Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utreda förutsättningarna för polisen att använda brottsprovokation samt att kriminalisera ett initialt försöksstadium avseende kontakt med barn i sexuellt syfte och tillkännager detta för regeringen.
Bevisprovokation är tillåten under vissa förutsättningar medan brottsprovokation är otillåten. Gränsen mellan brotts- och bevisprovokation är däremot inte alltid helt enkel att dra. När det gäller bevisprovokation så är det i dag inte reglerat i lag utan det har utvecklats i praxis och rättsvetenskaplig doktrin, till stor del styrd av Europadomstolens avgöranden.
I Sverige är det straffbart för en person att i sexuellt syfte ta kontakt med ett barn under 15 år. Om en person tar kontakt med någon som denne tror är under 15 år men i själva verket är över 15 år är det inte straffbart. I Storbritannien är lagstiftningen lik den svenska, men det är möjligt att dömas för försöksbrott även om den som det tas kontakt med faktiskt inte är ett barn. I Kanada ser lagstiftningen annorlunda ut. Där räcker det för straffbarhet att personen som söker kontakt tror att denne söker kontakt med ett barn.
Barn utsätts idag för sexuella övergrepp i en omfattning som är både mörk och skrämmande. Förövare behöver inte längre stå utanför en skolgård – de tar sig rakt in i barns sovrum via mobiltelefoner, chattforum och spelplattformar. De utger sig för att vara jämnåriga vänner, bygger förtroende och ägnar månader eller år åt systematisk grooming innan övergreppen sker.
Det ska inte behövas riktiga barn för att kunna döma en person som söker kontakt med barn i sexuellt syfte. Det bör vara gärningspersonens intentioner som räknas, inte den faktiska omständigheten. Vill man inte införa brottsprovokation som ett verktyg för att förebygga sexualbrott mot barn så borde man straffbelägga försöksstadiet gällande sökande efter barn i sexuellt syfte.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|