Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lägga ned Sida och tillkännager detta för regeringen.
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, mer känd som Sida, är en svensk statlig myndighet som lyder under Utrikesdepartementet och ansvarar för en stor del av Sveriges officiella bistånd till utvecklingsländer. Myndigheten grundades 1965 och har som primärt uppdrag att minska fattigdom i världen genom att främja hållbar utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter och humanitär hjälp. Sida är unik på flera sätt: den hanterar cirka hälften av Sveriges totala biståndsbudget, som är en av världens högsta per capita, och arbetar ofta genom partnerskap med icke-statliga organisationer (NGO:er), multilaterala institutioner som FN och EU, samt bilaterala samarbeten med mottagarländer. Till skillnad från många andra biståndsmyndigheter har Sida ett starkt fokus på genusfrågor, miljö och hållbarhet, och har historiskt varit en pionjär i att integrera feministiska perspektiv i utrikespolitiken, exempelvis genom Sveriges feministiska utrikespolitik som lanserades 2014. Med över 650 anställda kanaliserar Sida resurser till projekt inom utbildning, hälsa, jordbruk och konfliktlösning. Myndigheten rapporterar till regeringen och riksdagen, och dess verksamhet styrs av fleråriga strategier som uppdateras regelbundet.
Trots sin centrala roll har Sida mött ökande kritik under senare år, vilket pekar på att myndigheten är föråldrad och behäftad med strukturella problem. Ett särskilt problem är den upplevda bristen på partipolitisk neutralitet – inte minst den starka koppling som finns till Socialdemokraterna. Denna koppling gör att myndigheten anses vara alltför påverkad av personliga politiska agendor bland myndighetens tjänstemän snarare än oberoende biståndsbehov.
Med tanke på dessa djupgående problem bör Sida läggas ned i sin nuvarande form för att ge plats åt en mer effektiv och neutral struktur för svenskt bistånd. En nedläggning skulle möjliggöra en total omstrukturering, där biståndet istället kunde hanteras direkt av Utrikesdepartementet eller på sikt genom en ny, mer flexibel myndighet fritt från historiskt arv, vilket skulle minska risken för politisk styrning och förbättra transparens. Reformerna som genomförts av regeringen Kristersson 1, som uppsägning av civilsamhällesavtal och nya strategier för humanitärt bistånd, visar redan på det stora behov som funnits att reformera biståndet. Dessa reformer är dock otillräckliga och löser således inte grundproblemen som vi sett genom ineffektivitet och korruption. Genom att stänga Sida kunde resurser omfördelas till mer riktade, resultatbaserade insatser via internationella organisationer eller privata partners, vilket skulle öka effektiviteten och minska slöseri – en nödvändig åtgärd för att behålla Sveriges trovärdighet som biståndsgivare i en värld där traditionella modeller ifrågasätts alltmer. Regeringen bör mot bakgrund av detta lägga ned Sida i sin nuvarande form.
|
Markus Wiechel (SD) |
|