Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en del bistånd bör kanaliseras via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
Den kristna närvaron i Mellanöstern, främst i Syrien och Irak har de senaste 20 åren minskat med närmare 80 % till följd av krig och förtryck. Det finns dock fortfarande en minoritet kvar i Mellanöstern men denna grupp lever under svåra omständigheter, såväl som internflyktingar eller i sina ursprungsområden. För att långsiktigt överleva behöver de omvärldens stöd.
År 2003, före USA:s invasion av Irak, fanns ca 1,4 miljoner kristna invånare i landet: syrianer, kaldéer, assyrier, armenier osv. Efter diktatorn Saddam Husseins fall hamnade landet i ett politiskt kaos där ett flertal väpnade grupperingar inledde konflikter som drabbade många minoriteter i landet, däribland kristna.
År 2014 ockuperade terrorgruppen Islamiska Staten (IS) stora delar av Irak och de kristna områdena i Nineveprovinsen, Mosul, liksom yazidiernas område Sinjar, blev hårt drabbade av islamistisk terror. Med våld fördrevs över 200 000 kristna invånare från staden Mosul och Nineveprovinsen på bara några dagar.
Detta folkmord är ett konstaterat faktum som EU-parlamentet och många nationella parlament erkänt. I dag finns omkring 250 000 kristna invånare i Irak, och de flesta är flyktingar i den kurdiska regionen och vill återvända till sina områden. Detta gäller även de tusentals kristna irakiska flyktingar som finns i Turkiet, Libanon och Jordanien.
Inbördeskriget i Syrien har pågått sedan 2011. Hundratusentals människor har blivit dödade, och miljontals människor är nu på flykt både i Syrien och i angränsande länder. En del av dessa människor har lyckats fly till Europa och Sverige, men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen. Situationen i Syrien har utvecklats till en av världens svåraste humanitära kriser. Bristen på humanitär hjälp är stor och behoven omfattande i både Syrien och Irak. När nu den tidigare brutala Assadregimen har fallit finns det möjlighet för en väg framåt. Detta försvåras dock av att det internationella humanitära stöd som sänds via etablerade organisationer i Irak och Syrien inte kommer de kristna folkgrupperna till del.
Sverige är en stor och generös biståndsgivare både när gäller humanitärt stöd och utvecklingsbistånd. Mycket av biståndet går via olika FN-organisationer, bilaterala samarbeten samt civilsamhället. Trots detta når inte hjälpen alltid fram till de mest utsatta. Därför är det viktigt att se över nya kanaler, så att biståndet når fram till fler behövande.
Ett exempel är via de etablerade kyrkor och lokala organisationer som finns på plats i regionen och som har fungerande hjälpinsatser. Dessa har oftast bäst förutsättningar att agera på plats, identifiera behoven och tillhandahålla effektiv hjälp till förföljda kristna. USA:s biståndsmyndighet (USAID) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har tidigare beslutat att öka biståndet till religiösa och etniska minoriteter i Irak för att hjälpa dem att återvända till sina hem som de tvingats fly ifrån, där en del öronmärkts till trosbaserade och andra organisationer som hjälper till för att möta behoven hos utsatta etnoreligiösa minoriteter i Nineveprovinsen.
Även Sverige bör öronmärka och kanalisera en mindre del av det svenska biståndet till förföljda kristna och andra utsatta minoriteter via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern, men också i andra delar av världen där kristna förföljs och befinner sig i utsatta situationer. Genom att öronmärka biståndet till förföljda kristna kan Sverige säkerställa att hjälpen når fram till dem som verkligen behöver den.
|
Yusuf Aydin (KD) |
|