Förslag till riksdagsbeslut
Den 1 januari 1995 inrättades Kungliga nationalstadsparken. Parken fyller 30 år i år. Syftet med lagstiftningen var att skydda det historiska landskapet, områdets natur- och kulturvärden. Området är 27 kvadratkilometer stort och är beläget i tre kommuner, Stockholm, Solna och Lidingö.
Området hade redan vid inrättandet en stor betydelse. Det historiska landskapet som i stor utsträckning har präglats av Sveriges kungar har skapat ett ovanligt rikt naturliv, mycket beroende på den mycket stora mängden av gamla ekar. Unikt för Sverige. Inom parken finns det många historiskt intressanta byggnader varav många får anses vara unika kulturhistoriska miljöer.
Under de 30 år som har förflutit sedan 1995 har områdets betydelse snarare ökat än minskat. Området har i årtionden varit ett viktigt rekreations- och utflyktsmål för såväl boende i Stockholms län som Sverige i övrigt och området besöks av många internationella besökare. I detta avseende har områdets betydelse ökat.
Men områdets betydelse har också inom andra områden ökat markant. De pågående klimatförändringarna med massiva regn, högre temperatur och behovet av ren luft i de allt mer bebyggda stadsdelarna runt parken gör att parken kommer att bli en alltmer viktigare grön lunga. För att ta hand om stora vattenmängder, sänka temperaturer, syresätta luften och skapa goda rekreationsmöjligheter.
När parken inrättades avsattas inga speciella medel för detta. Tanken var att myndigheter och kommunerna skulle avsätta medel i den vanliga budgetprocessen. Staten äger stora delar av parken.
Det har gjorts en del förbättringar av miljön i parken. Dels genom Kungliga Djurgårdsförvaltningen, kommunernas och ett par statliga myndigheters insatser men framför allt genom de 100 miljoner som avsattes genom en överenskommelse mellan organisationer som verkar för parken och Vägverket (Norra Länken), den s.k. freden i Bellevue. I år, 2025 är det sista året som anslaget kan användas.
Området är ett riksintresse med sina unika kultur- och naturvärden och kopplingar till den kungliga närvaron i parken från 1400-talet och framåt. Området har kunnat bevaras mycket beroende på kopplingen till den kungliga dispositionsrätten och att staten är en stor markägare.
Men för att området både skall kunna bevaras och områdets positiva värden skall kunna utvecklas krävs det ett samlat grepp där den stora fastighetsägaren staten har ett särskilt ansvar.
Det är framför allt inom följande områden ett sådant utvecklingsarbete behöver prioriteras.
den Kungliga Nationalstadsparken
|
Anders Ekegren (L) |
|