Förslag till riksdagsbeslut
Matsvinnet måste minska. En större del av både vegetabiliska och animaliska produkter måste komma till nytta, inte minst kan skördebortfall och restprodukter i högre grad nå konsumenter eller bli till jordförbättring eller djurfoder. Många produktgrupper skulle också kunna livstidsförlängas genom kallare förvaring – kyltemperaturen bör därför i vissa fall sänkas. Riktlinjer krävs för kloka förpackningar. Bäst-före-märkning bör i högre grad ersättas med märkningen ”minst hållbar till”. Större fokus bör riktas mot cirkulära livsmedelskedjor, försäljning av rester och produkter med kort datum samt främjande av välgörenhetsinitiativ som minskar svinn.
Konsumentkunskap bör spridas om matbedömning, mathantering och tillvaratagande av överbliven mat. Professionella aktörer som hanterar mat behöver få i ansvar att upprätta en avsättningsplan för sin överblivna mat och hur den ska hanteras. Det livsmedelssvinn som ändå uppstår bör slutligen i högre utsträckning materialåtervinnas till biogas, kompost och liknande.
Allt det ovan skulle spara pengar och framför allt värna klimat och miljö. För framgång krävs dock nationella mål för att minska matsvinnet i hela livsmedelskedjan – alltifrån livsmedelstillverkning till grossister, leverantörer, butiker, restauranger, storkök och privathushåll. Framgång kräver också att EU:s arbete för att minska matsvinnet växlas upp. Slutligen behöver arbetet samordnas både nationellt och i Europa mellan olika myndigheter och aktörer. Åtgärder bör åtföljas av pålitlig och långsiktig datainsamling, för att identifiera framgångsfaktorer och bromsar.
|
Lina Nordquist (L) |
Jakob Olofsgård (L) |