Vid misstanke om grövre brott, exempelvis hot, misshandel, rattonykterhet eller narkotikabrott får den misstänkte samtliga sina vapen omhändertagna av polisen, utan rättegång. Om det sedan skulle visa sig att misstanken var felaktig kan det ändå ta orimligt lång tid att få tillbaka vapnen, ibland flera år. Något skadestånd för detta straff utan rättegång betalas aldrig ut till den oskyldigt drabbade.
Detta har vid flera tillfällen missbrukats genom osanna anklagelser om hot eller våld varvid den anklagade får samtliga sina vapenlicenser indragna under rättsprocessen och en tid till därutöver. Detta skapar en rättsosäkerhet som inte är värdig en rättsstat.
Skälen att omhänderta någons vapen och formerna däromkring, behöver förtydligas i vapenlagen. Skälig ersättning för sveda och värk ska utgå vid felaktigt omhändertagande, dvs om den misstänkte visar sig vara oskyldig. Därtill bör det anges i vapenlagen att vapen som omhändertagits av polisen ska återlämnas skyndsamt om skälen för omhändertagandet inte längre är aktuella, samt hur länge vapen får omhändertas utan rättegång.
Idag beviljas vapenlicens av flera skäl varav de vanligaste är jakt och målskytte. Om man har licens för ändamålet jakt får vapnet även användas för målskytte, vilket är logiskt då en jägare måste öva sitt skytte för att upprätthålla kompetens. Har man däremot vapenlicens på ett gevär för målskytte får detta inte användas för jakt, detta gäller även om målskytten har jägarexamen och vapenlicens för andra vapen för jakt. Det är ologiskt att man får jaga med ett gevär som man har vapenlicens för jakt på, men inte ett exakt identiskt vapen som man har vapenlicens för målskytte på. Om en vapenägare har avlagt jägarexamen bör gevär med vapenlicens för målskytte även få användas för jakt så länge naturvårdsverket anser att gevären är lämpliga för detta ändamål och vapnet uppfyller de lagkrav som gäller för jaktvapen.
|
Per Söderlund (SD) |
|