Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka mot korruption, vänskapskorruption och nepotism inom kommunala och regionala verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
Korruption, vänskapskorruption och nepotism utgör allvarliga hot mot vårt demokratiska samhälle och dess förmåga att tillhandahålla rättvisa och jämlika tjänster till medborgarna. För att bevara medborgarnas förtroende och säkerställa en rättvis förvaltning av samhällsresurser är det nödvändigt att aktivt arbeta för att förhindra dessa negativa fenomen inom kommunala och regionala verksamheter.
Enligt forskare som tittat på korruption verkar det som om Sverige står inför en form av korruption som sociologen Apostolis Papakostas har beskrivit som ”sofistikerad korruption”. Denna typ av korruption är mer subtil och osynlig, och den rör sig i gränslandet mellan icke-korrupta, moraliskt tvivelaktiga och potentiellt olagliga handlingar. Trots att officiell statistik oftast fokuserar på mutbrott, visar enkätundersökningar att nätverksrelaterad korruption, såsom svågerpolitik, vänskapskorruption och intressekonflikter, kan vara ett större problem i Sverige.
Statskontoret slog 2025 fast att nepotism och vänskapskorruption är de vanligaste formerna av korruption inom svenska kommuner och regioner. Samtidigt konstaterar myndigheten att misstankar om korruption sällan leder till anmälningar – vilket tyder på ett stort mörkertal.
Polisens nationella antikorruptionsgrupp (NKG) har under samma period framhållit behovet av att det ska vara obligatoriskt för kommuner och regioner att anmäla misstänkta fall av korruption till polisen. Under ett års tid inkom 107 anmälningar om korruptionsbrott till NKG, men endast 15 kom från kommuner eller regioner. Detta tyder på att många fall hanteras internt och i värsta fall tystas ned.
Regeringen har också noterat problemet och föreslog i januari 2025 stärkt intern kontroll för kommuner och regioner i syfte att förebygga fel och oegentligheter. Syftet med det lagförslaget är att minska risken för bland annat korruption, men också annan välfärdsbrottslighet.
Ett närliggande och växande problem är förekomsten av så kallad myndighetsaktivism. Det handlar om när tjänstepersoner inom kommuner eller regioner använder sina befattningar för att främja egna politiska eller ideologiska övertygelser snarare än att lojalt verkställa politiskt fattade beslut. Denna typ av agerande underminerar demokratins principer, försvårar ansvarsutkrävande och riskerar att förstärka nätverksbaserad korruption. För att motverka detta krävs tydliga riktlinjer för tjänstemannaansvar, ökad transparens i beslutsvägar samt oberoende granskning av förvaltningens arbete.
Det är därför viktigt att även riksdagen markerar tydligt mot denna form av samhällsförstörande verksamhet. Genom att förebygga oegentligheter säkerställer vi att skattebetalarnas pengar används ändamålsenligt och rättvist.
Förslag på förebyggande åtgärder:
|
Johnny Svedin (SD) |
|