Namnlagen från 2017 (2016:1013) var menad att ge medborgarna (och icke medborgarna) större frihet och vara mer tillåtande än den gamla lagen. Vi lever i det samhälle vi lever i och den nya namnlagen har flitigt utnyttjats av kriminella ligor. Man kan tycka att dåtidens politiker borde insett kommande problem, men naivitet verkar vara ett utmärkande drag för en viss typ av politiker. Dels har utländska medborgare som ägnar sig åt t.ex. telefonbedrägerier kunnat byta namn till mer förtroendeskapande ursvenska namn. Dels har kriminella personer genom flitigt namnbyte gjort det svårare att spåra dessa när de startat upp allehanda skumma verksamheter. Många fler exempel kan ges på hur namnlagen missbrukats, vilket gör det akut att reformera den misslyckade namnlagen.
Reglerna för vilka namn som det är tillåtet att byta till är i det stora hela rimliga. En viss åtstramning vid en översyn kan ändå vara befogad.
Det är orimligt att byta namn lika ofta som en normal person byter skjorta. Det skall vara tillåtet att byta namn en gång förutom vid giftermål och skilsmässa. Vid dessa händelser kan ytterligare namnbyte ske.
Det är anmärkningsvärt att svenska staten kan tillåta namnbyte på personer som inte är svenska medborgare. Hur det en gång har tillåtits är lite av en gåta. Det är självklart det land personen har medborgarskap i som hanterar alla ärenden som namnbyte. Självklart skall endast svenska medborgare tillåtas byta namn av svenska myndigheter.
|
Robert Stenkvist (SD) |
|