av Sanna Backeskog (S)
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Stödpersonal i skolan såsom elevassistenter, lärarassistenter, elevcoacher och socialpedagoger är viktiga i arbetet för att varje elev, oavsett behov och förutsättningar, ska nå sin fulla potential i skolan – särskilt i dagens läge, när lärarna har alltför mycket administrativt på sitt bord, stora klasser och för lite tid för eleverna.
I min hemkommun Gävle är det ofta elevcoacherna eller elevassistenterna som finns där för de elever som har det tufft i skolmiljön och som kan behöva extra stöd i såväl undervisningen som i det sociala samspelet med andra elever. Elevcoachen har en bred och komplex uppgift. De stöder inte bara elever i deras lärande utan fungerar även som en viktig länk mellan lärare, elever och föräldrar. Detta kräver en djup förståelse för både pedagogik och psykologi samt förmåga att navigera i en ofta utmanande skolstruktur.
Trots detta arbetar ofta skolans stödpersonal runt om i landet under tuffa förhållanden som inte alltid tillåter dem att utföra sitt arbete på bästa sätt. Många, till exempel fackförbundet Kommunal, har lyft behovet av att förtydliga just elevassistentens/elevcoachens roll.
Utan tydliga riktlinjer riskerar elevcoacher/elevassistenter att bli överbelastade med uppgifter som ligger utanför deras kompetensområde. Detta kan leda till en minskad kvalitet på det stöd de kan ge. Genom att definiera arbetsuppgifterna kan vi både avlasta dem och höja statusen för yrket, vilket gör det mer attraktivt för framtida arbetssökande.
För att kunna ge elever det stöd de behöver måste skolans stödpersonal ha tillgång till adekvata verktyg, utbildning och möjlighet till samarbete. En arbetsmiljö som främjar samverkan och professionell utveckling är avgörande för att de ska kunna leverera högkvalitativt stöd.
Tyvärr har SD-regeringen inte tillfört tillräckligt med medel i de generella statsbidragen för att kommunerna ska ha möjlighet att prioritera att anställa viktig stödpersonal. Det är orimligt att kräva av kommunerna att de ska satsa mer samtidigt som man drar ned resurser för att ha råd med skattesänkningar. Ett litet riktat statsbidrag hjälper inte heller när så många kommuner har det så tufft ekonomisk. Det blir en droppe i havet.
Regeringen har dessutom tagit emot två utredningar – om lärarutbildningen samt om reglering av undervisningstiden. Förslagen i dessa tillsammans riskerar att förvärra underskottet på behörig personal med många tusen. Samtidigt tvingas huvudmännen att säga upp viktig skolpersonal som elevassistenter, lärarassistenter, socialpedagoger och andra stödfunktioner av ekonomiska skäl på grund av svikande statsbidrag. Det är inte hållbart.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Lotta Edholm:
Planerar statsrådet att ta några steg för att tydliggöra elevassistenters, elevcoachers och övrig stödpersonals roll och samtidigt säkerställa rimliga förutsättningar för att de ska klara sitt viktiga uppdrag?