Förslag till riksdagsbeslut
Svenskt teckenspråk har en särskild ställning enligt språklagen (2009:600). Det är ett erkänt och fullvärdigt språk, men i praktiken saknas många av de rättigheter och förutsättningar som gör ett språk verkligt användbart i samhället. För många personer som är döva, hörselskadade eller på annat sätt beroende av teckenspråk, är tillgången till samhällsinformation, utbildning, demokratiska processer och arbetsliv fortfarande begränsad.
Språklagen är en ramlag utan sanktionsmöjligheter. Det innebär att det inte finns några tydliga skyldigheter för myndigheter att årligen följa upp hur de arbetar med svenskt teckenspråk. Resultatet blir att språkets ställning varierar stort mellan olika kommuner och verksamheter. Det leder till otydlighet, godtycke och i förlängningen en begränsning i människors möjlighet att fullt ut delta i samhället.
För att svenskt teckenspråk verkligen ska få den ställning som lagen säger, behöver staten ta ett större ansvar för uppföljning, samordning och främjande av språket.
Jessica Rodén (S) |
|