av Sofia Skönnbrink (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Virussjukdomen blåtunga har nu nått Sverige och utgör en stor utmaning för våra djurägare, särskilt i södra delen av landet, där smittan är som mest utbredd. Sjukdomen drabbar både nötkreatur och får och kan få allvarliga konsekvenser för djurhälsan, produktiviteten och den svenska livsmedelsförsörjningen. Försämrad djurhälsa och produktionsbortfall kan slå hårt mot lantbruket, en redan pressad bransch med låg lönsamhet.
För att begränsa smittspridningen har djurägare i de mest utsatta områdena rekommenderats att vaccinera sina besättningar, vilket är både tidskrävande och dyrt. Den ekonomiska belastningen kommer att bli extra kännbar eftersom blåtunga inte längre omfattas av epizootilagen. Det betyder att djurägarna själva måste stå för hela kostnaden, utan garantier om statligt stöd – trots att en utebliven vaccinering riskerar att förvärra smittspridningen och få ännu större konsekvenser för lantbruket och livsmedelsproduktionen i Sverige.
Om lantbrukarna tvingas bära dessa kostnader på egen hand finns en överhängande risk att färre djur vaccineras, vilket kan förlänga utbrottet och leda till ännu högre kostnader för samhället i stort. Att stötta lantbrukarna i ett tidigt skede handlar därför inte bara om att hjälpa enskilda djurägare utan också om att skydda Sveriges livsmedelsförsörjning och smittskydd på längre sikt.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
Tänker regeringen avsätta extra medel i vårändringsbudgeten för att stötta svenska lantbrukare i deras arbete med att bekämpa blåtungeviruset och på så sätt minska risken för en långvarig och mer omfattande smittspridning?