Förslag till riksdagsbeslut
Sverige står inför växande krav på bevakning och skydd av samhällsviktiga objekt. Både Försvarsmakten och Polismyndigheten, i samarbete med auktoriserade bevakningsföretag, ansvarar i dag för att utbilda skyddsvakter. Dessa utbildningar innehåller till mycket stora delar samma moment såsom juridik, ingripandeteknik, visitation och vapenhantering. Trots detta finns ingen möjlighet att överföra eller tillgodoräkna ett militärt förordnande i det civila systemet. Den som exempelvis redan är utbildad och förordnad skyddsvakt inom Hemvärnet kan därför inte använda sina kunskaper civilt utan att påbörja en ny utbildningsprocess från grunden, även om innehållet i utbildningarna är i princip identiskt.
Detta leder i praktiken till dubbla utbildningsinsatser och innebär att värdefull kompetens inte används på bästa sätt. I ett läge där Sveriges totalförsvar behöver förstärkas framstår detta som ineffektivt och i längden kostsamt. Denna brist på samordning försvårar rörligheten mellan militära och civila försvarsresurser och riskerar dessutom att skapa flaskhalsar i en tid då samhällets behov av personal med skyddsvaktskompetens ökar. Personer som redan genomfört en seriöst utformad utbildning inom Försvarsmakten bör rimligen kunna tillgodoräkna sig denna i civila sammanhang, i syfte att snabbt kunna bidra till skyddet av samhällsviktiga funktioner.
Det finns därför skäl att se över möjligheten att bättre samordna de två systemen. En gemensam grundutbildning för skyddsvakter, med särskilda tilläggsmoduler för civila respektive militära behov, skulle kunna öka flexibiliteten och underlätta för individer som vill bidra i båda rollerna. På så sätt kan vi tillgodogöra oss den kompetens som redan finns, effektivisera användningen av utbildningsresurser och skapa bättre förutsättningar för att möta samhällets behov i både fredstid, kris och vid höjd beredskap. En sådan reform skulle också kunna bidra till ökad attraktionskraft för engagemang i Hemvärnet, eftersom fler skulle se nyttan av utbildningen även utanför det militära sammanhanget.
Regeringen bör därför utreda möjligheten att låta militär skyddsvaktsutbildning kunna erkännas eller tillgodoräknas i civila sammanhang och samtidigt analysera förutsättningarna för en samordnad modell som stärker Sveriges samlade beredskap.
Vid sidan av möjligheten att tillämpa Hemvärnets utbildningar i det civila så bör därtill ersättningsnivåerna ses över. Dagens regelverk gör att det är svårt att rekrytera hemvärnspersonal. En allmän översyn av ersättningar, sjukersättningar, försäkringar samt pensioner för de som frivilligt förbereder sig för att försvara Sverige skulle gynna det syftet.
|
Magnus Berntsson (KD) |
Magnus Jacobsson (KD) |