Förslag till riksdagsbeslut
Sverige har en lång tradition av att stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och internationell solidaritet. I detta ligger också ansvaret att bekämpa terrorism och att aktivt motverka all finansiering av terrorism. Detta är en självklar del av vårt demokratiska samhällsbygge och något vi delar med det internationella samfundet.
Men samtidigt måste Sverige värna sin suveränitet. Vår utrikespolitik får aldrig dikteras av främmande makter. Det är oacceptabelt om en stat, exempelvis Israel, försöker påverka vår politik på ett sätt som underminerar folkrätten eller våra demokratiska beslut.
Israel har under lång tid bedrivit en politik som syftar till att försvaga det palestinska folket och beröva dem deras rättigheter. Kriget mot Gaza, den systematiska blockaden, bosättningspolitiken och exproprieringen av mark på Västbanken är alla exempel på detta. Situationen i palestinska flyktingläger är katastrofal: människor lever i fattigdom, hunger och osäkerhet. Humanitära insatser misstänkliggörs, och organisationer som arbetar för utbildning, sjukvård och fattigdomsbekämpning motarbetas aktivt.
Syftet med denna politik är tydligt: att göra palestinierna så marginaliserade och så berövade på framtidshopp att de till slut lämnar sitt land. Detta kan beskrivas som en strategi för fördrivning, där målet är att försvaga deras rätt till självbestämmande.
En särskild måltavla i denna politik har varit FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA. Under decennier har UNRWA utsatts för stark politisk press, och Israel har öppet argumenterat för att organisationen ska upplösas. Skälet är uppenbart: så länge UNRWA finns kvar erkänns också palestinska flyktingars status av det internationella samfundet. Att försvaga eller avveckla UNRWA innebär i praktiken att förneka flyktingarnas rättigheter, inklusive den internationellt erkända rätten att återvända.
Palestinska civila organisationer har under lång tid spelat en avgörande roll för att bygga hopp och värdighet i en mycket utsatt situation. Genom skolor, sjukvård, kvinnoorganisationer, ungdomsarbete och sociala projekt försöker de ge människor ett minimum av trygghet och framtidstro. Men i stället för att få stöd har dessa organisationer ofta blivit föremål för kampanjer där de anklagats för att vara “terrorfinansiärer”. Dessa anklagelser, ofta framdrivna av politiska motiv, har försvårat det humanitära arbetet och förvärrat lidandet för civilbefolkningen.
Sverige ska självklart inte bidra till att terrororganisationer får ekonomiskt stöd. Men vi får inte acceptera en ordning där humanitära aktörer misstänkliggörs på politiska grunder. Att stå upp för folkrätten innebär också att försvara civilsamhällets rätt att arbeta för hälsa, utbildning och mänsklig värdighet.
Sveriges hållning måste därför vara tydlig: vi ska föra en suverän politik i kampen mot terrorism, utan att ge efter för påtryckningar från främmande stater. Vi ska fortsatt stödja UNRWA som en central aktör för palestinska flyktingars rättigheter. Vi ska försvara civila palestinska organisationers arbete, och vi ska alltid låta vår politik gentemot Palestina och Israel utgå från folkrätten, mänskliga rättigheter och internationella konventioner.
Detta är inte bara en fråga om solidaritet med palestinierna. Det är också en fråga om Sveriges egen demokratiska suveränitet. Om vi tillåter att andra stater dikterar vår politik under förevändningen att bekämpa terrorism, då urholkar vi själva de principer som vårt internationella engagemang vilar på.
Sverige ska därför stå fast vid en utrikespolitik som bygger på rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och folkrätten. Bara så kan vi bidra till fred och rättvisa i Mellanöstern – och samtidigt värna vår egen suveränitet.
|
Jamal El-Haj (-) |
|