Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regler och riktlinjer för utbetalning av statliga medel för att förhindra finansiering av destruktiva intressen och tillkännager detta för regeringen.
Syftet med att staten bidrar med offentliga medel till enskilda organisationer är att främja viktiga samhällsmål. Det kan exempelvis handla om att verka för fred, nedrustning, fysisk aktivitet, allmänbildning eller en stärkt kultur. Genom att stödja organisationer som arbetar för viktiga frågor vill staten förstärka sin politik och skapa förutsättningar för ett bättre samhälle. Det är ett vanligt och ofta nyttigt instrument för att mobilisera offentliga resurser och samordna insatser inom viktiga områden, inte minst ideella krafter inom civilsamhället.
Det är därför mycket märkligt att staten, i vissa fall, ger ekonomiskt stöd till organisationer som aktivt motarbetar dess egna intressen och politik. Ett tydligt exempel är Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, som grundades redan 1883 och är en av Sveriges mest framstående nedrustningsorganisationer. Föreningen är starkt förknippad med att arbeta för minskad eller helt avvecklad vapenexport, vilket står i direkt konflikt med den politik som regeringen för, där försvarsindustrin och exporten av försvarsmateriel är av central betydelse för såväl nationell säkerhet som för vårt näringsliv och därmed samhällets välmående.
En stor del av föreningens inkomster, omkring tio miljoner kronor årligen, kommer från statliga bidrag – inklusive extra medel från Folke Bernadotteakademin – trots att dess verksamhet aktivt undergräver den svenska politik som syftar till att främja försvars- och vapenexporten. Denna typ av stöd är problematisk eftersom det innebär att staten indirekt finansierar organisationer som motarbetar sina egna strategiska och utrikespolitiska mål. Det är därför ett påtagligt exempel på en konflikt där finansiering av verksamheter – i detta fall freds- och nedrustningsorganisationer – kan verka motstridiga det totala syftet med den politik som staten driver.
Regeringen bör mot bakgrund av detta istället agera för att undvika att bidra till att sabotera för sina egna mål. En viktig åtgärd är att se över regler och riktlinjer för hur statliga medel delas ut till organisationer, för att säkerställa att dessa bidrag inte går till verksamheter som aktivt undergräver regeringens politik. På så sätt kan man arbeta för att offentliga resurser används i enlighet med regeringens prioriteringar, snarare än att oavsiktligt finansiera motstridiga syften.
|
Markus Wiechel (SD) |
|