |
34kap.
5 §13
| Tillämpas 1 § första stycket eller | Om 1 § första stycket tillämpas i | ||
| 3 § i fråga om någon som villkorligt | fråga om brott som har begåtts | ||
| frigetts från fängelse, ska, om | under prövotiden för någon som | ||
| brottet har begåtts under prövotiden, | villkorligt frigetts från fängelse, ska | ||
| den villkorligt medgivna friheten | den | villkorligt | medgivna |
10Senaste lydelse 2019:464.
11Senaste lydelse 2018:1253.
12Senaste lydelse 1998:604.
| 13 Senaste lydelse 2019:464. | 9 |
Prop. 2025/26:34
10
| eller en del av denna förklaras | friheten förklaras förverkad om inte |
| förverkad om inte särskilda skäl talar | särskilda skäl talar mot det. |
mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta
1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
| 2. om lång tid har förflutit mellan | 2. om lång tid har förflutit mellan | ||||
| brotten, eller | brotten samt om lång tid har | ||||
| förflutit mellan tidpunkten för den | |||||
| villkorliga frigivningen och den | |||||
| nya brottsligheten, eller | |||||
| 3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt. | |||||
| Om rätten inte beslutar om | Om rätten inte beslutar om | ||||
| förverkande enligt första stycket, får | förverkande enligt första stycket, får | ||||
| den besluta om åtgärd som avses i | den besluta om åtgärd som avses i | ||||
| 26 kap. | 19 § | första | stycket eller | 26 kap. 19 § första stycket eller | |
| förlänga | prövotiden med | högst | förlänga prövotiden med högst ett | ||
| trehundrasextiofem | dagar | utöver | år utöver den tid som följer av | ||
| den tid som följer av 26 kap. 10 §. | 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte | ||||
| Rätten får dock inte besluta om | besluta om elektronisk övervakning | ||||
| elektronisk | övervakning | enligt | enligt 26 kap. 17 §. | ||
26 kap. 17 §.
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
37kap.
7 §14
| Kriminalvårdens beslut i frågor | Kriminalvårdens beslut i | frågor | ||||
| som avses i | 26 kap. 12 § | första | som avses i 26 kap. 12 §, 13 § andra | |||
| stycket, 13 § | andra | stycket, | 15 § | stycket, 15 § andra stycket, 16 och | ||
| andra stycket, | 16 och 17 §§ och | 17 §§ och 19 § första stycket samt | ||||
| 19 § första stycket samt 28 kap. 7 § | 28 kap. 7 § får överklagas till den | |||||
| får överklagas till den övervak- | övervakningsnämnd | inom | vars | |||
| ningsnämnd inom vars verksam- | verksamhetsområde | det frivårds- | ||||
| hetsområde | det | frivårdskontor | kontor ligger där den övervakade är | |||
| ligger där den övervakade är | inskriven. | |||||
| inskriven. | ||||||
14Senaste lydelse 2021:249.
| 11 §15 | Prop. 2025/26:34 | |||||
| Beslut av en övervakningsnämnd | Beslut av en övervakningsnämnd | |||||
| i frågor som avses i 26 kap. 12 § | i frågor som avses i 26 kap. 12, 16, | |||||
| första stycket, 16, 17, 19 och 22 §§ | 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 7 och | |||||
| samt | 28 kap. | 7 och | 11 §§ får | 11 §§ får överklagas till tingsrätten | ||
| överklagas till tingsrätten i den ort | i den ort där övervakningsnämnden | |||||
| där övervakningsnämnden ligger. | ligger. Om beslutet rör frågor som | |||||
| Om beslutet rör frågor som avses i | avses i 26 kap. 12, 16, 17 eller 19 § | |||||
| 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17 | eller 28 kap. 7 §, får det överklagas | |||||
| eller 19 § eller 28 kap. 7 §, får det | av Kriminalvården. Överklagandet | |||||
| överklagas av | Kriminalvården. | ska ges in till övervaknings- | ||||
| Överklagandet ska ges in till över- | nämnden. Klagotiden räknas från | |||||
| vakningsnämnden. Klagotiden räk- | den dag då den klagande fick del av | |||||
| nas från den dag då den klagande | beslutet. Vid överklagande gäller | |||||
| fick del | av beslutet. Vid över- | lagen (1996:242) om domstols- | ||||
| klagande | gäller | lagen | (1996:242) | ärenden. | Övervakningsnämnden | |
| om | domstolsärenden. | Övervak- | ska dock inte vara part i domstolen. | |||
ningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.
Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket, 6 a och 7 §§ samt 10 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet,
b) fängelsestraff på livstid som omvandlats till fängelsestraff på viss tid före ikraftträdandet, och
c) fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet och som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
3.För fängelsestraff som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet som har meddelats före ikraftträdandet gäller 26 kap. 6 § och 8 § första stycket i den äldre lydelsen.
| 15 Senaste lydelse 2021:249. | 11 |
Prop. 2025/26:34
12
2.2Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 26 kap. 6 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
| Lydelse enligt 2.1 | Föreslagen lydelse |
26kap. 6 §1
| När tre fjärdedelar av ett tids- | När tre fjärdedelar av ett tids- |
| bestämt fängelsestraff som uppgår | bestämt fängelsestraff som uppgår |
| till sex år eller mer har avtjänats ska | till tre år eller mer har avtjänats ska |
| den dömde friges villkorligt. Den | den dömde friges villkorligt. Den |
| som avtjänar ett fängelsestraff som | som avtjänar ett fängelsestraff som |
| är kortare än sex år ska friges | är kortare än tre år ska friges |
| villkorligt när två tredjedelar av | villkorligt när två tredjedelar av |
| fängelsestraffet har avtjänats. | fängelsestraffet har avtjänats. |
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1.fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2.ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet, och b) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut efter ikraftträdandet och
som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse 2025:000.
| 2.3 | Förslag till lag om ändring i brottsbalken | Prop. 2025/26:34 |
Härigenom föreskrivs att 26 kap. 6 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
| Lydelse enligt 2.2 | Föreslagen lydelse |
26kap. 6 §1
| När tre fjärdedelar av ett tids- | När tre fjärdedelar av ett tids- |
| bestämt fängelsestraff som uppgår | bestämt fängelsestraff har avtjänats |
| till tre år eller mer har avtjänats ska | ska den dömde friges villkorligt. |
| den dömde friges villkorligt. Den | |
| som avtjänar ett fängelsestraff som | |
| är kortare än tre år ska friges |
villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1.fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2.ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet, och b) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut efter ikraftträdandet och
som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
| 1 Senaste lydelse 2025:000. | 13 |
Prop. 2025/26:34
14
2.4Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
Härigenom föreskrivs att 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
15 §1
Om böter inte har kunnat drivas in och det beror på trots från den bötfällde, ska böterna på talan av åklagare förvandlas till fängelse. Bötesförvandling ska också ske om det av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
Om den bötfällde, när förvandlingsstraffet ska beslutas, är skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, ska också
| dessa böter förvandlas. | ||
| Förvandlingsstraffet ska bestäm- | Förvandlingsstraffet ska bestäm- | |
| mas till fängelse i lägst fjorton | mas till fängelse i lägst en och högst | |
| dagar och högst tre månader. | tre månader. | |
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2.För bötesstraff som har dömts ut före ikraftträdandet gäller 15 § i den äldre lydelsen.
1Senaste lydelse 2020:1074.
2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
Prop. 2025/26:34
En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet vann laga kraft.
En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tolv år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet fick laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
15
Prop. 2025/26:34
16
2.6Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)
Härigenom föreskrivs i fråga om fängelselagen (2010:610) dels att 10 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 12 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
10kap. 4 §
| En intagen som ska genomgå en | En intagen som ska genomgå en | |||||
| utredning om risk för återfall i | utredning om risk för återfall i | |||||
| brottslighet | enligt | 10 § lagen | brottslighet enligt 12 kap. 6 § eller | |||
| (2006:45) | om omvandling | av | enligt | 10 § lagen (2006:45) om | ||
| fängelse på livstid, får vistas | omvandling av fängelse på livstid, | |||||
| utanför anstalt i den utsträckning | får vistas utanför anstalt i den | |||||
| som den myndighet som ansvarar | utsträckning som den | myndighet | ||||
| för utredningen | bedömer | är | som | ansvarar för | utredningen | |
| nödvändig för att utredningen ska | bedömer är nödvändig för att | |||||
| kunna genomföras. | utredningen ska kunna genomföras. | |||||
12kap. 6 §
Kriminalvården får besluta att hämta in en utredning med utlåtande om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag (riskutredning).
7 §
Ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för nya brott av allvarligt slag får bara meddelas om en riskutredning enligt 6 § har hämtats in. En sådan utredning behöver dock inte hämtas in om det är uppenbart obehövligt.
| 8 § | Prop. 2025/26:34 |
| En riskutredning enligt 6 § ska | |
| utföras av | Rättsmedicinalverket. |
Utredningen ska utföras skyndsamt och ges in till Kriminalvården inom sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till Rättsmedicinalverket.
9 §
Ett
En urinprovtagning får inte utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska.
10 §
Sådana uppgifter om den dömde som behövs för genomförandet av en riskutredning enligt 6 § ska lämnas ut till Rättsmedicinalverket från en verksamhet där det gäller
1. sekretess enligt 25 kap.
2.tystnadsplikt enligt 29 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 6 kap.
| 12 § | patientsäkerhetslagen |
| (2010:659) | eller 17 kap. 11 § |
socialtjänstlagen (2025:400).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
17
Prop. 2025/26:34
18
2.7Förslag till lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251)
Härigenom föreskrivs att 21 § strafftidslagen (2018:1251) ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
21 §
En dömd ska meddelas ett strafftidsbeslut som fastställer
1.dagen för strafftidens början,
2.fängelsestraffets längd i dagar,
| 3. antalet dagar som ska tillgodo- | 3. antalet dagar som | ska till- | |||
| räknas | av | tidigare | frihets- | godoräknas av tidigare frihets- | |
| berövande, och | berövande, | ||||
| 4. dagen för strafftidens slut. | 4. dagen för strafftidens slut, | ||||
| 5. tidigaste dag för villkorlig fri- | |||||
| givning, | |||||
| 6. återstående strafftid | i dagar, | ||||
| och | |||||
| 7. dagen för prövotidens utgång. | |||||
Om fängelsestraffet uppgår till mer än trettio dagar, ska beslutet även fastställa
1.tidigaste dag för villkorlig frigivning,
2.återstående strafftid i dagar,
och
3.dagen för prövotidens utgång.
Om ett beslut enligt första stycket avser ett fängelsestraff på livstid, ska beslutet fastställa
1.dagen för strafftidens början, och
2.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande om straffet tidsbestäms.
Beslutet ska meddelas utan dröjsmål.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
| 3 | Ärendet och dess beredning | Prop. 2025/26:34 | ||
| Den 30 juni 2022 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag | ||||
| att överväga och föreslå ändringar i bland annat lagstiftningen om | ||||
| villkorlig frigivning och skyddstillsyn som kan innebära ett förstärkt | ||||
| samhällsskydd vid allvarlig och upprepad brottslighet, minska risken för | ||||
| återfall i brott, leda till ökad trygghet för brottsoffer samt medföra skärpta | ||||
| reaktioner vid misskötsamhet eller återfall i brott (dir. 2022:95). I | ||||
| uppdraget ingick bland annat att överväga och, om lämpligt, föreslå | ||||
| ändringar av bestämmelserna om när villkorlig frigivning tidigast får ske | ||||
| och av regleringens utformning som en presumtion för att villkorlig | ||||
| frigivning ska ske. | ||||
| Genom tilläggsdirektiv som beslutades den 1 juni 2023 skulle utredaren | ||||
| också lämna förslag på bland annat en skärpt reglering som innebär att | ||||
| villkorlig frigivning som huvudregel inte ska beviljas annat än om det | ||||
| finns särskilda skäl och att villkorlig frigivning kan ske tidigast efter tre | ||||
| fjärdedelar av strafftiden (dir. 2023:74). | ||||
| Utredningen, som antog namnet Utredningen om påföljder, återfall och | ||||
| verkställighet, överlämnade den 4 juli 2024 betänkandet Ett ändamåls- | ||||
| enligt samhällsskydd – Vissa reformer av straff- och straffverkställighets- | ||||
| lagstiftningen (SOU 2024:48). En sammanfattning av betänkandet i | ||||
| relevanta delar finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag i relevanta delar | ||||
| finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över | ||||
| remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på | ||||
| regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet | ||||
| (Ju2024/01558). | ||||
| Som ett led i den fortsatta beredningen av betänkandet utarbetades ett | ||||
| utkast till lagrådsremiss (Ju2025/01048). Utkastet behandlar betänkandets | ||||
| förslag om skärpta regler för villkorlig frigivning. I utkastet lämnas även | ||||
| förslag om utökade möjligheter att skjuta upp villkorlig frigivning. En | ||||
| sammanfattning av utkastet finns i bilaga 4. Utkastets lagförslag finns i | ||||
| bilaga 5. Utkastet har remissbehandlats. En | förteckning över remiss- | |||
| instanserna | finns i bilaga 6. Remissyttrandena | finns tillgängliga på | ||
| regeringens webbplats (regeringen.se) och | i | Justitiedepartementet | ||
| (Ju2025/01048). | |
| I denna proposition behandlas förslagen som rör villkorlig frigivning i | |
| betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd – Vissa reformer av straff- | |
| och straffverkställighetslagstiftningen och förslagen i utkastet till | |
| lagrådsremiss. | |
| Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om | |
| att ta bort presumtionen för villkorlig frigivning (bet. 2020/21:JuU8 | |
| punkt 2, rskr. 2020/21:166). Tillkännagivandet, som behandlas i avsnitt | |
| 5.1, är slutbehandlat. | |
| Riksdagen har även tillkännagett för regeringen att reglerna om | |
| villkorlig frigivning bör skärpas för den som återfallit i likartad brottslighet | |
| (bet. 2014/15:JuU17 punkt 15, rskr. 2014/15:153). Enligt tillkänna- | |
| givandet ska den dömde som huvudregel avtjäna minst tre fjärdedelar av | |
| det nya straffet (bet 2014/15:JuU17 s. 28 och 29). Genom förslagen i | |
| avsnitt 5.1, 6.2, 7.1 och 7.2 är tillkännagivandet tillgodosett och därmed | |
| slutbehandlat. | 19 |
| Prop. 2025/26:34 | Lagrådet |
| Regeringen beslutade den 28 augusti 2025 att inhämta Lagrådets yttrande | |
| över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. | |
| Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.5, 6.1, 6.2, 6.3, 7.2 och 9 och | |
| i författningskommentaren (avsnitt 11.1 och 11.5). Regeringen följer i | |
| huvudsak Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen görs även | |
| vissa språkliga och redaktionella ändringar. | |
| Regeringen föreslår även en ändring i fängelselagen som innebär att | |
| upplysningsbestämmelsen i 12 kap. 6 § andra stycket tas bort. Vidare | |
| föreslås att övergångsbestämmelsen till 26 kap. 10 § brottsbalken ändras | |
| på så sätt att bestämmelsen i den äldre lydelsen ska gälla även för | |
| fängelsestraff på livstid som omvandlats till fängelsestraff på viss tid före | |
| ikraftträdandet och fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet och | |
| som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som | |
| omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet. Ändringarna är | |
| författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets | |
| hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat | |
| Lagrådets yttrande över dessa förslag. |
20
4Reglerna om fängelse och villkorlig frigivning
4.1Fängelse
4.1.1Fängelsestraffets längd
Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som närmare är föreskrivet för de olika brottstyperna. Fängelse på viss tid får inte understiga fjorton dagar och inte överstiga tio år. Dock får fängelse på viss tid bestämmas till högst arton år, om fängelse på längre tid än tio år och på livstid är föreskrivet för brottet, eller om det följer av bestämmelserna om fängelse som gemensamt straff för flera brott, fängelsestraffets längd i återfallssituationer eller vid synnerligen försvårande omständigheter. (26 kap. 1 § brottsbalken.)
Allmänna fängelseminimum är alltså fjorton dagar, och det högsta tidsbestämda straffet är arton år.
När fängelse döms ut i förening med skyddstillsyn gäller i stället vad som anges i 28 kap. 3 §. Där föreskrivs att skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader. Straffminimum är alltså detsamma, fjorton dagar, men straffmaximum är i stället tre månader.
4.1.2Verkställighet av fängelsestraff i kriminalvårdsanstalt
Enligt 26 kap. 4 § brottsbalken ska den som har dömts till fängelse avtjäna straffet i kriminalvårdsanstalt, om inte annat är särskilt föreskrivet. Ett
fängelsestraff kan i vissa fall verkställas helt utanför anstalt, om Prop. 2025/26:34 förutsättningarna för det är uppfyllda. Verkställigheten sker då i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Närmare bestämmelser om
när ett fängelsestraff kan verkställas utanför anstalt och villkoren för verkställighetsformen finns i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll. I detta sammanhang bör även noteras att regeringen i augusti 2025 har överlämnat en proposition till riksdagen om utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. I propositionen föreslås lagändringar som ökar möjligheterna att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning (propositionen Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning, prop. 2024/25:202). Bestämmelser om verkställighet av fängelse i kriminalvårdsanstalt finns, förutom i 26 kap. brottsbalken, i fängelselagen (2010:610) och fängelseförordningen (2010:2010). Kompletterande bestämmelser finns i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse (KVFS 2011:1 FARK Fängelse).
Av 1 kap. 4 § fängelselagen framgår att varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas. Verkställigheten ska särskilt inriktas på åtgärder som är ägnade att förebygga återfall i brott, i den utsträckning det är möjligt utan att kravet på samhällsskydd eftersätts. För varje intagen ska det även upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan. Verkställigheten ska planeras och utformas efter samråd med den intagne och i samverkan med berörda myndigheter (1 kap. 5 § fängelselagen).
Verkställighetsplanen ska grundas på en utredning, dels om den intagnes behov av stöd och kontroll, dels om vilka åtgärder som bör vidtas under verkställigheten för att minska risken för återfall i brott. Under verkställigheten ska planen fortlöpande följas upp och ändras när det finns anledning till det (6 § fängelseförordningen).
4.1.3Villkorlig frigivning
Den som har dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff ska friges villkorligt när minst två tredjedelar av fängelsestraffet, men alltid minst trettio dagar, har avtjänats. Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som dömts ut i förening med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller från ett förvandlingsstraff för böter. (26 kap. 6 § brottsbalken.) Den villkorliga frigivningen kan under vissa omständigheter skjutas upp, se avsnitt 4.1.5.
Kravet på att minst trettio dagar ska avtjänas innan villkorlig frigivning aktualiseras innebär att fängelsestraff som är högst en månad inte omfattas av systemet med villkorlig frigivning.
Reglerna om villkorlig frigivning innebär att verkställighet av straffet fortfarande pågår efter det att den dömde har frigetts från fängelset. Syftet med den villkorliga frigivningen är att den dömde under denna del av straffverkställigheten ska anpassas till ett liv i samhället utan kriminalitet.
21
| Prop. 2025/26:34 | Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den |
| strafftid som återstår vid frigivningen, men alltid minst ett år (26 kap. | |
| 10 §). Under den villkorliga frigivningen ska den frigivne vara skötsam | |
| och efter förmåga försöka försörja sig och betala eventuellt skadestånd | |
| som har dömts ut på grund av brottet. Den frigivne är också skyldig att | |
| inställa sig hos Kriminalvården efter kallelse. (Se 26 kap. 11 §.) | |
| Den frigivne ska under prövotiden, antingen vid frigivningstidpunkten | |
| eller senare, ställas under övervakning efter beslut av Kriminalvården, om | |
| det behövs för att minska risken för att han eller hon begår nya brott eller | |
| för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället | |
| (26 kap. 12 §). Se vidare angående övervakning under prövotiden i | |
| avsnitt 4.1.4. | |
| Om Kriminalvården har beslutat om övervakning får myndigheten också | |
| besluta om särskilda föreskrifter enligt 26 kap. 16 §. En särskild föreskrift | |
| får avse bland annat deltagande i återfallsförebyggande eller missbruks- | |
| relaterad programverksamhet, vistelseort eller andra anvisningar om på | |
| vilka platser eller inom vilka områden den dömde ska vistas eller inte får | |
| vistas, eller skyldighet att lämna olika former av prov för kontroll av att | |
| den övervakade inte är påverkad av vissa närmare angivna medel. En | |
| sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid, högst ett år, åt gången. Om det | |
| behövs för att kontrollera att en föreskrift enligt 16 § följs får Kriminal- | |
| vården besluta om elektronisk övervakning (26 kap. 17 §). | |
| Om den dömde missköter sig under prövotiden får Kriminalvården enligt | |
| 26 kap. 19 § besluta om de åtgärder som framgår av 18 §, vilket bland | |
| annat är nya eller ändrade föreskrifter och varning. Om misskötsamheten | |
| är allvarlig och det kan antas att den frigivne inte rättar sig efter någon | |
| sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta får i stället övervaknings- | |
| nämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid | |
| om högst nittio dagar varje gång. | |
| Vid återfall i brott under prövotiden kan domstolen besluta om | |
| förverkande av villkorligt medgiven frihet eller, om så inte sker, bland annat | |
| förlänga prövotiden med upp till ett år (34 kap. 5 §). Domstolen får besluta | |
| om förverkande av villkorligt medgiven frihet om frågan tas upp i ett mål | |
| där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens | |
| utgång, medan de alternativa åtgärderna endast får beslutas före | |
| prövotidens utgång. Frågor kopplade till förverkande av villkorligt | |
| medgiven frihet behandlas mer utförligt i avsnitt 4.1.6. | |
| Alla rättsverkningar som kan följa på grund av misskötsamhet eller | |
| återfall i brott är alltså knutna till prövotiden. Det är således under den | |
| tiden som ett straffhot finns för den dömde och det är endast om ett brott | |
| eller annan misskötsamhet begås under prövotiden som övervaknings- | |
| nämnd eller domstol kan förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller | |
| besluta om andra åtgärder enligt 26 kap. |
|
| För den som friges villkorligt är fängelsestraffet till fullo verkställt först | |
| när prövotiden har löpt ut, förutsatt att villkorligt medgiven frihet inte längre | |
| kan förklaras förverkad (26 kap. 10 § andra stycket). För de kortaste | |
| fängelsestraffen, som inte omfattas av systemet med villkorlig frigivning, | |
| gäller i stället att fängelsestraffet är till fullo verkställt vid tidpunkten för | |
| frigivning. | |
| Om villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad och en villkorlig | |
| 22 | frigivning i sin tur sker från den förverkade delen, som på verkställig- |
hetsplanet lagts samman med ett annat fängelsestraff, anses påföljden inte Prop. 2025/26:34 fullt verkställd innan den nya prövotiden löpt ut. Med den nya prövotiden
avses den prövotid som började löpa vid den nya villkorliga frigivningen från den förverkade delen som på verkställighetsplanet lagts samman med ett annat fängelsestraff.
4.1.4Övervakning under prövotiden
Fram till 1983 var övervakning i samband med villkorlig frigivning obligatorisk. Detta ändrades dock till att övervakning endast skulle beslutas om det ansågs påkallat. Ändringen motiverades främst med att frivårdens resurser skulle koncentreras till de fall där övervakningen fyller ett behov och där den kan förväntas fylla en positiv funktion (propositionen om ändring i brottsbalken m.m., prop. 1982/83:85 s.
Det är Kriminalvården som beslutar om övervakning. Övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter samt pågå under hela prövotiden om inte annat beslutas (26 kap. 12 § tredje stycket och 14 §).
Enligt Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd bör prövningen grundas på en individuell bedömning utifrån såväl övervakningens hjälp- och stödfunktion som dess kontrollfunktion (FARK Frivård, se också prop. 1982/83:85 s. 126). Utgångspunkten är att frivårdens resurser ska koncentreras till de ärenden där övervakningen kan bidra till att minska risken för återfall i brott eller där det finns ett behov av att underlätta återanpassningen till samhället (Kriminalvårdens handbok för övervakning [2019:4] s.
Frågan om övervakning anses behövlig eller inte avgörs i ett första skede genom en initial bedömning under fängelseverkställigheten genom den individuella verkställighetsplaneringen. Om det bedöms finnas ett behov av övervakning läggs en verkställighetsplan för hela verkställigheten, inklusive övervakningen. De återfallsförebyggande åtgärderna genomförs med utgångspunkt i den dömdes risk, behov och mottaglighet. Ju högre risk för återfall, desto fler och mer intensiva insatser krävs för ett effektivt arbete för att förebygga återfall i brott. De kriminogena riskfaktorer som identifieras är således vägledande för bedömningen av övervakningsbehovet.
Om det bedöms finnas en hög risknivå anses den dömde som regel ha behov av övervakning. Vid medelhög risknivå finns ofta, men inte alltid, ett sådant behov. Ju fler behov som identifieras, desto större är behovet av påverkan för att minska risken för brottslighet.
Samhällsskydd, i betydelsen samhällets behov att skydda sig mot personer som har en benägenhet att återfalla i allvarlig brottslighet, kan även vid
låga risknivåer leda till att det beslutas om övervakning. Samhällsskyddet
23
Prop. 2025/26:34 kan också tala för övervakning vid kopplingar till olika former av kriminella grupperingar. Även olika former av stödbehov hos den frigivne för att underlätta hans eller hennes anpassning i samhället kan motivera övervakning. Det gäller bland annat behov av samverkan kring missbruksbehandling, stöd till den som vill lämna en kriminell livsstil och ett kriminellt gäng liksom stöd som syftar till att minska de negativa skadeverkningar som frihetsberövandet har medfört. (Kriminalvårdens handbok för övervakning [2019:4] s.
24
Under övervakningen ska den dömde följa den plan som upprättats och hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin sysselsättning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen. Den som är ställd under övervakning är också skyldig att inställa sig hos övervakaren efter kallelse samt i övrigt hålla kontakt med övervakaren enligt anvisningar. Kriminalvården kan besluta om att samma skyldigheter ska gälla gentemot en anställd vid myndigheten eller mot en annan person (26 kap. 15 §). Bestämmelsen syftar till att säkerställa en god och regelbunden kontakt mellan den frigivne och övervakaren, vilket är viktigt för en framgångsrik övergång till livet i frihet.
Om inte annat beslutas upphör övervakningen vid prövotidens utgång (26 kap. 12 och 13 §§). Enligt 26 kap. 18 § har Kriminalvården en skyldighet att löpande ompröva behovet av övervakning. Kriminalvårdens beslut om övervakning samt beslutet om övervakare och eventuellt biträde får överklagas till övervakningsnämnden (37 kap. 7 §).
4.1.5Uppskjuten villkorlig frigivning
Som redogörs för i avsnitt 4.1.3 ska den som har dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff i regel friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet, men alltid minst trettio dagar, har avtjänats (26 kap. 6 § brottsbalken).
Den villkorliga frigivningen kan dock skjutas upp enligt vad som framgår av 26 kap. 7 § om det finns särskilda skäl mot villkorlig frigivning (26 kap. 6 a §).
Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl mot villkorlig frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde under verkställighet i kriminalvårdsanstalt inte har deltagit i eller misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Med anvisade åtgärder avses en åtgärd eller ett program som Kriminalvården efter en individuell bedömning under verkställighetsplaneringen ansett att det finns behov av, och som också bedömts lämplig och möjlig för den dömde att genomföra. En anvisad åtgärd kan vara en del av den intagnes individuella verkställighetsplan eller en åtgärd som Kriminalvården bedömt vara av sådan karaktär att den bör ingå i den intagnes verkställighetsplan men som till följd av den dömdes negativa inställning till att genomföra åtgärden inte tas med i verkställighetsplanen. (Propositionen En tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder, prop. 2020/21:18 s. 16, 17 och 29.) Enligt Kriminalvårdens handbok om varning, avbrott genom avvikelse och
uppskjuten villkorlig frigivning (2015:1) blir en åtgärd anvisad när verkställighetsplanen fastställs (s. 61).
Vad som utgör en åtgärd som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället avgörs av Kriminalvården efter en individuell bedömning av den dömdes personliga omständigheter. Det kan röra sig om sysselsättning, behandling eller programverksamhet. Vägran att underkasta sig medicinsk behandling kan aldrig leda till uppskjuten villkorlig frigivning, eftersom medicinsk behandling av etiska och legala skäl måste bygga på frivillighet (prop. 2020/21:18 s. 16, 17 och 29).
Med uttrycket föreskrifter som gäller för verkställigheten omfattas enligt förarbetena all normgivning som en intagen har att rätta sig efter, det vill säga lagar, förordningar, Kriminalvårdens föreskrifter och lokala ordningsregler (propositionen En modernare kriminalvårdslag, prop. 2005/06:123 s. 56). En intagen ska enligt 4 § fängelseförordningen bland annat visa hänsyn mot personal och medintagna. Det innebär exempelvis att den intagne inte får utsätta någon för trakasserier eller hänsynslöst beteende och inte får åstadkomma buller som kan störa andra eller sätta upp pornografiska bilder. Med villkor avses annat som är bindande för den intagne, exempelvis vad som bestämts i hans eller hennes verkställighetsplan (prop. 2005/06:123 s. 56).
Fram till den 1 maj 2021 krävdes synnerliga skäl för att den villkorliga frigivningen skulle få skjutas upp, men sedan den 1 maj 2021 gäller enligt 26 kap. 6 a § att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp om det finns särskilda skäl mot villkorlig frigivning (se prop. 2020/21:18). Särskilda skäl i förhållande till 26 kap. 6 a § 1 kan finnas om den dömde vägrar att delta i behandling eller programverksamhet som bedöms vara av stor vikt för att minska risken för återfall i brottslighet, särskilt om risken avser återfall i allvarligare brottslighet, såsom sexualbrott eller våldsbrott. Även vägran att delta i nödvändig behandling mot missbruk kan innebära att det finns särskilda skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen. När det gäller själva deltagandet i de behandlingsåtgärder som blivit införda i verkställighetsplanen kan det finnas särskilda skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den dömde utan giltig anledning uteblir från inplanerade möten eller behandlingstillfällen. Särskilda skäl kan också finnas om den dömde i och för sig deltar i åtgärden men uppträder på ett störande sätt eller inte efter bästa förmåga försöker tillgodogöra sig innehållet i åtgärden. (Prop. 2020/21:18 s. 30 och 31.)
När det gäller 26 kap. 6 a § 2, som redan fanns vid lagändringen den
1 maj 2021, bedömde regeringen att ändringen från synnerliga till särskilda skäl skulle göra att uppskjuten villkorlig frigivning kan komma i fråga i fler fall. Till exempel skulle det inte längre krävas lika frekvent misskötsamhet eller att den pågår under en stor del av verkställighetstiden. Regeringen anförde att det vid fler än ett fall av misskötsamhet avseende regler av större vikt ofta bör anses finnas särskilda skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Det bör dock vid en enstaka överträdelse inte ställas lika höga krav som tidigare på överträdelsens allvar för att den ensam ska kunna leda till uppskjuten villkorlig frigivning. Regeringen betonade dock att en helhetsbedömning alltid ska göras och att även omständigheter som talar till den dömdes fördel ska beaktas. Om den dömde först vägrar att delta i en åtgärd men senare ändrar sig och
Prop. 2025/26:34
25
| Prop. 2025/26:34 | genomför den eller sköter sig under en längre tid efter en inledande |
| misskötsamhet, ska det beaktas som ett skäl mot att skjuta upp den | |
| villkorliga frigivningen. (Prop. 2020/21:18 s. 30 och 31.) | |
| Före lagändringen gällde att tidpunkten för frigivning inte skulle | |
| påverkas av den intagnes uppträdande i största allmänhet, utan endast om | |
| den intagne i ett enskilt fall på ett klart och allvarligt sätt hade brutit mot | |
| de regler som gäller för verkställigheten. Med detta avsågs framför allt | |
| föreskrifter och villkor av större vikt. Som regel ansågs att det krävdes | |
| flera omständigheter som tillsammans hade en sådan tyngd att den | |
| villkorliga frigivningen skulle skjutas upp. Upprepad eller systematisk | |
| misskötsamhet kunde dock leda till uppskjuten villkorlig frigivning även | |
| om varje enskild händelse var av mindre allvarligt slag (prop. 2005/06:123 | |
| s. 56 och 57). | |
| Beslut om varning får enligt 12 kap. 1 § fängelselagen meddelas en | |
| intagen som bryter mot de föreskrifter och villkor som gäller för | |
| verkställigheten och utgör ett viktigt underlag vid den samlade | |
| bedömningen av verkställigheten. Att en varning har meddelats är dock | |
| inte någon formell förutsättning för att en händelse ska kunna läggas till | |
| grund för ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning. Även misskötsam- | |
| het vid placering i häkte under verkställighet av fängelsestraff, liksom | |
| under vistelse utanför anstalt enligt |
|
| vid helhetsbedömningen. Om den villkorliga frigivningen skjuts upp kan | |
| de omständigheter som ligger till grund för det beslutet inte läggas till | |
| grund för senare beslut om att ytterligare skjuta upp den villkorliga | |
| frigivningen. Om den villkorliga frigivningen däremot inte skjuts upp | |
| finns inget hinder mot att beakta misskötsamheten inom ramen för ett | |
| senare ärende om uppskjuten villkorlig frigivning (26 kap. 6 a och 7 §§ | |
| brottsbalken och Allmänna råd FARK Fängelse till 12 kap. 2 § fängelse- | |
| lagen). | |
| Om den villkorliga frigivningen skjuts upp ska det i beslutet anges med | |
| hur många dagar det ska ske. När antalet dagar som den villkorliga | |
| frigivningen ska skjutas upp med bestäms ska arten och omfattningen av | |
| de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp | |
| särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst | |
| 180 dagar åt gången (26 kap. 7 § brottsbalken). | |
| Hur arten och omfattningen av olika slags överträdelser ska påverka | |
| tidpunkten för den villkorliga frigivningen är enligt förarbetena upp till | |
| rättstillämpningen att avgöra. För att den villkorliga frigivningen ska | |
| skjutas upp med maximitiden sex månader torde emellertid krävas mycket | |
| långvarig och omfattande misskötsamhet. För att den intagne inte ska | |
| riskera dubbelbestraffning ska misskötsamhet i form av brott i första hand | |
| hanteras inom det straffrättsliga systemet och inte genom att den | |
| villkorliga frigivningen skjuts upp. (Prop. 2005/06:123 s. |
|
| Frågor om uppskjutande av villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 a och | |
| 7 §§ brottsbalken ska avgöras skyndsamt (12 kap. 3 § fängelselagen). | |
| Beslutet fattas av Kriminalvården och gäller omedelbart om inte något | |
| annat beslutas (26 kap. 9 § brottsbalken). I mål och ärenden om uppskjuten | |
| villkorlig frigivning ska ett offentligt biträde förordnas för den intagne, om | |
| det inte måste antas att behov av biträde saknas. Innan ett beslut om | |
| uppskjuten villkorlig frigivning meddelas ska den intagne beredas tillfälle | |
| 26 | att yttra sig (12 kap. 5 § fängelselagen). Kriminalvårdens beslut om |
uppskjuten villkorlig frigivning får överklagas till allmän förvaltnings- Prop. 2025/26:34 domstol (38 kap. 14 § brottsbalken).
Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse som anger när frågan om uppskjuten villkorlig frigivning senast måste tas upp till prövning. Enligt Kriminalvårdens handbok om varning, avbrott genom avvikelse och uppskjuten villkorlig frigivning (2015:1) ska ett ställningstagande om uppskjutande av villkorlig frigivning göras för samtliga intagna. Enligt handboken behövs ett ställningstagande avseende uppskjuten villkorlig frigivning för att beslut om särskild utslussningsåtgärd ska kunna fattas. Om det inte är uppenbart att det saknas förutsättningar för utslussningsåtgärder ska tidpunkten för ställningstagande sättas innan halva strafftiden har avtjänats. Ett ställningstagande bör göras i god tid före planerat datum för utslussningsåtgärd så att påbörjandet av utslussningsåtgärden inte försenas i onödan. Det är exempelvis uppenbart att förutsättningar för utslussningsåtgärder saknas om den intagne gjort sig skyldig till allvarlig misskötsamhet.
Verksamhetsstället ska flytta fram tidpunkten för ställningstagande om särskild utslussningsåtgärd inte är aktuell när den fastställda tidpunkten för ställningstagande infaller. Om utslussningsåtgärd över huvud taget inte är aktuell fattas beslut om uppskjuten villkorlig frigivning i ett sent skede av verkställigheten för att en så stor del av verkställigheten som möjligt ska kunna beaktas i bedömningen. Kriminalvårdens målsättning är att hinna utreda och fatta beslut i ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning senast en månad före planerad dag för villkorlig frigivning. (Kriminalvårdens handbok om varning, avbrott genom avvikelse och uppskjuten villkorlig frigivning [2015:1] s. 60.)
4.1.6Förverkande av villkorligt medgiven frihet
Om den frigivne allvarligt missköter sig under prövotiden och det kan antas att han eller hon inte rättar sig efter någon sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta med anledning av misskötsamheten får övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid om högst nittio dagar varje gång (26 kap. 19 § brottsbalken).
Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som har dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap. brottsbalken. Av 34 kap. 1 § framgår att om någon som har dömts till fängelse antingen har begått ett annat brott före domen (nyupptäckt brott) eller har begått ett nytt brott efter domen men innan påföljden helt har verkställts eller annars upphört (nytt brott) ska rätten, som huvudregel, bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten. Rätten får dock i vissa fall i stället besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den tillkommande brottsligheten, eller undanröja den utdömda påföljden och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.
Enligt 34 kap. 3 § får ett beslut om att tidigare utdömd påföljd också ska avse tillkommande brottslighet endast fattas om det är fråga om nyupptäckt brottslighet som, i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen, med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse.
Om rätten bestämmer en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten
eller beslutar att en tidigare utdömd påföljd ska avse också den till-
27
Prop. 2025/26:34 kommande brottsligheten, i fråga om någon som villkorligt frigetts från fängelse, ska rätten, om brottet har begåtts under prövotiden, förklara den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förverkad om inte särskilda skäl talar emot det (34 kap. 5 § första stycket).
Som särskilda skäl för att inte förverka, eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet, får rätten beakta om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, om lång tid förflutit mellan brotten eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt (34 kap. 5 § andra stycket).
Ett beslut om att förverka den villkorligt medgivna friheten innebär att den dömde får avtjäna den förverkade tiden – det vill säga en del av eller hela den återstående strafftiden – vid återfall i brott, och upp till nittio dagar vid misskötsamhet.
Av 26 kap. 23 § framgår att den del som förverkats ska anses som ett nytt fängelsestraff med avseende på frågan om ny villkorlig frigivning. Detsamma gäller vid beräkning av strafftid enligt strafftidslagen. Med andra ord ska den förverkade delen verkställas som ett nytt fängelsestraff från vilket ny villkorlig frigivning ska ske enligt 26 kap. 6 §. Av 26 kap. 8 § framgår att den förverkade strafftiden ska läggas samman med det utdömda fängelsestraffet. Den som har fått sin villkorligt medgivna frihet undanröjd kommer därför återigen att villkorligt friges från det fängelsestraff som ska avtjänas till följd av förverkandebeslutet.
Om den dömde har varit omhändertagen med stöd av 26 kap. 22 §, häktad eller anhållen med anledning av de brott som prövats i målet eller som påföljden avser ska den tiden räknas såsom avtjänad tid och tillgodoräknas den dömde när frigivningstidpunkten bestäms (se 2 § lagen [2018:1250] om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande).
4.2Det finns ett behov av ett skärpt regelverk
Regeringens bedömning
Det finns ett behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll, reglerna om villkorlig frigivning och reaktionerna mot återfall och misskötsamhet efter villkorlig frigivning.
Utredningens bedömning
Utredningen gör inte någon separat samlad bedömning av behovet av skärpningar av regelverket. Utredningen föreslår vissa skärpningar av regelverket som i utkastet till lagrådsremiss redovisas i anslutning till de enskilda förslagen, se avsnitt 5 och 7.
Remissinstanserna
Remissinstansernas synpunkter på de förslag som utredningen lämnar redogörs för i avsnitt 5 och 7.
28
Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss
Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över bedömningen i utkastet. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) anser att den ökade repressionsnivå som enligt utkastet behövs inte är tillräckligt motiverad. Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) anser bland annat att det är svårt att påvisa effekter av de åtgärder som enligt utkastet är behövliga och att det inte är helt klart vad som avses med att fokus flyttas från gärningsman till brottsoffer. Vidare pekar universitetet på den kraftiga kostnadsökningen för den ökade straffrättsliga kontrollen.
Skälen för regeringens bedömning
Samhället har genomgått stora förändringar de senaste åren. Det har bland annat skett en ökning av grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar och den systematiska och organiserade brottsligheten har kommit att påverka allt fler delar av samhället. Polismyndigheten har bedömt att 14 000 personer är aktiva i kriminella nätverk och att 48 000 personer har koppling till sådana nätverk (Polismyndigheten, Nationella operativa avdelningen, Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige, 2024). Brottsligheten drabbar också i allt större utsträckning tredje man.
Staten har en skyldighet att skydda sina medborgare från brott och därmed en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda individer. Detta utgör en central aspekt av samhällsskyddet och gäller såväl för dem som är direkt drabbade som målsägande som för dem som är potentiella brottsoffer och lever i en miljö där hot, våld och utpressning är vanligt förekommande och där det finns en risk för att tredje man skadas. Behovet av samhällsskydd är särskilt påtagligt vid allvarliga brott mot liv och hälsa samt återfall i sådan brottslighet. Samhället måste kunna reagera adekvat mot den typen av brottslighet.
Kriminalpolitikens främsta syfte är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. Straffsystemet, inbegripet påföljdssystemet, har en central roll i det sammanhanget. Redan en liten minskning av fortsatt brottslighet har stor betydelse när det gäller att minska de effekter i form av mänskligt lidande och andra olägenheter som brott leder till. Ett minskat antal återfall i brott har vidare en positiv effekt på samhällets kostnader. Det kan vara svårt att påvisa vilka effekter på brottsligheten, och i förlängningen för enskilda och för samhället, som straffrättsliga åtgärder kan innebära. Det är därför angeläget att noga överväga vilka metoder som bäst kan bidra till att minska brottsligheten och öka tryggheten. Straffet är repressivt, men möjliggör också kontroll och påverkan för att förebygga återfall i brott. Straffet innebär även att den dömde under en period kan förhindras att begå nya brott utanför anstalten. I det sagda ligger att straffet kan tillgodose angelägna samhällsskyddsintressen som att hindra fortsatt brottsaktivitet och skapa trygghet för brottsoffer.
Mot den bakgrunden genomför regeringen en omfattande omläggning av kriminalpolitiken. En del av denna omläggning utgörs av ett grund-
Prop. 2025/26:34
29
| Prop. 2025/26:34 | läggande perspektivskifte, från gärningsman till brottsoffer och samhälls- |
| skydd. För att åstadkomma detta ses centrala delar av strafflagstiftningen | |
| över. Att skärpa enskilda straff är nödvändigt, men inte tillräckligt. Det | |
| finns också ett behov av att skärpa innehållet i de befintliga påföljderna. | |
| Fängelsestraffet fyller i det sammanhanget en viktig funktion. Den som | |
| avtjänar ett fängelsestraff i anstalt kan inte, under den tid som han eller hon | |
| är frihetsberövad, begå nya brott ute i samhället. För att upprätthålla | |
| samhällsskyddet tas det vid verkställigheten av ett fängelsestraff särskild | |
| hänsyn när det gäller intagna som har gjort sig skyldiga till allvarlig | |
| brottslighet. Det ska bland annat beslutas om särskilda villkor för | |
| långtidsdömda om placering i anstalt, permission och särskilda utsluss- | |
| ningsåtgärder (1 kap. 7 § fängelselagen). Kriminalvårdens kärnuppdrag är | |
| att förebygga återfall i brott. En del av Kriminalvårdens återfallsföre- | |
| byggande arbete är att de dömda som konstateras ha medelhög eller hög | |
| risk för återfall i brott deltar i behandlingsprogram. Det finns också | |
| möjligheter för Kriminalvården att kontrollera vilka kontakter den intagne | |
| har med omvärlden. | |
| Fängelsestraffet är också den mest ingripande påföljd som kan dömas ut i | |
| dag och den straffrättsliga konsekvens som riktas mot dem som begår de | |
| allvarligaste brotten. Det är därför den påföljd som i första hand bör skärpas | |
| för att åstadkomma en starkare reaktion på brottslighet och därmed öka | |
| allmänhetens förtroende för rättssystemet. | |
| Från ett samhällsskyddsperspektiv kan det konstateras att det kan finnas | |
| mycket starka skäl som talar för att en intagen bör avtjäna hela det straff | |
| som domstolen dömt ut, utan att få förmånen av villkorlig frigivning. Detta | |
| gäller framför allt personer som begår mycket allvarliga brott och som | |
| samtidigt är mycket återfallsbenägna. Ju allvarligare och farligare brottslighet | |
| det är fråga om, desto större ansvar är det befogat att samhället tar för att | |
| förhindra återfall i brott. | |
| Villkorlig frigivning utgör en brygga mellan anstaltsvistelse och frihet | |
| som ger en möjlighet att ställa krav på den frigivne och att tillgripa | |
| sanktioner om kraven inte uppfylls. Vidare är det ändamålsenligt att de | |
| som avtjänat fängelsestraff kan ställas under övervakning efter frigiv- | |
| ningen eftersom det möjliggör kontroll över den frigivne och beslut om | |
| särskilda föreskrifter som den frigivne måste följa. | |
| Det står dock klart att dagens regelverk på ett övergripande plan brister | |
| i precision och skärpa. Detta gäller framför allt för dem som begår de | |
| allvarligaste brotten och som har en hög återfallsbenägenhet och för dem | |
| som missköter sig under anstaltsvistelsen och inte deltar i de återfalls- | |
| förebyggande program som Kriminalvården anordnar. Det är nödvändigt | |
| att ge Kriminalvården ytterligare verktyg för att säkerställa att den som | |
| döms till fängelse på ett tydligare sätt måste förtjäna sin villkorliga | |
| frigivning genom skötsamhet och med en ambition att lämna den | |
| kriminella banan. I en tid där Kriminalvårdens situation blir alltmer | |
| pressad är det också av yttersta vikt att skapa tydligare incitament för | |
| skötsamhet. | |
| Med utgångspunkt i Tidöavtalet, som är en sakpolitisk överens- | |
| kommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna | |
| och Liberalerna, kommer det framöver att övervägas vilka ytterligare | |
| förändringar i skärpande riktning som ska genomföras, såsom att villkorlig | |
| 30 | frigivning på sikt endast ska kunna beviljas om det finns särskilda skäl. |
Detta är i dagsläget inte möjligt att genomföra med hänsyn till Kriminal- Prop. 2025/26:34 vårdens kapacitet.
Den som återfaller i brott efter avtjänat fängelsestraff måste också mötas av starkare reaktioner från samhället. Det är en nödvändighet, inte minst ur ett trovärdighetsperspektiv, men framför allt ur ett brottsofferperspektiv och för att stärka samhällsskyddet.
Sammanfattningsvis finns det enligt regeringens bedömning ett behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll, reglerna om villkorlig frigivning och reaktionerna mot återfall och misskötsamhet efter villkorlig frigivning.
5Fängelsestraffets innehåll skärps
| 5.1 | Den som döms till fängelse ska avtjäna större | |
| andel av straffet innan han eller hon friges | ||
| Regeringens förslag | ||
| Den andel av det utdömda fängelsestraffet som ska avtjänas innan | ||
| villkorlig frigivning kan aktualiseras ska höjas från två tredjedelar till | ||
| tre fjärdedelar av strafftiden. Ändringen ska införas stegvis och initialt | ||
| omfatta tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. I | ||
| ett nästa steg ska den omfatta fängelsestraff som uppgår till tre år eller | ||
| mer och slutligen samtliga fängelsestraff. | ||
| Utredningens förslag och bedömning | ||
| Utredningens bedömning stämmer inte överens med regeringens förslag. | ||
| Utredningen bedömer att det saknas tillräckliga skäl att öka den strafftid | ||
| som ska avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske. Som ett alternativ, | ||
| som utredningen dock inte ställer sig bakom, presenterar utredningen även | ||
| ett förslag om att en större kvotdel bör gälla alla som friges villkorligt. | ||
| Remissinstanserna | ||
| En majoritet av remissinstanserna, däribland Brottsförebyggande rådet | ||
| (Brå), Brottsofferjouren, Brottsoffermyndigheten, Civil Rights Defenders, | ||
| Ekobrottsmyndigheten, Eskilstuna tingsrätt, Justitiekanslern, Kalmar | ||
| tingsrätt, Kriminalvården, Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt, | ||
| Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Sveriges advokat- | ||
| samfund och Åklagarmyndigheten delar utredningens bedömning att den | ||
| kvotdel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan | ||
| aktualiseras inte bör ändras och avstyrker eller står inte bakom något av | ||
| utredningens alternativa förslag. | ||
| Brå, Diskrimineringsombudsmannen, Kriminalvården, Svea hovrätt och | ||
| Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) avstyrker de alternativa förslag | ||
| om villkorlig frigivning som utredningen har lämnat, men om något av | ||
| alternativen väljs förespråkar de förslaget att höja kvotdelen till tre | 31 | |
Prop. 2025/26:34 fjärdedelar, i första hand för personer som dömts för viss typ av integritetskränkande brottslighet. Kriminalvården framhåller bland annat de svårigheter som myndigheten har när det gäller personalförsörjning och platstillskapande och att de alternativa förslag som utredningen lämnar om villkorlig frigivning skulle ha stor påverkan på myndigheten och ställa höga krav på förmågan att omhänderta dömda personer i anstalt under betydligt längre tid än i dag.
Även Arbetsgivarverket, Seko och Institutet för mänskliga rättigheter framhåller förslagens påverkan på Kriminalvården och dess anställda. Seko betonar att det är av vikt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv, att förändringarna sker stegvis så att Kriminalvården hinner anpassa och bygga ut sin verksamhet samt få nödvändiga resursförstärkningar. Institutet för mänskliga rättigheter anser att det ansträngda läget inom Kriminalvården, tillsammans med överbeläggningen, riskerar att försvåra efterlevnaden av internationella regler om behandling av fångar. Institutet hänvisar också till internationella instrument i vilka det understryks vikten av att stater utvecklar ett system som minskar användningen av fängelse. Göta hovrätt, Svea hovrätt och Lunds tingsrätt invänder att utredningens alternativa förslag om att domstolen ska besluta om att villkorlig frigivning ska ske efter tre fjärdedelar av avtjänat straff i vissa fall är otydligt och oförutsebart. Hovrätterna framhåller att frågor om verkställighet inte bör prövas av domstol.
Kristianstads tingsrätt noterar att om systemet för villkorlig frigivning ändras innebär det även att utgångspunkten för beräkningen av tiden för sluten ungdomsvård ändras. I dag motsvaras fyra års sluten ungdomsvård av sex års fängelse. Ska villkorlig frigivning ske efter tre fjärdedelar av tiden kommer fyra års sluten ungdomsvård att i stället motsvara fängelse i fem år och fyra månader. Fler unga kommer därför, efter en sådan ändring, dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård.
Linköpings kommun och Södertälje kommun framhåller de positiva konsekvenser som en längre inkapacitering, det vill säga tid i anstalt, kan få för kommunerna, och i synnerhet socialtjänsten. Södertälje kommun framhåller dock problem på längre sikt med återintegrering då längre tid i anstalt gör det svårare att återintegrera personer i samhället, vilket kan medföra en ökad risk att återfalla i brott. Kommunen anser också att en senarelagd villkorlig frigivning innebär att socialtjänstens stöd vid återintegrering i samhället blir svårare.
Statens institutionsstyrelse anser att en minskad möjlighet till villkorlig frigivning kan få särskilt allvarliga konsekvenser för barn och unga som avtjänar en fängelsepåföljd. För den gruppen fyller villkorlig frigivning en särskilt viktig funktion och bestämmelserna behöver utformas särskilt med hänsyn till att det rör sig om barn och unga.
Sveriges advokatsamfund anför att det inte med stöd av forskning eller statistik går att dra slutsatsen att en förlängd anstaltstid förebygger eller förhindrar återfall i brott över tid. Vidare framhåller samfundet att statistiken visar att den totala våldsnivån inte har ökat sedan
32
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) är Prop. 2025/26:34 positiv till att tidpunkten för villkorlig frigivning kan komma att skjutas
upp.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig, däribland Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet (Brå), Civil Rights Defenders, Göteborgs universitet, Institutet för mänskliga rättigheter, Kalmar tingsrätt, Kriminalvården, Lunds tingsrätt, Skyddsvärnet, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden och Kriminologiska institutionen) och Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget eller uppger att de anser att den del av det utdömda fängelsestraffet som ska avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras inte bör ändras.
Ett antal remissinstanser, däribland Brottsofferjouren, Fackförbundet ST, Förvaltningsrätten i Malmö, Göteborgs tingsrätt, Göteborgs universitet, Institutet för mänskliga rättigheter, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden och Kriminologiska institutionen) samt Sveriges advokatsamfund framför kritik mot motiveringen till förslaget och anser bland annat att ändringen inte är ändamålsenlig. Fackförbundet ST, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) och Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) uttrycker kritik mot att en förändrad syn i samhället på brottslighet skulle utgöra skäl för den föreslagna förlängda kvotdelen. Vissa remissinstanser, däribland Barnombudsmannen och Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden och Kriminologiska institutionen) uppger också att det saknas stöd för att en senare tidpunkt för villkorlig frigivning skulle bidra till att minska brottsligheten. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) anser att vissa av förslagen kan leda till att brottsligheten ökar i stället för minskar och framför i det sammanhanget att systemet med villkorlig frigivning fungerar brottsförebyggande.
Barnombudsmannen anser inte att höjningen av den tid som ska avtjänas i anstalt innan villkorlig frigivning kan bli aktuellt ska omfatta personer under 18 år. Enligt Barnombudsmannen kan det inte anses förenligt med barnets bästa att förlänga tiden som ska avtjänas innan ett barn friges villkorligt eftersom frihetsberövanden är skadliga för barn och har negativa konsekvenser för barns möjligheter till återanpassning. Förvaltningsrätten i Malmö ifrågasätter om förslagen är proportionerliga, särskilt i fråga om barn och unga, och anser att förslagen behöver utredas och analyseras ytterligare ur ett barnperspektiv.
Jämställdhetsmyndigheten är från ett brottsofferperspektiv positiv till höjningen av kvotdelen vid grova frids- och sexualbrott men anser att skälen för förslaget skulle behöva utvecklas.
Ett antal remissinstanser, däribland Brottsofferjouren, Ekobrottsmyndigheten, Hovrätten för Övre Norrland, Institutet för mänskliga rättigheter, Lunds tingsrätt, Kriminalvården, Kristianstads tingsrätt, Solna tingsrätt,
33
Prop. 2025/26:34
34
Stockholms tingsrätt och Åklagarmyndigheten, är kritiska till förslaget om att införa den högre kvotdelen stegvis.
Skälen för regeringens förslag
Dagens ordning, där den som döms till fängelse normalt får villkorlig frigivning efter två tredjedelar av den utdömda strafftiden, innebär att ett utdömt fängelsestraff i regel avtjänas både i anstalt och, efter villkorlig frigivning, utanför anstalten. Det sistnämnda kan, i förekommande fall, ske under kontroll och i enlighet med av Kriminalvården uppställda villkor.
Hur stor andel av fängelsestraffet som ska avtjänas i anstalt innan villkorlig frigivning kan aktualiseras har ändrats upprepade gånger sedan möjligheten till villkorlig frigivning infördes i svensk rätt i början av 1900- talet. Med undantag för obligatorisk villkorlig frigivning efter fem sjättedelar av anstaltstiden, som mellan 1943 och 1965 fanns parallellt med en fakultativ möjlighet till villkorlig frigivning, har kvotdelen varierat mellan halva och två tredjedelar av strafftiden.
Den senaste ändringen av kvotdelens storlek gjordes 1999. Då var tidpunkten för när villkorlig frigivning tidigast fick äga rum beroende av strafftidens längd. Om straffet var ett år eller kortare gällde att villkorlig frigivning inte fick ske innan två tredjedelar av straffet hade avtjänats. Om straffet var mer än ett år, men mindre än två år, fick villkorlig frigivning ske när åtta månader samt en tredjedel av den tid som översteg ett år hade avtjänats. Om straffet var två år eller mer fick frigivning ske redan när halva strafftiden avtjänats, dock inte om domen – eller om det var flera domar, en av dem – avsåg två års fängelse eller mer för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa eller ingått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad brottslighet. I de fallen fick villkorlig frigivning inte ske förrän två tredjedelar av den i domen bestämda strafftiden hade avtjänats, om det bedömdes finnas påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen skulle återfalla i brottslighet av samma slag. (Propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet, prop. 1997/98:96 s. 119 och 120.)
År 1999 fick reglerna den lydelse de har i dag, det vill säga att villkorlig frigivning kan ske tidigast när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Denna ändring motiverades med att det inte bedömdes lämpligt med ett system som i många fall innebar att bara halva det utdömda straffet verkställdes genom vistelse i anstalt. Det dåvarande systemet hade också utsatts för betydande kritik, framför allt med hänsyn till skillnaden mellan den utdömda strafftiden och den tid som avtjänades i anstalt. Den nya kvotdelen – två tredjedelar – bedömdes utgöra en lämplig avvägning mellan, å ena sidan, intresset av att verkställigheten av straffet inte skulle skilja sig alltför mycket från vad domstolen hade bestämt i domen och, å andra sidan, intresset av att i möjligaste mån verka för att repressionen inte skulle öka. (Prop. 1997/98:96 s. 120.)
Kvotdelens storlek har alltså varit densamma i drygt 25 år. Under den tiden har brottsligheten förändrats på så sätt att det har skett en ökning av grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar och den systematiska och organiserade brottsligheten har kommit att påverka allt fler delar av samhället. Den uppfattning som har framförts av bland annat
Sveriges advokatsamfund – att samhällsutvecklingen inte motiverar en repressionshöjning – delas därför inte av regeringen. Samtidigt har samhällets syn på brottslighet generellt förändrats på ett sådant sätt att det finns ett behov av att skärpa regelverket. Denna förändrade syn kommer bland annat till uttryck i de straffskärpningar som har skett under senare år där lagstiftaren i fråga om flera brott ansett att det finns ett behov av att kunna markera en strängare syn (se exempelvis propositionen Skärpta straff för brott i kriminella nätverk, prop. 2022/23:53). Den förändrade synen avspeglas dock inte på samma sätt i straffverkställighetsregleringen, där regleringen av villkorlig frigivning är av central betydelse. Till skillnad från bland andra Fackförbundet ST, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden och Kriminologiska institutionen) och Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) anser regeringen att det i ljuset av denna utveckling finns ett behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll när det gäller tiden som ska avtjänas i anstalt innan villkorlig frigivning kan bli aktuellt. Som utredningen konstaterar är det också viktigt ur ett trovärdighetsperspektiv att den utdömda strafftiden inte i för stor utsträckning avviker från den strafftid som avtjänas i anstalt. Till skillnad från den bedömning som görs av utredningen kan dagens lagstiftning enligt regeringen inte anses i tillräcklig grad tillgodose detta intresse. I stället bedöms det finnas behov av att vidta åtgärder som ökar trovärdigheten för samhällets förmåga att hantera brottsligheten och som bidrar till ett ökat samhällsskydd genom att under en längre tid förhindra att den som dömts för brott kan begå nya brott.
För att uppnå en skärpning av fängelsestraffets innehåll är den kvotdel som ska gälla av stor betydelse eftersom det avgör vilken tid som den dömde måste avtjäna i anstalt innan villkorlig frigivning kan aktualiseras. På så sätt kan alltså fängelsestraffets innehåll skärpas trots att det inte i detta lagstiftningsärende föreslås några ändringar av vare sig straffskalor eller reglerna för straffmätning. Den föreslagna ändringen är inte heller avsedd att påverka domstolarnas straffmätning.
Barnombudsmannen, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden och Kriminologiska institutionen) och Sveriges advokatsamfund framhåller att det inte med stöd av forskning går att dra slutsatsen att en förlängd anstaltstid förebygger eller förhindrar återfall i brott över tid. Som utredningen redogör för finns det dock studier som visar att en ökad inkapacitering har en viss inverkan på den samhälleliga brottsnivån, i vart fall om ett betydande antal individer är frihetsberövade, även om det är svårt att mäta hur stor den sammantagna effekten på brottsnivån i samhället blir av längre fängelsestraff. Det står därtill i vart fall klart att den som har dömts till fängelse inte kan begå nya brott ute i samhället under tiden han eller hon avtjänar straffet i anstalt. En ökad del av straffet som ska avtjänas i anstalt kan på så sätt bidra till att stärka samhällsskyddet, vilket är ägnat att stärka tryggheten för brottsoffer och för allmänheten i stort. Åtgärden framstår sammantaget därför som angelägen även om den – i linje med Brottsofferjourens påpekande – inte utgör det enda verktyget för att värna brottsoffer och stärka samhällsskyddet. Genom att det samtidigt bland annat föreslås en förlängd prövotid för villkorligt frigivna och en presumtion för övervakning under prövotiden ges enligt regeringen förutsättningar att minska risken för återfall i brott.
Prop. 2025/26:34
35
| Prop. 2025/26:34 | En annan aspekt är Kriminalvårdens övergripande uppdrag att förhindra |
| återfall i brott och, inom ramen för verkställighetslagstiftningen, utforma | |
| verkställigheten utan att kravet på samhällsskydd eftersätts och med | |
| hänsyn till brottsoffer (se bland annat 1 kap. 5 § fängelselagen och 6 § | |
| fängelseförordningen). Under den tid som den dömde är intagen i anstalt | |
| har Kriminalvården också bland annat möjlighet att med stöd av 7 kap. | |
| 4 § 3 fängelselagen vägra den dömde sådan kontakt genom elektronisk | |
| kommunikation som kan utnyttjas till att trakassera ett brottsoffer. | |
| Vidare spelar kvotdelen en särskilt viktig roll för trovärdigheten i | |
| straffsystemet. Den nu gällande ordningen, med villkorlig frigivning redan | |
| efter två tredjedelar av strafftiden, kan ur det perspektivet inte längre anses | |
| vara tillfredsställande givet samhällets förändrade syn på brottslighet. | |
| Utredningen, som inte förespråkar någon förändring, anser att en större | |
| kvotdel bör begränsas till särskilt allvarlig och integritetskränkande | |
| brottslighet där strafftiden är minst sex år och att domstolen ska förordna om | |
| den högre kvotdelen i domen. Regeringen anser dock inte att en sådan | |
| ordning är lämplig. Som konstaterades i samband med den senaste | |
| förändringen av tidpunkten för villkorlig frigivning är det en fördel att | |
| reglerna om kvotdelen är klara och enkla, och i så stor utsträckning som | |
| möjligt gäller lika för alla (prop. 1997/98:96 s. 120). Som Göta hovrätt, | |
| Svea hovrätt och Lunds tingsrätt framhåller skulle en ordning där det | |
| överlämnas åt domstolen att avgöra i vilka fall villkorlig frigivning ska ske | |
| efter tre fjärdedelar riskera att bli otydlig och oförutsebar. Regeringen | |
| anser därför att det är mer ändamålsenligt att genomföra en ändring som | |
| avser samtliga fängelsestraff. | |
| Sammantaget delar regeringen således inte utredningens bedömning att | |
| det saknas skäl att höja kvotdelen. I dag är regelverket uppbyggt på så sätt | |
| att den som avtjänar fängelsestraffet i anstalt och därefter friges villkorligt | |
| avtjänar dubbelt så lång tid i anstalt som den tid som därefter kvarstår som | |
| reststraff. En lämpligare ordning bedöms i stället vara att den nya | |
| kvotdelen innebär att den tid som ska verkställas innan villkorlig | |
| frigivning kan aktualiseras är tre gånger så lång som det reststraff som | |
| kvarstår efter frigivning, det vill säga att kvotdelen höjs från två tredjedelar | |
| till tre fjärdedelar. | |
| Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om | |
| att ta bort presumtionen för villkorlig frigivning (bet. 2020/21:JuU8 | |
| punkt 2, rskr. 2020/21:166). Av tillkännagivandet följer att villkorlig | |
| frigivning bör fungera som en möjlighet och vara förbehållen för intagna | |
| som skött sig väl under verkställigheten samt att det i bedömningen av den | |
| intagnes skötsamhet bör tas särskild hänsyn till den intagnes motivation | |
| och i vilken utsträckning han eller hon har deltagit i behandlingsprogram | |
| och andra brottsförebyggande åtgärder som Kriminalvården föreslagit. | |
| Vidare bör det övervägas om villkorlig frigivning ska kunna komma i | |
| fråga tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden och aldrig för den som | |
| återfallit i brott (bet. 2020/21:JuU8 s. 17). Det finns i dagsläget, med | |
| hänsyn till Kriminalvårdens ansträngda situation, inte förutsättningar att ta | |
| bort presumtionen för villkorlig frigivning. Regeringen anser i stället att | |
| reglerna om villkorlig frigivning bör skärpas genom att den kvotdel som | |
| måste avtjänas i anstalt före villkorlig frigivning höjs och att större hänsyn | |
| tas till den dömdes motivation, exempelvis i form av regelefterlevnad och | |
| 36 | skötsamhet, medverkan i utbildningar, behandlingsprogram och andra |
brottsförebyggande åtgärder samt risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag, vid bedömningen av om den villkorliga frigivningen ska skjutas upp (se avsnitt 6.1 och 6.2). Härutöver skärps reaktionerna vid återfall i brott och misskötsamhet efter villkorlig frigivning genom att det tydliggörs att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas vid återfall i brott under prövotiden och att villkorlig frigivning inte ska ske från förverkad villkorligt medgiven frihet (se avsnitt 7). De redovisade åtgärderna bidrar till att komma till rätta med den problematik som tas upp av riksdagen och ligger väl i linje med tillkännagivandet. Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat.
Som framhålls av bland andra Kriminalvården och Arbetsgivarverket har Kriminalvården även i dag utmaningar vad gäller personalförsörjning och platstillskapande. Institutet för mänskliga rättigheter framhåller det ansträngda läget inom Kriminalvården och varnar för att det, tillsammans med överbeläggningen, riskerar att försvåra regelefterlevnaden i anstalterna. En höjning av den andel av det utdömda fängelsestraffet som ska avtjänas innan villkorlig frigivning aktualiseras kommer att få en stor effekt på Kriminalvården. Ändringar i verkställighetslagstiftning får också snabbare effekt än ändringar i materiella straffbestämmelser. Seko betonar att det är av vikt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv, att förändringarna sker stegvis så att Kriminalvården hinner anpassa och bygga ut sin verksamhet samt få nödvändiga resursförstärkningar. Regeringen delar den bedömningen. Till skillnad från bland andra Brottsofferjouren, Hovrätten för Övre Norrland, Institutet för mänskliga rättigheter, Kriminalvården, Kristianstads tingsrätt och Solna tingsrätt anser regeringen därför att reformen bör införas i etapper och initialt endast gälla för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. När Kriminalvårdens kapacitet medger det bör den därefter gälla för fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen för samtliga fängelsestraff.
Kristianstads tingsrätt påpekar att en ändring av kvotdelen påverkar utgångspunkten för beräkningen av tiden för sluten ungdomsvård. I betänkandet En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44) föreslås det att påföljden ska bestämmas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård i de fall en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas för barn. Regeringen har den 28 september 2023 gett Kriminalvården i uppdrag att förbereda inrättandet av särskilda enheter för unga i åldern
Prop. 2025/26:34
37
Prop. 2025/26:34 detta i avsnitt 9.) De föreslagna ändringarna av reglerna om villkorlig frigivning kommer därför delvis att hinna börja gälla innan ungdomsfängelsereformen föreslås träda i kraft. Hur lång sluten ungdomsvård som domstolen ska döma ut är en del av påföljdsbestämningen. Domstolen ska därför tillämpa den lag som gällde vid tidpunkten för brottet när den avgör längden på påföljden. För brott som har begåtts före den 1 januari 2026 gäller – i det här sammanhanget – villkorlig frigivning efter två tredjedelar för samtliga fängelsestraff. För brott som har begåtts efter den 1 januari 2026, men före den 1 juli 2026, kommer den förhöjda kvotdelen endast att gälla om domstolen dömer ut ett fängelsestraff som är minst sex år. Under en period kan ändringen därför få den konsekvensen att utrymmet att döma ut sluten ungdomsvård blir något mindre och att något fler unga i åldern
När det gäller synpunkten från Statens institutionsstyrelse om att villkorlig frigivning fyller en särskilt viktig funktion för barn och unga kan det konstateras att det i dagens system – där unga lagöverträdare som begår allvarliga brott främst döms till sluten ungdomsvård – inte finns något system för villkorlig frigivning. Förslaget innebär visserligen att kvotdelen kommer att vara högre än vad som är fallet för fängelsestraff i dag men det kommer samtidigt, till skillnad från vad som är fallet i dag, att finnas ett system för villkorlig frigivning för barn och unga. Barnombudsmannen motsätter sig förslagen, i fråga om personer under 18 år som döms för brott, med hänvisning till bland annat de negativa följder för barn som ett frihetsberövande medför. Förvaltningsrätten i Malmö efterfrågar ytterligare analys ur ett barnperspektiv. Omyndiga lagöverträdare omfattas av särskilda bestämmelser i fråga om straffmätning och påföljdsval. För den som har begått brott före 18 års ålder får fängelse väljas som påföljd endast om det finns synnerliga skäl (30 kap. 5 § brottsbalken). Om domstolen anser att kravet på synnerliga skäl är uppfyllt ska påföljden dock i första hand bestämmas till sluten ungdomsvård (32 kap. 5 § brottsbalken). Det ställs således särskilda krav för att personer under 18 år ska kunna dömas till fängelse. Mot bakgrund av de särskilda regler som gäller för ungdomar i fråga om påföljd saknas det enligt regeringen anledning att i detta sammanhang ta hänsyn till den dömdes ålder även i fråga om den ändrade kvotdelen. Södertälje kommun framhåller att en senarelagd villkorlig frigivning riskerar att innebära att socialtjänstens stöd vid återanpassning i samhället blir svårare. För att bland annat undvika den typen av risker lämnas det i avsnitt 5.4 förslag på en förlängd minimitid för prövotid och i avsnitt 5.5 förslag på en presumtion för övervakning under prövotiden.
38
| 5.2 | Villkorlig frigivning även vid korta straff | Prop. 2025/26:34 |
| Regeringens förslag | ||
| Kravet på att den som dömts till fängelse på viss tid måste ha avtjänat | ||
| minst trettio dagar för att villkorligt friges ska tas bort. | ||
| Utredningens förslag | ||
| Utredningens förslag stämmer överens med regeringens. | ||
| Remissinstanserna | ||
| Samtliga remissinstanser som har yttrat sig särskilt över förslaget, | ||
| däribland Brottsförebyggande rådet (Brå), Diskrimineringsombuds- | ||
| mannen, Ekobrottsmyndigheten, Göteborgs tingsrätt, Hovrätten för Övre | ||
| Norrland, Justitiekanslern, Lunds tingsrätt, Malmö kommun, Norrköpings | ||
| tingsrätt, Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK), | ||
| Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten tillstyrker eller har ingenting att | ||
| invända mot utredningens förslag. | ||
| Polismyndigheten framhåller att det kan ha en brottsförebyggande effekt | ||
| om samtliga personer som döms till tidsbestämda fängelsestraff omfattas | ||
| av systemet med villkorlig frigivning, samtidigt som det finns en | ||
| presumtion för övervakning och prövotiden förlängs. | ||
| Förslaget i utkastet till lagrådsremiss | ||
| Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens. | ||
| Remissinstanserna | ||
| De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget. | ||
| Skyddsvärnet och Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala | ||
| universitet (NCK) är positiva till att villkorlig frigivning ska ske även från | ||
| de kortaste fängelsestraffen. | ||
| Kriminalvården konstaterar att det kan bli svårt att hinna hantera frågor | ||
| om uppskjuten villkorlig frigivning på ett rättssäkert sätt för de som döms | ||
| till de kortaste fängelsestraffen. | ||
| Skälen för regeringens förslag | ||
| Under 2024 var fängelsestraff mellan fjorton och trettio dagar den | ||
| vanligaste strafftiden bland dem som påbörjade en fängelseverkställighet. | ||
| Dessa strafftider utgjorde 2 349 av totalt 11 812 påbörjade fängelse- | ||
| verkställigheter. (Brå, Tabell 8, Personer dömda till fängelse som påbörjat | ||
| fängelseverkställighet 2024 efter strafftidens längd och ålder samt antal | ||
| utan svenskt medborgarskap.) | ||
| Att de kortaste fängelsestraffen verkställs utan villkorlig frigivning | ||
| medför, som framhålls av utredningen, ett flertal nackdelar. Bland annat | ||
| saknas det en sanktion för misskötsamhet under verkställigheten. Den som | ||
| dömts till högst en månads fängelse kan med andra ord missköta sig under | ||
| anstaltsvistelsen utan att riskera att tidpunkten för frigivningen skjuts upp. | 39 | |
| Prop. 2025/26:34 | Att se till att det för samtliga fängelsestraff finns incitament till skötsamhet |
| under anstaltsvistelsen är av särskilt stor betydelse inte minst mot | |
| bakgrund av den ansträngda situation som råder hos Kriminalvården. | |
| Som utredningen också påpekar är återfallsfrekvensen hög i den grupp | |
| som döms till de kortaste straffen. Även av det skälet är det inte en | |
| tillfredsställande ordning att de som döms till de kortaste fängelsestraffen | |
| inte har någon prövotid efter frigivning, och därmed inte kan ställas under | |
| övervakning. Om villkorlig frigivning inte sker finns det inte heller någon | |
| straffåterstod som kan förverkas vid återfall i brott. Den sanktion som ett | |
| förverkande av villkorligt medgiven frihet innebär saknas alltså för de | |
| kortaste fängelsestraffen. | |
| En ordning där alla friges villkorligt om förutsättningarna i övrigt | |
| medger det skulle medföra att även de som dömts till de kortaste straffen | |
| får en prövotid och kan ställas under övervakning. Det blir också möjligt | |
| att besluta om särskilda föreskrifter för den frigivne. En sådan ordning | |
| skulle därför möjliggöra återfallsförebyggande insatser under en längre tid | |
| för en mycket återfallsbenägen grupp. De brottstyper som renderar korta | |
| fängelsestraff, främst olovlig körning, grovt brott, narkotikabrott och | |
| stöld, men även återfallsfrekvensen bland de korttidsdömda, visar att det | |
| är fråga om en grupp som har behov av det stöd samt den kontroll och den | |
| hjälp som övervakning innebär. | |
| Utredningen framhåller också vissa olyckliga tröskeleffekter som är en | |
| följd av dagens regelverk. Bland annat avtjänar de som döms till | |
| fängelsestraff mellan trettio och fyrtiofem dagar som utgångspunkt lika | |
| lång tid i anstalt, det vill säga trettio dagar. De som döms till fyrtiofem | |
| dagar får, till skillnad från de som dömts till fängelse i en månad, därefter | |
| ett års prövotid och ställs inte sällan under övervakning. Liknande effekter | |
| kan uppkomma om den dömde på samma gång avtjänar flera straff – har | |
| han eller hon en samlad straffverkställighet som överstiger trettio dagar | |
| följer villkorlig frigivning samt prövotid, men det hade det inte gjort om | |
| två straff om fjorton respektive tjugoen dagar avtjänats var för sig. | |
| Ordningen med en minimitid leder på detta sätt till resultat som med fog | |
| kan upplevas som orättvisa. Rättviseskäl talar därför också för att alla | |
| fängelsedömda bör ha en möjlighet att kunna få villkorlig frigivning, även | |
| om den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp om det föreligger | |
| sådana omständigheter som behandlas i avsnitt 6. Som Kriminalvården | |
| framhåller kan det i vissa fall krävas att sådana beslut meddelas med | |
| särskild skyndsamhet, exempelvis om den dömde avtjänar ett kort | |
| fängelsestraff. Kriminalvården kan vid behov upprätta närmare rutiner för | |
| detta. | |
| Förslaget kommer att medföra en relativt stor ökning av personer för | |
| frivården att hantera. Som redovisats ovan var 2 349 av samtliga påbörjade | |
| fängelseverkställigheter under 2024 högst en månad. Detta är dock inget | |
| som talar emot reformen. Av den återfallsstatistik som finns att tillgå | |
| framgår att återfallsfrekvensen för samtliga som friges från ett fängelse- | |
| straff är som högst i anslutning till frigivningen, för att därefter minska | |
| över tid. Det finns därför ett stort behov av ökade möjligheter till återfalls- | |
| förebyggande arbete och kontroll för samtliga som döms till fängelse. | |
| Sammanfattningsvis anser regeringen att det finns starka skäl att låta | |
| samtliga fängelsestraff, även de allra kortaste, omfattas av systemet med | |
| 40 | villkorlig frigivning. |
| 5.3 | Allmänna fängelseminimum höjs till en månad Prop. 2025/26:34 |
Regeringens förslag
Allmänna fängelseminimum ska höjas från fjorton dagar till en månad (trettio dagar). Som en följd av att allmänna fängelseminimum höjs ska fängelsestraffet bestämmas till fängelse i lägst en och högst tre månader när skyddstillsyn förenas med fängelse och vid förvandling av böter.
Regeringens bedömning
Det saknas behov av en höjning av allmänna bötesmaximum.
Utredningens förslag
Utredningens förslag och bedömning stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen lämnar inget förslag om ändring av fängelseminimum i fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter. Utredningen föreslår därutöver att allmänna bötesmaximum ska höjas.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanserna, däribland Brottsförebyggande rådet (Brå), Ekobrottsmyndigheten, Göta hovrätt, Justitiekanslern, Kalmar tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Norrköpings tingsrätt, Polismyndigheten, Solna tingsrätt, Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten tillstyrker eller har ingenting att invända mot utredningens förslag.
Kristianstads tingsrätt anser att resonemangen kring en höjning av antalet dagsböter måste preciseras i den fortsatta beredningen. Detsamma gäller enligt tingsrätten hur en höjning av allmänna fängelseminimum i kombination med en höjning av bötesmaximum kommer att påverka ungdomar. I det avseendet framhåller tingsrätten bland annat att en sådan ändring kan medföra att tillämpningsområdet för böter kan komma att bli vidare.
Lunds tingsrätt efterfrågar vägledande uttalanden i fråga om i vilka fall brottslighet som i dag straffas med fängelse i fjorton eller tjugoen dagar ska leda till dagsböter inom ett nytt högre bötesutrymme och i vilka fall straffet ska bestämmas till fängelse i en månad. Även Åklagarmyndigheten, som i och för sig är positiv till förslaget att höja allmänna fängelseminimum i kombination med förslaget att låta samtliga fängelsestraff omfattas av villkorlig frigivning, lyfter behovet av förtydligande av avsikten med förslaget om höjt bötesmaximum och att effekterna på bötesnivå måste analyseras och tydliggöras.
Göta hovrätt framför att domstolen, i fråga om den föreslagna höjningen av fängelseminimum och bötesmaximum, drar slutsatsen att ändringen medför att ett brott där påföljden tidigare bestämdes till fängelse i fjorton dagar nu i stället ska leda till ett högre bötesstraff.
Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) är kritiskt till förslaget om höjning av fängelseminimum till en månad och anser att någon meningsfull behandling knappast kan utföras under drygt tre
veckors tid.
41
Prop. 2025/26:34 Norrköpings tingsrätt har inga invändningar mot att höja allmänna fängelseminimum och att låta alla som döms till tidsbestämda fängelsestraff omfattas av systemet med villkorlig frigivning men anser att åtgärden skulle få effekter för unga lagöverträdare som behöver belysas närmare.
Kriminalvården har inte några synpunkter på förslaget men påpekar att ändringen medför ett behov av följdändring i bötesverkställighetslagen.
Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss stämmer i sak överens med regeringens. Utkastets förslag har en annan språklig och redaktionell utformning.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) tillstyrker förslaget.
Stockholms tingsrätt påpekar att straff understigande en månad förekommer relativt ofta i mål om exempelvis stöld och narkotikabrott och konstaterar att förslaget medför att dessa gärningar kommer att leda till strängare straff. Solna tingsrätt anser att förslaget bör övervägas vidare eftersom frågan inte har analyserats tillräckligt med avseende på behov och konsekvenser.
Fackförbundet ST och Kriminalvården är kritiska till förslaget med hänvisning bland annat till att så korta fängelsestraff som det fortfarande kommer att bli fråga om i praktiken inte möjliggör någon meningsfull rehabiliterande behandling.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänna fängelseminimum höjs till en månad
Allmänna fängelseminimum uppgick till en månad från det att brottsbalken infördes 1965 och fram till 1981 då fängelseminimum sänktes till fjorton dagar. Vid den tidpunkten var den tidigare rådande behandlingstanken under kritik och de förhoppningar som funnits om att straffverkställigheten kunde utformas så att den främjade den dömdes anpassning i samhället ansågs inte ha infriats. Samtidigt bedömdes allmänpreventiva synpunkter motivera ett bibehållande av de korta fängelsestraffen, eftersom vissa brottstyper ansågs så allvarliga att en frihetsberövande åtgärd framstod som oundviklig. En fördel med en sänkning av straffminimum ansågs vara att straffen totalt sett skulle bli kortare eftersom mer än en tredjedel av alla fängelsestraff vid den tidpunkten låg vid den nedre gränsen. Ytterligare fördelar som framhölls var ett minskat strafflidande för de dömda och lägre kostnader för samhället. Slutligen skulle också en sänkning av straffminimum ge större möjligheter till differentiering i straffmätningen på de lägsta straffnivåerna samt bidra till en ökad enhetlighet i Norden. (Propositionen om sänkt minimitid för fängelsestraff, prop. 1980/81:44.)
42
Frågan om en återgång till en månads allmänt straffminimum har därefter utretts och föreslagits vid två tillfällen, se SOU 1986:14 och SOU 1995:91. Några lagändringar har dock inte skett med anledning av dessa förslag.
Som redogörs för i avsnitt 5.2 bedöms det finnas fördelar med en ändring som innebär att samtliga tidsbestämda fängelsestraff, även de allra kortaste, ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning. En nackdel med en sådan ordning är dock att det medför mycket korta avtjänandetider i det nedre spannet, vilket typiskt sett inte är lämpligt. En höjning av allmänna fängelseminimum till en månad skulle i någon mån bidra till att minska problemet med alltför korta verkställighetstider.
En höjning av allmänna fängelseminimum från fjorton dagar till en månad innebär att tiden i anstalt ökar i det allra lägsta spannet eftersom de som i dag döms till fjorton eller tjugoen dagars fängelse i stället kommer att dömas till minst en månads fängelse. Detta ökar möjligheterna för att det återfallsförebyggande arbetet i anstalt ska bli mer framgångsrikt till följd av en något längre anstaltstid.
För den som i dag döms till en månads fängelse kommer däremot tiden på anstalt att bli något kortare, eftersom den dömde kommer att kunna friges villkorligt. Fackförbundet ST och Kriminalvården är kritiska till förslaget och anser att någon meningsfull behandling knappast kan utföras under en så kort tid. Detta vägs enligt regeringen dock upp av att den dömde omfattas av systemet med villkorlig frigivning och därmed, efter frigivningen, får en prövotid som ska vara förenad med övervakning om inte annat beslutats (se avsnitt 5.5) och särskilda föreskrifter som ska gälla under den villkorliga frigivningen. Detta ökar möjligheten till återfallsförebyggande arbete under en betydligt längre tid än vad som är fallet i dag.
Som Stockholms tingsrätt påpekar kan en höjning av allmänna fängelseminimum också förväntas medföra en viss ökning av den allmänna repressionsnivån. En sådan skärpning – liksom de övriga konsekvenserna av förslaget i form av bland annat villkorlig frigivning och prövotid även för dessa straff – är enligt regeringen en önskvärd effekt av förslaget.
Sammantaget bedöms en höjning av allmänna fängelseminimum dels medföra en höjd repressionsnivå, dels vara nödvändig i ett system där samtliga fängelsestraff ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning. Det finns enligt regeringen inte skäl att, som Solna tingsrätt förordar, överväga frågan ytterligare innan en sådan förändring genomförs.
Som en följd av höjningen av allmänna fängelseminimum bör bestämmelsen om vilken lägsta fängelsetid som en skyddstillsyn får förenas med vid så kallat
Norrköpings tingsrätt påpekar att en höjning av allmänna fängelseminimum kan leda till att en ung person kommer att dömas till böter i stället
Prop. 2025/26:34
43
Prop. 2025/26:34 för fängelse, om det inte längre finns någon möjlighet att döma ungdomen till ett kortare fängelsestraff. Vidare framhåller tingsrätten att reduktionen, särskilt när det gäller ungdomar i spannet
Allmänna bötesmaximum ändras inte
Utredningen föreslår att allmänna bötesmaximum ska höjas på så sätt att det ska vara möjligt att döma ut 200 dagsböter i stället för dagens 150 för enstaka brott, och vid flerfaldig brottslighet 250 dagsböter i stället för dagens 200. Ökningen föreslås också genomföras vid villkorlig dom och skyddstillsyn på så sätt att de påföljderna ska kunna kombineras med högre bötesbelopp.
En höjning av allmänna bötesmaximum samtidigt som allmänna fängelseminimum höjs riskerar att leda till att den som i dag döms till ett kortare fängelsestraff i stället döms till höga dagsböter. Så korta straff som fjorton eller tjugoen dagar döms i praktiken endast ut i vissa mycket kvalificerade återfallssituationer, eller med hänsyn till brottets art. Det saknas anledning att behandla dessa situationer väsentligt lindrigare i framtiden, vilket skulle bli följden om dagsböter döms ut i stället för fängelse. Det är därför mer ändamålsenligt att i de fallen döma ut fängelsestraff på en månad.
Att inte höja allmänna bötesmaximum samtidigt som allmänna fängelseminimum höjs kan visserligen leda till att brott som i dag leder till olika långa fängelsestraff samlas på samma nivå. Det är dock inte så pass tungt vägande att det i sig motiverar en höjning av allmänna bötesmaximum. Utredningens bedömning att allmänna bötesmaximum bör höjas delas därför inte av regeringen.
Genom att behålla allmänna bötesmaximum på samma nivå som i dag undviks dessutom den gränsdragningsproblematik som framhålls av bland annat Lunds tingsrätt, Norrköpings tingsrätt och Åklagarmyndigheten.
44
| 5.4 | Prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara | Prop. 2025/26:34 |
| minst två år |
Regeringens förslag
Den kortaste prövotid som kan följa efter villkorlig frigivning ska förlängas från ett år till två år.
Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna, däribland Brottsofferjouren, Brottsoffermyndigheten, Göta hovrätt, Justitiekanslern, Lunds tingsrätt, Malmö kommun, Svea hovrätt, Polismyndigheten, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Riksförbundet Unizon, Övervakningsnämnden i Malmö och Övervakningsnämnden i Sundsvall tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens förslag.
Åklagarmyndigheten har inga invändningar mot utredningens förslag och delar utredningens bedömning att förslagen om en förlängd prövotid och en presumtion för övervakning är ett mer ändamålsenligt sätt att öka samhällsskyddet än att begränsa möjligheten till villkorlig frigivning. Åklagarmyndigheten anser dock att en övervakning under två år riskerar att leda till en för ingripande reaktion på mindre allvarliga brott som lett till ett kortare fängelsestraff.
Civil Rights Defenders avstyrker förslaget om förlängd prövotid och anser att detta, tillsammans med utredningens förslag att det ska finnas en presumtion för övervakning under prövotiden, kan innebära en oproportionerlig inskränkning i den enskildes rätt till frihet och säkerhet, särskilt vid kortare fängelsestraff. Civil Rights Defenders understryker även vikten av att förslagen inte kombineras med ändringen av presumtionen för villkorlig frigivning, då den sammantagna effekten skulle bli en för stor inskränkning i den enskildes rättigheter.
Integritetsskyddsmyndigheten anser att utredningen inte klargör om den förlängda prövotiden och den föreslagna presumtionen för övervakningen kommer att innefatta en utökad personuppgiftsbehandling och i så fall på vilket sätt, samt vilken proportionalitetsbedömning som har gjorts, och anser att detta behöver klargöras i den fortsatta beredningen.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna som uttalar sig i frågan, däribland Brottsofferjouren, Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK), Skyddsvärnet och Sveriges advokatsamfund tillstyrker
eller har inga invändningar mot utredningens förslag.
45
Prop. 2025/26:34
46
Fackförbundet ST anser att en generell förlängning av den kortaste prövotiden är en ineffektiv metod för att förhindra återfall i brott och att det i vissa fall kan leda till stigmatisering för den enskilde. Som ett alternativ anser förbundet att en individuellt behovsanpassad prövotid skulle möjliggöra en mer effektiv användning av frivårdens resurser.
Skälen för regeringens förslag
Nu gällande regler om prövotid infördes 1999. Regeringen ansåg då att prövotidens längd bör vara kopplad till det utmätta straffet och att den som dömts för ett lindrigare brott borde bedömas annorlunda även när det gäller prövotidens längd. Prövotiden föreslogs därför vara beroende av längden på det reststraff som återstår vid den villkorliga frigivningen. För att förverkande av villkorligt medgiven frihet ska framstå som en trovärdig reaktion vid återfall i brott ansågs det dock inte lämpligt att ha alltför korta prövotider. Ett års prövotid framstod enligt regeringen som lämpligt. (SOU 1995:91 s. 365 och 366 och prop. 1997/98:96 s. 128 och 129.)
Den nuvarande ordningen innebär att alla med avtjänandetider om mer än trettio dagar och upp till och med tre år har ett års prövotid. Det är således endast vid strafftider som är tre år eller längre som prövotidens längd överensstämmer med den återstående strafftiden.
Som utredningen framhåller utgör strafftider upp till och med tre år den absoluta merparten av alla fängelsestraff som döms ut årligen. Under 2024 utdömdes totalt 14 992 fängelsestraff i tingsrätt. Av dessa var 10 257 högst ett år, 1 970 mer än ett år men högst två år och 1 000 mer än två år men högst tre år (Brå, tabell 432. Domslut med påföljd fängelse efter huvudbrott och fängelsetidens längd i år 2024). I dessa totalt 13 227 fängelsestraff ingår dock även de som döms till de allra kortaste fängelsestraffen (mellan 14 och 30 dagar) som i dag inte får villkorlig frigivning. Under 2024 utgjorde dessa fängelsestraff omkring 28 procent av alla utdömda fängelsestraff (Brå, tabell 430. Domslut med påföljd fängelse efter huvudbrott och fängelsetidens längd i månader 2024).
Prövotidens viktigaste funktion är att den utgör den tid till vilken alla relevanta beslut och rättsverkningar är knutna. Det är under prövotiden som den dömde kan ställas under övervakning och åläggas föreskrifter. Dessutom är beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet, såväl vid misskötsamhet som vid återfall, kopplade till just prövotiden. Ett fängelsestraff är inte heller till fullo verkställt förrän prövotiden har gått ut om det inte längre är möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet. En utsträckning av prövotiden innebär därmed en skärpning av fängelsestraffet i verkställighetshänseende. Detta bedöms nödvändigt i den skärpning av fängelsestraffets innehåll som nu behöver genomföras. Reglerna bör ges en utformning som är tydlig och förutsebar, inte minst för att Kriminalvårdens resurser ska användas på ett effektivt sätt. En individuellt bestämd prövotid som utgår från en bedömning i varje enskilt fall, vilket Fackförbundet ST anger som ett möjligt alternativ, framstår mot den bakgrunden som mindre ändamålsenligt.
Det som framför allt motiverar en förlängning av prövotiden är att det möjliggör övervakning under längre tid. Som utredningen konstaterar är återfallsfrekvensen bland dem som döms till korta fängelsestraff hög och det finns därför skäl att intensifiera stödet och kontrollen under längre tid.
Detta är inte minst angeläget vid våld i nära relationer, där det sällan döms ut längre fängelsestraff än högst tre år vilket innebär att prövotiden normalt sett är ett år. En förlängd prövotid, vilket är en åtgärd som stärker brottsoffrens ställning, är särskilt motiverad i de fallen.
För den som upprepat har återfallit i brott eller exempelvis befinner sig i ett pågående missbruk och därför är i behov av övervakning och behandling under en längre tid kan en längre prövotid och mer övervakning i kombination med behandlingsinriktade åtgärder också ha en brottsavhållande effekt, vilket även framhålls av Polismyndigheten.
Civil Rights Defenders anser att en förlängd prövotid i kombination med en presumtion för övervakning under prövotiden kan innebära en oproportionerlig inskränkning i den enskildes rätt till frihet och säkerhet, särskilt vid kortare fängelsestraff. Även Åklagarmyndigheten invänder att en övervakning i två år riskerar att leda till en för ingripande reaktion på mindre allvarliga brott som lett till ett kortare fängelsestraff. Regeringen bedömer att det förhållandet att den som dömts till fängelse efter frigivningen kan få den villkorligt medgivna friheten förverkad under längre tid utgör en ändamålsenlig åtgärd som syftar till att förebygga återfall i brott. En sådan åtgärd bedöms också vara proportionerlig. Förslaget möjliggör dessutom återfallsförebyggande arbete under längre tid, vilket är en ytterligare positiv effekt av förslaget. Frågan om presumtion för övervakning behandlas i avsnitt 5.5.
Den förlängda prövotiden och den föreslagna presumtionen för övervakningen kan, som Integritetsskyddsmyndigheten framhåller, komma att innefatta en utökad personuppgiftsbehandling. Det är främst fråga om att personuppgifter kan komma att behandlas under en längre tid, men också att fler uppgifter kan komma att behöva behandlas eftersom fler kommer att ställas under övervakning (se avsnitt 5.5). Detta får mot bakgrund av det huvudsakliga syftet med förslagen, det vill säga att förebygga återfall i brott, anses vara förenligt med proportionalitetsprincipen. Regeringen delar därför utredningens bedömning att prövotiden bör förlängas från ett år till två år. På detta sätt säkerställs att den dömde kan bli föremål för effektiva kontroll- och återfallsförebyggande åtgärder under en tillräckligt lång tid. Dessutom kan misskötsamhet och återfall leda till förverkande av villkorligt medgiven frihet under en längre tid. Ändringen innebär en förlängd prövotid för en majoritet av dem som döms till fängelse – i många fall kommer det att röra sig om en fördubbling av prövotidens längd. För den grupp som i dag inte får villkorlig frigivning kommer ändringen att innebära en ännu kraftigare skärpning av fängelsestraffets innehåll.
Prop. 2025/26:34
47
| Prop. 2025/26:34 5.5 | Det införs en presumtion för övervakning under |
| prövotiden |
Regeringens förslag
Den villkorliga frigivningen ska vara förenad med övervakning från dagen för frigivningen. Kriminalvården ska dock få besluta att den som friges villkorligt inte ska ställas under övervakning om det saknas anledning att befara att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller om det finns särskilda skäl.
Beslut i frågor om övervakning i samband med villkorlig frigivning ska få överklagas.
Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen lämnar inget förslag om överklagande av ändring av beslut om att den frigivne inte ska stå under övervakning.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna, däribland Brottsförebyggande rådet (Brå), Brottsofferjouren, Brottsoffermyndigheten, Kalmar tingsrätt, Lunds tingsrätt, Solna tingsrätt, Polismyndigheten, Riksförbundet Unizon och Övervakningsnämnden i Göteborg tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens förslag.
Polismyndigheten bedömer att det kan ha en brottsförebyggande effekt om samtliga personer som döms till tidsbestämda fängelsestraff omfattas av systemet med villkorlig frigivning samtidigt som det finns en presumtion för övervakning och prövotiden förlängs.
Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) ser särskilt positivt på förslaget om att införa en presumtion för övervakning eftersom det kan leda till ökad trygghet för den som utsatts för våld.
Sveriges advokatsamfund ställer sig inte bakom förslaget om att det ska införas en presumtion om övervakning för samtliga personer som friges villkorligt, utan förespråkar i stället att det ska ske en bedömning i det enskilda fallet av om övervakning är nödvändigt eller inte.
Övervakningsnämnden i Malmö har inga synpunkter på förslaget om att villkorlig frigivning alltid ska ske med en prövotid om minst två år men bedömer att det kommer att leda till att avsevärt fler personer blir föremål för övervakning. Det innebär i sin tur att fler kommer att bli föremål för förverkande av villkorligt medgiven frihet. Antalet sådana ärenden i övervakningsnämnderna kommer därför att öka.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer i huvudsak överens med regeringens. I utkastet lämnas inget förslag om överklagande av beslut om övervakning.
48
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) tillstyrker förslaget och anser det kan ge goda möjligheter till ökad trygghet för den som utsatts för våld.
Kristianstads tingsrätt framhåller att det vid exempelvis korta fängelsestraff där en person under häktningstiden avtjänat den andel av straffet som ska avtjänas i anstalt kan komma att bli svårt att hinna fatta beslut om att personen inte ska ställas under övervakning före tidpunkten för villkorlig frigivning.
Kriminalvården, Övervakningsnämnden i Göteborg och Övervakningsnämnden i Malmö pekar på att förslagen innebär att det kommer att bli vanligare med situationer då hela straffåterstoden blivit förverkad samtidigt som övervakningen fortsätter. De framhåller bland annat att det i dessa situationer blir svårare att hantera misskötsamhet eftersom det inte längre finns dagar kvar att förverka. En lösning på detta kan enligt Övervakningsnämnden i Göteborg vara att det i lag tydliggörs att påföljden är till fullo verkställd när hela fängelsestraffet, det vill säga samtliga utdömda dagar, är avtjänade eller att Kriminalvården ges en uttrycklig möjlighet att låta övervakningen upphöra med detta som skäl.
Skälen för regeringens förslag
Den villkorliga frigivningen, med tillhörande prövotid, är en del av verkställigheten av ett fängelsestraff – även om verkställigheten i det skedet sker utanför anstalt. För att den delen av verkställigheten ska få tillräcklig skärpa och för att minska risken att den dömde begår nya brott bör övervakning användas i större utsträckning än i dag. Som utredningen framhåller är övervakningen nämligen en förutsättning för att föreskrifter ska kunna beslutas och det är i praktiken bara mot den som är ställd under övervakning som det är möjligt att ingripa vid misskötsamhet under prövotiden.
Övervakning, i kombination med stöd och behandling, utgör också en central del av den dömdes anpassning i samhället och ett liv utan kriminalitet. Eftersom övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde involveras han eller hon i att på bästa sätt fortsätta den förändring som förhoppningsvis påbörjats under tiden i anstalt. Kriminalvården har därtill enligt 26 kap. 14 § andra stycket brottsbalken ett ansvar att samverka med andra myndigheter, och i enlighet med normaliseringsprincipen har även de som är villkorligt frigivna rätt till samhällets stödfunktioner på samma sätt som alla andra i samhället. Under övervakningen är det frivårdens uppgift att förmedla det stöd och den hjälp som den frigivne har rätt till, vilket inte sällan är helt nödvändigt för en lyckad återanpassning. En viktig samhällsskyddsaspekt är således den kontroll över den frigivne som följer med övervakningen. Socialtjänsten och Försäkringskassan och andra myndigheter liksom hälso- och sjukvården – samhällets stödfunktioner – involveras i frågor som rör den som friges. Fokus är på hur den dömde på bästa sätt ska komma tillbaka till samhället utan att återfalla i brott. Denna kontroll är viktig och talar starkt för att övervakning ska ingå som ett normalt led vid villkorlig frigivning.
Prop. 2025/26:34
49
| Prop. 2025/26:34 | Återfallsförebyggande åtgärder bör även tillgodose behovet av stöd och |
| hjälp, vilket är möjligt genom ett välutvecklat övervakningsinstitut med | |
| tillhörande föreskrifter. | |
| Under 2024 ställdes 88 procent av samtliga som frigavs villkorligt under | |
| övervakning (Kriminalvård och statistik 2024 s. 85). Redan i dag bedöms | |
| således en stor majoritet av de som friges villkorligt ha ett övervak- | |
| ningsbehov. Framöver kommer dock även personer som döms till de allra | |
| kortaste fängelsestraffen att friges villkorligt (se avsnitt 5.3). Den | |
| ändringen syftar bland annat till att möjliggöra återfallsförebyggande | |
| insatser, även efter frigivningen, för en mycket återfallsbenägen grupp. För | |
| att säkerställa att inte heller den gruppen friges villkorligt utan att ställas | |
| under övervakning bör den villkorliga frigivningen i samtliga fall, på | |
| motsvarande sätt som i dag gäller för skyddstillsyn enligt 28 kap. 5 §, | |
| förenas med övervakning från dagen för frigivningen. Övervakningen | |
| upphör, om inte annat har beslutats, vid prövotidens utgång eller vid den | |
| tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar. Det följer av 26 kap. 10 § | |
| andra stycket att ett fängelsestraff är helt verkställt vid prövotidens utgång | |
| om det inte längre finns villkorligt medgiven frihet att förverka. Med | |
| hänsyn till att det vid tiden för prövotidens utgång inte alltid går att förutse | |
| om förverkande senare kan komma att ske bör det inte, som föreslås i | |
| utkastet, anges att övervakningen ska upphöra när straffet är helt verkställt. | |
| Något särskilt beslut om att ställa den frigivne under övervakning kommer | |
| därför inte att krävas. Den villkorliga frigivningen ska vara förenad med | |
| övervakning från dagen för frigivningen. Detta bedöms vara en nödvändig | |
| och proportionerlig åtgärd för att öka samhällsskyddet. | |
| Sveriges advokatsamfund invänder att det i stället för en presumtion bör | |
| ske en bedömning i det enskilda fallet av om övervakning är nödvändigt | |
| eller inte. Regeringen instämmer delvis i den bedömningen. För att endast | |
| ta Kriminalvårdens resurser i anspråk där de behövs bör det vara möjligt | |
| att besluta att inte ställa den frigivne under övervakning. Om det finns | |
| tillräckliga skäl för det bör Kriminalvården få besluta om att undanta den | |
| frigivne från övervakning. Precis som enligt nuvarande ordning bör det | |
| alltid ske en individualiserad bedömning som tar sikte på omständigheter | |
| som talar för att övervakning inte behövs. Den som bedöms ha låg risk för | |
| återfall i brott enligt vad som närmare utreds inom ramen för verkställig- | |
| hetsplaneringen bör därför kunna undantas från övervakning. | |
| Därtill bör Kriminalvården kunna besluta om att underlåta övervakning | |
| om det annars finns särskilda skäl. Den dömde kan stå under övervakning | |
| med anledning av en annan påföljd, till exempel en parallellt löpande | |
| prövotid med anledning av skyddstillsyn eller prövotid från ytterligare ett | |
| fängelsestraff. Som Kriminalvården, Övervakningsnämnden i Göteborg och | |
| Övervakningsnämnden i Malmö anför kan förslagen sammantaget komma | |
| att innebära att det blir vanligare att hela straffåterstoden förverkats | |
| samtidigt som övervakningen ska fortsätta. I dessa situationer finns inget | |
| reststraff kvar att förverka och den yttersta reaktionen på misskötsamhet | |
| är därför inte tillgänglig. En följd av att övervakningen löper under en | |
| minsta tid samtidigt som den villkorligt medgivna friheten kan förverkas | |
| är att övervakningen kan komma att pågå även när något reststraff inte | |
| återstår. Situationen kan, som remissinstanserna påpekar, uppstå redan | |
| med dagens reglering. Även för en frigiven person som inte längre har | |
| 50 | något reststraff kvar kan övervakning under prövotiden fylla en funktion. |
Kriminalvårdens – och i förlängningen även Polismyndighetens – resurser måste dock kunna tillvaratas där de behövs mest och därför bör det vara möjligt att besluta att övervakningen ska upphöra även i sådana fall, vilket också Övervakningsnämnden i Göteborg förespråkar.
Syftet är alltså att övervakning ska ske på ett sätt som tillvaratar såväl samhällsskyddsintresset som myndighetens resurser på bästa sätt. För sådana dömda som har kort verkställighetstid är det särskilt angeläget att beslutet fattas så snart det kan ske. Som Kristianstads tingsrätt påpekar kan det i vissa situationer krävas att beslutet meddelas med särskild skyndsamhet. Kriminalvården kan vid behov upprätta närmare rutiner för detta.
Övervakningen ska i enlighet med nuvarande regler bestå under hela prövotiden om inget annat beslutas men behovet ska även framöver fortlöpande omprövas. Om övervakningen har fungerat under en tid utan anmärkning och därför inte längre behövs eller om det finns andra skäl ska den kunna upphöra.
I 37 kap. 7 och 11 §§ brottsbalken finns regler om överklagande av Kriminalvårdens och övervakningsnämndens beslut i frågor som avses i bland annat 26 kap. 12 § första stycket. Enligt 26 kap. 18 § får Kriminalvården ändra beslut enligt bland annat 26 kap. 12 §.
Som en följd av att övervakning enligt bestämmelsen i den föreslagna lydelsen av första stycket i 26 kap. 12 § föreslås ske utan att ett särskilt beslut behöver fattas av Kriminalvården, bortfaller den hittillsvarande möjligheten att överklaga beslut om huruvida någon ska ställas under övervakning eller inte. För att sådana beslut ska kunna överklagas bör överklagandebestämmelserna i 37 kap. 7 och 11 §§ ändras genom att hänvisningen till 26 kap. 12 § inte begränsas till första stycket (jfr 38 kap. 13 §). På så sätt omfattar bestämmelserna alla beslut som Kriminalvården och övervakningsnämnden meddelar i frågor om huruvida övervakning ska ske, inklusive ändringsbeslut som meddelas med stöd av 26 kap. 18 §.
Lagrådet invänder inte mot att det införs överklagandebestämmelser till fördel för den enskilde, men anser att möjligheterna att överklaga Kriminalvårdens beslut närmare behöver övervägas och belysas mer allsidigt under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ett exempel på en fråga som inte är belyst är enligt Lagrådet om det går att överklaga ett avslagsbeslut som har fattats efter att den villkorligt frigivne begärt att Kriminalvården ska besluta att någon övervakning inte ska ske. Som Lagrådet konstaterar kan förvaltningsbeslut överklagas enligt 41 § förvaltningslagen (2017:900) under vissa förutsättningar. Det nu aktuella förslaget innebär emellertid, till skillnad från förslaget i lagrådsremissen, att även avslagsbeslut som meddelas efter att den villkorligt frigivne begärt att övervakningen ska upphöra omfattas av överklagandebestämmelserna i 37 kap. 7 och 11 §§ brottsbalken, eftersom sådana beslut numera meddelas med tillämpning av bestämmelserna i 26 kap. 12 § andra stycket och 26 kap. 18 §. Det innebär vidare att överklagande av de aktuella besluten kommer att göras till övervakningsnämnd likt övriga beslut om övervakning som meddelas med stöd av 26 kap. 12 §.
Enligt Lagrådet bör det införas en hänvisning till 26 kap. 18 § första stycket i 37 kap. 7 och 11 §§, för att det tydligt ska framgå att även ändringsbeslut omfattas av överklagandemöjligheten. Av 26 kap. 18 § framgår att Kriminalvården under prövotiden får ändra beslut enligt de
Prop. 2025/26:34
51
Prop. 2025/26:34 uppräknade bestämmelserna eller besluta om nya åtgärder enligt dessa bestämmelser. Som Lagrådet framhåller skulle en uttrycklig hänvisning i 37 kap. 7 och 11 §§ till 26 kap. 18 § tydliggöra att även ändringsbeslut omfattas av överklagandemöjligheten. Det kan dock enligt regeringen inte råda någon tvekan om att sådana ändringsbeslut är överklagningsbara redan i dag (jfr NJA 2022 s. 1130). En uttrycklig hänvisning till 26 kap. 18 § skulle också väcka frågor om omfattningen av överklagandemöjligheten eftersom ändringsmöjligheten i 26 kap. 18 § omfattar fler beslut än som i dag omfattas av 37 kap. 11 §. Vid en samlad bedömning anser regeringen mot denna bakgrund att övervägande skäl talar mot ett sådant tillägg som Lagrådet föreslår.
6Ökade möjligheter att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning
6.1Tydligare reaktioner vid misskötsamhet under verkställighet i kriminalvårdsanstalt
Regeringens förslag
Förutsättningarna för att skjuta upp villkorlig frigivning ska utökas. Vid bedömningen av om den villkorliga frigivningen ska skjutas upp ska det vara tillräckligt att det finns skäl mot villkorlig frigivning.
Utredningens förslag
Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans tar upp frågan.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, däribland Brottsoffermyndigheten, Göteborgs tingsrätt och Domstolsverket, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget i utkastet.
Brottsförebyggande rådet (Brå) påpekar att myndigheten har i uppdrag att utvärdera bland annat den senaste ändringen av reglerna om uppskjutande av villkorlig frigivning. Uppdraget ska redovisas senast i september 2025. Enligt Brå bör resultaten av den pågående utvärderingen inväntas innan ställning tas till huruvida tröskeln för att skjuta upp den villkorliga frigivningen ska sänkas ytterligare. Även Civil Rights
52
Defenders, Kalmar tingsrätt och Förvaltningsrätten i Stockholm anser att Prop. 2025/26:34 en utvärdering bör inväntas innan ytterligare förändringar genomförs.
Kriminalvården anför att det kan finnas skäl att överväga om bestämmelsen även fortsättningsvis bör vara formulerad som en exemplifiering av omständigheter som skulle kunna aktualisera uppskjuten villkorlig frigivning. Svea hovrätt anser att det bör förtydligas hur bestämmelsen är avsedd att tillämpas.
Skälen för regeringens förslag
Förutsättningarna för att skjuta upp villkorlig frigivning utökas
Det finns från samhällets sida ett starkt intresse av att effektivt förhindra återfall i brottslighet. Redan en liten minskning av återfall i brott har betydelse när det gäller att minska de effekter i form av mänskligt lidande och andra olägenheter som brott leder till. Vidare har reducerande effekter för återfall i brott visat sig ha en positiv effekt när det gäller samhällets kostnader. Det är också därför arbetet med att förebygga återfall i brott utgör en viktig del av verkställigheten av fängelsestraff. (Prop. 2018/19:77
s.21.)
Ett av Kriminalvårdens huvudsakliga uppdrag är att inrikta verkställig-
| heten av ett fängelsestraff på åtgärder som är ägnade att förebygga återfall | |
| i brott (1 kap. 5 § andra stycket fängelselagen). Kriminalvården ska för | |
| varje intagen bland annat ta fram en individuell verkställighetsplan som | |
| grundas på en utredning om den intagnes behov av stöd och kontroll och | |
| om vilka åtgärder som bör vidtas under verkställigheten för att minska | |
| risken för återfall i brott (1 kap. 5 § fängelselagen och 6 § fängelseförord- | |
| ningen). Det kan exempelvis handla om deltagande i behandlingsprogram | |
| för att komma till rätta med missbruk eller våldsproblematik eller andra | |
| åtgärder som följer av behandlingsplanen, såsom kontakt med psykolog | |
| eller utbildningsinsatser. | |
| Som utredningen redogör för visar flera studier att ett aktivt och | |
| kvalitativt återfallsförebyggande arbete i anstalt och frivård, till exempel | |
| genom behandlingsprogram, återfallsförebyggande program och terapi, | |
| minskar risken för återfall i brott (SOU 2024:48 s. |
|
| Att den intagne följer de uppförandekrav som uppställs under | |
| verkställigheten, såsom lokala ordningsregler och Kriminalvårdens | |
| föreskrifter, kan också ha en återfallsförebyggande effekt. Som regeringen | |
| tidigare har uttalat kan den attityd den dömde har till anvisade åtgärder | |
| eller hur den dömde sköter sitt deltagande i de återfallsförebyggande | |
| åtgärder som tagits in i behandlingsplanen, inte betraktas fristående från | |
| den intagnes beteende i övrigt. Den intagnes generella förhållningssätt | |
| under anstaltsvistelsen får förutsättas ha en stor betydelse för möjlig- | |
| heterna att bedriva en verkningsfull kriminalvård som kan leda till en | |
| minskad risk för ny brottslighet. Det är därför av stor vikt att den intagne | |
| har ett starkt incitament att genomföra sådana åtgärder och följa de | |
| ordningsregler som gäller (se prop. 2020/21:18 s. 18). En mer individuali- | |
| serad verkställighet kan därmed främja de intagnas motivation att förändra | |
| sitt beteende och skapa förutsättningar för dem själva att medverka till sin | |
| anpassning i samhället. | |
| Den senaste ändringen av reglerna om uppskjuten villkorlig frigivning | |
| genomfördes 2021 (prop. 2020/2021:18). Ändringen innebar dels att det | 53 |
| Prop. 2025/26:34 | inte längre behöver finnas synnerliga skäl för att skjuta upp den villkorliga |
| frigivningen – det räcker att det finns särskilda skäl – dels att möjligheterna | |
| att skjuta upp den villkorliga frigivningen vid misskötsamhet i förhållande | |
| till återfallsförebyggande åtgärder utökades (26 kap. 6 a § 1 brottsbalken). | |
| Syftet med ändringen var att ge den dömde ett starkt incitament att delta | |
| i och fullgöra behandlingar eller programverksamhet i syfte att minska | |
| risken för ny brottslighet. Ändringen från synnerliga till särskilda skäl var | |
| enligt regeringen nödvändig, eftersom ett bibehållet krav på synnerliga | |
| skäl annars skulle innebära en mycket begränsad möjlighet att skjuta upp | |
| den villkorliga frigivningen, något som skulle riskera att medföra att syftet | |
| med reformen inte uppnåddes (prop. 2020/21:18 s. 18). | |
| Som bland andra Brå nämner har myndigheten fått i uppdrag att studera | |
| bland annat hur Kriminalvården har arbetat för att genomföra lagändringar | |
| om förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning och | |
| utökade krav på deltagande i återfallsförebyggande åtgärder inför | |
| frigivning. Utvärderingen, som redovisades i september 2025, tar sikte på | |
| flera olika frågor av betydelse för det återfallsförebyggande arbetet och | |
| kan, inte minst för Kriminalvården, utgöra ett viktigt underlag i | |
| utvecklingsarbetet. Enligt rapporten har lagändringarna inneburit små | |
| förändringar i bedömningarna av uppskjuten villkorlig frigivning, även om | |
| intervjupersoner lyfter vissa positiva effekter, exempelvis att det har blivit | |
| lättare att få klienter att delta i program (se Brås rapport 2025:14 En | |
| utvärdering av förstärkta återfallsförebyggande åtgärder i Kriminalvården, | |
| s. 88). Det kan också noteras att andelen som på egen begäran avslutat ett | |
| program sjunkit från 19 procent till 9 procent mellan 2020 och 2022 | |
| (SOU 2024:48 s. 631) och från 9 till omkring |
|
| visningar för 2023 och 2024 ökade vidare antalet beslut om uppskjuten | |
| villkorlig frigivning mellan 2021 och 2024 från 440 till 677 (se Kriminal- | |
| vårdens årsredovisning för 2023 s. 43 och Kriminalvårdens årsredovisning | |
| för 2024 s. 44). | |
| Dessa omständigheter talar därmed i viss mån för att de intagnas vilja | |
| till deltagande i behandlingsprogram ökat och att lagstiftningen har fått | |
| viss effekt i det avseendet. Att fler ärenden prövades kan dock även ha | |
| berott på ett ökat antal klienter i anstalt. År 2021 var medelbeläggningen i | |
| anstalt 4 818 klienter, medan den år 2024 var 6 570 klienter, det vill säga | |
| en ökning med drygt 30 procent. Trots fler ärenden om uppskjuten | |
| villkorlig frigivning 2024 låg andelen individer som fick beslut om detta | |
| på samma nivå som både 2023 och 2022, det vill säga fyra procent. För | |
| 2021 var det tre procent av de intagna som fick den villkorliga frigivningen | |
| uppskjuten. | |
| År 2024 minskade antalet ärenden som ledde till beslut om uppskjuten | |
| villkorlig frigivning för andra året i rad. Enligt årsredovisningen för 2024 | |
| kan det finnas flera anledningar till det, exempelvis att ärenden | |
| aktualiseras med en beskrivning av omständigheter som ligger på gränsen | |
| för att ett uppskjutande ska bli aktuellt eller att underlaget vid en helhets- | |
| bedömning inte är tillräckligt för ett beslut om uppskjutande av tiden för | |
| villkorlig frigivning. De flesta beslut om uppskjuten villkorlig frigivning | |
| har sin grund i misskötsamhet. Under 2023 var det bara fem procent av | |
| ärendena om uppskjutande av villkorlig frigivning som handlade om att en | |
| 54 | intagen hade misskött, eller inte deltagit i, återfallsförebyggande åtgärder |
(Kriminalvårdens årsredovisning för 2023). Siffrorna för 2024 är enligt Kriminalvården i det närmaste oförändrade.
De överväganden som regeringen gjort i tidigare lagstiftningsärenden gör sig därmed alltjämt gällande. Som anges ovan är det en viktig beståndsdel i ett system med sanktioner vid misskötsamhet att tiden i anstalt kan förlängas genom att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Det är också angeläget att sanktionerna är tillräckligt effektiva. En tydligare sanktion understryker vikten av att följa de villkor som gäller under verkställigheten, vilket skapar incitament att följa regler för vistelsen och att delta i återfallsförebyggande åtgärder. Det är också viktigt ur ett trovärdighetsperspektiv att allvarlig misskötsamhet leder till konsekvenser. Ett ökat incitament till skötsamhet i anstalt kan även leda till att riskerna för att anställda och intagna utsätts för hot och våld till följd av en större fängelsepopulation minskar, vilket är risker som bland annat Kriminalvården, Arbetsgivarverket och Seko uppmärksammar inom ramen för de förslag som har lämnats i betänkandet.
Även med beaktande av de skärpningar som gjorts bör incitamenten för skötsamhet förstärkas. På så sätt kan även förtroendet för systemet stärkas. Det finns därmed ett behov av att ge skötsamheten under verkställigheten av ett fängelsestraff i anstalt större betydelse för förutsättningarna att skjuta upp villkorlig frigivning än vad som hittills har gällt.
Det bör vara tillräckligt att det finns skäl för att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp
Frågan är vilken nivå av bristande medverkan som bör krävas för att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp. Enligt dagens reglering krävs att det finns särskilda skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen.
Det är i dag möjligt att skjuta upp den villkorliga frigivningen vid en enstaka händelse, om den är tillräckligt allvarlig. Som regel krävs dock flera överträdelser av föreskrifter eller villkor eller att den intagne vägrar att delta i behandling eller programverksamhet som bedömts vara av stor vikt för att minska risken för återfall i brottslighet, för att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp. En så restriktiv tillämpning kan inte för den intagne anses i tillräcklig utsträckning betona vikten av att följa de regler som gäller och att ta eget ansvar för att verka för en positiv utveckling. Att även enskilda överträdelser av föreskrifter eller villkor kan utgöra skäl för uppskjuten villkorlig frigivning, oavsett om de kan klassas som föreskrifter eller villkor av större vikt eller inte, torde kunna skapa ytterligare incitament till skötsamhet. Detsamma gäller för vägran att delta i behandling eller programverksamhet som inte bedöms vara av stor vikt för att minska risken för återfall i brottslighet. Samtidigt bör naturligtvis inte varje mindre överträdelse av föreskrifter eller villkor eller ovilja att delta i åtgärder leda till uppskjuten villkorlig frigivning. Det bör krävas att det rör sig om överträdelser av visst allvar. Gränsen för vad som bör anses kunna motivera att den villkorliga frigivningen skjuts upp bör dock vara lägre än i dag. För att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp bör det, till skillnad från vad som gäller i dag, vara tillräckligt att det finns skäl till det.
Prop. 2025/26:34
55
| Prop. 2025/26:34 | Skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen kan exempelvis |
| finnas om den dömde vägrar att delta i behandling som bedöms kunna | |
| minska risken för återfall i brottslighet, även om behandlingen inte kan | |
| anses vara av stor vikt för ett sådant syfte. Det kan i större utsträckning än | |
| i dag finnas skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den intagne | |
| beter sig hotfullt eller våldsamt gentemot sin omgivning, manipulerar | |
| drogprover eller innehar kommunikationsutrustning eller egentillverkade | |
| vapen. Misskötsamhet i förhållande till åtgärder i verkställighetsplanen | |
| bör normalt utgöra skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen, om det | |
| inte är fråga om ringa överträdelser, eftersom de åtgärder som tas in i | |
| planen som regel har identifierats som särskilt angelägna för den intagne | |
| att genomföra. | |
| Man skulle kunna överväga att som en konsekvens av en förändring från | |
| särskilda skäl till skäl även förändra synen på själva misskötsamheten, | |
| exempelvis genom att inte längre kräva att den dömde på ett allvarligt sätt | |
| har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. | |
| Som anges ovan avses med kravet på att det ska vara fråga om allvarliga | |
| åsidosättanden av föreskrifter och villkor främst att det bör vara | |
| föreskrifter och villkor av större vikt som den intagne har brutit mot (se | |
| prop. 2005/06:123 s. 56). Bedömningen av vad som ska anses utgöra | |
| allvarlig misskötsamhet av föreskrifter och villkor av större vikt måste | |
| också göras i ljuset av förslaget att det inte längre ska krävas särskilda skäl | |
| för att misskötsamheten ska leda till uppskjuten villkorlig frigivning. Det | |
| kommer med denna ändring inte krävas lika frekvent misskötsamhet som | |
| tidigare eller att den pågår under en lika stor del av verkställighetstiden för | |
| att uppskjutande ska bli aktuellt. Vidare bör det vid en enstaka överträdelse | |
| ställas lägre krav än enligt nuvarande ordning på överträdelsens allvar för | |
| att den ensam ska kunna leda till uppskjuten villkorlig frigivning. En | |
| sänkning också av vilken misskötsamhet som omfattas av bestämmelsen | |
| riskerar därmed att bli alltför omfattande och leda till en bristande | |
| proportionalitet mellan misskötsamhet och konsekvenserna av denna. | |
| Någon ändring i detta avseende bör därmed inte ske. Det har inte heller i | |
| övrigt framkommit något behov av att justera bestämmelsen på annat sätt | |
| än vad som framgår av avsnitt 6.2. | |
| Enligt Lagrådet bör punkterna i 26 kap. 6 a § första stycket brottsbalken | |
| anses uttömmande ange vilka typer av omständigheter som kan föranleda | |
| att frigivningen skjuts upp med stöd av första stycket. Att överlämna | |
| frågan om vilka skäl – utan något kvalificerande rekvisit – som bör | |
| medföra att frigivningen skjuts upp till rättstillämpningen, skulle enligt | |
| Lagrådet leda till att bestämmelsen brister i förutsebarhet, särskilt som det | |
| inte görs tydligt vilka ytterligare fall som första stycket ska omfatta. | |
| Lagrådet föreslår därmed att första stycket omformuleras. Även Kriminal- | |
| vården framför liknande synpunkter. Till skillnad från Lagrådet och | |
| Kriminalvården anser regeringen att bestämmelsen har ett väl etablerat | |
| tillämpningsområde och att det saknas anledning att i detta lagstiftnings- | |
| ärende av tydlighetsskäl ändra bestämmelsens grundläggande konstruk- | |
| tion. I sammanhanget bör det särskilt beaktas att punkterna enligt gällande | |
| rätt utgör exempel på omständigheter under verkställigheten i kriminal- | |
| vårdsanstalt som särskilt ska beaktas vid bedömningen om den villkorliga | |
| frigivningen ska skjutas upp (se exempelvis prop. 2020/21:18 s. 29). | |
| 56 | Eftersom bestämmelsen enligt regeringen har ett väl etablerat |
tillämpningsområde saknas det skäl att ange vilka ytterligare fall som bör Prop. 2025/26:34 medföra att den villkorliga frigivningen skjuts upp. Någon ändring i den
delen är inte avsedd. Den föreslagna bestämmelsen i 26 kap. 6 a § andra stycket är däremot, i enlighet med vad Lagrådet framför, avsedd att uttömmande reglera de omständigheter som ska beaktas vid uppskjutande av den villkorliga frigivningen vid risk för återfall i nya brott av allvarligt slag.
Liksom i dag bör det vid bedömningen av om det finns skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen göras en helhetsbedömning av allt som har inträffat under verkställigheten. Även omständigheter som talar till den intagnes fördel ska beaktas. Allvarlig misskötsamhet bör dock vid helhetsbedömningen få större genomslag än vad som är fallet i dag, även om viss positiv utveckling har kunnat noteras. Om en intagen genomgår en positiv utveckling och under en lång tid inte missköter sig bör det vara möjligt att låta bli att skjuta upp den villkorliga frigivningen om misskötsamheten skett tidigt i verkställigheten och om det varit fråga om misskötsamhet av mindre allvarligt slag. Det bör dock krävas att den intagne efter misskötsamheten påtagligt förbättrat sitt beteende och följt de regler som gäller för verkställigheten under en tid.
Det bör i sammanhanget även noteras att en särskild utredare i betänkandet En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44), som ett led i förslaget om att fängelse ska användas som frihetsberövande påföljd för barn när en sådan påföljd inte kan undvikas, har föreslagit att villkorlig frigivning ska skjutas upp för barn endast om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning. Som anges i avsnitt 5.1 har regeringen aviserat att sluten ungdomsvård ska utmönstras som påföljd och att unga i åldern
| 6.2 | Uppskjuten villkorlig frigivning vid risk för | |
| återfall i allvarlig brottslighet | ||
| Regeringens förslag | ||
| Om den dömde avtjänar fängelse i minst fyra år och straffet åtminstone | ||
| till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid eller | ||
| fängelse i minst två år och straffet åtminstone till någon del avser brott | ||
| som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form, ska | ||
| den villkorliga frigivningen skjutas upp om det finns en konkret och | ||
| beaktansvärd risk för att han eller hon begår nya brott av allvarligt slag. | ||
| När den villkorliga frigivningen skjuts upp på grund av risk för att | ||
| den dömde begår nya brott av allvarligt slag ska det ske med | ||
| etthundraåttio dagar åt gången eller den kortare tid som är nödvändig | ||
| för att en strafftid om sextio dagar ska återstå. Ett sådant beslut | ||
| meddelas av Kriminalvården och får bara meddelas om en utredning | ||
| med utlåtande om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt | ||
| slag har hämtats in. En sådan utredning behöver dock inte hämtas in om | ||
| det är uppenbart obehövligt. Rättsmedicinalverket ska ges i uppgift att | ||
| utföra utredningen. Utredningen ska utföras skyndsamt och ges in till | 57 | |
Prop. 2025/26:34 Kriminalvården inom sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till Rättsmedicinalverket.
En intagen som ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet får vistas utanför anstalt i den utsträckning som Rättsmedicinalverket bedömer är nödvändigt för att utredningen ska kunna genomföras.
Rättsmedicinalverket ska ha möjlighet att ta ett
Utredningens förslag
Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans tar upp frågan.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer i huvudsak överens med regeringens. I utkastet föreslås dock ingen reglering av vilken myndighet som ska få i uppgift att utföra riskutredningarna. Utkastets förslag har en annan språklig och redaktionell utformning.
Remissinstanserna
Kalmar tingsrätt tillstyrker förslaget och betonar samtidigt vikten av att sådana beslut föregås av utförliga och välmotiverade riskbedömningar och utredningar. Jämställdhetsmyndigheten framför en liknande synpunkt och anser att det är av stor vikt att bedömningen av eventuell återfallsrisk görs noggrant och beaktas av beslutande aktörer vid bedömningen av om det kan bli aktuellt med villkorlig frigivning.
Brottsoffermyndigheten välkomnar förändringarna som innebär ett stärkt samhällsskydd och en ökad trygghet för brottsoffer och i synnerhet möjligheten att skjuta upp villkorlig frigivning när det finns risk för återfall i allvarlig brottslighet som annars hotar liv, hälsa, frihet eller frid. Även Ekobrottsmyndigheten ser positivt på förslaget och instämmer i att det bör vara möjligt att skjuta upp den villkorliga frigivningen i dessa fall samt anser att det är ändamålsenligt att risk för återfall i allvarlig brottslighet kan beaktas när villkorlig frigivning aktualiseras. Domstolsverket uppger att de inte har någonting att invända mot förslaget. Seko ser positivt på förslaget men har svårt att bedöma dess konsekvenser.
Ett flertal remissinstanser, däribland Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK), Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden och Kriminologiska institutionen) och Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Åklagarmyndigheten avstår från att yttra sig över förslaget med hänvisning till svårigheterna att bedöma dess effekter på det brottsförebyggande arbetet.
58
Göteborgs tingsrätt och Svea hovrätt anser att den betydelse som risken för återfall i brott ges enligt förslaget, och den avgränsning i fråga om vilka dömda som ska omfattas av reglerna, innebär avsteg från likabehandlingsprincipen. Ett antal remissinstanser, bland annat Göteborgs tingsrätt, Kriminalvården, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) och Rättsmedicinalverket, pekar på svårigheterna att på ett tillförlitligt sätt bedöma risken för återfall i brott.
Göteborgs tingsrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Lunds tingsrätt och Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) är kritiska till att brottmålsdomar föreslås kunna läggas till grund för bedömningen av om brott har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form, bland annat med hänvisning till att utformningen av domar varierar och att de avfattas för andra ändamål. Vidare anser Lunds tingsrätt att den föreslagna ordningen framstår som konstitutionellt tvivelaktig eftersom den innebär att allmänna domstolars straffrättsliga bedömningar ska prövas av förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. Enligt Justitiekanslern kan det framstå som oklart huruvida domstolen i brottmålsdomen har tillämpat 29 kap. 2 § 6 brottsbalken, vilket kan leda till oklarhet i fråga om den föreslagna bestämmelsens tillämplighet i enskilda fall. Enligt Kriminalvården bör det övervägas att höja gränsen för vilka fängelsestraff som reglerna ska gälla för. Myndigheten anser vidare att förslaget att det ska vara tillräckligt att avtjänandet till någon del avser viss angiven brottslighet mot person eller brottslighet som utövats i organiserad form är för kategoriskt och att hanteringen kan komma att ta stora utredningsresurser i anspråk. Kriminalvården anser också att det framstår som tveksamt i vilken utsträckning risken för återfall i brott kan minska när det är fråga om en förnyad riskbedömning vid strafftider om två respektive fyra år. Myndigheten befarar att förslaget kan leda till att incitamenten att sköta sig försvagas.
Kristianstads tingsrätt anser att förslaget att reglerna ska omfatta den som till någon del begått brott mot liv, hälsa, frihet eller frid riskerar att framstå som slumpmässigt och svårmotiverat, särskilt i de situationer där endast en mycket liten del av den samlade brottsligheten utgör ett sådant brott. Tingsrätten föreslår i stället en reglering som innebär att det samlade straffvärdet av brotten mot liv, hälsa, frihet eller frid ska utgöra en övervägande del av brottslighetens totala straffvärde för att bestämmelsen ska bli tillämplig. Kriminalvården framför en liknande synpunkt. När det gäller den nya regeln att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp för den som dömts för brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form framhåller Kristianstads tingsrätt att det av rättssäkerhetsskäl bör krävas att det av domen uttryckligen framgår att brottet har utgjort ett led i en brottslighet som har utövats i organiserad form för att bestämmelsen ska bli tillämplig. Enligt tingsrätten finns vidare skäl att överväga om det är lämpligt att koncentrera handläggningen av dessa ärenden till en förvaltningsrätt. Även Förvaltningsrätten i Jönköping har synpunkter i detta avseende och anser att det är oklart om en eller flera förvaltningsrätter kommer att handlägga överklaganden av besluten eftersom det inte framgår huruvida Kriminalvården kommer att koncentrera beslutsfattandet eller om det kommer att spridas inom myndigheten.
Stockholms tingsrätt anser att det kan ifrågasättas om den föreslagna ordningen är ändamålsenlig i fråga om personer som begår brott i
Prop. 2025/26:34
59
Prop. 2025/26:34
60
organiserad form eftersom den gruppen torde ha särskilt behov av sådana återfallsförebyggande insatser som en villkorlig frigivning kan innebära.
Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) anser att förslaget i praktiken innebär ett tidsobestämt straff som inte döms ut i domstol, utan av förvaltningsmyndigheter.
Sveriges advokatsamfund anser, med hänvisning till att den enskilde skulle avtjäna sitt straff även på grund av en bedömning av risken för framtida brottslighet, att förslaget strider mot grundläggande principer för påföljdssystemet. Förutsebarheten i fråga om strafftiden skulle enligt samfundet gå förlorad och grundas på omständigheter som den intagne inte kan påverka, vilket skulle minska incitamenten till gott uppförande.
Rättsmedicinalverket anser att myndigheten inte bör ges i uppgift att utföra riskutredningar inför Kriminalvårdens prövning av frågan om att skjuta upp villkorlig frigivning och att Kriminalvården har bättre förutsättningar än Rättsmedicinalverket att genomföra utredningarna. Om det skulle anses nödvändigt med en sådan utredning förordar myndigheten en ordning där Kriminalvården bedömer återfallsrisken och fattar beslutet om att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Vid ett överklagande skulle i så fall förvaltningsrätten från ett annat organ kunna inhämta ett utlåtande i fråga om återfallsrisken. Om Rättsmedicinalverket skulle ges uppgiften att utföra riskutredningarna anser myndigheten att förslaget bör ändras och förtydligas i vissa avseenden. Det bör enligt myndigheten i så fall också föreskrivas närmare vad som ska gälla för bland annat utredningssamtal och myndighetens befogenheter vid undersökning.
Enligt Kriminalvården riskerar förslaget att få till konsekvens att den villkorliga frigivningen regelmässigt kommer att skjutas upp under hela den kvarvarande strafftiden för de som träffas av bestämmelsen, vilket gör att de återkommande riskutredningarna endast blir administrativt och kostnadsmässigt betungande. Myndigheten framhåller vidare att det är oklart hur det är tänkt att grunderna för uppskjutande av villkorlig frigivning ska förhålla sig till varandra, bland annat när det gäller frågan om hur uppskjuten villkorlig frigivning vid misskötsamhet ska hanteras om det också finns risk för återfall, det vill säga om en grund ska ha företräde framför en annan, hur förslaget gällande straffåterstod om 60 dagar förhåller sig till prövningen av uppskjuten villkorlig frigivning på grund av misskötsamhet samt om det ska göras en sammanvägd bedömning.
Skälen för regeringens förslag
Risken för återfall bör i vissa fall kunna påverka tidpunkten för villkorlig frigivning
Som anges i avsnitt 6.1 finns ett starkt samhälleligt intresse av att effektivt förhindra återfall i brott. Olika åtgärder kan, i syfte att minska risken för återfall i brott och öka samhällsskyddet, vidtas inom ramen för verkställighet av ett fängelsestraff. En sådan åtgärd är att planera och utforma verkställigheten utifrån deltagande i verksamheter som är ägnade att förebygga återfall i brott samt att stärka kontrollen av dem som friges villkorligt. Enligt gällande rätt finns möjlighet att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning på grund av misskötsamhet. I avsnitt 6.1 föreslås att det ska tillskapas ytterligare incitament för de intagna att följa de villkor
och föreskrifter som gäller för verkställigheten samt medverka i återfallsförebyggande åtgärder genom att skärpa reglerna för när den villkorliga frigivningen ska skjutas upp, se avsnitt 6.1. I avsnittet framgår bland annat att deltagande i Kriminalvårdens program kan minska återfallsfrekvensen i brott och att det därför är av stor vikt för att minska brottsligheten i samhället att den intagne har ett starkt incitament att underkasta sig behandling.
En annan möjlig åtgärd som syftar till att stärka samhällsskyddet är att lägga särskilt fokus på den grupp av intagna där återfallsrisken bedöms vara särskilt hög vid tidpunkten för villkorlig frigivning och förlänga den del av straffet som ska avtjänas i anstalt för dessa personer genom att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Ju allvarligare och farligare brottslighet det är fråga om, desto större ansvar är det befogat att samhället tar för att förhindra återfall i brott. Strafftid som verkställs i anstalt innebär att den som dömts för exempelvis upprepade fall av allvarliga våldsbrott, allvarliga sexualbrott eller allvarliga brott som begåtts inom ramen för kriminella nätverk förhindras att under den tiden begå nya brott ute i samhället.
För vissa intagna i anstalt kommer risken för återfall i brottslighet bedömas vara hög även vid tidpunkten för villkorlig frigivning, oavsett genomförd behandling och skötsamhet under anstaltsvistelsen och trots den skärpning som föreslås i avsnitt 6.1. Det kan i sådana fall vara motiverat att samhället vidtar åtgärder för att förhindra att dessa personer återfaller i brott genom att de inte friges villkorligt så länge risken bedöms kvarstå. Det gäller i synnerhet om risken för fortsatt brottslighet avser allvarliga brott mot person som orsakar stort mänskligt lidande för enskilda. Sådan brottslighet minskar också tryggheten i samhället och påverkar därmed livskvaliteten för många.
En person som befinner sig på anstalt är förhindrad att begå brott ute i samhället. Studier visar att inkapacitering har en viss inverkan på den samhälleliga brottsnivån, i vart fall om ett betydande antal individer är frihetsberövade. Effekten blir störst om straffskärpningarna riktas mot de mest brottsaktiva personerna (se Ahlberg, Inkapacitering: Effekter av förändrade strafftider,
Under de senaste åren kan konstateras en tydlig uppgång av grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar, vilket även påverkar samhället i större utsträckning än tidigare. Detta har ökat behovet av åtgärder som syftar till att stärka samhällsskyddet (se ovan avsnitt 4.2). Det finns därför sammantaget starka skäl att införa en reglering som möjliggör att den dömde avtjänar en större del av ett utdömt fängelsestraff i anstalt vid risk för återfall i brott.
En åtgärd som innebär att intagna som bedöms ha en hög risk att begå nya brott – men som ännu inte har gjort det – ska avtjäna längre tid i anstalt
Prop. 2025/26:34
61
Prop. 2025/26:34 än andra intagna, kan sägas utgöra ett avsteg från principen om likabehandling och kan, om åtgärden är mer ingripande än vad syftet med inskränkningen kräver, även strida mot proportionalitetsprincipen. Även om det bör beaktas att det sker inom ramen för det straff som domstolen bestämt måste åtgärder mot enskilda av det aktuella slaget, som syftar till att öka samhällsskyddet, därför noga vägas mot den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Det kan också i vissa fall vara en nackdel att hela strafftiden avtjänas utan villkorlig frigivning. Detta gäller särskilt eftersom Kriminalvården då mister möjligheten att använda återfallsförebyggande insatser eller kontrollåtgärder efter frigivningen. I detta sammanhang bör dock nämnas Kriminalvårdens uppdrag att utforma verkställigheten så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och för att motverka negativa följder av frihetsberövandet. Mot slutet av anstaltstiden är målet vidare att verkställigheten ska vara alltmer inriktad på frigivningsförberedande åtgärder, till exempel genom särskilda utslussningsåtgärder för att på bästa sätt minska risken för återfall i brott och för att förbereda den dömde för ett liv utanför anstalt (se bland annat 10 och 11 kap. KVFS 2011:1, FARK Fängelse, i lydelsen enligt KVFS 2024:1).
Vid särskilt allvarlig brottslighet bedöms samhällets behov av skydd väga så pass tungt att det är motiverat att ta hänsyn till risken för återfall i brott vid bedömningen av när villkorlig frigivning bör ske. Regeringen anser inte att det förhållandet att risken för återfall därmed ges betydelse för om verkställigheten i särskilda fall ska ske inom eller utanför anstalt skulle medföra sådana principiella betänkligheter som Sveriges advokatsamfund pekar på. Tillämpningsområdet bör dock av de skäl som anges ovan inskränkas till fall där behovet av samhällsskydd kan anses väga särskilt tungt och inte göras mer omfattande än nödvändigt.
Risken för återfall i brott bör endast beaktas för intagna som avtjänar långa fängelsestraff
Som konstateras ovan behöver tillämpningsområdet för en reglering som innebär att den villkorliga frigivningen skjuts upp på grund av en risk för återfall utformas så att reglerna dels omfattar fall där kravet på samhällsskydd i allmänhet får anses göra sig särskilt starkt gällande, dels så långt som möjligt tillgodoser kraven på förutsebarhet, likabehandling och proportionalitet. Det får anses finnas ett sådant allmänintresse i de fall där den dömde har begått allvarlig brottslighet mot annans liv, hälsa, frihet eller frid.
Med brottslighet mot annans liv, hälsa, frihet eller frid avses sådana gärningar som utgör brott mot en annan person såsom mord, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, våldtäkt eller andra sexualbrott. Även exempelvis rån, grovt rån, mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse kan omfattas om det vid gärningen varit fara för människors liv eller hälsa. Det rör sig alltså i huvudsak om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, men även andra brott där våld, allvarliga hot om våld eller frihetsberövande ingår som moment i gärningen kan träffas av definitionen.
Att vid uppskjutande av villkorlig frigivning med anledning av risk för återfall i brott avgränsa reglerna till att träffa dem som avtjänar
fängelsestraff för brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid och där
62
intresset av samhällsskydd gör sig särskilt starkt gällande framstår därför som väl avvägt. Som Lagrådet anför bör de inslag av våld, allvarliga hot om våld eller frihetsberövande som kan medföra att bestämmelsen blir tillämplig framgå av de delar av åklagarens gärningsbeskrivning som domstolen funnit bevisade.
Som anges ovan finns för den nu föreslagna regleringen starka skäl att göra tillämpningsområdet snävt. Samhällsskyddsintresset är generellt sett inte lika påtagligt i förhållande till brott som skapar abstrakt fara som vid brott mot liv, hälsa, frihet och frid, förutom i de fall där brottsligheten har kopplingar till organiserad brottslighet. När det gäller den vinstdrivande brottslighet som förekommer i kriminella nätverk intar narkotikabrottsligheten en särställning och är över lag den vinningsbrottslighet som dominerar. Sådan narkotikaförsäljning som bland annat kriminella nätverk i utsatta områden står bakom medför otrygghet och leder ofta till våldsutövning. Därtill har många kriminella nätverk en tydlig gemensam nämnare i form av den vålds- och hotbrottslighet som de utövar och det så kallade våldskapital som de besitter. Skjutningar och andra allvarliga våldsdåd är kännetecknande för konflikter inom den kriminella miljön och innebär risker och otrygghet även för utomstående (prop. 2022/23:53 s. 27). Mot den bakgrunden bör även brott som har utgjort led i en brottslighet som har utövats i organiserad form omfattas av regleringen.
Det bör, mot bakgrund av intresset av förutsebarhet och likabehandling, tydligt framgå av lagtexten när uppskjuten villkorlig frigivning på grund av en risk för återfall i brott kan aktualiseras. Brott som riktar sig mot de angivna skyddsintressena bör därmed pekas ut i lagtexten.
Reglerna bör av de skäl som anges i detta avsnitt enbart träffa personer som avtjänar fängelsestraff av en viss längd. En avgränsning som innebär att reglerna omfattar intagna som avtjänar fängelse i minst fyra år för brott mot liv, hälsa, frihet eller frid leder till att personer som dömts för mycket allvarlig brottslighet som mord, dråp och synnerligen grov misshandel regelmässigt kommer att tillhöra den kategori intagna som, vid risk för återfall, kan få avtjäna en längre tid av straffet i anstalt. Även livstidsdömda vars straff omvandlats till fängelse på viss tid kommer att omfattas av regleringen. Vid flerfaldig brottslighet är det tillräckligt att avtjänandet till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid för att reglerna ska bli tillämpliga, så länge den sammanlagda strafftiden är minst fyra års fängelse. Genom förslaget träffas även den som har dömts till kortare straff än fängelse i fyra år om han eller hon till följd av flera straff som ska verkställas samtidigt ska avtjäna en sammanlagd fängelsetid om minst fyra år. Enligt Lagrådet ger den föreslagna lagtexten intryck av att fängelse om minst fyra år ska avse just den angivna typen av brott. Lagrådet anser att avsikten att det vid flerfaldig brottslighet ska vara tillräckligt att avtjänandet till någon del avser den typen av brott bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Regeringen delar Lagrådets synpunkt. Bestämmelsen bör därmed – med den justeringen att det bör vara straffet snarare än avtjänandet som till någon del ska avse den typen av brott – formuleras i enlighet med Lagrådets förslag.
Som framgår ovan i detta avsnitt får intresset av samhällsskydd anses göra sig särskilt starkt gällande även i förhållande till brottslighet som har utövats i organiserad form. Det kan då handla om exempelvis grov vapenbrottslighet och grov narkotikabrottslighet. För att kunna motverka
Prop. 2025/26:34
63
| Prop. 2025/26:34 | organiserad brottslighet måste de straffrättsliga verktygen vara ändamåls- |
| enligt utformade. I det sammanhanget kan konstateras att flera mycket | |
| allvarliga brott som inte sällan utövas i organiserad form har ett lägre | |
| minimistraff och i genomsnitt leder till kortare straff än fängelse i fyra år. | |
| Grovt narkotikabrott, grovt övergrepp i rättssak och människohandel har | |
| exempelvis ett minimistraff om två års fängelse. Mot denna bakgrund bör | |
| regleringen omfatta intagna som avtjänar fängelse i minst två år för brott | |
| som har utgjort led i en brottslighet som har utövats i organiserad form. | |
| Även när det gäller brott mot liv, hälsa, frihet eller frid är en lägre tröskel | |
| motiverad när brottsligheten begås i en sådan kontext. Vid flerfaldig | |
| brottslighet är det tillräckligt att avtjänandet till någon del utgör brott som | |
| har utgjort led i en brottslighet som har utövats i organiserad form för att | |
| reglerna ska bli tillämpliga, så länge den sammanlagda strafftiden är minst | |
| två års fängelse. Även i denna del bör lagtexten förtydligas i enlighet med | |
| Lagrådets påpekande, det vill säga att det bör framgå att straffet åtminstone | |
| till någon del avser brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats | |
| i organiserad form, för att bestämmelsen ska bli tillämplig. | |
| Kristianstads tingsrätt anser att det uttryckligen bör framgå av domen | |
| att brottet har utgjort ett led i en brottslighet som har utövats i organiserad | |
| form för att personer som dömts till minst två års fängelse för sådan | |
| brottslighet ska omfattas av de nya reglerna. Vidare anser Göteborgs | |
| tingsrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Lunds tingsrätt och Stockholms | |
| universitet (Kriminologiska institutionen) att det finns principiella skäl | |
| mot en ordning som innebär att Kriminalvården i samband med sitt beslut | |
| ska pröva innebörden av den aktuella brottmålsdomen. Att en domstol | |
| gjort bedömningen att brottet har utgjort ett led i en brottslighet som | |
| utövats i organiserad form kan till exempel följa av att domstolen tillämpat | |
| bestämmelsen i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken. Detta kan i vissa fall framgå av | |
| domen genom en uttrycklig hänvisning till den nämnda bestämmelsen | |
| men, som ett antal remissinstanser påpekar, kan utformningen av domar | |
| variera. I aktuellt sammanhang finns det därför skäl att inte kräva att | |
| domstolen uttryckligen har hänvisat till 29 kap. 2 § 6 brottsbalken i den | |
| bakomliggande domen. Det avgörande bör i stället vara att det framgår av | |
| domen att domstolen gjort bedömningen att brottet har utgjort ett led i en | |
| brottslighet som utövats i organiserad form. Kriminalvården behöver alltså | |
| inte närmare tolka den dom som ligger till grund för fängelsestraffet. Den | |
| föreslagna ordningen riskerar därmed enligt regeringen inte att leda till | |
| sådana problem som bland andra Justitiekanslern har framfört i denna del. | |
| Avgränsningarna får anses vara väl avvägda när det gäller intresset av | |
| samhällsskydd vid allvarlig brottslighet i förhållande till intresset av | |
| likabehandling och proportionalitet. I sammanhanget bör det noteras att | |
| dömda som avtjänar fängelse i minst fyra år och, om det finns särskilda | |
| skäl, som dömts till fängelse i lägst två år, redan träffas av regler som syftar | |
| särskilt till att upprätthålla kravet på samhällsskydd. För dessa dömda ska | |
| det, under vissa förutsättningar, beslutas om särskilda villkor som av | |
| säkerhetsskäl är nödvändiga när det gäller placering i anstalt, vistelse | |
| utanför anstalt och särskilda utslussningsåtgärder (1 kap. 7 § fängelse- | |
| lagen). | |
| Det har även övervägts en alternativ reglering som innebär att villkorlig | |
| frigivning ska skjutas upp för den som i ett enskilt avgörande har dömts | |
| 64 | till fängelse i minst fyra år respektive två år (om det finns en risk att han |
eller hon begår nya brott av allvarligt slag). En reglering där tillämpligheten knyts till domens innehåll och längd och därmed inte kan påverkas av senare tillkommen avtjänandetid kan i någon mån tänkas förenkla tillämpningen för den verkställande myndigheten. Förslaget skulle dock även innebära att tillämpningen kopplas till praktiska frågor utanför den dömdes kontroll, såsom när och hur åtal väcks och vad som prövas genom en och samma dom. Detta skulle riskera att leda till bristande förutsebarhet och likabehandling.
Samma överväganden görs i förhållande till den alternativa reglering som Kristianstads tingsrätt föreslår, som tar sikte på att brottsligheten mot liv, hälsa, frihet eller frid ska ha ett visst straffvärde för att bestämmelsen ska bli tillämplig. En sådan reglering framstår som mindre lämplig i synnerhet mot bakgrund av att straffvärdet för varje enskild gärning många gånger inte fastställs i domen, vilket riskerar att leda till bristande förutsebarhet och att principen om likabehandling åsidosätts. Som tingsrätten anger kommer förslaget innebära att även personer som endast dömts för mindre allvarliga brott mot liv, hälsa, frihet eller frid träffas av regleringen om de också dömts till minst fyra års fängelse. Till skillnad från tingsrätten anser regeringen att en sådan ordning är ändamålsenlig. Det finns också utrymme att i riskbedömningen beakta vilken brottslighet som ligger till grund för att den enskilde blir föremål för prövningen. En person som endast i förhållandevis liten utsträckning begått sådan brottslighet som gör att reglerna blir tillämpliga torde i jämförelse med personer som till helt övervägande del begått brott mot liv, hälsa, frihet eller frid mera sällan riskera att återfalla i allvarlig brottslighet av relevant slag. De synpunkter i fråga om bristande likabehandling som bland annat Göteborgs tingsrätt och Svea hovrätt pekar på gör sig mot den bakgrunden inte gällande på det sätt som dessa remissinstanser framför. Regeringen vill också erinra om att det rör sig om åtgärder som ryms inom ramen för det ursprungligen bestämda straffet. Enligt regeringen talar sammantaget övervägande skäl för att villkorlig frigivning bör kunna skjutas upp om den dömde avtjänar fängelse i minst fyra år och straffet åtminstone till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid eller i minst två år och straffet åtminstone till någon del avser brottslighet som har utgjort led i en brottslighet som har utövats i organiserad form.
Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om det finns en konkret och beaktansvärd risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag
Det kan hävdas att det för en person som har begått ett brott i princip alltid finns en risk att personen återfaller i brottslighet. Att det finns en abstrakt risk för återfall bör dock inte vara tillräckligt för att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp. För att risk för återfall i brott ska kunna beaktas som skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen bör det i stället krävas att det är fråga om en kvalificerad risk och att risken avser brottslighet av allvarligt slag.
Risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag har enligt gällande rätt betydelse för prövningen av en ansökan om omvandling av fängelse på livstid till ett tidsbestämt fängelsestraff. Riskbedömningen och betydelsen av återfallsrisken ska enligt förarbetena i de fallen avgöras från fall till fall. Det anges vidare att en ansökan om omvandling ska avslås om det finns
Prop. 2025/26:34
65
| Prop. 2025/26:34 | en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet |
| (propositionen Lag om omvandling av fängelse på livstid, prop. | |
| 2005/06:35 s. 39 och 60). Vad en konkret och beaktansvärd risk innebär | |
| klargörs inte närmre, men det framhålls att det är ett lägre krav än påtaglig | |
| risk (prop. 2005/06:35 s. 39). Enligt Högsta domstolen ska riskbedöm- | |
| ningen i en omvandlingsprövning grundas på konkreta omständigheter | |
| som direkt kan hänföras till den dömde. För att risken ska anses vara | |
| konkret och beaktansvärd är det heller inte tillräckligt att det allmänt sett | |
| inte kan uteslutas att den dömde skulle kunna återfalla i allvarlig | |
| brottslighet (NJA 2008 s. 579 I). | |
| Ett krav på att det ska finnas en konkret och beaktansvärd risk framstår | |
| som en väl avvägd risknivå. På motsvarande sätt som gäller vid | |
| omvandling av livstidsstraff bör risken därmed vara konkret och | |
| beaktansvärd för att kunna beaktas inom ramen för en prövning av om | |
| villkorlig frigivning ska skjutas upp. Vad som närmare utgör en konkret | |
| och beaktansvärd risk för återfall får, liksom vid prövningen av | |
| omvandling av livstidsstraff, bedömas från fall till fall. Riskbedömningen | |
| bör därvid grundas på konkreta omständigheter som är direkt hänförliga | |
| till den dömde. Allvaret i det begångna brottet, liksom vilka typer av | |
| handlingar det varit fråga om och allvaret i dessa, kan vara av betydelse | |
| för värderingen av återfallsrisken. Andra moment som bör ingå i | |
| prövningen är den dömdes beteende, sociala situation och personliga | |
| utveckling. Bland annat med hänsyn till att den villkorliga frigivningen | |
| inte kan skjutas upp under längre tid än vad som motsvarar den återstående | |
| strafftiden bör intresset av samhällsskydd endast kunna beaktas under en | |
| begränsad tid inom ramen för ett tidsbestämt straff. Det bör därför krävas | |
| att risken avser återfall som bedöms kunna ske i någorlunda närtid. | |
| Vid prövningen av omvandling av livstidsstraff och vid frågan om | |
| rättspsykiatrisk vård ska förenas med särskild utskrivningsprövning ska | |
| risken vara kopplad till återfall i brottslighet av allvarligt slag. Högsta | |
| domstolen har uttalat att vad som ansetts vara brottslighet av allvarligt slag | |
| i fråga om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning bör | |
| kunna tjäna som vägledning även enligt omvandlingslagen (NJA 2008 | |
| s. 579 I). I förarbetena till regleringen om rättspsykiatrisk vård framgår att | |
| särskild utskrivningsprövning i första hand bör komma i fråga när | |
| riskbedömningen avser brott som riktar sig mot eller innebär fara för | |
| annans liv, hälsa eller personliga säkerhet. Det framgår vidare att särskild | |
| utskrivningsprövning kan komma i fråga även när återfallsrisken avser | |
| grova egendomsbrott, som grov stöld eller grov skadegörelse, exempelvis | |
| genom anläggande av brand, liksom vid narkotikabrottslighet, spioneri | |
| och andra brott som inte kan sägas direkt drabba någon enskild | |
| (prop. 1990/91:58 s. 533). | |
| Avsikten är att beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av | |
| risk för ny brottslighet ska användas i de fall intresset av samhällsskydd | |
| gör sig särskilt gällande. Det är därför även vid en prövning av om | |
| villkorlig frigivning ska skjutas upp nödvändigt att begränsa prövningen | |
| till viss brottslighet. En avgränsning till brottslighet av allvarligt slag | |
| framstår som lämplig utifrån bestämmelsens syfte. | |
| Den praxis som har utvecklats kring motsvarande begrepp i omvand- | |
| lingslagen och i fråga om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivnings- | |
| 66 | prövning bör i allt väsentligt kunna tjäna som vägledning även vid |
bedömning av frågor om uppskjuten villkorlig frigivning. Med brottslighet av allvarligt slag avses, som anges ovan, främst brott som riktar sig mot eller medför fara för någon annans liv eller hälsa eller personliga säkerhet.
Frågan huruvida brottsligheten är tillräckligt allvarlig för att beaktas bör göras utifrån en helhetsbedömning och med utgångspunkt i de gärningar som den dömde avtjänar straff för samt hans eller hennes tidigare brottslighet. Det måste inte vara fråga om likartad brottslighet för att det ska röra sig om brottslighet av allvarligt slag. Att brottsligheten ska vara allvarlig innefattar ett krav på att det ska vara brottslighet som har ett relativt högt straffvärde.
Den villkorliga frigivningen ska vid risk för återfall i allvarlig brottslighet skjutas upp i 180 dagar
Det som i dag avgör hur lång tid den villkorliga frigivningen ska skjutas upp när det finns särskilda skäl för uppskjutande, är arten och omfattningen av den misskötsamhet som motiverat att den villkorliga frigivningen skjuts upp. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst 180 dagar åt gången (26 kap. 7 § brottsbalken). Som anges i avsnitt
6.1skapar en sådan ordning incitament för den intagne att delta i anvisade åtgärder och följa de föreskrifter och villkor och som gäller för vistelsen.
Bedömningen som ska göras vid ett beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen med anledning av den intagnes risk för återfall i brott kommer i flera hänseenden att skilja sig från den som görs vid uppskjuten villkorlig frigivning på grund av misskötsamhet eller bristande deltagande i återfallsförebyggande åtgärder. Bland annat kommer vissa av de faktorer som ligger till grund för en bedömning av om den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med anledning av en konkret och beaktansvärd risk för återfall i brott inte förändras under anstaltsvistelsen och heller inte vara möjliga för den intagne att påverka. Detta gäller exempelvis den dömdes tidigare brottslighet. Syftet med den nu föreslagna ordningen är därtill delvis ett annat än för den befintliga regleringen.
Det kan av den anledningen framstå som naturligt att låta de som bedöms ha en konkret och beaktansvärd risk för återfall i brott avtjäna hela fängelsestraffet i anstalt. En sådan ordning skulle emellertid innebära att dessa personer inte kommer att omfattas av de övervaknings- och kontrollmöjligheter som syftar till återanpassning i samhället och som systemet med villkorlig frigivning och prövotid bygger på. Detta är inte önskvärt, särskilt för den aktuella gruppen av intagna, för vilka övervakning och kontrollåtgärder är av särskild betydelse. I stället bör tiden som den villkorliga frigivningen skjuts upp bestämmas enligt en annan ordning.
En möjlig lösning skulle kunna vara att den villkorliga frigivningen skjuts upp enligt en förhöjd kvotdel. Ett sådant system är förutsebart och uppfyller kraven på likabehandling. Därtill skulle en sådan ordning innebära att alla intagna blir föremål för de kontrollåtgärder som systemet med villkorlig frigivning bygger på. En ordning där den nya frigivningstidpunkten baseras på den utdömda strafftiden kan å andra sidan uppfattas som en ytterligare reaktion på den brottslighet som ska avtjänas genom straffet, vilket inte är önskvärt. Inte heller medger ett sådant system något utrymme för att beakta omständigheterna i det enskilda fallet.
Prop. 2025/26:34
67
Prop. 2025/26:34 Övervägande skäl talar i stället för att införa en ordning där den villkorliga frigivningen skjuts upp viss tid, likt nu gällande regler. En klar fördel med en sådan ordning är att den villkorliga frigivningen kan skjutas upp ytterligare i de fall då återfallsrisken är oförändrad vid den nya frigivningstidpunkten. En sådan ordning lämnar även utrymme för att ta hänsyn till en minskad risk för återfall och därigenom skapa incitament till skötsamhet, exempelvis genom deltagande i behandlingsprogram, eller annan positiv utveckling hos den dömde.
Ur ett förutsebarhets- och likabehandlingsperspektiv bör en schabloniserad tidsperiod som den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med fastställas. Det är angeläget, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv, att en förnyad riskbedömning kan göras inom rimlig tid. Sex månader framstår därmed som en väl avvägd tidsperiod för beslut om uppskjuten villkorlig frigivning med anledning av den intagnes risk för återfall i brottslighet. Om återfallsrisken kvarstår efter denna tid bör tidpunkten för villkorlig frigivning åter kunna skjutas upp med ytterligare sex månader åt gången.
Risken för återfall i brott kommer i många fall att vara densamma när den nya frigivningstidpunkten närmar sig. Det kan dock, som tidigare konstaterats, vara förenat med vissa nackdelar om den dömde avtjänar hela straffet i anstalt och därmed inte kan åläggas föreskrifter och övervakas elektroniskt efter frigivningen. Det bör typiskt sett gälla med särskild styrka för dem som fått sin villkorliga frigivning uppskjuten på grund av risk för ny brottslighet och särskilt för personer som begått brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form. För att undvika att denna kategori av intagna inte kan stå under Kriminalvårdens kontroll efter frigivningen bör villkorlig frigivning med anledning av den intagnes risk för återfall i brott som längst kunna skjutas upp till dess att två månader av strafftiden kvarstår. En sådan lösning bedöms bättre tillgodose behovet av samhällsskydd än att låta straffet bli helt verkställt innan frigivningen, och den får också anses vara proportionerlig. Därigenom ges också möjligheter för sådana insatser som, vilket Stockholms tingsrätt framhåller, ofta kan vara viktiga för personer som har begått brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Det kan i detta avseende noteras att det inte heller enligt gällande rätt bör komma i fråga att skjuta upp den villkorliga frigivningen så mycket att hela den utdömda strafftiden kommer att avtjänas i anstalt annat än i undantagsfall (se exempelvis prop. 2005/06:123 s. 74). Såvida det inte finns skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen på grund av misskötsamhet som inte beaktats vid tidigare beslut att skjuta upp frigivningstidpunkten ska alltså villkorlig frigivning alltid ske senast när minst två månader av strafftiden återstår.
De två grunderna för att skjuta upp villkorlig frigivning, det vill säga misskötsamhet respektive risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag, bör vara fristående från varandra. Det finns därmed inte skäl att låta någon av dessa ha företräde framför den andra.
I och med att förslaget rör verkställighet av utdömda straff och då det finns en tydlig gräns för när frigivning senast ska ske, är förslaget – till skillnad från vad Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) anser – inte utformat som en tidsobestämd påföljd.
68
Beslut om uppskjuten villkorlig frigivning ska fattas av Kriminalvården
Beslut om att skjuta upp villkorlig frigivning på grund av återfallsrisk hör till verkställigheten av ett fängelsestraff. Som framgår ovan är det Kriminalvården som beslutar i frågor om uppskjutande av villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 a och 7 §§ brottsbalken (26 kap. 9 §). Det finns därmed inom Kriminalvården väl utarbetade rutiner för hantering av beslut som rör uppskjuten villkorlig frigivning. Enligt regeringen bör prövningsordningen för beslut om att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning på grund av återfallsrisk motsvara den som gäller när ett sådant beslut grundas på den intagnes misskötsamhet eller bristande deltagande i återfallsförebyggande åtgärder. Det innebär att beslutet bör fattas av Kriminalvården. Ärendet kommer därmed även att omfattas av de regler om överklagande, rätten till offentligt biträde och de skyndsamhetskrav som ställs på ärenden av det aktuella slaget.
Den intagne ska i ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning beredas tillfälle att yttra sig innan beslutet meddelas och har, om det inte måste antas att behov saknas, rätt till ett offentligt biträde (se 12 kap. 5 § fängelselagen). Frågor om uppskjutande av villkorlig frigivning ska avgöras skyndsamt och beslutet gäller omedelbart, om inte något annat beslutas (se 12 kap. 3 § fängelselagen och 26 kap. 9 § brottsbalken). Beslutet får, efter att ha omprövats av Kriminalvården, överklagas till allmän förvaltningsdomstol, som ska handlägga målet skyndsamt (se 38 kap. 14 och 19 §§). Den domstol som ska pröva ett överklagande får vidare besluta att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (28 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]).
Som framgår nedan bör Kriminalvården innan ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning meddelas inhämta ett utlåtande från Rättsmedicinalverket om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag. Ett skäl att inhämta en utredning om risk för nya brott kan finnas om Kriminalvården, inför villkorlig frigivning i fråga om en intagen som omfattas av regleringen, preliminärt bedömer att risken för återfall i allvarlig brottslighet är hög. Det kan exempelvis vara fråga om en intagen som meddelats särskilda villkor på grund av risken för nya brott. Även de bedömningar som har gjorts i fråga om frigivningsförberedande åtgärder bör kunna beaktas. En anledning att inhämta en riskutredning kan exempelvis vara att den intagne på grund av risken för återfall över huvud taget inte varit föremål för några frigivningsförberedande åtgärder i form av successiv utslussning genom placering i lägsta säkerhetsklass, permissioner eller särskilda utslussningsåtgärder, eller om sådana åtgärder på grund av återfallsrisken varit förenade med särskilda kontrollinsatser. Kriminalvårdens utredningar och den intagnes misskötsamhet under verkställigheten bör även kunna beaktas inom ramen för riskutredningen.
Enligt Lagrådet innebär den föreslagna bestämmelsen, som förutsätter att en bedömning av risken för fortsatt brottslighet görs vid prövningen av om en person ska vara fortsatt frihetsberövad, att Kriminalvården behöver göra en typ av bedömningar som normalt anförtros domstolar. Beslut om utskrivning från rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och beslut om omvandling av fängelse på livstid meddelas av domstol. Detta gäller dock inte utan undantag, tvärtom sker bedömningar av risk för återfall i brott även vid flera av Kriminalvårdens åtgärder som innebär ett
Prop. 2025/26:34
69
| Prop. 2025/26:34 | fortsatt frihetsberövande för den intagne, såsom vid beslut om |
| utslussningsåtgärder och permissioner. Att Kriminalvården har kännedom | |
| om de risker som verkställigheten är förenad med och har erfarenhet av att | |
| meddela beslut av liknande slag talar för att myndigheten är lämpad att | |
| besluta även i denna fråga. Även det faktum att Kriminalvården redan i | |
| dag beslutar om uppskjuten villkorlig frigivning talar i samma riktning. | |
| Även om reglerna skiljer sig i flera avseenden har de flera likheter och | |
| överlappar delvis, bland annat på så sätt att misskötsamhet under | |
| anstaltsvistelsen kan vara en omständighet som talar för att en intagen har | |
| en hög risk att begå nya brott av allvarligt slag. Det skulle därmed vara | |
| mindre lämpligt att beslut om uppskjuten villkorlig frigivning meddelas av | |
| olika organ beroende på vilken grund för uppskjutandet som aktualiseras. | |
| Regeringen delar emellertid Lagrådets synpunkt om att frågan huruvida | |
| det finns en konkret och beaktansvärd risk att den dömde begår nya brott | |
| av allvarligt slag kan vara svårbedömd. Detta är en omständighet som | |
| enligt regeringen talar för att riskutredningen i ett mål om uppskjuten | |
| villkorlig frigivning av rättssäkerhetsskäl bör utföras av ett organ med | |
| särskild kompetens. Rättsmedicinalverket ansvarar för att utföra | |
| utredningar om risk för återfall i brottslighet i samband med omvandling | |
| av livstidsstraff enligt omvandlingslagen och det är lämpligt att | |
| utredningen också i detta fall utförs av den myndigheten. Beslut om | |
| uppskjuten villkorlig frigivning på grund av återfallsrisk bör därmed | |
| meddelas av Kriminalvården efter inhämtande av en riskutredning. Som | |
| anges ovan kommer beslutet därmed även att omfattas av de regler om | |
| överklagande, rätten till offentligt biträde och de skyndsamhetskrav som | |
| ställs på ärenden av det aktuella slaget. Prövningsordningen får, som | |
| Lagrådet konstaterar, även anses uppfylla Europakonventionens krav på | |
| möjlighet till domstolsprövning. Beslut om uppskjutande av villkorlig | |
| frigivning på grund av återfallsrisk bör ske i ett relativt sent skede av | |
| verkställigheten så att den dömdes beteende under verkställigheten ska | |
| kunna beaktas i bedömningen. Beslutet måste dock även meddelas i god | |
| tid före planerad dag för villkorlig frigivning, med beaktande av tid för | |
| omprövning och överklagande så att möjligheten att få beslutet prövat av | |
| domstol inte blir illusorisk. Det är Kriminalvårdens uppgift att upprätta | |
| närmare rutiner för hur handläggningen av frågor om uppskjuten villkorlig | |
| frigivning på grund av risk för återfall i brott ska gå till. | |
| Lagrådet efterfrågar en analys av förslagets förenlighet med det krav på | |
| snabb domstolsprövning av frihetsberövande som följer av artikel 5.4 i | |
| Europakonventionen samt om det finns andra förfaranden som bättre | |
| uppfyller kraven på snabb domstolsprövning, exempelvis genom en sista | |
| tidpunkt för Kriminalvårdens beslut som möjliggör en domstolsprövning | |
| innan villkorlig frigivning annars skulle bli aktuell. | |
| Inledningsvis kan konstateras att regeringen delar Lagrådets uppfattning | |
| om att det är av stor vikt att formerna för prövningen uppfyller högt ställda | |
| krav på rättssäkerhet och skyndsamhet. Som anges ovan gäller | |
| Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigivning omedelbart, | |
| om inget annat beslutas. Beslutet kan överklagas, men först efter att | |
| Kriminalvården har omprövat det. Detta kan, som Lagrådet antyder, | |
| innebära både en utdragen omprövningsprocess och att Kriminalvårdens | |
| beslut ännu inte har prövats av domstolen när den ursprungliga tiden för | |
| 70 | villkorlig frigivning inträder. Som anges ovan är det upp till Kriminal- |
vården att upprätta regler som säkerställer att ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning meddelas i god tid före planerad dag för villkorlig frigivning, med beaktande av tid för omprövning och överklagande. Såväl Kriminalvårdens som domstolens handläggning innefattar vidare ett krav på att handläggningen ska ske skyndsamt. Om handläggningen trots detta skulle fördröjas finns även möjlighet för Kriminalvården att besluta att uppskjutandet inte ska gälla omedelbart och för domstolen att besluta att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. Enligt regeringen framstår den föreslagna prövningsordningen mot denna bakgrund som väl förenlig med de krav på rättssäkerhet och domstolsprövning som följer av bl.a. Europakonventionen.
Som anges ovan får Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigivning överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se 38 kap. 14 § brottsbalken). Beslutet överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den Kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades (38 kap. 18 §). Regeringen har, med beaktande av Kristianstads tingsrätts synpunkt, övervägt om det finns skäl att koncentrera handläggningen av överklaganden av dessa beslut till en av landets förvaltningsrätter. En sådan hantering skulle särskilt kunna övervägas för beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag, som utgör en ny grund för att skjuta upp villkorlig frigivning. Enligt regeringens bedömning är det dock inte lämpligt att beslut om uppskjuten villkorlig frigivning överklagas till olika domstolar beroende på grunden för beslutet. Inte heller kan det förväntade antalet överklaganden eller måltypen motivera att handläggningen av dessa överklaganden förläggs till en förvaltningsrätt. Övervägande skäl talar därför för att beslut om uppskjutande av villkorlig frigivning även framöver bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol och att samma forumregler bör gälla som i dag. Eftersom ingen ändring föreslås av de gällande överklagandebestämmelserna bedöms förslagen i denna del inte leda till sådana oklarheter som Förvaltningsrätten i Jönköping pekar på.
En utredning om risk för återfall i allvarlig brottslighet ska hämtas in inför beslut om uppskjuten villkorlig frigivning
Frågan om riskbedömningars tillförlitlighet har analyserats i tidigare betänkanden. Forskning visar att riskbedömningar är förenade med vissa osäkerhetsmoment. I detta sammanhang bör dock noteras att riskbedömningar är tämligen vanligt förekommande inom rättsväsendet. Bland annat kan risken för återfall ha betydelse vid rättens beslut om häktning, rättens möjligheter att besluta om särskild utskrivningsprövning i samband med rättspsykiatrisk vård och vid bedömningen av om fängelse på livstid ska omvandlas till ett tidsbestämt straff enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid. Bedömningar av risk för återfall i brott sker även vid flera av Kriminalvårdens åtgärder, till exempel inför beslut om övervakning i frivård, anstaltsplacering, utslussningsåtgärder, permissioner samt besöks- och telefontillstånd.
Med hänsyn till de svårigheter som är förenade med riskbedömningar bör de, för att anses proportionerliga, endast användas i situationer där intresset av samhällsskydd gör sig särskilt starkt gällande. Det är vidare
Prop. 2025/26:34
71
| Prop. 2025/26:34 | viktigt att en sådan ordning utformas så att det alltjämt finns ett tydligt |
| incitament för den dömde att under tiden i anstalt sköta sig och arbeta för | |
| en positiv utveckling och anpassning till ett liv i samhället. Det måste även | |
| säkerställas att riskbedömningen sker på ett så tillförlitligt sätt som möjligt | |
| och att de metoder som används är vetenskapligt beprövade. | |
| Det är Rättsmedicinalverket som ansvarar för att utföra utredningar om | |
| risk för återfall i brottslighet i samband med omvandling av livstidsstraff | |
| enligt omvandlingslagen. Regeringen anförde i förarbetena till | |
| omvandlingslagen att det är lämpligt att utredningar om risk för återfall i | |
| brottslighet inte utförs av Kriminalvården, utan av något annat organ med | |
| särskild kompetens (prop. 2005/06:35 s. 51). Riskbedömningar utförs | |
| emellertid i mycket stor utsträckning inom Kriminalvården. De nu | |
| föreslagna reglerna är mycket ingripande och det finns därmed skäl att låta | |
| utredningen genomföras av ett organ med särskild kompetens, även om | |
| beslutet om uppskjutande av villkorlig frigivning fattas av Kriminal- | |
| vården. På så sätt ges Kriminalvården förutsättningar att pröva frågan | |
| utifrån ett underlag av hög kvalitet som gör det möjligt att i det enskilda | |
| fallet avgöra om risken är så framträdande att den villkorliga frigivningen | |
| ska skjutas upp. Den alternativa ordning som Rättsmedicinalverket | |
| föreslår, att en utredning ska kunna inhämtas först vid en överprövning av | |
| Kriminalvårdens beslut, riskerar enligt regeringen att innebära att | |
| underlaget för Kriminalvårdens beslut blir otillräckligt. Det framstår | |
| därför som mindre lämpligt. | |
| För att ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för | |
| nya brott av allvarligt slag ska få meddelas bör det som huvudregel ha | |
| hämtats in en utredning med utlåtande om risken för att den dömde begår | |
| nya brott av allvarligt slag. I vissa fall bör det emellertid inte krävas att en | |
| sådan utredning inhämtas på nytt för att ett beslut ska få meddelas. Så kan | |
| exempelvis vara fallet om det vid en utredning cirka sex månader tidigare | |
| har konstaterats att risken för ny brottslighet av allvarligt slag är mycket | |
| hög och att det inte har kunnat vidtas några åtgärder i syfte att minska | |
| risken. Det bör därför införas en möjlighet för Kriminalvården att | |
| underlåta att inhämta en utredning när det är uppenbart obehövligt. | |
| Rättsmedicinalverket och Kriminalvården anser att det är problematiskt att | |
| riskutredningar därmed kan komma att utföras i fler fall än vad som är | |
| nödvändigt. Enligt regeringen talar dock rättssäkerhetsskäl för att en | |
| förnyad riskbedömning som utgångspunkt bör göras när viss tid har | |
| förflutit sedan den tidigare bedömningen. När det står klart att en sådan | |
| utredning inte behövs ska den dock inte behöva hämtas in. En sådan | |
| ordning kan också i någon mån bidra till att motivera den intagne att delta | |
| i verksamhet och åtgärder som är riskreducerande. För den intagne finns | |
| alltså möjligheter att påverka risken för återfall, vilket är något som | |
| Sveriges advokatsamfund framhåller som väsentligt. Det finns enligt | |
| regeringen inte något behov av att omformulera den föreslagna lydelsen i | |
| 12 kap. 7 § fängelselagen, som Kriminalvården föreslår. | |
| Utlåtandet bör ge ett så gott underlag som möjligt för den prövning som | |
| den beslutande myndigheten har att göra i fråga om det finns en konkret | |
| och beaktansvärd risk för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag. | |
| Riskutredningen och utlåtandet bör därmed innefatta en utförlig | |
| redogörelse för de omständigheter som ligger till grund för bedömningen. | |
| 72 | Det bör dock vara upp till Rättsmedicinalverket, som har att genomföra |
utredningen, att närmare utforma hur den ska utföras och hur utlåtandet ska utformas. Genom det föreslagna förfarandet kan sådana svårigheter som generellt sett finns vid riskbedömningar, och som bland annat Göteborgs tingsrätt, Kriminalvården, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) och Rättsmedicinalverket pekar på, hanteras på ett tillfredsställande sätt.
Enligt regeringen finns det av tydlighetsskäl anledning att i lag ange vilken myndighet som ska genomföra riskutredningarna. I likhet med vad som gäller i fråga om bedömning av risk för återfall i ärenden om omvandling av livstidsstraff bör ett organ med särskild kompetens utföra utredningen som ska ligga till grund för beslutet om uppskjutande av villkorlig frigivning. Rättsmedicinalverket har i uppgift att göra sådana bedömningar i ärenden om omvandling av livstidsstraff och hos myndigheten finns också expertis i fråga om rättspsykiatriska bedömningar. De nu aktuella riskutredningarna har flera likheter med sådana bedömningar som Rättsmedicinalverket redan genomför. Enligt regeringen framstår Rättsmedicinalverket som den myndighet som är bäst lämpad att göra riskutredningarna och bör därför ges den uppgiften. Kriminalvården kan med en sådan ordning tillhandahålla det underlag om de intagna som finns hos myndigheten och som behövs för Rättsmedicinalverkets utredning.
Frågan om den intagne är eller har varit påverkad av olika substanser kan ha betydelse för riskbedömningen. Genom sådan kunskap ökar möjligheten att korrekt bedöma den misstänktes psykiska och kroppsliga tillstånd, vilka kan vara av stor betydelse för återfallsrisken. Det är också viktigt att ha sådan kunskap för att kunna ange riskreducerande åtgärder, till exempel särskilda behandlingsåtgärder, i utlåtandet.
I syfte att få ett tillräckligt underlag om den undersökte har ett missbruk eller annat bruk av substanser som kan vara av betydelse för riskbedömningen bör i likhet med vad som gäller enligt 5 b § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning och 7 a § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. införas en möjlighet att ta ett
Samma frister som vid rättspsykiatrisk undersökning bör gälla, vilket innebär att utlåtandet om risk ska ges in till Kriminalvården inom sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till Rättsmedicinalverket.
Det kan förekomma att en utredning om risk för återfall i brottslighet till någon del, eller i sin helhet, behöver utföras på en annan plats än på anstalten där den intagne vistas, exempelvis om särskild utrustning behövs för utredningens genomförande eller om utredningen behöver genomföras på särskild vårdavdelning. Det bör därmed, i likhet med vad som gäller för utredningar om risk för återfall i brottslighet enligt 10 § omvandlingslagen, införas en bestämmelse i fängelselagen om att en intagen som ska genomgå en riskutredning får vistas utanför anstalt i den utsträckning som den myndighet som ansvarar för utredningen bedömer är nödvändigt för att utredningen ska kunna genomföras.
Prop. 2025/26:34
73
Prop. 2025/26:34 Det bör inte införas ett uttryckligt krav på personlig inställelse för den som ska genomgå en särskild riskutredning. I stället bör Rättsmedicinalverket ansvara för att avgöra på vilken plats utredningen ska genomföras. Detsamma bör gälla frågan om den dömde ska inställa sig personligen för utredningssamtal, eller om det är tillräckligt att deltagande i sådana samtal sker i andra former, exempelvis via videokonferens.
Frågan om hur en riskutredning närmare ska genomföras bör regleras på lägre normnivå än lag. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur en sådan utredning ska genomföras. Genom sådana föreskrifter kan frågor om det närmare förfarandet för hur utredningarna ska genomföras regleras närmare, vilket Rättsmedicinalverket anser är nödvändigt. Det saknas förutsättningar att, utöver vad som föreslås i fråga om provtagning, i detta lagstiftningsärende överväga sådana lagändringar när det gäller myndighetens befogenheter vid undersökning som Rättsmedicinalverket anser att det finns behov av.
6.3Det ska införas en skyldighet att lämna de uppgifter som behövs för genomförandet av en riskutredning
Regeringens förslag
Det ska införas en bestämmelse som innebär att Rättsmedicinalverket ska kunna få tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna göra fullständiga riskbedömningar av så hög kvalitet som möjligt i de fall Kriminalvården beslutar om att inhämta en riskutredning. Sådana uppgifter om den dömde som behövs för genomförandet av en riskutredning ska lämnas ut till Rättsmedicinalverket från en verksamhet där det gäller
1.sekretess enligt 25 kap.
2.tystnadsplikt enligt 29 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen eller 17 kap. 11 § socialtjänstlagen.
Utredningens förslag
Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans tar upp frågan.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer delvis överens med regeringens. I utkastet till lagrådsremiss föreslås att uppgifter ska lämnas
ut i ytterligare fall trots att uppgifterna omfattas av sekretess.
74
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser har ingen invändning mot förslaget eller yttrar sig inte särskilt i frågan. Integritetsskyddsmyndigheten anser att förslaget om inhämtande av uppgifter i samband med genomförandet av en riskutredning behöver kompletteras i fråga om vilka personuppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten, det rättsliga stödet i dataskyddslagstiftningen och en bedömning av proportionaliteten i den föreslagna behandlingen.
Rättsmedicinalverket anser att förslaget behöver ändras i vissa avseenden, om myndigheten ska kunna genomföra riskutredningarna. Det gäller enligt myndigheten bland annat dess förutsättningar att få tillgång till uppgifter i Kriminalvårdens säkerhetsregister. Myndigheten påpekar också att den föreslagna uppgiftsskyldigheten är mer långtgående än vad som i motsvarande fall gäller i ärenden om omvandling av fängelse på livstid samt anser att bestämmelsen inte framstår som ändamålsenlig och därför bör ges en annan utformning.
Migrationsverket har inga invändningar mot att det införs en uppgiftsskyldighet men efterfrågar förtydliganden i fråga om vilken sekretess som bryts enligt den föreslagna bestämmelsen.
Skälen för regeringens förslag
Det finns behov av uppgifter från vissa myndigheter och enskilda verksamheter
Riskutredningar i ärenden om uppskjutande av villkorlig frigivning ska kunna bidra till att allsidigt belysa sådana omständigheter som är av betydelse för den enskildes återfallsrisk. Sådana uppgifter kan röra såväl medicinska som sociala förhållanden. Precis som vid riskbedömningar vid omvandling av fängelse på livstid till tidsbestämt straff samt vid rättspsykiatriska undersökningar är det nödvändigt att Rättsmedicinalverket ges möjlighet att inhämta det underlag som behövs för bedömningen. Rättsmedicinalverket anser att det finns skäl att se över den föreslagna utformningen med hänvisning till att det framstår som oklart varför uppgiftsskyldigheten i utkastet föreslås gå längre än vad som gäller enligt uppgiftsskyldigheten i lagen om omvandling av fängelse på livstid. I likhet med vad som gäller enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning och bedömning av återfallsrisk i ärenden om omvandling av livstidsstraff kan ett flertal aktörer ha uppgifter som är av betydelse för de nu aktuella riskutredningarna. En rättspsykiatrisk undersökning genomförs för att utreda om en person som är misstänkt för brott lider av en allvarlig psykisk störning och har behov av rättspsykiatrisk vård och har alltså ett delvis annat ändamål än de riskutredningar som nu föreslås. De uppgifter som ska lämnas till Rättsmedicinalverket vid sådana undersökningar tar också sikte på förhållanden som i mindre utsträckning är av betydelse vid riskbedömningar av enskilda som inte undersöks endast i fråga om psykiskt tillstånd. De riskutredningar som nu föreslås får anses ha större likheter med de utredningar som görs i ärenden om omvandling av livstidsstraff. I linje med vad Rättsmedicinalverket framför finns det enligt regeringen därför anledning att i stället för den något mer omfattande uppgiftsskyldighet som gäller i fråga om rättspsykiatriska undersökningar
Prop. 2025/26:34
75
Prop. 2025/26:34 överväga en uppgiftsskyldighet liknande den som gäller enligt lagen om omvandling av fängelse på livstid, i den utsträckning uppgifterna kan behövas i Rättsmedicinalverkets riskutredande verksamhet. Eftersom uppgifter inom vård och omsorg kan förekomma i såväl offentlig som privat verksamhet finns det skäl att överväga en reglering som innebär att de aktuella uppgifterna ska lämnas ut oavsett i vilken form verksamheten bedrivs.
76
Integritetsskyddsmyndigheten anser att förslaget bör kompletteras med en redogörelse för vilka personuppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten. Uppgifter om hälsotillstånd och personliga förhållanden i hälso- och sjukvården av betydelse vid riskutredningar kan avse exempelvis missbruk eller psykiatriska tillstånd. Hos socialtjänsten förekommer uppgifter om sociala förhållanden som i många fall kan ha betydelse för riskbedömningen, exempelvis när den enskilde varit föremål för insatser som gäller familjeomsorg eller missbruk. I kriminalvårdsregistret finns uppgifter om personer som verkställer påföljder. Där förekommer uppgifter både om de domar som ligger till grund för en påföljd och uppgifter som rör den enskildes verkställighet.
Uppgifter av det slag som Rättsmedicinalverket har behov av för att genomföra riskutredningar omfattas av sekretess enligt 25 kap.
Rättsmedicinalverket framhåller att även uppgifter som omfattas av andra sekretessbestämmelser än de som nu har redovisats behövs för att kunna utföra de riskutredningar som föreslås. Frågan om vilket behov som kan finnas av sådana uppgifter har inte varit föremål för överväganden i utredningen eller i utkastet till lagrådsremiss. Det finns därför inte förutsättningar att i detta lagstiftningsärende utvidga bestämmelsens omfattning på det sätt som Rättsmedicinalverket föreslår.
En uppgiftsskyldighet bör införas
Det är angeläget att Rättsmedicinalverket har tillgång till ett tillräckligt omfattande underlag vid utförande av riskutredningar. Uppgifter som finns hos andra myndigheter och som är av betydelse för riskutredningen omfattas dock i flera fall av sekretess till skydd för den enskilde. När det gäller uppgifter i enskild verksamhet förekommer i stället regler om tystnadsplikt för de anställda.
Sekretess gäller mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheter (8 kap. 1 och 2 §§ OSL). För att kunna utföra sina uppgifter kan en myndighet med stöd av sekretessbrytande bestämmelser ändå få del av uppgifter som omfattas av sekretess. Det finns exempelvis redan i dag möjlighet att lämna ut vissa uppgifter med stöd av den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL, om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Generalklausulen framstår emellertid inte som tillräcklig för att säkerställa att Rättsmedicinal-
verket får del av alla de uppgifter som behövs för att kunna göra fullständiga riskbedömningar, särskilt med hänsyn till den prövning som med tillämpning av generalklausulen skulle behöva föregå varje enskilt utlämnande av uppgifter. Syftet med generalklausulen är vidare att den ska utgöra en ventil för det fall ett utbyte av uppgifter uppenbart behöver ske och situationen inte har kunnat förutses i lagstiftningen. Ett rutinmässigt uppgiftsutbyte av sekretessreglerade uppgifter ska som utgångspunkt vara särskilt författningsreglerat.
För att tillgodose behovet av information hos Rättsmedicinalverket bör mot denna bakgrund en uppgiftsskyldighet med sekretessbrytande verkan införas för de uppgifter som bedöms behövliga i den riskutredande verksamheten. Det följer av 10 kap. 28 § OSL att sekretess inte utgör hinder mot att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En bestämmelse om uppgiftsskyldighet kan ta sikte på utlämnande av uppgifter av ett speciellt slag, gälla en viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller avse en skyldighet för en viss myndighet att lämna andra myndigheter information (prop. 1979/80:2 Del A s. 322). För att undvika onödiga integritetsintrång bör den sekretessbrytande regleringen inte vara mer omfattande än nödvändigt. Uppgiftsskyldigheten bör därför endast bryta sådan sekretess som gäller enligt vissa utpekade bestämmelser. Med den utformning som regeringen föreslår medför bestämmelsen också att sekretessen bryts i förhållande till Rättsmedicinalverket endast om uppgifterna behövs för genomförandet av riskutredningen.
Lagrådet påpekar att det, som lagtexten är utformad, för ett utlämnande inte är tillräckligt att Rättsmedicinalverket kan antas ha behov av uppgiften och att den utlämnande verksamheten alltså inte kan avstå från att göra sin egen behovsprövning. Regeringen konstaterar att Rättsmedicinalverket, som ansvarar för riskutredningen, har till uppgift att precisera vilka uppgifter som behövs för undersökningen. Den utlämnande verksamheten måste i allmänhet kunna utgå från att de begärda uppgifterna behövs för en riskbedömning (jfr prop. 1990/91:58 s. 283 och prop. 2022/23:82 s. 67). I enlighet med vad Lagrådet påpekar innebär detta dock inte att den utlämnande verksamheten kan avstå från att göra sin egen behovsprövning. I vissa fall är den utlämnande verksamheten bättre lämpad att bedöma huruvida en viss uppgift kan vara relevant för en riskutredning. I sådana fall kan den verksamheten, även utan en specificerad begäran från Rättsmedicinalverket, lämna ut den aktuella uppgiften. Mot denna bakgrund bör paragrafen inte utformas så att ett utlämnande alltid måste föregås av en begäran från Rättsmedicinalverket, vilket Lagrådet föreslår. Vid behov kan kontakter tas med Rättsmedicinalverket för att ta ställning till om den aktuella uppgiften behövs i myndighetens riskutredande verksamhet.
I de fall uppgifterna förekommer i enskild verksamhet skyddas de i förekommande fall genom bestämmelser om tystnadsplikt. I likhet med de överväganden som gjordes i fråga om uppgiftsskyldighet vid rättspsykiatriska undersökningar anser regeringen att det inte bör ha någon betydelse om den person som utreds har förekommit i offentligt eller enskilt bedriven hälso- och sjukvård eller socialtjänst. Uppgifter som behövs för Rättsmedicinalverkets riskutredningar bör i båda fallen kunna lämnas ut (jfr prop. 2022/23:82 s.
Prop. 2025/26:34
77
| Prop. 2025/26:34 | Sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL gäller för uppgift om en enskilds |
| hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, bland annat då det är | |
| fråga om annan medicinsk verksamhet än hälso- och sjukvård, exempelvis | |
| rättspsykiatrisk undersökning. Även de riskutredningar som föreslås med | |
| anledning av uppskjutande av villkorlig frigivning bedöms komma att | |
| omfattas av denna sekretessbestämmelse. Sekretessen hos Rättsmedicinal- | |
| verket innebär en begränsning av risken för att uppgifter som lämnas ut får | |
| onödigt stor spridning, vilket vore integritetsskadligt för den enskilde som | |
| uppgiften rör. | |
| Integritetsskyddsmyndigheten efterfrågar en redogörelse av det rättsliga | |
| stödet i dataskyddslagstiftningen och en bedömning av proportionaliteten | |
| i den föreslagna behandlingen. Europaparlamentets och rådets förordning | |
| (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med | |
| avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av | |
| sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän | |
| dataskyddsförordning), här kallad EU:s dataskyddsförordning, utgår från | |
| att varje behandling av personuppgifter måste ha en rättslig grund. Det | |
| innebär att något av de villkor som anges i artikel 6.1 i dataskyddsför- | |
| ordningen måste vara uppfyllt för att behandlingen ska vara laglig. Statliga | |
| och kommunala myndigheters personuppgiftsbehandling stödjer sig i regel | |
| på de rättsliga grunder som anges i artikel 6.1 c eller e, det vill säga att | |
| behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse eller | |
| nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i | |
| myndighetsutövning. För enskild vård- och omsorgsverksamhet finns stöd | |
| för personuppgiftsbehandlingen i samma artiklar. | |
| Patientdatalagen (2008:355) tillämpas vid vårdgivares behandling av | |
| personuppgifter inom hälso- och sjukvården. Lagen kompletterar EU:s | |
| dataskyddsförordning (1 kap. 4 §). I 2 kap. 4 § anges ramarna för när | |
| personuppgifter får samlas in och behandlas. Lagen (2001:454) om | |
| behandling av personuppgifter inom socialtjänsten tillämpas vid behand- | |
| ling av personuppgifter inom socialtjänsten (1 §). Även denna lag | |
| kompletterar EU:s dataskyddsförordning (4 §). Med socialtjänst avses i | |
| lagen bland annat verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till | |
| vissa funktionshindrade (2 § första stycket 5). | |
| Vid behandling av personuppgifter i kriminalvården och i Rätts- | |
| medicinalverkets verksamhet kan, förutom dataskyddsförordningen, också | |
| Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april | |
| 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga | |
| myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, | |
| utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, | |
| och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets | |
| rambeslut 2008/977/RIF (dataskyddsdirektivet) vara tillämpligt. Direk- | |
| tivet har genomförts genom bland annat brottsdatalagen (2018:1177) och | |
| lagen (2018:1699) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter | |
| inom brottsdatalagens område (kriminalvårdens brottsdatalag). Kriminal- | |
| vården får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att bland | |
| annat verkställa straffrättsliga påföljder och för att biträda andra myndig- | |
| heter när myndigheten fullgör uppgifter för att verkställa straffrättsliga | |
| påföljder (2 kap. 1 § kriminalvårdens brottsdatalag och 1 kap. 2 § brotts- | |
| datalagen). De uppgifter som hanteras i ärenden om uppskjutande av | |
| 78 | villkorlig frigivning gäller verkställighet av en straffrättslig påföljd. Det är |
alltså fråga om ett sådant syfte som avses i brottsdatalagen. Kriminal- Prop. 2025/26:34 vårdens brottsdatalag blir alltså tillämplig på behandlingen. Även Rättsmedicinalverkets behandling av personuppgifter i ärenden om
uppskjutande av villkorlig frigivning gäller verkställighet av en straffrättslig påföljd (jfr prop. 2019/20:106 s. 88). Brottsdatalagen och 3 kap. lagen (2020:421) om Rättsmedicinalverkets behandling av personuppgifter (Rättsmedicinalverkets datalag) blir därför tillämpliga på behandlingen. Enligt dessa bestämmelser får Rättsmedicinalverket behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna verkställa straffrättsliga påföljder (3 kap. 1 § Rättsmedicinalverkets datalag och 1 kap. 2 § brottsdatalagen). Det innebär att både kriminalvården och Rättsmedicinalverket har stöd för den personuppgiftsbehandling som kommer att krävas.
Förslaget att uppgifter som rör enskilda i vissa fall ska lämnas till Rättsmedicinalverket innebär en ökad personuppgiftsbehandling. Det rör sig emellertid om uppgifter som redan finns hos andra myndigheter. Personuppgiftsbehandlingen bedöms nödvändig för att Rättsmedicinalverket ska kunna tillhandahålla ett underlag av hög kvalitet för de bedömningar om uppskjutande av villkorlig frigivning som Kriminalvården ska genomföra. Den utformning av uppgiftsskyldigheten som föreslås bedöms minska integritetsintrånget för den enskilde på ett godtagbart sätt och det intrång som kan uppstå framstår sammantaget som förhållandevis begränsat. Behovet av uppgifter från de aktuella myndigheterna bedöms mot den bakgrunden väga tyngre än det intrång i den personliga integriteten som uppgiftslämnandet kan innebära.
7Reaktionerna vid återfall i brott och misskötsamhet efter villkorlig frigivning skärps
7.1Hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas vid återfall i brott under prövotiden
Regeringens förslag
Det ska förtydligas att huvudregeln vid återfall i brott under prövotiden är att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas. Det ska också förtydligas att rätten, som ett av de särskilda skälen för att inte förverka eller för att förverka endast en del av den villkorligt medgivna friheten, får beakta om lång tid har förflutit mellan brotten samt om lång tid har förflutit mellan tidpunkten för den villkorliga frigivningen och den nya brottsligheten.
Det ska inte längre vara formellt möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet om rätten beslutar att en tidigare utdömd påföljd ska avse också tillkommande brottslighet (så kallad konsumtionsdom).
79
Prop. 2025/26:34
80
Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens. Utredningens förslag har en annan språklig och redaktionell utformning.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna, däribland Brottsförebyggande rådet
(Brå), Brottsoffermyndigheten, Diskrimineringsombudsmannen, Ekobrottsmyndigheten, Eskilstuna tingsrätt, Jämställdhetsmyndigheten, Kalmar tingsrätt, Kriminalvården, Polismyndigheten, Svea hovrätt, Sveriges Domareförbund och Åklagarmyndigheten tillstyrker eller har ingenting att invända mot utredningens förslag.
Göta hovrätt föreslår att förverkande av villkorligt medgiven frihet också ska kunna ske i samband med beslut om undanröjande av skyddstillsyn liksom vid undanröjande av frivårdspåföljd med alternativstraff som en hovrätt dömt ut i stället för tingsrättens tidigare dom på fängelse, där tingsrätten även har beslutat om förverkande av villkorligt medgiven frihet.
Göteborgs tingsrätt anser att det bör förtydligas om förslaget är avsett att leda till en förändrad tillämpning på så sätt att helt förverkande beslutas i större utsträckning och efterfrågar i så fall en utveckling av vilka situationer som möjligheten till undantag från huvudregeln om helt förverkande är avsedd för.
Stockholms tingsrätt har inga principiella synpunkter på förslagen men anför att den föreslagna ändringen kommer att innebära en avsevärd skärpning när det gäller hur stor del av en villkorligt medgiven frihet som ska förklaras förverkad i de fall där bestämmelsen är tillämplig.
Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) är kritiskt till förslaget och efterfrågar evidens för att förslaget minskar risken för återfall.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer i sak överens med regeringens. Utkastets förslag har en annan språklig och redaktionell utformning.
Remissinstanserna
Skyddsvärnet och Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) tillstyrker förslaget.
Fackförbundet ST avstyrker förslaget.
Kristianstads tingsrätt anser att tillägget i 34 kap. 5 § andra stycket brottsbalken alltid bör avse tidpunkten för den villkorliga frigivningen eftersom det hade gjort bestämmelsen tydligare och med högre grad av säkerhet hade medfört avsett resultat.
Skälen för regeringens förslag
Det ska förtydligas att hela den villkorligt medgivna friheten som huvudregel ska förverkas vid återfall i brott under prövotiden
Reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet vid återfall i brott har varit föremål för ett flertal reformer sedan systemet med villkorlig frigivning infördes i svensk rätt. I början gällde att den villkorligt medgivna friheten skulle återkallas om den frigivne misskötte sig och förklaras förverkad om han eller hon dömdes för nytt brott under prövotiden till fängelse eller straffarbete (se prop. 1906:49 s. 12, 59 och 60). År 1979 infördes en möjlighet till delförverkande och presumtionen för förverkande i de fall domstolen dömde särskilt till fängelse på viss tid för ny brottslighet togs bort (propositionen om ändring i brottsbalken, m.m., prop. 1978/79:212 s. 79 och 80). År 1989 kompletterades bestämmelserna för att tydligare markera att sambandet mellan ny brottslighet och tidigare brottslighet skulle beaktas vid beslut huruvida förverkande skulle ske helt, delvis eller inte alls. Bestämmelserna var dock alltjämt fakultativa. (Propositionen om ändring i brottsbalken m.m. [straffmätning och påföljdsval m.m.], prop. 1987/88:120 s. 49, 50 och 89.)
De nuvarande reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet vid två tredjedelar av strafftiden trädde i kraft den 1 januari 1999. I förarbetena framhölls förverkandets stora fördelar som återfallsskärpande åtgärd, bland annat genom att det från början står klart både hur mycket den dömde riskerar i återfallsskärpning och under vilken tid en sådan skärpning kan vara aktuell. Det framhölls också att pedagogiken i systemet är mycket tydlig. Återfallsskärpningen skulle därför i så stor utsträckning som möjligt styras över till möjligheten att förverka villkorligt medgiven frihet. (Prop. 1997/98:96 s.
Genom lagändringarna 1999 infördes en presumtion för förverkande av hela den villkorligt medgivna friheten om den dömde återfaller i brott under prövotiden. Som särskilda skäl för att helt eller delvis underlåta förverkande skulle rätten få beakta om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare var av lindrig beskaffenhet, om lång tid förflutit mellan brotten eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt (prop. 1997/98:96 s.
Som utredningen konstaterar råder det olika uppfattning i doktrin och praxis i frågan om vad presumtionen avser, det vill säga om det som avses är att den villkorligt medgivna friheten helt ska förverkas och att delförverkande eller inget förverkande alls utgör undantag från huvudprincipen, eller om presumtionen avser att någon form av förverkande ska ske, helt eller delvis, men att inget av de två alternativen har företräde.
Till skillnad från Göteborgs tingsrätt och Stockholms tingsrätt bedömer utredningen att regeln i sin nuvarande lydelse är uppbyggd så att domstolen måste kunna anföra skäl både för att helt underlåta en förverkandeförklaring och för att delförverka. Mot bakgrund av de olika uppfattningar som förekommer i doktrin och praxis finns det enligt utredningen skäl att förtydliga att huvudregeln är att domstolen ska
Prop. 2025/26:34
81
Prop. 2025/26:34 förverka hela den villkorligt medgivna friheten vid återfall i brott under prövotiden. Regeringen delar den bedömningen.
Ändringen syftar alltså främst till att skapa tydlighet och förutsebarhet kring vilka konsekvenser ett återfall i brott under prövotiden bör få.
Bestämmelserna om förverkande av villkorligt medgiven frihet bör därför ändras på så sätt att det ska framgå tydligt att i de fall rätten ska döma någon som har frigetts villkorligt från fängelse och begått nytt brott under prövotiden ska hela den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Utredningen överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66). I betänkandet föreslås bland annat att det ska införas ett nytt påföljdssystem med villkorligt fängelse och att skyddstillsyn ska utmönstras som påföljd. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det bedöms därför inte finnas skäl att i detta sammanhang ytterligare vidga möjligheten att förverka villkorligt medgiven frihet på det sätt som föreslås av Göta hovrätt.
Rätten bör även fortsättningsvis ha möjlighet att underlåta att förverka eller endast förverka en del av reststraffet om det finns särskilda skäl. I dag gäller att rätten som särskilda skäl för att inte förverka, eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet, får beakta om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, om lång tid har förflutit mellan brotten eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt (34 kap. 5 § andra stycket brottsbalken). Vad gäller bedömningen av om lång tid har förflutit är det enligt lagtextens lydelse tiden mellan brotten som är relevant. Enligt förarbetsuttalanden bör dock även den tid som förflutit efter den villkorliga frigivningen kunna beaktas (prop. 1987/88:120 s. 119 och prop. 1997/98:96 s. 134). Så tillämpas bestämmelsen även i rättspraxis (se NJA 2021 s. 807 p. 12). Det framstår enligt regeringen som en rimlig ordning. Bestämmelsen bör därför kompletteras så att det kommer till uttryck direkt i lagtexten att även den tid som förflutit mellan den villkorliga frigivningen och den nya brottsligheten får tillmätas betydelse vid bedömningen. Regeringen anser mot denna bakgrund att det inte finns skäl att justera den föreslagna lydelsen på det sätt som Kristianstads tingsrätt förordar.
Utgångspunkten bör således vara att såväl tiden mellan brotten som tiden mellan frigivningen och den nya brottsligheten kan vara av betydelse. Regeringen delar utredningens bedömning att det kommer att leda till att återfall i brott anses relevant i fler fall. Detta kommer därför också att innebära en viss återfallsskärpning.
Enligt Lagrådet skapar den föreslagna lydelsen i 34 kap. 5 § andra stycket 2 en oklarhet om hur de båda leden förhåller sig till varandra. Lagrådet framhåller också, med hänvisning till rättspraxis, att båda leden i punkten ska vägas in i den samlade bedömningen av om förverkande ska ske i det enskilda fallet, varför ordet ”eller” bör ersättas med formuleringen ”samt om lång tid har förflutit”. Regeringen anser att den lydelse som Lagrådet föreslår tydliggör att båda leden ska vägas in i den samlade bedömningen. Lydelsen bör därför ändras i enlighet med Lagrådets förslag.
82
| Möjligheten att förverka villkorligt medgiven frihet vid konsumtionsdom | Prop. 2025/26:34 |
| tas bort | |
| Enligt 34 kap. 5 § brottsbalken är det möjligt för rätten att förverka | |
| villkorligt medgiven frihet även i de fall det beslutas att en tidigare utdömd | |
| påföljd ska avse också tillkommande brottslighet, så kallad konsumtions- | |
| dom. Vid en konsumtionsdom dömer inte domstolen den tilltalade till en | |
| ny påföljd för den tillkommande brottsligheten utan i stället får den omfattas | |
| av en tidigare utdömd påföljd för annan brottslighet. | |
| En konsumtionsdom får enligt 34 kap. 3 § endast meddelas om det är | |
| fråga om nyupptäckt brottslighet som i jämförelse med den brottslighet som | |
| omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämn- | |
| värd betydelse. | |
| Nyupptäckt brottslighet utgörs av brott som har begåtts före den tidigare | |
| domen och som alltså tidsmässigt hade kunnat behandlas i den rättegång | |
| som ledde fram till den domen. Avgörande för om det är fråga om brottslig- | |
| het som är utan nämnvärd betydelse är om den utdömda påföljden hade | |
| ansetts tillräckligt ingripande även om det tillkommande brottet hade | |
| ingått i bedömningen (propositionen Ny påföljd efter tidigare dom, | |
| prop. 2015/16:151 s. 89). | |
| Eftersom det är ett krav att den nyupptäckta brottsligheten ska vara utan | |
| nämnvärd betydelse bör det vara mycket ovanligt att det finns förutsätt- | |
| ningar för att besluta konsumtionsdom om rätten samtidigt anser att det | |
| bör beslutas om förverkande av ett reststraff. För att få förverka villkorligt | |
| medgiven frihet måste brottet dessutom vara begånget under prövotiden. | |
| Det är således alltid fråga om ny brottslighet i de fall förverkande av | |
| villkorligt medgiven frihet är aktuellt. Ordningen, med möjlighet till | |
| förverkande i samband med konsumtionsdom, framstår mot den bakgrunden | |
| inte som konsekvent. | |
| Systemet bör därför renodlas på så sätt att möjligheten att förverka | |
| villkorligt medgiven frihet vid en konsumtionsdom tas bort. En | |
| konsekvens av detta är också att domstolen, i de fall det finns skäl att | |
| förverka reststraffet eller delar av det, i stället – i enlighet med huvud- | |
| regeln i 34 kap. 1 § – ska bestämma en ny påföljd för den tillkommande | |
| brottsligheten och i samband med det besluta om förverkande av villkorligt | |
| medgiven frihet. |
7.2Villkorlig frigivning får inte ske från förverkad villkorligt medgiven frihet
Regeringens förslag
Villkorlig frigivning ska inte få ske från fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet.
Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
83
Prop. 2025/26:34
84
Remissinstanserna
Samtliga remissinstanser som har yttrat sig särskilt över förslaget, däribland Brottsofferjouren, Diskrimineringsombudsmannen, Eskilstuna tingsrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Kriminalvården, Linköpings kommun, Norrköpings tingsrätt, Polismyndigheten, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Seko och Sveriges Domareförbund, tillstyrker eller har ingenting att invända mot utredningens förslag.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) och Åklagarmyndigheten framhåller särskilt att det är rimligt att den som bryter mot villkoren som den villkorliga frigivningen var förenad med inte på nytt ska få möjligheten att villkorligt friges från det straffet, och att en skärpning på det föreslagna sättet är i linje med de syften som systemet vilar på.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer i sak överens med regeringens. Utkastets förslag har en annan språklig och redaktionell utformning.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget eller lämnar förslaget utan invändningar.
Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) tillstyrker förslaget.
Skyddsvärnet avstyrker förslaget.
Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) anser att förslaget riskerar att begränsa de incitament som finns för gott uppförande när personen återinförs i anstalt efter misskötsamhet under prövotiden.
Skälen för regeringens förslag
Förverkande av villkorligt medgiven frihet fyller en funktion som återfallsskärpning för den som återfaller i brott under prövotiden (se avsnitt 7.1 och prop. 1997/98:96 s.
Ett beslut om att förverka den villkorligt medgivna friheten innebär alltså i grunden ett beslut om ändrade verkställighetsvillkor för den första domen. När en domstol beslutar om förverkande av villkorligt medgiven frihet handlar det med andra ord om att i den andra domen bestämma hur ett tidigare utdömt fängelsestraff ska verkställas.
Utredningen bedömer att en ordning där ny villkorlig frigivning inte sker efter förverkande är mer korrekt och i linje med de syften som systemet
vilar på. En sådan ordning innebär att hela den strafftid som omfattas av Prop. 2025/26:34 en förverkandeförklaring avtjänas fullt ut och skapar en mycket tydlig
reaktion mot det faktum att den dömde, genom att bryta mot villkoren som den villkorliga frigivningen var förenad med, brutit det förtroende som den villkorliga frigivningen inneburit. Eftersom förtroendet genom återfallet är förbrukat bör han eller hon inte villkorligt friges från det straffet på nytt. Regeringen anser därför inte att den synpunkt som Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen) framför om riskerna för försvagade incitament för gott uppförande utgör skäl att behålla den nuvarande ordningen med villkorlig frigivning i dessa fall.
En sådan ändring skapar också en ökad trovärdighet i systemet och medför en förlängning av den strafftid som ska avtjänas i anstalt före frigivning.
Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att den som får hela eller delar av sitt reststraff förverkat på grund av återfall i brott eller misskötsamhet under prövotiden bör avtjäna hela den förverkade delen.
En ordning som innebär att villkorlig frigivning inte längre ska ske från förverkat reststraff kommer också att minska förekomsten av parallella prövotider och övervakningar, vilket underlättar för såväl Kriminalvården och övervakningsnämnderna som domstolarna och är ytterligare en positiv effekt av den föreslagna ordningen.
Som Lagrådet påpekar beaktas reglerna om villkorlig frigivning vid strafftidsbeslut genom att det i strafftidsbeslutet anges en tidigaste dag för villkorlig frigivning, återstående strafftid i dagar och dagen för prövotidens utgång (se 21 § strafftidslagen). Det finns därför inte skäl att i detta sammanhang göra några ändringar i strafftidslagen.
8Tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse på livstid senareläggs
Regeringens förslag
En ansökan om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid ska få göras när den dömde har avtjänat minst tolv år av livstidsstraffet.
Utredningens förslag
Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans tar upp frågan.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens.
85
Prop. 2025/26:34
86
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser har ingen invändning mot förslaget eller yttrar sig inte särskilt i frågan. Brottsofferjouren välkomnar förslaget med hänvisning till att många anhöriga till mordoffer finner gällande bestämmelser upprörande.
Brottsförebyggande rådet (Brå), Fackförbundet ST, Kristianstads tingsrätt och Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet (NCK) avstyrker förslaget med hänvisning till synpunkterna som lämnats i fråga om en höjd kvotdel för villkorlig frigivning, se avsnitt 5.1.
Skälen för regeringens förslag
Fängelse kan dömas ut på viss tid eller på livstid. Sedan 2006 kan den som har dömts till fängelse på livstid ansöka om omvandling till fängelse på viss tid enligt omvandlingslagen.
En ansökan om omvandling får enligt 2 § göras av den dömde eller, när det finns särskilda skäl, av Kriminalvården. Ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet (3 § första meningen). Att en ansökan inte får göras tidigare beror på att villkorlig frigivning efter ett tidsbestämt fängelsestraff om arton år enligt hittillsvarande lagstiftning får ske tidigast efter tolv år (två tredjedelar av det tidsbestämda straffet) och att det har bedömts krävas viss tid för utslussning från anstaltsvistelsen (prop. 2005/06:35 s. 35, 41 och 42).
Avslås ansökan om omvandling får en ny ansökan göras tidigast ett år efter att beslutet fick laga kraft (3 § andra meningen).
Vid prövningen av omvandlingsfrågan ska särskilt beaktas den tid som den dömde har avtjänat, vad som av domen framgår om de omständigheter som har legat till grund för straffmätningen, om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag, om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten, och om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället (4 § första stycket).
Om ansökan bifalls ska det utdömda livstidsstraffet omvandlas till fängelse på viss tid (4 § andra stycket). Fängelsestraffets längd ska bestämmas med utgångspunkt från den tid som den dömde har avtjänat samt med beaktande av reglerna om villkorlig frigivning och den dömdes behov av åtgärder för att underlätta övergången till ett liv i frihet (4 § tredje stycket första meningen). Fängelsestraffets längd får inte understiga det längsta tidsbestämda straff som kan dömas ut, det vill säga arton år (4 § tredje stycket andra meningen och 26 kap. 1 § brottsbalken).
Regelverket bygger på att den som ansöker om omvandling av livstidsstraffet kan göra det tidigast två år före den första möjliga dagen för villkorlig frigivning. Eftersom den tid som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras förlängs från två tredjedelar till tre fjärdedelar för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer (avsnitt 5.1) kommer villkorlig frigivning från ett livstidsstraff som omvandlats till ett tidsbestämt fängelsestraff tidigast kunna ske efter tretton år och sex månader (tre fjärdedelar av arton år).
Det är inte önskvärt att en ansökan ska kunna göras alltför lång tid före den tidigaste tänkbara tidpunkten för villkorlig frigivning. En så pass tidig prövning kan försvåra bedömningen av om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Så lång tid bör inte heller vara
nödvändig i frigivningsförberedande syfte. Det finns därför ett behov av Prop. 2025/26:34 att senarelägga tidpunkten för när en ansökan tidigast får göras. I stället
för att den dömde måste ha avtjänat minst tio år av livstidsstraffet bör det krävas att han eller hon måste ha avtjänat minst tolv år. Ändringen medför att tiden mellan första möjliga ansökningstillfälle och första möjliga dag för villkorlig frigivning visserligen blir sex månader kortare än i dag. Under perioden
9Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag
Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2026. Höjningen till tre fjärdedelar av den strafftid som ska avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ska dock, för fängelse på viss tid som är kortare än sex år, träda i kraft stegvis, den dag som regeringen bestämmer.
Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket, 6 a och 7 §§ samt 10 § första stycket brottsbalken i den äldre lydelsen ska fortfarande gälla för fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet och för fängelsestraff på livstid som har omvandlats till fängelsestraff på viss tid före ikraftträdandet. Dessa bestämmelser, i den äldre lydelsen, ska även gälla för fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet och som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 26 kap. 6 § tredje stycket och 8 § första stycket brottsbalken i den äldre lydelsen ska fortfarande gälla för fängelsestraff som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet som har meddelats före ikraftträdandet.
Bestämmelsen i 15 § bötesverkställighetslagen i den äldre lydelsen ska fortfarande gälla för bötesstraff som har dömts ut före ikraftträdandet.
Regeringens bedömning
Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte för övriga lagändringar.
87
Prop. 2025/26:34
88
Utredningens förslag och bedömning
Utredningens förslag och bedömning stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår dock att ändringen som innebär att villkorlig frigivning även ska ske från korta fängelsestraff (26 kap. 6 § första stycket brottsbalken) ska gälla även för fängelsestraff som har dömts ut före ikraftträdandet. När det gäller 26 kap. 6 § tredje stycket och 8 § brottsbalken samt 19 § strafftidslagen (2018:1251) föreslår utredningen att bestämmelserna i den nya lydelsen endast ska gälla för fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet. Utredningen behandlar inte frågor om höjning av andelen av den strafftid som ska avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske, möjligheterna att skjuta upp den villkorliga frigivningen eller senareläggning av tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse på livstid.
Remissinstanserna
Merparten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget och bedömningen. Kriminalvården framhåller myndighetens svårigheter när det gäller personalförsörjning och platstillskapande och att det finns en påtaglig risk att myndigheten inte hinner skapa kapacitet i den omfattning som krävs ens med de datum för ikraftträdande som föreslås av utredningen. Seko understryker vikten av att förändringarna inom Kriminalvården sker stegvis så att verksamheten kan anpassas, byggas ut och få nödvändiga resursförstärkningar. Det är särskilt viktigt ur ett säkerhetsperspektiv, både för de anställda och de intagna.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Synpunkten från vissa remissinstanser att den nya kvotdelen ska införas stegvis behandlas i avsnitt 5.1.
Kriminalvården bedömer att det inte är möjligt att redan den 1 januari 2026 färdigställa förändringar av myndighetens systemstöd som används vid beräkningen av när den dömde ska friges villkorligt och förordar att den föreslagna förändringen genomförs samtidigt för alla fängelsestraff vid en senare tidpunkt.
Kriminalvården anser vidare i likhet med Eskilstuna tingsrätt, Solna tingsrätt och Svea hovrätt bland annat att det bör förtydligas vad som i övergångsbestämmelserna avses med uttrycket "dömts ut". Solna tingsrätt och Svea hovrätt anser att det kan övervägas om brottsdatum, i stället för dagen för domen, skulle kunna läggas till grund för vilka regler som ska tillämpas. Enligt Solna tingsrätt inger den föreslagna ordningen betänkligheter från principiell synpunkt, bland annat eftersom den skulle fungera handlingsdirigerande vid överklagande och leda till oförutsebarhet.
Kriminalvården efterfrågar också ett förtydligande av bland annat frågan om när villkorlig frigivning ska ske för den som samtidigt verkställer ett fängelsestraff om minst sex år och ett fängelsestraff om högst sex år när
båda straffen har dömts ut efter ikraftträdandet. Rättsmedicinalverket gör Prop. 2025/26:34 bedömningen att myndigheten inte kommer att hinna bygga upp den nya
verksamheten i tid till det föreslagna ikraftträdandet, bland annat mot bakgrund av svårigheter med att rekrytera personal med specialkunskaper inom det aktuella området. Om reformen ändå genomförs kan den nya enhet som behöver inrättas inledningsvis behöva ta befintliga lokaler i anspråk, vilket riskerar att påverka övrig verksamhet negativt samt leda till merkostnader.
Enligt Hovrätten för Övre Norrland, Kristianstads tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Åklagarmyndigheten medför förslaget olyckliga tröskeleffekter och de anser att det kan ifrågasättas om ordningen motsvarar kraven på bland annat förutsebarhet och likabehandling. Kristianstads tingsrätt anser att ett sätt att undvika tröskeleffekten skulle kunna vara att låta villkorlig frigivning ske efter tre fjärdedelar av strafftiden från den del av straffet som överstiger en viss nivå, till exempel sex års fängelse, eller det straffvärde som bedöms lämpligt. Domstolen framför också att en sådan ändring även borde motivera en annan tidsgräns än tolv år för att få ansöka om omvandling av fängelse på livstid (se avsnitt 8). Några remissinstanser, bland andra Lunds tingsrätt, Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Åklagarmyndigheten, menar också att förslagets utformning
–med ett ikraftträdande som sker stegvis – kräver att ett fängelsestraff om sex år måste ha dömts ut vid ett och samma tillfälle för att de nya reglerna ska tillämpas, vilket de anser leder till otillfredsställande situationer när flera straff tillsammans uppgår till sex år eller mer, men inte var för sig.
| Skälen för regeringens förslag och bedömning | |
| Ikraftträdande | |
| Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Merparten av | |
| lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2026. Det är dock | |
| viktigt att Kriminalvården står rustad att hantera den nya lagstiftningen. | |
| Särskilt förslaget om att höja den kvotdel av ett utdömt fängelsestraff som | |
| måste avtjänas från två tredjedelar till tre fjärdedelar av strafftiden innan | |
| villkorlig frigivning kan aktualiseras kommer att medföra en kraftig | |
| ökning av antalet fängelseår som avtjänas i anstalt. En höjning av | |
| kvotdelen för samtliga fängelsestraff får också snabbt en effekt på | |
| Kriminalvården eftersom huvuddelen av de fängelsestraff som börjar | |
| avtjänas varje år understiger ett års fängelse. Med hänsyn till | |
| Kriminalvårdens ansträngda situation är det därför inte möjligt att låta | |
| reformen få full effekt direkt. Som redovisas närmare i avsnitt 5.1 är det i | |
| stället nödvändigt att reformen genomförs stegvis. | |
| Som bland andra Kristianstads tingsrätt och Åklagarmyndigheten | |
| påpekar leder det stegvisa införandet av den nya kvotdelen till vissa | |
| tröskeleffekter, särskilt i förhållande till fängelsestraff som uppgår till | |
| strax under de föreslagna gränserna på sex år och därefter tre år. Antalet | |
| fall där skillnaden mellan olika straff är liten men avgörande för vilken | |
| kvotdel som ska tillämpas kommer att vara förhållandevis begränsat. | |
| Effekterna är övergående och beroende av hur snabbt reformen kan | |
| genomföras fullt ut. Målsättningen är som nämnts att de nya reglerna ska | |
| omfatta alla fängelsestraff så snart som möjligt. Det framstår också som | |
| rimligt att förändringen initialt genomförs i förhållande till den | 89 |
| Prop. 2025/26:34 | allvarligaste brottsligheten. Sammantaget anser regeringen att dessa |
| övergående tröskeleffekter inte utgör skäl att senarelägga hela införandet | |
| av de nya reglerna. | |
| Med anledning av synpunkten från Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt | |
| och Åklagarmyndigheten att bland annat möjligheterna att handlägga flera | |
| mål i samma rättegång får betydelse för de nya reglernas tillämplighet bör | |
| det noteras att förslaget inte endast omfattar fängelsestraff som dömts ut | |
| vid ett och samma tillfälle. Enligt 26 kap. 8 § första stycket brottsbalken | |
| ska vid tillämpning av 6 § första stycket – förutom i vissa angivna | |
| undantagsfall – hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. Det är | |
| alltså den sammanlagda fängelsetiden som är av betydelse och inte | |
| huruvida straffet dömts ut vid ett eller flera tillfällen. Som regeringen | |
| utvecklar nedan i detta avsnitt under rubriken Övergångsbestämmelser ska | |
| bestämmelserna i deras äldre lydelse tillämpas på fängelsestraff som | |
| dömts ut efter ikraftträdandet och som verkställs gemensamt med | |
| fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid | |
| före ikraftträdandet. Synpunkten att det stegvisa införandet leder till | |
| bristande förutsebarhet gör sig mot den bakgrunden inte gällande på det | |
| sätt som remissinstanserna anför. | |
| Det stegvisa införandet motiveras av behovet att utöka kapaciteten hos | |
| Kriminalvården innan den nya kvotdelen tillämpas på alla fängelsestraff. | |
| Målsättningen är emellertid att de nya reglerna om villkorlig frigivning | |
| efter att tre fjärdedelar av ett fängelsestraff avtjänats i anstalt ska gälla för | |
| alla fängelsestraff när Kriminalvårdens kapacitet medger det. Ett | |
| långsammare införande som sker stegvis, av det slag som Kristianstads | |
| tingsrätt föreslår, skulle minska tröskeleffekten men samtidigt förskjuta | |
| ändringens fulla genomslag längre fram i tiden. Enligt regeringen framstår | |
| ett sådant långsammare införande av den nya kvotdelen inte som | |
| ändamålsenligt med hänsyn till intresset av att så snart som möjligt låta | |
| alla fängelsestraff omfattas av de nya reglerna. Det finns mot den | |
| bakgrunden inte tillräckliga skäl att låta den nya tiden för villkorlig | |
| frigivning gälla endast den del av ett fängelsestraff som överstiger en viss | |
| tidsgräns. | |
| Kriminalvården påpekar att myndigheten behöver genomföra | |
| förändringar av sitt systemstöd för att kunna göra strafftidsberäkningar | |
| enligt de föreslagna bestämmelserna om förändrad kvotdel för villkorlig | |
| frigivning. Myndigheten bedömer att arbetet inte kommer att hinna | |
| genomföras före den 1 januari 2026. Det är naturligtvis angeläget att | |
| Kriminalvården har förutsättningar att på ett effektivt och rättssäkert sätt | |
| genomföra de åtgärder som krävs med anledning av bland annat den nya | |
| kvotdelen. Det bör dock i sammanhanget noteras att den grupp som i ett | |
| första steg omfattas av den höjda kvotdelen för villkorlig frigivning utgörs | |
| endast av dem som avtjänar ett straff som uppgår till sex års fängelse eller | |
| mer. Fängelsestraffen för denna grupp utgör en inte obetydlig andel av den | |
| totala så kallade straffmassan. Antalet domslut, vilket motsvarar det antal | |
| strafftidsbeslut som det kan komma att röra sig om, är dock förhållandevis | |
| begränsat och uppgick exempelvis till cirka 600 år 2024. Strafftidsberäk- | |
| ningarna för dessa personer kommer att behöva genomföras i takt med att | |
| de dömda ska börja avtjäna sina fängelsestraff. I praktiken kommer | |
| myndigheten emellertid inte att i någon större utsträckning behöva | |
| 90 | tillämpa de nya reglerna vid beräkning av strafftidsbeslut förrän en viss tid |
har förflutit efter ikraftträdandet. Med hänsyn till att antalet dömda till dessa straff är förhållandevis begränsat och eftersom de nya reglerna kommer att påverka Kriminalvården successivt och med den nämnda fördröjningen, framstår svårigheterna med tillämpningen av de nya beräkningarna som relativt begränsade. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det första steget som avser tidsbestämda fängelsestraff på sex år eller mer kan träda i kraft redan den 1 januari 2026.
I nuläget bedöms dock inte tidpunkten när Kriminalvården kommer att ha uppnått nödvändig kapacitet för efterföljande steg i reformen kunna fastställas med tillräcklig säkerhet. Detta har sin bakgrund bland annat i Kriminalvårdens kraftiga expansion och andra lagändringar som påverkar myndigheten. För att säkerställa att de steg som kommer att tas faktiskt också kan hanteras av Kriminalvården bör lagändringarna som avser övriga steg träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Ikraftträdandet som avser dessa steg bör ske med beaktande av vikten av förutsebarhet för enskilda och av framförhållning för berörda myndigheter. Det kan i detta sammanhang noteras att en särskild utredare i augusti 2025 fått i uppdrag att se över verkställighetslagstiftningen i syfte att underlätta Kriminalvårdens pågående expansion (dir. 2025:80).
Rättsmedicinalverket anser att ett ikraftträdande den 1 januari 2026 vore för tidigt för att myndigheten ska hinna genomföra nödvändiga förändringar i verksamheten. Som myndigheten framhåller kommer de första riskutredningarna i huvudsak att aktualiseras först 2027. I det inledande skedet kommer utredningarna därtill endast att avse dömda som avtjänar fängelse i minst två år för brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form, vilket utgör en jämförelsevis liten grupp. Riskutredningarna kommer också att aktualiseras successivt, i takt med att dagen för eventuell villkorlig frigivning för den dömde närmar sig. Detta innebär att de åtgärder som myndigheten kommer att behöva vidta i huvudsak inte behöver vara genomförda förrän tidigast något år efter att reformen träder i kraft och då endast i mindre omfattning. Den nya utredande funktionens fulla kapaciteten kommer av dessa skäl inte att behöva uppnås förrän flera år därefter. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att svårigheterna för Rättsmedicinalverket med att hinna vidta nödvändiga åtgärder inte är så stora att de motiverar ett senare ikraftträdande. De aktuella lagändringarna bedöms därför kunna träda i kraft den 1 januari 2026.
Övergångsbestämmelser
Av 2 kap. 10 § regeringsformen framgår att svårare brottspåföljd inte får utdömas för en gärning än den som var föreskriven när gärningen begicks. En bestämmelse av samma innebörd finns i artikel 7 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken (promulgationslagen) ska straffet bestämmas efter den lag som gällde vid gärningen, men om en annan lag gäller vid domstillfället ska den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller till ett lindrigare straff. I tidigare lagstiftningsärenden har det konstaterats att dessa bestämmelser i princip inte torde gälla i fråga
Prop. 2025/26:34
91
Prop. 2025/26:34 om verkställighet av brottspåföljder (prop. 2005/06:123 s. 69 och 70,
prop. 2018/19:77 s. 53 och prop. 2020/21:18 s. 24).
Förslagen till ändring av 26 kap. 6 § första stycket brottsbalken, som höjer den andel av fängelsestraffet som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras, avser verkställighet av straff. De ovan nämnda principerna är därför inte tillämpliga och det framstår, givet de praktiska problem som skulle följa med en sådan ordning, inte som lämpligt att knyta tillämpligheten av lagändringarna till tidpunkten för brotten. Ändringar i regleringen om villkorlig frigivning har i tidigare lagstiftningsärenden tillämpats på straff som dömts ut efter ikraftträdandet (se prop. 1992/93:4 och prop. 1997/98:96). Det framstår enligt regeringen som en rimlig ordning. Det bör därför införas övergångsbestämmelser kopplade till förslagen med innebörden att den höjda andel som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske endast ska gälla för fängelsestraff som har dömts ut efter ikraftträdandet. Verkställs fängelsestraff som har dömts ut efter ikraftträdandet gemensamt med fängelsestraff som dömts ut, eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet, bör dock 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen fortfarande gälla.
Förslaget om att det vid bedömningen av om den villkorliga frigivningen ska skjutas upp ska vara tillräckligt att det finns skäl mot villkorlig frigivning, liksom den tillkommande grunden om att risken för återfall i allvarlig brottslighet ska kunna utgöra skäl för att skjuta upp den villkorlig frigivningen (26 kap. 6 a och 7 §§) ska endast gälla för fängelsestraff som har dömts ut efter ikraftträdandet. Verkställs fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet bör dock 26 kap. 6 a och 7 §§ i den äldre lydelsen fortfarande gälla.
Även förslaget om en förlängd prövotid (26 kap. 10 §) bör gälla endast för fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet. I de fall fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet bör 26 kap. 10 § i den äldre lydelsen fortfarande gälla.
Förslaget om att villkorlig frigivning inte får ske från fängelsestraff som verkställs på grund av förverkande av villkorligt medgiven frihet (26 kap. 6 § tredje stycket) bör gälla endast fängelsestraff som verkställs på grund av beslut om förverkande som fattats efter ikraftträdandet. En sådan typ av övergångsbestämmelse behövs även i förhållande till förslaget om ändring i 26 kap. 8 § första stycket.
Vad gäller förslaget om att villkorlig frigivning även ska ske från korta fängelsestraff (26 kap. 6 § första stycket) föreslår utredningen att en sådan ändring bör gälla även för fängelsestraff som dömts ut före ikraftträdandet. En sådan ordning skulle innebära att personer under en övergångsperiod kan få villkorlig frigivning från så korta fängelsestraff som fjorton eller tjugoen dagar, vilket inte bedöms som lämpligt. Det skulle också skapa stora administrativa svårigheter för Kriminalvården. Regeringen delar därför inte utredningens bedömning. Den nya regeln bör i stället gälla endast för fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet. I de fall fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet bör bestämmelsen i dess äldre lydelse fortfarande
92gälla.
Eskilstuna tingsrätt, Solna tingsrätt och Svea hovrätt efterfrågar Prop. 2025/26:34 förtydliganden i fråga om vad som avses med att de nya reglerna om bland
annat ändrad kvotdel för villkorlig frigivning inte ska gälla för fängelsestraff som har dömts ut före ikraftträdandet. Solna tingsrätt och Svea hovrätt påpekar också att brottsdatum, i stället för dagen för domen, skulle kunna läggas till grund för vilka regler som ska tillämpas. Verkställighet av ett fängelsestraff förutsätter i regel att domen i fråga om påföljd har fått laga kraft mot den dömde. Tidpunkten för den dom som får laga kraft blir alltså med de föreslagna övergångsbestämmelserna avgörande för vilka regler som ska tillämpas. En alternativ ordning där tidpunkten för brottet vore avgörande skulle enligt regeringen riskera att medföra betydande svårigheter i tillämpningen eftersom olika brottstidpunkter för de intagna skulle styra vilka verkställighetsregler som skulle gälla. En sådan ordning framstår därför som mindre lämplig. Även med beaktande av de effekter som påpekas av remissinstanserna framstår därför den föreslagna ordningen sammantaget som lämpligast med hänsyn till intresset av förutsebarhet och tydlighet.
För höjningen av allmänna fängelseminimum i 26 kap. 1 § är inte någon annan övergångsbestämmelse än den i 5 § promulgationslagen nödvändig. Eftersom det är fråga om en straffskärpning kommer den lag som gällde vid tidpunkten för gärningen att tillämpas. Detsamma gäller följdändringarna i 26 kap. 2 § och 28 kap. 3 §.
Ändringen i 15 § bötesverkställighetslagen bör inte tillämpas i situationer där bötesstraffet dömdes ut före ikraftträdandet. Som Lagrådet påpekar är bestämmelsen i 5 § promulgationslagen, som anger att den lag som gällde vid tidpunkten för gärningen i förekommande fall ska tillämpas, inte tillämplig vid verkställighet av brottspåföljd, varför den aktuella lagändringen bör kompletteras med en övergångsbestämmelse. Det bör mot denna bakgrund införas en övergångsbestämmelse som innebär att bestämmelserna i den äldre lydelsen fortfarande ska gälla för bötesstraff som har dömts ut före ikraftträdandet.
Vad avser förslaget i 26 kap. 12 § brottsbalken, som innebär en presumtion för övervakning i samband med villkorlig frigivning, bör det gälla direkt från ikraftträdandet för alla dem som då avtjänar fängelsestraff. Detsamma gäller ändringarna i 37 kap. 7 och 11 §§ och förslaget om att senarelägga tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse från livstid till viss tid (3 § omvandlingslagen). Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte i dessa delar eftersom det handlar om frågor som rör verkställighet av påföljd. Vad gäller det föreslagna förtydligandet att det finns en presumtion för förverkande av hela den villkorligt medgivna friheten vid återfall i brott under prövotiden finns inget behov av övergångsreglering eftersom ändringarna syftar till att tydliggöra vad som redan gäller.
93
| Prop. 2025/26:34 | 10 | Konsekvenser av förslagen |
| Regeringens bedömning | ||
| Förslagen kommer att leda till kostnadsökningar för staten. De ökade | ||
| kostnaderna kommer främst att belasta Kriminalvården, Rätts- | ||
| medicinalverket och anslaget Rättsliga biträden m.m. I budgetproposi- | ||
| tionen för 2026 har regeringen föreslagit att medel tillförs för att | ||
| finansiera kostnaderna som uppstår till följd av de lagändringar som | ||
| föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. | ||
| För övriga berörda myndigheter är kostnaderna inte större än att de | ||
| ryms inom myndigheternas befintliga ekonomiska anslag. | ||
| Förslagen förväntas sammantaget kunna bidra till positiva konse- | ||
| kvenser för det återfallsförebyggande arbetet, vilket i sin tur kan | ||
| medföra färre återfall i brott. Vissa av förslagen kan förväntas bidra till | ||
| att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och därigenom inverka positivt | ||
| på jämställdheten. | ||
| Utredningens bedömning | ||
| Utredningens bedömning stämmer delvis överens med regeringens. I | ||
| utredningen beräknas att Kriminalvården kommer att behöva tillföras | ||
| knappt 2 500 miljoner kronor per år för genomförande av samtliga förslag. | ||
| Utredningen bedömer vidare att förslagen kan förväntas få konsekvenser | ||
| för det brottsförebyggande arbetet och i viss mån bidra till jämställd hälsa | ||
| och till att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. I bedömningen ingår inte | ||
| förslagen om uppskjuten villkorlig frigivning. | ||
| Remissinstanserna | ||
| Kriminalvården delar utredningens bedömning att beräkningarna av | ||
| förslagens ekonomiska effekter är behäftade med stora osäkerhetsmoment. | ||
| Förslagen bedöms dock få mycket stor inverkan på Kriminalvårdens | ||
| verksamhet. Myndigheten bedömer att den vårddygnskostnad om | ||
| 4 300 kronor som utredningen tillämpat för att beräkna kostnaderna för de | ||
| förslag som utredningen står bakom är för låg. Kriminalvården ser vidare | ||
| att den platspåverkande effekten av flera av förslagen med stor sannolikhet | ||
| kommer att medföra ett ökat behov av klienttransporter, vilket inte har | ||
| tagits upp i utredningen. Detsamma gäller kostnaderna för myndighetens | ||
| digitala infrastruktur. Kriminalvården anför vidare att det inte går att utläsa | ||
| om utredningen har beaktat de kumulativa effekterna av de föreslagna | ||
| ändringarna av 34 kap. 5 § brottsbalken, den förlängda prövotiden och | ||
| förslaget om att en dömd inte ska friges villkorligt från förverkad | ||
| villkorligt medgiven frihet. Därtill kan det tillkomma kostnader för | ||
| frivårdsverksamheten genom att de dömda, på grund av den förlängda | ||
| prövotiden, också med stor sannolikhet kommer att stå under övervakning | ||
| under en längre tid. Arbetsgivarverket betonar vikten av att berörda | ||
| myndigheter får finansiering som motsvarar behoven av nya anstalts- | ||
| platser och andra förknippade kostnader. Arbetsgivarverket framhåller att | ||
| risken för att hot och våld förvärras om trängseln på anstalterna ökar, vilket | ||
| 94 | kan påverka Kriminalvårdens kompetensförsörjning. | |
Domstolsverket anför att betänkandet innehåller förhållandevis många förslag på lagändringar som påverkar domstolarnas verksamhetsstöd Digitalt Brottmålsavgörande (DiBa) och samarbetet mellan myndigheter om Rättsväsendets digitalisering och att det därmed är önskvärt att Domstolsverket ges tillräcklig tid för utvecklingsinsatser i samband med införandet.
Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Sundsvall framhåller att det saknas en analys av konsekvenserna av utredningens förslag för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Linköpings kommun delar utredningens bedömning att en del av förslagen kan komma att belasta socialtjänsten. Kommunen anser dock att om de förslag som utredningen inte ställer sig bakom aktualiseras, finns skäl att göra en ny utredning av hur dessa förslag påverkar kommunen och i synnerhet socialtjänsten. Sveriges Domareförbund anför att det bör synas i resurstilldelningen om domstolarna hela tiden tillförs nya uppgifter, även om betydelsen av varje tillkommande arbetsuppgift är marginell.
Södertälje kommun anför att längre inkapacitering kan leda till positiva effekter på kort tid. Kommunen ser dock stora utmaningar med återintegrering på lång sikt. Den längre inkapaciteringen kan leda till att fler personer återfaller i brottslighet, vilket riskerar att påverka kommunen negativt. Kommunen ser risker med att minska användningen av villkorlig frigivning eftersom uppgiften med återintegrering hamnar på någon annan, som kanske inte har den struktur som krävs.
Tierps kommun ser ett behov av en djupare ekonomisk beräkning av konsekvenserna för kommunerna.
Övervakningsnämnden i Malmö anför att det är angeläget att övervakningsnämnderna dimensioneras för att kunna hantera den ökade arbetsmängden som följer med förslagen. De tillkommande arbetsuppgifterna innebär även ett behov av en översyn av den schablonmässiga arvoderingen av de domare som tjänstgör i nämnderna eftersom den nuvarande ordningen inte ger en skälig ersättning för det omfattande arbete som utförs.
Övervakningsnämnden i Göteborg anser att det saknas en tydlig redogörelse för och analys av vilka konsekvenser utredningens förslag får för nämnderna och att detta därför bör övervägas i det fortsatta beredningsarbetet.
Barnombudsmannen och Jämställdhetsmyndigheten efterfrågar en bredare och djupare analys av förslagens konsekvenser för barn. Skyddsvärnet noterar att förslagen leder till att många barn kommer att ha sina föräldrar i fängelse längre, vilket inte kan anses vara i enlighet med barnets bästa, bland annat eftersom det leder till svårigheter att upprätthålla eller återknyta kontakten mellan barn och förälder. Malmö kommun anser att det tydligt bör lyftas fram att verkställigheten av frihetsberövande straff för barn och unga som innebär inlåsning alltid ska vara förenade med en individuell, ändamålsenlig plan för behandling och anpassning till samhällsliv. Kommunen instämmer i utredningens bedömning att förslagen om en presumtion för övervakning samt förlängd övervakning i viss mån kan bidra till att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att förslagen på så sätt kan inverka positivt på jämställdheten.
Prop. 2025/26:34
95
Prop. 2025/26:34
96
Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss
Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss stämmer i huvudsak överens med regeringens. I utkastet bedöms dock kostnaderna för Sveriges Domstolar uppgå till cirka 1,5 miljoner kronor årligen.
Remissinstanserna
Ett flertal av remissinstanserna, bland annat Arbetsgivarverket, Domstolsverket, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Jönköping och Kriminalvården uppger att konsekvenserna av förslagen behöver analyseras ytterligare. Enligt Kriminalvården saknas redogörelser för vilka konsekvenser förslagen skulle få ur ett kapacitets- eller omhändertagandeperspektiv. Myndigheten efterfrågar även närmare redogörelser för vilka antaganden som har legat till grund för de ekonomiska beräkningarna av förslagen om utökade möjligheter att skjuta upp villkorlig frigivning. Förvaltningsrätten i Malmö, Barnombudsmannen och Civil Rights Defenders pekar på att konsekvensanalysen för barn bör utvecklas. Förvaltningsrätten i Stockholm och Domstolsverket uppger att det av utkastet inte framgår på vilka grunder konsekvens- och kostnadsanalysen för förvaltningsdomstolarna har gjorts. Enligt Domstolsverket är det av den anledningen svårt att göra en egen bedömning av resursbehovet. Myndigheten noterar dock att de belopp som anges för Sveriges Domstolar framstår som rimliga. Enligt Förvaltningsrätten i Malmö framstår uppskattningen av de tillkommande kostnaderna för Sveriges Domstolar som alltför låg, bland annat eftersom de aktuella målen vanligen handläggs med förtur hos domstolarna och därmed får anses vara mer resurskrävande än genomsnittliga mål. Förvaltningsrätten i Malmö och Förvaltningsrätten i Jönköping anser att förslaget om att den som dömts till fängelse ska avtjäna en större andel av straffet före villkorlig frigivning sannolikt kommer att innebära en ökning av antalet mål för de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Arbetsgivarverket betonar vikten av att berörda myndigheter ges tillräckliga resurser och förutsättningar för att hantera arbetsgivarpolitiska konsekvenser av föreslagen. Liknande synpunkter framförs av Kriminalvården som anser att flera av förslagen medför ett ökat personalbehov. Myndigheten tillägger att personalbrist, som redan i dag är en utmaning för Kriminalvården, bland annat kan medföra stora arbetsmiljörisker samt att flera av förslagen kan antas öka riskerna för hot och våld mot personal.
Enligt Kriminalvården kommer förslaget om att den som dömts till fängelse ska avtjäna en större andel av straffet före villkorlig frigivning medföra en ökad årlig kostnad för transporter om cirka 44 miljoner kronor. Även förslaget om uppskjuten villkorlig frigivning vid risk för återfall i allvarlig brottslighet bedöms innebära ett ökat behov av klienttransporter, vilket är ett moment med ökad risk för rymningar och fritagningar. Myndigheten uppger vidare att beräkningen om tillkommande övervakningsår kan vara något låg. När det gäller den framtida vårddygnskostnaden är Kriminalvårdens bedömning utifrån nya målsättningar, främst vad avser att sänka bemanningstätheten, att den framtida dygnskostnaden kommer vara 4 000 kronor i snitt per intagen, i stället för 5 200 kronor.
Rättsmedicinalverket bedömer att uppstartskostnaderna kommer att vara något högre än vad som framgår av utkastet och uppgå till cirka
| 13,5 miljoner kronor. Detsamma gäller den beräknade kostnaden per | Prop. 2025/26:34 |
| utredning, som uppges vara 110 000 kronor, om 220 utredningar genom- | |
| förs under ett år. | |
| Barnombudsmannen delar inte bedömningen i utkastet att förslagen kan | |
| väntas minska antalet återfall och i förlängningen innebära att färre barn | |
| kommer att frihetsberövas. | |
| Enligt Övervakningsnämnden i Malmö kommer förslagen om | |
| obligatorisk övervakning och förlängd prövotid att leda till en fortsatt | |
| kraftig ökning av antalet klienter hos frivården, vilket i sin tur kan | |
| förväntas leda till att fler kommer att missköta sig och bli föremål för | |
| hantering av frivården och övervakningsnämnderna. Övervaknings- | |
| nämnden i Göteborg framför liknande synpunkter och tillägger att även | |
| förslagen om att alla som döms till fängelse ska omfattas av reglerna om | |
| villkorlig frigivning och höjningen av allmänt fängelseminimum kommer | |
| att leda till en stor ökning av ärenden hos övervakningsnämnderna. | |
| Skälen för regeringens bedömning | |
| Kostnader för Kriminalvården | |
| Förslaget om att höja den andel av det utdömda fängelsestraffet som ska | |
| avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras kommer att innebära | |
| att fler personer avtjänar längre tid i anstalt. Detsamma gäller för förslagen | |
| om att allmänna fängelseminimum ska höjas från fjorton dagar till en | |
| månad, att det inte ska ske någon ny villkorlig frigivning från den del av | |
| ett fängelsestraff som förklaras förverkad på grund av misskötsamhet eller | |
| återfall i brott, att huvudregeln vid återfall i brott under prövotiden om att | |
| hela reststraffet ska förverkas ska förtydligas och för förslagen som gäller | |
| reglerna om uppskjuten villkorlig frigivning. Den tillkommande fängelse- | |
| tiden kommer framför allt att medföra ökade kostnader för Kriminal- | |
| vården. | |
| Förslaget om att alla fängelsestraff ska omfattas av systemet med | |
| villkorlig frigivning kommer att innebära att antalet fängelseår som ska | |
| avtjänas i anstalt minskar. Förslagen om att det ska införas en presumtion | |
| för övervakning i samband med villkorlig frigivning och att prövotiden ska | |
| förlängas från ett år till två år kommer inte i sig att påverka avtjänandetiden | |
| i anstalt. | |
| Utredningen beräknar Kriminalvårdens ökade kostnader för förslagen | |
| till knappt 2 500 miljoner kronor per år. I detta ingår inte uppskattade | |
| kostnader för förslagen om uppskjuten villkorlig frigivning. Beräkningen | |
| bygger på en uppskattad straffmassa (total utdömd strafftid i tingsrätt) om | |
| 14 000 fängelseår, en vårddygnskostnad om 5 200 kronor för förslaget om | |
| höjning av den kvotdel som ska avtjänas i anstalt innan villkorlig | |
| frigivning och en vårddygnskostnad om 4 300 kronor för övriga förslag. | |
| Utredningen gör bedömningen att förslagen om att det ska införas en | |
| presumtion för övervakning i samband med villkorlig frigivning och att | |
| prövotiden ska förlängas från ett år till två år inte kommer att medföra | |
| några ökade kostnader för Kriminalvården. | |
| Med utgångspunkt i tillgänglig lagföringsstatistik samt en lägre | |
| beräknad framtida vårddygnskostnad för en plats i anstalt uppskattas de | |
| tillkommande kostnaderna för Kriminalvården för de förslag som utred- | |
| ningen har övervägt vara högre än vad utredningen har kommit fram till. | 97 |
| Prop. 2025/26:34 | Regeringen delar inte utredningens bedömning att förslagen om att det |
| ska införas en presumtion för övervakning i samband med villkorlig | |
| frigivning och att prövotiden ska förlängas från ett år till två år inte | |
| kommer att medföra några ökade kostnader för Kriminalvården. Med | |
| utgångspunkt i dagens straffmassa kan förslagen, tillsammans med | |
| förslaget om att alla som döms till fängelse ska omfattas av systemet med | |
| villkorlig frigivning, förväntas leda till att drygt 17 000 övervakningsår | |
| tillkommer, vilket motsvarar en tillkommande årlig kostnad för Kriminal- | |
| vården om nästan 1 400 miljoner kronor. I budgetpropositionen för 2026 | |
| har regeringen föreslagit att medel tillförs för att finansiera dessa kost- | |
| nader. | |
| Som Kriminalvården konstaterar är beräkningarna förenade med | |
| osäkerheter, särskilt i förhållande till hur straffmassan kan komma att | |
| utvecklas de kommande åren. Flera faktorer, såsom hur brottsligheten | |
| utvecklas och satsningar på rättsväsendet i form av exempelvis fler | |
| polisanställda och nya verktyg för brottsbekämpningen är inte möjliga att | |
| helt beakta i beräkningarna. Sammantaget bedöms kostnaderna för de | |
| förslag som utredningen har övervägt vara högre än vad utredningen | |
| uppskattar (se nedan). | |
| Till detta tillkommer förslagen om ökade förutsättningar att skjuta upp | |
| villkorlig frigivning. Dessa innebär att Kriminalvården kommer att fatta | |
| beslut om uppskjuten villkorlig frigivning i fler fall. Ett rimligt antagande | |
| är att den stora merparten som i dag blir föremål för prövning av | |
| uppskjuten villkorlig frigivning med anledning av misskötsamhet skulle få | |
| sin villkorliga frigivning uppskjuten om reglerna ändras i enlighet med | |
| förslagen. En sänkt tröskel för reglernas tillämplighet kan även förväntas | |
| innebära att fler ärenden kommer att bli aktuella för anmälan om | |
| misskötsamhet. Ett rimligt antagande är att förslagen leder till cirka 50 | |
| procent fler anmälningar per år och att samma andel som med dagens | |
| regelverk kommer att leda till uppskjuten villkorlig frigivning. Regeringen | |
| gör vidare bedömningen att ungefär en tredjedel av dem som friges | |
| villkorligt från strafftider om fyra år eller mer för verkställigheter som | |
| innefattar brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid kommer att få sin | |
| villkorliga frigivning uppskjuten på grund av en risk för återfall i | |
| brottslighet av allvarligt slag. Motsvarande överväganden görs för dem | |
| som avtjänar fängelse i minst två år för brott som har utgjort led i en | |
| brottslighet som utövats i organiserad form. Förslagen bedöms | |
| sammantaget leda till ungefär 180 tillkommande fängelseår i anstalt och | |
| en tillkommande kostnad för Kriminalvården om cirka 270 miljoner | |
| kronor per år. I budgetpropositionen för 2026 har regeringen föreslagit att | |
| medel tillförs för att finansiera dessa kostnader. | |
| De aktuella förslagen kommer delvis innefatta beslut av en annan | |
| karaktär än i dag, där myndigheten enligt förslagen ska inhämta underlag | |
| om risk för återfall i brottslighet från Rättsmedicinalverket. Det får därför | |
| antas att hanteringen av de nya ärendena om uppskjuten villkorlig | |
| frigivning kommer att kräva ökade resurser för Kriminalvården. Merkost- | |
| naderna är hänförliga till ökade kostnader för personal och driftsättning | |
| och kan uppskattas till drygt 2,5 miljoner kronor per år. Det första året | |
| torde kostnaden vara något högre med anledning av att många av de | |
| tillkommande kostnaderna bedöms vara engångskostnader, såsom | |
| 98 | framtagande av handböcker och arbetsbeskrivningar och utbildnings- |
insatser. Det första året beräknas kostnaden därmed vara cirka 5 miljoner kronor. I budgetpropositionen för 2026 har regeringen föreslagit att medel tillförs för att finansiera dessa kostnader.
För förslagen för de lagändringar som föreslås träda i kraft den 1 januari 2026 har regeringen sammantaget i budgetpropositionen för 2026 föreslagit att Kriminalvårdens anslag ökas med 90 miljoner kronor 2026. För 2027 och 2028 beräknas anslaget öka med 289 miljoner kronor respektive 545 miljoner kronor. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kommer att leda till kostnadsökningar för Kriminalvården med 2 583 miljoner kronor per år när reformen har fått fullt genomslag. Dessa kostnader bedöms för Kriminalvården dock uppstå först år 2045.
Kostnaden för Kriminalvården vid ett genomförande av samtliga lagändringar beräknas till nästan 4 500 miljoner kronor per år. Som anges i avsnitt 9 är det i dagsläget dock inte möjligt att genomföra detta med hänsyn till Kriminalvårdens kapacitet, vilket gör att vissa av förslagen föreslås träda i kraft senare.
Som Kriminalvården anger kan förslagen förväntas leda till ökade kostnader för myndighetens digitala infrastruktur och klienttransporter. Merkostnaderna ryms dock inom befintliga ekonomiska anslag.
Kostnader för Sveriges Domstolar
Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigivning kan i dag överklagas till allmän förvaltningsdomstol (38 kap. 14 § brottsbalken). Beslutet överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den Kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades (38 kap. 18 §). Detsamma föreslås gälla för förslagen om ökade förutsättningar för att skjuta upp villkorlig frigivning. De förvaltningsrätter som i dag har att hantera överklaganden av beslut om uppskjuten villkorlig frigivning kommer därmed även framöver att göra det. Förslagen förväntas medföra ett ökat antal ärenden vid dessa förvaltningsdomstolar och kommer därigenom innebära merkostnader för Sveriges Domstolar. Ett rimligt antagande är att beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen på grund av misskötsamhet kommer att överklagas med samma överklagandefrekvens som i dag, medan beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen på grund av risk för återfall kommer överklagas i något större utsträckning. Enligt regeringen saknas det skäl att utgå från att de nu aktuella ärendena kommer att vara mer resurskrävande än befintliga ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning, vilket är en fråga som Förvaltningsrätten i Malmö lyfter. Med den uppskattade ökningen av antalet mål i domstol kan merkostnaderna för Sveriges Domstolar därmed förväntas öka. Merkostnaderna ryms dock inom befintliga ekonomiska anslag. Som Förvaltningsrätten i Malmö och Förvaltningsrätten i Jönköping påpekar kan längre anstaltsvistelser leda till att fler verkställighetsärenden initieras och överklagas till förvaltningsdomstolarna, vilket har beaktats i övervägandena.
I mål och ärenden om uppskjuten villkorlig frigivning ska ett offentligt biträde förordnas för den intagne om det inte måste antas att behov av biträde saknas (12 kap. 5 § fängelselagen). Eftersom antalet ärenden vid domstol bedöms öka uppstår ökade kostnader även för rättsliga biträden. Det kan antas att offentligt biträde förordnas i princip i samtliga mål som
Prop. 2025/26:34
99
Prop. 2025/26:34
100
överklagas. Regeringen har med anledning av den uppskattade ökningen av antalet mål i domstol i budgetpropositionen för 2026 föreslagit att anslaget Rättsliga biträden m.m. ökas med 0,7 miljoner kronor från och med 2026.
Som Domstolsverket konstaterar påverkar förslagen endast i mindre utsträckning domstolarnas verksamhetsstöd Digitalt Brottmålsavgörande (DiBa) och samarbetet mellan myndigheter om Rättsväsendets digitalisering. Utrymmet för utvecklingsinsatser i samband med införandet ryms därmed inom befintliga ekonomiska anslag.
Kostnader för Rättsmedicinalverket
Enligt förslaget om uppskjuten villkorlig frigivning med anledning av risk för återfall i brottslighet ska utredningar med utlåtande om risken för att den dömde återfaller i brottslighet inhämtas från Rättsmedicinalverket. Mot bakgrund av att samma intagen kan komma att bli föremål för flera riskutredningar under sin anstaltsvistelse är ett rimligt antagande att ungefär dubbelt så många riskutredningar som antalet personer som får sin villkorliga frigivning uppskjuten kommer att genomföras varje år, totalt ungefär 230 utredningar. Kostnaden för genomförandet av en riskutredning uppskattas av Rättsmedicinalverket till drygt 100 000 kronor. Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 föreslagit att Rättsmedicinalverkets anslag ökas med 13 miljoner kronor 2026. För 2027 och 2028 beräknas anslaget öka med 0,6 miljoner kronor respektive 3,2 miljoner kronor. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kommer att leda till kostnadsökningar för Rättsmedicinalverket med 23,1 miljoner kronor per år när reformen har fått fullt genomslag. Dessa kostnader bedöms för Rättsmedicinalverket uppstå år 2034.
Övriga konsekvenser
Övervakning, i kombination med stöd och behandling, utgör en central del av den dömdes anpassning i samhället och till ett liv utan kriminalitet. Det är svårt att närmare uppskatta i vilken utsträckning förslagen påverkar brottsligheten men sammantaget bedömer regeringen att förslagen kan medföra positiva konsekvenser för det återfallsförebyggande arbetet, vilket i sin tur kan medföra färre återfall. Förslagen skulle även i vissa delar kunna ha en motsatt effekt på det återfallsförebyggande arbetet med anledning av bland annat de negativa konsekvenser för individen som frihetsberövande kan ha genom exempelvis ökade humankapitalförluster och större utmaningar att återintegreras i samhället, vilket bland annat Södertälje kommun lyfter i sitt remissvar.
Linköpings kommun uppger att en del av förslagen kan komma att belasta kommunerna och socialtjänsten. Regeringen instämmer delvis i bedömningen. Samtidigt kommer förslagen om att även korta fängelsestraff ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning och att det ska införas en presumtion för övervakning medföra att en stor andel av de som döms till fängelse kommer att få stöd huvudsakligen genom frivårdens försorg, vilket kan förväntas minska belastningen på kommunerna och socialtjänsten. Därigenom bedöms inte några ekonomiska konsekvenser uppstå för kommunerna och socialtjänsten. Av samma skäl bedöms förslagen inte leda till mer omfattande problem med återanpassning vid
längre avtjänandetider eller till att de som friges villkorligt inte får den hjälp och det stöd som de behöver, vilket Södertälje kommun lyfter. Vidare saknas skäl att på nytt utreda hur de förslag som utredningen inte ställer sig bakom påverkar kommunerna eller att genomföra en djupare ekonomisk beräkning för desamma, som Tierps kommun respektive Linköpings kommun ser ett behov av. Som Övervakningsnämnden i Malmö och Övervakningsnämnden i Göteborg påpekar kan förslagen emellertid förväntas leda till en ökad belastning på såväl frivården som övervakningsnämnderna. Det är en självklarhet för regeringen att berörda myndigheter tillförs tillräckliga resurser för att hantera förslagen. Förslagen kan dock inte antas leda till en så stor målökning att den schablonmässiga arvoderingen av de domare som tjänstgör i nämnderna av det skälet bör ses över.
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande problem som utgör ett hinder för att uppnå ökad jämställdhet i samhället. Förslagen om en presumtion för övervakning samt förlängd prövotid kan, som Malmö kommun konstaterar, i någon mån förväntas bidra till att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och på så sätt inverka positivt på jämställdheten. Detsamma gäller förslaget om utökade möjligheter att skjuta upp villkorlig frigivning med hänsyn till den intagnes misskötsamhet. Förslaget om utökade möjligheter att skjuta upp villkorlig frigivning med anledning av den dömdes beteende i anstalt kan förväntas bidra till ökade incitament till skötsamhet och därmed ett minskat antal återfall, vilket i sin tur kan leda till positiva effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män.
Skyddsvärnet uppger att förslagen leder till att barn och unga i fler fall kommer att ha sina föräldrar i fängelse längre, vilket kan vara oförenligt med barnets bästa enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och försvårar barnets rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna (jämför även artikel 9). Regeringen delar bedömningen att förslagen kommer att leda till att vissa barn har sina föräldrar i anstalt under längre tid. Å andra sidan torde det förhållandet att flera av förslagen bedöms kunna leda till minskad återfallsfrekvens och ökad jämställdhet leda till positiva effekter för barn. I den mån förslagen leder till längre frihetsberövanden för barn bör, förutom artikel 3, även artikel 37 i barnkonventionen beaktas. Av artikeln framgår bland annat att gripande, anhållande, häktning, fängslande eller annat frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och endast får användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Barnombudsmannen uppger att det är oförenligt med barnets bästa att förlänga tiden som ska avtjänas innan ett barn friges villkorligt och ifrågasätter att förslagen kan väntas minska antalet återfall. Regeringens bedömning är emellertid, som tidigare har angetts, att flera av förslagen kan förväntas minska antalet återfall i brott, vilket kan bedömas leda till positiva effekter både för barn och unga vuxna som döms för brott och barn som har föräldrar som begår brott. Det gäller exempelvis förslaget om införandet av en presumtion för övervakning och en förlängd prövotid, genom vilka även barn och unga bedöms få hjälp och stöd i större utsträckning än i dag även efter anstaltsvistelsen. Förutom att det är viktigt att hindra barn från att skada andra är det angeläget med åtgärder som
Prop. 2025/26:34
101
Prop. 2025/26:34 motverkar att barn hamnar i kriminalitet. Problemet behöver därmed även angripas från olika håll med åtgärder som vidtas i de sammanhang där det kan finnas riskfaktorer, såsom i skolan och i familje- och bostadssituationen. Förslagen bedöms också var förenliga med Sveriges övriga internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Som anges ovan kommer huvuddelen av förslagen innebära att fler personer avtjänar längre tid i anstalt. Det innebär att Kriminalvårdens platsbehov kan förväntas öka med anledning av förslagen. Några remissinstanser, däribland Kriminalvården, påpekar vikten av att förslagen genomförs med beaktande av Kriminalvårdens ansträngda läge, utifrån ett kapacitet- och omhändertagandeperspektiv. Kriminalvården pekar särskilt på att flera av förslagen kommer att medföra ett ökat personalbehov. Regeringen delar den bilden och har därför i hög grad anpassat förslagen utifrån Kriminalvårdens förutsättningar.
Förslagen syftar bland annat till att tillskapa incitament för de intagna att följa de regler som gäller för anstaltsvistelsen, vilket motverkar riskerna för hot och våld och på sikt kan förväntas gynna Kriminalvårdens kompetensförsörjning. För att tillskapa förutsättningar för Kriminalvården och övervakningsnämnderna att kunna hantera den ökade arbetsmängd som följer med förslagen föreslås reformen genomföras stegvis på det sätt som föreslås i avsnitt 9, det vill säga utifrån Kriminalvårdens förutsättningar sett till kapacitet och myndighetens uppdrag.
11 Författningskommentar
11.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
25 kap.
8 § Bestämmelser om uppbörd och indrivning av böter finns i bötesverkställighetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst en och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.
Paragrafen innehåller en hänvisning till bötesverkställighetslagen (1979:189) och en upplysning om möjligheten att förvandla böter som inte betalas till fängelsestraff. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Första stycket ändras språkligt.
Andra stycket ändras som en följd av att allmänna fängelseminimum höjs från fjorton dagar till en månad (26 kap. 1 §).
26 kap.
| 1 § Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet för | |
| brottet. | |
| Fängelse på viss tid får inte understiga en månad och inte överstiga tio år. Om | |
| fängelse på längre tid än tio år och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det | |
| följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock fängelse på viss tid bestämmas till högst arton år. | |
| När fängelse i förening med skyddstillsyn döms ut enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga | |
| 102 | om tiden för fängelsestraffet vad som föreskrivs i den paragrafen. |
I fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns särskilda föreskrifter. Prop. 2025/26:34
Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om längden på fängelsestraff. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Andra stycket ändras på så sätt att allmänna fängelseminimum höjs från fjorton dagar till en månad. Ändringen medför att de fall som för närvarande leder till fjorton eller tjugoen dagars fängelse i stället kommer att leda till minst en månads fängelse. I övrigt får det ankomma på domstolarna att i rättstillämpningen närmare avgöra på vilket sätt ett höjt allmänt fängelseminimum påverkar straffmätningen.
2 § Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.
Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än
1.ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
2.två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
3.fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.
Vid tillämpningen av andra stycket ska bötesstraff anses motsvara fängelse
ien månad.
Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fängelse som gemensamt straff för flera brott samt maximi- och minimitider för sådant straff. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Tredje stycket ändras som en följd av att allmänna fängelseminimum höjs från fjorton dagar till en månad (26 kap. 1 §).
6 § När tre fjärdedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer har avtjänats ska den dömde friges villkorligt. Den som avtjänar ett fängelsestraff som är kortare än sex år ska friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1. fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2. ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
| Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om villkorlig | |
| frigivning. Det anges vid vilken tidpunkt villkorlig frigivning tidigast kan | |
| ske från ett tidsbestämt fängelsestraff, vad som i vissa fall gäller om en | |
| utländsk dom verkställs i Sverige samt att villkorlig frigivning inte får ske i | |
| vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.1, 5.2 och 7.2. | |
| Första stycket ändras på så sätt att den del av ett tidsbestämt | |
| fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer som måste avtjänas innan | |
| villkorlig frigivning kan aktualiseras förlängs från två tredjedelar till tre | 103 |
Prop. 2025/26:34 fjärdedelar av strafftiden. Den som avtjänar ett fängelsestraff som är kortare än sex år ska däremot alltjämt friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats. Det följer av 8 § att det, när flera fängelsestraff verkställs samtidigt, är den sammanlagda fängelsetiden som avses. De nya bestämmelserna innebär ingen ändring i det avseendet. Vidare avskaffas kravet på att minst trettio dagar måste avtjänas för att den dömde ska friges villkorligt. Det innebär att alla tidsbestämda fängelsestraff, med undantag för de som listas i tredje stycket, omfattas av systemet med villkorlig frigivning.
104
Tredje stycket utökas med ett ytterligare undantag från systemet med villkorlig frigivning. Om en övervakningsnämnd eller domstol förklarar villkorligt medgiven frihet förverkad på grund av misskötsamhet eller återfall i brott ska den dömde inte friges villkorligt på nytt från det fängelsestraff som verkställs på grund av förverkandebeslutet. Den tid som förverkandebeslutet avser ska således avtjänas fullt ut. I dessa fall ska någon sammanläggning av strafftiderna inte heller ske, vilket följer av 18 § strafftidslagen (2018:1251).
6 a § Om det finns skäl mot villkorlig frigivning, ska den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns skäl mot villkorlig frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde under verkställigheten i kriminalvårdsanstalt
1.inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2.annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Om den dömde avtjänar fängelse i minst
1.fyra år och straffet åtminstone till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid, eller
2.två år och straffet åtminstone till någon del avser brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form
ska den villkorliga frigivningen skjutas upp om det finns en konkret och beaktansvärd risk för att han eller hon begår nya brott av allvarligt slag.
I paragrafen regleras förutsättningarna för att skjuta upp villkorlig frigivning på grund av den dömdes förhållningssätt och beteende under verkställigheten av ett fängelsestraff. Paragrafen utformas delvis enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
Första stycket ändras på så sätt att det inte längre ska krävas särskilda skäl mot villkorlig frigivning för att denna ska skjutas upp. Det ska i stället vara tillräckligt att det finns skäl mot den villkorliga frigivningen. Det görs ingen ändring av vilka slags överträdelser det ska vara fråga om. Ändringen från särskilda skäl till skäl innebär att uppskjuten villkorlig frigivning kan komma i fråga i fler fall.
Skäl mot villkorlig frigivning enligt punkten 1 kan liksom enligt tidigare ordning komma i fråga om den dömde inte alls deltar i en åtgärd som anvisats honom eller henne, eller om den dömde missköter sig genom att inte delta i åtgärden på det sätt som är avsett. Underlåtenhet att följa anvisade åtgärder bör normalt utgöra skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen, om det inte är fråga om ringa överträdelser. Skäl mot villkorlig frigivning kan därmed exempelvis föreligga om den dömde
vägrar att delta i behandling som bedöms kunna minska risken för återfall i brottslighet, även om behandlingen inte kan anses vara av stor vikt för ett sådant syfte.
Enligt punkten 2 ska det vid bedömningen av om det finns skäl mot villkorlig frigivning beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Det kan exempelvis finnas skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen enligt punkten om den intagne beter sig hotfullt eller våldsamt gentemot sin omgivning. Detsamma gäller överträdelser som består av att den intagne manipulerar drogprover eller innehar otillåten kommunikationsutrustning eller egentillverkade vapen. Enstaka fall av allvarlig misskötsamhet, liksom upprepad misskötsamhet av mindre omfattning, bör som regel föranleda uppskjuten villkorlig frigivning.
Liksom i dag bör det vid bedömningen av om det finns skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen göras en helhetsbedömning av allt som har inträffat under verkställigheten. Även omständigheter som talar till den dömdes fördel ska beaktas. Allvarlig misskötsamhet bör dock vid helhetsbedömningen få större genomslag än vad som är fallet i dag, även om vissa förbättringsåtgärder har kunnat noteras. Om den dömde genomgår en positiv utveckling och under en lång tid inte missköter sig bör det vara möjligt att låta bli att skjuta upp den villkorliga frigivningen om misskötsamheten exempelvis skett tidigt i verkställigheten och om det varit fråga om misskötsamhet av mindre allvarligt slag. Det bör dock krävas att den dömde efter misskötsamheten påtagligt förbättrat sitt beteende och följt de regler som gäller för verkställigheten. Liksom enligt hittillsvarande ordning kan, i syfte att undvika dubbelbestraffning, en händelse läggas till grund för uppskjuten villkorlig frigivning endast om det står klart att lagföring inte kommer att ske med anledning av händelsen.
Enligt andra stycket, som är nytt, ska den villkorliga frigivningen skjutas upp för en dömd person som avtjänar fängelse i minst fyra år och straffet åtminstone till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid, om det finns en konkret och beaktansvärd risk för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag. Om det finns en sådan risk ska den villkorliga frigivningen skjutas upp även för den som avtjänar fängelse i minst två år och straffet åtminstone till någon del avser brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form.
Med uttrycket avtjänar fängelse i minst fyra år i punkten 1 avses den sammanlagda strafftiden som en intagen avtjänar. Även den som har dömts till kortare straff än fängelse i fyra år i separata domar omfattas om han eller hon till följd av flera straff som ska verkställas samtidigt ska avtjäna en sammanlagd fängelsetid om minst fyra år. Vid flerfaldig brottslighet är det tillräckligt att avtjänandet till någon del avser brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid för att reglerna ska bli tillämpliga.
Enligt bestämmelsen ska fängelsestraffet avse brott mot annans liv, hälsa, frihet eller frid, det vill säga sådana gärningar som utgör brott mot en annan person, såsom mord, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, våldtäkt eller andra sexualbrott. Även exempelvis rån, mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse kan omfattas om det vid gärningen förelegat fara för människors liv. Det rör sig alltså i huvudsak om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, men även andra brott där våld, allvarliga hot om våld eller frihetsberövande ingår som moment i
Prop. 2025/26:34
105
| Prop. 2025/26:34 | gärningen kan omfattas. För att kunna beaktas i bedömningen ska de inslag |
| av våld, allvarliga hot om våld eller frihetsberövande framgå av de delar | |
| av åklagarens gärningsbeskrivning som domstolen funnit bevisade. | |
| Enligt punkten 2 är reglerna tillämpliga på motsvarande sätt för intagna | |
| som avtjänar fängelse i minst två år för brott som har utgjort led i en | |
| brottslighet som har utövats i organiserad form. Brott som har utgjort led | |
| i en brottslighet som har utövats i organiserad form har samma betydelse | |
| som i 29 kap. 2 § 6 och 36 kap. 6 § andra stycket 6. Med brottslighet som | |
| utövats i organiserad form avses alltså brottslighet som har begåtts inom | |
| ramen för en struktur där flera personer samverkat under en inte helt | |
| obetydlig tidsperiod för att begå brott. Det är inte tillräckligt att det | |
| aktuella brottet har skett i samverkan. Personerna ska ha ingått i en | |
| sammanslutning eller ett nätverk av viss kontinuitet vars syfte att begå | |
| brott sträckt sig längre än till enbart det aktuella brottet. Att brottet ska ha | |
| utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form innebär | |
| vidare att brottet ska ha haft ett naturligt samband med denna brottslighet. | |
| Det krävs dock inte att brottet begåtts av den eller dem som organiserat | |
| brottsligheten. Exempel på brottslighet som utövats i organiserad form kan | |
| vara vapen- eller narkotikahantering som en gruppering ägnat sig åt. Det | |
| krävs att det uttryckligen framgår av domen att brottet har utgjort led i en | |
| brottslighet som har utövats i organiserad form för att bestämmelsen ska | |
| bli tillämplig. Det bör dock inte krävas att domstolen har hänvisat till | |
| 29 kap. 2 § 6 eller någon annan motsvarande bestämmelse i domen. | |
| För att risk för återfall i brottslighet ska kunna läggas till grund för ett | |
| beslut om att skjuta upp villkorlig frigivning krävs att risken är konkret | |
| och beaktansvärd. Riskbedömningen och betydelsen av återfallsrisken ska | |
| avgöras från fall till fall. För att risken ska anses vara konkret och | |
| beaktansvärd är det dock inte tillräckligt att det allmänt sett inte kan | |
| uteslutas att den dömde skulle kunna återfalla i allvarlig brottslighet, utan | |
| riskbedömningen ska grundas på omständigheter som direkt kan hänföras | |
| till den dömde. Den praxis som har växt fram avseende motsvarande | |
| bedömning vid omvandling av livstidsstraff bör kunna tjäna som | |
| vägledning även vid tillämpningen av denna paragraf (jfr prop. 2005/06:35 | |
| och NJA 2008 s. 579 I). Allvaret i det begångna brottet, liksom vilka typer | |
| av handlingar som begåtts, kan vara av betydelse vid värderingen av | |
| återfallsrisken. Andra moment som bör ingå i prövningen är den dömdes | |
| beteende, sociala situation och personliga utveckling. Risken bör vidare | |
| avse återfall i någorlunda närtid. | |
| För att kunna beaktas ska risken vidare knytas till återfall i brottslighet | |
| av allvarligt slag. Med brottslighet av allvarligt slag avses i första hand | |
| brott som riktar sig mot eller medför fara för någon annans liv, hälsa eller | |
| personliga säkerhet (jfr prop. 1990/91:58 s. 533). Att brottsligheten ska | |
| vara allvarlig innefattar ett krav på att det ska vara brottslighet som har ett | |
| relativt högt straffvärde. | |
| Misshandel är beroende på omständigheterna exempel på ett brott som | |
| kan vara av allvarligt slag. Även grova egendomsbrott, såsom grov stöld | |
| eller grov skadegörelse, till exempel genom anläggande av brand, kan | |
| räknas som brottslighet av allvarligt slag. Brott som inte kan sägas direkt | |
| drabba någon enskild, exempelvis narkotikabrottslighet eller spioneri, kan | |
| också utgöra brottslighet av allvarligt slag. Kravet på att det ska vara fråga | |
| 106 | om brottslighet av allvarligt slag innebär att det ska ske en samlad |
bedömning där inte bara enskilda gärningar utan även den totala Prop. 2025/26:34 omfattningen av brotten och sambandet mellan dessa får vägas in. Det
finns inget krav på att det begångna brottet och den nya brottsligheten måste vara av samma slag.
En bedömning av risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag sker bland annat vid överlämnade till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och vid omvandling av fängelse på livstid. Vägledning i fråga om vad som ska anses utgöra brottslighet av allvarligt slag bör därför kunna hämtas från den praxis som finns i fråga om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning (se NJA 2007 s. 266 och NJA 2013 s. 1090) och omvandling av fängelse på livstid (se NJA 2008 s. 579
7 § Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i beslutet anges en ny tidpunkt för villkorlig frigivning.
När den villkorliga frigivningen skjuts upp på grund av risk för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag ska den villkorliga frigivningen skjutas upp med etthundraåttio dagar åt gången eller den kortare tid som är nödvändig för att en strafftid om sextio dagar ska återstå.
I andra fall får den villkorliga frigivningen skjutas upp med högst etthundraåttio dagar åt gången. När den nya tidpunkten för den villkorliga frigivningen bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp särskilt beaktas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid uppskjuten villkorlig frigivning. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
Första stycket ändras på så sätt att det i beslutet om uppskjuten villkorlig frigivning ska anges en ny tidpunkt för villkorlig frigivning i stället för antalet dagar som skjuts upp. Villkorlig frigivning ska ske vid den tidpunkten om det inte då finns skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen på nytt.
I andra stycket införs en ny bestämmelse som reglerar förfarandet när den villkorliga frigivningen skjuts upp på grund av en risk för återfall i brott av allvarligt slag. Bestämmelsen anger hur tidpunkten för frigivning ska bestämmas i de fallen. Som huvudregel ska den villkorliga frigivningen då skjutas upp med 180 dagar åt gången. Vid den nya tidpunkten ska villkorlig frigivning ske om det inte finns skäl att skjuta upp den villkorliga frigivningen på nytt. Den villkorliga frigivningen kan som längst skjutas upp till dess att det återstår en strafftid om 60 dagar. När det återstår en strafftid om 60 dagar ska villkorlig frigivning ske om det inte finns anledning att skjuta upp den villkorliga frigivningen med hänsyn till den dömdes misskötsamhet.
Bestämmelserna i tredje stycket, som är nytt, förs över från det tidigare andra stycket. Stycket ändras språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.
8 § Om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, ska vid tillämpning av 6 § första stycket hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. Detta gäller dock inte tid för fängelse som verkställs
1. med tillämpning av 6 § andra stycket,
2. med anledning av en dom enligt 28 kap. 3 §,
3. på grund av ett beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §, eller
107
Prop. 2025/26:34 4. som förvandlingsstraff för böter.
Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.
I paragrafen regleras hur flera fängelsestraff som verkställs samtidigt ska hanteras vid beräkningen av datum för villkorlig frigivning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Paragrafen ändras på så sätt att sammanläggning av fängelsetid inte heller ska ske i förhållande till villkorligt medgiven frihet som förklarats förverkad. Paragrafen ändras även redaktionellt.
Som en följd av att villkorlig frigivning inte ska ske från fängelse som verkställs på grund av villkorligt medgiven frihet som förklarats förverkad förtydligas det i första stycket punkten 3 att denna tid inte ska ingå i den gemensamma strafftidsberäkning som ska ske när flera fängelsestraff avtjänas samtidigt. En sådan fängelsetid ska i stället alltid avtjänas fullt ut.
Sedan tidigare gäller att fängelsestraff som överförts till Sverige för verkställighet undantas från den gemensamma strafftidsberäkningen om det är fråga om en sådan situation som avses i 6 § andra stycket (punkt 1). Detsamma gäller fängelse som döms ut i förening med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § (punkt 2) eller fängelse som verkställs som förvandlingsstraff för böter (punkt 4). Endast redaktionella ändringar görs i dessa delar och någon ändring i sak är inte avsedd.
10 § Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst två år.
Ett fängelsestraff är helt verkställt vid prövotidens utgång om villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad.
Paragrafen innehåller regler om prövotid efter villkorlig frigivning och om när straffet ska anses helt verkställt. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
Första stycket ändras på så sätt att prövotiden förlängs från minst ett år till minst två år. Precis som enligt hittillsvarande ordning gäller att prövotiden annars ska motsvara den strafftid som återstår vid frigivningen.
Ändringarna i andra stycket är endast språkliga och någon ändring i sak är inte avsedd.
12 § Den villkorliga frigivningen ska vara förenad med övervakning från dagen för frigivningen.
Kriminalvården får besluta att den som friges villkorligt inte ska ställas under övervakning, om det saknas anledning att befara att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller om det finns särskilda skäl.
Övervakningen upphör vid prövotidens utgång eller vid den tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om övervakning i samband med villkorlig frigivning. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
Första stycket ändras på så sätt att den villkorliga frigivningen ska förenas med övervakning från dagen för frigivningen. Kriminalvården behöver således inte fatta något beslut om övervakning. Att övervakningen bedrivs under ledning av Kriminalvården och att det för varje frigiven som
108
står under övervakning ska upprättas en individuellt utformad plan framgår av 13 och 14 §§.
Av andra stycket framgår att Kriminalvården får besluta om avsteg från huvudregeln med övervakning om det saknas anledning att befara att den dömde kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller om det finns särskilda skäl. Kriminalvården ska i sådana fall besluta att inte ställa den frigivne under övervakning eller, om beslut fattas efter dagen för villkorlig frigivning, att övervakningen ska upphöra.
Kriminalvården gör bedömningar av den dömdes benägenhet att återfalla i brott i samband med att verkställigheten inleds och därefter kontinuerligt under verkställigheten. Dessa bedömningar kan ligga till grund för ett beslut att inte övervaka den frigivne.
Övervakningsbehovet ska bedömas utifrån samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Vid prövningen bör beaktas om den dömde är i behov av stöd, kontroll eller hjälp, men också samhällsskyddsaspekter som tillhörighet till ett kriminellt nätverk eller liknande. Talar någon omständighet med viss styrka för övervakning saknas möjlighet att besluta om att underlåta övervakning.
Tidigare brottslighet spelar normalt en avgörande roll för riskbedömningen. Den som dömts för första gången bör därför, om han eller hon lever under ordnade sociala förhållanden, många gånger kunna undantas från övervakning. På samma sätt kan också någon som återfallit i brott ha deltagit i till exempel behandling under verkställigheten i anstalt samt i övrigt ordnat sin sociala situation på ett sådant sätt att det vid anstaltstidens slut saknas anledning att befara att han eller hon kommer att återfalla i brott. Det kan också handla om att straffet är så pass långt att den dömdes höga ålder i betydande grad talar för att återfallsrisken är låg vid frigivningen. Stor hänsyn måste också tas till brottets karaktär samt till målsäganden. Särskilt vid upprepade brott i nära relation bör det sällan finnas förutsättningar att underlåta övervakning.
Vid sidan av låg återfallsrisk får Kriminalvården besluta om att den villkorliga frigivningen inte ska förenas med övervakning om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan vara att den dömde redan står under övervakning med anledning av en annan påföljd som avtjänas samtidigt. Det kan vara en tidigare dom på skyddstillsyn, som alltid har en prövotid om tre år, eller ytterligare en prövotid med anledning av en tidigare villkorlig frigivning. I dessa fall kan det vara lämpligare att inte ha flera övervakningar i gång parallellt. Om övervakningen enligt den andra påföljden avslutas får Kriminalvården besluta om övervakning med stöd av 18 §. Särskilda skäl kan även föreligga om den dömde efter att prövotiden börjat löpa fått villkorligt medgiven frihet förverkad i en sådan omfattning att det inte finns något reststraff kvar att förverka.
I tredje stycket anges tiden för övervakningen. Det förtydligas att övervakningen upphör vid prövotidens utgång eller den tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar. Insatserna under övervakningen bör normalt ofta vara som mest intensiva inledningsvis eftersom risken för återfall och annan misskötsamhet ofta är som högst då. Skulle den frigivne under en viss tids övervakning sköta sig på ett sådant sätt att det saknas anledning att befara återfall i brott kan Kriminalvården i det läget besluta om att övervakningen ska upphöra. Så länge prövotiden löper får Kriminalvården besluta om övervakning samt om att avslutad övervakning ska återupptas.
Prop. 2025/26:34
109
| Prop. 2025/26:34 | 21 § Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som |
| dömts till fängelse har begått ett nytt brott under prövotiden finns i 34 kap. | |
| Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns bestämmelser om | |
| förverkande av villkorligt medgiven frihet vid återfall i brott i 34 kap. | |
| Övervägandena finns i avsnitt 7.1. | |
| Bestämmelsen ändras språkligt för att stå i bättre överensstämmelse med | |
| vad som gäller enligt 34 kap. Enligt 34 kap. 5 § får förverkande av villkorligt | |
| medgiven frihet endast beslutas om det nya brottet har begåtts under | |
| prövotiden. Detta framgår nu av bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte | |
| avsedd. | |
| 23 § Om villkorligt medgiven frihet har förklarats förverkad, ska det som har för- | |
| verkats anses som ett fängelsestraff enligt strafftidslagen (2018:1251). | |
| Paragrafen innehåller en regel om att om villkorligt medgiven frihet har | |
| förklarats förverkad ska vad som har förverkats ses som ett fängelsestraff | |
| och att detsamma ska gälla vid strafftidsberäkningen. Paragrafen utformas | |
| enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. | |
| Paragrafen ändras med anledning av att någon ny villkorlig frigivning | |
| inte ska ske efter förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av | |
| misskötsamhet eller återfall i brott. Ändringen innebär att paragrafen | |
| innehåller en upplysning om att ett beslut om förverkande ska betraktas | |
| som ett fängelsestraff när det kommer till strafftidsberäkning och | |
| verkställighet enligt strafftidslagen. På så sätt tydliggörs att reglerna i | |
| strafftidslagen till exempel avgör när ett beslut om förverkad villkorligt | |
| medgiven frihet är verkställbart. | |
| 28 kap. | |
| 3 § Skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst en och högst tre månader. | |
| Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte samtidigt döma till böter | |
| enligt 2 § eller meddela föreskrift om samhällstjänst. | |
| Om förhållandena kräver det, får rätten bestämma att domen på fängelse ska | |
| verkställas trots att den inte har fått laga kraft. | |
| I paragrafen anges att skyddstillsyn i vissa fall får förenas med fängelse (så | |
| kallat |
|
| Första stycket ändras som en följd av att allmänna fängelseminimum | |
| höjs från fjorton dagar till en månad (26 kap. 1 §). | |
| I tredje stycket görs språkliga ändringar. Någon ändring i sak är inte | |
| avsedd. | |
| 34 kap. | |
| 5 § Om 1 § första stycket tillämpas i fråga om brott som har begåtts under | |
| prövotiden för någon som villkorligt frigetts från fängelse, ska den villkorligt | |
| medgivna friheten förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det. | |
| Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av | |
| villkorligt medgiven frihet får rätten beakta | |
| 1. om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig | |
| beskaffenhet, | |
| 110 |
2. om lång tid har förflutit mellan brotten samt om lång tid har förflutit mellan Prop. 2025/26:34 tidpunkten för den villkorliga frigivningen och den nya brottsligheten, eller
3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.
Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första stycket eller förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte besluta om elektronisk övervakning enligt 26 kap. 17 §.
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
Paragrafen anger vad som gäller i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som har dömts till fängelse har begått ett nytt brott under prövotiden. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Ändringen i första stycket innebär att det föreligger en presumtion för att hela den strafftid som återstår vid den villkorliga frigivningen ska förklaras förverkad om den dömde återfaller i brott under prövotiden. Första stycket ändras också på så sätt att det inte längre är möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet om rätten med stöd av 3 § beslutar att en tidigare utdömd påföljd ska avse också tillkommande brottslighet, så kallad konsumtionsdom.
Presumtionen för förverkande av hela den villkorligt medgivna friheten kan brytas om det föreligger särskilda skäl. Vad rätten får beakta vid den bedömningen regleras i andra stycket. Andra stycket andra punkten ändras för att förtydliga att såväl tiden mellan brotten som den tid som gått efter frigivningen från ett fängelsestraff är relevant för prövningen. Detta har gällt enligt hittillsvarande ordning men inte framgått av lagtexten.
Tredje stycket ändras endast på så sätt att 365 dagar ersätts av ett år för att öka läsbarheten och för att använda samma typ av tidsangivelse i paragrafen. Att ett år alltid är 365 dagar när det gäller strafftidsberäkning följer av 18 § strafftidslagen.
37 kap.
7 § Kriminalvårdens beslut i frågor som avses i 26 kap. 12 §, 13 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16 och 17 §§ och 19 § första stycket samt 28 kap. 7 § får överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven.
I paragrafen anges vilka av Kriminalvårdens beslut avseende villkorligt frigivna och skyddstillsynsdömda som får överklagas till övervakningsnämnden. Paragrafen utformas delvis efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
Paragrafen ändras på så sätt att hänvisningen till 26 kap. 12 § första stycket brottsbalken tas bort. Detta är en följd av att övervakning av den som är villkorligt frigiven ska ske utan särskilt beslut av Kriminalvården. Kriminalvården kan emellertid även fortsättningsvis fatta beslut om övervakning, exempelvis när någon inte ska ha övervakning eller vid ändring av ett sådant beslut. Kriminalvården kan också avslå en begäran om att övervakning ska upphöra (se 26 kap. 12 och 18 §§). Sådana beslut
får alltså överklagas.
111
| Prop. 2025/26:34 | 11 § Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 12, 16, 17, 19 |
| och 22 §§ samt 28 kap. 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där | |
| övervakningsnämnden ligger. Om beslutet rör frågor som avses i 26 kap. 12, 16, | |
| 17 eller 19 § eller 28 kap. 7 §, får det överklagas av Kriminalvården. Överklagan- | |
| det ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den | |
| klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om | |
| domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen. | |
| Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses | |
| i första stycket får inte överklagas. | |
| Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en övervaknings- | |
| nämnds beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. | |
| Första stycket ändras på så sätt att hänvisningen till första stycket i | |
| 26 kap. 12 § brottsbalken tas bort. Detta är en följd av att övervakning av | |
| den som är villkorligt frigiven ska ske utan särskilt beslut av Kriminal- | |
| vården. Övervakningsnämnden kan emellertid även fortsättningsvis pröva | |
| Kriminalvårdens beslut om övervakning. Sådana beslut får alltså över- | |
| klagas. |
11.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
26 kap.
6 § När tre fjärdedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer har avtjänats ska den dömde friges villkorligt. Den som avtjänar ett fängelsestraff som är kortare än tre år ska friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1.fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2.ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning. Det anges vid vilken tidpunkt villkorlig frigivning tidigast kan ske från ett tidsbestämt fängelsestraff, vad som i vissa fall gäller om en utländsk dom verkställs i Sverige samt att villkorlig frigivning inte får ske i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Första stycket ändras på så sätt att tillämpningsområdet för regeln om villkorlig frigivning efter tre fjärdedelar av den utdömda strafftiden utvidgas till att omfatta tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer i stället för som tidigare sex år eller mer. Den som avtjänar ett fängelsestraff som är kortare än tre år ska däremot alltjämt friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
112
| 11.3 | Förslaget till lag om ändring i brottsbalken | Prop. 2025/26:34 |
26 kap.
6 § När tre fjärdedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff har avtjänats ska den dömde friges villkorligt.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1.fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2.ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning. Det anges vid vilken tidpunkt villkorlig frigivning tidigast kan ske från ett tidsbestämt fängelsestraff, vad som i vissa fall gäller om en utländsk dom verkställs i Sverige samt att villkorlig frigivning inte får ske i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Första stycket ändras på så sätt att tillämpningsområdet för regeln om villkorlig frigivning efter tre fjärdedelar av den utdömda strafftiden utvidgas till att omfatta samtliga tidsbestämda fängelsestraff i stället för som tidigare fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer.
11.4Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
15 § Om böter inte har kunnat drivas in och det beror på trots från den bötfällde, ska böterna på talan av åklagare förvandlas till fängelse. Bötesförvandling ska också ske om det av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
Om den bötfällde, när förvandlingsstraffet ska beslutas, är skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, ska också dessa böter förvandlas.
Förvandlingsstraffet ska bestämmas till fängelse i lägst en och högst tre månader.
I paragrafen föreskrivs bland annat att böter som inte betalas in på grund av trots från den bötfällde ska omvandlas till fängelsestraff. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Tredje stycket ändras som en följd av att allmänna fängelseminimum höjs från fjorton dagar till en månad (26 kap. 1 § brottsbalken).
11.5Förslaget till lag om ändring i lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid
3 § En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tolv år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet fick laga kraft.
113
Prop. 2025/26:34 Paragrafen anger den tidigaste tidpunkten som en ansökan om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid får göras och när en ny sådan ansökan får göras om den första ansökan avslås. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Första meningen ändras på så sätt att den tidigaste tidpunkten för ansökan senareläggs. En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tolv år av livstidsstraffet. I andra meningen görs en språklig ändring. Någon ändring i sak är inte avsedd.
11.6 Förslaget till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)
10 kap.
4 § En intagen som ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet enligt 12 kap. 6 § eller enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, får vistas utanför anstalt i den utsträckning som den myndighet som ansvarar för utredningen bedömer är nödvändig för att utredningen ska kunna genomföras.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att en intagen får vistas utanför anstalt för att genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Paragrafen ändras på så sätt att en intagen även får vistas utanför anstalt för att genomgå en utredning om risk för återfall i allvarlig brottslighet enligt 12 kap. 6 §.
12 kap.
6 § Kriminalvården får besluta att hämta in en utredning med utlåtande om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag (riskutredning).
| Paragrafen, som är ny, reglerar förutsättningarna för Kriminalvården att | |
| besluta att inhämta en utredning om risk för att den dömde begår nya brott | |
| av allvarligt slag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. | |
| Av paragrafen framgår att Kriminalvården får inhämta en utredning med | |
| utlåtande om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag | |
| (riskutredning). Det åligger Rättsmedicinalverket, som ansvarig myndig- | |
| het enligt 8 §, att ta ställning till vilka riskinstrument eller andra tester som | |
| ska ligga till grund för utlåtandet och på vilket sätt utredningen ska göras. | |
| Det är dock väsentligt att det framgår hur stor risken för återfall är, vilken | |
| typ av brottslighet som risken avser, vilka riskfaktorerna är och hur dessa | |
| kan motverkas. | |
| Utlåtandet utgör en viktig del av Kriminalvårdens underlag vid beslut | |
| om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för återfall i allvarlig | |
| brottslighet. En central fråga i sammanhanget är i vilka situationer | |
| Kriminalvården ska hämta in utredning om risk för återfall i allvarlig | |
| brottslighet. | |
| Kriminalvården gör löpande bedömningar av risk under verkställigheten | |
| i anstalt. De bedömningar av risk för återfall i brott som bland annat ligger | |
| 114 | till grund för olika typer av beslut avseende placering, permission och |
andra liknande frigivningsförberedande åtgärder kan beaktas även vid Prop. 2025/26:34 ställningstagande till om en riskutredning om uppskjuten villkorlig frigiv-
ning ska inhämtas. Frågan om uppskjuten villkorlig frigivning är endast aktuell för dömda som bedöms ha en konkret och beaktansvärd risk för återfall i nya brott av allvarligt slag. Det kan alltså finnas skäl för Kriminalvården att inhämta en utredning om risk för nya brott om myndigheten, inför villkorlig frigivning i fråga om en dömd som avtjänar fängelse i fyra år eller mer för brott mot liv, hälsa, frihet eller frid eller för den som avtjänar fängelse i minst två år för brott som har utgjort led i brottslighet som har utövats i organiserad form, preliminärt bedömer att risk för återfall i allvarlig brottslighet är hög.
Det kan exempelvis vara fråga om en intagen som meddelats särskilda villkor enligt 1 kap. 7 § fängelselagen på grund av risken för nya brott. De bedömningar som har gjorts i fråga om frigivningsförberedande åtgärder bör också vara av särskild betydelse. Ytterligare ett skäl att överväga ett beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen kan till exempel vara att den intagne på grund av risken för återfall över huvud taget inte varit föremål för några frigivningsförberedande åtgärder i form av successiv utslussning genom placering i lägsta säkerhetsklass, permissioner eller särskilda utslussningsåtgärder, eller om sådana åtgärder på grund av återfallsrisken varit förenade med särskilda kontrollinsatser. Även Kriminalvårdens utredningar och den dömdes eventuella misskötsamhet under verkställigheten bör beaktas vid bedömningen. Ett ställningstagande till behovet av utredning om risk för återfall i brott på grund av att Kriminalvården överväger att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning bör ske i god tid före planerad dag för villkorlig frigivning. För att efterfölja kraven på förutsebarhet är det viktigt att Kriminalvården tydligt informerar den intagne om planerade åtgärder. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur en sådan utredning ska genomföras.
När det gäller uppskjuten villkorlig frigivning på grund av misskötsamhet är målsättningen att Kriminalvården ska utreda och fatta beslut i ärendet senast en månad före planerad dag för villkorlig frigivning. Ett ärende bör därför i normalfallet komma till huvudkontoret cirka åtta veckor före den planerade dagen för frigivningen. Någon uttrycklig bestämmelse i lag som anger när frågan om uppskjuten villkorlig frigivning ska prövas finns inte. Enligt 12 kap. 3 § ska frågan om uppskjuten villkorlig frigivning prövas skyndsamt. Nämnda bestämmelse är tillämplig också när det är fråga om att skjuta upp den villkorliga frigivningen på grund av risk för återfall i brott. Kriminalvården bör därmed i god tid före tidpunkten då villkorlig frigivning tidigast kan ske ta ställning till frågan om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för ny brottslighet. Ett ställningstagande till behovet av en riskutredning bör därför göras senast i anslutning till överväganden om särskilda utslussningsåtgärder.
7 § Ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för nya brott av allvarligt slag får bara meddelas om en riskutredning enligt 6 § har hämtats in. En sådan utredning behöver dock inte hämtas in om det är uppenbart obehövligt.
115
Prop. 2025/26:34 I paragrafen, som är ny, uppställs krav på inhämtande av riskutredning innan beslut om uppskjutande av villkorlig frigivning meddelas. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Enligt paragrafen får villkorlig frigivning inte skjutas upp på grund av risk för att den dömde begår nya brott utan att en sådan riskutredning som avses i 6 § har hämtats in. En utredning behöver dock inte hämtas in om det är uppenbart obehövligt. En sådan utredning ska regelmässigt hämtas in första gången Kriminalvården överväger att skjuta upp den villkorliga frigivningen på grund av risk för nya brott av allvarligt slag, men kan i vissa fall underlåtas vid en förnyad prövning. För ett flertal intagna kommer risken för återfall i brottslighet sannolikt inte förändras under den tillkommande strafftiden. Det kan till exempel vara uppenbart obehövligt att hämta in utredning om det vid en utredning sex månader tidigare har konstaterats att risken för ny brottslighet av allvarligt slag är mycket hög samt att det inte har kunnat vidtas några åtgärder i syfte att minska risken. I en sådan situation bör beslutet om att skjuta upp den villkorliga frigivningen kunna grundas på den ursprungliga utredningen i kombination med dokumentation av hur den fortsatta verkställigheten i anstalt har förlöpt, utan att en ny utredning hämtas in. Det är inte möjligt att närmare ange ett intervall för hur ofta Kriminalvården bör hämta in utredning från Rättsmedicinalverket. Utredning bör hämtas in vid behov. Om den villkorliga frigivningen har skjutits upp vid ett par tillfällen bör kompletterande utredning dock i normalfallet hämtas in.
8 § En riskutredning enligt 6 § ska utföras av Rättsmedicinalverket. Utredningen ska utföras skyndsamt och ges in till Kriminalvården inom sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till Rättsmedicinalverket.
Paragrafen, som är ny, innehåller tidsfrister för genomförande av riskutredningar som beslutats enligt 6 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Av paragrafen framgår att Rättsmedicinalverket ansvarar för utredningar enligt 6 §. En utredning med utlåtande om risken för att den dömde på nytt begår nya brott av allvarligt slag ska utföras skyndsamt och ges in till Kriminalvården inom sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till Rättsmedicinalverket.
9 § Ett
En urinprovtagning får inte utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska.
I paragrafen, som är ny, behandlas provtagning i samband med en riskutredning som beslutats enligt 6 §. Paragrafen är utformad efter förebild i 5 b § lagen om rättspsykiatrisk undersökning och 7 a § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
I första stycket regleras förutsättningarna för att av utredningsskäl ta prov på en person som genomgår en riskutredning. De prov som får tas är
116
vara att inom ramen för riskutredningen bedöma vilken betydelse Prop. 2025/26:34 personens psykiska eller kroppsliga tillstånd har för återfallsrisken.
Provtagning får vidare endast ske om det behövs för att bedöma personens psykiska eller kroppsliga tillstånd i syfte att få underlag för riskfaktorn missbruk inom ramen för riskutredningen. Bedömningen av om det finns ett sådant behov ska göras i varje enskilt fall med beaktande av vad som i övrigt är känt om personen som undersöks, till exempel i fråga om just missbruk, men också utifrån levnadsomständigheter, hälsotillstånd och psykiatrisk historik.
Enligt andra stycket får en urinprovtagning inte utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska.
10 § Sådana uppgifter om den dömde som behövs för genomförandet av en riskutredning enligt 6 § ska lämnas ut till Rättsmedicinalverket från en verksamhet där det gäller
1.sekretess enligt 25 kap.
2.tystnadsplikt enligt 29 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) eller 17 kap. 11 § socialtjänstlagen (2025:400).
Paragrafen, som är ny, innehåller en uppgiftsskyldighet som syftar till att säkerställa att Rättsmedicinalverket ska kunna få tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna göra fullständiga riskbedömningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Inledningsvis anges att uppgifterna ska behövas för genomförandet av en riskutredning. Detta innebär att uppgifter endast ska hämtas in när de behövs för just det ändamålet. Det ankommer på Rättsmedicinalverket, som ansvarar för riskutredningen, att precisera vilka uppgifter som behövs för undersökningen. Den utlämnande verksamheten måste i allmänhet kunna utgå från att de begärda uppgifterna behövs för en riskbedömning (jfr prop. 1990/91:58 s. 283 och prop. 2022/23:82 s. 67). I vissa fall är emellertid den utlämnande verksamheten bäst lämpad att bedöma huruvida en viss uppgift kan vara relevant för en riskutredning. I sådana fall kan den verksamheten, även utan en specificerad begäran från Rättsmedicinalverket, lämna ut den aktuella uppgiften. Vid behov kan kontakter tas med Rättsmedicinalverket för att ta ställning till om den aktuella uppgiften behövs i myndighetens riskutredande verksamhet.
I punkten 1 regleras utlämnade av sekretesskyddade uppgifter från hälso- och sjukvård och socialtjänst samt vissa uppgifter från Kriminalvården som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen. Om en uppgift omfattas av sekretess enligt en annan bestämmelse kan det utgöra ett hinder mot utlämnande.
I punkten 2 regleras utlämnande av motsvarande uppgifter om hälso- och sjukvård och socialtjänst från verksamheter där det gäller tystnadsplikt. Bestämmelsen innebär att uppgifter om den dömde som behövs för en undersökning om risk ska lämnas ut även från enskilt bedriven hälso- och sjukvård och socialtjänst, inklusive verksamhet som avser insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
117
Prop. 2025/26:34
118
11.7Förslaget till lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251)
21 § En dömd ska meddelas ett strafftidsbeslut som fastställer
1.dagen för strafftidens början,
2.fängelsestraffets längd i dagar,
3.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande,
4.dagen för strafftidens slut,
5.tidigaste dag för villkorlig frigivning,
6.återstående strafftid i dagar, och
7.dagen för prövotidens utgång.
Om ett beslut enligt första stycket avser ett fängelsestraff på livstid, ska beslutet fastställa
1.dagen för strafftidens början, och
2.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande om straffet tidsbestäms.
Beslutet ska meddelas utan dröjsmål.
Paragrafen innehåller bestämmelser om strafftidsbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Paragrafen ändras på så sätt att nuvarande punkterna
Sammanfattning av betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd – Vissa reformer av straff- och straffverkställighetslagstiftningen
(SOU 2024:48) i relevanta delar
Prop. 2025/26:34 Bilaga 1
Utredningens uppdrag
Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag som särskilt vid allvarlig och upprepad brottslighet ökar samhällsskyddet, minskar risken för återfall i brott, leder till ökad trygghet för brottsoffer samt medför skärpta reaktioner vid återfall i brott. I det sammanhanget har utredningen bland annat haft i uppdrag att överväga och, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag samt fullständiga författningsförslag om
1.en skärpt reglering som innebär att villkorlig frigivning endast beviljas om det finns särskilda skäl, och i så fall som tidigast efter att tre fjärdedelar av strafftiden har avtjänats, samt de ändringar som behövs för att säkerställa att stöd och kontroll, till exempel i form av övervakning, kan komma till stånd även i de fall villkorlig frigivning inte sker,
2.ändringar angående prövotid efter villkorlig frigivning som behövs för att säkerställa att den dömde kan bli föremål för effektiva kontroll- och återfallsförebyggande åtgärder under en tillräckligt lång tid,
3.ändringar som innebär skärpta reaktioner vid återfall i brott.
Därtill har utredningen haft i uppdrag att överväga, och om lämpligt, föreslå ändringar av regelsystemet i en del andra frågor, bland annat angående om villkorlig frigivning på nytt ska ske från reststraffet när förverkande av villkorligt medgiven frihet har beslutats och om allmänna fängelseminimum ska höjas.
Nedan följer ett utdrag ur sammanfattningen av nu relevanta förslag.
Ett ändamålsenligt samhällsskydd
Utredningens lagförslag i korthet
•Systemet med villkorlig frigivning ska skärpas i ett flertal hänseenden, men presumtionen för villkorlig frigivning ska behållas, liksom kvotdelen om två tredjedelar som måste avtjänas i anstalt innan villkorlig frigivning. De skärpande inslagen är att
–allmänna fängelseminimum ska höjas till en månad,
–alla som döms till tidsbestämda fängelsestraff ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning,
–prövotiden ska förlängas till minst två år,
–det ska finnas en presumtion för övervakning,
–presumtionen för att hela reststraffet ska förverkas vid återfall i brott ska förtydligas, och
119
Prop. 2025/26:34 Bilaga 1
–det ska inte längre ske någon ny villkorlig frigivning från ett reststraff som förklarats förverkat med anledning av misskötsamhet eller återfall i brott.
•Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.
Alternativa lagförslag utifrån direktiven som utredningen inte förordar
•En reglering som säkerställer att villkorlig frigivning endast beviljas vid särskilda skäl samt i så fall efter att tre fjärdedelar av strafftiden har avtjänats. Därtill presenteras ytterligare en modell, som enligt utredningens uppfattning är mer ändamålsenlig än en reglering som bygger på särskilda skäl, vilken innebär att domstol i vissa fall kan besluta om villkorlig frigivning enligt en högre kvotdel (tre fjärdedelar).
•Hur övervakning kan ordnas också för de som inte blir villkorligt frigivna.
•De alternativa lagförslagen förslås vad gäller villkorlig frigivning träda i kraft den 1 januari 2030.
Samhällsskydd och brottsofferperspektiv
| Enligt utredningens direktiv är en utgångspunkt att de förslag som lämnas | |
| ska öka samhällsskyddet samt leda till ökad trygghet för brottsoffer. Vi har | |
| därför ansett att det varit angeläget att ge dessa begrepp ett mer konkret | |
| innehåll och på så sätt klargöra de egentliga grunderna och målen för | |
| åtgärder som föreslås i samhällsskyddets och brottsoffrens intresse. | |
| Samhällsskydd handlar om att staten i vissa fall har ett ansvar för att | |
| skydda sina medborgare från en persons (fortsatta) brottslighet. Samhälls- | |
| skydd handlar således om ett skydd för samhället i kollektiv bemärkelse. I | |
| vissa fall är brottsligheten av sådant slag att behovet av samhällsskydd är | |
| särskilt påtagligt. | |
| Vi konstaterar inledningsvis i betänkandet att samhällsskydd, i betydel- | |
| sen samhällets behov av skydd mot (ytterligare) brottslighet, redan i dag | |
| är en integrerad del av det straffrättsliga systemet och att det är självklart | |
| att påföljdssystemet ska vara uppbyggt så att det bidrar till ett effektivt och | |
| rättssäkert samhällsskydd. | |
| Brottsofferperspektivet är främst kopplat till en rad individuella rättig- | |
| heter som erkännande, stöd och information i processen enligt till exempel | |
| EU:s brottsofferdirektiv, men också de rättigheter som finns i Europa- | |
| konventionen som handlar om rätten att i vissa fall skyddas från brott. | |
| Brottsofferundersökningar och annan forskning ger inget stöd för att det | |
| är just samhällsskyddsaspekter, i den mer inskränkta betydelsen längre | |
| straff och fler i fängelse, som är det som brottsoffer främst efterfrågar. En | |
| human behandling av dömda och stöd under verkställigheten kan ligga väl | |
| i linje med brottsoffrens intresse av att på lång sikt åstadkomma ett samhälls- | |
| skydd som kommer dem till godo. Även återfallsförebyggande åtgärder kan | |
| vara ett sätt att öka potentiella brottsoffers förtroende för rättsväsendet, men | |
| sådana åtgärder måste kombineras med andra åtgärder som ger brottsoffret | |
| tillgång till och rättvisa i rättsprocessen. | |
| Det som har varit vägledande i vårt arbete och våra överväganden har | |
| 120 | varit frågan hur det straffrättsliga systemet ska vara utformat för att minska |
| brottsligheten över tid, det vill säga hur samhällsskyddet på bästa sätt ökas | Prop. 2025/26:34 |
| i realiteten samt på ett robust och bestående sätt. Ett återfallsförebyggande | Bilaga 1 |
| arbete i syfte att anpassa den dömde till samhället och samhällsskydd bör | |
| inte ses som varandras motsatser utan som delar som överlappar varandra. | |
| En sådan inriktning står inte heller i konflikt med brottsofferperspektivet, | |
| utan leder tvärtom till att det stärks. |
Villkorlig frigivning och frågor relaterade till fängelsestraff
| Presumtionen för villkorlig frigivning och kravet på avtjänad kvotdel | |
| Enligt gällande regelverk ska den dömde villkorligt friges efter att två | |
| tredjedelar av straffet, dock minst 30 dagar, har avtjänats. Tidpunkten ska | |
| dock skjutas upp om det finns särskilda skäl. Vår bedömning är att det | |
| nuvarande systemet med villkorlig frigivning ska skärpas i ett antal | |
| avseenden. | |
| Den villkorliga frigivningen har funnits i svensk rätt sedan början av | |
| exempel att andelen som återfaller i brott efter avslutad fängelse- | |
| verkställighet har gått ner över tid. Genom den villkorliga frigivningen | |
| ställs den dömde under övervakning och villkor samt får därigenom stöd | |
| och kontrolleras under den dokumenterat svåra tiden som en övergång från | |
| ett liv i anstalt till ett liv i frihet innebär. Förutsättningarna för att han eller | |
| hon ska anpassas i samhället ökar genom att övergången är successiv och | |
| eftersom det vilar ett latent hot om återintagning i anstalt vid missköt- | |
| samhet talar mycket för att den villkorliga frigivningen fungerar brotts- | |
| avhållande. | |
| Vår bedömning är att därför att den villkorliga frigivningen bidrar till | |
| ett ökat samhällsskydd. Utifrån statistik, undersökningar och krimino- | |
| logisk forskning har vi inte kunnat finna något stöd för att en minskad rätt | |
| till villkorlig frigivning skulle minska brottsligheten ens i ett kortare | |
| perspektiv, med undantag för den längre tid under vilken individen hålls | |
| inlåst. | |
| Det är snarare mycket som talar för att det kommer att bli tvärtom, det | |
| vill säga att brottsligheten riskerar att öka om villkorlig frigivning blir ett | |
| undantag i stället för en huvudregel. Ändringen framstår som särskilt | |
| allvarlig för lagöverträdare under 18 år om reformen att sluten ungdoms- | |
| vård ska utmönstras och ersättas av fängelsestraff genomförs. Vi avråder | |
| därför från en sådan förändring. | |
| Även kostnadsmässiga skäl talar starkt emot ett genomförande. Den årliga | |
| kostnadsökningen för Kriminalvården i ett system där villkorlig frigivning | |
| endast beviljas vid särskilda skäl samt i så fall efter tre fjärdedelar beräknas | |
| totalt uppgå till drygt 7 miljarder kronor. | |
| Eftersom vi enligt direktiven är ålagda att lämna ett förslag som innebär | |
| att villkorlig frigivning endast beviljas om det finns särskilda skäl, och i så | |
| fall som tidigast efter att tre fjärdedelar av strafftiden har avtjänats, lämnar | |
| vi ett sådant förslag i kapitel 21. | |
| Särskilda skäl för villkorlig frigivning ska enligt förslaget vara att den | |
| dömde har deltagit i återfallsförebyggande åtgärder eller följt de före- | |
| skrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Kriminalvården ska avgöra | |
| om förutsättningarna för villkorlig frigivning är uppfyllda. | 121 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 1
122
För att också de som inte villkorligt friges ska kunna bli föremål för effektiva kontroll- och återfallsförebyggande åtgärder även efter frigivningen föreslås att en prövotid om ett år, det vill säga även i de fall som villkorlig frigivning inte sker, ska följa på alla tidsbestämda fängelsestraff om ändringen genomförs.
Vi redovisar ett ytterligare alternativt förslag, som vi inte förordar men som vi menar är mer träffsäkert, lämpligt och kostnadseffektivt än det förslag som vi är ålagda att lämna. Enligt detta ska merparten av de dömda alltjämt villkorligt friges efter att två tredjedelar, men minst 30 dagar av strafftiden har avtjänats, men domstolen ska i vissa kvalificerade fall kunna besluta om en annan kvotdel (3/4) i brottmålsdomen.
Fler träffsäkra åtgärder avseende villkorlig frigivning
Vår bedömning är att det nuvarande systemet med villkorlig frigivning ska skärpas i ett antal avseenden.
Vi föreslår att det ska tydliggöras att villkorlig frigivning inte innebär en straffavkortning. I stället är det så att straffet fortsatt avtjänas, men den dömde är inte intagen i anstalt utan ute i samhället, dock under sträng kontroll och ibland underkastad ingripande villkor. För att råda bot på den felaktiga förståelsen av villkorlig frigivning föreslår vi att det ska införas en bestämmelse i brottsbalken som innehåller en närmare beskrivning av vad den villkorliga frigivningen innebär och syftar till.
En skärpande åtgärd som vi förordar och bedömer är träffsäker är att det inte längre ska ske någon villkorlig frigivning efter det att övervakningsnämnd eller domstol förverkat hela eller delar av ett reststraff på grund av misskötsamhet eller vid återfall i brott. Vid sådana beslut om förverkande ska således hela den förverkade tiden avtjänas i anstalt, vilket innebär rejält förlängda anstaltstider, men utan att de fördelar som villkorlig frigivning innebär går förlorade.
I syfte att säkerställa att den dömde kan bli föremål för effektiva kontroll- och återfallsförebyggande åtgärder under en tillräckligt lång tid efter den villkorliga frigivningen föreslår vi också att prövotiden alltid ska vara minst två år, i stället för nuvarande ett år, i de fall den inte korresponderar med den återstående strafftiden.
På så sätt sträcks också tiden ut under vilken det är möjligt att bland annat förverka villkorligt medgiven frihet. Även det innebär en skärpning.
I linje med vår utgångspunkt att det tydligare ska framgå att straffet fortsatt avtjänas under villkorlig frigivning lämnar vi också ett förslag om att det ska föreligga en presumtion för övervakning av den som är villkorligt frigiven. Övervakning ska kunna underlåtas om det saknas anledning att anta att den dömde kommer att återfalla i brott eller om det finns särskilda skäl, till exempel för att den dömde redan är under övervakning med anledning av en annan påföljd.
Samtliga som döms till tidsbestämda fängelsestraff ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning och allmänna straffminimum ska höjas till 30 dagar
Vår bedömning är att systemet med villkorlig frigivning för med sig så många fördelar att det bör omfatta alla som döms till tidsbestämda
| fängelsestraff. Vi föreslår därför att den så kallade minimitiden om minst | Prop. 2025/26:34 |
| 30 dagars avtjänade ska tas bort. | Bilaga 1 |
| För att motverka alltför korta avtjänandetider bör dock allmänna | |
| fängelseminimum höjas från 14 dagar till 30 dagar i samband med en | |
| sådan ändring. Möjligheten att använda bötesstraff bör ökas i viss mån för | |
| att i några fall kunna ersätta fängelsestraff som understiger 30 dagar i det | |
| nuvarande systemet. |
Återfall i brott
En skärpt återfallsreglering
Även gällande 34 kap. 5 § brottsbalken föreslår vi förtydliganden i två avseenden. Vår bedömning är att detta innebär en skärpning på så sätt att domstolarna i fler fall kommer att besluta om att förverka hela den villkorligt medgivna friheten (det reststraff som återstod vid den villkorliga frigivningen).
Det ska för det första tydligare framgå att det föreligger en presumtion för att hela reststraffet (den villkorligt medgivna friheten) ska förklaras förverkat vid återfall i brott under prövotiden. Rätten ska således anföra skäl för att förverka endast del eller för att helt underlåta att förverka.
För det andra ska det framgå av lagtexten att det också är relevant att beakta tiden mellan frigivning från fängelsestraff och återfall vid bedömningen av om det finns skäl för att förverka del eller underlåta förverkande av den villkorligt medgivna friheten. Detta har gällt sedan tidigare enligt Högsta domstolens praxis, men vi bedömer att det är en fördel att det anges i lagtext.
123
Prop. 2025/26:34 Bilaga 2
124
Betänkandets lagförslag i relevanta delar
Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken (1962:700) dels att rubriken till 26 kap. ska ha följande lydelse,
dels att 25 kap. 2 och 6 §§, 26 kap. 1, 4, 6, 8, 10, 12, 13, 21 och 23 §§, 27 kap. 2 §, 28 kap. 3 § och 34 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 26 kap. 4 a §,
dels att det närmast före 26 kap. 1, 4, 10 och 21 §§ ska införas nya rubriker av följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
25kap. 2 §1
| Dagsböter skall bestämmas till | Dagsböter ska bestämmas till ett |
| ett antal av minst trettio och högst | antal av minst trettio och högst |
| etthundrafemtio. | tvåhundra. |
Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med femtio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är sjuhundrafemtio kronor.
6 §2
Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter, om något
| av brotten bör föranleda dagsböter. | |
| Som gemensamt straff får dags- | Som gemensamt straff får dags- |
| böter bestämmas till ett antal av | böter bestämmas till ett antal av |
| högst tvåhundra och penningböter | högst tvåhundrafemtio och pen- |
| till ett belopp av högst tiotusen | ningböter till ett belopp av högst |
| kronor. | tiotusen kronor. |
Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff, får detta inte underskridas.
1Senaste lydelse 2006:574.
2Senaste lydelse 2006:574.
| 26 kap. | Prop. 2025/26:34 | |
| Bilaga 2 | ||
| Om fängelse | Om fängelsestraff | |
| Om straffskalans utformning | ||
| 1 §3 | ||
| Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet | ||
| för brottet. | ||
| Fängelse på viss tid får inte | Fängelse på viss tid får inte | |
| understiga fjorton dagar och inte | understiga en månad och inte | |
| överstiga tio år. Om fängelse på | överstiga tio år. Om fängelse på | |
| längre tid än tio år och på livstid är | längre tid än tio år och på livstid är | |
| föreskrivet för brottet eller om det | föreskrivet för brottet eller om det | |
| följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock | följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock | |
| fängelse på viss tid bestämmas till | fängelse på viss tid bestämmas till | |
| högst arton år. När fängelse i | högst arton år. När fängelse i | |
| förening med skyddstillsyn döms ut | förening med skyddstillsyn döms ut | |
| enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om | enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om | |
| tiden för fängelsestraffet vad som | tiden för fängelsestraffet vad som | |
| föreskrivs i den paragrafen. | föreskrivs i den paragrafen. | |
I fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns särskilda föreskrifter.
Om verkställighet av fängelsestraff och om villkorlig frigivning
4 §4
Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet tas in i kriminalvårdsanstalt om inte annat är särskilt föreskrivet.
| 3 | Senaste lydelse 2023:257. | 125 |
| 4 | Senaste lydelse 2018:1253. |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 2
126
| och därigenom minska risken för | |
| återfall i brott. | |
| Villkorlig frigivning innebär att | |
| den dömde får avtjäna viss tid av ett | |
| fängelsestraff utanför anstalt under | |
| kontroll och villkor. | |
| Förverkande av villkorligt med- | |
| given frihet innebär att den dömde | |
| på grund av misskötsamhet eller | |
| återfall i brott helt eller delvis får | |
| avtjäna det straff som återstod då | |
| han eller hon villkorligt frigavs från | |
| anstalt (reststraffet). | |
| 6 §5 | |
| När två tredjedelar av ett tids- | När två tredjedelar av ett tids- |
| bestämt fängelsestraff, dock minst | bestämt fängelsestraff har avtjänats |
| trettio dagar, har avtjänats ska den | ska den dömde, om inte annat följer |
| dömde friges villkorligt. | av 6 a §, villkorligt friges. |
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
| Villkorlig frigivning får inte ske | Villkorlig frigivning får inte ske | |||||
| från fängelse som har dömts ut | från fängelse som har dömts ut | |||||
| enligt | 28 kap. 3 § | eller | från ett | enligt 28 kap. 3 §, från ett | för- | |
| förvandlingsstraff för böter. | vandlingsstraff för böter eller från | |||||
| ett reststraff som förklarats helt eller | ||||||
| delvis förverkat med stöd av 19 § | ||||||
| andra stycket eller 34 kap. 5 §. | ||||||
| 8 §6 | ||||||
| Om flera fängelsestraff verkställs | Om flera fängelsestraff verkställs | |||||
| samtidigt, ska vid tillämpning av | samtidigt, ska vid tillämpning av | |||||
| 6 § första stycket hänsyn tas till den | 6 § första stycket hänsyn tas till den | |||||
| sammanlagda fängelsetiden. Detta | sammanlagda fängelsetiden. Detta | |||||
| gäller dock inte tid för fängelse som | gäller dock inte tid för fängelse som | |||||
| verkställs med tillämpning av 6 § | verkställs | |||||
| andra stycket eller som dömts ut | 1. med tillämpning av 6 § andra | |||||
| enligt | 28 kap. | 3 § | eller | stycket, | ||
| förvandlingsstraff för böter. | 2. efter dom enligt 28 kap. 3 §, | |||||
| 3. som | förvandlingsstraff | för | ||||
| böter, eller | ||||||
| 4. på grund av beslut om för- | ||||||
| verkande | av villkorligt medgiven | |||||
| frihet enligt 19 § andra stycket eller | ||||||
| 34 kap. 5 §. | ||||||
5Senaste lydelse 2018:1253.
6Senaste lydelse 2018:1253.
| Såsom avtjänad tid räknas även | tid under vilken straffet ska anses | Prop. 2025/26:34 | |||
| verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande | Bilaga 2 | ||||
| av tid för frihetsberövande. | |||||
| Om prövotid, övervakning | |||||
| och särskilda föreskrifter | |||||
| 10 §7 | |||||
| Efter den villkorliga frigiv- | Efter den villkorliga frigivningen | ||||
| ningen gäller en prövotid som | gäller en prövotid som motsvarar | ||||
| motsvarar den strafftid som återstår | den strafftid som återstår vid | ||||
| vid frigivningen, | dock minst | frigivningen, dock minst två år. | |||
| trehundrasextiofem dagar. | |||||
| Straffet är helt verkställt vid | Ett fängelsestraff är helt verk- | ||||
| prövotidens | utgång | förutsatt | att | ställt vid prövotidens utgång om | |
| villkorligt | medgiven frihet | inte | villkorligt medgiven frihet inte | ||
| längre kan förklaras förverkad. | längre kan förklaras förverkad. | ||||
12 §8
Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.
Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.
Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid prövotidens utgång.
| 13 §9 | |||
| Övervakningen och kriminal- | Kriminalvården ansvarar för den | ||
| vården i frihet i övrigt bedrivs under | fortsatta | verkställigheten | av |
| ledning av Kriminalvården. | fängelsestraffet efter villkorlig fri- | ||
| givning från anstalt. | |||
Kriminalvården förordnar övervakare och får förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.
| 7 | Senaste lydelse 2019:464. | |
| 8 | Senaste lydelse 2019:464. | 127 |
| 9 | Senaste lydelse 2019:464. |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 2
Övriga bestämmelser
21§10
Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap.
23§11
| Förklaras | villkorligt medgiven | Vid frågor om när fängelsestraff |
| frihet helt eller delvis förverkad, | får verkställas och vid strafftids- | |
| ska med avseende på frågan om ny | beräkning enligt strafftidslagen | |
| villkorlig frigivning vad som för- | (2018:1251) ska vad som förver- | |
| verkats anses som nytt fängelsestraff. | kats av villkorligt medgiven frihet | |
| Detsamma ska gälla vid beräkning | anses som ett fängelsestraff. | |
| av strafftid | enligt strafftidslagen | |
| (2018:1251). | ||
27kap.
2 §12
| Villkorlig dom får förenas med | Villkorlig dom får förenas med |
| dagsböter, högst tvåhundra, vare | dagsböter, högst tvåhundrafemtio, |
| sig böter har föreskrivits för brottet | vare sig böter är föreskrivet för |
| eller inte. | brottet eller inte. |
28kap.
3 §13
| Skyddstillsyn | får förenas med | Skyddstillsyn får förenas med |
| fängelse i lägst | fjorton dagar och | fängelse i lägst en och högst sex |
| högst tre månader. | månader. | |
Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte samtidigt döma till böter enligt 2 § eller meddela föreskrift om samhällstjänst.
| Om förhållandena kräver det, får | Om förhållandena kräver det, får |
| rätten förordna att domen på | rätten förordna att domen på |
| fängelse skall gå i verkställighet | fängelse kan verkställas trots att |
| trots att den inte har vunnit laga | den inte fått laga kraft. |
| kraft. |
34kap.
5 §14
| Tillämpas 1 § första stycket eller | Om 1 § första stycket tillämpas |
| 3 § i fråga om någon som villkorligt | avseende ny brottslighet under |
| frigetts från fängelse, ska, om | prövotid för någon som villkorligt |
| brottet har begåtts under prövotiden, | frigetts från fängelse, ska hela den |
| 10 | Senaste lydelse 2019:464. | |
| 11 | Senaste lydelse 2018:1253. | |
| 12 | Senaste lydelse 1991:240. | |
| 128 | 13 | Senaste lydelse 1998:604. |
| 14 | Senaste lydelse 2019:464. |
den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta
1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
2.om lång tid har förflutit mellan brotten, eller
3.om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.
Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första stycket eller förlänga prövotiden med högst trehundrasextiofem dagar utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte besluta om elektronisk övervakning enligt 26 kap. 17 §.
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
| villkorligt | medgivna | friheten | Prop. 2025/26:34 |
| förklaras förverkad om inte sär- | Bilaga 2 | ||
| skilda skäl talar mot det. | |||
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att endast förverka en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta
1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
2.om lång tid har förflutit mellan brotten eller mellan tidpunkten för den villkorliga frigivningen och den nya brottsligheten, eller
3.om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.
Om påföljden bestäms till säkerhetstraff ska villkorligt medgiven frihet inte förverkas.
Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första stycket eller förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte besluta om elektronisk övervakning enligt 26 kap. 17 §.
En åtgärd enligt fjärde stycket får beslutas endast före prövotidens utgång och inte i något fall om påföljden bestäms till säkerhetsstraff. Förverkande av villkorligt medgiven frihet får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026, dock inte reglerna i 34 kap. 5 § tredje och femte stycket som träder i kraft den 1 januari 2028.
2.Bestämmelsen i 26 kap. 6 § första stycket i dess nya lydelse ska tillämpas även för fängelsestraff som har dömts ut före ikraftträdandet.
3.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § tredje stycket, 8 och 10 §§ i sin nya lydelse tillämpas inte för fängelsestraff som dömts ut före ikraftträdandet.
129
Prop. 2025/26:34 Bilaga 2
130
Förslag till lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251)
Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ i strafftidslagen (2018:1251) ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
19 §1
Om flera fängelsestraff på viss tid verkställs samtidigt, ska den sammanlagda fängelsetiden i dagar läggas till grund för beräkningen av strafftiden.
Detta gäller dock inte tid för fängelse som verkställs enligt följande bestämmelser i brottsbalken (1962:700)
1. med tillämpning av 26 kap. 6 § andra stycket,
2. efter dom enligt 28 kap. 3 §,
3. som förvandlingsstraff för
| böter, eller | ||||||
| 4. på grund av beslut om för- | ||||||
| verkande av | villkorligt | medgiven | ||||
| frihet enligt 19 § andra stycket eller | ||||||
| 34 kap. 5 § (reststraff). | ||||||
| 21 §2 | ||||||
| En dömd ska meddelas ett | En dömd ska meddelas ett | |||||
| strafftidsbeslut som fastställer | strafftidsbeslut som fastställer | |||||
| 1. dagen för strafftidens början, | 1. dagen för strafftidens början, | |||||
| 2. fängelsestraffets längd i dagar, | 2. fängelsestraffets längd i dagar, | |||||
| 3. antalet dagar som ska tillgodo- | 3. antalet | dagar som | ska till- | |||
| räknas | av | tidigare | frihets- | godoräknas av tidigare frihets- | ||
| berövande, och | berövande, | |||||
| 4. dagen för strafftidens slut. | 4. dagen för strafftidens slut, | |||||
| 5. tidigaste dag för villkorlig fri- | ||||||
| givning, | ||||||
| 6. återstående strafftid i dagar, | ||||||
| och | ||||||
| 7. dagen för prövotidens utgång. | ||||||
| Om | fängelsestraffet uppgår till | Om ett beslut enligt första stycket | ||||
| mer än trettio dagar, ska beslutet | avser ett fängelsestraff på livstid, ska | |||||
| även fastställa | beslutet fastställa | |||||
| 1. tidigaste dag för villkorlig fri- | 1. dagen för strafftidens början, | |||||
| givning, | och | |||||
| 2. återstående | strafftid | i dagar, | 2. antalet dagar som ska tillgodo- | |||
| och | räknas av tidigare frihetsberövande | |||||
| 3. dagen för prövotidens utgång. | om straffet tidsbestäms. | |||||
1Senaste lydelse 2018:1251.
2Senaste lydelse 2018:1251.
Om ett beslut enligt första stycket avser ett fängelsestraff på livstid, ska beslutet fastställa
1.dagen för strafftidens början,
och
2.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande om straffet tidsbestäms.
.
Om ett beslut enligt första stycket avser ett säkerhetsstraff, ska beslutet fastställa
1.dagen för strafftidens början,
2.minimitidens längd i dagar,
3.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande, och
4.dagen för maximitidens slut.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 2
Beslutet ska meddelas utan dröjsmål.
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026 i fråga om 19 § och 21 § första och andra stycket och i övrigt den 1 januari 2028.
2.19 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande för de som har dömts till fängelse före ikraftträdandet.
131
Prop. 2025/26:34 Bilaga 3
132
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Arbetsmiljöverket, Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Brottsofferjouren Sverige, Brottsoffermyndigheten, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Eskilstuna tingsrätt, Folkhälsomyndigheten, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm, Gällivare kommun, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Göteborgs universitet (Centrum för etik, juridik och mental hälsa, CELAM), Hovrätten för Övre Norrland, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jämställdhetsmyndigheten, Kalmar tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Kriminalvården, Kristianstads tingsrätt, Linköpings kommun, Linnéuniversitetet (Institutionen för kriminologi och polisiärt arbete), Luleå kommun, Lunds tingsrätt, Malmö kommun, Malmö universitet (Institutionen för kriminologi), Migrationsverket, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, Norrköpings tingsrätt, Polismyndigheten, Riksdagens Ombudsmän, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Rättsmedicinalverket, Seko Kriminalvård, Skyddsvärnet, Socialstyrelsen, Solna tingsrätt, Statens institutionsstyrelse, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitetet (Juridiska institutionen och Kriminologiska institutionen), Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Sveriges Kommuner och Regioner, Säkerhetspolisen, Södertälje kommun, Tierps kommun, Unizon, Umeå universitet (Juridiska institutionen), Uppsala universitet (Juridiska fakulteten och Nationellt centrum för kvinnofrid), Åklagarmyndigheten, Övervakningsnämnden Göteborg. Övervakningsnämnden Malmö och Övervakningsnämnden Sundsvall.
Yttrande har också inkommit från Fackförbundet ST, Patriotiska Studentförbundet och en privatperson.
Region Norrbotten, Region Stockholm, Region Värmland,
Följande remissinstanser har inte inkommit med något yttrande: Arvika kommun, Barnrättsbyrån, Bris – Barnens rätt i samhället, Bollnäs kommun, BUFFF, Centrum för rättvisa, Grums kommun, Gävle kommun, Hofors kommun, Huddinge kommun, Jokkmokks kommun, Kalix kommun, Knas Hemma, Krokoms kommun, Kävlinge kommun, Lidingö kommun, Lysekils kommun, Norrtälje kommun, Nykvarns kommun, Oskarshamns kommun, Region Jämtland Härjedalen, Region Kronoberg, Riksförbundet Kriminellas Revansch i Samhället (RIKSKRIS), Rädda Barnen, Skellefteå kommun, Skövde kommun, Strängnäs kommun, Sundbybergs kommun, Sveriges läkarförbund, Unga KRIS, UNICEF, Vårdförbundet, Västerås kommun och Örebro kommun.
Sammanfattning av Utkast till lagrådsremiss Skärpta regler för villkorlig frigivning
Det finns ett behov av att lägga om kriminalpolitiken. Fokus ska flyttas från gärningsman till brottsoffer och samhällsskydd. För att åstadkomma detta ses centrala delar av strafflagstiftningen över. Att skärpa enskilda straff är nödvändigt, men inte tillräckligt. Det finns också ett behov av att skärpa innehållet i de befintliga påföljderna, framför allt fängelsestraffet. Mot den bakgrunden föreslås bland annat
•att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar och att denna höjning genomförs stegvis med de längsta fängelsestraffen först,
•att tröskeln för att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den dömde missköter sig under anstaltsvistelsen sänks,
•att det i vissa fall ska vara möjligt att skjuta upp den villkorliga frigivningen om det finns en risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet,
•att allmänna fängelseminimum ska höjas till en månad och att alla fängelsestraff ska omfattas av systemet med villkorlig frigivning,
•att prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara minst två år, i stället för dagens ett år, och att den villkorligt frigivne som huvudregel ska ställas under övervakning, och
•att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas vid återfall i brott under prövotiden och att det inte ska ges någon ny villkorlig frigivning från den förverkade delen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026, utom vissa av lagändringarna om höjning av andelen av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske, som föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 4
133
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
134
Utkastets lagförslag
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 8 §, 26 kap. 1, 2,
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
25kap. 8 §1
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.
26kap. 1 §2
Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet
| för brottet. | |
| Fängelse på viss tid får inte | Fängelse på viss tid får inte |
| understiga fjorton dagar och inte | understiga en månad och inte |
| överstiga tio år. Om fängelse på | överstiga tio år. Om fängelse på |
| längre tid än tio år och på livstid är | längre tid än tio år och på livstid är |
| föreskrivet för brottet eller om det | föreskrivet för brottet eller om det |
| följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock | följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock |
| fängelse på viss tid bestämmas till | fängelse på viss tid bestämmas till |
| högst arton år. När fängelse i | högst arton år. När fängelse i |
| förening med skyddstillsyn döms ut | förening med skyddstillsyn döms ut |
| enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om | enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om |
| tiden för fängelsestraffet vad som | tiden för fängelsestraffet vad som |
| föreskrivs i den paragrafen. | föreskrivs i den paragrafen. |
I fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns särskilda föreskrifter.
2 §3
Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.
Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än
1Senaste lydelse 1991:240.
2Senaste lydelse 2023:257.
3Senaste lydelse 2009:396.
1.ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
2.två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
3.fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.
| Vid | tillämpningen av | andra | Vid | tillämpningen av | andra | ||
| stycket | ska | bötesstraff | anses | stycket | ska | bötesstraff | anses |
| motsvara fängelse i fjorton dagar. | motsvara fängelse i en månad. | ||||||
| Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas. | |||||||
| 6 §4 | |||||||
| När två tredjedelar av ett | När tre fjärdedelar av ett | ||||||
| tidsbestämt | fängelsestraff, | dock | tidsbestämt | fängelsestraff | som | ||
| minst trettio dagar, har avtjänats | uppgår till sex år eller mer har | ||||||
| ska den dömde friges villkorligt. | avtjänats ska den dömde friges | ||||||
| villkorligt. Den som avtjänar ett | |||||||
| fängelsestraff som är kortare än sex | |||||||
år ska friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
| Villkorlig frigivning får inte ske | Villkorlig frigivning får inte ske | |||
| från fängelse som har dömts ut | från fängelse som har dömts ut | |||
| enligt 28 kap. 3 § eller | från | ett | enligt 28 kap. 3 § | eller från ett |
| förvandlingsstraff för böter. | förvandlingsstraff | för böter eller | ||
| från fängelse som verkställs på | ||||
| grund av beslut om förverkande av | ||||
| villkorligt medgiven frihet enligt | ||||
| 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §. | ||||
| 6 a §5 | ||||
| Om det finns särskilda skäl mot | Om det finns skäl mot villkorlig | |||
| villkorlig frigivning, | ska | den | frigivning, ska den skjutas upp | |
| skjutas upp enligt vad som framgår | enligt vad som framgår av 7 §. Vid | |||
| av 7 §. Vid bedömningen av om det | bedömningen av om det finns skäl | |||
| finns särskilda skäl mot villkorlig | mot villkorlig frigivning ska det | |||
| frigivning ska det särskilt beaktas | särskilt beaktas om den dömde | |||
| om den dömde under verkställig- | under verkställigheten i kriminal- | |||
| heten i kriminalvårdsanstalt | vårdsanstalt | |||
1.inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2.annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
4Senaste lydelse 2018:1253.
5Senaste lydelse 2021:74.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
135
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
136
Om den dömde avtjänar fängelse i minst
1. fyra år för brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid, eller
2. två år för brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form
ska den villkorliga frigivningen skjutas upp om det finns en konkret och beaktansvärd risk för att han eller hon begår nya brott av allvarligt slag.
7 §6
Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i beslutet anges med hur många dagar det ska ske.
När antalet dagar som den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst etthundraåttio dagar åt gången.
8 §7
| Om flera fängelsestraff verkställs | Om flera fängelsestraff verkställs |
| samtidigt, ska vid tillämpning av | samtidigt, ska vid tillämpning av |
| 6 § första stycket hänsyn tas till den | 6 § första stycket hänsyn tas till den |
| sammanlagda fängelsetiden. Detta | sammanlagda fängelsetiden. Detta |
| gäller dock inte tid för fängelse som | gäller dock inte tid för fängelse som |
| verkställs med tillämpning av 6 § | verkställs |
| andra stycket eller som dömts ut | 1. med tillämpning av 6 § andra |
| enligt 28 kap. 3 § eller förvandlings- | stycket, |
| straff för böter. |
6Senaste lydelse 2018:1253.
7Senaste lydelse 2018:1253.
| 2. med anledning av dom enligt | Prop. 2025/26:34 | |
| 28 kap. 3 §, | Bilaga 5 | |
| 3. på grund av beslut om för- | ||
| verkande | av villkorligt medgiven | |
| frihet enligt 19 § andra stycket eller | ||
| 34 kap. 5 §, eller | ||
| 4. som | förvandlingsstraff för | |
| böter. | ||
Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.
| 10 §8 | ||||
| Efter den villkorliga frigiv- | Efter den villkorliga frigivningen | |||
| ningen gäller en prövotid som | gäller en prövotid som motsvarar | |||
| motsvarar den strafftid som återstår | den strafftid som återstår vid | |||
| vid frigivningen, | dock minst | frigivningen, dock minst två år. | ||
| trehundrasextiofem dagar. | ||||
| Straffet är helt verkställt vid | Ett fängelsestraff är helt verk- | |||
| prövotidens | utgång | förutsatt | att | ställt vid prövotidens utgång om |
| villkorligt | medgiven frihet | inte | villkorligt medgiven frihet inte | |
| längre kan förklaras förverkad. | längre kan förklaras förverkad. | |||
12 §9
Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.
Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.
Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid prövotidens utgång.
| 8 | Senaste lydelse 2019:464. | 137 |
| 9 | Senaste lydelse 2019:464. |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
138
21§10
Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap.
23§11
| Förklaras villkorligt medgiven | Om villkorligt | medgiven | frihet |
| frihet helt eller delvis förverkad, | har förklarats förverkad ska det som | ||
| ska med avseende på frågan om ny | har förverkats anses som ett eget | ||
| villkorlig frigivning vad som för- | fängelsestraff och | verkställas och | |
| verkats anses som nytt fängelsestraff. | strafftidsberäknas | enligt | straff- |
| Detsamma ska gälla vid beräkning | tidslagen (2018:1251). | ||
| av strafftid enligt strafftidslagen | |||
| (2018:1251). | |||
28kap. 3 §12
| Skyddstillsyn | får förenas med | Skyddstillsyn får förenas med |
| fängelse i lägst | fjorton dagar och | fängelse i lägst en och högst tre |
| högst tre månader. | månader. | |
Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte samtidigt döma till böter enligt 2 § eller meddela föreskrift om samhällstjänst.
| Om förhållandena kräver det, får | Om förhållandena kräver det, får |
| rätten förordna att domen på | rätten bestämma att domen på |
| fängelse skall gå i verkställighet | fängelse ska verkställas trots att |
| trots att den inte har vunnit laga | den inte har fått laga kraft. |
| kraft. |
34kap.
5 §13
| Tillämpas 1 § första stycket eller | Om 1 § första stycket tillämpas i |
| 3 § i fråga om någon som villkorligt | fråga om brott som har begåtts |
| frigetts från fängelse, ska, om | under prövotiden för någon som |
| brottet har begåtts under prövotiden, | villkorligt frigetts från fängelse, ska |
| den villkorligt medgivna friheten | hela den villkorligt medgivna fri- |
| eller en del av denna förklaras | heten förklaras förverkad om inte |
| förverkad om inte särskilda skäl talar | särskilda skäl talar mot det. |
mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta
1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
| 2. om lång tid har förflutit mellan | 2. om lång tid har förflutit mellan |
| brotten, eller | brotten eller mellan tidpunkten för |
10Senaste lydelse 2019:464.
11Senaste lydelse 2018:1253.
12Senaste lydelse 1998:604.
13Senaste lydelse 2019:464.
| den villkorliga frigivningen och | |||||
| den nya brottsligheten, eller | |||||
| 3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt. | |||||
| Om rätten inte beslutar om | Om rätten inte beslutar om | ||||
| förverkande enligt första stycket, får | förverkande enligt första stycket, får | ||||
| den besluta om åtgärd som avses i | den besluta om åtgärd som avses i | ||||
| 26 kap. | 19 § | första | stycket eller | 26 kap. 19 § första stycket eller | |
| förlänga | prövotiden med | högst | förlänga prövotiden med högst ett | ||
| trehundrasextiofem | dagar | utöver | år utöver den tid som följer av | ||
| den tid som följer av 26 kap. 10 §. | 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte | ||||
| Rätten får dock inte besluta om | besluta om elektronisk övervakning | ||||
| elektronisk | övervakning | enligt | enligt 26 kap. 17 §. | ||
| 26 kap. 17 §. | |||||
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket, 6 a och 7 §§ i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet,
b) fängelsestraff på livstid som omvandlats till fängelsestraff på viss tid före ikraftträdandet, och
c) fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet och som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
3.För fängelsestraff som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet som har meddelats före ikraftträdandet gäller 26 kap. 6 § och 8 § första stycket i den äldre lydelsen.
4.För fängelsestraff som har dömts ut före ikraftträdandet gäller 26 kap.
10§ första stycket i den äldre lydelsen.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
139
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
140
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 26 kap. 6 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
| Lydelse enligt 2.1 | Föreslagen lydelse |
26kap. 6 §1
| När tre fjärdedelar av ett | När tre fjärdedelar av ett | ||||
| tidsbestämt | fängelsestraff | som | tidsbestämt | fängelsestraff | som |
| uppgår till sex år eller mer har | uppgår till tre år eller mer har | ||||
| avtjänats ska den dömde friges | avtjänats ska den dömde friges | ||||
| villkorligt. Den som avtjänar ett | villkorligt. Den som avtjänar ett | ||||
| fängelsestraff som är kortare än sex | fängelsestraff som är kortare än tre | ||||
| år ska friges villkorligt när två | år ska friges villkorligt när två | ||||
| tredjedelar | av fängelsestraffet | har | tredjedelar | av fängelsestraffet | har |
| avtjänats. | avtjänats. | ||||
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter eller från fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet, och b) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut efter ikraftträdandet och
som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse 0000:000.
| Förslag till lag om ändring i brottsbalken | Prop. 2025/26:34 |
| Bilaga 5 | |
| Härigenom föreskrivs att 26 kap. 6 § brottsbalken ska ha följande lydelse. |
| Lydelse enligt 2.2 | Föreslagen lydelse |
26kap. 6 §1
| När tre fjärdedelar av ett | När tre fjärdedelar av ett |
| tidsbestämt fängelsestraff som | tidsbestämt fängelsestraff har |
| uppgår till tre år eller mer har | avtjänats ska den dömde friges |
| avtjänats ska den dömde friges | villkorligt. |
| villkorligt. Den som avtjänar ett | |
| fängelsestraff som är kortare än tre | |
| år ska friges villkorligt när två | |
| tredjedelar av fängelsestraffet har | |
| avtjänats. |
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter eller från fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2, Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a)fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet, och
b)fängelsestraff på viss tid som har dömts ut efter ikraftträdandet och som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
| 1 Senaste lydelse 0000:000. | 141 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
142
Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
Härigenom föreskrivs att 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
15 §1
Om böter inte har kunnat drivas in och det beror på trots från den bötfällde, ska böterna på talan av åklagare förvandlas till fängelse. Bötesförvandling ska också ske om det av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
Om den bötfällde, när förvandlingsstraffet ska beslutas, är skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, ska också
| dessa böter förvandlas. | |||
| Förvandlingsstraffet | ska | Förvandlingsstraffet | ska |
| bestämmas till fängelse i lägst | bestämmas till fängelse i lägst en | ||
| fjorton dagar och högst tre | och högst tre månader. | ||
| månader. | |||
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
1Senaste lydelse 2020:1074.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet vann laga kraft.
En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tolv år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet fick laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
143
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)
Härigenom föreskrivs i fråga om fängelselagen (2010:610) dels att 10 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 12 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
10kap. 4 §
En intagen som ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, får vistas utanför anstalt i den utsträckning som den myndighet som ansvarar för utredningen bedömer är nödvändig för att utredningen ska kunna genomföras.
En intagen som ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet enligt 12 kap. 6 § eller enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, får vistas utanför anstalt i den utsträckning som den myndighet som ansvarar för utredningen bedömer är nödvändig för att utredningen ska kunna genomföras.
144
12kap. 6 §
Kriminalvården får besluta om att inhämta en utredning med utlåtande om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag (riskutredning).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
| med | stöd | av | 8 kap. | 7 § |
| regeringsformen | meddela | före- | ||
skrifter om hur en riskutredning
enligt första stycket ska genomföras.
7 §
Beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för nya brott av allvarligt slag får bara meddelas om en riskutredning enligt 6 § har inhämtats. En sådan utredning behöver dock inte inhämtas om det är uppenbart obehövligt.
8 §
En riskutredning som beslutats enligt 6 § ska utföras skyndsamt och ges in till Kriminalvården inom
sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till ansvarig myndighet.
9 §
Ett
En urinprovtagning får inte utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska.
10 §
Sådana uppgifter om den dömde som behövs för genomförandet av en riskutredning som beslutats enligt 6 § ska lämnas ut av
1.Försäkringskassan, trots att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
2.Arbetsförmedlingen, trots att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 28 kap. 11 eller 12 § samma lag,
3.Kriminalvården, trots att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 35 kap. 15 § samma lag,
4.Migrationsverket, trots att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 37 kap. 1 § samma lag,
5.Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, trots att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 38 kap. 1 § första stycket 1, 2, 3 eller 5 samma lag, och
6.den som bedriver verksamhet där det gäller sekretess enligt 25 kap.
17 kap. 11 § socialtjänstlagen (2025:000) eller 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659), trots sekretess eller tystnadsplikt.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
145
Prop. 2025/26:34
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
146
| Förslag till lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251) | Prop. 2025/26:34 | |
| Bilaga 5 | ||
| Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ strafftidslagen (2018:1251) ska ha | ||
| följande lydelse. | ||
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | |
19 §
Om flera fängelsestraff på viss tid verkställs samtidigt, ska den sammanlagda fängelsetiden i dagar läggas till grund för beräkningen av strafftiden.
Detta gäller dock inte tid för fängelse som verkställs
1.med tillämpning av 26 kap. 6 § andra stycket brottsbalken,
2.med anledning av dom enligt 28 kap. 3 § brottsbalken,
3.på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 § brottsbalken, eller
4.som förvandlingsstraff för böter enligt 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189).
21 §
En dömd ska meddelas ett strafftidsbeslut som fastställer
1.dagen för strafftidens början,
2.fängelsestraffets längd i dagar,
| 3. antalet dagar som ska tillgodo- | 3. antalet dagar som | ska till- | |||
| räknas | av | tidigare | frihets- | godoräknas av tidigare frihets- | |
| berövande, och | berövande, | ||||
| 4. dagen för strafftidens slut. | 4. dagen för strafftidens slut, | ||||
| 5. tidigaste dag för villkorlig fri- | |||||
| givning, | |||||
| 6. återstående strafftid | i dagar, | ||||
| och | |||||
| 7. dagen för prövotidens utgång. | |||||
Om fängelsestraffet uppgår till mer än trettio dagar, ska beslutet även fastställa
1.tidigaste dag för villkorlig frigivning,
2.återstående strafftid i dagar,
och
3.dagen för prövotidens utgång.
Om ett beslut enligt första stycket avser ett fängelsestraff på livstid, ska beslutet fastställa
1. dagen för strafftidens början, och
147
Prop. 2025/26:34 Bilaga 5
148
2.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande om straffet tidsbestäms.
Beslutet ska meddelas utan dröjsmål.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2.För beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet som har meddelats före ikraftträdandet gäller 19 § i den äldre lydelsen.
Förteckning över remissinstanserna
Prop. 2025/26:34 Bilaga 6
Efter remiss har yttrande över utkastet till lagrådsremiss lämnats av Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Arbetsmiljöverket, Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Brottsofferjouren Sverige, Brottsoffermyndigheten, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Eskilstuna tingsrätt, Fackförbundet ST, Folkhälsomyndigheten, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm, Försäkringskassan, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Göteborgs universitet (Centrum för etik, juridik och mental hälsa, CELAM), Hovrätten för Övre Norrland, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jämställdhetsmyndigheten, Kalmar tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Kriminalvården, Kristianstads tingsrätt, Lunds tingsrätt, Migrationsverket, Norrköpings tingsrätt, Polismyndigheten, , Rättsmedicinalverket, Seko Kriminalvård, Skyddsvärnet, Socialstyrelsen, Solna tingsrätt, Statens institutionsstyrelse, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet (Juridiska institutionen och Kriminologiska institutionen), Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Sveriges Kommuner och Regioner, Säkerhetspolisen, Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, Umeå universitet (Juridiska institutionen), Uppsala universitet (Juridiska fakulteten och Nationellt centrum för kvinnofrid), Åklagarmyndigheten, Övervakningsnämnden Göteborg, Övervakningsnämnden Malmö och Övervakningsnämnden Sundsvall.
Linnéuniversitetet, Malmö universitet (Institutionen för kriminologi), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) samt Riksdagens ombudsmän (JO), har avstått från att yttra sig.
Svar har inte inkommit från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks),
149
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
150
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 8 §, 26 kap. 1, 2,
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
25kap. 8 §1
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.
26kap. 1 §2
Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet
| för brottet. | |
| Fängelse på viss tid får inte | Fängelse på viss tid får inte |
| understiga fjorton dagar och inte | understiga en månad och inte |
| överstiga tio år. Om fängelse på | överstiga tio år. Om fängelse på |
| längre tid än tio år och på livstid är | längre tid än tio år och på livstid är |
| föreskrivet för brottet eller om det | föreskrivet för brottet eller om det |
| följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock | följer av 2, 3 eller 3 a §, får dock |
| fängelse på viss tid bestämmas till | fängelse på viss tid bestämmas till |
| högst arton år. När fängelse i | högst arton år. När fängelse i |
| förening med skyddstillsyn döms ut | förening med skyddstillsyn döms ut |
| enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om | enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om |
| tiden för fängelsestraffet vad som | tiden för fängelsestraffet vad som |
| föreskrivs i den paragrafen. | föreskrivs i den paragrafen. |
I fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns särskilda föreskrifter.
1Senaste lydelse 1991:240.
2Senaste lydelse 2023:257.
| 2 §3 | Prop. 2025/26:34 |
| Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse | Bilaga 7 |
| kan följa på något av brotten. | |
| Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som | |
| kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen | |
| sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida | |
| det svåraste straffet med mer än |
1.ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
2.två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
3.fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.
| Vid | tillämpningen av | andra | Vid | tillämpningen | av | andra | ||
| stycket | ska | bötesstraff | anses | stycket | ska | bötesstraff | anses | |
| motsvara fängelse i fjorton dagar. | motsvara fängelse i en månad. | |||||||
| Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas. | ||||||||
| 6 §4 | ||||||||
| När två tredjedelar av ett | När tre fjärdedelar av ett | |||||||
| tidsbestämt | fängelsestraff, | dock | tidsbestämt | fängelsestraff | som | |||
| minst trettio dagar, har avtjänats | uppgår till sex år eller mer har | |||||||
| ska den dömde friges villkorligt. | avtjänats ska den dömde friges | |||||||
| villkorligt. Den som | avtjänar ett | |||||||
fängelsestraff som är kortare än sex år ska friges villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
| Villkorlig frigivning får inte ske | Villkorlig frigivning får inte ske | |
| från fängelse som har dömts ut | från | |
| enligt 28 kap. 3 § eller från ett | 1. fängelse som har dömts ut | |
| förvandlingsstraff för böter. | enligt 28 kap. 3 §, | |
| 2. ett förvandlingsstraff för böter, | ||
| eller | ||
| 3. fängelse som | verkställs på | |
| grund av beslut om förverkande av | ||
| villkorligt medgiven | frihet enligt | |
| 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §. | ||
6 a §5
| Om det finns särskilda skäl mot | Om det finns skäl mot villkorlig |
| villkorlig frigivning, ska den | frigivning, ska den skjutas upp |
| skjutas upp enligt vad som framgår | enligt vad som framgår av 7 §. Vid |
| av 7 §. Vid bedömningen av om det | bedömningen av om det finns skäl |
3Senaste lydelse 2009:396.
4Senaste lydelse 2018:1253.
| 5 Senaste lydelse 2021:74. | 151 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
152
| finns särskilda skäl mot villkorlig | mot villkorlig frigivning ska det |
| frigivning ska det särskilt beaktas | särskilt beaktas om den dömde |
| om den dömde under verkställig- | under verkställigheten i kriminal- |
| heten i kriminalvårdsanstalt | vårdsanstalt |
1.inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2.annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Om den dömde avtjänar fängelse i minst
1. fyra år för brottslighet mot liv, hälsa, frihet eller frid, eller
2. två år för brott som har utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form
ska den villkorliga frigivningen skjutas upp om det finns en konkret och beaktansvärd risk för att han eller hon begår nya brott av allvarligt slag.
7 §6
Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i beslutet anges med hur många dagar det ska ske.
När antalet dagar som den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst etthundraåttio dagar åt gången.
6Senaste lydelse 2018:1253.
| 8 §7 | ||||
| Om flera fängelsestraff verkställs | Om flera fängelsestraff verkställs | |||
| samtidigt, ska vid tillämpning av | samtidigt, ska vid tillämpning av | |||
| 6 § första stycket hänsyn tas till den | 6 § första stycket hänsyn tas till den | |||
| sammanlagda fängelsetiden. Detta | sammanlagda fängelsetiden. Detta | |||
| gäller dock inte tid för fängelse som | gäller dock inte tid för fängelse som | |||
| verkställs med tillämpning av 6 § | verkställs | |||
| andra stycket eller som dömts ut | 1. med tillämpning av 6 § andra | |||
| enligt 28 kap. 3 § eller förvandlings- | stycket, | |||
| straff för böter. | 2. med | anledning av | en | dom |
| enligt 28 kap. 3 §, | ||||
| 3. på grund av ett beslut om för- | ||||
| verkande | av villkorligt | medgiven | ||
| frihet enligt 19 § andra stycket eller | ||||
| 34 kap. 5 §, eller | ||||
| 4. som | förvandlingsstraff | för | ||
| böter. | ||||
Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande
| av tid för frihetsberövande. | ||||
| 10 §8 | ||||
| Efter den villkorliga frigiv- | Efter den villkorliga frigivningen | |||
| ningen gäller en prövotid som | gäller en prövotid som motsvarar | |||
| motsvarar den strafftid som återstår | den strafftid som återstår vid | |||
| vid frigivningen, | dock minst | frigivningen, dock minst två år. | ||
| trehundrasextiofem dagar. | ||||
| Straffet är helt verkställt vid | Ett fängelsestraff är helt verk- | |||
| prövotidens | utgång | förutsatt | att | ställt vid prövotidens utgång om |
| villkorligt | medgiven frihet | inte | villkorligt medgiven frihet inte | |
| längre kan förklaras förverkad. | längre kan förklaras förverkad. | |||
12 §9
Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.
Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.
7Senaste lydelse 2018:1253.
8Senaste lydelse 2019:464.
9Senaste lydelse 2019:464.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
153
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid prövotidens utgång.
dig till fortsatt brottslighet eller om det finns särskilda skäl.
Övervakningen upphör vid prövotidens utgång eller vid den tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar.
154
21§10
Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap.
23§11
| Förklaras villkorligt medgiven | Om villkorligt | medgiven | frihet |
| frihet helt eller delvis förverkad, | har förklarats förverkad ska det som | ||
| ska med avseende på frågan om ny | har förverkats anses som ett eget | ||
| villkorlig frigivning vad som för- | fängelsestraff och | verkställas och | |
| verkats anses som nytt fängelsestraff. | strafftidsberäknas | enligt | straff- |
| Detsamma ska gälla vid beräkning | tidslagen (2018:1251). | ||
| av strafftid enligt strafftidslagen | |||
| (2018:1251). | |||
28 kap.
3§12
| Skyddstillsyn | får förenas med | Skyddstillsyn får förenas med |
| fängelse i lägst | fjorton dagar och | fängelse i lägst en och högst tre |
| högst tre månader. | månader. | |
Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte samtidigt döma till böter enligt 2 § eller meddela föreskrift om samhällstjänst.
| Om förhållandena kräver det, får | Om förhållandena kräver det, får |
| rätten förordna att domen på | rätten bestämma att domen på |
| fängelse skall gå i verkställighet | fängelse ska verkställas trots att |
| trots att den inte har vunnit laga | den inte har fått laga kraft. |
| kraft. |
34kap.
5 §13
| Tillämpas 1 § första stycket eller | Om 1 § första stycket tillämpas i |
| 3 § i fråga om någon som villkorligt | fråga om brott som har begåtts |
| frigetts från fängelse, ska, om | under prövotiden för någon som |
| brottet har begåtts under prövotiden, | villkorligt frigetts från fängelse, ska |
| den villkorligt medgivna friheten | hela den villkorligt medgivna |
10Senaste lydelse 2019:464.
11Senaste lydelse 2018:1253.
12Senaste lydelse 1998:604.
13Senaste lydelse 2019:464.
| eller en del av denna förklaras | friheten förklaras förverkad om inte |
| förverkad om inte särskilda skäl talar | särskilda skäl talar mot det. |
mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta
1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
| 2. om lång tid har förflutit mellan | 2. om lång tid har förflutit mellan | ||||
| brotten, eller | brotten eller mellan tidpunkten för | ||||
| den villkorliga frigivningen och | |||||
| den nya brottsligheten, eller | |||||
| 3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt. | |||||
| Om rätten inte beslutar om | Om rätten inte beslutar om | ||||
| förverkande enligt första stycket, får | förverkande enligt första stycket, får | ||||
| den besluta om åtgärd som avses i | den besluta om åtgärd som avses i | ||||
| 26 kap. | 19 § | första | stycket eller | 26 kap. 19 § första stycket eller | |
| förlänga | prövotiden med | högst | förlänga prövotiden med högst ett | ||
| trehundrasextiofem | dagar | utöver | år utöver den tid som följer av | ||
| den tid som följer av 26 kap. 10 §. | 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte | ||||
| Rätten får dock inte besluta om | besluta om elektronisk övervakning | ||||
| elektronisk | övervakning | enligt | enligt 26 kap. 17 §. | ||
| 26 kap. 17 §. | |||||
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
37kap.
7 §14
Kriminalvårdens beslut i frågor som avses i 26 kap. 12 § första stycket, 13 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16 och 17 §§ och 19 § första stycket samt 28 kap. 7 § får överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven.
14Senaste lydelse 2021:249.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
155
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
156
11§15
| Beslut av en övervakningsnämnd | Beslut av en övervakningsnämnd | ||||
| i frågor som avses i 26 kap. 12 § | i frågor som avses i 26 kap. 12, 16, | ||||
| första stycket, 16, 17, 19 och 22 §§ | 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 7 och | ||||
| samt | 28 kap. | 7 och | 11 §§ får | 11 §§ får överklagas till tingsrätten | |
| överklagas till tingsrätten i den ort | i den ort där övervakningsnämnden | ||||
| där övervakningsnämnden ligger. | ligger. Om beslutet rör frågor som | ||||
| Om beslutet rör frågor som avses i | avses i 26 kap. 12, 16, 17 eller 19 § | ||||
| 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17 | eller 28 kap. 7 §, får det överklagas | ||||
| eller 19 § eller 28 kap. 7 §, får det | av Kriminalvården. Överklagandet | ||||
| överklagas av | Kriminalvården. | ska ges in till övervaknings- | |||
| Överklagandet ska ges in till över- | nämnden. Klagotiden räknas från | ||||
| vakningsnämnden. Klagotiden räk- | den dag då den klagande fick del av | ||||
| nas från den dag då den klagande | beslutet. Vid överklagande gäller | ||||
| fick del | av beslutet. Vid över- | lagen (1996:242) om domstols- | |||
| klagande | gäller | lagen | (1996:242) | ärenden. Övervakningsnämnden | |
| om | domstolsärenden. | Övervak- | ska dock inte vara part i domstolen. | ||
ningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.
Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket, 6 a och 7 §§ i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet,
b) fängelsestraff på livstid som omvandlats till fängelsestraff på viss tid före ikraftträdandet, och
c) fängelsestraff som dömts ut efter ikraftträdandet och som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
3.För fängelsestraff som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet som har meddelats före ikraftträdandet gäller 26 kap. 6 § och 8 § första stycket i den äldre lydelsen.
4.För fängelsestraff som har dömts ut före ikraftträdandet gäller 26 kap. 10 § första stycket i den äldre lydelsen.
15Senaste lydelse 2021:249.
| Förslag till lag om ändring i brottsbalken | Prop. 2025/26:34 |
| Bilaga 7 | |
| Härigenom föreskrivs att 26 kap. 6 § brottsbalken ska ha följande lydelse. |
| Lydelse enligt 2.1 | Föreslagen lydelse |
26kap. 6 §1
| När tre fjärdedelar av ett tids- | När tre fjärdedelar av ett tids- |
| bestämt fängelsestraff som uppgår | bestämt fängelsestraff som uppgår |
| till sex år eller mer har avtjänats ska | till tre år eller mer har avtjänats ska |
| den dömde friges villkorligt. Den | den dömde friges villkorligt. Den |
| som avtjänar ett fängelsestraff som | som avtjänar ett fängelsestraff som |
| är kortare än sex år ska friges | är kortare än tre år ska friges |
| villkorligt när två tredjedelar av | villkorligt när två tredjedelar av |
| fängelsestraffet har avtjänats. | fängelsestraffet har avtjänats. |
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1.fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2.ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet, och b) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut efter ikraftträdandet och
som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
| 1 Senaste lydelse 2025:000. | 157 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
158
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 26 kap. 6 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
| Lydelse enligt 2.2 | Föreslagen lydelse |
26kap. 6 §1
| När tre fjärdedelar av ett tids- | När tre fjärdedelar av ett tids- |
| bestämt fängelsestraff som uppgår | bestämt fängelsestraff har avtjänats |
| till tre år eller mer har avtjänats ska | ska den dömde friges villkorligt. |
| den dömde friges villkorligt. Den | |
| som avtjänar ett fängelsestraff som | |
| är kortare än tre år ska friges |
villkorligt när två tredjedelar av fängelsestraffet har avtjänats.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt längre tid än om verkställighet hade skett i den andra staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från
1.fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 §,
2.ett förvandlingsstraff för böter, eller
3.fängelse som verkställs på grund av beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 §.
1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.Bestämmelserna i 26 kap. 6 § första stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för
a) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet, och b) fängelsestraff på viss tid som har dömts ut efter ikraftträdandet och
som verkställs gemensamt med fängelsestraff som dömts ut eller som omvandlats till fängelse på viss tid före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse 2025:000.
Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
Härigenom föreskrivs att 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189) ska ha följande lydelse.
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
15 §1
Om böter inte har kunnat drivas in och det beror på trots från den bötfällde, ska böterna på talan av åklagare förvandlas till fängelse. Bötesförvandling ska också ske om det av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
Om den bötfällde, när förvandlingsstraffet ska beslutas, är skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, ska också
| dessa böter förvandlas. | ||
| Förvandlingsstraffet ska bestäm- | Förvandlingsstraffet ska bestäm- | |
| mas till fängelse i lägst fjorton | mas till fängelse i lägst en och högst | |
| dagar och högst tre månader. | tre månader. | |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
| 1 Senaste lydelse 2020:1074. | 159 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet vann laga kraft.
En ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tolv år av livstidsstraffet. Om ansökan avslås, får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att beslutet fick laga kraft.
160
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)
Härigenom föreskrivs i fråga om fängelselagen (2010:610) dels att 10 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 12 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
10kap. 4 §
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
En intagen som ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, får vistas utanför anstalt i den utsträckning som den myndighet som ansvarar för utredningen bedömer är nödvändig för att utredningen ska kunna genomföras.
En intagen som ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet enligt 12 kap. 6 § eller enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, får vistas utanför anstalt i den utsträckning som den myndighet som ansvarar för utredningen bedömer är nödvändig för att utredningen ska kunna genomföras.
12kap. 6 §
Kriminalvården får besluta om att hämta in en utredning med utlåtande om risken för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag (riskutredning).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur en riskutredning enligt första stycket ska genomföras.
7 §
Beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av risk för nya brott av allvarligt slag får bara meddelas om en riskutredning enligt 6 § har hämtats in. En sådan utredning behöver dock inte hämtas in om det är uppenbart obehövligt.
161
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
162
8 §
En riskutredning enligt 6 § ska utföras av Rättsmedicinalverket. Utredningen ska utföras skyndsamt och ges in till Kriminalvården inom sex veckor från det att beslutet om riskutredning kom in till Rättsmedicinalverket.
9 §
Ett
En urinprovtagning får inte utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska.
10 §
Sådana uppgifter om den dömde som behövs för genomförandet av en riskutredning enligt 6 § ska lämnas ut till Rättsmedicinalverket från en verksamhet där det gäller
| 1. sekretess | enligt | 25 kap. |
| 1 § eller 35 kap. | ||
| 15 § offentlighets- och | sekretess- | |
| lagen (2009:400), eller | ||
| 2. tystnadsplikt | enligt 29 § lagen | |
(1993:387) om stöd och service till
| vissa funktionshindrade, | 6 kap. | |
| 12 § | patientsäkerhetslagen | |
| (2010:659) | eller 17 kap. | 11 § |
socialtjänstlagen (2025:400).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
| Förslag till lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251) | Prop. 2025/26:34 | |
| Bilaga 7 | ||
| Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ strafftidslagen (2018:1251) ska ha | ||
| följande lydelse. | ||
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | |
19 §
Om flera fängelsestraff på viss tid verkställs samtidigt, ska den sammanlagda fängelsetiden i dagar läggas till grund för beräkningen av strafftiden.
Detta gäller dock inte tid för fängelse som verkställs
1.med tillämpning av 26 kap. 6 § andra stycket brottsbalken,
2.med anledning av en dom enligt 28 kap. 3 § brottsbalken,
3.på grund av ett beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. 19 § andra stycket eller 34 kap. 5 § brottsbalken, eller
4.som förvandlingsstraff för böter enligt 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189).
21 §
En dömd ska meddelas ett strafftidsbeslut som fastställer
1.dagen för strafftidens början,
2.fängelsestraffets längd i dagar,
| 3. antalet dagar som ska tillgodo- | 3. antalet dagar som | ska till- | |||
| räknas | av | tidigare | frihets- | godoräknas av tidigare frihets- | |
| berövande, och | berövande, | ||||
| 4. dagen för strafftidens slut. | 4. dagen för strafftidens slut, | ||||
| 5. tidigaste dag för villkorlig fri- | |||||
| givning, | |||||
| 6. återstående strafftid | i dagar, | ||||
| och | |||||
| 7. dagen för prövotidens utgång. | |||||
Om fängelsestraffet uppgår till mer än trettio dagar, ska beslutet även fastställa
1.tidigaste dag för villkorlig frigivning,
2.återstående strafftid i dagar,
och
3.dagen för prövotidens utgång.
Om ett beslut enligt första stycket avser ett fängelsestraff på livstid, ska beslutet fastställa
1. dagen för strafftidens början, och
163
Prop. 2025/26:34 Bilaga 7
164
2.antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande om straffet tidsbestäms.
Beslutet ska meddelas utan dröjsmål.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2.För beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet som har meddelats före ikraftträdandet gäller 19 § i den äldre lydelsen.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
Närvarande: F.d. justitierådet Gudmund Toijer samt justitieråden Marie Jönsson och Jonas Malmberg
Skärpta regler för villkorlig frigivning
Enligt en lagrådsremiss den 28 augusti 2025 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag om ändring i brottsbalken,
2.lag om ändring i brottsbalken,
3.lag om ändring i brottsbalken,
4.lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
5.lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,
6.lag om ändring i fängelselagen (2010:610),
7.lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251).
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Filip Lindström och Linn Lundmark.
Förslagen föranleder följande yttrande.
Allmänt
Förslagen utgår från den kriminalpolitiska ståndpunkten att det finns behov av att skärpa innehållet i fängelsestraffet i syfte att åstadkomma ökat samhällsskydd och ökat skydd för brottsoffer, främst genom att den dömde under fängelsestraffet förhindras att begå nya brott utanför anstalten. Av remissutfallet framgår att denna utgångspunkt är omstridd. Det ingår dock inte i den granskning som Lagrådet ska göra att bedöma förslagens ändamålsenlighet från andra syften än de som regeringen angett (jfr 8 kap. 22 § 4 regeringsformen).
Förslagen till lag om ändring i brottsbalken
26 kap. 6 § (lagförslag
Förslaget i första stycket innebär att den andel av ett tidsbestämt fängelsestraff som ska avtjänas innan villkorlig frigivning blir aktuell höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar av strafftiden. Den avsikt som uttalas i remissen är att höjningen ska gälla generellt, alltså oavsett fängelsestraffets längd. Förslaget innebär dock att höjningen genomförs i tre steg. I ett första steg ska höjningen avse tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. I det andra steget dras gränsen vid fängelsestraff på tre år eller mer, varefter höjningen i det tredje steget får fullt genomslag. Det första steget ska enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 2026, medan de
165
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
166
båda avslutande stegen ska träda i kraft den dag som regeringen i respektive fall bestämmer.
Skälen för det stegvisa ikraftträdandet är att hänföra till Kriminalvårdens kapacitet snarare än till överväganden om den villkorliga frigivningens betydelse och funktion. Det är oklart när höjningen till tre fjärdedelar av strafftiden kommer att gälla fullt ut, vilket innebär att reglerna under mellantiden kan skapa ej avsedda tröskeleffekter och inte svara mot den i remissen angivna tanken att reglerna i så stor utsträckning som möjligt ska vara lika för alla.
Även om detta inger vissa betänkligheter finns det enligt Lagrådets mening inte något principiellt hinder mot att ändringen genomförs enligt förslagen. Reglerna får även för de två första stegen anses ha fått ett förutsebart innehåll och möjliggöra en likformig praxis kopplad till fängelsestraffets längd.
Övergångsbestämmelserna ligger i linje med vad som har tillämpats tidigare vid vissa liknande ändringar och innebär att den äldre lydelsen av 6 § ska gälla för fängelsestraff på viss tid som har dömts ut före ikraftträdandet. Den äldre lydelsen ska tillämpas även när ett fängelsestraff har dömts ut efter ikraftträdandet, om det verkställs gemensamt med ett fängelsestraff som dömts ut före ikraftträdandet. (Jfr övergångsbestämmelserna till 6 § i lydelse enligt SFS 1993:201 och SFS 1998:604 samt prop. 1992/93:4 s. 67 och prop. 1997/98:96 s. 336 f.) Enligt vad som har upplysts i anslutning till föredragningen avses med uttrycket ”dömts ut” tidpunkten för den dom som får laga kraft. Den äldre lydelsen gäller om domen meddelats före ikraftträdandet, även om domen får laga kraft därefter.
Remissen innehåller också några uttalanden – främst avseende samhällsskyddet – vilka får uppfattas som skäl för att höjningen till tre fjärdedelar först bör genomföras för brottslighet som är särskilt allvarlig. Att även mer praktiska hänsyn har haft betydelse för genomförandet – något som inte torde vara helt ovanligt – kan inte i sig hindra ett ikraftträdande i flera steg (jfr prop. 1989/90:7 s. 39 f.).
26 kap. 6 a §
I paragrafens första stycke föreslås att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp på visst sätt, om det finns ”skäl” för det. Bestämmelsen ändrades redan 2021 så att det inte längre krävdes synnerliga skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen; det räcker att det finns särskilda skäl. Enligt lagrådsremissen ska det vara tillräckligt att det finns skäl mot villkorlig frigivning. Vid bedömningen av om det finns skäl mot villkorlig frigivning ska det ”särskilt beaktas” om den dömde under verkställigheten
ikriminalvårdsanstalt
1.inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2.annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Lagtextens utformning kan ge intrycket att det som står i punkterna är enbart exempel på de typer av omständigheter som kan beaktas och att även andra skäl ska kunna vägas in i bedömningen. Lagrådet ifrågasätter
| om bestämmelsen ska tolkas på det sättet. I det nya andra stycket anges | Prop. 2025/26:34 |
| förutsättningarna för att en återfallsrisk ska medföra att den villkorliga | Bilaga 8 |
| frigivningen skjuts upp och den bestämmelsen måste anses utgöra en | |
| uttömmande reglering av när en återfallsrisk kan utgöra skäl att skjuta upp | |
| frigivningen. Enligt Lagrådets uppfattning kan en återfallsrisk i mindre | |
| kvalificerade fall inte vara ett skäl för att med stöd av första stycket skjuta | |
| upp frigivningen. Vilka andra skäl än de som omnämns i första stycket | |
| som bör kunna medföra att frigivningen skjuts upp framgår inte, annat än | |
| att de varken behöver vara synnerliga eller särskilda. Mot bakgrund härav | |
| bör punkterna 1 och 2 enligt Lagrådets mening anses uttömmande ange | |
| vilka typer av omständigheter som kan föranleda att frigivningen skjuts | |
| upp med stöd av första stycket. Att till rättstillämpningen överlämna | |
| frågan om vilka ”skäl” – utan något kvalificerande rekvisit – som bör | |
| medföra att frigivningen skjuts upp, skulle leda till en brist på | |
| förutsebarhet, särskilt som det inte görs tydligt vilka ytterligare fall som | |
| första stycket ska omfatta. Lagrådet föreslår därför att första stycket få | |
| följande utformning. | |
| Om den dömde under verkställigheten i kriminalvårdsanstalt | |
| 1. inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till | |
| att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes | |
| anpassning i samhället, eller | |
| 2. annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor | |
| som gäller för verkställigheten | |
| ska den villkorliga frigivningen, om det finns skäl för det, skjutas upp | |
| enligt vad som framgår av 7 §. | |
| I andra stycket föreslås en ny regel om att den villkorliga frigivningen ska | |
| skjutas upp vid risk för återfall, om den dömde avtjänar fängelsestraff av | |
| viss längd för vissa typer av brott. I första punkten avses brottslighet mot | |
| liv, hälsa, frihet eller frid medan andra punkten tar sikte på brott som har | |
| utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Den föreslagna | |
| lagtexten ger intryck av att fängelse om minst fyra år respektive minst två | |
| år ska avse just den angivna typen av brott. Av författningskommentaren | |
| framgår dock att avsikten är en annan; vid flerfaldig brottslighet ska det | |
| vara tillräckligt att avtjänandet till någon del avser den typ av brott som | |
| nämns. Enligt Lagrådets mening bör den avsikten komma till tydligare | |
| uttryck i lagtexten på följande sätt. | |
| Om den dömde avtjänar fängelse i minst | |
| 1. fyra år och avtjänandet åtminstone till någon del avser brottslighet | |
| mot liv, hälsa, frihet eller frid, eller | |
| 2. två år och avtjänandet åtminstone till någon del avser brott som har | |
| utgjort led i en brottslighet som utövats i organiserad form | |
| ska den villkorliga frigivningen skjutas upp om det finns en konkret och | |
| beaktansvärd risk för att den dömde begår nya brott av allvarligt slag. | 167 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
168
Enligt Lagrådets uppfattning medför dock andra stycket även i övrigt vissa tolknings- och tillämpningssvårigheter. Punkten 1 för närmast tanken till de kapitel i brottsbalken – 3, 4 och 6 kap. – som handlar om brotten mot person och som i några fall bär just rubriken brott mot liv och hälsa samt brott mot frihet och frid. Tillämpningsområdet ska dock vara mer vidsträckt än så och omfatta gärningar med inslag av brott mot liv, hälsa, frihet eller frid, även när det primära skyddssyftet för en aktuell straffbestämmelse är ett annat och brottmålet därför varit inriktat på andra gärningsmoment. Det får förutsättas att de inslag av våld, allvarliga hot om våld eller frihetsberövande som kan medföra att bestämmelsen blir tillämplig ska framgå av de delar av åklagarens gärningsbeskrivning som domstolen funnit bevisade.
Enligt remissen är det för en tillämpning av punkten 2 inte nödvändigt att domstolen i brottmålet har hänvisat till 29 kap. 2 § 6 brottsbalken; enligt den bestämmelsen är det en försvårande omständighet om brottet har utgjort ett led i en brottslighet som har utövats i organiserad form. Det finns inte heller något undantagslöst krav på att det uttryckligen ska framgå av domen att brottsligheten har utövats i organiserad form, även om det som regel ska krävas. Även punkten 2 kommer därmed – och antagligen i högre grad än punkten 1 – att ställa stora krav på tolkning av brottmålsdomen och i vissa fall föra med sig nya bedömningar av det sammanhang där brottet ingår.
Till detta kommer, enligt andra stycket, en riskbedömning (som innehåller en prövning under medverkan av expertmyndighet) och ett krav på befarade nya brott av allvarligt slag (vilket enligt remissen synes förutsätta någon form av straffvärdebedömning).
Det är alltså i andra stycket fråga om en reglering som är sammansatt av flera i sig ganska svårtillämpade moment. Till en del är regleringen dock uppbyggd kring kända begrepp, och praxis på närliggande områden torde kunna ge viss vägledning. Det finns skäl att i förarbetena ge ytterligare vägledning för hur bedömningen i olika avseenden bör göras. Av central betydelse är också att formerna för prövningen uppfyller höga krav på rättssäkerhet.
Prövningsordningen
Enligt lagrådsremissen ska beslut att senarelägga den villkorliga frigivningen på grund av återfallsrisk fattas enligt den ordning som idag gäller för beslut om att skjuta upp villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 a § brottsbalken. Ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning fattas av kriminalvården och överklagas till förvaltningsdomstol (se 26 kap. 9 § och 38 kap. 14 §).
Av Europakonventionen följer vissa minimikrav i fråga om rättssäkerhet vid frihetsberövande. Av artikel 5 framgår att varje frihetsberövande måste ha stöd i lag och falla inom någon av de kategorier som räknas upp i artikeln, t.ex. att någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av behörig domstol. Av artikeln framgår vidare att den som berövats friheten har rätt att vid en domstol begära prövning av lagligheten av frihetsberövandet och att bli frigiven om frihetsberövandet inte är lagligt.
En domstol i artikelns mening måste vara oberoende av exekutivmakten och av parterna samt uppfylla vissa grundläggande processuella garantier.
Det är möjligt att låta andra organ än domstolar besluta om frihetsberövanden, men lagligheten av sådana beslut ska på begäran kunna överprövas av domstol. I artikeln anges att domstolsprövningen ska ske snabbt.
Att en domstol dömt en person till fängelse innebär normalt att det frihetsberövande som följer av domen uppfyller kraven enligt artikel 5. För det fall att det fortsatta frihetsberövandet förutsätter nya bedömningar, som är beroende av omständigheter som inträffar under verkställigheten, krävs dock att det finns möjlighet att få dessa bedömningar prövade av domstol. Så kan vara fallet om det fortsatta frihetsberövandet av någon som avtjänat en del av ett fängelsestraff är beroende av en bedömning av faran och risken med att frige henne eller honom. Se t.ex. Europadomstolens dom den 28 maj 2002 Stafford mot Förenade kungadömet (mål nr 46295/99) och beslut den 21 juni 2011 Kafkaris mot Cypern (mål nr 9644/09). Den princip som uttrycks i domen Kafkaris är inte begränsad till att gälla livstidsdomar (se domen den 23 maj 2023 Yılmaz Aydemir mot Turkiet, mål nr 61808/19 och Guide on Article 5 of the European Convention on Human Rights – Right to liberty and security, 28 februari 2025, p 249).
Den möjlighet som kriminalvården idag har att enligt 26 kap. 6 a § (jfr det föreslagna första stycket) besluta om att skjuta upp villkorlig frigivning avser situationer där den dömde på olika sätt misskött sig under verkställigheten. De omständigheter som ligger till grund för beslutet är alltså sådana som är möjliga för kriminalvården att iaktta under verkställigheten och syftar närmast till att vara ett incitament för att de intagna t.ex. ska delta i åtgärder för att förebygga brott. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp med högst 180 dagar åt gången, men för att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp så lång tid krävs det mycket långvarig och omfattande misskötsamhet. Uppskjutning under kortare tid än en månad är det normala (se SOU 2024:48 s. 634 f.).
Den föreslagna regeln om senareläggning av den villkorliga frigivningen på grund av återfallsrisk skiljer sig från den nuvarande 6 a § i flera avseenden. Det är för den enskilde en mer ingripande åtgärd i och med att fängelsevistelsen förlängs med sex månader. Som framgått av det föregående innebär den föreslagna bestämmelsen en typ av bedömningar som normalt anförtros domstolar.
Frågan om det finns en konkret och beaktansvärd risk att den dömde begår nya brott av allvarligt slag är särskilt svårbedömd. När risken för fortsatt brottslighet i lagstiftningen utgör ett kriterium för om en person ska vara fortsatt frihetsberövad har frågan i svensk lagstiftning lämnats till domstolar. Så är fallet beträffande beslut om utskrivning från rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning liksom beslut om omvandling av fängelse på livstid, vilka delvis tjänat som förebild för den föreslagna lagregeln.
Att frågan om särskild utskrivningsprövning prövas av förvaltningsdomstol – och inte som tidigare av en utskrivningsnämnd – motiveras av bl.a. rättssäkerhetsskäl (se prop. 1990/91:58). I förarbetena till lagen om omvandling av fängelse på livstid diskuterades om frågan kunde prövas av den dåvarande Kriminalvårdsnämnden. Det framhölls att nämnden visserligen torde uppfylla Europakonventionens krav på en domstol, men att det ingav betänkligheter att lägga prövningen på en nämnd anknuten till kriminalvården (se SOU 2002:26 s. 143).
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
169
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
Den ordning som föreslås i lagrådsremissen – att Kriminalvården fattar ett beslut som kan överklagas till förvaltningsrätt – får i och för sig anses uppfylla Europakonventionens krav på möjlighet till domstolsprövning. Men den föreslagna regleringen avviker från den ordning som gäller i andra liknande fall.
När det gäller frågan om förslaget är förenligt med det krav på snabb domstolsprövning av frihetsberövande som följer av artikel 5.4 i Europakonventionen kan följande sägas.
Av lagrådsremissen framgår att beslut om senareläggning av villkorlig frigivning på grund av återfallsrisk kommer att fattas i nära anslutning till att tidpunkten för villkorlig frigivning inträder. Kriminalvårdens beslut gäller omedelbart om inte något annat beslutas. Beslutet kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol, men får inte överklagas innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. (Se 26 kap. 9 § och 38 kap.
Den föreslagna ordningen medför att den dömde till följd av kriminalvårdens beslut kan komma att vara fortsatt frihetsberövad utan domstolsprövning under så lång tid att Sverige inte uppfyller kraven i artikel 5.4. Lagrådet konstaterar att frågan inte har övervägts i lagrådsremissen. Inte heller har det övervägts om det finns andra förfaranden som bättre uppfyller kraven på snabb domstolsprövning, exempelvis genom en sista tidpunkt för Kriminalvårdens beslut som möjliggör en domstolsprövning innan villkorlig frigivning annars skulle bli aktuell.
Enligt Lagrådets uppfattning är det av stor vikt att rättssäkerhetsaspekten när det gäller prövningsordningen övervägs och tillgodoses bättre under det fortsatta lagstiftningsarbetet; i annat fall framstår inte prövningsordningen som godtagbar.
26 kap. 23 §
Om villkorligt medgiven frihet har förklarats förverkad ska, enligt förslaget, det som har förverkats anses som ett ”eget fängelsestraff” och verkställas och strafftidsberäknas enligt strafftidslagen.
Bestämmelsen är tänkt att fungera som en upplysning om att förverkande av villkorlig frigivning innebär ett fängelsestraff vilket strafftidsberäknas och verkställs enligt strafftidslagen. Att uttrycka saken som att det som förverkats är ett ”eget” fängelsestraff är inte ägnat att klargöra vad som avses. Lagrådet föreslår att bestämmelsen får följande lydelse.
Om villkorligt medgiven frihet har förklarats förverkad, ska det som har förverkats anses som ett fängelsestraff enligt strafftidslagen.
| 34 kap. 5 § | |
| Paragrafen anger vad som gäller i fråga om förverkande av villkorligt | |
| medgiven frihet, när den som har dömts till fängelse har begått ett nytt | |
| brott under prövotiden. Första stycket innehåller en presumtion för att | |
| ”hela” den villkorligt medgivna friheten ska förklaras förverkad. | |
| Betoningen att presumtionen avser hela den aktuella tiden synes närmast | |
| syfta till att tydliggöra skillnaden mot dagens lydelse som innebär att hela | |
| 170 | den villkorligt medgivna friheten ”eller en del av denna” ska förverkas. |
| Den tillför emellertid inte den nya utformningen någonting i sak, eftersom | Prop. 2025/26:34 |
| den inte öppnar för ett partiellt förverkande. | Bilaga 8 |
| Ordet ”hela” bör därför kunna utgå ur första stycket. Ett förtydligande | |
| av skillnaden mot nu gällande lydelse kan göras i författningskommen- | |
| taren. | |
| Andra stycket behandlar frågan vad som utgör särskilda skäl för att bryta | |
| första styckets presumtion om förverkande. Sedan tidigare gäller att rätten | |
| enligt andra punkten får beakta om lång tid har förflutit mellan brotten. | |
| Där föreslås nu ett tillägg så att andra punkten medger hänsyn till om lång | |
| tid har förflutit mellan brotten eller mellan tidpunkten för den villkorliga | |
| frigivningen och den nya brottsligheten. | |
| Lagrådet har i anslutning till föredragningen fått upplysningen att den | |
| nya lydelsen ska svara mot Högsta domstolens uttalanden i rättsfallen | |
| ”Återfallsförverkande I och II” NJA 2021 s. 807 I (p. 12) och II (p. 14). | |
| Vad som främst åsyftas är att tiden mellan brotten ska få begränsad | |
| betydelse, om den tilltalade har varit frihetsberövad en stor del av tiden | |
| efter den tidigare brottsligheten och fram till villkorlig frigivning; i sådana | |
| fall bör tidpunkten för det nya brottet sättas i relation till den villkorliga | |
| frigivningen. | |
| Den nya utformningen av andra punkten skapar dock en oklarhet om hur | |
| de båda leden förhåller sig till varandra – de framstår närmast som | |
| alternativa – och ger inget tydligt uttryck för syftet bakom det tillagda | |
| andra ledet. Båda leden ska vägas in i den samlade bedömningen, men ska | |
| ges olika inbördes tyngd alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. | |
| Mot bakgrund av den praxis som redan har utvecklats, bör det vara | |
| tillräckligt om ”eller” i andra punkten byts ut mot ”samt om lång tid har | |
| förflutit”. Andra stycket 2 kan därför ges följande lydelse. | |
| Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en | |
| del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta | |
| …. | |
| 2. om lång tid har förflutit mellan brotten samt om lång tid har förflutit | |
| mellan tidpunkten för den villkorliga frigivningen och den nya brottslig- | |
| heten, eller | |
| … | |
| 37 kap. 7 och 11 §§ | |
| Paragraferna innehåller bestämmelser om överklagande av Kriminal- | |
| vårdens och övervakningsnämndens beslut avseende bland annat övervak- | |
| ning av den som är villkorligt frigiven. I lagrådsremissen föreslås det att | |
| övervakning ska ske utan särskilt beslut av Kriminalvården. Den hittills- | |
| varande möjligheten att överklaga ett beslut om övervakning faller därmed | |
| bort. Kriminalvården ska kunna fatta beslut om att övervakning av den | |
| frigivne inte ska ske. Kriminalvården får enligt förslaget också ändra ett | |
| sådant beslut så att den frigivne ska ställas under övervakning. Det senare | |
| beslutet ska enligt förslaget kunna överklagas. | |
| 171 |
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
172
Förslagen har inte behandlats vare sig i betänkandet eller i det remitterade utkastet till lagrådsremiss. Såvitt framgår har remissinstanserna inte heller tagit upp frågan om överklagande. Förslagen har således inte varit föremål för någon närmare analys eller remissbehandling vilket är otillfredsställande.
Ett exempel på en fråga som inte är belyst är om det går att överklaga ett avslagsbeslut som har fattats efter att den villkorligt frigivne begärt att Kriminalvården ska fatta beslut om att någon övervakning inte ska ske.
Beträffande denna fråga kan följande framhållas. Enligt 41 § förvaltningslagen (2017:900) får en förvaltningsmyndighets beslut överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. Möjligheten att överklaga förvaltningsbeslut kan inskränkas genom föreskrifter i annan författning. Om ett sådant överklagandeförbud skulle stå i strid med rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionen, kan förbudet inte upprätthållas. Förvaltningslagens allmänna forumregel kan då bli tillämplig, vilket innebär att beslutet kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att beslut under verkställighet av fängelsestraff som begränsar möjligheter att bl.a. upprätthålla kontakt med familj, vänner och det omgivande samhället innefattar en prövning av civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen (se HFD 2011 ref. 22).
Den föreslagna regleringen synes inte innefatta ett förbud mot att överklaga ett avslagsbeslut som har fattats efter att den villkorligt frigivne begärt att Kriminalvården ska fatta beslut om att någon övervakning inte ska ske. Även om ett sådant överklagandeförbud infördes är det inte självklart att det kan upprätthållas generellt. I avsaknad av särskilda överklagandebestämmelser kommer överklagande av sådana avslagsbeslut att göras till allmän förvaltningsdomstol, och inte till övervakningsnämnden.
Lagrådet har inget att invända i sig mot att det införs överklagandebestämmelser till fördel för den enskilde men anser att möjligheterna att överklaga Kriminalvårdens beslut närmare behöver övervägas och belysas mer allsidigt under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
7 §
Paragrafen reglerar vilka av Kriminalvårdens beslut om övervakning som får överklagas till övervakningsnämnden. Av första meningen framgår att beslut enligt bland annat 26 kap. 13 § andra stycket, 15 § andra stycket samt 16 och 17 §§ ska kunna överklagas till övervakningsnämnden. Enligt en ny andra mening ska detsamma gälla Kriminalvårdens beslut att ändra ett beslut enligt 26 kap. 12 § om att den frigivne inte ska stå under övervakning.
Enligt den föreslagna 26 kap. 12 § första stycket ska den villkorliga frigivningen vara förenad med övervakning från dagen för frigivningen. Av andra stycket framgår att Kriminalvården i vissa fall får besluta att den som friges villkorligt inte ska ställas under övervakning. I tredje stycket anges att övervakningen upphör vid prövotidens utgång eller vid den tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar.
De beslut som Kriminalvården kan fatta enligt 26 kap. 12 § är gynnande för den enskilde och torde inte vara överklagningsbara. Det framgår dock av 26 kap. 18 § första stycket att Kriminalvården under prövotiden får
| ändra beslut enligt 12 §, dvs. ett beslut om att en villkorligt frigiven inte | Prop. 2025/26:34 |
| ska stå under övervakning kan ändras så att övervakning ska ske. Enligt | Bilaga 8 |
| bestämmelsen får även beslut enligt 13 § andra stycket samt 16 och 17 §§ | |
| ändras. Vid föredragningen har upplysts att överklagandemöjligheten i | |
| förevarande paragraf är avsedd att även omfatta sådana ändringsbeslut. | |
| Enligt Lagrådets uppfattning vore det önskvärt att det i förevarande | |
| paragraf gjordes en hänvisning till 26 kap. 18 § första stycket för att det | |
| tydligt ska framgå att även ändringsbeslut omfattas av överklagande- | |
| möjligheten. Om ett sådant tillägg görs torde den föreslagna andra | |
| meningen kunna utgå. Lagrådet föreslår därför att paragrafen får följande | |
| lydelse. |
Kriminalvårdens beslut i frågor som avses i 26 kap. 13 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16 och 17 §§, 18 § första stycket och 19 § första stycket samt 28 kap. 7 § får överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka beslut av övervakningsnämnden som får överklagas och vilka av dessa beslut som får överklagas av Kriminalvården.
I konsekvens med den ändring som Lagrådet har föreslagit avseende 7 § bör förevarande paragraf ändras på motsvarande sätt, dvs. en hänvisning till 26 kap. 18 § första stycket bör läggas till.
Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
15 §
I 15 § föreslås det att förvandlingsstraffet ska bestämmas till lägst en månad i stället för som hittills lägst fjorton dagar, detta som en följd av att allmänna fängelseminimum höjs. Det föreslås ingen övergångsbestämmelse till någon av de båda ändringarna.
När det gäller allmänt fängelseminimum tillämpas den lag som gällde vid tidpunkten för gärningen. Det sker med stöd av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken som förhindrar en retroaktiv straffskärpning. Avsikten i remissen synes vara att detsamma ska gälla för den föreslagna ändringen i bötesverkställighetslagen. I princip torde dock 5 § inte vara tillämplig vid verkställighet av brottspåföljd.
Den föreslagna ändringen i bötesverkställighetslagen bör därför kompletteras med en övergångsbestämmelse. Den bör innebära att 15 § bötesverkställighetslagen i den äldre lydelsen fortfarande ska gälla vid förvandling av böter som har dömts ut före ikraftträdandet av lagändringen.
173
Prop. 2025/26:34 Bilaga 8
Förslaget till lag om ändring i fängelselagen
12 kap. 10 §
Paragrafen innehåller en uppgiftsskyldighet till Rättsmedicinalverket från verksamheter där viss sekretess gäller. Den sekretessbrytande bestämmelsen ska vara tillämplig om uppgiften behövs för genomförandet av en riskutredning. Av författningskommentaren framgår att uppgifterna ska hämtas in bara när det behövs för genomförandet av en riskbedömning och att det ankommer på Rättsmedicinalverket att precisera vilka uppgifter som behövs för utredningen. Det anges i författningskommentaren att den utlämnande verksamheten i allmänhet måste kunna utgå från att de begärda uppgifterna behövs för en riskbedömning. Samtidigt anges att huruvida en viss uppgift ska lämnas ut är en fråga som den utlämnande myndigheten typiskt sett bäst kan bedöma.
Det är, som lagtexten är utformad, inte tillräckligt att Rättsmedicinalverket kan antas ha behov av uppgiften utan den utlämnande myndigheten måste kunna konstatera att det finns ett behov av uppgiften. Den behovsbedömning som den utlämnande myndigheten ska göra kan bli svår. Uttalandena i författningskommentaren framstår också som motsägelsefulla. Även om den utlämnande myndigheten bör kunna utgå från att Rättsmedicinalverket har behov av den begärda uppgiften, kan den knappast avstå från att göra sin egen behovsprövning. Med de uttalanden som görs i författningskommentaren finns det en betydande risk för att den utlämnande myndigheten lämnar ut sekretesskyddade uppgifter till Rättsmedicinalverket i en större utsträckning än som är motiverat.
Lagrådet konstaterar vidare att det inte framgår av den föreslagna lagtexten att utlämnandet ska ske på begäran av Rättsmedicinalverket. Lagtextens utformning ger intrycket av att de angivna verksamheterna på eget initiativ ska lämna ut uppgifterna. Detta torde dock inte vara aktuellt eftersom de inte kan förutsättas ha någon kunskap om att Rättsmedicinalverket ska göra en riskbedömning. Av skrivningarna i författningskommentaren framgår också att Rättsmedicinalverket ska hämta in uppgifterna och precisera vilka uppgifter som behövs. Även om det torde vara uppenbart att utlämnandet bara kan ske på begäran så bör det enligt Lagrådets uppfattning framgå av lagtexten.
Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse.
Uppgifter om den dömde som behövs för genomförandet av en riskutredning enligt 6 § ska på begäran lämnas ut till Rättsmedicinalverket från en verksamhet där det gäller
1.sekretess enligt 25 kap.
2.tystnadsplikt enligt 29 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) eller 17 kap. 11 § socialtjänstlagen (2025:400).
174
| Förslaget till lag om ändring i strafftidslagen | Prop. 2025/26:34 |
| Bilaga 8 | |
| 19 § | |
| Om flera fängelsestraff på viss tid verkställs samtidig ska, enligt den | |
| nuvarande 19 §, den sammanlagda fängelsetiden i dagar läggas till grund | |
| för beräkningen av strafftiden. I lagrådsremissen föreslås ett nytt andra | |
| stycke i syfte att klargöra att vissa fängelsestraff eller med fängelsestraff | |
| likställda frihetsberövanden inte ska ingå i den gemensamma strafftids- | |
| beräkningen. | |
| Uttrycket strafftid i den angivna bestämmelsen måste syfta på 21 § första | |
| stycket 1 och 4. Innebörden av 19 § är alltså att om flera fängelsestraff på | |
| viss tid verkställs samtidigt, så ska den sammanlagda fängelsetiden ligga | |
| till grund för beräkningen av dagen för strafftidens början och dagen för | |
| strafftidens slut. Dessa datum bestäms utan att hänsyn tas till reglerna om | |
| villkorlig frigivning. | |
| Vid strafftidsbeslut beaktas reglerna om villkorlig frigivning genom att | |
| det i strafftidsbeslutet anges en tidigaste dag för villkorlig frigivning, | |
| återstående strafftid i dagar, och dagen för prövotidens utgång (se 21 §). | |
| Mot bakgrund härav är det föreslagna andra stycket missvisande och bör | |
| utgå. | |
| Övriga lagförslag | |
| Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran. |
175
Prop. 2025/26:34
176
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 2025
Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Edholm, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Pourmokhtari, Britz, Mohamsson, Lann
Föredragande: statsrådet Strömmer
Regeringen beslutar proposition Skärpta regler för villkorlig frigivning