Förslag till riksdagsbeslut
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att införa tydligare krav på arbete, utbildning eller annan arbetsinsats för personer som får försörjningsstöd eller andra långvariga bidrag, i syfte att stärka samhällskontraktet och öka självförsörjningsgraden, och tillkännager detta för regeringen.
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att införa krav på arbets-, praktik- eller utbildningsinsats för personer som får försörjningsstöd eller motsvarande stöd under en längre tid, om de är arbetsföra, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att differentiera bidragsnivåer så att full ersättning endast ges till personer som visat arbetsinsats eller uppfyllt krav på bosättningstid i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att införa tidsgränser för hur länge man kan leva på full bidragsnivå utan att uppfylla motprestation, varefter stödet reduceras till en grundnivå, och tillkännager detta för regeringen.
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att skärpa kontroller och sanktioner mot personer som medvetet undviker att delta i arbetsmarknadsinsatser eller samhällsintroduktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att stärka tillgången till språk- och arbetsmarknadsinsatser, validering av utländska examina samt matchning mot arbetsgivare och tillkännager detta för regeringen.
-
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att ta fram en nationell strategi med tydliga mål för ökad självförsörjningsgrad bland utrikes födda och andra grupper som i dag är långvarigt beroende av bidrag, och redovisa resultaten årligen, och tillkännager detta för regeringen.
Samhällskontraktet bygger på en ömsesidighet: den som kan arbeta ska också bidra. Sverige är ett generöst land och erbjuder stöd till dem som behöver det. Men vi kan inte acceptera att människor år efter år lever på bidrag utan att anstränga sig för att försörja sig själva. Det undergräver både arbetslinjen och tilliten till välfärden.
Särskilt tydligt blir detta i delar av migrationspolitiken. Människor som kommer till Sverige får en unik möjlighet att skapa sig ett nytt liv i frihet och trygghet. Men för att integrationen ska fungera krävs också att man tar ansvar – lär sig språket, deltar i samhället och söker arbete. När det istället blir möjligt att förlita sig på bidrag utan motprestation riskerar vi att skapa utanförskap, passivitet och parallella samhällen. Det är orättvist både mot dem som arbetar och betalar skatt, och mot de människor som verkligen vill bidra, men hålls tillbaka av ett system som inte ställer tillräckliga krav.
Danmark har under senare år infört en rad reformer som kopplar sociala förmåner till arbete och självförsörjning. Bland annat måste man uppfylla krav på arbetsinsats och bosättningstid för att få fulla bidragsnivåer. Liknande principer kan inspirera Sverige. Skillnaden måste vara att vi tydligt kombinerar krav på motprestation med stöd för att människor ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden – genom språkutbildning, validering av kompetens och effektiva arbetsförmedlingsinsatser.
Moderaterna står för arbetslinjen. Vår politik bygger på att arbete ska löna sig, och att det alltid ska finnas en förväntan på att människor som lever i Sverige också deltar och bidrar. Genom att stärka kraven för att få långvariga bidrag, och samtidigt erbjuda verktyg för integration och självförsörjning, kan vi värna samhällskontraktet och säkerställa en hållbar välfärd.