I Sverige har vi idag världens högsta arbetsgivaravgifter på 31,5 %. I vårt grannland Danmark är arbetsgivaravgiften endast 9 %. Det innebär att danska företag kan erbjuda högre löner än svenska och därmed lockar till sig kompetens, samt med samma budget anställa fler än vad ett motsvarande företag i Sverige kan.
Inom ekonomisk forskning finns det tydliga belägg för att låga arbetsgivaravgifter stimulerar företagande, stärker företagens ekonomi, höjer företagares och anställdas inkomster samt leder till att fler jobb skapas.
I de flesta länder går hela arbetsgivaravgiften oavkortat till sociala ersättningar. Sverige tillhör den tredjedel av de utvecklade ekonomierna där det genom arbetsgivaravgiften finns en dold statlig skatt på arbete. Den del av arbetsgivaravgiften i Sverige som utgör en dold statlig skatt uppgår till hela 275 miljarder kronor årligen, jämfört med de 26 miljarder kronor som skatten hade uppgått till i det fall Sverige hade varit ett genomsnittligt OECD-land.
För att stärka Sveriges företagares möjligheter att konkurrera internationellt, att rekrytera spetskompetens, skapa och behålla arbetstillfällen är det uppenbart att arbetsgivaravgiften måste normaliseras genom att denna indirekta skatt sänks eller helt avskaffas.
Med en sänkning till 22 % för år 2026 som bas, föreslås en gradvis sänkning med tre procentenheter per år. Arbetsgivaravgiften för år 2027 blir då 19 % som i Finland, Lettland och Litauen. För år 2028 kommer arbetsgivaravgiften i Sverige ligga på 16 % som i Bulgarien och Rumänien och för år 2029 blir avgiften 13 %, precis som på Irland och i Slovenien. För år 2030 blir arbetsgivaravgiften i Sverige 10 %, dvs. samma storleksordning som Danmarks 9 %.
Denna åtgärd bör kraftigt stärka Sveriges företagare och därmed BNP, samt medföra fler arbetstillfällen och minska bidragsberoendet.
|
Elsa Widding (-) |
|