Förslag till riksdagsbeslut
Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar möter ofta hinder i dagens skola. Otydliga strukturer, störande miljöer och brist på anpassningar gör att många halkar efter, utvecklar psykisk ohälsa eller hamnar i utanförskap. Samtidigt ökar andelen barn med diagnoser, vilket gör frågan än mer angelägen.
En socialdemokratisk skolpolitik ska säkerställa att alla barn får samma chans till kunskap, framtidstro och gemenskap, oavsett förutsättningar eller bostadsort. Principen om universell utformning är central: lärmiljöer, undervisning och stöd ska utformas så att de fungerar för så många som möjligt redan från början. Anpassningar som gynnar barn med NPF, som tydligare struktur, lugnare miljöer och flexibla lärsätt, hjälper också andra barn att lyckas.
Forskningen visar att inkluderande undervisning stärker skolresultaten generellt. Därför måste skolan ha resurser och kompetens för att kunna möta barns olika behov. Det kräver fler specialpedagoger och bättre kompetensutveckling i NPF-frågor för all skolpersonal. Resurserna får inte vara beroende av var barnet bor, staten behöver ta ett större ansvar för likvärdighet.
Tidiga insatser är avgörande för att förhindra att elever halkar efter. Alla skolor bör ha tydliga rutiner för att upptäcka behov i tid och snabbt sätta in stöd. Ett nära samarbete med vårdnadshavare är också nödvändigt för att bygga tillit och gemensamma strategier kring elevens lärande.
Sammantaget krävs en nationell kraftsamling för en inkluderande skola som fungerar för alla barn. Det är en investering både i individens framtid och i samhällets gemensamma utveckling.
|
Magnus Manhammar (S) |
|