Regeringens avskaffande av spårbyte utan övergångsbestämmelser har lett till allvarliga konsekvenser för både de berörda familjerna och deras arbetsplatser. Människor som bott och arbetat i Sverige i många år och vars barn etablerat sig i Sverige och svensk skola utvisas plötsligt utan goda skäl. Det går inte att förstå hur varken Sverige eller integrationen skulle gynnas av att utvisa omtyckta kollegor och medarbetare på företag och inom äldreomsorgen. Spårbytet bör återinföras. De som redan etablerat sig i Sverige ska få stanna och arbeta här.
Spårbyte har inneburit en bra möjlighet för människor som bott och arbetat i Sverige men fått avslag på sin asylansökan att bo kvar och bidra till det svenska samhället. Ofta har asylprocessen pågått i flera år och den asylsökande har hunnit påbörja sin etablering i Sverige. Spårbyte beviljas inte utan krav – tvärtom krävs att en till exempel har styrkt sin identitet och varit anställd hos samma arbetsgivare de senaste fyra månaderna och att anställningen ska fortsätta i minst tolv månader framåt. Anställningsvillkor ska dessutom vara på minst samma nivå som enligt svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen eller yrket i Sverige.
Om myndigheternas bedömning är att skyddsskäl saknas är spårbyte ett bra alternativ som gör att människor kan fortsätta sin etablering i Sverige och bidra aktivt till samhället. Band som ofta under flera år knutits till Sverige genom familj, vänner och arbete kan fortsätta utvecklas. Genom spårbytet tar vi tillvara de insatser som gjorts från både samhället och den enskilde för att stärka sina språkkunskaper, utbilda sig och lära sig ett nytt yrke eller utvecklas i sitt yrke. Alternativet är dåligt. Avskaffat spårbyte har inneburit att människor som har anställning i Sverige och försörjer sig och bidrar till Sveriges välstånd först måste lämna Sverige för att ansöka om att få fortsätta sina arbeten från utlandet och vänta på besked i de fyra månader som det just nu tar för Migrationsverket att handlägga ansökningar om arbetstillstånd. Det är ett slöseri med resurser som inte gagnar vare sig individen eller samhället. För vissa kategorier av sökande kan det till och med dröja i över ett år. Därför bör möjligheten till spårbyte återinföras, samtidigt som åtgärder vidtas för att motverka att lagstiftningen för asyl- och arbetskraftsinvandring kringgås. Det är viktigt att Riksrevisionens rekommendationer följs av regeringen.
|
Annika Hirvonen (MP) |
|
|
Nils Seye Larsen (MP) |
Ulrika Westerlund (MP) |
|
Mats Berglund (MP) |
Camilla Hansén (MP) |
|
Jan Riise (MP) |
Janine Alm Ericson (MP) |
|
Malte Tängmark Roos (MP) |
|