Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att förenkla administrationen kring beslut om föräldraskap efter assisterad befruktning och tillkännager detta för regeringen.
Sedan 2016 är det möjligt för ensamstående kvinnor i Sverige att få hjälp med assisterad befruktning med donerade spermier, så kallade solomödrar. Det är ett stort beslut för vilken blivande förälder som helst att välkomna ett barn till världen. Beslutet blir ofta ännu större – och konsekvenserna ännu fler – för den som väljer att genomgå assisterad befruktning helt på egen hand. Allt som annars delas mellan två personer vilar då på en ensam individ. Samtidigt är vårt system inte anpassat till hur verkligheten faktiskt ser ut. När två föräldrar väljer att skaffa barn förutsätts båda vara de biologiska föräldrarna och ingen vidare utredning görs överhuvudtaget. Medan när en ensamstående kvinna föder ett barn som kommit till genom insemination startar det byråkratiska Sverige där socialförvaltningen i den kommun kvinnan står skriven i startar en handläggning som sedan resulterar i ett ärende som ska hela vägen till kommunens socialnämnd eller motsvarande. Det räcker inte ens med att ett socialt utskott fattar beslutet om vem som är ensam vårdnadshavare till barnet. Integritetskränkande och gammalmodigt så långt från vårt moderna samhälle man kan komma. Självklart borde det istället vara så att vi ser över regelverket så att den dokumentation som följer med efter insemination en följer med in i våra övriga system för att där per automatik bokföras likväl som att modern efter förlossningen tillskrivs föräldraskapet. Att kommunpolitiker i socialnämnden ska ha dessa ärenden på sitt bord känns både integritetskränkande och väldigt långt från vårt moderna samhälle och kräver en förändring för att göra det enklare att registrera ensam förälder efter insemination.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|