Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regelverk för kulturbuller och tillkännager detta för regeringen.
Ett levande och dynamiskt stadsliv bygger på ett rikt utbud av kultur- och
idrottsaktiviteter som engagerar invånare och besökare. Samtidigt utgör nuvarande
bullerreglering inom ramen för plan- och bygglagen en betydande begränsning för
verksamheter som konserter, idrottsevenemang och andra evenemang som naturligt
genererar ljud.
Nuvarande regler gör det svårt för kultur- och idrottsverksamheter att samexistera
med bostäder, även i områden där verksamheterna funnits långt innan bostäder
etablerats. Detta har lett till att många arrangörer och aktörer tvingats begränsa sina
verksamheter eller lägga ner, vilket riskerar att utarma stadens kulturella och sociala
liv. En strikt tolkning av bullerkraven skapar dessutom en osäkerhet som hämmar
utveckling och investeringar i städerna.
I Sverige har begreppet “kulturljudzon” börjat användas. Det bygger dock på att
området är fredat från bostäder för att undvika boende som har rätt att klaga på
höga ljudnivåer. En kulturljudzon kan inte användas för att freda kultur- och
idrottsverksamhet ifall det byggs bostäder. Därför behövs ett nytt regelverk
Danmark har framgångsrikt infört en flexibel lagstiftning som gör det möjligt att utse
specifika områden där kultur- och idrottsverksamheter kan samexistera med
bostäder. I dessa områden är det en grundförutsättning att de boende accepterar att
det förekommer ljud från exempelvis musik, nattklubbar eller idrottsarenor. Den
danska modellen innebär att ljudnivåerna anpassas till den typ av verksamheter som
området är avsett för, och att de "bullriga" verksamheterna har rätten på sin sida så
länge de följer de förutsättningar som fastställts för området.
En anpassning av den svenska plan- och bygglagen för att möjliggöra liknande
områden skulle skapa tydligare regler och minska konflikter mellan boende och
verksamheter. Exempelvis skulle det bli möjligt att utveckla stadsdelar där kultur och
idrott kan frodas utan att riskera klagomål och rättsprocesser som hotar
verksamheternas existens. För de boende i sådana områden skulle förväntningarna
vara tydliga redan från början: det kommer att förekomma ljud, och detta är en del
av områdets karaktär och attraktivitet.
Sådana regler skulle stärka Sveriges kultur- och idrottsliv, inte bara i storstäder utan
även i mindre kommuner. Idrottsarenor skulle kunna arrangera evenemang och
festivaler utan att begränsas av opraktiska krav, och musikscener skulle kunna leva
vidare i centrala stadsdelar där deras verksamhet bidrar till stadens identitet. Plan- och bygglagen borde ändras så att kommuner får möjlighet att utse specifika områden där kultur- och idrottsverksamheter kan samexistera med bostäder, och där ljud från sådana verksamheter utgör en accepterad del av områdets förutsättningar.
|
Stina Larsson (C) |
|