Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att kunna klassificera älvdalska som ett nationellt minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen.
Älvdalskan och svenska skiljer sig åt ungefär lika mycket som isländska och svenska. I Älvdalen är engagemanget för språket starkt, och det finns också ett stort internationellt intresse.
I SVT Dalarnas reportage 2018 med rubriken ”Rusning till klassrummet när älvdalskan kom på schemat” kunde man vidare se att ”när Älvdalsskolan erbjöd älvdalska på schemat för högstadieeleverna så blev det rusning – över 80 elever anmälde intresse”. Många barn i Älvdalen är stolta över sitt urgamla modersmål igen.
Älvdalskan är erkänt som ett eget språk internationellt, men inte i Sverige. Enligt språkforskare samt Europarådets expertkommitté och ministerråd är älvdalskan att se som ett eget språk och ingen dialekt. Även den amerikanska lingvistorganisationen SIL klassade älvdalskan som ett eget språk redan år 2016.I Sverige betraktas dock älvdalskan fortfarande som en dialekt. Flera andra skyddade minoritetsspråk har inte tillnärmelsevis så långa anor i Sverige som älvdalskan.
Många språkvetare tycker att det är självklart att älvdalskan är ett eget språk, men tidigare regeringar har inte hållit med, trots att bland annat Europarådet regelbundet uppmanar regeringen att ompröva älvdalskans ställning.
Jag anser att regeringen bör utreda möjligheten om att kunna klassificera älvdalska som ett nationellt minoritetsspråk, inte minst för att skydda och utveckla språket inför framtiden.
|
Runar Filper (SD) |
|