Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att korta ledtiderna i svensk lagstiftningsprocess och tillkännager detta för regeringen.
Att stifta lagar tar tid då det är ett flertal formella processer som ska gås igenom. Ofta är det processer om två år eller mer. Först ska en utredare utses, vilken sedermera ska analysera frågan, samla in fakta, konsultera berörda parter, för att sedan lämna ett förslag med analys av konsekvenser, kostnader och juridiska aspekter.
Därefter ska förslag skickas ut på remiss till berörda aktörer. Remissvaren ska sedan analyseras och kan leda till justeringar av förslaget. Sedan ska en lagrådsremiss utformas, vilket är ett utkast till den planerade lagstiftningen. Detta skickas till Lagrådet som granskar förslaget ur ett juridiskt perspektiv.
Lagrådet ger sedan ett yttrande, som regeringen kan välja att följa eller ignorera. Efter detta skriver regeringen en proposition och lämnar till riksdagen där den ska behandlas i utskott och kammare, vilket avslutas med en debatt och sedan omröstning.
I en allt mer snabbföränderlig värld har tidsaspekten för ny lagstiftning blivit ett allt större problem och att korta ledtiderna skulle därför vara högst önskvärt. En lågt hängande frukt är att inrätta vissa funktioner inom Regeringskansliet så att man t.ex. inte behöver leta med ljus och lykta efter lämpliga utredare. Överlag behövs en översyn av hur man kan systematisera, centralisera vissa funktioner och därmed rekrytera återkommande kompetensbehov förebyggande. Regeringen bör snarast tillsätta en arbetsgrupp för att titta på frågan.
|
Josef Fransson (SD) |
|