Förslag till riksdagsbeslut
Barn har rätt att växa upp i trygghet och i kontakt med båda sina föräldrar. Denna rättighet fastslås i Barnkonventionen (artikel 9 och 19) och i Föräldrabalken (6 kap. 1 §). Trots detta finns i Sverige barn som, genom manipulation av en förälder eller annan närstående, tvingas ta avstånd från en kärleksfull förälder utan saklig grund.
Detta kallas föräldraalienation och är en form av psykisk misshandel. Effekterna kan bli livslånga: ångest, depression, PTSD, missbruk, låg självkänsla och svårigheter i vuxna relationer. WHO har i ICD-11 erkänt fenomenet som “Caregiver-child relationship problem” (QE52.0).
I dag saknas tydliga svenska riktlinjer och lagstiftning som hanterar problemet. Socialtjänst och domstolar gör olika bedömningar, vilket leder till rättsosäkerhet. Barn kan därmed förlora både en förälder och hela det nätverk av mor- och farföräldrar, släktingar och vänner som är avgörande för deras välbefinnande. När en förälder dessutom använder falska anklagelser som vapen riskerar barnet att bli helt utlämnat, samtidigt som myndigheter och aktörer inom assistans och socialtjänst ibland tvekar att ingripa av rädsla för ansvar.
Andra länder har redan agerat: Danmark har kriminaliserat psykiskt våld, inklusive föräldraalienation (Straffeloven §243) och infört krav på riskbedömning i vårdnadstvister.
Att förebygga och bekämpa föräldraalienation är en moralisk skyldighet gentemot barnen – men också en investering för samhället. Psykisk ohälsa, utanförskap och framtida försörjningsbörda blir annars långt dyrare än tidiga insatser.
Riksdagen bör därför besluta i enlighet med motionen.
|
Emma Ahlström Köster (M) |
|